I detta kapitel kommer respektive försvarsproposition presenteras. Här kommer även ett urval av argument för respektive mot de båda
försvarspropositionerna.
Tillhörande argumenten presenteras en teoretisk koppling och en förklaring om varför argumentet tillhör teorin.
3.1 Regeringsproposition 1999/2000:30 Det nya försvaret
Försvarspropositionen presenterades under hösten 1999 av dåvarande försvarsminister Björn von Sydow i den Socialdemokratiska regeringen Persson med stöd av Centerpartiet (Björeman, 2011; 37-39).
Propositionen handlar i stort om skifte i organisationen från invasionsförsvar till insatsförsvar. Detta ska uppnås genom att nedbanta den nuvarande organisationen genom nedläggningar och sammanslagningar av befintliga brigader och regementen. Det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde bedöms så positivt att något stort invasionsförsvar inte längre fyller någon funktion. Målet ska istället vara ett mindre modernt försvar som ska ha kapacitet att avvisa hot och kunna sättas in i mindre skala (Regeringens proposition 1999/2000; 1-2).
Försvarsministern menar att efter Sovjetunionens fall, så är inte Ryssland i närheten så starkt militärt som det var ett decennium tidigare. Björn von Sydow menar att Sverige inte står riskfritt i den nya världsordningen, men att situationen inte heller kräver det stora kostsamma invasionsförsvar som Sverige hade under kalla kriget, även om att Ryssland för väpnad strid i Tjetjenien. Behoven som nu finns är att ha ett försvar som kan svara på mindre aggressioner mot Sverige och kunna bistå i insatser utomlands för att främja fred och demokrati (Regeringens proposition 1999/2000:30; 10-13).
3.2 Argument mot nedrustning
I motionerna och den sammanhängande debatten framförs flertalet olika argument av främst oppositionen som är mot nivån av nedrustning som regeringen förespråkar.
Olika typer av motiv för argumenten finns, det kan vara historiska motiv, geografiskt motiverade motiv rörande olika förbands hemvist, ekonomiska
motiv och det som är viktigast för denna uppsats, de säkerhetspolitiska motiven som går att koppla till teorierna realism och liberalism.
Oppositionen som på denna tiden inte var eniga med regeringen i att nedrustningen behövdes i denna grad var Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet.
3.2.1 Framförda argument
1. ”Den eviga freden är inte här. Europa har just upplevt ett decennium av krig och mänskligt lidande som saknar motstycke under det senaste
halvseklet, och detta på̊ vår egen kontinent. Krigets verklighet – i Bosnien och Kosovo men också̊ i Tjetjenien – är närmare i tid och rum än på mycket länge. Rysslands militära styrka – den eviga x-faktorn i varje svensk
säkerhetspolitisk ekvation – är mindre än tidigare under samma halvsekel.”
(Henrik Landerholm, Riksdagens protokoll 1999/2000:88; 8).
Argumentet är realistiskt för att det passar in på realismens misstänksamhet mot andra stater.
Argumentet är relevant och hållbart eftersom det bygger på en faktabaserad bakgrund och att diskussionen rör säkerhetsläget i Europa.
Emotionellt mål med argumentet är att mottagaren ska känna en oro över säkerhetsläget i Europa och ifrågasätta om nedrustning är rätt väg att gå.
2. ”Vi moderater motsätter oss de förslag som har lagts fram därför att de ger oss en otillräcklig militär förmåga. Vi delar inte den ensidigt hoppfulla förhoppningen om att den eviga freden utbrutit på̊ andra sidan Östersjön.
Utvecklingen i Ryssland är, som jag tidigare pekat på̊, genuint osäker. Vår bedömning är att det kräver en bredare säkerhetsmarginal i form av militära styrkor på̊ olika beredskapsnivåer.” (Henrik Landerholm, Riksdagens
protokoll 1999/2000:88; 11).
Argumentet stämmer in här på misstänksamhet men även vikten av att kunna
säkra den egna statens överlevnad. Det handlar även om statens överlevnad igenom att kunna säkra statens liv när Sverige nedrustar.
Argumentet är relevant till debatten, eftersom diskussionen rör Ryssland.
Emotionellt mål med argumentet är att mottagaren ska känna en oro över utvecklingen i Ryssland och ifrågasätta om detta är rätt tid att omkonstruera försvarsmakten.
3. ”Det säkerhetspolitiska läget med den ovisshet som råder vad gäller den framtida utvecklingen i Ryssland, talar för att Sverige inte kan dra ned det svenska försvaret så att det i stort sett halveras. Regeringens stora
reducering av antalet infanteribrigader begränsar Sveriges förmåga att försvara sitt territorium.” (Per-Rickard Molén, Motion 1999/2000:Fö15).
Argumentationen är realistisk då den innefattar misstänksamhet, överlevnad, maktbalans samt vikten av att säkra statens liv.
Ett hållbart argument eftersom avsändaren drar en logisk slutsats i styrka respektive geografiska avstånd infanteriet ska verka vid invasion.
Emotionellt mål är att väcka tvivel hos mottagaren. Argumentet är relevant då diskussionen handlar om nödvändig storlek på försvaret.
4. ”Dagens försvarsbeslut innebär att Sverige backar in i framtiden. Den innebär att idén om det självständiga nationella försvaret slutligen uppges.
Men att välja Natos trygga famn borde inte vara ett val som tvingas fram av Sveriges svaghet. Då backar vi också̊ in i alliansen. Ett val av
säkerhetspolitisk gemenskap borde ske med positiva förtecken och utifrån en styrkeposition. Nu riskerar det att bli tvärtom.” (Henrik Landerholm,
Riksdagens protokoll 1999/2000:88; 11).
Argumentet passar in på realism då det framgår att den utrikespolitiska lösningen ska vara ett medlemskap i försvarsalliansen Nato. Maktcentrum är alltså en starkt rustad stat. Alternativet till detta är att söka hjälp i en
försvarsallians. Argumentet är inte hållbart då det inte i sig grundar sig på fakta, presenteras det med siffror över budget som motsvarar Natos krav på försvarsbudget vid medlemskap är det hållbart. Emotionellt anser jag det inte ge någon koppling. Det är relevant då diskussionen rör ett potentiellt
medlemskap i Nato.
5. ”Därför bör Sverige också̊ söka medlemskap i Nato, det militära benet i Europas säkerhetsstruktur. Europa och Sverige behöver stå på samtliga ben för att det europeiska freds- och säkerhetsbygget ska stå så stabilt som möjligt. Svenskt medlemskap i Nato bör därför också̊ utgöra grunden för den nya framtida försvarspolitiken. Det anser Folkpartiet liberalerna” (Runar Patriksson, Riksdagens protokoll 1999/2000:88; 24).
Folkpartiets Runar Patriksson anser också att realismens anpassning till utrikespolitik bör inkludera medlemskap i den militära alliansen.
Faktamässigt saknar det hållbarhet, det är antaganden från avsändarens.
Emotionellt ska argumentet skapa oro och rädsla över framtiden.
Argumentet är relevant då det rör debatt om Nato.
6. ”Försvarets redovisningar visar tydligt att Sverige bara klarar av hälften av den ambition som Försvarsberedningen hade i sin rapport i januari förra året. Det är tragiskt. Det försvagar Sverige i allmänhet och Sverige i EU-samarbetet i synnerhet.” (Henrik Landerholm, Riksdagens protokoll 1999/2000:88; 10).
Argumentet lyfter fram Sveriges utrikespolitiska roll i form av samarbete och är därför liberalt eftersom avsändaren nämner Sveriges roll i EU, som är en internationell organisation.
Argumentet är hållbart om mottagaren presenteras nämnda rapport.
Emotionellt vill avsändaren väcka en oro över att försvaret inte ska klara sina uppdrag i framtiden. Argumentet är relevant då det härrör debatten om försvarsmaktens kapacitet.
Citat från Bo Lundgren i motion 1999/2000:Fö15
7. ”Det viktigaste steget nu är att Sverige driver på den säkerhets- och för- svarspolitiska dimensionen i EU, där ett första steg tas vid toppmötet i Helsingfors den 10-11 december 1999. I det fortsatta arbetet under år 2000 måste Sverige fullt ut medverka för att stärka Europas militära kapacitet och dess förmåga att ta ett ökat ansvar för den europeiska säkerheten.
Med regeringens förslag till försvarsbeslut blir Sverige svagare. Vårt nationella försvar, som är vårt allra viktigaste bidrag till stabiliteten i närområdet, urholkas.” (Motion 1999/2000:Fö15 Bo Lundgren et al).
Argumentet är liberalistiskt då det lyfter fram samarbete då storleken på Sveriges försvar spelar en viktig roll i den sammanhängande europeiska säkerheten och bygger på ömsesidighet. Maktcentrum är alltså organisationer och inte staten i sig.
Hållbart argument inför toppmötet. Emotionellt vill det skapa en misstro och oro för nedrustningen och relevant då detta var en motion om
försvarspropositionen.
8. ”Folkpartiet liberalerna menar att försvaret redan i närtid, i nutid, bör kunna medverka i fredsbevarande aktioner i upp till tre gånger större omfattning än vad som sker för närvarande och med medverkan av alla de tre vapenslagen armé, marin och flygstridskrafter.” (Runar Patriksson, Riksdagens protokoll 1999/2000:88; 22).
Argumentet syftar till utveckling, samarbete och skydd av liberala värden i form av att medverka i fredsaktioner.
Argumentet saknar faktamässig hållbarhet och emotionell koppling. Det är relevant då debatten handlar om försvarsmaktens kapacitet.
9. ”Sveriges säkerhet är ett fredsbygge som vi bygger tillsammans med andra demokratier i Europa och genom ett aktivt deltagande i alla befintliga demokratiska samverkansformer för fred och säkerhet.” (Runar Patriksson, Riksdagens protokoll 1999/2000:88; 24).
Detta argument är liberalistiskt eftersom det grundas i samarbete och ömsesidighet. Tillsammans ska demokratierna samarbeta för att skydda liberala värden och skapa fred. Öppenhet och organisationer blir en nyckel för att samarbetet ska kunna fungera. Argumentet är ideologiskt hållbart till liberalismen, men saknar faktamässig hållbarhet. Relevant för debatten och emotionell koppling är framtidstro och positivism.
3.3 Regeringens proposition 2020/21:30 Totalförsvaret 2021-2025
Den senaste försvarspropositionen presenterades i oktober 2020 av Stefan Löfvens regering med Peter Hultqvist som försvarsminister.
Försvarspropositionen har ett fokus på att Sverige befinner sig i en betydligt oroligare omvärld än under de senaste åren. Skälen för oron är i mångt och mycket Rysslands agerande i Ukraina och annekteringen av Krimhalvön 2014.
Tonläget i försvarspropositionen är allvarligt och det finns ett tydligt budskap om att militär upprustning är av högsta vikt efter det förändrade
säkerhetsläget i Europa.
Del 4 Politikens inriktning inleds med följande citat ” Det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde och i Europa har över tid försämrats. Ett väpnat
angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige” (Regeringens proposition 2020/21:30; 26).
Det är ett tydligt budskap och ett väldigt starkt argument för att Sverige är i stort behov av att upprusta.
Upprustningen handlar i mångt och mycket om material, nya förband återskapande av totalförsvaret och ökning av resurser till försvarsmakten generellt, men det handlar också om Sveriges förbindelser med Nato, Finland och EU länder. Propositionen är tydlig med att Sverige är ett alliansfritt land, men den lyfter även fram att Sverige gärna samverkar med andra nationer för att behålla vår fred och även organisationer som EU och Nato (Regeringens proposition 2020/21:30;28).
Ett tydligt exempel som lyfts fram är Finland och Sveriges nära samarbete inom övningar.
En annan aspekt som lyfts fram är solidaritet mot andra EU-länder.
”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på̊ samma sätt om Sverige drabbas.
Sverige ska därför kunna ge och ta emot civilt och militärt stöd.”
(Regeringens proposition 2020/21:30; 27).
3.4 Argument mot upprustning
Propositionen påminner i viss grad om propositionen från år 2000 i det avseende att den kräver mycket och i det här fallet upprustning tillskillnad från år 2000 då det gällde nedrustning. Det parti som i vanliga fall kan vara mot militär upprustning är Miljöpartiet, men år 2020 sitter de i
regeringsställning och är delaktiga i försvarspropositionen. Detta lämnar ett parti öppet för viss kritik mot upprustningen, Vänsterpartiet.
3.4.1 Framförda argument
10. ”Regeringens ställningstagande riskerar att skapa onödig oro och trissa upp hotbilden på̊ ett sätt som inte stämmer med verkligheten” (Håkan Svenneling, Riksdagens protokoll 2020/21:53; 15).
Argumentet är realistiskt i den mån att det påstås att maktbalansen kan hamna i obalans om Sverige för en säkerhetspolitik som gör att landet upprustar och i så fall riskerar att skapa en onödig oro i närområdet. Att signalerna i regeringens proposition är helt fel mot andra länder.
Argumentet saknar faktamässig hållbarhet. Det är relevant i debatten och saknar emotionell koppling.
11.”Vänsterpartiet delar inte heller regeringens syn i propositionen på
vikten av att stärka det militära samarbetet med USA och att amerikanskt engagemang är avgörande för Europas, och därmed Sveriges, säkerhet och stabilitet. Bara en sådan sak som avslöjandet om att USA har bedrivit
spionage på̊ svensk försvarsindustri visar att vi knappast kan räkna USA som en allierad som alltid kommer att ha samma intressen som vi.” (Håkan Svenneling, Riksdagens protokoll 2020/21:53; 15).
Argumentet är realistiskt, eftersom det handlar om misstänksamhet mot andra stater. I propositionen lyfts samarbetet med USA fram på ett positivt sätt, detta är Håkan Svenneling inte enig i. Argumentet är delvis hållbart om bevis skulle presenteras för USAs spioneri, annars är det faktalöst. Det är relevant då det tillhör debatten om Nato. Emotionellt vill avsändaren skapa en osäkerhet och oro över samarbete med USA och Nato.
12. ”Visst finns det en hotbild från Ryssland, men Sverige bidrar inte till ökad avspänning i området genom den politik regeringen för.” (Håkan
Svenneling, Riksdagens protokoll 2020/21:53; 34).
Även detta argument är realistiskt i den mån att Håkan Svenneling än en gång framför vikten att inte störa maktbalansen genom att rusta upp militärt och att utöka samarbetet med andra nationer.
Argumentet saknar faktamässig hållbarhet men det är relevant i avsändarens inlägg i debatten. Emotionellt ska argumenten få mottagare att minska sin oro över ökat hot från Ryssland.
13. ”Men att som regeringen bara skylla på̊ Ryssland är en uppenbar förenkling av en betydligt mer komplex situation, inte minst då Natos upprustning och utvidgning i Europa också̊ har bidragit till att öka spänningen i vårt närområde.” (Håkan Svenneling, Riksdagens protokoll 2020/21:53; 16).
Argumentet är realistiskt av ett par anledningar. Det handlar om
misstänksamhet i den mån att han vidhåller en ökad spänning. Det handlar också om maktbalans då han menar att det inte endast är Ryssland som är att beskylla för rubbningen i maktbalansen utan även Nato.
Argumentet består av ohållbara antaganden, men är relevant då det är en del av anförandet i debatten. Emotionellt vill avsändaren även här tona ner oron inför Rysslands agerande.
14. ”Vänsterpartiet delar inte regeringens syn på̊ det svenska samarbetet med Nato. Sverige ska vara militärt alliansfritt.” (Håkan Svenneling, Riksdagens protokoll 2020/21:53; 16).
Argumentet är liberalt i den mån att militära allianser inte är ett liberalt värde utan ett realistiskt. Detta gäller då debatten avser Nato. Hade han istället talat om samarbeten inom Eu eller andra organisationer vore argumentet istället
liberalt. Faktafritt argument därför inte relevant för hållbarhet, relevant i debatten utan emotionell koppling för mottagaren.
15. ”Vänsterpartiet motsätter sig att Sverige blir en bricka i stormaktsspelet.
Sverige ska verka för avspänning och nedrustning. Som en militärt alliansfri stat har Sverige tidigare haft ett stort internationellt förtroende i
fredsförhandlingar.” (Håkan Svenneling, Riksdagens protokoll 2020/21:53;
16).
Argumentet är liberalt för att det bygger på samarbete, öppenhet,
ömsesidighet och utveckling. Utrikespolitiken ska handla om samarbete, fredsmodellen är ömsesidighet, synen på andra stater ska vara öppenhet istället för misstänksamhet och målet med att kunna delta i förhandlingar är en utveckla.
Faktamässigt hållbartom det kan presenteras i vilka fredsförhandlingar som Sverige haft stort förtroende i, vilket inte presenteras i debatten. Relevant i debatten och saknar emotionell koppling för mottagaren.
16. ”Sverige ska inte delta i Natoledda övningar då dessa urholkar den svenska militära alliansfriheten. Natoledda övningar som äger rum på̊
svensk mark, i vårt luftrum och på̊ vårt territorialvatten ska upphöra, och Nato ska inte tillåtas att öva eller testa vapensystem inom Sveriges gränser.
Sverige måste därför riva upp samförståndsavtalet om värdlandsstöd med Nato.” (Håkan Svenneling, Riksdagens protokoll 2020/21:53; 17).
Argumentet kan anses vara liberalt eftersom Nato är en militärallians. Den utrikespolitiska modellen för realism handlar om allians. Hade argumentet varit mot en annan organisation eller ett annat samarbete som inte är av samma militära karaktär anser jag att det istället skulle vara ett realistiskt argument. Argumentet blir då istället liberalt eftersom liberalismen motsvarighet till allians är samarbete.
Faktamässigt hållbart då det nämner allmänt kända övningar och relevant i debatten rörande Nato-samarbetet. Saknar emotionell koppling för
mottagaren.