DEL 3: Det rättsliga stödet för en inskränkning i integritetsskyddet
4.4 Regeringen meddelar undantag från sekretess
Enligt offentlighets- och sekretesslagen kan regeringen för ett särskilt fall besluta om undantag från sekretess om det är motiverat av synnerliga skäl.104 Av förarbetena framgår att regeln kan tillämpas för angelägna forskningsändamål. I propositionen till sekretesslagen, som offentlighets- och sekretesslagen bygger på, gör dåvarande justitieminister följande uttalande.
"För egen del vill jag i korthet beröra möjligheterna över huvud taget enligt sekretesslagen för forskningen att få tillgång till sekretessbelagda uppgifter. Är den
101 Se, 25 kap 11 § 5 punkten offentlighets och sekretesslagen.
102 Lenberg m fl, 2011, s 25:11:3.
103 Se, förordning med instruktion för Läkemedelsverket.
104 Se, 10 kap 6 § andra meningen offentlighets- och sekretesslagen.
39
efterfrågade uppgiften hemlig enligt en sekretessbestämmelse som upptar ett skaderekvisit, torde mycket ofta utlämnande kunna komma till stånd utan beaktansvärd risk för skada. Är mottagaren offentlig institution eller tjänsteman, följer sekretessen uppgiften enligt 13 kapitlet. 3 § i lagen".105
Om skaderekvisit saknas kan forskningens behov, enligt propositionen, tillgodoses genom särskilda författningsföreskrifter eller till och med genom generalklausulen.
Detta innebär, enligt propositionen, att i första hand ska särskilda författningsbestämmelser användas. I andra hand ska generalklausulen användas och i sista hand är det intressant att använda sig av regeringens dispensmöjlighet.106
I praktiken är det, enligt uttalandet, alltid tillåtet att lämna ut uppgifter till forskningsändamål, därför att ingen enskild presumeras lida men av att uppgifterna delas mellan myndigheter för forskningsändamål, då ingen skada uppkommer för att sekretessen förs vidare till den mottagande myndigheten.
Om det ovan anförda stämmer och ett utlämnande alltid kan ske till forskning är det märkligt att detta inte framgår av offentlighets- och sekretesslagen, med tanke på att det mellan myndigheter råder sekretess107 och med tanke på att Europadomstolen uttalat att ett utlämnande till ett flertal tjänstemän, trots reglerna om överföring av sekretess, medför intrång i den personliga integriteten.108
I ett beslut har Justitieombudsmannen Sverne angett att ett utlämnande av allmänna handlingar som omfattas av hälso- och sjukvårdssekretess inte får företas, om inte det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider men. Den som utlämnar medicinska journaler ska således vara övertygad om att ett utlämnande inte kan orsaka men hos den enskilde. Även om fallet behandlade ett utlämnande till en enskild har Justitieombudsmannen i sitt beslut angett att samma förutsättningar gäller vid utlämnande till offentlig myndighet.109 Detta talar emot det resonemang som justitieministern förde i propositionen till sekretesslagen.
105 Prop. 1979/80:2 del A s. 347.
106 Prop. 1979/80:2 del A s. 347.
107 Se, 8 kap 1 och 2 §§ offentlighets- och sekretesslagen.
108 Case of M.S. v. Sweden, Judgment of 27 August 1997, para. 31-35.
109 JO 1983/84, s 237.
40
Rynning menar att det inte finns något utrymme för en intresseavvägning vid ett utlämnande av sekretessreglerade uppgifter, utan anser att sekretessprövningen ska ske med utgångspunkt i den enskilda individens egen upplevelse. Rynning anger att om inte det är klarlagt att utlämnandet inte medför men för den enskilde, kan en uppgift endast lämnas ut under tre fall. Det första fallet är om den enskilde själv efterger sekretessen,110 den andra om det finns en uppgiftsskyldighet i lag eller förordning111 och den tredje om regeringen beviljar dispens112. I annat fall kan inte uppgiften lämnas ut, även om sekretessen överförs till mottagaren.113
Denna argumentation ligger väl i linje med den sekretess som råder för uppgifter om enskildas hälsa,114 och med Europadomstolens praxis, där domstolen uttalat att faktumet att ett flertal tjänstemän tar del av uppgifterna som är sekretessreglerade medför intrång i den personliga integriteten, oavsett om sekretessen överförs enligt reglerna om överföring av sekretess.115
För Läkemedelsverkets del finns en möjlighet att enligt offentlighets- och sekretess-lagen få undantag för den sekretess som uppgifterna omfattas av. Det var - och är - trots allt fråga om ytterst synnerliga skäl att bevilja undantag från sekretesskyddet; att forska om kopplingen mellan en medicin som mer än hälften av Sveriges befolkning intagit och en allvarlig autoimmun sjukdom. Till min vetskap har denna dispensmöjlighet inte utnyttjats för att Läkemedelsverket ska kunna bedriva forskning om läkemedelsbiverkningar.
4.5 Sammanfattning
I detta avsnitt har den första delen av syftet för examensarbetet analyserats. Frågan har behandlats om det finns en lagstadgad avvikelse från integritetsskyddet för hälso- och
110 Se, 10 kap 1 § offentlighets- och sekretesslagen.
111 Se, 10 kap 28 § offentlighets- och sekretesslagen.
112 Se, 10 kap 6 § offentlighets- och sekretesslagen.
113 Rynning, 2003, s 105-106.
114 Se, 25 kap 1 § offentlighets- och sekretesslagen.
115 Case of M.S. v. Sweden, Judgment of 27 August 1997, para. 31-35.
41
sjukvården att lämna ut information om kontrollgruppindivider till forskning om läkemedelsbiverkningar.
I offentlighets och sekretesslagen anges att ett utlämnande får ske om uppgifts-skyldighet följer av lag eller förordning.116 Av läkemedelsförordningen framgår ingen uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvård, utan denna finns i hälsodataregisterlagen där det anges att utlämnande får ske till bland annat forskning för de ändamål som anges i den särskilda registerförfattningen, vilket i detta fall är läkemedelsförordningen. Av läkemedelsförordningen framgår att den uppgiftsbehandling får ske för de ändamål som anges i läkemedelslagen. Av läkemedelslagen, direktivet lagen bygger på och proposi-tionen till denna framgår att Läkemedelsverket enbart får vetenskapligt utvärdera uppgifter om läkemedelsbiverkningar, men beroende på om det är det som anges i lagen eller ändamålen i lagen som ska ligga till grund för uppgiftsskyldigheten kan uppgifts-skyldigheten anses omfatta kontrollgruppindivider.
Mot bakgrund av detta kan det konstateras att bestämmelsen inte är klar, eftersom det inte framgår vilka kategorier av individer som riskerar att övervakas och under vilka omständigheter. Bestämmelsen är heller inte detaljerad, eftersom det inte framgår av bestämmelsen om Läkemedelsverket över huvud taget får hantera uppgifter om kontrollgruppindivider. Detta medför att bestämmelsen i allra högsta grad inte är förutsebar för enskilda. Även om bestämmelsen således skulle anses ha laglig grund, brister kvaliteten i bestämmelsen på ett flertal punkter. Den sammanlagda bedömningen är att det inte finns en uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvården att lämna uppgifter om kontrollgruppindivider för forskning om läkemedelsbiverkningar, åtminstone inte om europakonventionens krav på rättsligt stöd beaktas.
Även om det inte finns en lagreglerad uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvården att lämna ut information om kontrollgruppindividerna har Läkemedelsverket de facto fått dessa uppgifter utlämnande och behandlat dessa när verket vetenskapligt utvärderat uppgifter om biverkningar. I följande avsnitt kommer det rättsliga stödet för en behandling av kontrollgruppindividernas uppgifter att analyseras.
116 Se, 10 kap 28 § offentlighets- och sekretesslagen.
42