Resultatet av elevintervjuerna redovisas här under rubrikerna hemmiljö, skola,
engelskundervisning och media. Det är dessa fyra områden som jag anser vara de viktigaste
faktorerna för elevernas språkutveckling.
5.4.1 Hemmiljö
Samtliga elever har sedan födelsen eller före tre års ålder bott i ett invandrartätt område. Enligt eleverna umgås de mest med skolkamrater som har annat modersmål än svenska. Samtliga talar sitt modersmål med sina föräldrar. Ingen av de elever som var intervjuade pratar svenska med sina föräldrar. Däremot talar den övervägande delen av eleverna enbart svenska med sina syskon. Det finns inga krav från syskonen på vilket språk de ska tala utan de använder det språk som känns lättast att använda. Situationen är annorlunda med föräldrarna. Många föräldrar vill stärka barnens modersmål. Dan berättar att när han talar svenska med sin pappa säger han ”tala arabiska”, vilket är den vanligaste reaktionen dessa andraspråkselevers föräldrar har. Eleverna uppmuntras att tala modersmål i hemmet.
5.4.2 Skola
Alla elever utom en har gått i svensk förskola och förskoleklass. Britt har gått i dansk förskola och skola fram till för 1½ år sedan och har därför en stark dansk influens i svenskan. Samtliga elever förutom Britt kunde tala svenska när de började första klass. Många lärare på Gröna skolan kommer från olika ursprungsländer och har därför inte svenska som modersmål. Det flesta intervjuade eleverna anser att modersmålsundervisning är positiv men tycker inte att den hjälper dem med varken svenskinlärning eller engelskinlärning. Det som de upplever positivt med modersmålsundervisningen är att de inte glömmer sitt modersmål utan håller det vid liv. Cesar säger: ”om man åker till sitt hemland så hjälper det mycket. Svenskan hjälper inte då. Man måste ha sitt modersmål då”. Enligt eleverna har de hemspråk en gång i veckan ca 60-80 minuter. Alla deltar i modersmålsundervisningen förutom Erik som tycker att ”det är tråkigt”. Hilda tycker inte heller att ”det är givande”. Dan däremot upplevde det inte som tråkigt eftersom: ”jag fick tvåornas uppgift. Jag hade samma uppgifter som min lillebror i min modersmålsundervisning”. Fanny och Dan har modersmålsundervisning på en annan skola. Den som upplever modersmålsundervisning som mest positivt är Ida: ”här i skolan pratar jag svenska och hemma albanska så det blir inte så mycket albanska, man glömmer bort. Men modersmålsundervisning hjälper mig inte för att min svenska är starkare än albanskan. Jag
skulle aldrig klarat mig om jag hade gått skolan i Kosovo”. Samtliga elever läser svenska som andraspråk men vet inte om det. De har ingen uppfattning om skillnaden mellan ämnet svenska och ämnet svenska som andraspråk. Lärarna på Gröna skolan har inte informerat eleverna om att de läser ämnet svenska som andraspråk. Eleverna tycker inte själva att de har stora problem med att klara sig på svenska, och anser att deras svenska är bra. Hilda däremot menar att ”min svenska skiljer sig mycket från den svenska som enspråkiga elever har. Jag tycker inte att min är lika bra”. Göran instämmer och säger: ”när jag pratar med en person som har samma dialekt som jag då tycker jag att jag pratar bra men när jag pratar med en helsvensk då är det annorlunda.” Ida säger att hon i skolår 3 märkte att svenskan blev starkare än modersmålet. Fanny instämmer: ”när jag gick i tvåan eller trean så märkte jag att svenskan tog över och blev det starkare språket”.
5.4.3 Engelskundervisning
Att engelska är viktigt inser alla elever eftersom det är engelskan de kommunicerar med när de är utomlands. Eleverna tycker att engelskan är lika viktig även i Sverige, och Göran säger: ”man kan hjälpa andra som inte pratar svenska. Engelska är ett andraspråk nästan i hela världen, och man kan förstå vad man säger på filmerna”. Fanny menar att ”om man reser till ett annat land och man inte kan engelska så kan man inte prata”. Ida samtycker: ”man måste kunna prata engelska för att kunna prata med andra människor när man kommer till ett annat land. Annars får man bara vara där och titta på folk”. Hilda tycker att ”det är viktigt med engelska för att klara sig i andra länder”. Eleverna är medvetna om engelskans betydelse för vidareutbildning i Sverige. De anser att de måste kunna bra engelska. De flesta har gott självförtroende när det gäller de egna engelskkunskaperna. Eleverna tycker att de är duktiga på engelska, men de har ett lägre självförtroende när det gäller den muntliga produktionen i klassrummet. Hur det är att prata engelska högt i klassrummet beskriver eleverna på följande sätt. Anna: ”det känns lite konstigt när man ska uttala”. Britt upplever det som ”jobbigt”. Cesar menar att ”de inte kan skratta för de själva gör fel”. Hilda, Erik och Ida tycker att ”det känns läskigt och skämmigt att inte kunna uttala orden så bra”, och Dan upplever det som ”nervöst”.
På frågan om hur mycket eleverna förstår när läraren pratar engelska i klassen, svarar de att läraren inte alltid pratar engelska. Anna säger: ”hon (läraren) pratar lite av varje så har man inte så mycket kunskap så förstår man ändå”. Ida säger att ”ibland kan jag förstå. Om jag inte
svenska. Hon vet att de flesta är dåliga och inte fattar”. Britt, Erik, Göran, Hilda, Cesar, Fanny och Dan säger att de förstår rätt mycket och när de inte förstår frågar de läraren. Eleverna säger dock att läraren pratar mer engelska nu än vad hon gjort förut. Att stava och uttala rätt är det svåraste med engelska. Britt tycker att ”det är svårt med uttal”, medan Anna menar att ”det är svårt när det kommer nya ord”. Erik säger: ”vissa ord är svåra att uttala”. Cesar håller med: ”jag tycker det är lite svårt med uttal”. Många anser också att grammatiken är svår. Fanny säger: ”grammatiken är svår. Vi lär oss grammatik och det går ett tag så glömmer man”. Anna menar också att ”det var länge sedan jag gjorde grammatik sist så jag kommer inte ihåg mycket av det”. Den teknik eleverna använder sig av när de ska lära sig engelska glosor är densamma för alla. De lär sig först den svenska motsvarigheten utantill genom att skriva ner orden på ett papper eller läsa innantill. Sedan ber de någon i familjen att förhöra dem.
De intervjuade eleverna använder inte sitt modersmål vid den engelska glosinlärningen utan hela processen sker via svenskan. Undantaget är Britt som säger: ”det händer ofta att jag tänker på danska. Men jag kan prata och skriva bättre på svenska och danska än engelska”. Dan menar att han ”drömmer på svenska, och han kan svenska bättre än sitt hemspråk”. Två av eleverna har reflekterat lite djupare över grammatiken. Cesar säger att ”det är som mönster på mitten så brukar det vara –ed sist, och de oregelbundna verben brukar vara ganska lika”. Ida säger att ”jag brukar titta på orden hur de ser ut. Och om de liknar varandra”. När de läser en text på engelska tänker de på svenska. De tänker också på svenska när det dyker upp ord som de inte förstår. Antingen gissar de sig fram eller så använder de lexikon eller frågar läraren. Flickorna vill gärna vara säkra på vad orden betyder. De är noga med att slå upp orden i lexikon. Anna säger: ”jag slår upp alla ord. Jag vill vara helt säker”. Fanny instämmer: ”det känns obehagligt när man inte kan den exakta meningen.” Pojkarna föredrar att gissa eller att fråga läraren. De flesta elever tycker att det är svårare att översätta från svenska till engelska än tvärtom. Eleverna tycker för det mesta att engelskundervisningen i skolan är bra. Dan och Erik säger att ”det skulle vara intressant att åka till andra skolor och se hur de lär sig engelska”. Göran och Ida tycker att ”det skulle vara intressant att titta på filmer och prata om dem”. Ingen elev uppfattar att det skulle vara lättare att lära sig engelska via modersmålet. De menar att de pratar svenska varje dag och kan således svenska bättre än sitt modersmål. På frågan om vad de anser om materialet de har i skolan säger de att det är bra, men de tycker inte att alla texter i boken är roliga. Även om de inte har egna tankar kring hur och vad som
skulle kunna göras för att materialet skulle bli roligare, är eleverna dock överens om att en rolig text är lättare att förstå.
Fem elever får hjälp av sina syskon när de gör sin engelskläxa. Fyra elever får hjälp av sina pappor. Dan beskriver sin mammas engelska som ”kaos”. Alla elever utom Hilda tycker att engelska är roligt, men när de inte förstår tycker de att det är tråkigt. Alla elever tänker på svenska när det finns någonting som de inte förstår på engelska, med undantag för Britt som tänker på danska. Anna säger däremot att hon tänker på både svenska och sitt modersmål. Sju av de intervjuade eleverna anser att de lär sig mest engelska i skolan medan två elever säger att de lär sig lika mycket på fritiden som i skolan.
5.4.4 Media
Alla elever lyssnar på engelsk musik varje dag, antingen via radio, TV, Internet, eller MP3- spelare/mobil. När eleverna tittar på engelska tv-program läser de den svenska texten samtidigt. När de tittar på dvd-filmer väljer de svensk text även om deras modersmål finns som alternativ. Göran läser inte texten när han tittar på dvd-filmer. Anna, Dan och Erik väljer att läsa texten på modersmålet om svensk text inte finns som ett alternativ. Samtliga elever tittar på TV varje dag men de tittar bara på program som har svensk text. Eleverna läser inte serier eller böcker på engelska utom de lättlästa böckerna som de får utdelat av läraren i skolan. Hilda lånar dock böcker på engelska ibland för att bättra på sin engelska. Samtliga pojkar spelar dataspel eller tv-spel varje dag. Fanny är den enda flickan som gillar dataspel: ”det är inte vanligt att en flicka tycker att det är roligt med spel, men jag tycker att det är roligt och jag spelar varje dag”. Resterande flickor spelar sällan eller aldrig tv-spel. Eleverna skriver inte brev på engelska och pratar inte med engelsktalande människor. Göran och Hilda menar att ”vi vill inte ha några brevkompisar. Vi vill slippa det”. Ida däremot säger: ”jag skriver inte brev på engelska men jag chattar på engelska med en tjej som bor i Atlanta. Vi chattar varje dag”.