5. Resultat och Analys 32
5.2 Elevernas perspektiv 37
5.2.1 Relaterar religionsundervisningen till elevernas vardag? 37
1. Är du religiöst troende?
2. Har du utfört någon/några av följande religiösa handlingar: Läst horoskop, utövat yoga, blivit döpt, gått på akupunktur, blivit konfirmerad, blivit omskuren, utövat meditation, fastat, Bar/bat mitzva, bett till högre makter, blivit spådd? 3. Var kommer du oftast i kontakt med religion?
4. Anser du att religionskunskapen är …
5. Vilket område i religionskunskap tycker du bäst om?
Det som tydligt kan avläsas i Diagram 1 är att majoriteten av deltagande elever inte anser att de är religiöst troende. Tittar man dock på diagrammet där eleverna har svarat på om de har utfört religiösa handlingar, så kommer det fram att eleverna kanske inte är så icke-religiösa som de anser sig själva vara. Exempel på alternativa religiösa handlingar var konfirmation, omskärelse, bar/bat mitzva etc. (Se bilaga 5, diagram 1). I den tidigare forskningen så framkommer det att religionsbegreppet är någonting som är väldigt mångtydigt. Nordin (2013: 114-115), definierar det som en tro som sträcker sig bort om det världsliga. Dessutom spelar religion en livsviktig roll för de religiösa, den påverkar stora delar av den religiösa individens liv. I analysen av elevsvaren så framkommer det att denna definition inte stämmer. Istället kan man definiera elevernas svar som att eleverna ligger på en ”micronivå” enligt Nordins modell. ”Micronivå” innebär att personerna i fråga utmärks av en tro som nödvändigtvis inte behöver ha en koppling till en organisation, så som exempelvis kyrkan. Den kan lika gärna vara privat, och kan snarare handla om gemensam tillhörighet (Nordin, 2013:116–118). Detta kan vi se exempel på i skola X, där Katarina beskriver att hon tycker att eleverna är mer religiösa just nu eftersom de håller på att konfirmera sig, det om inget annat ser eleverna som en gemenskap, snarare än en religiös tro (se bilaga 5, diagram 2 och 3). Här kan vi även se en likhet med det som Maria på skola Z, talade om. Maria utryckte att hon hade svårt att avgöra om hennes elever var religiöst troende eller inte. I stället menade hon att eleverna är väldigt privata och talar inte om sin tro. Ahlin (2005: 204-211) diskuterar denna privatreligiositet i sin avhandling, där han beskriver att individer i dag hellre är religiösa på ”sitta egna sätt”. Där man väljer ut olika delar, från olika religioner, som passar individen själv bäst. Detta beskriver också Frisk (1998: 17-18) när hon beskriver Sveriges nyreligiositet som ett ”smörgårdsbord”, fritt fram att välja och vraka av det som individen vill ha. Att många elever anser sin tro vara privat blir också tydligt i frågan vi ställer till dem angående deras tro, där ett av alternativen var privat. Med begreppet syftar vi till att eleverna får ”privat” som ett svarsalternativ, eftersom de inte nödvändigtvis vill dela med sig av sin tro till oss. 19,4 procent valde att svara ”privat” i den frågan. Det är fortfarande det alternativ som minst antal elever valde att svara, men trots det så är det en anmärksvärd siffra. Dessutom, om man tittar på diagrammen som visar skola för skola, där eleverna har svarat på frågan; hur religiöst troende de anser sig själva vara, sticker skola Y ut från de andra skolorna (se bilaga 5, diagram 4). På skola Y är det övervägande svaret; ja, 74,42 procent av de svarande anser sig själva som
religiöst troende. På skola X är det endast 13,3 procent som svarade ”ja” på frågan och på skola Z svarade 22,8 procent ”ja”.
Så som tidigare nämnts så är mångkulturen, gällande etnicitet och nationalitet,
någonting som det finns mer av på skola Y än på de två övriga skolorna. Här ser vi även ett tydligt exempel på att eleverna på skola Y är mer troende än på de andra skolorna. Det kan vara så som Franck (2015) beskriver, att de som migrerar till ett annat land fortfarande behåller sina kulturella särdrag, däribland sin religiösa identitet. Vi finner likheter med vad Pettersson och Johansson (2013) hävdar: att detta kan påverka både de som migrerar till ett annat land liksom det land som de migrerar till. Även Hamberg (2009) menar att de som migrerar till ett land tar med sig sin kultur, religion och
tradition. Eleverna på skola Y har en annan religiös bakgrund än övriga elever på de två övriga skolorna, vilket kan vara anledningen till att resultatet på skolorna skiljer sig åt. Detta har beskrivits även i lärarperspektivet på skola Y, där lärarna i sin undervisning utgår från islam, vilken är den religion som eleverna känner till bäst och som är en stor del av deras identitet. I kontrast till skola X, där Katarina uttrycker det som att hon istället utgår från kristendomen i religionsundervisningen.
Vi har även undersökt ”var” eleverna oftast kommer i kontakt med religion.
Alternativen eleverna fick välja bland var: religionsundervisningen, vänner, sociala medier, populärkultur samt familj (se bilaga 5, diagram 5). Religionsundervisning är det alternativ flest elever svarade. Familj kommer på en inte så förväntad andra plats, och förklaringen till detta svar är att eleverna på skola Y svarade familj med 65,12 procent. Sociala medier kommer på en tredjeplats med 31,8 procent, vilket egentligen inte stämmer överens med vad tidigare forskning säger. Von Brömssen (2012) beskriver hur sociala medier är den arena där unga främst kommer i kontakt med religion, strax före alternativet skola. En möjlig analys av detta är att dagens elever har en större förståelse för skillnaden mellan religion, kultur och tradition. Lotta på skola Z beskriver det såhär:
Mina elever förstår skillnaden mellan det som verkligen är religion och det som är tradition och kultur. Om vi tänker på IS, så vet jag att när mina elever läser och ser om de på till exempel Facebook, så vet de skillnad mellan religion och IS vilket gör att de inte tänker att islam är orsaken till alla hemskheter som kanske många andra elever hade gjort.
Lotta påpekar tydligt med detta citat att hennes elever förstår vad som är religion när de ser eller hör om det, till skillnad från vad Joakim på skola X tycker. Joakim menar att hans elever oftast inte vet vad religion är när de ser det på sociala medier. Att de inte vet skillnaden på religion och tradition skapar fördomar och okunskap menar Joakim. Joakims argument om att eleverna inte vet vad religion är när de ser det på sociala medier, kan vara en förklaring till att sociala medier hamnar på en tredje plats i vår undersökning. Om eleverna exempelvis läser någonting om religion på Facebook, och inte vet om att det är ett utdrag ur en religion, så har de inte kunnat svara att de kommer i kontakt med religion på sociala medier.
Genom ovanstående frågor har vi skapat oss en bild av elevernas religiösa tillhörighet, samt var de främst kommer i kontakt med religion. Nästa fråga fokuserar i stället på vad eleverna tycker om religionskunskap, samt vilket område i religionskunskapen de tycker bäst om (se bilaga 5, diagram 6)
I tidigare forskning framkommer det att religionsämnet kritiserats för att vara så väl tråkigt som irrelevant för eleverna (Skolinspektionen:2012). I vår undersökning kunde eleverna välja mellan 8 adjektiv, som beskrev vad de tyckte om
religionsundervisningen. Vår undersökning visar, till skillnad från tidigare forskning, att elever tycker att religionskunskapen främst är ”spännande”. Dock kommer ”tråkigt” på en andra plats, följt av att religionskunskapen är någonting ”gott”. Att tråkigt kommer på en andra plats kan vara att eleverna tycker att ämnet religionskunskap är spännande men att undervisningen är tråkig. Vi drar därför slutsatsen med avseende på elev- och lärarsvaren, att religionskunskap är ett omtyckt och spännande ämne. På skola Y så trodde lärarna att religionskunskapen var ett spännande ämne eftersom de ansåg att eleverna kunde knyta an till det med hjälp av sin starka tro. Analyserar vi svaren från de andra två skolorna, där eleverna inte ansåg sig ha en religiös tro, så ser vi att alternativet ”irrelevant” kommer på sista plats. Detta tyder på att även om eleverna inte har en religiös tro så kan ämnet religionskunskap fortfarande ses som spännande och dessutom vara ett ämne som eleverna kan relatera till (se bilaga 5, diagram 7).
Vi frågade även eleverna om vilket område i religionskunskapen som de tyckte bäst om. I diagrammet framkommer det att de abrahamitiska religionerna kommer på en första plats, vilket stämmer med vad lärarna också trodde. Däremot skiljer sig detta svar mot tidigare forskning, som beskriver en satsning på ändringar av läroplanen sedan 1969 till
en mer elevcentrisk utgångspunkt, där livsfrågor stod i centrum (Torstenson-Ed: 2003). Falkevall (2010) beskriver också i tidigare forskning, om hur både lärare och elever efterfrågar livsfrågor, eftersom de relaterar mer till elevernas vardag. Vad som framkommer av samtliga lärare är att de abrahamitiska religionerna är någonting som ligger eleverna nära, och de därför kan knyta an till dem. Livsfrågor ligger på en andraplats, en förklaring till det enligt lärarna, kan vara att livsfrågor används övergripande i alla områden i religionskunskapen. Dock menar Katarina, på Skola X, att livsfrågor snarare är någonting som hon ansåg sig själv använda för lite av i religionsundervisningen, och som eleverna inte riktigt greppar. Gällande etik och moral så stämmer inte lärarnas och elevernas svar överens. Lärarna ansåg att eleverna var intresserade av etik och moral, men i elevsvaren ser vi att det alternativet endast uppnår 18,1 procent. En förklaring till detta kan vara, som uttryckt av flera lärare, att etik och moral bara är roligt för eleverna då de utgår från sig själva i sina resonemang och funderingar och inte enligt etiska modeller.
Vi menar att vissa områden i religionskunskapen är roligare än andra på grund av att eleverna kan relatera till dem. Att religionsundervisningen ska vara centrerad till elevernas intressen och vardag är något som beskrivits som viktigt av flera forskare (Torstenson-Ed:2003, Falkevall: 2010, von Brömssen: 2003,2012) och lärare. Därför tyckte vi att det var viktigt med en separat fråga, att fråga eleverna om religionskunskapen relaterar till deras liv (se bilaga 5, diagram 8). 39 procent av eleverna tyckte att religionsundervisningen inte alls relaterar till deras liv. Detta resultat är problematiskt då tidigare forskning och vår egen undersökning visar på, att undervisningen bör utgå från eleverna för att de ska tycka att den är intressant. Återigen så kan vi se att skola Y utmärker sig från de andra två, då 32,4 procent av de svarande där ansåg att religionskunskapen relaterade mycket till deras liv. Även här kan elevernas religiösa bakgrund spela roll.
I resultatet av vår analys, som utgår från frågeställningen ”Hur har svensk
religionsundervisning påverkats av sekulariseringen?” kommer vi fram till följande
resultat: religionsundervisningen påverkas av att Sverige är sekulariserat (och mångkulturellt), samt att eleverna har en positiv inställning till ämnet religionskunskap vilket diskuteras nedan.