I detta kapitel redogörs vad som framkom i de intervjuer som genomförts. Först presenteras varje lärare kort och därefter redogörs deras svar i följande tre underrubriker:
• Samarbete och verklighetsförankring – här samlas lärarnas tankar kring hur undervisningen bedrivs, om undervisningen bygger på verkligheten, finns det ett samarbete inom skolan och utanför skolan?
• Vad som krävs av lärarna och eleverna - här samlas lärarnas tankar kring vad som krävs av lärarna, hur de arbetar och vad som krävs av eleverna.
• Vad eleverna tränas i - här samlas lärarnas tankar kring vilka förmågor eleverna tränas i eller utvecklar genom undervisningen.
5.1 Kristina
Kristina har undervisat i drama under tjugo års tid. Hon undervisar främst på estetprogrammet i dramakurserna samt idé och kulturhistoria men undervisar även övriga elever på skolans program som valt estetisk verksamhet. Intervjun med Kristina genomfördes på hennes arbetsplats 23:e maj 2010.
5.1.1 Samarbete och verklighetsförankring
Samarbetet inom skolan ser lite olika ut beroende på vilken lärare som är intresserad av ämnesövergripande undervisning, det finns ingen tradition att man går in i gemensamma projekt. Hon har tidigare samarbetat med engelskan, svenskan, musik eller med olika teaterkurser. Kulturhistoria är lätt eftersom hon själv undervisar i det. Kristina samarbetar mycket med den andra dramaläraren; t.ex. turas dem om att ha olika kurser för att eleverna ska möta någon med andra kunskaper. Ofta samarbetar Kristina och kollegan om själva upplägget. Kristina upplever att det är svårt att bryta schemat men lärarna försöker lösa det så gott det går. Kristina anser att det är oerhört viktigt att eleverna möter världen utanför skolan:
...dels få vara med om den verklighet utanför skolan, men också att se att konsten är något för sig, och att konsten i skolan, de estetiska läroprocesserna, de estetiska ämnena, det är något annat men att vi måste vara med om båda sakerna.
När det gäller samarbete med aktörer utanför skolan menar Kristina att det är betydelsefullt och hon försöker alltid vara med i olika projekt. Det är elevernas ambitioner och ork som
sätter ribban för hur stora projekten blir. Just nu är hennes elever med i ett ämnesövergripande samarbete med en professionell teater och teatergrupp från utlandet som resulterat i en bok och föreställning där de fick gå en work-shop på universitetets skrivarkurs. Eleverna har själva skrivit texterna och bestämt vad de ska arbeta med inför föreställningen.
Det finns ingen praktik, däremot så görs det studiebesök på stadsteatrar, eleverna intervjuar anställda inom teaterbranschen och sätter upp föreställningar utanför skolan. Eleverna kan även på egen hand få vara statister eller få småroller genom alla de erbjudanden som kommer till skolan som Kristina vidarebefordrar till eleverna. Kristina tror att eleverna är väl förberedda på ett liv utanför skolans fyrkant eftersom det alltid finns kontakt med livet utanför skolan och det är en kontakt som hon värdesätter. Eleverna upptäcker hur yrket fungerar i praktiken och ser det inte med samma glamorösa ögon som när de började utbildningen. 5.1.2 Vad som krävs av eleverna och lärarna
Kristina arbetar mycket aktivt med att låta eleverna ta ansvar för sitt tyckande och tänkande och ta ansvar för sitt arbete. I början av utbildningen läggs mycket tid på att skapa en trygghet i gruppen och en förståelse för att det inte bara är för skojs skull som de har uppvärmningsövningar. Under hela tiden som eleverna jobbar på golvet på skolan övar eleverna på att t.ex. ta risker, att ta initiativ, allt hänger ihop menar Kristina. Man kan inte ta bort någonting, det ligger i ämnets natur att detta ingår. Hon menar vidare att det inte går att vara kreativ om hon som lärare är obehaglig, eller inte får en bra relation till eleverna, utan det gäller att skapa en personlig men icke-privat relation.
Kristina berättar om flera projekt där eleverna får göra allting från början till slut. I en kurs visar hon som lärare olika sätt att regissera på och hur man fungerar som ledare, därefter får eleverna regissera varandra i monologer efter valfri regissörsstil. Arbetet ska dokumenteras i loggböcker där de ska skriva ned vad tanken bakom deras arbete är, reflektioner de fått, vad de tycker om arbetet och så vidare. I en annan kurs arbetar gymnasieeleverna med mellanstadieelever. Teatereleverna får själva planera och leda en grupp med barn där de ska förverkliga en idé till hel föreställning.
Skolan som Kristina är verksam på satsar mycket på elevinflytande. Efter genomgång av kursplan och betygskriterier brukar hon diskutera med eleverna vad de vill göra och hur, så att eleverna blir delaktiga i planeringen.
5.1.3 Vad eleverna tränas i
Kristina lyfter framförallt fram att växa som människa när hon talar om målet med undervisningen i drama.
Så det handlar också om att vidga…vidga synerna, ögonen, vidga sinnet, öppna sig att...och växa. Alltså det traditionella som är grunden för all drama, att växa som människa och att tro på sig själv och skapa något. Den här lusten att skapa och att lära sig också att se att konsten i sig är viktigt som en egenart, som en professionell egenart. Det är därför vi har mycket samarbete med kulturlivet utanför skolan.
Hon menar också att ansvar är något som teatereleverna, oavsett kurs, tränas i och utvecklar. Det är inte enbart arbetet eleverna får lära sig att ta ansvar för utan även att ta ansvar för sitt tyckande och tänkande. Att våga ta plats, prata inför andra, samarbeta med andra, lyssna och våga göra bort sig är en annan effekt av dramaundervisningen, särskilt för dem som är nybörjare eller som går kortare kurser som t.ex. estetisk verksamhet. Eftersom det estetiska programmet är studieförberedande så menar Kristina att det som eleverna först och främst bör kunna efter avslutad utbildning är att eleverna ska vara rustade att kunna gå vidare i sina egna val, vad de än väljer för någonting. Självförtroende är en annan viktig del och likaså insikten om att de är en viktig del i samhället. Hon nämner även att eleverna ska kunna gå ifrån
skolan och må bra, tro på sig själv, att våga ta initiativ, våga vara lagspelare men också att kunna lyssna på andra samt kunna ta sin plats och veta att de duger. Kristinas arbetsplats har varit referensskola till Skolverket och hon arbetar själv aktivt med de nya kurserna. Hon har noterat att ordet kreativitet som var populärt för tio år sedan alltmer kommit att ersättas av ordet entreprenör. Hon har därför kämpat för att få in det ordet i de nya kursplanerna för att visa på kopplingen mellan det estetiska programmet och entreprenörskap. 5.2. Per
Per undervisar i dramakurserna på det estetiska programmet samt estetisk verksamhet. Han har undervisat i drama inom skolvärlden under sju års tid. Intervjun med Per ägde rum på hans arbetsplats 3:e maj 2010.
5.2.1 Samarbete och verklighetsförankring
Per anser att samarbete med övriga lärare och ämnen kräver en väldig framförhållning. Han hade gärna inlett samarbete med övriga ämneslärare och tror inte att det finns något motstånd
mot det bland skolans lärare utan att det snarare är en fråga om planering. Han hade även gärna samarbetat mer med andra aktörer och skolor men tycker att antalet timmar är få i förhållande till vad som ska hinnas med. Det finns dock ett etablerat samarbete mellan lärarna i ämnena teater, dans och sång i och med alla föreställningar som genomförs. Ett exempel på deras samarbete är den årliga sommarshowen i kursen estetisk verksamhet där alla klasser deltar.
Det finns väldigt mycket praktik i och med att det är ett yrkesprogram med APU (arbetsplatsförlagd utbildning). Eleverna har fått vara med i olika sommarteatrar, Malmö Operan och Nöjesteatern där de också fått vara delaktiga i själva föreställningarna som t.ex. dansare eller körmedlemmar. Per låter eleverna var delaktiga i skapandet av nya scener och i reflektionerna efteråt; därefter får eleverna testa sig fram genom att spela om scenerna på olika sätt. Det kräver kreativitet, kommunikation och samarbete säger Per.
5.2.2 Vad som krävs av eleverna och lärarna
Per har med sin akademiska utbildning såväl djupa ämneskunskaper som generella kompetenser. Han är orolig för att den allmänna bildningen försämras och att eleverna inte känner till den konst och de tankar som föregått dagens samhälle och som krävs för att de ska begripa sammanhanget. Ett av hans mål är att ge eleverna en slags bildning, en skådespelare måste känna till samhället, konsten, litteraturen och historien annars begriper de inte vad de gör på scenen, menar han. Att få eleverna att tänka självständigt och kritiskt är något annat han ofta återkommer till. Per berättar vidare att han ofta fått höra kommentarer från de som håller i auditions att skolans elever var roliga eftersom dem vågade testa på nya saker och det ser han som ett gott tecken.
Per försöker att arbeta med elevernas delaktighet och själv backa i sin lärarroll. Eleverna får visserligen öva sig på att ta initiativ i det dagliga arbetet; där får de självmant ta på sig att driva en improvisation eller en scen men Per ser gärna ett ännu större elevinitiativ. I en kurs testade han att låta eleverna få bestämma pjäs och vilken riktning kursen skulle ta. Ett år fick en klass göra en egen minimusikal men det blev inte bra föreställningar, förutom i ett fall där det var hygglig kvalitet. Men Per anser att det borde vara mer av elevinitiativ och elevaktivitet även om kvalitén inte alltid blir den bästa. Han tror att lärarna oftare står för initiativet och när väl eleverna får ta initiativ är de inte riktigt vana vid det. Med Pers ord:
Men att ta initiativ, vi ska göra en konsert, eller vi är några elever som ska…vi gör en egen pjäs, det har vi alldeles för lite av. Det tror jag beror på att det är ett för högt tempo, vi servar lite för mycket vad som ska göras. Där skulle man gärna se att vi backade lite under några moment…
5.2.3. Vad eleverna tränas i
Generellt sett tror Per att hans elever lär sig att improvisera ganska bra eftersom han arbetar mycket med det. Eleverna får genom improvisationsövningarna träning i samarbete, risktagande, självförtroende och kreativitet i och med att de skapar en scen. Han tror vidare att de också lär sig att tänka sig in i hur man kan styra publiken att reagera, känna eller tänka på ett visst sätt. En annan del som han fokuserar på är att öva eleverna i kommunikation och att fungera tillsammans i en arbetsgrupp.
Per menar att vi lever i ett kommunikationssamhälle där social kompetens just nu, och även i framtiden, är jätteviktigt. Varje jobb verkar kräva social kompetens, även de enklare jobben. Av denna anledning är han starkt kritisk till att estetisk verksamhet inte kommer att vara en valbar kurs då färre elever kommer få chansen till att öva på social kompetens. Han tror vidare att det är givande att ha ett estetiskt projekt kopplat till den vanliga undervisningen, som en slags lustfylld motor där skolan anknyter till lek och till avancerade teorier. Det behöver inte nödvändigtvis vara drama men är man ute efter att få eleverna att fantisera och känna empati är teater överlägset. Per har ett favoritcitat som han anser uttrycker varför de estetiska ämnena är så betydelsefulla: ”En fri och rättvis användning av språket åt alla, inte för att alla ska bli konstnärer men för att ingen ska bli slav.” Per menar att drama kan fylla en funktion på det sättet att den gör så att …”ingen ska vara så efter, nedtryckt eller rädd och liten att man aldrig får njuta av livet...eller att man måste gå hem till sig och se på tv för att kittlas lite av livet.” Per tror att alla elever, oavsett program, har nytta av dramaämnet. Han gör en koppling till affärsverksamhet där du måste kunna lyssna, läsa av och fantisera om vad kunden har för behov och det är just dessa förmågor som eleverna tränas på i drama.
5.3. Daniel
Daniel undervisar i första hand på estetprogrammet i dramakurserna. Han har undervisat i drama under fem års tid. Intervjun med Daniel genomfördes på hans arbetsplats 7:e maj 2010. 5.3.1. Samarbete och verklighetsförankring
Eftersom Daniel själv undervisar i flera ämnen på estetprogrammet har han lätt att genomföra en ämnesövergripande undervisning. Han samarbetar även med dansläraren i en kurs och eleverna på Bildprogrammet gör kostymer och rekvisita till föreställningarna. Han vill gärna utveckla dessa samarbeten mer. Under sin utbildning får eleverna träffa skådespelare, maskörer, scenografer och liknande som kommer på gästföreläsningar. De gör även studiebesök på stadsteatrar.
5.3.2. Vad som krävs av eleverna och lärarna
Daniel berättar om ett kursmoment där lärarna anger ramarna medan eleverna därefter får skapa egna projekt och läraren bara finns med som handledare.
Enligt Daniel pågår det flera processer samtidigt i en dramakurs. Dels finns det den rent konstnärliga aspekten, men även grupprocessen. Han beskriver hur eleverna inför en föreställning får en gemensam hållning och deras olikheter och personligheter berikar gruppen. Daniel berättar att en del elever börjar på utbildningen just för att de är blyga men vill övervinna detta och dessa elever tar ett stort ansvar för att kämpa med sig själva. Han är noga med att skilja tydligt mellan när eleverna gör saker för sig själva, alltså utveckling, att pröva och experimentera, och en föreställning för publik. Med Daniels egna ord:
”Jag tror väldigt mycket på det här med varsamhet och att det är väldigt stillsamt, att man får tid på sig innan man ska ut framför en publik.” Han menar att eleverna inte ska bli beroende av yttre bekräftelse utan finna sin inre motivation. Det går inte att tänka på motivation när man går in i ett gestaltningsarbete, eleven måste arbeta för sin egen skull för att det ska bli bra. Av denna anledning låter han inte eleverna uppträda inför publik under första året. Han framhåller även att en föreställning måste se bra ut från publikhåll för att han ska vilja framföra något och det kräver mycket arbetsdisciplin från eleverna.
5.3.3. Vad eleverna tränas i
Mot slutet av utbildningen tycker Daniel sig kunna se att eleverna blir säkrare och tryggare, men det kan ju också ha en del att göra med att de åldrats tre år tillägger han. Efter
utbildningen tror Daniel att eleverna är bättre på att dels samarbeta, dels hantera konflikter genom att eleverna fått träna på att hantera konflikter. Genom att eleverna provar olika roller får de mer kunskap om sig själva, och kan se sig själva i olika sammanhang. Dramautbildningen gör att eleverna inte lika snabbt kränker andra men inte heller själva är så lättkränkta utan kan med ett lugn hantera situationen. Han ser det som att drama ger eleverna en ryggsäck där de bär med sig förmågan att samarbeta med andra människor på många olika sätt.
Daniel ger ett konkret exempel på vad dramaundervisningen ger för effekt på eleverna; att de kan göra bra presentationer eftersom de blir säkra på att stå inför människor som tittar och lyssnar och menar att det alltid är användbart i samhället. Han likställer drama med ett risktagande där du gör det du är rädd för och genom att klara av utmaningen blir du säkrare. Han fortsätter med att använda en anställningsintervju som exempel, i den situationen gäller det att visa sina bästa sidor, att så att säga kunna sälja in sig, och då har man nytta av dramakunskaperna.