Skolkuratorers handlingsutrymme i relation till förebyggande arbete

Likt Svensson, Johansson och Laanemets (2008, ss. 84–85, 96) teorier om hur professionella och formella roller kan skapa förutsättningar för handlingsutrymme beskriver de skolkuratorer vi intervjuat att de i sin professionella roll upplever ett förtroende från rektorer gällande vilken typ av arbete de bedriver samt hur de prioriterar att lägga upp sina arbetsuppgifter. Detta skiljer sig från Isakssons (2014) forskning som beskriver att skolkuratorers handlingsutrymme begränsas informellt på grund av att skolkuratorer är en liten del av skolorganisationen vilket ger dem låg legitimitet och ett mindre förtroende. De skolkuratorer vi intervjuat menar istället att då de är experterna på det sociala arbetet inom skolan finns det en tilltro till deras kunnande som skapar utrymme för självständigt handlande och stort förtroende. Skolkuratorerna uppger att deras arbete sker på uppdrag från rektorn. Däremot ges skolkuratorerna relativt stora möjligheter att påverka hur arbetet bedrivs genom dialog med såväl rektorn som pedagogerna. Majoriteten av intervjupersonerna beskriver att pedagogerna har förtroende för dem och att de ofta är fria att lägga upp arbetet i klasser och grupper på de sätt de önskar.

Om man blir ombedd att exempelvis vara i en klass tycker jag att jag får komma med mitt material och köra det liksom. Sen kan jag ju fråga

pedagogerna om det är något vi verkligen behöver lyfta eller trycka på, som vi kanske ska prata mer om.

Intervjuperson 3

I likhet med resultaten från Isakssons (2014) studie där det framkommer en intressekonflikt mellan pedagoger och skolkuratorer beskriver dock en av intervjupersonerna en annan bild av samarbetet med pedagogerna. Hen menar att pedagogerna inte kommer till skolkuratorn förrän ett problem ofta gått för långt. Detta på grund av att pedagogerna verkar uppleva att de får mer arbete när skolkuratorn är inblandad.

5.1.1 Funktionsbeskrivning och resurser

I intervjuerna framkommer att intervjupersonerna upplever att deras

arbetsbeskrivning är brett beskriven samt att den inte är konkret. Det framkommer också att arbetsbeskrivningen i flera fall inte finns nedskriven utan skolkuratorerna säger sig arbeta med “de allmänna uppgifterna” som ingår i “att vara skolkurator”.

Just arbetsbeskrivningen har vi ingen precis nedskriven utan vi har de allmänna, det allmänna som ingår i kuratorskapet. Och arbetsdagen… Alltså den läggs ju upp efter rektorns uppdrag och efter chefen för elevhälsans uppdrag, om man säger…

Intervjuperson 6

Intervjupersonerna upplever att deras funktionsbeskrivning är bred vilket kan lämna utrymme att forma arbetet relativt fritt men att det samtidigt kan skapa en osäkerhet kring vad de egentligen ska och bör lägga sin tid på. Denna typ av beskrivningar framkommer även i Isakssons (2014) studie. Där beskrivs att skolkuratorer upplever att de har låg legitimitet då deras arbetsuppgifter har otydliga riktlinjer. Svensson, Johansson och Laanemets (2008) skriver att ett kännetecken för socialt arbete är att det finns en uppgiftsosäkerhet i vilka ens uppgifter är vilket bekräftar våra

intervjupersoners beskrivningar.

[…] Som sagt, jag tror inte ens rektorerna alla gånger vet vad man som kurator ska göra.

Intervjuperson 2

5.1.2 Behovet och tiden styr

Likt Isakssons (2014) studie som visar att skolkuratorers möjligheter till

förebyggande arbete ofta får stå tillbaka till förmån för annat arbete framkommer det i de intervjuer vi gjort att skolkuratorerna upplever att det finns resursbrist när det kommer till tid. Samtliga intervjupersoner beskriver att arbetet är behovsstyrt och att de arbetsuppgifter de lägger mest tid på är enskilda samtal. En av

intervjupersonerna beskriver de enskilda samtalen i mycket positiva ordalag.

Jag lägger jättemycket tid på samtal med barnen och ungdomarna. Precis som det ska vara känner jag. Jätteroligt! Man sitter inte bakom en dator och dokumenterar utan man sitter i samtal och träffar dem och det är jätteroligt.

Intervjuperson 8

Flertalet av intervjupersonerna är eniga om att det på ett sätt går att se de enskilda samtalen som en del av det förebyggande arbetet. Samtidigt önskar en majoritet av dem att de hade färre enskilda samtal då de upplever att de får möjlighet att nå ut till fler om de arbetar i större grupper eller i klasser. Intervjupersonerna önskar att de hade mer tid att synas ute bland eleverna, i klasser men även på raster och i skolans miljöer. De menar att det skapar relationer och en kunskap kring eleverna vilket gör det lättare att bygga ett förtroende. Deras beskrivning av att de inte har tid att arbeta med det de vill på grund av att arbetet är behovsstyrt kan kopplas till Svensson, Johansson och Laanemets (2008) teorier om hur handlingsutrymmet påverkas av resurser som tid.

Sedan har vi väldigt mycket enskilda samtal. Det kommer man inte ifrån... Och ibland skulle man vilja det kan jag erkänna. För många gånger kanske man då bara når en elev... Men går man ut i klass kan man nå fem elever.

Intervjuperson 3 Jag skulle säga att det är mest egentligen akututryckningar så att säga. Man kan göra en planering. Men sedan händer något och då är det ju det som går före. Och jag tänker att det är något vi ständigt har som utvecklingsområde, att vi behöver lägga mer tid och vill jobba mer förebyggande men det äts upp av andra saker.

Intervjuperson 5

5.1.3 Kunskap från flera håll

Under våra intervjuer framkommer att flera av skolkuratorerna uttrycker att socionomutbildningen är bred och genererar en generell kunskap. Kunskap kring livsvillkor och förhållningssätt men även kring bemötande och samtal ses som viktiga kunskaper utbildningen bidragit till. Intervjupersonerna upplever att den kunskap de fått via utbildningen att arbeta med frågor om genus och normer i huvudsak kommer från feministiska och kritiska teorier. I övrigt beskriver intervjupersonerna att kunskapen de besitter kommer från erfarenhet,

vidareutbildningar och det egna intresset. Likt Svensson, Johansson och Laanemets (2008) tankar kring att kunskap är en pågående process beroende av individuella erfarenheter och gemensamma uppfattningar påpekar flera av skolkuratorerna vikten av att ständigt söka ny kunskap. Skolkuratorerna beskriver även hur de tar hjälp av varandra när de känner att de saknar kunskap, ett erfarenhetsutbyte som beskrivs som viktigt.

Om vi inte har kompetens så tar vi reda på det och läser på. Vi hör med andra hur de jobbar, i andra kommuner och samarbetar med olika instanser och sådär. Sen är vi lite olika med olika utbildningar och kompetenser. Så vi tar hjälp av varandra och stöttar varandra. Om det är något som jag inte känner att jag behärskar kan jag gå till någon annan av mina kollegor eller någon annan inom elevhälsan.

Intervjuperson 6

Skolkuratorernas beskrivningar av kunskap kan kopplas till de olika

yrkesbeskrivningar som Svensson, Johansson och Laanemets (2008) framhåller. Ett tydligt exempel på metakunskap är när en av intervjupersonerna beskriver hur hen känner till sina begränsningar:

Och där är vi väldigt tydliga, vi jobbar inte behandlande. Så är det någon som har svårigheter med mat eller självskadebeteende eller något så är det inte vi som ska sitta med det utan vi ska hjälpa till så att de får rätt hjälp. Och vi är inte rätt hjälp, vi har inte den utbildningen. Det är jätteviktigt.