Jämställdhet och genusmedvetenhet ur ett förebyggande perspektiv

Jämställdhet och

genusmedvetenhet ur ett

förebyggande perspektiv

En studie av skolkuratorers handlingsutrymme och

deras förutsättningar att arbeta förebyggande med

jämställdhet och genusmedvetenhet relaterat till

våldsnormer

Författare: Angelica Ågren, Mathilda Ivarsson Handledare: Johanna Thulin

Abstrakt

The aim of this study was to investigate how school counselors at elementary school and high school describe their possibilities to work with prevention in generally and also more specific with prevention aimed at gender and norms of violence. We also wanted to investigate if the school counselors had room for action to affect their work. Using a qualitative approach with semi-structured interviews we interviewed eight social workers employed as school counselors at different schools in south of Sweden. The analysis was based on gender theory and thoughts from Hirdman and Connell. We also focused on their room for action connected to Svensson,

Johansson and Laanemets interpretations of Lipskys concept Street level

bureaucrats and theories about room for action. The social workers’ descriptions indicate that their room for action in work is controlled by the organisation and the resources they are given. The descriptions also indicates that the knowledge about prevention, gender and norms of violence affect how they are able to use their room for action. We also found out that the school counselor's own interest in questions such as gender and norms played an important part to which extent they chose to work with these questions or fight for their possibilities to do so.

Nyckelord

Socialt arbete inom skolorganisationen, skolkuratorer, förebyggande arbete, genus, våldsnormer, handlingsutrymme

Tack

Vi vill rikta ett tack till de skolkuratorer som vi fick möjlighet att intervjua. Utan er hade denna studie inte varit genomförbar. Vi vill också tacka vår handledare Johanna Thulin för värdefull feedback, stöttning och vägledning.

Innehållsförteckning

1.5 Avgränsningar och definitioner 6

2 Tidigare forskning 7

2.1 Skolkurativt arbete 7

2.2 Stereotypa och normativa könsföreställningar 9

2.3 Våldsutövande män och kvinnor som blivit offer för mäns våld 11

3 Teori 13

3.1 Handlingsutrymme 13

3.1.1 Professionen 14

3.1.2 Olika roller i förhållande till yrkesutövningen 14

3.1.3 Yrkeskunskap och kompetens 15

3.2 Genusteori 16

3.2.1 Genussystemet 16

3.2.2 Kön föds en med och genus formas en till 17

3.2.3 Mannen som norm 17

4 Metod 18 4.1 Vetenskapsteoretisk ansats 18 4.2 Datainsamlingsmetod 19 4.3 Kvalitetskriterier 19 4.4 Urval av respondenter 20 4.5 Kvalitativa intervjuer 21 4.5.1 Semistrukturerade intervjuer 21 4.5.2 Fokusgruppsintervjuer 22 4.6 Genomförande av intervjuer 22 4.7 Kvalitativ innehållsanalys 23 4.8 Teman 25 4.9 Litteratursökning 25 4.10 Forskningsetiska överväganden 25 4.11 Arbetsfördelning 26 4.12 Metoddiskussion 27

5 Resultat och analys 29

5.1 Skolkuratorers handlingsutrymme i relation till förebyggande arbete 29

5.1.1 Funktionsbeskrivning och resurser 30

5.1.2 Behovet och tiden styr 31

5.1.3 Kunskap från flera håll 32

5.2 Riktat arbete från chefsnivå 33

5.3 Behovet och det egna intresset styr 34

5.4 Strategier och arbetssätt i det förebyggande arbetet 36

5.4.2 Arbetssätt 37

5.5 Det specifika arbetet med genusmedvetenhet i relation till våldsnormer 38

5.5.1 Tidigt förebyggande arbete 38

5.5.2 Kunskap om kroppen 40

5.5.3 Relationsskapande och kamratskap 42

6 Diskussion 42

7 Källförteckning 46

Bilagor

1.1 Följebrev/informationsbrev 1.2 Intervjuguide

1 Inledning

1.1 Problembakgrund

Sveriges jämställdhetslag (SFS 1991:433) innefattar bestämmelser om främjandet av jämställdhet, förbud mot diskriminering och bestämmelser om rättsskydd och tillsyn. Förutom lagstadgat jämställdhetsarbete har regeringen utfärdat mål inom jämställdhetspolitiken med syfte att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Målen omfattar såväl samhälleliga strukturer som den individuella friheten kopplat till kön och makt. Ett av målen syftar till att mäns våld mot kvinnor ska upphöra samt på att uppmärksamma mäns och pojkars

våldsutsatthet med fokus på kopplingen mellan maskulinitet och våld (Socialdepartementet 2017).

Våld kan anses vara ett uttryck för ojämställdhet där mäns fysiska, psykiska och sexuella våld mot kvinnor utgör hinder för jämställdheten (Karlsson 2015). Att vara våldsutsatt är ett allvarligt problem för den enskilda individen och för samhället i stort (Nationellt centrum för kvinnofrid 2014, s. 3). Verksamheter, såväl ideella som offentliga, arbetar aktivt för att bekämpa våldet men det samhälleliga arbetet

tenderar att hantera våldets konsekvenser snarare än dess orsaker (Regeringen 2016, s. 109). Att ange hur många som är våldsutsatta är omöjligt eftersom inte alla anmäler och mörkertalet bedöms vara stort. Uppskattningsvis utsätts var fjärde kvinna någon gång i sitt liv av våld i en nära relation (Brottsförebyggande rådet 2014, s. 8) och knappt fem procent av de som utsätts polisanmäler

(Brottsförebyggande rådet 2015). Brottsförebyggande rådet (2020a) rapporterar att det under 2019 var närmare 84 000 män och kvinnor som anmälde att de utsatts för misshandelsbrott i Sverige.

Våld kan ta sig uttryck på olika sätt och det går att utläsa skillnader i den rådande våldsutsattheten baserat på kön. Andelen män som uppger att de utsatts för

misshandel är större än andelen kvinnor och den största delen av de som uppger att de utsatts för misshandel återfinns i åldrarna 16–19 år (Brottsförebyggande rådet 2020c). Kvinnor som utsatts för misshandel uppger i högre grad att utövaren är en närstående man och att våldet utövats i en bostad samtidigt som det är vanligare att

kvinnor utsätts för grövre fysiskt våld än män. Andelen män som utsatts för misshandel uppger i högre grad att våldet skett på en allmän plats ofta i samband med alkohol- eller drogpåverkan (Brottsförebyggande rådet 2020b).

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) benämner också i sin slutrapport Unga, maskulinitet och våld (2013, ss. 7, 27) att män och killar utövar våld i större utsträckning än kvinnor och tjejer. De menar att killar fostras in i våldsamma beteenden som samhället ursäktar och i viss mån accepterar. Våldets omfattning kan betraktas som påverkat av genusnormer och ojämställdhet mellan kvinnor och män vilket kan anses vara djupt rotat utifrån en historisk patriarkal maktordning.

Skolan, elevhälsan och däri skolkuratorn har ansvar för att motverka en sådan maktordning, traditionella könsnormer samt främja jämställdhet. Det framgår i den rapport som Delegationen för jämställdhet i skolan (SOU 2010:99) redovisar. Där framkommer att jämställdhet ska genomsyra skolans vardag och att skolan ansvarar för att ge flickor och pojkar lika makt och möjlighet till lärande, utveckling och att motverka traditionella könsmönster. Detta ansvar styrks även i skollagen (SFS 2010:800) och läroplanerna för grundskola (Lgr 11 2019) och gymnasieskola (Gy 11 2011). I vägledningen för elevhälsan beskrivs att normer kopplade till kön kan göra det svårt för individer att utveckla sina intressen och förmågor och elevhälsan kan generellt arbeta med normkritik för att förebygga samt minimera risken för kränkningar, diskriminering och trakasserier (Socialstyrelsen & Skolverket 2016, s. 19).

Skolan har även ansvar att bedriva ett förebyggande arbete för att eleverna ska nå kunskapsmålen. I skollagen (SFS 2010:800) 2 kap 25 § framkommer att elevhälsan, där skolkuratorer ingår, främst ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Skolkuratorns uppdrag är där riktat mot psykosociala insatser. Ett allmänt förebyggande arbete kan åstadkomma stora förändringar menar Statens

folkhälsoinstitut (2007) och är i allmänhet värdeskapande ur flera perspektiv enligt delbetänkandet Utredningen Framtidens socialtjänst (SOU 2018:32). Ett allmänt förebyggande arbete kan ha goda konsekvenser för såväl enskilda som

annat behovet av framtida individuella insatser samt är positivt ur ett

samhällsekonomiskt perspektiv (ibid.). Akademikerförbundet Sveriges socionomers riksförbund (2015) framställer att skolkurativt arbete ska omfatta insatser på

individ-, grupp- och samhällsnivå. Det framgår i den policy som är framtagen för skolkuratorer i Sverige. Där beskrivs också att skolkuratorer ska generera förändring samt utveckling via både enskilt elevarbete och generellt förebyggande arbete. Det skolkurativa arbetet kan därför rikta sig direkt till den enskilda eleven eller via skolpersonal med målsättning att skapa en god miljö för elevers hälsa, lärande och utveckling via ett övergripande och förebyggande arbete.

1.2 Problemformulering

Enligt Sveriges skolkuratorers förening (2014) ska det sociala arbetet inom skolorganisationen ägna sig åt förebyggande, åtgärdande och hälsofrämjande insatser och arbeta enligt övergripande uppdrag för skolans verksamhet vilket återfinns i skolans styrdokument (Socialstyrelsen & Skolverket 2016, s. 24). Det innebär att det skolkurativa arbetet ska beakta såväl skollagen (SFS 2010:800) som socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Enligt tidigare forskning (Isaksson 2014) framkommer att trots lagstiftning som har givit skolkuratorer och elevhälsan en starkare position upplever skolkuratorer att deras arbete har låg legitimitet i förhållande till både rektor och lärare. Vidare menar Isaksson (2014) att

skolkuratorers arbetsuppgifter är vagt formulerade och att organisatoriska faktorer samt skolans krav begränsar deras arbetssätt. Däri framkommer att möjligheterna till att arbeta med generellt förebyggande insatser är begränsade men att skolkuratorer uttrycker en önskan om att arbeta med sådana insatser i större utsträckning eftersom det genererar i långsiktiga effekter och minskar deras arbetsbelastning (Isaksson & Sjöström 2017).

Som tidigare nämnts uppger Delegationen för jämställdhet i skolan (SOU 2010:99) att skolan och skolkuratorer ska arbeta för att motverka traditionella könsnormer och främja jämställdhet då könsnormer kan försvåra utvecklandet av individers intressen och förmågor (Socialstyrelsen & Skolverket 2016, s. 19). Även forskning belyser effekterna av traditionella och stereotypa könsnormer på såväl individnivå som samhällsnivå. Då olika förmågor och egenskaper förknippas med kön genererar

det föreställningar om hur barn och ungdomar “är” eller “ska” vara beroende på vilket kön de tillskrivs (Alsarve, Jakobsson & Helgesson 2017).

Dessa föreställningar om kön kan enligt Heber (2017) uppstå redan tidigt i barndomen. Traditionellt har sagor som berättats för barn framkallat bilder av den manliga hjälten, riddaren eller prinsen vilken har i uppgift att skydda, rädda och försvara en utsatt flicka i nöd. Bilden av hur ett visst kön ska agera och förhålla sig i samhället anses påverka oss redan när vi är mycket små. Dessa bilder riskerar sedan att stanna kvar och fortsatt associera olika egenskaper och uttryck till feminint eller maskulint. Vidare menar Heber att samhället konstruerar och reproducerar dessa stereotypa könsföreställningar där manlighet är kopplat till starka individer i relation till aggression, mod och en stark kropp medan kvinnlighet förknippas med

sårbarhet, svaghet och maktlöshet. Forskning visar även hur normativa könsroller påverkar människor negativt och kan leda till att pojkar och män utövar våld (Heber 2017).

Likt MUCF:s (2013) rapport om killar som fostras in i våldsamma beteenden visar även forskning av Hearn (2003) hur maskulinitet i ett vidare perspektiv kan

producera och reproducera våld eller hot om våld och kan ses som ett uttryck för att bevisa sin maskulinitet. I forskning framkommer också att killar använder

“skojbråk” som ett sätt att hävda sig samt leva upp till och reproducera

maskulinitetsnormer (Oransky & Mareceks 2009) och att män använder våld för att bevisa sin maktposition, maskulinitet och styrka (Heber 2017, s. 62).

Brottsförebyggande rådets (2020a) rapport om 84 000 misshandelsfall år 2019 är ett exempel på att våldet genomsyrar vårt samhälle. Forskning menar att våld och framförallt mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt socialt problem (Gottzén 2013; Hearn 2013). Forskning visar också att det finns olika sätt att se på våldshandlingar beroende på våldets kontext samt befintliga våldsnormer. Beroende på från vilket perspektiv en väljer att se på våldet kan detta omdefinieras. Istället för att fokus hamnar på våldet i sig kan det då exempelvis istället hamna på vad som utlöste våldet. Då ses den utlösande faktorn som problemet och själva våldshandlingen kommer i skymundan. Denna typ av omdefiniering kan ske såväl av våldsutövaren, den som blivit utsatt för våldet eller det sociala nätverket runtomkring dem (Gottzén 2013; Hydén 2015). Våldsnormer innehar budskap om att våld inte ska användas

mot någon som anses svagare, men anses vara acceptabelt mot någon som är lika stark som en själv. Det kan vara en del i förklaringen till hur våld reproduceras och fortsätter existera. Det bör dock nämnas att normer är motsägelsefulla och kan upphöra att gälla under vissa omständigheter (Gottzén 2013).

Ett generellt förebyggande arbete för att främja exempelvis jämställdhet och psykisk hälsa kan minska konsekvenserna för den enskilda individen och för samhället i stort ur ett långsiktigt perspektiv (SOU 2010:99; SOU 2018:32). Eftersom skolan är en betydande och omfattande del av barns uppväxt och med hänvisning till det sociala arbetets ansvar att arbeta förebyggande samt skolans ansvar för arbete med jämställdhet och normbildning är vi intresserade av att undersöka hur det

förebyggande arbetet i skolan utfört av en skolkurator bedrivs. Mer specifikt vill vi undersöka samt skapa en förståelse för hur det skolkurativa arbetet bedrivs i relation till förebyggande arbete med jämställdhet och genusmedvetenhet relaterat till våldsnormer. Nuvarande forskning uppger att organisatoriska faktorer begränsar skolkuratorernas förebyggande verksamhet samt att de själva uttrycker en vilja att i större utsträckning arbeta med förebyggande insatser (Isaksson & Sjöström 2017). Vår studie har som mål att bidra till att öka kunskapen om hur skolkuratorer kan bedriva ett förebyggande arbete med genus och normer riktat mot våld. Vi vill även få en förståelse för vilka ambitioner som yrkesgruppen uttrycker för att bedriva denna typ av arbete samt hur skolkuratorers handlingsutrymme ser ut i relation till deras arbete med att öka genusmedvetenheten och utmana normer för genus och våld. Vidare ställer vi oss frågan hur skolkuratorer arbetar med genusmedvetenhet och jämställdhet i ett förebyggande syfte och hur det arbetet i sådana fall bedrivs.

1.3 Syfte

Syftet med den här studien är att undersöka hur skolkuratorer beskriver att de arbetar förebyggande med jämställdhet och genusmedvetenhet relaterat till

våldsnormer för att problematisera yrkesgruppens handlingsutrymme när det gäller förebyggande normkritiskt arbete.

1.4 Frågeställningar

• Hur beskriver skolkuratorer sitt handlingsutrymme för att bedriva ett förebyggande arbete?

• Hur beskriver skolkuratorer sitt handlingsutrymme för att bedriva ett förebyggande arbete med genusmedvetenhet relaterat till våldsnormer? • Vilken kunskap och vilka ambitioner uttrycker skolkuratorer att de har för

att arbeta förebyggande med genusmedvetenhet och våldsnormer? • Om, och i sådana fall hur, anser skolkuratorerna att de bedriver det

förebyggande arbetet i relation till genusmedvetenhet och våldsnormer?

1.5 Avgränsningar och definitioner

Våld är ett brett fenomen som utspelar sig i olika sammanhang och alla våldshandlingar är komplexa. Våld generellt men i synnerhet mäns våld mot kvinnor beskrivs ofta som ett strukturellt socialt problem, med sin grund i

samhällets könsmaktsordning. Den maktordning som upprätthålls i samband med våldsutövning återfinns såväl på individnivå som på samhällsnivå (Jönson 2010, s. 77). Vidare kan våld beskrivs och definieras som varje handling riktad mot en annan person och som genom den handlingen skadar, smärtar, skrämmer, kränker eller får en person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill (Isdal 2001).

I studien har vi valt att fokusera på våldsnormer vilket inbegriper de sociala och kulturella normer som stödjer våldshandlingar (Jämställdhetsmyndigheten 2019, ss. 6, 20). Det innebär att vi inkluderar alla typer av våld. Våld definieras på olika sätt beroende på forskare och kontext. I studien används främst Isdals (2001) definition av fysiskt, psykiskt, sexuellt, latent och materiellt våld. För att vidga våldsbegreppet nämner vi även digitalt, ekonomiskt och hedersrelaterat våld (jmf

Våldinärarelationer.se 2020; Schlytter & Rexvid 2016).

Fysiskt våld definieras som användning av fysisk makt som smärtar, skadar, skrämmer, kränker eller påverkar en annan människa att avstå från eller gör något mot sin vilja (Isdal 2001, s. 41). Psykiskt våld innefattar att skada, skrämma eller kränka någon vilket sker genom exempelvis ord, blickar eller liknande handlingar som inte är av fysisk art. Det innebär också att styra andra människor med

bakomliggande makt eller hot (ibid. s. 47). Sexuellt våld definieras som alla handlingar riktade mot en annan människas sexualitet och som skadar, smärtar, skrämmer, kränker eller får individen att avstå från eller gör något mot sin vilja (ibid. s. 43). Latent våld innefattar indikationer på våld som gör att risken för våld styr den utsatta individen i de den gör och skapar ett strategiskt beteende för att undvika nytt våld (jmf Våldinärarelationer.se 2020; Isdal 2001, s. 64). Materiellt våld definieras som skrämmande eller kränkande handlingar riktade mot ting eller föremål vilket påverkar en annan människa att avstå från eller göra något mot sin vilja (Isdal 2001, s. 45). Digitalt våld syftar på handlingar via digitala medier som exempelvis hotfulla mejl eller sms och ekonomiskt våld kan exempelvis innebära att den utsatta inte får förfoga över sin egen ekonomi (jmf Våldinärarelationer.se 2020). Hedersrelaterat våld och förtryck innefattar sanktionerat våld av familjen, släkten eller av en grupp som ger våldsutövaren stöd (jmf Schlytter & Rexvid 2016).

2 Tidigare forskning

Vår genomgång av tidigare forskning visar att skolkuratorer och socialt arbete inom skolorganisationen är ett litet forskningsområde. Frånvaron av forskningsstudier relaterat till skolkurativt arbete medförde ett intresse för oss att ta reda på mer om just detta fält. Forskning relaterad till jämställdhet, genus och våld visade sig vara ett bredare forskningsområde med flera infallsvinklar. Vi har fokuserat på forskning som behandlar skolkurativt arbete, stereotypa könsföreställningar,

maskulinitetsnormer, våldshandlingar och att vara offer för våldshandlingar.

2.1 Skolkurativt arbete

I Isakssons (2016, s. 5) avhandling om den skolkurativa yrkesrollen utifrån ett professionsperspektiv beskriver hon att skolkuratorer verkar inom en främmande domän för socionomer då de arbetar på ett fält som domineras av lärarprofessionen. Det skolkurativa arbetet anses därför, enligt studien, vara en liten del av skolans organisation. Skolkuratorns roll får begränsad uppmärksamhet och arbetet baseras på kommunal lagstiftning och organisatoriska bestämmelser med arbetsuppgifter som syftar till psykosociala insatser kombinerat med ett pedagogiskt tänkande (Isaksson & Sjöström 2016, ss. 191–192).

Skolkuratorer upplever sig ha låg legitimitet trots att skollagen (SFS 2010:800) har givit elevhälsan en starkare position än tidigare. Det menar Isaksson (2014) kan bero på att det skolkurativa arbetets uppgifter är vagt förklarade i lagen som ger lite vägledning. Vidare menar Isaksson (2014, ss. 61–62) att skolkuratorers arbete är beroende av organisationen och cheferna. Arbetsbeskrivningar, bra fördelade resurser och att rektorn ger legitimitet åt deras arbete skapar förutsättningar för handlingsutrymme.

Isaksson (2014, ss. 49–50, 52) belyser två former av handlingsutrymme vilka är informellt och formellt handlingsutrymme. Det formella handlingsutrymmet anges inom ramar relaterat till bland annat skolkuratorernas arbetsbeskrivning. Då arbetsbeskrivningen ofta är omfattande kan det ses som att skolkuratorers

handlingsutrymme är stort eftersom de inom ramen kan välja relativt fritt hur arbetet ska bedrivas. Forskning visar dock att handlingsutrymmet är relativt litet då

skolkuratorer begränsas informellt. Begränsningarna handlar bland annat om hur rektorer och chefer agerar samt att skolkuratorer och lärare har olika uppfattning om vardera yrkesgrupps arbetsuppgifter samt elevernas behov. Det formella

handlingsutrymmet påverkas av organisatoriska förutsättningar som exempelvis bristande resurser såsom tid och befogenheter (ibid. ss. 57–58).

Isakssons och Sjöströms (2016, ss. 196–197) studie visar att det generella

förebyggande arbetet ofta får stå tillbaka då det skolkurativa uppdraget bedrivs mer akutstyrt där deras sätt att arbeta främst handlar om insatser för en viss individ begränsad till en viss situation. Ett fåtal skolkuratorer uppger att de använder sig av förebyggande arbete och syftar då till att skapa goda relationer med eleverna. Skolkuratorerna anser att goda relationer leder till att eleverna upplever att det är bekvämt och ofarligt att uppsöka skolkuratorn. I ett förebyggande perspektiv menar därför skolkuratorerna att om elever i ett tidigt stadie i en problemsituation uppsöker skolkuratorn kan insatser appliceras direkt vilket kan förhindra att problemen eskalerar (ibid. ss. 198–199).

Det framkommer också att det råder viss okunskap om förebyggande arbete hos såväl lärare som föräldrar. Skolkuratorer beskriver att de får upplysa och förklara att det sociala arbetet lägger stor vikt vid att se förändringar som en process över tid

och därmed inte som snabbkorrigeringar. Forskningen framhåller att skolkuratorer har en önskan och vilja att arbeta mer med förebyggande insatser eftersom det har långsiktiga effekter och anses minska arbetsbelastningen för det skolkurativa arbetet. Däremot uttrycker skolkuratorerna att möjligheterna till förebyggande arbete begränsas av organisatoriska faktorer och skolans krav på resultat vad gäller lärande och undervisning (Isaksson & Sjöström 2016, ss. 196–199).

2.2 Stereotypa och normativa könsföreställningar

Tidigare forskning av Heber (2017, s. 62) som lyfter stereotypa och normativa könsföreställningar visar att vår förståelse för människors handlingar samt hur vi ser på kön är baserade på sociala konstruktioner. Hon beskriver att vi har stereotypa föreställningar om vilka handlingar och beteenden som anses vara typiskt manligt och typiskt kvinnlig samt att dessa skapas redan under barndomen. Förväntningarna på respektive kön framkommer även i Alsarve, Jakobsson och Helgessons (2017) studie om hur kön och makt kan påverka idrottsundervisningen i gymnasieskolan som beskriver hur barn och ungdomar förväntas vara beroende på kön.

Som tidigare nämnts menar Heber (2017, ss. 61, 73) i hennes studie som syftar till att förstå det kriminologiska förhållandet mellan män och våld, att

könskonstruktioner skapas redan under barndomen då vi introduceras för sagor och böcker. I studien intervjuades män som har erfarenhet av att vara såväl våldsutsatta som att ha utsatt andra för våld. Männen uttryckte att de via sagor, historier och berättelser blivit införstådda med att de ska inta en hjälteroll gentemot flickor och kvinnor. Redan som mycket små blir de därför introducerade i att pojkar anses vara modiga och orädda vilket har bidragit till deras förståelse om det manliga könet och som skildrat deras sätt att leva. Manlighet associeras därför till en individ med styrka, mod och en kraftfull kropp samtidigt som kvinnan beskrivs som sårbar, svag och passiv. Det manliga könet beskrivs i termer som är starkt förknippade med makt medan det kvinnliga könet ses som maktlöst (ibid. ss, 63, 73).

Alsarve, Jakobsson och Helgesson (2017, ss. 207–210) menar också att kön förknippas med olika förmågor, egenskaper och intresseområden. I deras studie av ämnet idrott och hälsa i gymnasiet framkommer att det finns tydliga stereotypa föreställningar om hur barn och ungdomar “är” beroende på kön. I intervjuer med

idrottslärare beskrivs att killar är intresserade av bollsporter och att tjejer är intresserade av dans samt att vissa egenskaper och sättet att ta utrymme anses vara förknippade med könet. Att vara kille beskrivs då bland annat som att vara mer framfusig, dominant samt aggressiv i samband med ett större tävlingsintresse. I likhet med Alsarve, Jakobsson och Helgesson (2017) vittnar även Oransky och Mareceks (2009, ss. 225, 238) studie om tydliga könsnormer hos gymnasieelever. Studien är baserad på intervjuer med pojkar på gymnasiet som beskriver att de upplever att det finns en tydlig skillnad och uppdelning mellan könen. I studien beskrivs flickor eller kvinnor som svaga, sårbara, omtänksamma och omsorgsfulla medan pojkar eller män undviker att vara öppna, visa känslor eller vara sårbara. Det framkommer också att det anses vara lättare för flickor att visa sin sårbarhet då det är mer socialt accepterat att tala om sina känslor som flicka till skillnad från att vara pojke. Pojkarna väljer i större omfattning att inte dela med sig av oro, känslor eller rädslor till andra utan löser istället de situationerna “på egen hand” då det finns en rädsla för att bli hånad och förlöjligad om man väljer att berätta för någon (ibid. ss. 227, 236).

Oransky och Mareceks (2009, s. 237) benämner att det finns en stark vilja hos gymnasieelever att leva upp till och reproducera maskulinitetsnormer. I studien beskrivs maskulinitetsnormer som att håna, reta och använda “skojbråk” med sina killkompisar. Genom att använda sig av detta beteende och uttrycka “ta det som en man” framkallar och förstärker pojkarna såväl sin egen som andras maskulinitet. Utomstående personer kan uppfatta dessa handlingar som grymma och elaka medan intervjupersonerna snarare hävdade att de hjälpte varandra att utveckla och stärka varandras manlighet.

På samma sätt som Oransky och Mareceks (2009) beskriver att killar på gymnasiet vill hävda sig och använder “skojbråk” som ett sätt att leva upp till och reproducera maskulinitetsnormer skriver även Heber (2017, s. 62) hur män bland annat använder våld för att bevisa sin maktposition, maskulinitet och styrka. Vidare beskriver hon hur våld kan användas som ett medel av män för att undvika att acceptera en underordnad ställning i samhället men även som en handling för att hota andra män till följd av behovet av att skydda kvinnor i deras närhet (ibid. ss. 67–68, 73).

2.3 Våldsutövande män och kvinnor som blivit offer för mäns våld

För att vidga våldsperspektivet samt få förståelse för våldsnormer anknyter vi till forskning av Gottzén (2013, ss. 80–81) som belyser hur män som utövat våld mot kvinnor berättar om våldet för andra. I studien undersöker Gottzén hur män som utövat fysiskt våld mot sin partner redogör för sina skamupplevelser kopplat till det våld de utfört.

Gottzén (2013, ss. 75, 88) uppger att mäns våld mot kvinnor idag ses som ett allvarligt socialt problem samt uppger våldets paradoxala situation, där mäns våld mot kvinnor fördöms men trots det fortgår. I studien framkommer att män som utövat våld mot sin partner har föreställningar om hur personer i deras sociala relationer kommer att reagera om de uttrycker att de utfört våldshandlingar mot sin partner. Föreställningarna syftar främst på rädsla för att bli fördömd, ratad och betraktad som kvinnomisshandlare då det upplevs vara mer skamfyllt än att

“endast” vara en man som utövat våldshandlingar. Detta resonemang skapar uttryck för en vidare bild av våld och våldsnormerna eftersom våldet kan kategoriseras i två separata delar. Våldsnormerna syftar därför till att män kan anses utöva våld mot andra män, som är lika starka som en själv, men att våld mot kvinnor som anses vara svagare, motsätter sig maskulinitetsgörandet och innebär att en sådan våldsutövande man är en maskulin avvikare (ibid. ss. 82–83, 88).

I motsats till Gottzén (2013) som framhäver våldsutövaren belyser Hydén (2015, ss. 1040–1041) istället perspektivet från den som blivit offer för våldet och studerar reaktioner på våld samt våldets inverkan på kvinnan som offer. Hennes studie om vad som händer i det sociala nätverket hos kvinnor som utsatts för våld i hemmet baseras på tre berättelser av kvinnor som fått erfara den typen av våld. Hon beskriver att det är en svår situation att bli offer för våld och omfattar en komplex interaktion mellan brottslingen och offret, offrets reaktion på brottet och

interaktionen mellan offret och det straffrättsliga systemet.

Vidare belyser även Hydén (2015, ss. 1053–1054) hur de kvinnor som utsatts för våld beskriver sin position och våldet för andra. Kvinnorna i studien som utsatts för våld från en manlig partner bär på olika uppfattningar och upplevelser om sig själva i relation till våldet. Två kvinnor uttryckte att de upplevde sig själva kompetenta

men sårbara. De hade en rädsla för att berätta om våldet då det skulle kunna förvärra deras självkänsla och mående. En kvinna uppfattade inte sig själv som offer för våld utan snarare som en kvinnokämpe som valt “fel man” och med en önskan om att arbeta upp sin självkänsla.

Hydén (2015, ss. 1040–1044) lyfter fram att mäns våld mot kvinnor vanligtvis utspelar sig i en parrelation i hemmet vilket ofta leder till att de utsatta kvinnorna inte polisanmäler händelsen/händelserna. Trots att våldshandlingarna oftast äger rum bakom stängda dörrar är det inte isolerade incidenter som utspelar sig i ett socialt vakuum. I flertalet fall är den våldsutsatta kvinnans sociala nätverk såsom familj, släktingar och vänner medvetna om våldet men kan anses vara en bidragande faktor till att våldet “bevaras” där i en form av dold social kontext och inte anmäls. Hydén (2015, ss. 1053–1054) utvecklar ovanstående resonemang då hon beskriver att förståelsen för i vilken kontext våldet sker har betydelse för hur en uppfattar våldet. I studien framkommer att en viss förståelse för våldet baserades på att utövaren var alkoholpåverkad eller led av alkoholism vilket också utgjorde en vidare förståelse för generellt våld i samhället. Med andra ord rättfärdigade det sociala nätverket och den våldsutsatta våldet genom att hävda att våldet skedde på grund av att våldsutövaren var alkoholpåverkad. Hydén beskriver att den som utsatts för våldet samt dennes nätverk ägnade störst fokus på att hantera

alkoholkonsumtionen och på den vägen även försöka förhindra att våld skulle ske. Det skapades ett kollektivt ansvar i offrets sociala nätverk för att bota alkoholismen och till följd av det våldet.

I likhet med Hydéns (2015) beskrivning av att såväl den som blivit offer för våld som att det sociala nätverket fokuserar på en annan faktor som exempelvis alkohol istället för på själva våldet, så nämner också Gottzén (2013, s. 89) och Hearn (2004) dessa omdefinieringar. Gottzén och Hearn belyser att män som utövat våld

omdefinierar och kontextualiserar våldet för att tona ned allvaret och omfattningen på våldet vilket riktar uppmärksamheten mot en annan faktor som exempelvis alkohol. Våldet blir därför konsekvenserna av och en oundviklig handling av svåra omständigheter som exempelvis alkoholism. Men Gottzén menar också att denna

strategi underlättar för att få förståelse för att våldsutövaren i sig inte är en hemsk man utan en snäll och normal man som utfört hemska handlingar.

3 Teori

Följande avsnitt presenterar studiens teoretiska utgångspunkter. Det teoretiska perspektivet är en utgångspunkt och ett verktyg för att förstå, analysera och tolka studiens resultat. Vår studie utgår från det teoretiska begreppet handlingsutrymme och genusteori. Vi har utgått från Svenssons (2008) användning av begreppet handlingsutrymme som bland annat är en tolkning av Lipskys begrepp och teori om gräsrotsbyråkrater samt Hirdmans (2002) och Connells (2003) tolkningar av begreppet genus.

3.1 Handlingsutrymme

Lipskys teorier om handlingsutrymme belyser hur socialarbetare formas av organisationen de arbetar inom. Det är med utgångspunkt i dessa teorier som Svensson, Johansson och Laanemets (2008) har utvecklat sin forskning om handlingsutrymme i socialt arbete som vi valt att utgå från i denna studie. Att arbeta som skolkurator innebär att vara representant för den verksamhet en arbetar inom. Uppdraget som skolkurator innebär också att stå i direktkontakt till de barn och unga elever som är i behov av stöd och hjälp. Denna position har beskrivits med begreppet ”gräsrotsbyråkrat” och är hämtat från Lipskys begrepp ”street level bureaucrats”. Socialarbetaren har, i sådana möten, fått sin roll utifrån det uppdrag organisationen givit hen. Gräsrotsbyråkratens, i detta fall skolkuratorns, uppdrag är att knyta samman den enskildes behov med organisationens uppdrag och förena dem så att båda parter uppfattar det som legitimt. Till stöd för detta har skolkuratorn sin specifika kunskap och organisationens resurser (Svensson, Johansson &

Laanemets 2008, ss. 16–17).

Handlingsutrymme innebär enligt Svensson, Johansson och Laanemets (2008, ss. 16–17) en möjlighet för socialarbetaren att välja hur hen ska agera utifrån det utrymme organisationens uppdrag sätter. Uppdraget är även förknippat med

påverkar rutiner, kunskap, professionella tolkningar och traditioner utrymmet. Även individuella faktorer hos både socialarbetare och klient och interaktionen mellan dem har betydelse för hur handlingsutrymmet ser ut.

3.1.1 Professionen

Som professionell har en genom utbildning tillägnat sig en specifik kunskap,

uppbyggd kring teorier eller enskilda begrepp. Denna kunskapsbas är central för den enskilda professionen. Med hjälp av denna kunskapsbas blir en expert och kan därmed utöva en auktoritet. Graden av autonomi som en yrkesgrupp kan uppnå regleras bland annat av de organisatoriska förhållandena. Organisationsformen spelar stor betydelse för utövandet av socialt arbete. Det sociala arbetet inom den offentliga sektorn är till stora delar reglerat av lagar och förordningar samt beroende av politiska, sociala och ekonomiska förhållanden vilket kan vara leda till bristande autonomi. Socialarbetaren har dock i mötet med klienten stor makt och kan

självständigt lägga upp sitt yrkesutövande utifrån individuella preferenser, värderingar och handlingsstilar vilket ger handlingsutrymme att på egen hand planera för och utföra sitt arbete (Svensson, Johansson & Laanemets 2008, ss. 79– 80, 84–85).

Arbetet som skolkurator innebär att förfoga över någon form av resurs som andra personer är i behov av. Resurs kan betyda olika saker, det kan handla om materiella resurser men också om icke-materiella resurser såsom tid, kunskap och

befogenheter. Socialarbetare behöver hitta sätt att förhålla sig till hur de ska fördela resurserna och för det krävs en kunskapsbas och en säkerhet i sin yrkesroll

(Svensson, Johansson & Laanemets 2008, s. 17).

3.1.2 Olika roller i förhållande till yrkesutövningen

Svensson, Johansson och Laanemets (2008, s. 96) beskriver yrkesrollen som en social roll som har en specifik position i en organisation och är styrd av

arbetsbeskrivningar och formella regler. Socialarbetarens yrkesroll definieras av den organisation personen arbetar inom och rollen blir därmed kontextbunden menar de. Det finns olika typer av roller i förhållande till yrkesutövningen, den formella rollen, den informella rollen samt den professionella rollen. Formell roll är sammankopplat med den titel en har, exempelvis skolkurator. Den informella rollen är den roll

individen skaffar sig i det sammanhang den arbetar i. Till den professionella rollen hör bland annat förväntningar och kunskap som förknippas med individens

profession.

3.1.3 Yrkeskunskap och kompetens

Svensson, Johansson och Laanemets (2008, s. 98) beskriver att det krävs olika kompetenser inom det sociala arbetet. De skiljer på den generella kompetensen och den reella kompetensen. Den generella kompetensen kopplas till utbildningen och kunskap om exempelvis lagstiftning och människors livsvillkor. Den reella

kompetensen är kunskap och förmåga som finns med en individ genom icke-formell utbildning och innefattar egna erfarenheter som kan omsättas till kompetens i det sociala arbetet. Ytterligare faktorer som bidrar till den reella kompetensen är tiden som yrkesverksam. Även socialarbetarens förmåga att möta klienter, skapa relationer och ha ett etiskt förhållningssätt, något som till stor del förutsätter att vissa personliga egenskaper finns, är del av den reella kompetensen.

Svensson, Johansson och Laanemets (2008, ss. 226–227) beskriver kunskap som något som skapas och aldrig har något slut. Kunskap produceras, används och återskapas genom mänskliga aktiviteter. Kunskaper är individuella eftersom de involverar erfarenheter men de är även kollektiva eftersom kunskap förmedlas mellan individer. En grupp skapar tillsammans ett kollektivt minne med en gemensam uppfattning av det gemensamma sammanhanget. För den enskilda socialarbetaren är kunskaper bas för hur handlingsutrymmet utnyttjas. Med en stabil kunskapsbas är det möjligt att vidga handlingsutrymmet. Med en svag kunskapsbas är det risk att man faller in i rutiner och gör som en blir tillsagd.

Svensson, Johansson och Laanemets (2008, ss. 98–99) beskriver fyra typer av yrkeskunskaper som krävs för att bedriva ett professionellt socialt arbete. Dessa är objektkunskap, procedurkunskap, klientkunskap och metakunskap vilka lärs under utbildningen och som utvecklas under tiden som yrkesverksam. Objektkunskap kan vara kunskap om individerna arbetet finns till för eller de sakfrågor som

verksamheten gäller. Procedurkunskap är kunskap om egna handlingsalternativ och vad dessa får för konsekvenser. Klientkunskap handlar om kunskap om klienternas behov, föreställningar och sätt att fungera. Metakunskap innebär kunskap om sig

själv och sitt eget kunnande, dess räckvidd och gränser samt starka och svaga sidor. Den akademiska utbildningen förbereder socialarbetaren för vissa delar vilket sedan byggs på i yrkeslivet genom erfarenheter, vidareutbildningar och handledning. Genom att använda sig av de olika yrkeskunskaperna kan socialarbetaren utnyttja sitt handlingsutrymme.

3.2 Genusteori

Connell (2003, s. 43) menar att den allmänna uppfattningen om genus handlar om olika föreställningar om skillnader mellan kvinnor och män och däri främst de kroppsliga skillnaderna. Han beskriver att den samhällsvetenskapliga forskningen hävdar att genus är de sociala relationerna inom vilka individer och grupper agerar och innefattar därför hur samhället förhåller sig till människokroppen och vilka konsekvenser detta får för såväl privatlivet som mänsklighetens framtid (ibid. ss. 20–22). Hirdman (2001, s. 16) menar att begreppet genus inte endast syftar på kroppsliga skillnader. Hon menar att alla tankar angående manligt och kvinnligt genomsyrar allt vi har omkring oss och påverkar situationer, politik och arbete. Både Hirdman (2002, s. 36) och Connell (2003, ss. 19–20) redogör för att

skillnaderna mellan könen bygger på tankar om en dikotomi. Connell beskriver att det innefattar en uppdelning av en helhet i två separata delar där en antingen hör till den ena delen, eller den andra delen. En kan ej tillhöra båda delarna samtidigt. Han menar vidare att det finns motsättningar till den definitionen då människor i verkligheten inte lever i två separata delar eller fack. Om en skulle definiera genus med en dikotomi skulle det vara omöjligt att se de personliga skillnaderna som finns mellan kvinnor och mellan män som exempelvis skillnaden mellan våldsamma och icke våldsamma maskuliniteter.

3.2.1 Genussystemet

Den moderna genusforskningen har sina rötter i reformrörelser som utspelade sig på 1800- och 1900-talet. Rörelserna krävde kvinnlig rösträtt, drev kampanjer med syfte att ändra befintlig lagstiftning gällande homosexualitet och riktade ljus på den ojämlika verklighet som människor levde i. Konstruktionen av genus är inte statisk utan förändras ständigt och ser olika ut i olika kulturer, tidsepoker och i olika delar av världen (Connell 2002, ss. 17–18). Hirdman (2001, s. 3) menar också att vi sedan

århundraden tillbaka är införstådda med resonemang gällande att “han är” och “hon är”. Detta imperativa “är” har sedan reproducerats och återskapats av oss levande människor, kvinnor och män. Hirdman menar att såväl samhället som vi själva formar denna stereotypa genusproduktion, vilket kan kallas för genussystemet. Genussystemet genererar i att människors handlingar och tankar begränsas, hindras samt tillskriver vardera kön olika uppgifter, roller och positioner. Genussystemet innehar två principer vilka är könens särhållning (dikotomi) samt den manliga överordningen (hierarki) (ibid. ss. 26–32).

3.2.2 Kön föds en med och genus formas en till

Vidare beskriver Hirdman (2002, s. 48) de stereotypa föreställningarna om vad som anses vara kvinnligt och vad som anses vara manligt via olika ord och egenskaper förknippade till könen. Mannen beskrivs via hård, kontroll, förståndig, styrka medan kvinnan förknippas med omsorgsfull, mjuk, svag och passiv. Hon menar att dessa föreställningar skapas då vi är barn. Vi föds in i genussystemet med dess

föreställningar, normer och tankar om vad som anses vara typiskt för flickor/kvinnor och typiskt pojkar/män. Beroende på kön får barnen exempelvis olika leksaker som förknippas med “typiskt pojkigt” och “typiskt flickigt” som sedan gör att pojkar och flickor övar upp olika färdigheter. De skillnader som redan då skapas används sedan som en slags förklaring för att det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män. Detta vidgar förståelsen för att kön föds en med och genus formas en till (Hirdman se Sjögren 2013, ss. 11–12).

3.2.3 Mannen som norm

Hirdman (2002, ss. 59, 61) beskriver mannen som norm och kvinnan i en

underordnad position. Mannen som norm innehar makt och kan förstås utifrån två aspekter. Den ena aspekten syftar till “normalen”. Det innebär att mannen till exempel är en läkare, polis, politiker med mera. Den andra aspekten innebär att mannen är “människan”. Det är i det sammanhanget som jämförelsen sker mellan kvinnan och människan. Detta har lett till att vardagliga situationer där mannen anses vara det “normala” gjort att kvinnor anpassar sig efter de rådande

förhållandena. I och med detta har det bland annat framkommit och skapats en viss tydlighet gällande uttalanden där en exempelvis uttrycker att det är en kvinnlig polis

eller en kvinnlig läkare. Kvinnor har dock i alla tider gjort motstånd och inte anpassat sig efter denna ordning. I och med det så sker successiva förändringar av det rådande genussystemet. Denna typ av maktordning påverkar även mannens position. Connell (2002) menar att maktordningen genererar i olika

maskulinitetstyper och maskulinitetsnormer. Vidare menar Connell att maskulinitetsnormerna kan ta sig uttryck i beteenden som innebär prestation, konkurrens och jämförelser i relation till andra män och att dessa beteenden riskerar att mynna ut i våldshandlingar. Fokus i ett arbete för jämställda villkor bör enligt detta därför riktas mot de femininitets- och maskulinitetsnormer som alla i samhället har att förhålla sig till.

4 Metod

I följande metodkapitel redogörs för hur studien genomförts. Följande avsnitt är uppdelat i tolv mindre kapitel där vi redovisar vår vetenskapsteoretiska ansats, datainsamlingsmetod, kvalitetskriterier samt urval av respondenter. Vidare beskriver vi vår intervjumetod, genomförande av intervjuerna, val av analysmetod, teman, tillvägagångssätt, etiska överväganden, arbetsfördelning och avslutar med en metoddiskussion.

4.1 Vetenskapsteoretisk ansats

Vi har i vår studie valt att utgå från hermeneutiken som vetenskaplig ansats då syftet med vår uppsats är att skapa kunskap genom förståelse och tolkning av

skolkuratorers beskrivningar av sitt arbete. Hermeneutik handlar om hur vi kan förstå och skapa mening. Hermeneutiken skiljer sig från naturvetenskapliga

vetenskapsteorier som har som mål att förklara olika fenomen. Hermeneutiken sätter kunskap i ett större sammanhang och hjälper till att se aspekter av vår kunskap och kunskapsbildning som ofta är outtalade. Begreppet ”den hermeneutiska cirkeln” kommer från Schleiermachers modell om förhållandet mellan del och helhet i förståelseprocessen. Modellen innebär att meningen hos en del endast kan förstås om den sätts i samband med helheten medan helheten endast kan förstås ur delarna (Allwood & Eriksson 2017, ss. 109–111).

4.2 Datainsamlingsmetod

I studien valdes en kvalitativ datainsamlingsmetod då studiens syfte är att förstå och söka kunskap via skolkuratorers erfarenheter. En kvalitativ datainsamlingsmetod möjliggör att återge informanternas åsikter och uttryck samt tolka deras personliga upplevelser och erfarenheter av förebyggande arbete med jämställdhet och

genusmedvetenhet relaterat till våldsnormer (jmf Yin 2003, s. 15, 20). Det blir med en kvalitativ metod möjligt att analysera relationer mellan människor till skillnad från en kvantitativ datainsamlingsmetod som istället syftar till att mäta egenskaper i den sociala verkligheten via variabler, beräkningar och statistiska termer (Edling & Hedström 2003, ss. 15–16; Trost 2005, s. 9). Då vi ville ta del av uttryck och tolka informanternas personliga upplevelser gällande förebyggande arbete med

jämställdhet och genusmedvetenhet relaterat till våldsnormer ansågs den kvalitativa datainsamlingsmetoden som bäst lämpad för vår studie (jmf Svensson & Ahrne 2011; Yin 2003, s. 18).

Metodvalet har bidragit till att skapa förutsättningar för oss att djupare studera, förstå och analysera händelser och uttalanden (jmf Yin 2003, s. 18). Via en

kvalitativ metod är det möjligt att ta del av mer än informanternas enskilda ord. Då vi kan applicera känslor, upplevelser och tankar möjliggör metodvalet studiet av indirekta fenomen som inte anses tydliga vid första anblick och låter oss få en vidare förståelse (jmf Svensson & Ahrne 2011; Yin 2003, s. 16, 20).

4.3 Kvalitetskriterier

För all typ av forskning är det av vikt att beakta studiens kvalitet och trovärdighet vilket kan genomföras via olika kriterier (Yin 2013, s. 83). Bryman (2018, ss. 467– 468) föreslår en användning av begreppen ”tillförlitlighet” och ”äkthet” som kriterier vid bedömning av kvalitativa studier, till skillnad från kvantitativa studier där validitet och reliabilitet är de begrepp som mäter studiens kvalitet och

trovärdighet. Tillförlitligheten består av fyra delkriterier vilka är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera.

För att en studie ska bedömas vara tillförlitlig krävs det att det finns en trovärdighet i beskrivningen av det studien kommer fram till utifrån teori och empiri. De teorier vi valt har använts i tidigare forskning inom socialt arbete vilket kan anses stärka

trovärdigheten i vår studie. Vad gäller överförbarhet har det inte varit centralt med syftet för vår studie då målet med vår studie är att förstå snarare än förklara. Studiens resultat gör således inte anspråk på att vara överförbara till alla

skolkuratorers arbetssätt men syftar till att ge en bredare förståelse av fältet som de respondenter vi intervjuat arbetar på. Studien omfattar individer som har vissa egenskaper gemensamma där vi söker djup istället för bredd. Vi har noga beskrivit hur vi gått tillväga när vi analyserat vårt material och har med flera citat för att ge läsaren möjlighet att själv kunna bedöma hur pass överförbara resultaten är till en annan miljö. För att säkra studiens pålitlighet, vilket handlar om hur studien genomförts samt om det som ska undersökas är det som undersökts finns det i metoddelen och metoddiskussionen en redogörelse för de olika stegen i

forskningsprocessen. Vi har under studien strävat efter ett objektivt synsätt. Genom noggrant användande av metoder och teorier har vi arbetat för att inte låta

personliga värderingar påverka utförandet av och slutsatserna från vår

undersökning. Detta för att stärka och konfirmera uppsatsens resultat och slutsatser (Bryman 2018, ss. 468–471).

Vi har beaktat de allmänna principerna som Vetenskapsrådet (2017, ss. 25–26, 28) belyser för att stärka studiens kvalitet och tillförlitlighet. Vi har strävat efter att noggrant beskriva studiens förutsättningar och utgångspunkter. För att stärka studiens trovärdighet har vi flertalet gånger lyssnat på ljudinspelningarna från intervjuerna samt grundligt läst igenom det transkriberade materialet. Vi har således noterat samt diskuterat möjliga felkällor samt förhållanden som kan ha kommit att påverka resultatet för att ge studien tillförlitlighet.

4.4 Urval av respondenter

Urvalet av respondenter i denna studie har varit målstyrt. Syfte med studien är att undersöka det förebyggande sociala arbetet inom skolorganisationen, varav vi medvetet valde att kontakta skolkuratorer som ansågs relevanta och som uppnådde kriterier som gjorde det möjligt att besvara forskningsfrågorna (Bryman 2018, s. 498). Vi valde att genomföra internetsökningar på verksamma skolkuratorer på låg-, mellan och högstadiet. Det anses vara fördelaktigt med ett större antal respondenter för att skapa en mer tillförlitlig studie. Målet var att komma i kontakt med åtta

respondenter då det bedömdes tillräckligt utifrån studiens omfattning. Då vi räknade med ett visst bortfall kontaktade vi femton skolkuratorer via mejl. Mejlet innefattade en kort presentation av oss som studenter, vårt forskningsprojekt samt en fråga om de var intresserade av vidare information. Av de femton vi kontaktade var det fyra som inte svarade och tre som tackade nej på grund av tidsbrist. Åtta stycken tackade ja. Ett informationsbrev samt följebrev sändes ut till de respondenter som tackat ja till att delta i studien (jmf Yin 2003, ss. 94–95).

Sex av våra respondenter hade en socionomutbildning varav en även hade en master inom organisation och ledarskap. En respondent hade en specialpedagogutbildning och en respondent hade fil.kand. examen i pedagogik med inriktning

hälsopromotion. Respondenterna hade varierande erfarenhet av skolkurativt arbetet där den som arbetat längst hade arbetat 16 år medan den som arbetat kortast hade arbetat fyra månader. De hade tidigare arbetslivserfarenheter inom yrkesfältet barn och familj bland annat via myndighetsutövning och utredningar, inom LSS-verksamhet, inom socialförvaltningen som biståndshandläggare, behandlingshem och som enhetschef. Fem av respondenterna arbetade med elever från förskoleklass upp till årskurs sex, två av respondenterna arbetade med elever från förskoleklass upp till årskurs nio och en av respondenterna arbetade med elever från årskurs sju upp till årskurs tre på gymnasiet.

4.5 Kvalitativa intervjuer

4.5.1 Semistrukturerade intervjuer

Intervjuprocessen i en semistrukturerad intervju är flexibel och fokus ligger på intervjupersonens tolkning och uppfattning av frågorna som ställs. Syftet med vår studie har varit att få kunskap kring intervjupersonernas egna uppfattningar och synsätt varav vi valt att genomföra semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer utgår från specifika teman som ska beröras, vi har i vår studie utgått från en intervjuguide (se bilaga 2). Denna form av intervju är flexibel på så vis att frågorna inte måste komma i samma ordning som i intervjuguiden och genom att det finns möjlighet att ställa frågor som inte ingår i guiden vilket är en fördel då det ger intervjupersonen stora möjligheter att själv utforma svaren och den som intervjuar kan följa upp intressanta spår (Bryman 2018, ss. 561, 563). Våra intervjufrågor var

noggrant bearbetade för att intervjupersonerna skulle uppleva att vi var genuint intresserade av deras erfarenheter (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2011).

4.5.2 Fokusgruppsintervjuer

Fokusgruppsintervjuer har genomförts där det blir intressant att upptäcka hur respondenterna reagerar på varandras åsikter. En fördel med fokusgruppsintervjuer jämfört med en vanlig intervju är att intervjupersonerna sällan ställs inför

ifrågasättanden eller utmaningar. Ofta argumenterar individerna med varandra och ifrågasätter varandras åsikter vilket genererar i större möjligheter att få mer realistiska beskrivningar av vad människor tycker och tänker. Fokusgruppen kan även skapa en förståelse för forskaren av varför människor tycker som de gör då fokusgruppsintervjuer rymmer en möjlighet för deltagarna att utforska varandras skäl till att ha en viss åsikt. Det kan även komma fram åsikter och tankar hos individer som de tidigare inte tänkt på. Fokusgrupper kan därmed vara ett bra redskap för att få fram många olika åsikter i en viss fråga (Bryman 2018, ss. 603– 604). Däremot kan fokusgruppsintervjuer även ha motsatt effekt och leda till att respondenterna samlas kring en gemensam åsikt som bedöms vara lämplig i situationen. Det kan eventuellt handla om grupptryck och kan resultera i att intressant information inte kommer fram. Vidare kan fokusgruppsintervjuer även vara problematiska om de mer språksamma och dominanta respondenterna tar för sig av intervjun eftersom det kan resultera i att de som är något mer blygsamma och tystlåtna hamnar i skymundan. Det kan också innebära att viktiga erfarenheter och synpunkter inte tas tillvara (Trost 2005, ss. 25–26).

4.6 Genomförande av intervjuer

Fem intervjuer bokades med åtta verksamma skolkuratorer och ägde rum mellan den 29 april och 13 maj. Tre intervjuer genomfördes på respondenternas

arbetsplatser och två intervjuer genomfördes via videosamtal. Tre av intervjuerna var enskilda intervjuer och två av intervjuerna var fokusgruppsintervjuer där sammanlagt fem respondenter deltog. I den ena fokusgruppsintervjun deltog tre respondenter och i den andra deltog på två respondenter. Möjligheterna att få fysiska intervjuer har varit begränsade under rådande omständigheter på grund av Covid-19. Vissa av skolkuratorerna som tackat ja har restriktioner för möten och har

därför inte kunnat träffas för att genomföra en intervju. Med anledning av detta har vi valt att genomföra två intervjuer via videosamtal. Vi har tagit de begränsningar och svårigheter som finns vid valet av intervju via videosamtal i beaktande i valet av att genomföra dessa intervjuer (se 4.12 Metoddiskussion).

De två intervjuer som genomfördes via videosamtal genomfördes via Skype och Messenger. Båda kommunikationsverktygen är tillgängligt för användning med en smartphone, läsplatta eller vanlig dator. En intervju online liknar en fysisk och personlig intervju genom att deltagarna kan se varandra. Fördelen med intervju via videosamtal jämfört med telefonintervju är att ett visuellt element finns närvarande som gör att det hela liknar en intervju där intervjuare och respondent möts fysiskt. En intervju via videosamtal kan anses mer flexibel än en personlig genom att det är lätt att göra justeringar av intervjuplaneringen. Även möjligheten att få respondenter som annars inte ställt upp på intervju ses som en fördel med intervjuer via

videosamtal. Enligt Bryman (2018) finns det inget som tyder på att intervjuarens förmåga att skapa en tillitsfull relation till respondenten skulle vara svårare än med fysiska intervjuer. Dock anses det enligt Jusek (2020) lättare att skapa en personlig relation vid en fysisk intervju eftersom det oftast känns mer avslappnat och

naturligt. Begränsningar som finns vid användandet av videosamtal är bland annat risken att det uppstår tekniska problem eller att alla inte har tillgång till

internetuppkoppling. Dålig nätverksuppkoppling kan göra att intervjun inte fungerar så smidigt som en vill och kan dessutom försvåra transkriberingen. Det finns även tecken på att respondenter oftare än vid traditionella intervjuer tenderar att utebli från intervjun (Bryman 2018, ss. 592–593).

Samtliga intervjuer utfördes tillsammans, båda uppsatsförfattarna var närvarande. Samtliga intervjuer spelades in via digital ljudupptagningsenhet och tog cirka 60 minuter. Intervjuerna har vi sedan tillsammans transkriberat.

4.7 Kvalitativ innehållsanalys

Vi har bearbetat vår empiri som framkommit av intervjuerna via Harboes (2013) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Denna typ av analys bygger primärt på tolkning. Vi har spelat in samtliga intervjuer för att sedan transkribera dem. Under intervjuerna har vi även haft möjlighet att anteckna eventuella iakttagelser vi anser

kan ha varit av vikt. Nackdelen med att spela in en intervju kan vara att

respondenten påminns att det inte är något vanligt samtal och kan därmed fokusera på att hen deltar i en undersökning. Då vi ville ha vårt fokus på det som sades under intervjun och för att få med allt som sades och sedan kunna analysera detta, valde vi att spela in våra intervjuer. Transkriberingen innebar att vi lyssnade på

ljudinspelningarna av våra intervjuer och skrev ned det som sades till skriftlig form (ibid. ss. 115–116).

Vi har använt oss av fem intervjuer med totalt åtta respondenter. Vi har flertalet gånger läst igenom det transkriberade materialet. Därefter har vi strukturerat och kategoriserat svaren. Vi har sökt efter gemensamma fenomen och ämnen i de olika intervjuerna för att undersöka om det finns områden som respondenterna ofta kommer in på eller som de bara berör ytligt. Genom kodning av vårt insamlade material har vi skapat en kodningsmall där vi skrivit ner ämnen och fenomen som dykt upp genomgående under våra intervjuer/i vårt transkriberade material. Vi har sedan kopplat kodningsmallen till våra teorier för att få fram det som är relevant för vår studie. De koder vi då fick fram var bland annat resurser, vidareutbildning, intressekonflikt, bred arbetsbeskrivning, behovsstyrt, vissa ramar, förtroende från rektor och pedagog, förhållningssätt, personliga intressen, egna värderingar och normer, samtal, söka ny kunskap, yrkeskompetens, vuxennärvaro, elevinflytande, riktade till olika målgrupper, konflikter, relationsskapande, “stopp min kropp”, synliggöra normer och roller, se individen och sexualundervisning (jmf Harboe 2013).

Därefter har vi gjort en rekontextualisering där meningsenheter från våra respondenter sammanställts. Rekontextualisering innebär att ta en text eller en mening i språklig bemärkelse, ur sin kontext och placerar det i en ny kontext. Vi har plockat ut och gjort en sammanställning av de kodade fenomen vi funnit i vår empiri för att sedan sätta dessa koder i olika grupper och skapa kategorier. Kategorierna är ihopsamlat innehåll som har någonting gemensamt, som ska agera en röd tråd genom koderna och anses därför vara kärnan i en kvalitativ innehållsanalys. Vi sammansatte bland annat koderna resurser, bred arbetsbeskrivning, behovsstyrt och förtroende från rektor och pedagog vilket skapade kategorin “organisatoriska möjligheter och begränsningar” och ord som yrkeskompetens, personliga intressen

och förhållningssätt skapade kategorin “erfarenhet och kunskap”. Ord som elevinflytande, relationsskapande och se individen vilket skapade kategorin “strategier och arbetssätt” (jmf Harboe 2013, ss. 116–118; Granheim & Lundman 2004).

4.8 Teman

Efter genomförandet av samtliga intervjuer samt via vår analysprocess lokaliserade vi resonemang och erfarenheter som anknöt med varandra. Via koderna och de underliggande betydelserna som framkom i respektive kategori skapade vi fyra centrala teman som ansågs relevanta för vårt syfte och frågeställningar. Teman beskriver kategoriernas latenta och icke uttalade budskap och kan ses som en benämning på vad texten faktiskt talar om. Våra teman formulerades och baserades på texten som helhet, innehållet i kategorierna samt på en känsla av det

underliggande och som går som en röd tråd genom alla kategorier (jmf Granheim & Lundman 2014). De teman som framkom var “skolkuratorers handlingsutrymme i förhållande till förebyggande arbete”, “riktat arbete från chefsnivå”, “behovet och det egna intresset styr” och “det specifika arbetet med genusmedvetenhet i relation till våldsformer”.

4.9 Litteratursökning

Vi använde Linnéuniversitetets databas OneSearch, den nationella söktjänsten Libris, SwePub, Google Scholar samt ProQuest för att finna vetenskapliga artiklar. Vi formade meningar och sökord som vi ansåg relevanta för vår studie och vårt ämne vilka bland annat var socialt arbete i skolan, skolkurativt förebyggande arbete, genus, jämställdhet, normbildning, våld, maskulinitetsnormer, gender, equality, masculinity, conceptions of gender, preventive work och violence.

4.10 Forskningsetiska överväganden

Att göra etiska överväganden har varit en grundläggande del i hela arbetet då det är vi som utförare av studien som erhåller ansvaret för de individer som är involverade. Lagen (SFS 2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor har beaktats eftersom den tillhandahåller vilka typer av forskningsprojekt som ska prövas av etikprövningsnämnden samt vilka faktorer och villkor som ska tas till

hänsyn för att forskningsprojektet ska godkännas. Enligt lagstiftningen ska forskningsprojektet prövas om det exempelvis genererar ett fysiskt ingrepp på en levande eller avliden människa. Vårt forskningsprojekt involverar ingen av

lagstiftningens krav för prövning av etikprövningsnämnden (Vetenskapsrådet 2017, ss. 7, 30). Däremot har vi noggrant följt de grundläggande forskningsetiska

principerna och beaktat de etiska principerna för att åstadkomma god kvalitet på vårt forskningsprojekt. Vi har också i enlighet med individskyddskravet

tillhandahållit att våra forskningspersoner inte har skadats eller utsatts för

kränkningar (Vetenskapsrådet 2017, ss. 13, 15). Individskyddskravet baseras på fyra allmänna huvudkrav vilka är informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. I enlighet med informationskravet skickades ett följebrev/informationsbrev (se bilaga 1) till samtliga respondenter med upplysning om oss som studenter, forskningsprojektets syfte och genomförande. Följebrevet innehöll riktlinjer för respondenternas medverkan i forskningsprojektet vilka innebar frivilligt deltagande samt att de själva väljer om, hur länge och på vilka villkor de vill delta i enlighet med samtyckeskravet. Däri ingick också att de när som helst kunde avbryta sin medverkan samt att samtliga svar skulle

avidentifieras för att säkerställa att deras identitet förblev anonym. I brevet redogjorde vi också för nyttjandekravet där vi upplyste om att intervjuerna skulle komma att spelas in, att ingen obehörig skulle få tillgång till materialet samt att det inspelade materialet kommer förstöras efter publicering. Vi förklarade att

forskningsprojektet kommer att publiceras elektroniskt på Linnéuniversitetets biblioteks hemsida (DIVA) och eventuellt kommer att användas för vidare forskning (jmf Vetenskapsrådet 2002).

4.11 Arbetsfördelning

Vi har strävat efter en jämn arbetsfördelning under uppsatsprocessen. Vi har tillsammans arbetat fram och skrivit ihop problembakgrund, problemformulering, syfte, frågeställningar och funnit sex vetenskapliga artiklar som var och en läst och återgivit. Vi har gemensamt genomfört fem intervjuer med åtta respondenter som vi sedan transkriberat samt analyserat. Tillsammans arbetade vi fram metod- och teoridelen, skapade ett följebrev/informationsbrev och intervjufrågorna. Vi har även gemensamt skrivit fram analys- och resultatdelen samt diskussionen. Vi har så långt

det varit möjligt försökt att genomgående samarbeta med uppsatsens alla delar. Förhoppningen har varit att tillsammans skapa en överskådlig bild samt återge ett enhetligt språkbruk uppsatsen igenom. En grund för forskningsprocessen och för att åstadkomma ett gott arbete är att gemensamt göra reflektioner tillsammans. Utifrån detta står vi båda två̊ bakom uppsatsen.

4.12 Metoddiskussion

För att få möjlighet att få fram det som anses vara mest relevant inom de område vi studerar samt kunna besvara studiens syfte och frågeställningar ansåg vi att en kvalitativ metod var bäst lämpad. Vi ansåg även att kvalitativa intervjuer som datainsamlingsinstrument gav oss goda förutsättningar till såväl komplexa men innehållsrika svar (jmf Trost 2005, ss. 7–8). I studien valdes skolkuratorer vilket har sin grund i det sociala arbetet inom skolorganisationen. Vi hade dock kunnat välja respondenter inom exempelvis socialtjänsten eller kriminalvården för att ta del av hur de arbetar förebyggande med genusmedvetenhet och jämställdhet. Detta då stereotypa könsföreställningar anses och antas genomsyra hela samhället i flera verksamheter. Valet av skolkuratorer ansågs däremot något mer intressant på grund av den begränsade mängd forskning inom ämnet samtidigt som den forskning vi tagit del av vittnar om en vilja att arbeta mer med förebyggande insatser. Det sociala arbetet inom skolorganisationen är även en intressant verksamhet då de är en profession som ska förhålla sig till två typer av lagstiftning då de beaktar både socialtjänstlagen (SFS 2001:453) och skollagen (SFS 2010:800).

Vårt urval av respondenter begränsades av uppsatsens omfattning. Vi är medvetna om att vårt insamlade material hade kunnat vara mer omfattande och specificerat. Om vi hade haft ett större antal intervjuer hade vi kunnat åstadkomma större variation samt ett bredare perspektiv. Det hade då varit möjligt att inneha fler respondenter med olika lång yrkeserfarenhet, olika åldrar, storlek på

kommun/skolor och kön. Däremot anses det vara mer givande och generera i högre kvalitet med färre välgjorda intervjuer istället för en större mängd intervjuer med sämre kvalitet. Eftersom vår målsättning har varit att noggrant genomföra våra fem intervjuer med åtta respondenter ansågs det därför som tillräcklig kunskapskälla (jmf Trost 2005, ss. 122–123).

Samtliga genomförda intervjuer upplevde vi som avslappnade där vi ville ge intrycket av att vi genuint intresserade oss för respondenternas verksamhet (jmf Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2011). Alla intervjuer ledde till utsagor där

respondenterna delade med sig av sina erfarenheter av sitt yrke. Vi ställde vid flera intervjuer följdfrågor eller bad respondenterna att ge exempel eller utveckla vissa resonemang. De två intervjuerna som genomfördes via videosamtal upplevde vi på ett liknande sätt som vid de fysiska intervjuerna. Vid ett av videosamtalen uppstod tekniska problem på grund av bristande nätverksuppkoppling men påverkade inte själva intervjun då problematiken snabbt åtgärdades. Även om videosamtalen gick bra anser vi dock att fysiska intervjuer är mer lämpligt då det skapar en mer

personlig stämning och risken för att tekniska problem uppstår uteblir (jmf Bryman 2018).

Vår upplevelse av fokusgruppsintervjuerna var att det skapades en avslappnad stämning där respondenterna hjälptes åt att besvara frågorna. Intervjuerna öppnade upp för respondenterna att förtydliga, exemplifiera eller vidga tidigare talares svar. Vi upplevde också att fokusgruppsintervjuerna bidrog till ökad förståelse för hur respondenterna gemensamt för verksamheten framåt då de ibland resonerade om en fråga sinsemellan (jmf Bryman 2018). Fokusgruppsintervjuerna genererade

stundtals gemensamma åsikter men även åsikter som skiljde sig från de andra respondenternas. Det framkom bland annat delade meningar gällande entusiasmen i att ha enskilda samtal med eleverna. Vår tolkning är att samtliga respondenter i mångt och mycket “vågade” dela med sig av sina erfarenheter trots att de intervjuades i grupp. Här ska dock nämnas att vi stundtals uppfattade att de respondenter som varit anställda under en kortare period var mer reserverade i samtalen. Vi som genomförare av intervjun lade då till vid vissa intervjufrågor att vi uppskattade svar från samtliga respondenter (jmf Trost 2005).

Vi är även införstådda i och medvetna om att vi som forskare har betydelse gällande tolkningen av empirin. Vår tolkning vid insamlandet av empirin samt under vår analys påverkas av våra egna erfarenheter och upplevelser. För att beskriva vår empiri så trovärdigt som möjligt har vi tillämpat citat från den transkriberade texten från intervjuerna (jmf Granheim & Lundman 2004).