Regionalnätet

Regionalnätet drivs idag till största delen av tre företag, Fortum, E.ON och Vattenfall. Dessa har haft lite olika strategier för underhåll där de delvis upphandlat och delvis haft underhåll i egen regi. One kommer från E.ON:s underhåll, Infratek från Fortums och Vattenfall service från Vattenfalls. Idag har E.ON helt frigjort One medan Vattenfall och Fortum fortfarande har ett visst partnerskap med sina underhållsorganisationer. Dock ska både Vattenfall och Fortum börja upphandla allt sitt underhåll precis som E.ON gör idag.

Upphandlingsstrategin för dessa nätägare ser väldigt lika ut. E.ON som länge har upphandlat allt underhåll har kommit lite längre och hunnit testa fler metoder. Idag utvärderar de sitt anbud på cirka 70 % pris och 30 % kvalité medan Fortum och Vattenfall ännu inte har utvecklat någon sådan modell utan upphandlar på lägsta pris. Dock finns intresse från både Vattenfall och Fortum att upphandla efter det mest ekonomiskt fördelaktiga eftersom även de vill lägga mer fokus på kvalité i upphandlingen. Dock kan risken för överklagningar öka vid

75

denna typ av upphandling vilka samtliga av dessa nätägare vill undvika. ”Det är ganska tajt när man väl går ut, det finns inte utrymme för någon överklaga, det ska bara rulla.”

Nätägare går mot att upphandla alla sina områden med avtalslängder enligt 3+1 år eller 4 år.

Vattenfall och E.ON vill styra avtalet med bonussystem respektive samarbetsverktyg.

Vattenfalls bonussystem har KPI:er, liknande det som Fingrid använder, dock är summorna styrda av procentsatser av den totala omsättningen för underhållet. På så sätt är Vattenfalls bonussystem mer avgörande för entreprenörens vinst. E.ON:s samarbetsverktyg kan liknas med Fingrids. Dock är E.ON:s betygsmodell inte lika flexibel, kriterier och betygsättningar är fastställda innan arbetet börjar. Betygen används för att lyfta fram de områden som

entreprenören måste arbeta mer med, entreprenören måste godkänna betyget innan det registreras. E.ON för statistik över entreprenörernas betyg och kan i sitt program

sammanställa olika tabeller och grafer för att visa hur entreprenören har förbättrats/försämrats under en viss tid. Betygen sätts månadsvis, kvartalsvis, årsvis eller avtalsvis beroende på uppdrag. Fortum har för att styra sina avtal bland annat upphandlat en extra entreprenör för varje paket som kommer att få ta över om den nuvarande entreprenören inte sköter sig.

Uppföljning och kontroll sker systematiskt och de är hårda med inrapportering och upplever inga problem med försenade inrapporteringar.

Regionalnätet skiljer sig från stamnätet på så sätt att volymen på arbete är betydligt större inom varje geografiskt område. Därför behöver inte entreprenörerna arbeta i lika stora områden för att få full beläggning. Det finns också mer av varje teknik och fel inträffar mer frekvent vilket gör att entreprenörerna får mer att göra i ett område. Det är med andra ord lättare att behålla kompetensen på regionalnätet eftersom det finns mer underhåll och felavhjälpning att utföra. Dock har samtliga problem att hitta spetskompetenser för

apparatunderhåll och provare i vissa områden. Konkurrensen bland entreprenörerna är som sämst i Norrland och i Stockholmsområdet, ” Det är hopplöst i Stockholmsområdet, det finns många beställare som slåss om de få entreprenörer som finns och de entreprenörer som inte har hela kompetensen själva har svårt att hitta konsulter och underentreprenörer att ta hjälp av.”

Regionalnätägarna har samtliga valt att dela in sina underhållspaket i olika stora geografiska områden där en entreprenör får ansvar för ett område, då innefattas allt i området, en

entreprenör har alltså allt motsvarande stationer, ledningar, ledningsgator samt beredskap i ett paket. EON har tidigare haft mer uppdelade avtal per teknik, likt vad SvK har idag. Dock såg de problem med en sådan uppdelning, entreprenören ville ha helheten och ville också ha så mycket teckning som möjligt i området. Problem hade tillexempel uppstått då

ledningsentreprenören var tvungen att vänta på att stationsentreprenören skulle koppla om för att de skulle kunna jobba med ledningarna. Det var också mer arbete och ansvar lagt på EON vid denna typ av entreprenad då EON hade samordnadsansvaret och mer administrativt arbete. Den uppdelning som används idag fungerar bra, dock finns det få antal entreprenörer som har den breda kunskapen och erfarenheten som krävs, detta löser entreprenören genom att själv upphandla underentreprenörer och konsulter.

Samtliga av dessa regionalnätägare har regelbundna möten med entreprenörerna, ungefär en gång i månaden. Dessutom kommunicerar de i sitt underhållssystem där fakturering inte sker innan entreprenören har rapporterat in utfört arbete. Vid fast pris hålls den sista betalningen om entreprenören ligger efter i det planerade arbetet. Både EON och Fortum har vid flera tillfällen hållit inne med betalningen just av detta skäl. De har även låtit entreprenörer som inte klarar av att följa avtalen på olika sätt bli av med delar av sina områden.

76

Eon och Fortum ska upphandla sitt underhåll nästa gång under 2014, Vattenfall ska upphandla sitt underhåll samtidigt som SvK 2017.

7.6 TeliaSonera

TeliaSonera har liknande underhållsverksamhet för sitt fasta analoga nät. Nätet är rikstäckande med specifik teknik där TeliaSonera är den enda beställaren i landet. Nätet sträcker sig över hela Sverige vilket medför att underhållsentreprenörerna ibland måste ta sig långa avstånd och underhålla en anläggning som slits olika beroende på lokalt klimat och väderförhållande. Med entreprenörerna har TeliaSonera idag samma problem som SvK.

Åldersstrukturen, speciellt på kabelfelsteknikerna, gör att många tekniker kommer att gå i pension under de närmaste åren. Entreprenörerna har länge varit pressade och inte haft råd att utbilda och rekrytera fler. Teknikerna i nätet förändras också, den gamla anläggningen är uppbyggd av koppartråd medan den nya mestadels byggs med fiber.

TeliaSonera började upphandla allt sitt underhåll år 1999 från att innan haft allt underhåll i egen regi. Upphandlingen gjorde att priserna sjönk mycket och verksamheten

effektiviserades. TeliaSonera har genom åren lyckats sänka sina priser ytterligare. Detta har lett till att entreprenörernas marginal generellt sett blivit låg och de kan ibland ha svårt att leva upp till den avtalade kvalitén.

När TeliaSonera upptäckte vart utvecklingen var på väg ändrade de sin strategi och började fokusera mer på kvalité och kompetens vilket tillslut har gav ett gott resultat. Under intervjun diskuterades visionen om att ”vilja vara den bästa beställare.” Telia ser att entreprenörerna är så prispressade som det går. ”Vägen idag är inte att pressa dem ytterligare, då kommer kvalitén och servicen att gå i botten, idag handlar det om att utvecklas och genom ständiga förbättringar av processerna tillsammans med entreprenörerna och det är det Telia jobbar mycket med idag. Att enbart försöka förhandla ned priserna hela tiden är inte framgångsrikt i längden med tanke på kvalité och serviceuppfyllelse.” För att hjälpa till att öka antalet

kabelfelstekniker på marknaden har TeliaSonera bidragit med utbildningar och entreprenören har enbart behövt betala tiden att vara där.

Telia utvärderar anbuden genom att värdera både pris, kvalité och vilja att driva

förändring/utveckling. Kontrakten skrivs på 2-3 år som ramavtal. Underhållet för hela Sverige upphandlas samtidigt tillsammans med andra kategorier som byggnation, stolpåtgärder med mera, för att öka densiteten i en geografi för entreprenören.

Telia arbetar främst med rörlig ersättningsform. TeliaSonera bestämmer när och hur

entreprenörerna ska utföra underhållet. Resekostnaderna är en relativt stor kostnad och därför försöker TeliaSonera samla ihop så mycket jobb som möjligt så att entreprenören inte ska behöva åka ut flera gånger. Som grund för entreprenörens beräkning ger TeliaSonera ut historik som visar hur mycket arbete det historiskt sett har varit. Denna ersättningsmodell ser TeliaSonera som lätt och relativt riskfri för deras del. Ett problem med ersättningsformen är att entreprenörerna inte bemannar upp för att klara peakarna i variationen under året utan snarare till dalarna, vilket innebär att de ofta inte har tillräckligt med folk. Detta skapar problem vid perioder med mycket dåligt väder som genererar mycket fel i näten.

77

TeliaSonera arbetar med att utföra piloter på alternativa affärsmodeller för att förbättra kvalitén och även kostnadseffektiviteten över tiden. En alternativ affärsmodell skulle eventuellt kunna vara att köpa en funktion, resurs eller liknande. Troligtvis skulle då också avtalslängden komma att öka upp mot till exempel 4 år. Affärsmodellen måste dock vara flexibel i och med att marknaden är så pass föränderlig.

Eftersom TeliaSonera är en slutkundsbeställare är det viktigt att entreprenörerna vet vad de erbjuder slutkunden. Telia lägger mycket resurser på att göra entreprenörerna medvetna om TeliaSoneras mål för slutkunden, just för att deras kundnöjdhet alltid ska förbättras. De planerar även att mäta vad slutkunden tycker om entreprenörens arbete.

Telia arbetar mycket med viten. Om entreprenören inte är ute i tid vid fel, eller inte åtgärdar felet tillräckligt snabbt får de böter. På vissa arbeten har de tagit bort viten för att höja servicen och rikta fokus från pris till kvalité.

I Norrlands inland är det en utmaning för entreprenörerna att behålla sina resurser när gruvindustrin expanderar och kan erbjuda högre löner till sina anställda.