Religionskunskapsämnets relevans i ett sekulariserat samhälle / The relevance of Religion Education in a secular society

    Malmö Högskola

Fakultet för lärande och samhälle

Examensarbete i religion och lärande

Religionskunskapsämnets relevans i

ett sekulariserat samhälle

The relevance of Religion Education in a

secular society

Belmina Omerhodzic

och

Johanna Roos Bergman

Ämneslärarexamen med inriktning mot grundskolan, 270 högskolepoäng

14.01.2016

Examinator: Bodil Liljefors Persson Handledare: Erik Alvstad

Förord

Som blivande ämneslärare i religionskunskap anser vi att denna undersökning har hjälpt oss att få en djupare förståelse för hur man arbetar med religionskunskap i ett samhälle som många gånger uttrycks som sekulariserat. Denna undersökning hade varit omöjlig att genomföra utan den hjälp vi har fått från de intervjuade lärarna och eleverna, vilket vi härmed vill tacka för. Vi vill dessutom uttrycka ett speciellt tack till vår handledare Erik Alvstad vars vägledning och stöd har varit ytterst hjälpsam och uppskattad.

Vi som författare till arbetet har skrivit och genomfört alla delar som arbetet innehåller tillsammans.

Malmö, 2016

Abstract

Syftet med vårt examensarbete är att först och främst ta reda på om dagens elever verkligen är sekulariserade. Oberoende om svaret är ja eller nej vill vi ta reda på hur detta påverkar religionsundervisningen. Dessutom vill vi ta reda på hur vi, som blivande ämneslärare i religionskunskap, kan göra religionsundervisningen så vardagsanpassad som möjligt? För att få svar på våra frågeställningar har vi först sammanställt tidigare forskning för att ge en överblick kring var den pågående forskningen står om ämnet. Den tidigare forskningen behandlar den pågående diskussionen kring om Sverige, och övriga Europa är sekulariserat eller inte. Dessutom har vi definierat olika begrepp relevanta för vår undersökning. Styrdokumenten har även beskrivits för att ge en överblick kring den förändring den har genomgått i önskan om att göra den så vardagsaktuell som möjligt. Slutligen har vi beskrivit olika pedagogiska redskap för vilka har en viktig del i religionsundervisningen.

Vår egen undersökning har genomförts med såväl lärare som elever i årskurs 8-9 för att få reda på om sekulariseringen råder i deras skola samt vad både lärare och elever anser om ämnet religionskunskap. Svaren har vi analyserat i relation till tidigare forskning för att slutligen komma fram till ett resultat. Resultatet visar att sekulariseringen råder främst på skolor som inte har någon mångkultur i relation till etnicitet och tro. Men oberoende på om sekulariseringen är stark eller inte tycker eleverna överlag att

religionsundervisningen är något positivt som de beskriver som ett spännande och roligt ämne. Slutligen kommer vi fram till att lärarna många gånger saknar redskapen för att vardagsanpassa undervisningen till eleverna. Detta framkommer även av eleverna som överlag svarat att de anser att religionsundervisningen inte relaterar till deras liv.

Nyckelord: sekularisering, religionsbegreppet, mångkultur, nyreligiositet,

Innehållsförteckning

1.  Inledning  ...  8  

2.  Syfte  ...  11  

2.1  Frågeställningar  ...  11  

3.  Teori  och  tidigare  forskning  ...  12  

3.1  Sekulariseringsbegreppet  ...  12  

3.2  Religionsbegreppet  ...  15  

3.3  Mångkultur  ...  16  

3.4  Nyreligiositet  och  privatreligiositet  ...  17  

3.5  Historiskt  perspektiv  på  sekulariseringen  och  förändringen  av  läroplanerna  i  den  svenska   skolan  ...  19  

3.6  Religionskunskapens  relevans  ...  22  

3.7  Didaktik,  metodik  och  pedagogik  ...  25  

4.  Metod  ...  27  

4.1  Intervjuerna  ...  28  

4.2  Elevenkäter  ...  29  

4.3  Avgränsningar  ...  30  

4.4  Trovärdighet  och  tillförlitlighet  ...  31  

5.  Resultat  och  Analys  ...  32  

5.1  Lärarnas  perspektiv  ...  32  

5.1.1  Sverige  anses  vara  ett  av  världen  mest  sekulariserade  länder,  och  dessutom   mångkulturellt,  påverkar  detta  religionsundervisningen?  ...  32  

5.1.2  Relaterar  religionsundervisningen  till  elevernas  vardag?  ...  34  

5.1.3  Relaterar  religionsundervisningen  till  elevernas  vardag  och  vilka  didaktiska  redskap   använder  lärarna  sig  av  för  att  vardagsanpassa  religionsundervisningen?  ...  35  

5.2  Elevernas  perspektiv  ...  37  

5.2.1  Relaterar  religionsundervisningen  till  elevernas  vardag?  ...  37  

5.2.2  Religionsundervisningen  påverkas  av  att  Sverige  är  sekulariserat  (och   mångkulturellt)  ...  42  

5.2.3  Eleverna  har  en  positiv  inställning  till  ämnet  religionskunskap  ...  42  

6.  Diskussion  och  slutsats  ...  44  

Referenslista  ...  46  

1. Inledning

Sverige är ett land som kan beskrivas med många olika begrepp, men de två vanligaste är nog att landet är sekulariserat (Torstenson-Ed:2003, Boeve:2005, Berger:1999, von Brömssen:2014, Lambert:2006, Thurfjell:2015) och mångkulturellt (Petersson och Johansson:2013, von Brömssen: 2003, Hamberg:2009). Det första begreppet betyder att den traditionella religionen inte spelar en stor roll för den svenska individens liv och att den offentliga sektorn är fri från religion. Svensken går inte längre till kyrkan, ber varken bordsbön innan han äter eller fastar. Svensken har helt enkelt inte Gud som en viktig del i hens liv. Men är det så enkelt som att säga, att de svenska invånarna helt enkelt anser att Gud är död?

Sekularisering är ett begrepp som är väldigt svårt att definiera, trots många försök av forskare. Dessutom menar många forskare idag att det endast är den offentliga sektorn, så som skolan och sjukvården, i Sverige som är sekulariserad, men inte folket. För svensken är inte Gud död, Gud har bara ändrat skepnad. I stället kan man kalla de svenska invånarna, främst de unga, för nyreligiösa eller privatreligiösa. Dessa begrepp definierar religiositet som ett fenomen, vilket inte är bundet av regler och dogmer, utan snarare fritt för individen själv att välja mellan olika religiösa inslag samt att hålla detta privat (Frisk: 1998, Hammer: 2004, Lövheim och Bromander: 2012, Ahlin: 2005). Att Sveriges offentliga sektor är fri från religioner, samt att de unga i samhället är nyreligiösa och privatreligiösa vore inget dilemma, om dessa unga inte är de som sätter sig i skolan, i klassrummet för att lära sig om religionskunskap. Religionskunskap, ett ämne, som trots sina otaliga förändringar, fortsätter att kritiseras för att både vara irrelevant såväl som tråkigt för eleverna (Skolinspektionen: 2012). Är detta på grund av att eleverna inte tror på samma vis som man gjorde förr? Eller är det så att lärare undervisar på ett sätt som är ”tryggt”, i hopp om att inga konflikter ska uppstå?

Denna undersökning är viktig för oss i vår profession som ämneslärare i religionskunskap, eftersom läroplanen för religionskunskap syftar till att alla elever ska få kunskaper om olika religioner och livsåskådningar, för att skapa en ömsesidig förståelse mellan människor (LGR 11). Detta ämne är idag kanske mer aktuellt än någonsin, eftersom Sverige är ett land präglat av olika religioner. Olyckligtvis nog kan

kunskaper inom de olika religionerna. Många elever möter religioner i sin vardag utanför skolan, på arenor som populärkultur och sociala medier (Lövheim och Bromander: 2012). Där kan eleverna, i sin nyreligiösa och privatreligiösa tro, plocka och välja det de själva anser passa dem. Men informationen om religionerna som eleverna möter på de olika arenorna är ofta entydiga och vinklade i fördel för just den religionen (Sjöborg:2012). Läraren har här, i sin profession, en viktig roll att lyfta upp detta i sin undervisning så att eleverna, precis som läroplanen syftar till, skapar en ömsesidig förståelse för alla religioner istället för fördomar. Många lärare tycker dock att detta är oangenämt eftersom det kan leda till hetsiga diskussioner och i värsta fall konflikter. Men lärare får inte, i sin profession, backa inför dessa konflikter utan måste våga diskutera detta och försöka utveckla elevers förståelser för alla religioner (Trondman: 2012).

2. Syfte

Syftet med vår undersökning är att först och främst ta reda på om dagens elever verkligen är sekulariserade. Oberoende om svaret är ja eller nej vill vi ta reda på hur detta påverkar religionsundervisningen. Dessutom vill vi ta reda på hur vi, som blivande ämneslärare, kan göra religionsundervisningen så vardagsanpassad som möjligt?

För att få ett så trovärdigt resultat som möjligt, började vi med att sammanställa tidigare forskning kring det aktuella forskningsfältet, bland annat begrepp som sekularisering, nyreligiositet och privatreligiositet. Efter detta så utförde vi kvalitativa intervjuer med lärare för att få deras perspektiv kring frågor som: anser lärarna att religionsundervisningen påverkas av att Sveriges offentliga sektor är sekulariserad? För att kunna jämföra lärarnas svar och elevernas så valde vi även att göra en kvantitativ undersökning med eleverna, i form av online-enkäter. I online-enkäterna fick eleverna svara på frågor kring deras religiositet och vad de ansåg om religionsundervisningen. Detta i hopp om att få reda på hur man kan anpassa religionsundervisningen till dagens elever.

2.1 Frågeställningar

Utifrån vårt syfte mynnar vår huvudfråga ut i:  

Hur har svensk religionsundervisning påverkats av sekulariseringen?

För att sedan undersöka:

3. Teori och tidigare forskning

Vi avser att undersöka under teoridelen samt tidigare forskning redogöra för vilka teorier och teoretiska perspektiv som vi grundar vårt arbete i. Vi definierar och diskuterar här de centrala begreppen ur olika forskares perspektiv: sekularisering, nyreligiositet, privatreligiositet/ individuell religiositet, mångkultur samt

religionsbegreppet. Dessa begrepp kommer vi använda oss av som analytiska och teoretiska verktyg när vi analyserar det empiriska materialet.

3.1 Sekulariseringsbegreppet

Det finns en pågående diskussion kring hur sekulariserat Europa, och framförallt Sverige är, vilket beskrivs som en sekularisering. Sekularisering är en forskarkonstruktion som beskriver ett tillstånd eller en utveckling i samhället. Denna forskning framförs här av olika forskare, samt hur sekulariseringen påverkat så väl skolan som läroplanerna. Här beskriver vi de olika forskarnas perspektiv på hur sekulariserat Sverige och Europa är.

Dagens Europa är ett sekulariserat och moderniserat Europa där religionen inte längre har så stor plats. De religiösa handlingarna är inte något väsentligt i individernas liv eftersom religionen inte är någonting som präglar den offentliga sektorn numera, menar pedagogiklektorn, Torstenson-Ed (2003:121). Teologen Boeve håller med om att Europa är sekulariserat, men inte fullt ut. I sin artikel “Religion after Detraditionalization: Christian Faith in a Post-Secular Europe” diskuterar Boeve teorin; zero-sum-theory. Zero-sum-theory innefattar teorin att modernisering av samhället exkluderar religioner. Ju mer modernisering desto mindre religion och vice versa. Modernisering innebär att människor har rationella och vetenskapliga principer samt individuella rättigheter (Wikipedia, 2015). När Europa är ”färdig-sekulariserat” så kommer Europa att vara fritt från alla religioner, både hos den enskilda individen och i samhället (Boeve, 2005:100). Dock menar sociologen Berger och teologen Cox att teorin om att religionen skulle ha lämnat det moderna Europa inte stämmer. De menar att religionerna har överlevt Europas sekularisering/modernisering. Dessutom, menar Berger att ordet sekularisering kan analyseras, då det är tveksamt om det verkligen är detta ordet som är bäst att definierar Europas situation. Berger hävdar att data indikerar

att människorna har sökt sig till andlig tro och nya religiösa rörelser. Han hävdar också att det europeiska folket har gått från att vara protestanter till att tro på andlighet och nyreligiositet. Europas religiösa situation kan snarare beskrivas som ett religionsskifte än en sekularisering menar Berger (Cox och Swyngedouw, 2000: 4-5, Cox, 2005: 101, Boeve, 2005:101, Berger, 1999:1-4, von Brömssen, 2014).

Docenten i religionsvetenskap/religionshistoria, von Brömssen, diskuterar i artikeln ”Att förstå religiositet i dagens Europa” (2014) främst kring Sveriges sekulariseringstes. Sekulariseringstesen innebär en tveksam attityd till att Sverige och dess invånare bäst skulle beskrivas som sekulariserade. I stället, menar von Brömssen (2014) att religionens synlighet ökar, bara på ett nytt sätt än vad det tidigare har gjort. Von Brömssen (2014) refererar här till Boeve (2008) som beskriver att nya religiösa uttryck som blivit synliga i Europa är bland annat meditation, tron på högre krafter så som andar i stället för en personlig Gud och tankar om döden i form av reinkarnation. Traditionell religion anses vara allt för ”omodern” och ”regelbunden”. Nu utvecklas religiositet ifrån tradition och dogmer, till individuella former efter egna behov. Detta bidrar till konsekvensen att de traditionella religionerna inte överförs från en generation till nästa. (Boeve, 2008).

Thurfjell, professor på Södertörns högskola, menar att religionen blir som en förbindelse till välmående som individer kopplar till det de önskar (2015: 32-33). Detta diskuterar även Frisk, professor vid Dalarnas högskola (1998), då hon menar att man idag fokuserar på välmående snarare ur ett hälso- än moraliskt perspektiv. Att idag avstå från rökning, alkohol och onyttig mat gör man alltså inte på grund av någon religion utan snarare samhällets normer (1998:205).

Lambert är ytterligare en forskare som menar att det icke-kyrkliga samhället är ett faktum och att många unga (18-29 år) har vuxit upp utan att riktigt tillhöra en religion, samtidigt som det finns en märkbar ökning av unga som har en tro men inte tillhör något samfund. Lambert (2006) beskriver i sin undersökning att en konsekvens av Europas sekularisering är ett mångfacetterat religiöst panorama, i vilket traditionella religioner och nya religiösa rörelser båda har sin plats. Lambert bekräftar flera ting i sin undersökning. Det första är att personer som ansåg sig själva som religiösa år 1999 var mer religiösa än personer som ansåg samma sak år 1990. Detta betydde inte ett mer

aktivt kyrkligt besökande utan en starkare tro. Det andra han kommer fram till är tesen ”believing without belonging”, med vilken menas att människan har en tro men utan att tillhöra ett samfund. Hon söker sig till andlig tro. Istället för att bara tro på det kristna och tillhöra en kristen kyrka har man istället valt det som passar en själv ur flera olika religioner. Lambert sammanfattar sin undersökning med att den offentliga sektorn i stora delar av Europa är sekulariserad, men att invånarna i Europa inte är det (Lambert, 2006:29–45).

Religionsvetaren Thálen intar en mer försiktigt attityd till sekulariseringstesen än ovanstående forskare i Att mäta människors religiositet (2006:11). Han menar att det för inte så längesedan var naturligt att prata om religion som en myt, ett begrepp fullt av fördomar, falska eller stereotypa föreställningar om någonting, i det svenska samhället. Idag talas det däremot om religionens återkomst i både media och akademiska sammanhang. Thálen (2006:102) menar att Gud saknar praktisk betydelse bland Nordens invånare. Sammanfattningsvis menar han att Guds död är ett kulturellt faktum, tron på Gud i den traditionella bemärkelsen är något som många svenska individer, och övriga i västlandet, inte längre delar. Thurfjell (2015) skiljer sig från ovanstående forskare eftersom han menar att den svenska offentliga sektorn inte är sekulariserad. Han menar att den skattefinansierade radion och televisionen fortfarande sänder gudstjänster och helgmålsböner. Dessutom menar Thurfjell (2015) att de sekulariserade invånarna enligt European Value Study 2010-2014 i Sverige endast är 15 procent av hela befolkningen, övriga är med i något samfund (Halman och Veerle Draulans, 2004:311). Thurfjell beskriver sekulariseringen som ett begrepp till att beskriva ett aktivt religionsbefriande samhälle, där religionen inte längre har en viktig plats hos individen. Från ett perspektiv så kan det se ut som att religionen har försvunnit, ur ett annat perspektiv så kan det se ut som att religionen bara har förändrats (2015:323–324). Thurfjell (2015: 28) beskriver att det finns en kris för religiösa samfund så som den Svenska kyrkan, men en kris i frågan om tro hos det svenska folket finns inte. Däremot går skolverkets rapport Mer om…(2012) emot Thurfjells (2015) argument kring att Sverige inte är sekulariserat. Rapporten behandlar det omdiskuterade firandet av skolavslutning i kyrka eller inte. Enligt rapporten får man fira skolavslutning i kyrkan, dock endast om det inte förekommer någon typ av religiösa inslag så som bön, välsignelser eller trosbekännelser (Skolverket 2012: 1). Här ser vi ett tydligt exempel på

3.2 Religionsbegreppet

Inom religionsvetenskapen har begreppet religion ett rykte som svårhanterligt på grund av de svårigheter som förekommer när man ska definiera det. Det har visat sig vara omöjligt att hitta en entydig definition som kan reda ut gemensamma drag i allt det vi är benägna att kalla religion. Denna svårighet betraktar Thalén emellertid som lindrig. Betydligt besvärligare är det faktum att religionsbegreppet är en kulturskapelse som i hög grad speglar upplysningstidens tänkande. Begreppet är laddat med ett ideologiskt innehåll genom sina förbindelser med västerländsk intellektualism (Thalén, 2006: 74). Forskarna Gilhus och Mikaelsson definierar med hjälp av olika forskare religionsbegreppet som följande: definitionen är först och främst flytande och ska inte fungera som en avgränsande faktor. De menar att religion är en del av den mänskliga kulturen. Religion har därmed ingen priviligierad ställning, den står varken utanför eller över andra kulturella yttringar. Religion är helt enkelt ett kulturellt område för människan (2012: 44-45).

I likhet med Gilhus och Mikaelsson (2012) så definierar även Nordin (2013: 114-115) det mångtydiga begreppet ”religion” genom att särskilja det från begreppet ”kultur”. Religionen är en form av kultur, menar Nordin, men i kontrast till det så är religionen någonting som definieras utifrån tron på det utomvärldsliga. Tron på en religion handlar i den bemärkelsen om någonting bortom den empiriska verkligheten och ger i stället svar på existentiella frågor såsom meningen med livet och vad som händer efter döden. Dessutom har religion, till skillnad från kultur, ofta en livsavgörande betydelse för den religiösa individen. Ytterligare ett sätt att definiera begreppet är enligt Nordin, att dela upp det i tre olika nivåer; mikro-, meso- och makronivå. Mikronivå innefattar den enskilda individens religiositet, hur individen tror, religiösa praktiker, religiösa

erfarenheter samt religiösa kunskaper och hur detta ger konsekvenser för den religiösa individens liv. Mikronivå innebär också att individens religiositet kan vara nära kopplad till religiösa organisationer, men behöver inte vara det. Individens religiösa praktik behöver inte vara kopplad till en traditionell tro med traditionella organisationer, utan

kan också vara privat. Dock är individen ofta sammankopplad med andra individer och deras gemensamma tro. För mikronivån spelar även sociala strukturer in eftersom de olika sociala strukturerna påverkar hur individen tror. På mesonivå handlar det istället om religiösa organisationer eller religiösa grupper, exempelvis olika samfund,

nyreligiösa rörelser, församlingar och nätverk. Den religiösa organisationen kan se olika ut och ha olika nivåer av hög eller låg grad av frivillighet. Makronivå handlar om hur religion förhåller sig till olika samhällskonstruktioner. Antingen fungerar religionen här som förenande för samhället eller som splittrande (Nordin, 2013: 116-118).

Religionshistorikern Hammers definition av religionsbegreppet är någonting som innehåller symboler, berättelser, föreställningar samt beteenden och som har en relation till det övernaturliga. Han menar att relationen till det övernaturliga kan vara stark, men inte nödvändigtvis. Hammer menar även att religionsbegreppet får olika betydelser om man definierar det utifrån ett västerländskt perspektiv eller inte. Kärnan i det västerländska perspektivet är att man tror på gudomlig existens samt det gudomliga budskapet (Hammer:2004:19).

3.3 Mångkultur

Enligt den forskning som redovisas ovan är Sveriges offentliga sektor sekulariserad, men invånarna i Sverige är det inte. I stället är Sverige ett land där religion har gjort en återkomst i form av ett slags ”religiöst smörgårdsbord” där man kan plocka ut sin egna, privata tro bland en mångfald av olika alternativ (Frisk:1998:164)

Enligt forskarna i globala och politiska studier Petersson och Johansson (2013) lever vi idag i en tid där fler och fler människor världen över befinner sig i rörelse. De refererar här till Castles och Miller som kallar vår tid för ”migrationens tidsålder” (Petersson, B. och Johansson, C. (red.) 2013:27), en tid de beskriver som att den internationella migrationen både har ökat, globaliserats, diversifierats och blivit mer politiserad. Som en följd av dagens migration kan många länder, inklusive Sverige, definieras som mångkulturella. Vilket i sin tur innebär att stater får ompröva sitt förhållande till religion samt att de traditioner och värden som finns i landet kommer eller påverkas redan av migranternas religiositet (Petersson, B. och Johansson, C. (red.) 2013:113). I von Brömssens doktorsavhandling Tolkningar, förhandlingar och tystnader (2003:2)

perspektiv av religiöst tänkande. Von Brömssen menar att de olika perspektiven av religiöst tänkande är en konsekvens av vår globaliserade och migrerade värld. Men hon betonar också Internet som en viktig orsak eftersom detta fenomen ger snabb och lättillgänglig kommunikation. Världen är en arena där olika former av religiöst liv kommer till uttryck på nya platser och i nya former (von Brömssen, 2003:56).

Hamberg (2009: 274-275) visar på att den ökade migrationen kan påverka individers religiositet på olika sätt. Ibland sker det ingen förändring i religionen, ibland blir det förändring för den migrerade och ibland blir det förändring för de individer och samhällen de migrerade kommer till. Exempel på detta är hur en migrant kommer till Sverige och tar till sig det sekulariserade sättet som många svenskar lever efter, eller tvärtom behåller och stärker sina kulturella och religiösa värderingar. Hamberg (2009) sammanfattar sin artikel genom att dra slutsatsen att de europeiska länderna troligen kommer att förändras i religiöst avseende i samband med den ökade migrationen, vilket kommer att leda till en ökad religiös pluralism. Denna förändring är dock något som sker mycket långsamt men är trots allt en stark faktor till att stärka den traditionella, institutionellt orienterade, religionens ställning i Sverige och andra europeiska länder.

3.4 Nyreligiositet och privatreligiositet

I likhet med Lamberts begrepp ”believing without belonging” som diskuterats ovan beskriver Frisk (1998) nyreligiositet som en paraplybeteckning på en mängd olika strömningar och företeelser. Under denna beteckning finner man allt ifrån drömtydning till chakramassage. (Frisk, 1998: 163) Trots alla företeelser som finns under begreppet, framträder några olika gemensamma drag för nyreligiositet. Fokus ligger på personlig utveckling och självförverkligande. Vidare beskriver Frisk nyreligiositet som ett smörgårdsbord som innehåller en mängd olika rätter från olika platser på jorden, med en lika stor mängd olika företeelser att ägna sig åt. Ytterligare ett drag som är

karakteristiskt  för nyreligiositet är fokus på individen. Eftersom nyreligiositet inte har

någon färdig ideologi eller stark organisation är individen central och har stor frihet. Denna frihet lägger dock stort ansvar på individen då nyreligiositet innebär att varje individ skapar sina egna förutsättningar (Frisk, 1998:164–165). Individen tar Guds centrala plats i nyreligiositet, då Gud inte framkommer som väsentlig och man kan beskriva nyreligiositet som människocentrerad snarare än Gudscentrerad (Frisk, 1998: 168). Nyreligiositet fokuserar på de spridda religiösa strömmarna. Exempel på det är

andlighet och spiritualitet. Nyreligiositet utgör inte en enhetlig religiös tradition, nyreligiositeten är föränderlig, individuell och privat. Nyreligiositet kan ha inslag från diverse etablerade religioner, exempel på detta kan vara yoga och tarotkort (Kommentarmaterialet för religionskunskap, 2011:24).

Professorn i religionshistoria Olov Hammer (2004:26–27) definierar nyreligiositet som en ”folktro” genom att jämföra den gamla tidens folktro som fokuserar på föreställningar, så som vishetsläror och schamanism, som inte förs fram av redan etablerade religioner. Omvärlden är skeptisk mot att det handlar mer om livet här och nu snarare än om existentiella frågor, i likhet med nyreligiositet. Vidare förklara Hammer att nyreligiositet snarare handlar om något man gör, inte något man tror. (2004: 17) Dock, menar Hammar, att jämförelsen mellan folktro och nyreligiositet, trots sina likheter har en viktig skillnad: Nyreligiositet har växt fram ur ett modernt samhälle och som konsekvens av detta präglats av de moderna värderingarna. Nyreligiositet har i många fall anpassats efter vår sekulariserade, globaliserade samt individualistiska kultur. En konsekvens av nyreligiositet är att dagens unga inte bara är nyreligiösa utan även privata. Privatreligiositet är något som ofta utövas i den privata sfären (Kommentarmaterialet för religionskunskap, 2011:24). Ordet privatreligiositet är en vanlig benämning på individens andliga sökande utanför de traditionella troslärorna. Privatreligiositeten är oberoende av religiösa institutioner så som kyrkan, moskén, synagogan etc. (Franck, 2015).

I antologin Religion som resurs (Lövenheim och Bromander, 2012:45–46) försöker forskarna besvara frågor om på vilket sätt religionen kan fungera som resurs för unga. Resurs innebär i undersökningens kontext hur viktig religion är för de ungas liv, om religion påverkar deras tankar och val i livet. I frågan kring hur ofta de unga kommer i kontakt med religion svarade den största andelen (65%) att det var på tv. Skolan kommer på tredjeplats med 59% av de unga som kommer i kontakt med religion där (Lövheim och Bromander : 66-67). Enkäten visar också att det endast är en minoritet av de unga som anser sig vara traditionellt religiösa och det är också de som har vuxit upp i religiösa hem, deltagit aktivt i religiösa organisationer på fritiden samt kallar sig religiösa eller troende. Det är också i den här kategorin som man tydligast finner uttryck för att religion är en viktig resurs i dessa ungas liv (Lövheim och Bromander: 2012:100).

Författaren Lars Ahlin (2005) undersöker  individuell religiös rörlighet i studien Pilgrim,

turist eller flykting? Ens privata tro har blivit en del av individens personliga

identitetsbygge. Ahlin (2005:204–211) grupperar individerna till två olika kategorier av individualism: utilitaristisk- och expressiv individualism. Utilitaristisk individualism är ett tankesätt som innebär att det endast är individen som har ansvar för att förändra sitt liv. Högre makter i form av t ex Gud kan inte hjälpa en. Man tar alltså avstånd från traditionella religioner och organisationer. Den expressiva individualismen innebär istället att man kan vara religiös utan att gå i kyrkan eller be bordsböner. Man bejakar alltså en typ av religion, eller religiositet, men tar avstånd från traditioner och dogmer som man snarare anser begränsar en (2005:171).

Religionssociologen Sjöborg (2012) beskriver socialisationsperspektivet som en konsekvens av religionens nya sätt att synas och brukas. Socialisation innebär att en individ anammar en grupp eller ett samhälles brukliga mönster för olika beteenden, normer, värden, regler samt sedvänjor. Det finns två typer av socialisationer, primära och sekundära, där det förstnämnda består av föräldrar och syskon under barndomen och de sekundära sker under ungdoms- och vuxenlivet, i relation till olika institutioner såsom skolan. Sjöborg menar att eftersom ungdomar idag kommer i kontakt med religion på ett annat sätt än tidigare så är detta kopplat till religiös socialisation och även hur den har förändrats. Eftersom Sverige är sekulariserat tenderar många unga att se religion som en privatsak, en utveckling kring en slags individualiserad religion. Denna process har i sin tur lett till förändrade förutsättningar för religiös socialisation. Eftersom tv och massmedia i stort är ett av de främsta sätten unga kommer i kontakt med religion är det viktigt att poängtera att de unga här endast får tillgång till religion på medierade sätt. Detta sätt blir även en envägskommunikation där de unga endast tar emot information utan att ha någon att diskutera den med (Sjöborg, 2012: 107–108, 116-117). Sjöborg menar därför att skolan här har en viktig uppgift, vilket kommer att diskuteras i senare kapitel.

3.5 Historiskt perspektiv på sekulariseringen och

förändringen av läroplanerna i den svenska skolan

Kyrkans särskiljning från staten kan ses inom ramarna för en större avregleringstrend i samhället. När det gäller Sverige så är den Svenska kyrkan bara en del av alla

verksamheter som staten har lämnat i egen regi, andra områden som detta har skett på är apotek, sjukvård och skolan. Marginaliseringen av religionerna i Sverige innebär att religionen snarare har ändrat form från kyrklig tillhörighet, och traditionell gudstro till andra former av religiositet, ofta en stark individualistisk sådan (Thurfjell, 2015: 32-33). Hagevi menar att internationellt så har religion och politik stridit om utbildningen och Sverige är inte ett undantag från att det har varit så. Kristdemokraterna bildades delvis som resultat av att skolan var ”hotad” med en förändring från ämnet kristendom till religionskunskap. Ända fram till slutet av 1950-talet hade den Svenska kyrkan mycket att säga till om gällande den svenska skolan, men i perioden efter så skedde det stora förändringar med avseende på religionsämnet. Fram till 1919 var kristendomen den

viktigaste religiösa  läran i den svenska skolan, ca 10 timmar i veckan hade eleverna

kristendom på schemat. Efter det så skedde en förändring, en ny läroplan som ändrade undervisningen till icke-konfessionell kristendom, samt skar ner från 10 timmars undervisning till 2 timmar i veckan (Hagevi, 2002: 46). På 1920-talet förändrades det ytterligare, när Bibeln kom att kompletteras med en lärobok om kristen tro och 1962 ersattes ämnet kristendom i skolan med kristendomskunskap. Avsikten med att undervisningen förändrades var att fokus inte längre skulle ligga på kristen livsåskådning utan endast orientera eleverna i den kristna tron. 1964 så byter kristendomskunskapen namn till religionskunskap på gymnasieskolan. I grundskolan så sker samma namnförändring år 1969 i samband med att den nya läroplanen kommer ut. Enligt den nya läroplanen är ämnet inte längre någon undervisning om kristen tro och därför skapas för första gången i den svenska skolan ett nytt ämne. Ett samhällsorienterat ämne, i vilket läraren skulle undervisa om de stora världsreligionerna, även om kristendomen fortfarande betonades särskilt. Religionsämnet har transformerats från att ha varit konfessionell undervisning i svenska kyrkans lära till en multireligiös religionskunskap (Hagevi, 2002: 46-47).

Som tidigare forskning har bekräftat påverkades skolan av sekulariseringen, vilket även läroplanerna har gjort. Det blev problematiskt att undervisa i religionskunskap, i ett allt mer sekulariserat samhälle. Ett missnöje fanns hos eleverna och för lärarna kom kravet att förhålla sig objektivt och sakligt snarare än konfessionellt. I läroplanen fanns en ny inriktning, att i undervisningen utgå från elevernas egna livsfrågor och att ha eleven i centrum (Torstenson-Ed, 2002: 37). Redan i Lgr 69 fanns eleven i centrum:

Fundamentala livsfrågor av personlig och social natur upplevs starkt av barn och ungdom.[…] Det är angeläget att sådana för dem väsentliga frågor av livsåskådningsmässig och etisk art blir föremål för ett allsidigt studium. (Lgr 69, 1969: 176).

Redan 1989 visade studier på att religionskunskapsämnet inte var så högt rankat av tonåringar och att en del ansåg att lärarens engagemang var viktigare här än i andra skolämnen. Elevernas intresse låg i att diskutera de stora livsfrågorna, som de dessutom ville bearbeta tillsammans med läraren (Torstenson-Ed, 2002: 46-47). Även på senare 2000-talet visar en undersökning att elevernas största intresse ligger i att diskutera livsfrågor så som frågor om meningen med livet, frågor om framtiden etc. (Jönsson, R. och Liljefors Persson, B, 2006: 20). Torstenson menar att forskningsresultaten, som har tittat på barns tro i form av bön och att gå i kyrkan, speglar sekulariseringen som samhället har genomgått och att detta i sin tur avspeglas i läroplanen. De religiösa handlingarna har minskat starkt och religionen har blivit mer av en privatsak (Torstenson-Ed, 2002: 46-47). Livsfrågor i läroplanen får en koppling till religionsdidaktiken, men även en koppling till etik och moral menar Torstenson-Ed. Därför får livsfrågor mer bärighet på det som ska stå i centrum för undervisningen i läroplan 1994 och läroplan 1998 (2002: 39). Detta är någonting som har förankrats och finns även i dagens läroplan 2011. Det som tydligt syns i religionskunskapsämnet i läroplanerna sedan LGR 69 och fram till läroplanen idag, är en förskjutning från ett fokus på historiska och sociologiska perspektiv på religionernas roll i samhället till en starkare betoning på religioners och livsåskådningars roll för den enskilda människan (Jönsson, R. och Liljefors Persson, B. 2006: 20).

Forskaren och lärarutbildaren, Falkevall (2010: 93-94) syftar till att i sin doktorsavhandling Livsfrågor och religionskunskap - En belysning av ett centralt

begrepp i svensk religionsdidaktik belysa vilken roll livsfrågor har i undervisningen i

ämnet religionskunskap. Utifrån Falkevalls (2010: 103) intervjuer med lärarna kommer det snabbt fram att livsfrågor är det mest väsentliga i undervisningen enligt lärarna i religionskunskap. Skälet till detta, menar många av de intervjuade lärarna, är sekulariseringen. När intervjuerna fördes med lärarna betonade de att det var viktigt att livsfrågor var aktuella för eleverna. Att livsfrågor ska kopplas till elevernas liv är någonting som Falkevall betonar när han beskriver hur livsfrågor först introducerades i LGR 69 för att göra religionskunskapen till ett för eleverna mer angeläget ämne. I likhet

med tidigare forskning som redovisat ovan (Torstenson-Ed, 2002, Jönsson, R. och Liljefors Persson, B., 2006).

Nyreligiositet och privatreligiositet finns även i dagens läroplan 2011 för att forskning har visat att det är naturligt för många ungdomar att söka svar på sina livsfrågor i populärkulturella källor. Tv-serier, filmer och sociala medier är arenor som fyller elevernas vardag, från de så väljer eleverna det som passar in för just deras egen tro (Kommentarmaterialet för religionskunskap, 2011: 24). Därför är det viktigt att man i skolans värld diskuterar detta med eleverna, så att de får flera perspektiv på det hela.

3.6 Religionskunskapens relevans

Religionskunskap är ett ämne som många gånger kritiserats för att både vara omodernt och irrelevant i dagens sekulariserade Sverige. Men som ovanstående forskning visar är religion inte ett fenomen som har försvunnit, det har bara många gånger ändrat form och innehåll. Hur detta påverkar ämnet religionskunskap skall diskuteras i det följande. Religionskunskapsämnets syfte beskrivs bland annat som att eleverna ska ges förutsättningar att utveckla kunskaper om religioner och livsåskådningar. Att eleverna utvecklar en förståelse för hur människor uttrycker och lever med sin tro på olika sätt. Främst ska religionskunskapen bidra till att eleverna utvecklar en beredskap och handlar ansvarsfullt i förhållande till sig själva och till sin omgivning (Lgr11, 2011: 198). Von Brömssen (2003) beskriver i sin doktorsavhandling Tolkningar, förhandlingar och

tystnader hur religion upplevs av eleverna som en förlegad konstruktion, något de inte

känner sig hemma i. En anledning till detta, menar von Brömssen (2003: 321, Flensen, 2015: 297), är att de inte vill vara styrda av dogmer och regler, utan i stället få lov att välja fritt när de formar sitt liv, sina värderingar och handlingar. Ett vanligt tankesätt bland eleverna är att ifall du inte får lov att välja fritt bland religioner, är den inget värd. Antologin Religion som resurs (2012:7) beskriver hur viktig religionen är för ungdomar. Enkätundersökningen som tidigare har nämnts, visar att unga främst kommer i kontakt med religion i undervisningen i ämnet religionskunskap, med undantag för sociala medier som kom på första plats. Von Brömssen undersöker hur

religionskunskap uppfattas av eleverna – är det ett ämne som relaterar till deras liv, eller upplevs ämnet snarare som omodernt och onödigt? Hon intervjuar elever från två olika gynmasieskolor och får resultatet att eleverna på de båda skolorna upplevde att religion antingen förekom en ”tystad” kategori för att religion inte framställs som ett särskilt intressant eller coolt ämne, eller som ett ämne som är allt för ”hett” och därför lätt kan leda till konflikter. Trots detta var det samtliga av de intervjuade eleverna som ställde sig positiva till ämnet religionskunskap, men de efterlyser mindre faktakunskap och mer livsfrågor (von Brömssen, 2012: 155,149).

Det går alltså att finna en paradox i skolan, som Trondman, professorn i kulturell sociologi, (Trondman, 2012) diskuterar i antologins sista kapitel. Han menar, utifrån von Brömssens (2012) studie, att eleverna å ena sidan vill ha undervisning i och samtal om religion. Eleverna uttrycker behov av att diskutera både frågor om existens, identitet samt livsåskådningar. Å andra sidan består den största delen av undervisningen i religionskunskap om olika religioners trosinnehåll, vilket inte är efterfrågat av eleverna. Lärare får inte, menar Trondman (Trondman, 2012: 320), backa från elevernas efterfrågan eftersom konsekvenserna då istället blir att lärare släcker det brinnande intresset eleverna faktiskt har för religionskunskapen.

Rapporten Mer än vad du tror (2012: 3) av Skolverket betonar också att religionskunskapen mer fokuserar på att förmedla grundläggande fakta än att ge en fördjupande förståelse för olika livsåskådningar och livsfrågor. Detta resulterar i att elevernas intresse avtar. Eleverna berättar att de inte anser att religionskunskapen relaterar till deras liv och därför inte berör dem. I stället efterfrågar de att undervisningen ska beröra mer hur det är att leva som troende eftersom de vill veta hur det påverkar deras vardag och hur identiteter skapas. Det är också dessa önskemål som enligt kursplanen ska förmedlas. Vidare berättar elever hur de önskar att de skulle få fördjupa sig och reflektera över livets svåra frågor, eftersom det är det som de finner intressant. Dessutom anser de att sådan undervisning faktiskt bidrar till att utvecklas som individ, vilket i sin tur innebär att undervisningen ger djupare förståelse för ämnesinnehållet. Forskningen visar i enlighet med elevernas kritik, att många lärare behöver bli bättre på att planera och genomföra ämnet religionskunskap utifrån elevernas intressen och erfarenheter. Dock finns det mycket som tyder på att lärare inte gör detta, utan snarare tvärtom, de fokuserar snarare på att förmedla fakta och inte relaterar till elevernas intresse. En anledning till detta kan vara att lärare vill undvika

möjliga konflikter, som Trondman (2012) uppmanar lärare till att våga göra, vilket beskrivs i ovan tidigare forskning. En annan kan vara att lärarna har förväntningar på eleverna som de inte uppnår. En tolkning av detta är att lärare helt enkelt betonar faktabaserade genomgångar för att skapa ordning och undvika att eleverna eventuellt skulle göra intoleranta uttalanden. Konsekvensen av detta blir dock att lärarna inte ger eleverna samma möjlighet till att utveckla en trygg identitet och bli medvetna om existentiella frågor. Dessutom finns en risk för att dessa elever inte får möjlighet till att utveckla förståelse för olikheter, vilket i sin tur strider mot såväl skolan, som läroplanens medborgarfostran. Ämnet religionskunskap betonar också hur viktigt det är att samhällssynen i Sverige präglas av öppenhet i fråga om livsstilar, livshållningar samt människor olikheter. Därför är det viktigt att lärare prioriterar undervisning som ger alla elever möjligheter att utveckla dessa förmågor. Om man endast reducerar ämnet till fakta och undviker diskussioner, når eleverna inte dit (Skolinspektionen, 2012: 15-18). Sjöborg (Sjöborg, 2012), menar att framförallt medier, men också skolan, har blivit en ny arena för just socialisation i vårt sekulariserade och mångkulturella land. I och med detta så menar han att skolan har ett viktigt ansvar, att diskutera frågor kring tro och religion. Vilken slags religion och hur den skildras är därför två viktiga kompetenser för hur unga med hjälp av undervisningen formar en bild av hur en religion ska vara. Sjöborg refererar till styrdokumenten för religionskunskap i årskurs 7-9 där det beskrivs att ämnet ska bidra till en ökad förståelse för andra människor och för frågor om tro och religion. Han menar att detta är viktigt i ett mångkulturellt samhälle där skolan spelar en viktig roll och har i uppdrag med hjälp av religionskunskapen att motarbeta tankar så som ”de andra”. Eftersom skolan är en av den främsta arenan, näst efter media, där unga möter religion är det viktigt att den bidrar till att ge eleverna verktyg för att hantera den kulturella och religiösa mångfalden, som inte bara finns i klassrummet, utan också i samhället (Sjöborg, 2012: 126-127).

3.7 Didaktik, metodik och pedagogik

Didaktiken för religionsundervisningen består framförallt av tre frågor: vad, hur och varför ska undervisningen bedrivas. Vad-frågan hör samman med synen på människan, i detta fall synen på eleven och innehållet som ska presenteras. Hur-frågan är ett samband mellan innehållet och metoden som läraren använder. Varför-frågan hänger samman mellan människosynen och samhället (Selander, 1993:11). Vad, hur och varför är även det som kallas för metodik och pedagogik. Pedagogiken kan förklaras på så sätt att läraren alltid strävar efter att förstå elevernas lärande, så att undervisningen som bedrivs gynnar elevernas lärande. Det kan även beskrivas på så sätt att läraren praktiskt tillämpar de didaktiska teorierna (Eriksson, 1999).

Som tidigare nämnts så har läroplanerna för grundskolan ändrats många gånger sedan 1969, med det har även didaktiken kring hur man undervisar om religion. Innan 1969 så skulle eleverna lära sig om religionerna, men med den nya läroplanen som kom ut 1969 så förändrades detta till att eleverna skulle lära sig av religionerna.(Grimmitt, 1987: 202-204) En av anledningarna till detta var att man införde religionskunskap, och därmed tog bort den tidigare kristendomsundervisningen och ersatte det med att lära sig

av de fem världsreligionerna. I nuläget så handlar det både om att lära sig om

religionerna men även av dem. Exempel på hur man lär sig av en religion är att eleverna tar del av de positiva värderingarna som religionen kan ha. Att lära sig om religionerna kan vara olika sakrament i en religion, alltså faktakunskaper (Härenstam, 2000: 145). En del forskare och psykologer menar på att elevernas ålder spelar roll för hur de tar till sig kunskap. Ronald Goldman och Jean Piaget menar att elevers mognad avgör hur undervisningen skall se ut. Enligt Goldman så bör fakta om religioner och dess symboler inte förekomma förens elever är tillräckligt mogna för att ta till sig dem och förstå dem. Detta skulle då vara att lära sig om religionerna. Goldman och Piaget menar istället att undervisningen ska utgå från elevernas vardag, deras egna erfarenheter och deras egna problem/livsfrågor (Cox, 1983:14,19).

Förutom didaktiken som används av lärare för att forma religionsundervisningen så har vi även pedagogiken. Eftersom att Sverige är ett sekulariserat och mångkulturellt land så tänker vi framförallt på att den interkulturella pedagogiken har en betydelse för den svenska skolan idag. Enligt professorn i pedagogik, Lahdenperä (1999: 45) är begreppet

interkulturell pedagogik mångtydigt och kan definieras på olika sätt, beroende på sammanhang. Ett gemensamt drag oavsett sammanhang är att begreppet refererar till fokus på interaktion med ömsesidig kontakt mellan olika personer snarare än kultur och bakgrund. Det är dock väsentligt att den interkulturella pedagogiken speglar den mångkultur som finns i den svenska skolan menar Lahdenperä (1999: 43-45).

Lahdenperä problematiserar även i sin forskning Från monokulturell till interkulturell

pedagogisk forskning att det är många svenska skolor som inte låter sin pedagogik

berikas av den mångkultur som finns i skolan. Även då forskning visar på att mångkultur och kulturmöten överlag berikar lärande i längden, så kan det även skapa en känsla av osäkerhet för det främmande. Konsekvenserna av detta kan då leda till att nationalism och rasism växer fram (Lahdenperä 1999: 43-45). Även von Brömssen argumenterar för att den interkulturella pedagogiken oftast bara sträcker sig fram till där mångkulturalismen finns, ur ett nationellt perspektiv och även hon menar att den interkulturella pedagogiken behövs på alla skolor i Sverige, just för att förhindra att nationalism och rasism växer fram (von Brömssen, 2003: 100-101).

Religionshistorikern och docenten, Hedin (2014: 203-204) lyfter fram Taylors forskning som behandlar ämnet ”dubbelriktad kunskap”. Den dubbelriktade kunskapen innebär att det gynnar elever att läsa om andras kulturer och etniciteter eftersom de på så sätt kan anamma nya kunskaper om sig själva. Dessutom så menar Taylor att den interkulturella pedagogiken öppnar upp för den dubbelriktade kunskapen om man utgår från elevernas egna kulturer.

4. Metod

I vår undersökning så valde vi att använda oss av två olika metoder. Undersökningen inleddes med att vi valde ut lärare från tre skolor i Skåne. Därefter gjorde vi enkäter med eleverna som de undervisar, för att kunna jämföra svaren. Ingen undersökning kan ge en total bild av sanningen, all data ger en flik av den men för att få fler perspektiv på ett och samma fenomen kan man använda sig av flera olika metoder. Användning av flera metoder bidrar till en mer detaljerad helhetsbild av verkligheten. De olika metoderna kan i så fall komplettera varandra eller kontrastera varandra (Jacobsen, 2002:190–191).

Intervjuerna med lärarna fördes som kvalitativa studier eftersom våra frågeställningar till undersökningen är explorativa. En explorativ frågeställning kräver en metod som får fram nyanserad data och går på djupet, det vill säga en kvalitativ metod. Detta kräver oftast att man fokuserar på få enheter eller personer (Jacobsen, 2002: 56).

Utöver de kvalitativa intervjuerna med lärarna så har vi även gjort en kvantitativ studie med eleverna, från de tre olika skolorna. Vi valde att använda oss av kvantitativ metod med eleverna främst för att det är fler svarande (160 personer). Fördelen med kvantitativ metod är att svaren kan sammanställas och mätas relativt exakt, alltså i procent eller antal. Här kan vi lättare och fortare avläsa samband och variation, än med kvalitativ metod. En annan fördel med kvantitativ metod är att man som undersökare behåller en kritisk distans gentemot de svarande. Den enskilde svararen behåller koncentrationen och svarar oftast med opersonliga förhållanden till den som undersöker, vilket man oftast är intresserad av i dessa sammanhang (Jacobsen, 2002: 146-147).

4.1 Intervjuerna

Utifrån den problematik vi finner i den tidigare forskningen så gör vi en undersökning på tre olika skolor i Skåne. Med hjälp av intervjuerna ville vi få reda på lärarnas upplevelser kring den tid som de arbetat som religionslärare. Vi ville även få reda på om de anser att den svenska religionsundervisningen påverkats av sekulariseringen. Vi var intresserade av beskrivningar, förklaringar och tolkningar, ingen absolut sanning. Kvalitativa intervjuer behandlar ofta enbart fåtal personer, och istället fokuserar man på mer djupgående samtal. Detta innebär i sin tur att man inte kan generalisera resultatet (Jacobsen, 2002: 56). Det man däremot kan välja att göra är att intervjua lärare med olika bakgrund och olika lång arbetslivserfarenhet, för att få ett bredare perspektiv på svaren. Därför har vi intervjuat lärare från olika skolor i Skåne, som har olika kulturer, olika lång arbetslivserfarenheter, samt både män och kvinnor.

När forskning eller undersökning görs så skall fyra huvudkrav följas (Vetenskapsrådet, 2002), bland annat att de deltagande skall vara anonyma, att de deltagande bestämmer själv när och hur de vill delta. De deltagande skall också ha all information om undersökningens syfte och vilken roll de har. Vi har gett de deltagande fiktiva namn och även skolorna är anonyma, vi benämner de X,Y och Z. För att eleverna skulle känna sig så anonyma som möjligt valde vi att göra enskilda enkäter per skola och per årskurs, på så sätt var eleverna inte tvungna att fylla i vilken skola de går på eller i vilken årskurs. Vi mejlade ut till alla lärare syftet med vår undersökning och vilken roll de skulle ha, samt att de skulle vara anonyma. I mejlet gav vi lärarna möjlighet att själva välja plats och tid för intervjun. Dessutom frågade vi de valda lärarna om de ansåg att deras elever kunde genomföra enkäterna (se bilaga 1). Vissa lärare tog detta beslut själv medan andra ville att vi skulle ta ytterligare kontakt med rektor, vilket vi gjorde och fick ett godkännande. Alla som har deltagit i vår undersökning har därmed gjort det av egen vilja.

Intervjuerna utfördes på skolorna där lärarna arbetar. Vi spelade in intervjuerna och förde anteckningar under tiden som intervjuerna pågick. Anledningen till att vi spelade in intervjuerna var för att inte missa någonting som kunde komma att vara viktigt för vår undersökning. När intervjun var genomförd lyssnade vi på inspelningen och kompletterade våra anteckningar.

Den kvalitativa metoden har en fördel med att den är så öppen, med den metoden samlar man in nyanserad data vilket gör att svaren blir mer levande och verklighetstrogna (Jacobsen, 2002: 250). Eftersom att vi hade så mycket data insamlad från de enskilda intervjuerna så var vi tvungna att sålla bort det som var mindre viktigt för vår analys. Därför valde vi att dela in vår analysdel i tre rubriker och utifrån dessa rubriker koncentrerade vi oss på att ta ut viktiga delar ur intervjuerna.

Eftersom den kvalitativa metoden undersöker den enskilda individens upplevelser och sanning, kunde vi med hjälp av den lyfta fram avvikande och lika svar som framkom av lärarna. Vi valde därför att använda oss av citat för att presentera svaren, eftersom vi hade intervjuerna inspelade så kunde vi lyssna på de igen och citera korrekt. En central aspekt i användningen av kvalitativa metoder är att använda sig av direkta citat. Citat är för den kvalitativa metoden vad tabeller är för den kvantitativa metoden (Jacobsen, 2002: 249).

Vi benämner skolorna; X, Y och Z. Alla skolor är homogena med avseende på religionstillhörigheten hos eleverna dock inte vad gäller nationalitet. Sammanlagt har sex lärare intervjuats, två män och fyra kvinnor. Lärarna på skola X, en kvinna och en man, som vi väljer att kalla Katarina och Joakim. Katarina har jobbat som religionslärare i 9 år och Joakim har jobbat som lärare i 10 år. Lärarna på skola Y, en man och en kvinna som vi benämner Benjamin och Sofia. Benjamin har jobbat som religionslärare i 13 år, Sofia i 40 år. Lärarna på skola Z är två kvinnor som vi benämner Lotta och Maria, där Lotta har jobbat som religionslärare i 20 år och Maria i 11 år. För kvalitativ forskning är öppenhet ett nyckelord. Kvalitativ metod lägger vikt vid detaljer, nyanser och det unika hos varje svarande. En kvalitativ metod syftar till att förstå hur människor tolkar och förstår en given situation (Jacobsen, 2002: 142,146), vilket vi var intresserade av att få reda på. Vi valde att använda oss av öppna individuella intervjuer, då denna metod lämpar sig bäst när man är intresserad av den enskilda individens tankar, tolkningar och erfarenheter (Jacobsen, 2002: 160-161). Frågorna som vi utgick ifrån finns presenterade i bilaga 2.

4.2 Elevenkäter

Eleverna har fått fylla i enkäter online där frågorna var kryssfrågor med fasta svarsalternativ. En del frågor hade även flersvaralternativ, och en kommentarruta för

möjlighet till ett djupare resonemang eller en kommentar till sitt svar. Frågorna handlade om elevernas attityder, åsikter och upplevelser kring religion och ämnet religionskunskap (se bilaga 3). När frågor för enkäter utförs så bör språket bestå av korta meningar med talspråk, samt så bör frågorna ställas före och svarsalternativet komma efter. Man bör alltså ha i åtanke att inte leda läsaren till svaret (Jacobsen, 2002: 302) Vi valde därför att formulera så enkla frågor som möjligt utan adjektiv, för att inte leda den svarande i en positiv eller negativ riktning. Vi valde även att göra frågorna obligatoriska att svara på, och inte ha med alternativ som vet inte, för att få fram så nyanserade och betrodda svar som möjligt. Av de 160 elever som deltog så är det tre klasser från årskurs 8 och fem från årskurs 9. Alla elever svarade på alla frågor. Att alla elever lyckades svara är för att de hade flera dagar på sig, så att sjukdom eller annan frånvaro inte skulle förhindra att vi fick in så många svar som möjligt.

Elevernas svar sammanställer vi och presenterar i procentform med hjälp av diagram. På den vågräta axeln kan man läsa av vilka svarsalternativ eleverna hade att välja mellan, och på den lodräta axeln avläses hur många procent som svarade på just det alternativet (se bilagor). Diagrammens rubriker presenterar frågan som är ställd till eleverna. Vi väljer att presentera sex diagram där alla (160) svarande redovisas samt två diagram där enbart skola Y presenteras, eftersom elevsvaren i dessa frågor på skola Y skiljer sig markant från de övriga skolorna. Utöver diagrammen så presenteras även en del elevsvar i analys-delen.

4.3 Avgränsningar

Vi har i detta arbete främst fokuserat på att utgå från den svenska läroplanen, eftersom det är den svenska skolan vi är intresserade av. Dock har ingen avgränsning gjorts baserat på forskningens ursprungsland, därför har även forskning från andra länder än Sverige använts för tidigare forskning.

Vidare gjordes en avgränsning utifrån elevernas ålder, då vi endast valde att fokusera på årskurs 8 och 9. Detta val gjordes för att vi anser att elever i årskurs 7 inte har hunnit få all kunskap från det centrala innehållet, vilket gör att risken finns att de inte hade kunnat svara på vår enkät. Vi har också valt att fokusera på enbart tre skolor, sex lärare och 160 elever, på grund av arbetets begränsning.

4.4 Trovärdighet och tillförlitlighet

Reliabiliteten i vårt arbete anser vi är hög då vi låter läsaren ta del av alla bilagor, intervjufrågor och enkäter som har gjorts. I den tidigare forskningen har vi presenterat diverse forskares syn på de olika begrepp och fenomen som har behövt definieras. För en mer tillförlitlig information bör man gå till ursprungskällorna (Jacobsen, 2002:262– 263). Det har vi själva gjort i framställningen av den tidigare forskningen. Dessutom anser vi att vår frågeställning är relevant, aktuell och grundar sig i tidigare forskning. Vi valde även att genomföra intervjuerna i en miljö som lärarna är bekväma med, deras arbetsplats. Detta för att skapa ett förtroende och därmed få så tillförlitliga svar som möjligt (Jacobsen, 2002:272). För att få en så tillförlitlig analys som möjligt valde vi att spela in intervjuerna, därmed så kunde vi lyssna på de flertal gånger och bland annat citera korrekt. Däremot är vi medvetna om att reliabiliteten hade kunnat vara högre om undersökningen hade varit mer omfattande, det vill säga om fler lärare hade intervjuats samt om fler elever hade svarat på enkäten. Möjligen så hade vi kommit fram till ett annat resultat om vi även hade gjort observationer under religionsundervisningarna. Med intervjuerna och elevenkäterna fick vi enbart veta lärarnas och elevernas svar på vår frågeställning, men med observationer hade vi möjligen kunnat analysera annorlunda. Vi har använt oss av två olika metoder för att komma fram till flera perspektiv och ett mer nyanserat resultat.

Validering kan kontrolleras genom att jämföra sin egen undersökning med annan forskning kring samma ämne, om resultatet är likvärdigt förstärks validiteten i ens undersökning. Om resultatet inte är likvärdig kan man förstärka validiteten genom att kritiskt granska sin undersökning (Jacobsen, 2002:258–259).

Validiteten för vår undersökning anser vi vara hög eftersom vi besvarar våra frågeställningar som vi avser att besvara. Dessutom analyseras, diskuteras och jämförs våra resultat med annan forskning kring samma ämne för att finna likheter och skillnader samt möjliga orsaker till dessa.

5. Resultat och Analys

Vår övergripande frågeställning är Hur har svensk religionsundervisning påverkats av

sekulariseringen? Den kommer vi att utgå från när vi analyserar vår insamlade empiri.

Vi kommer även att utgå från vår underfråga Hur vardagsanpassar lärarna

religionsundervisningen till eleverna? för att få en djupare och ett mer tillförlitligt

resultat. Vi kommer att sammanställa vår analys ur två perspektiv, lärarnas och elevernas. Därefter jämförs lärarnas och elevernas svar på våra frågor.

5.1 Lärarnas perspektiv

Första delen i analysen kommer att utgå från lärarperspektivet och våra intervjuer. Vi har valt att utgår från rubrikerna:

5.1.1 Sverige anses vara ett av världens mest sekulariserade länder, och dessutom mångkulturellt, påverkar detta religionsundervisningen?

5.1.2 Relaterar religionsundervisningen till elevernas vardag?

5.1.3 Vilka didaktiska redskap använder lärarna sig av för att vardagsanpassa religionsundervisningen?

5.1.1 Sverige anses vara ett av världen mest sekulariserade länder, och

dessutom mångkulturellt, påverkar detta religionsundervisningen?

I den tidigare forskningen framkommer det att Sveriges offentliga sektor är sekulariserad men majoriteten av invånarna, särskilt de unga, inte är det. De är fortfarande troende, men tror bara inte på samma sätt som det gjordes förr (Cox: 2005,Lambert:2006, Thurfjell:2015, Frisk:1998, Ahlin:2000). Dessutom är Sverige ett av världens mest mångkulturella länder, vilket gör att det finns en mångfald av religioner tillgängliga för individen (Petersson och Johansson: 2013, Hamberg: 2008, von Brömssen: 2003). Med hänsyn till detta så var vår första fråga till lärarna om de anser att sekulariseringen samt mångkulturen har påverkat religionsundervisningen. Skola X utmärker sig i kontrast till skola Y och Z eftersom skolan inte har någon mångkultur, vad gäller etnicitet och religiositet. De båda lärarna anser att bristen på mångkultur är någonting negativt. Katarina upprepar flertal gånger att hon som lärare

får ta in mångkultur till klassrummet på olika sätt, eftersom mångkulturen inte finns bland eleverna. Katarina menar att man i sådana situationer kan besöka fler heliga platser, bjuda in individer med andra religioner osv. Allt detta för att eleverna ska få ett bredare perspektiv på mångkulturen, som är en stor del av Sveriges vardag. Sekularisering är däremot någonting som de båda lärarna på skola X tydligt märker av, både i verksamheten och bland eleverna. Detta är någonting de båda lärarna ställer sig positivt till, eftersom de anser att man kan hålla en öppnare attityd till de olika religionerna, om sekulariseringen präglar klassrummet. Joakim beskriver exempelvis den mera allmänna hållningen till religion genom att: ”Man kommer inte med pekpinnar eller tvingar eleverna att kunna katekesen utantill”.

Katarina diskuterar hur sekulariseringen påverkar religionsundervisningen genom att undervisningen först och främst är okontroversiell i kontrast till att man förr endast undervisade om kristendomskunskap. Detta anser hon som väldigt positivt, i likhet med Joakim. Dock menar Katarina att trots den sekularisering som finns i Sverige, utgår hon många gånger i sin undervisning från kristendomen. Uttryck som ”vi kristna” är någonting som Katarina ofta kommer på sig själv säga. ”Hade det funnits mångkultur i klassrummet, hade man hållit en mer försiktig attityd till sådana uttryck”, menar hon. Här syns det tydligt att sekulariseringen är någonting som påverkar religionsundervisningen. Det som utmärks tydligt genom Katarinas sätt att uttrycka sig är att kristna värderingar och traditioner fortfarande präglar Sverige och därmed även läroplanen.

Skola Y har en stor mångkultur med avseende på etnicitet, dock inte till religiositet där islam är den mest frekventa religionstillhörigheten bland eleverna. De intervjuade lärarna ställer sig positiva till mångkulturen och använder sig ofta av eleverna i undervisningen. Lärarna anser att eleverna kan tillföra kunskaper om islam som är mer djupgående än lärarnas. De anser också att sekularisering är någonting positivt eftersom det bland annat har medfört religionsfrihet, då den offentliga sektorn, så som skolan inte präglas av någon religion. Det vill säga, att vi inte längre har kristendom på schemat utan religionskunskap. Dock finns det en outtalad försiktighet när de båda lärarna diskutera sekulariseringen. Lärarna använder sig mer av begreppet sekularisering som någonting att förklara, snarare än något som råder i klassrummet eller i skolan som helhet. Sofia beskriver sekularisering på följande sätt:

Jag använder mig av begreppet sekularisering genom att visa informativa dokumentärer om vad sekularisering innebär och vilka konsekvenser det kan ge. Det är viktigt att mina elever förstår vad sekularisering innebär, eftersom det kanske inte är lika tydligt som på andra skolor i Sverige.

Något som också skiljer skola Y i kontrast till skola X är att man här snarare utgår från islam, än kristendom, i undervisningen.

Skola Z har inte mångkultur i lika stor utsträckning som skola Y, men mer än skola X och detta är någonting som de båda lärarna ställer sig positiva till, i likhet med de övriga lärarna. Maria menar att sekularisering är någonting som främst präglar läroplanen, vilket är vad hon utgår från i undervisningen. Hon menar att undervisningen därför påverkas av sekulariseringen främst genom att alla har lika rättighet, och som nämnts av tidigare lärare; religionsfrihet. När lärarna på skola Z diskutera sekulariseringen skiljer de sig dock markant åt. Maria menar att sekularisering är någonting positivt, medan Lotta anser att det är negativt. Lotta uttrycker det såhär:

Eftersom vi är sekulariserade känns religion mest som något konstigt och främmande. Hade eleverna i stället haft en tro så hade man kunnat använda sig av det i undervisningen, använda sig av eleverna.

5.1.2 Relaterar religionsundervisningen till elevernas vardag?

För att kunna besvara denna frågeställning var vi tvungna att bryta frågan i två delar. I första frågan så undrade vi om lärarna ansåg att deras elever var troende. I den anda frågan så undrade vi om lärarna ansåg att deras elever var intresserade av ämnet religionskunskap.

Generellt svarade alla lärare att de ansåg att eleverna var intresserade av ämnet religionskunskap. Katarina på skola X, ansåg att eleverna inte var mer ointresserade av ämnet religionskunskap än övriga samhällsorienterade ämnen. Dock trodde hon att historia var det eleverna var mest intresserade av. Joakim på skola X ansåg att eleverna däremot ofta hade förutfattade meningar kring vad ämnet religionskunskap innebär. Han upplever det som att eleverna tror att religionskunskap endast går ut på att lära sig om kristna värderingar och levnadsregler. ”När eleverna förstår att ämnet innehåller så mycket mer, blir de mer positiva till det”, menar Joakim. De båda lärarna från skola Y,

religionskunskap, handlar om att de har bra kunskaper inom religion, främst kring deras egen religion, vilket även de övriga lärarna anser.

På skola Y kan man tydligt se att de elever som är mer troende, har ett större intresse för ämnet religionskunskap, vilket som är i kontrast till von Brömssen argument om att eleverna känner att religionskunskap är något främmande och omodernt för många elever (von Brömssen:2003). Därför valde vi att fråga lärarna, om de ansåg att deras elever är troende. På skola X anser Katarina att eleverna är mer religiösa än vad hon faktiskt trodde. Däremot markerar Katarina att hon får intrycket av att eleverna är någonstans mellan religiösa och vetenskapliga. En anledning till att de är mer religiösa än vad hon först trodde är för att de håller på att konfirmera sig. Joakim säger dock blankt nej, han anser att eleverna inte är religiösa. På skola Y anser de båda lärarna att majoriteten av deras elever är väldigt troende, vilket som ovan beskrivs som något positivt i relation till ämnet religionskunskap. På skola Z anser lärarna först och främst att deras elever är privata med sin tro. Maria betonar därför att det är svårt att få ett intryck om de är religiösa eller inte, då eleverna inte uttrycker om de har en tro eller inte. Här är det dock intressant att se hur Joakim på skola X anser att hans icke-religiösa elever är någonting positivt:

Nej, jag upplever inte mina nuvarande elever som troende. Detta ser jag positivt på, då de i regel känns mer öppna för alla världens religioner och religionernas olika synsätt på livet. Hade för några år sedan en djupt troende elev som hade svårt att ta till sig information om andra religioner än kristendomen.

Till skillnad från Lotta på skola Z: ”[…] Hade eleverna i stället haft en tro så hade man kunnat använda sig av det i undervisningen, använda sig av eleverna.”

5.1.3 Relaterar religionsundervisningen till elevernas vardag och vilka

didaktiska redskap använder lärarna sig av för att vardagsanpassa

religionsundervisningen?

Utifrån insamlad empiri framkommer det att det främst är de religiösa eleverna som har en förutbestämd positiv attityd till ämnet religionskunskap. Men religionskunskap bör vara anpassad till alla elever, oberoende om de är religiösa eller inte. Detta framkommer inte minst i läroplanen när skolans värdegrund beskrivs om allas lika värden (LGR 11,