Relationsskapande och kamratskap

I intervjuerna beskriver skolkuratorerna att det även är viktigt att eleverna har goda relationer med sina klasskamrater och andra elever på skolan. Genom att arbeta relationsskapande och stärka kamratskapet är det möjligt att förebygga bland annat kränkningar. Skolkuratorerna menar att det anses vara svårare att vara elak mot någon såväl fysiskt som verbalt om en har en god relation till personen. När det handlar om att bråka beskriver även skolkuratorerna att de arbetar för att “bråka rätt”.

Så kamratskap. Hur man är med varandra och hur man bråkar rätt i den åldern… Att argumentera istället.

Intervjuperson 4

De menar då att istället för att använda sig av våldshandlingar ska barnen få verktyg och förutsättningar för att kunna argumentera för sin sak istället. Detta kan också ses i en vidare bemärkelse där de vill lära eleverna att det är möjligt att lösa konflikter eller meningsskiljaktigheter utan att använda sig av våldshandlingar som de tar med sig vidare i livet. På det viset kan skolkuratorernas metoder för att “bråka rätt” generera i ett förebyggande arbete mot det våld som såväl Hydén (2015) och Gottzén (2013) beskriver.

6 Diskussion

I följande diskussionsavsnitt binder vi samman vårt resultat, resonemang om tidigare forskning och teorierna i förhållande till vår empiri för att till sist rikta blicken framåt och diskutera vad vidare forskning hade kunnat åstadkomma.

I vår analys framkommer att de skolkuratorer vi intervjuat har en vilja att arbeta förebyggande med generella insatser vilket även tidigare forskning hävdar (jmf Isaksson 2014). Skolkuratorerna bedriver främst ett generellt eller riktat

förebyggande arbete. Det riktade förebyggande arbetet bedrivs mot områden som exempelvis trauma- och stresshantering eller alkohol, narkotika och tobak. Vår tolkning är att de skolkuratorer vi intervjuat inte bedriver ett aktivt arbete riktat mot just genusmedvetenhet i relation till våldsnormer. Flera av skolkuratorerna hävdar att de delvis arbetar med dessa frågor men att det framförallt sker när behov uppstår som exempelvis konflikter eller kränkningar mellan elever som pedagog eller skolkurator uppmärksammar. Detta arbetssätt skulle kunna ses som en typ av akutstyrt arbete som Svensson, Johansson och Laanemets (2008) och även Isaksson och Sjögren (2016) beskriver är något som påverkar handlingsutrymmet då resurser går till oplanerade händelser vilket leder till att annat arbete blir lidande. Däremot uppger samtliga skolkuratorer att det finns ett behov av att arbeta mer med genusmedvetenhet och normer.

I de beskrivningar skolkuratorerna gör i våra intervjuer framkommer att de indirekt arbetar med genusmedvetenhet i relation till våldsnormer. Skolkuratorerna uppger att de samtalar och diskuterar om bland annat kamratskap och genusmedvetenhet i såväl mindre grupper som i helklass. Detta för att stärka elevernas relationer till varandra samt i ett vidare perspektiv lära sig att hantera hur en ”bråkar rätt” då meningsskiljaktigheter uppstår. Det kan ses som ett långsiktigt förebyggande arbete mot våldshandlingar likt det Gottzén (2013) förklarar gällande att stora delar av det våld som utspelar sig i samhället sker i hemmet, i en nära relation. Gottzéns resonemang pekar på att alla behöver verktyg för hur en löser

meningsskiljaktigheter.

Våra intervjupersoner uppger även att de arbetar utifrån individen vilket innebär att de inte delar upp eller tillskriver eleverna egenskaper utifrån deras kön. Detta synsätt genomsyrar hela deras arbete oavsett om det gäller bemötande eller förebyggande insatser. Tack vare att skolkuratorernas ser alla elever som enskilda individer samt stärker deras självbild och självförtroende bidrar de till att förebygga det genussystem som Hirdman (2001) nämner och även de normer förknippade med

ett visst kön som Alsarve, Jakobsson och Helgesson (2017) men också Heber (2017) belyser.

Trots att de flesta skolkuratorerna nämner att de inte bedriver ett specifikt riktat arbete mot den form av maskulinitetsnormer som bland annat Connell (2002), Oransky och Mareceks (2009) benämner samt Hebers (2017) resonemang om mäns användning av våld som uttryck för sin maktposition, maskulinitet och styrka kan skolkuratorernas synsätt, medvetenhet och värdegrund generera i just ett sådant arbete. Vi tolkar att det arbete med ART som några av våra intervjupersoner nämner kan ses som ett förebyggande arbete för att förhindra ovan nämnda våldsnormer och maskulinitetsnormer. I förlängningen går det även att se arbetet som en metod för att uppnå jämställda villkor mellan könen vilket Connell (2002) menar kräver ett sådant riktat arbete mot femininitets- och maskulinitetsnormer.

Skolkuratorerna arbetar även för att främja goda relationer mellan eleverna för att förebygga att våld ska förekomma under såväl skoltiden som senare i livet. Vi förstår det som att detta relationsskapande är ett långsiktigt förebyggande arbete mot de våldssituationer som Hydén (2015) och Gottzén (2013) benämner. Det

framkommer även i våra intervjuer att skolkuratorernas intresse styr vilka riktningar det förebyggande arbetet tar. Ett exempel på hur handlingsutrymmet används framkommer då en av våra intervjupersoner uppger att det egna intresset av sexualundervisning, har bidragit till ett omfattande arbete och utveckling inom området. Vi tolkar dock att ambitionen att arbeta specifikt med frågor gällande genus och våld inte är särskilt stor. Detta eftersom flera av våra intervjupersoner hade, utifrån deras beskrivningar av att de delvis kan påverka vilka frågor de lägger sitt arbete på, haft möjlighet att driva denna fråga om deras eget intresse varit större. Våra intervjupersoner anser att “allt” det arbete som de genomför kan ses som förebyggande arbete. Såväl deras relationsskapande arbete som exempelvis enskilda samtal med eleverna. Detta i motsats till Isakssons och Sjöströms (2016) forskning som framhåller att skolkuratorer ej arbetar speciellt mycket med förebyggande insatser och om det sker så handlar det främst om att skapa relationer med eleverna. Dock framkommer det i våra intervjuer, precis som i Isaksson och Sjöströms (2016) studie, att skolkuratorerna upplever begränsningar i det förebyggande arbetet då

mycket av arbetet är behovsstyrt. De beskriver att akututryckningar och enskilda samtal tar upp stor tid av arbetet. Skolkuratorerna anser att enskilda samtal kan ses som en del i det förebyggande arbetet men de flesta menar att de hellre jobbar i större grupper för att på så vis nå ut till fler. Faktorer som tidsresurser och arbetsmängd visar här att skolkuratorernas handlingsutrymme begränsas av de organisationens förutsättningar och ramar vilket kan kopplas till Svensson, Johansson och Laanemets (2008) samt Isaksson (2014).

Funktionsbeskrivningar är kopplat till uppdraget som skolkuratorn har givits av organisationen och påverkar skolkuratorernas handlingsutrymme (jmf Svensson, Johansson & Laanemets 2008). Skolkuratorerna vi intervjuat beskriver sina funktionsbeskrivningar som breda och inte konkreta, vilket kan upplevas som en fördel men även en nackdel när det kommer till handlingsutrymme. De uppger att de kan lägga upp arbetet relativt fritt, framförallt i enskilda samtal vilket tyder på att de har stort handlingsutrymme. Nackdelen kan dock vara att det skapas en osäkerhet kring yrkesrollen och vart arbetet ska riktas. Detta framkommer framförallt i intervjuer med personer som arbetat en kortare period.

I vår analys framkommer att skolkuratorerna har handlingsutrymme att i viss mån arbeta förebyggande. Möjligheterna att bedriva det förebyggande arbetet påverkas av den professionella roll de besitter (jmf Svensson, Johansson & Laanemets 2008). I vår studie bekräftas detta då skolkuratorerna beskriver att de har förtroende från både rektor och pedagoger. De uppger att det är rektorn som styr riktningen på arbetet men att de har möjlighet att påverka inriktningen i dialog med denne. Detta talar emot tidigare forskning (Isaksson 2014) som visar att skolkuratorers

handlingsutrymme begränsas informellt då det uppstår/kan uppstå intressekonflikter mellan pedagoger och skolkuratorer. Att skolkuratorerna i vår studie uppger att de har möjlighet att påverka arbete visar att de har handlingsutrymme att bedriva ett förebyggande arbete relaterat till genusmedvetenhet (jmf Hirdman 2001; Connell 2003) och våld (jmf Hydén 2015; Gottzén 2013). Detta är dock beroende på skolkuratorernas eget intresse och ambitioner i frågan. I vår studie framkommer att det delvis finns ambitioner och intresse samt varierad kunskap kring att arbeta med dessa frågor. Återigen är det möjligt att koppla handlingsutrymme i relation till

kunskap till Svensson, Johansson och Laanemets (2008) beskrivningar av olika kunskapsformer.

I denna studie utgår vi från skolkuratorer och deras beskrivningar av sitt

handlingsutrymme kopplat till förebyggande arbete med genusmedvetenhet och våldsnormer. I vidare forskning hade det varit intressant att utveckla

frågeställningen genom att inkludera fler professioner. Att undersöka även rektorers och pedagogers upplevelser av det skolkurativa arbetet skulle kunna bidra till en större helhetsbild över det sociala arbetet inom skolan. Då vi utförde

fokusgruppsintervjuer som vi tyckte gav positivt utfall hade det därför varit intressant att välja den typen av intervjumetod i vidare forskning.