All data kommer att analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet (Vygotskij 2001). Definitionen av vad och varför det har varit viktigt att eleverna har lärt sig vad de har lärt sig hämtas ur Lgr11. I följande stycke kommer även delar av de inspelade samtal att återges, eleverna kommer benämnas som ”elev #”, nedan följer en kort beskrivning av vilka elever som gör vad. Elev 1 och Elev 2 arbetar tillsammans med ett hyreshus. Elev 3 och Elev 4 arbetar tillsammans med en kyrka. Dessa fyra elever byggde samma dag och det var en dator ledig som användes av Elev 3-4 för att få inspiration till kyrkan och hur den kunde byggas genom att ha en bild på en kyrka som vi googlade fram. Vid nästa tillfälle var Elev 5 och Elev 6 i samma arbetsgrupp och arbetade med en villa och Elev 7, 8 och 9 arbetade tillsammans på två olika datorer med ett kolkraftverk.
I första situationen var kameran igång i rummet med datorerna och eleverna arbetade samtidigt som att jag var i rummet bredvid och övervakade inifrån spelet. Syftet med att lämna rummet är att eleverna ska uppmuntras att diskutera mellan varandra samtidigt som de kan kommunicera med mig genom spelet och på så sätt träna på den digitala kommunikationen. Det blir i situationen tydligt att möbleringen som gjordes tidigt i projektet med syfte att skapa en plattform där eleverna uppmuntras till samlärande och känner sig trygga i att fråga och samtala med varandra fungerar. Eleverna vänder sig i första han till varandra innan de kommer till den punkt då de känner att de måste vända sig till pedagogen, som inte är i samma rum.
Elev 3: Hur går du sådär långsamt? Elev 4: Man håller in shift.
Elev 3. Men varför går du sakta? Du kan ju bygga fortare om du springer? Elev 4. Då går det för fort och jag sätter bara fel hela tiden istället.
Elev 3. Jag har tränat på att springa jättemycket så det går fort när jag bygger. Elev 4. Men vilket golv ska vi ha?
Elev 3 Vet inte, jag kollar på bilden! Mörkt trä ska vi ha! Elev 4 Får vi ha det när vi bygger?
Elev 3 Vet inte, skriv och fråga Affe
Här ser vi hur diskussionen inom spelet och kring hur de ska fortsätta bygga i sin kyrka samtidigt som de löser problemet med huruvida de får använda mörkt trä som golv genom att kommunicera genom spelet. Istället för att lämna datorn eller att ropa på pedagogen (och avbryta eller störa de andra i rummet) kan de använda datorn och kommunicera med. Det sitter listor på väggen framför varje dator med de regler vi tagit fram, en del av dessa är en lista över vilka material som är tillåtna att använda. Genomgående för projektet var dock att alltid fråga en pedagog och helt strunta i att läsa på listan. (Svaret blev nio ggr av tio ”Läs på listan”).
I nästa situation får vi ett exempel på hur elevernas egna intresse och förkunskaper kan skapa nya kunskaper hos varandra.
Pedagog Jag hoppas ju att vi kommer ha kvar servern även när projektet är slut. Elev 5 Vad är en server för något?
Elev 7 VET DU INTE VAD EN SERVER ÄR?!! Elev 5 Nej…
Pedagog Nu kan ju inte alla lika mycket som du 7, du är ju väldigt intresserad och
håller på mycket hemma också, eller hur?
Elev 8 En server är det vi är inne och spelar på nu, så att alla kan spela tillsammans. Pedagog Tack 8
Elev 5 Det visste jag, hade bara glömt vad det hette.
I situationen ovan går det att utläsa att det är skillnad mellan elevernas kunskaper. I det här fallet där det är en viss åldersskillnad såväl som en skillnad i vad eleven intresserar sig för och gör på fritiden gör att skillnaden blir extremt tydlig. Den äldre eleven förstår inte hur den yngre eleven inte vet vad en server är, trots att det står ”Anslut till server” när spelaren ska logga in i världen och spela. Det blir också tydligt att vissa elever har en mer utvecklad empati, elev 8 märkte av att elev 5 blev lite förvånad över att bli ifrågasatt och förklarade snabbt och enkelt precis vad en server är på ett sätt så att elev 5 skulle förstå. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv (Vygotskij 2001) kan situationen liknas vid den proximala utvecklingszonen då elev 5 besitter grundkunskaperna i spelet men får tack vare externt stimuli i form av äldre och mer erfarna elever fördjupade kunskaper i den jargong som råder kring användandet av Minecraft. Svårigheter som kunde uppstå under arbetets gång var bland annat att undervisningen inte var tillräckligt anpassad för alla elever trots deras förutsättningar, något som skulle kunna komma att underlättas av de äldre och mer erfarna elevernas kunskaper. Ovan syns tydligt hur den sociala miljö som eleverna befinner sig i under projektets gång fungerar som en utvecklingszon, främst genom entreprenöriellt lärande.
”Hon inreder huset”, ”Hon byter glas”, ”Hon byger väg” och ”Hon byger rum”. Dessa saker skrev en av eleverna i projektet i den bok som fanns vid varje dator. Böckerna var något svår att använda för eleverna och frågan ”Vad ska jag skriva” frågades om
och om igen. Mitt enda svar var antingen ”Det du har byggt idag” eller ”Det din kompis gör”. På så sätt var frågan öppen för tolkning och eleven kunde själv välja det som eleven ansåg viktigt. I fallet ovan var det mer intressant att skriva exakt vad kamraten gjorde för något än vilka block de använde, hur stort huset blir eller vad de ska använda för material till taket.
”Idag har jag och Elev byggt en skola, vi gjorde den tillsammans. Den blev jättebra, för vi använde stone bricks till väggar och nether bricks till golven. Det kommer bli jättefint när det är färdigt”.
Ovan har vi ett stycke ur en av de andra böckerna där eleven har valt en annan metod att dokumentera. Istället för att direktrapportera som den förre eleven får vi istället ta del av elevens tankar efter att eleven byggt färdigt för dagen. Vi får reda på vad eleven bygger på, med vad för material och önskningar och förhoppningar kring den färdiga skolan. Vi får då se en kombination av de språkliga och materiella verktyg som är viktiga för lärande enligt Vygotskij (2001), språkliga och materiella. Eleven använder språket för att uttrycka det eleven har upplevt med hjälp av ett materiellt redskap (papper och penna). Detta är något som kan ske med hjälp av Minecraft och dess användning som ett undervisningsverktyg.
Ovan ser vi en vy inifrån spelet såsom en av eleverna hade sett spelet då de byggde i världen. Till vänster har vi två höghus som har lite olika uttryck, ett randigt och ett helt i tegel. Eleverna själva visade exempel på hur hus kan färgsättas med hjälp av Google. Till höger ser vi en kiosk som står mitt på torget.
Här ser vi en översikt av staden. Längst till höger skymtar vi kyrkan och skolan, lite närmre ser vi några villor, en staty av en präst och fontänen mitt på torget. Den lilla kiosken står framför hyreshusen och till vänster finns en påbörjad affär. Närmst i bild ser vi hotellet som växer fram på strandkanten. Vad som inte syns på bilden är en påbörjad tågstation, ett påbörjat museum och en restaurang. Det har börjat dyka upp lite gångvägar, men bara ett fåtal gatlampor än så länge.
Sista dagen av projektet byggdes det inget, datorerna användes inte alls och eleverna fick inte chansen att finslipa. Istället anordnades en virtuell rundvandring i staden. Det bjöds på fika (som eleverna bakat själva på påsklovet) och saft. Alla elever som var på fritids den eftermiddagen var med. Jag använde en projektor och en bärbar dator för att kunna visa upp världen inför alla som samlats i klassrummet vi hade lånat. Jag ledde karaktären genom världen och stannade vid varje hus och skapelse, var eleverna
som byggt det aktuella objektet där så fick eleven/eleverna om de ville berätta vad de hade byggt och varför. Syftet med att låta eleverna själva berätta om sina byggen var att det är deras arbete, deras skapelse och de vet bäst vad de byggde och varför. Om de inte var där eller inte ville prata så presenterade jag byggnaden. De föräldrar som hämtade elever under tiden stannade kvar och var med och tittade vilket var väldigt uppskattat av eleverna, både för att eleverna fick se klart och för att föräldrarna visade intresse.
9.1 Handledning av pedagogerna.
Arbetet med att förbereda fritidshemmets pedagoger för att ta över arbetet efter att jag var färdig och hade lämnat fritidshemmet påbörjades redan första veckan. Pedagogerna hade redan innan jag påbörjat arbetet köpt in boken ”Minecraft som pedagogiskt verktyg” skriven av Felix Gyllenstig Serraro och som släpptes tidigt 2017. Det är en bok som enkelt och tydligt beskriver processen kring att arbeta med Minecraft i skolan (eller på fritidshemmet) och underlättade min handledningsprocess väsentligt. Pedagogerna kunde läsa boken och sedan ställa frågor till mig och vi kunde hålla samtal om olika stycken eller idéer som uppstod vid läsningen. Processen tydliggjordes också vid tillfällen när vi diskuterade mitt arbete, vad som skulle göras och varför. Till de mer tekniska och mer praktiska delarna av att starta, sköta om och hantera en server skrev jag en lathund, en guide som även någon som är helt ointresserad av arbetet med digitala verktyg kan använda och följa som en checklista. Guiden innehåller t.ex hur administratören av servern (pedagogerna på avdelningen) kan starta servern, hur administratören hittar den ip-adress som krävs för att kunna ansluta till servern samtidigt som det finns kommandon för hur administratören skriver till eleverna som är inne på servern eller förändrar väder och från dag/natt, natt/dag. Varje stycke som finns i guiden är utformat efter vad pedagogerna kände att de behövde för att tryggt fortsätta arbetet efter att min tid där var slut. Genom diskussioner och samtal kom vi fram till relevanta punkter som fick sin egen del i guiden. Modellen som användes vid dessa samtal var ”Vad vill du kunna göra?” och ”Varför vill du kunna göra det?” På så sätt kunde vi föra samtal kring varje del i guiden och skapa en guide som var anpassad efter behovet till just det här arbetet. Nedan är en bild ur guiden som visar hur pedagogen kan skriva till eleverna inne i spelet och vart svaret visas.
Jag fick tid att sitta ner med en pedagog och kunde genomföra ett kunskapstest där pedagogen fick starta och sköta servern under ett pass. Med hjälp av guiden i första hand och med handledning från mig om det behövdes. Tyvärr var bägge pedagogerna sjuka sista veckan och jag fick aldrig tid att gå igenom samma process med den andra pedagogen. Jag är dock säker på att den pedagogen som jag har gått igenom hela processen är mer än kapabel till att föra vidare den kunskapen, vilket också var syftet med handledningen. Pedagogerna befinner sig också i en lärandeprocess som kan beskrivas med den proximala lärandezonen (Vygotskij 2001). Pedagogen besitter grundläggande kunskaper inom Minecraft och får med hjälp av en eller flera handledare (mig själv och eleverna som besitter stora kunskaper inom spelet) en chans att utvecklas i en takt som passar pedagogen.