Reflektionsgruppernas mål

Så som reflektionsgruppernas målformulering ser ut idag finns det enbart mål som avser den enskilda individen (lärandemål). De mål som finns formulerade i

Studieguiden (Campart & Eriksson- Sjöö) innehåller en mängd punkter som utbildningen vill att studenten ska utveckla under reflektionsgrupperna. Enligt Nilsson (2005) bör målen istället vara både gemensamma och individuella, och man bör skilja på dessa. För att reflektionsgrupperna ska vara effektiva bör alla

grupper klargöra målen för deras grupp och anpassa de individuella målen efter dem. Nilsson (2005) menar att det är dessa som är drivkraften för att gruppen ska fortsätta träffas, sammanhållningen beror på hur väl medvetna gruppens

medlemmar är om de gemensamma målen.

De tre målen som Malmö högskola har satt upp för reflektionsgrupperna går att koppla till teorier om reflektion, reflekterande praktiker och symbolisk

interaktionism. Reflektionsgrupperna på Malmö högskola är ju inspirerade av Schöns teorier och det går att se en koppling mellan intentionerna med

reflektionsgrupperna och Schöns begrepp. När man går igenom målen så framgår det att det finns en önskan att utbilda studenterna till att bli reflekterande

praktiker. Begreppet finns även med i Studieguiden (Campart & Eriksson- Sjöö). Genom reflektionsgrupperna ska man få bättre förståelse för hur man ska hantera vissa situationer och hur man kan agera för att lösa ett problem. Genom reflektion kring den kunskap vi får under utbildningen, vilket blir en slags reflection-on- action, kopplar vi det vi lärt oss till det vi eventuellt kommer att möta. Vi skapar genom reflektion en kunskap som är applicerbar på det verkliga arbetslivet. Genom att använda oss av reflection-on-action i utbildningen skapar vi knowing- in-action som vi kan använda i arbetslivet.

Det första målet – att utveckla förmågan till tänkandet av högre ordning – innebär bland annat att man kan koppla begreppets innebörd till olika situationer.

Studenten ska ”kunna distansera sig från ett kunskapsobjekt och betrakta det från olika perspektiv, ska kunna använda sig av olika teoretiska referensramar som ett redskap för att tillskriva egna meningar” (Campart & Eriksson- Sjöö, s. 4). Denna förmåga kan förknippas med Schöns reflection-on-action där man går tillbaka och reflekterar över en situation och ens sätt att hantera situationen. Genom reflection- on-action så får studenterna, särskilt under praktikterminen, möjlighet att

distansera sig till händelsen och se det ur andra perspektiv. Studenternas svar på om de ansett sig uppfylla mål ett gav ett medelvärde på 3,14, vilket indikerar att de i stort sett inte anser sig ha uppfyllt målet.

Det andra målet – att utveckla en argumentationsförmåga – innebär att man ska kunna samtala, lyssna och utvecklas med andra. Man ska också kunna delta i olika gruppdiskussioner. Att se mål två ur ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv innebär att studenten använder språket för att utvecklas och finna sin sociala verklighet, vilket man gör när man reflekterar tillsammans med andra. Den reflekterande förmågan och den medvetna intelligensen utvecklas också genom språket. Det är i samspel med andra som vi växer som individ. Det andra målet fick ungefär samma resultat som det första målet, fast mer negativt. Studenterna anser inte att de uppfyllt mål två, svaret gav ett medelvärde på 2,84.

Mål tre – att utveckla en insikt i den känslomässiga dimensionen av lärandet – innebär att man kan ”hantera känslor av förvirring som förekommer i samband med ofärdiga kunskapsfält och förståelsesvårigheter och förmår omvandla dessa till källa för lärande” (Campart & Eriksson- Sjöö, s. 4). Med Schöns begrepp innebär detta att studenterna ska använda sina erfarenheter av reflection-in-action och reflection-on-action för att skapa knowing-in-action. Genom att reflektera över hur de agerat i situation som de inte var säkra på hur de skulle hantera så skapar man kunskap som kan användas nästa gång de hamnar i en liknande situation. Även det här målet anser inte studenterna att de uppfyllt, medelvärdet

blev 3,82. Det är ändå det mål som har fått högst medelvärde, vilket betyder att det är det mål som studenterna anser sig ha uppnåtts bäst.

Hur kommer det sig att studenterna inte anser sig ha uppfyllt målen? Beror det på målen, handledarna, strukturen, informationen, upplägget? Det går att spekulera vitt och brett till orsakerna. Men om man ser till de övriga svaren på enkäten så verkar det vara lite av varje som orsakar studenternas missnöje och uteblivande måluppfyllelse. De är inte särskilt nöjda med handledarna eller med informationen de fick innan. De är även missnöjda med antalet studenter i reflektionsgruppen, att de är obligatoriska och att de inte ger högskolepoäng. När vi hade läst svaren på de öppna frågorna så är studenternas missnöje tydligt. Dock finns det studenter som är nöjda med reflektionsgrupperna men inte många som är helt

tillfredsställda.

När vi tittade på hur måluppfyllelsen ser ut i de olika inriktningarna kan vi tydligt se att det skiljer sig markant. Vi gjorde sambandsundersökningar med de olika mål- variablerna och ställde dem mot inriktningarna. Vi kan därför med säkerhet säga att hur man anser sig uppfylla målen beror på vilken inriktning man går. Inom VU- inriktningen är det flest studenter som anser att de inte har uppfyllt målen, studenterna från de andra inriktningarna har placerat sig jämnare över de mer negativa svarsalternativen. Anledningen till varför studenter från VU är de som är mest negativa kan kanske går att finna bland de andra svaren, de har överlag varit mest negativa och missnöjda med de flesta aspekterna av reflektionsgrupperna.