Ett annat huvudtema som uppkommit vid analys av data var hur rektorerna såg på medarbetarnas- och elevernas arbetsmiljö under pandemin. Det var flera rektorer (4 av 9) som påpekade att det var svårare att ha koll på de personer som de har arbetsmiljöansvar över, när både elever och personal delvis arbetade på distans.
Rektorernas arbete kopplat till medarbetarnas samt elevernas välmående
De flesta deltagarna var enade om det var viktigt att vara lyhörda och lyssna på sina medarbetare för att öka deras välmående på arbetsplatsen. Deltagare 3 exemplifierade:
Det är ju mycket främjande arbete tänker jag. Och det för mina medarbetare, de upplever att det är viktigt att vara delaktiga och att de känner att dom kan veta att det är liksom, ja ni vet “KASAM”. Att det ska vara meningsfullt, att man ska veta, det ska vara förutsägbart det vi jobbar med att det inte ska komma snabba kast och sådär.
Deltagare 3 fortsatte även med att tillägga att det som har varit svårt var när
Folkhälsomyndigheten kom med snabba besked om att ställa om skolan till distans. Rektorn beskrev att han/hon fick härbärgera deras frustration och stryka konferenstid för att lärarna skulle kunna jobba med sådant som de ansåg som meningsfullt, till exempel deras planeringstid. Ett flertal rektorer (4 av 9) betonade vikten av att fånga upp signaler hos medarbetarna och att prata med de medarbetare som verkade oroliga och rädda. Deltagare 9 beskrev:
När man möter en människa och man känner någonting, att den här personen inte mår hundra bra då kan man redan där fånga upp det, om man inte möts då får man ingenting gratis. Utan då får man liksom kanske läsa in en ton i ett mejl eller man får på något vis tänka att dom här brukar inte må bra så här års, så jag kanske får kolla upp dom (...) jag påminner dom om möjligheten att bara boka in ett möte med mig, det behöver inte vara av någon anledning, det kan vara att man bara behöver prata med mig i form av att jag är deras chef och det kan kännas bra.
Samtliga rektorer nämnde även att de hade förbättrat förutsättningarna för personal som de upplevde var oroliga. Deltagare 4 hade erbjudit personal att jobba hemifrån när de inte hade lektioner men också enskilda rum på arbetsplatsen. Deltagare 2 beskrev liknande “... exempelvis så har jag någon personal som varit jätteoroliga och då fick den möjlighet att vara i andra undervisningssalar som var kanske bättre Corona-säkrade om man säger så”. Några av deltagarna menade att skyddsutrustning och regelbunden städning säkrade oron.
Deltagare 6 tillade “vi försöker ge skyddsutrustning eller erbjuda till de som vill och det handlar inte om att du måste ha utan att du har valmöjligheten till att kunna få det om du vill ha det, att det lugnar lite grann, den rädslan”. Deltagare 7 beskrev “jag tryggar dom med att köpa in extra städ och att vi har köpt in massa handsprit, massa papper och handskar”. Vidare beskrev deltagaren även att han/hon försökt göra en tryggare miljö genom att sätta upp lappar på dörrarna med hur många personer som fick vistas i de olika rummen på skolan. Två av deltagarna beskrev att de vid flera tillfällen försökte göra små saker för att medarbetarna skulle må bra, deltagare 8 förklarade:
(...) till exempel alltid bjuda på fredagsfika eller lunch, äta ute när det är studiedagar och tårta för att vi firar att terminen har börjat. Jag skriver
fredagshälsning varje fredag och då kan jag ta upp olika saker som jag ser att folk gör eller skolan som sådan för att liksom boosta hur positivt och så jag tycker att det är.
Två andra deltagare pratade om att de använde sig av enkäter för att kartlägga
medarbetarnas välmående och att de även använde sig av arbetsplatsträffarna för att kolla över arbetsmiljön och medarbetarnas välmående.
Flera deltagare (4 av 9) nämnde att de upplevde ökad psykisk ohälsa bland eleverna under pandemin. De förklarade att det var till följd av att eleverna övergått till
distansundervisning och därav blivit mer hemmasittande och isolerade. Deltagare 1 beskrev att de “(...) kunde ha varit ännu snabbare på att identifiera elever som mår dåligt i pandemin” men att de arbetade för att förbättra eleverna välmående på följande sätt:
Det är klart att den som inte har internet hemma behöver vara på plats på skolan men det kan lika gärna vara en elev som riskerar att utveckla depression, ätstörning, liknande och det är dom vi kan klassificera i lite äldre slarvigt språk som “de
duktiga flickorna”.
En rektor belyste vikten av att lärarna borde anpassa undervisningen till hemarbete och därmed inte ge ut lika mycket uppgifter, deltagare 4 beskrev:
Jag skickade ju till exempel ut igår ett mejl utifrån att jag fick signaler att
stressnivån är så himla hög så att. Jag fick påminna alla lärare att nu gäller det att alla ser över hur undervisningen bedrivs och på vilket sätt. Om man verkligen har minskat antal uppgifter och så som eleverna ska göra. För det är inte som vanligt och man måste fatta det. Och att eleverna är ganska utsatta när dom, nu har vi ju dom mer inne än övriga men det är ju fortfarande stora påfrestningar för den enskilde ungdomen.
Hantering av oroliga medarbetare
Några av deltagarna (4 av 9) ansåg att de lärt sig att bättre hantera oro hos personalen. De har fått ha mycket dialoger med medarbetare som har varit oroliga och ibland rädda. Deltagare 6 beskrev en del av sina erfarenheter på följande sätt:
Det är ju just den där dialogen med medarbetarna på något sätt, med de här
känslorna som folk har, Corona är ju väldigt känslobaserat och att kunna ta hänsyn till det och förebygga det, har jag lärt mig en hel del om.
En annan deltagare beskrev att det har krävts ett annat ledarskap av rektorn eftersom han/hon behövde vara den trygga personen som både kunde och hade svar på allt. Flera rektorer uppgav att en erfarenhet som de tog med sig var att fånga upp medarbetarnas oro genom att bistå med information om situationen under pandemin. Det innebar enligt flera deltagare att vara den källan som kom med konkret information om nuläget utan
spekulationer, då oro hos medarbetare bland annat skapats genom olika information hos olika nyhetskällor. Deltagare 7 beskrev:
(...) titta på dom här riskerna och fånga upp oro och försöka att göra generella rutiner av, för att minimera all oro eller det som befaras hända liksom och det som har varit mycket aktuellt såklart är ju smittspridningen.
Vidare beskrev även deltagare 4 erfarenheten av medarbetarnas oro på följande sätt “(...) det är lätt att det är osaklig oro men det har man ju hanterat så att säga och då gäller det ju
att ha koll på läget, vad är det som händer i olika grupper och klasser och både bland lärare och elever.”