Relevans för samhället och lärandets objekt

Stillasittande kan påverka barns hälsa i en negativ riktning och därför ligger det i samhällets intresse att barn är fysiskt aktiva eftersom det bidrar till deras välbefinnande genom livet (Berglind & Tynelius, 2018). Svenska barn spenderar idag stor del av sin vardag på förskolan och därför har förskollärare en stor möjlighet att påverka hur barns beteendemönster kring fysisk aktivitet formas (Wadsworth m.fl., 2011). Ligger hela ansvaret för att barn ska vara fysiskt aktiva endast på förskolans axlar? Barn rör sig för lite även när de är hemma har det visat sig (Berglind & Tynelius, 2018). Det kan bli vanskligt att lägga hela ansvaret på

förskolan eftersom föräldrar kanske slappnar av och tänker ’det där sköter förskolan’. Ponera ändå att hela ansvaret för barns fysiska aktivitet ligger på förskolan eftersom barn spenderar så pass stor del av dagen där. Det finns många bud om hur mycket barn ska röra sig under en dag men WHO menar att 60 minuters fysisk aktivitet av medel till hög intensitet behövs men de 60 minuterna behöver inte vara i följd (WHO, 2019). Det är dock ett vanligt missförstånd att barn i förskolan uppnår dessa rekommendationer (Tucker, 2008). Fysisk aktivitet är all rörelse med kroppen där energi förbrukas (Sirard & Pate, 2001; Andersson & Fagerström, 2020) och hur stor energiförbrukningen blir beror på hur intensiv aktiviteten i fråga är

(Andersson & Fagerström, 2020). Detta medför frågan: Hur ska förskollärare veta hur mycket energi som barn förbrukar i en aktivitet och om aktiviteten är tillräckligt energiförbrukande? Empirin i denna studie har tydligt visat att ett sätt att undervisa är att ha strukturerad fysisk aktivitet där förskolläraren följer en egen planering eller ett färdigt program som varar ca. 30 minuter (Palmer m.fl., 2016; Wadsworth m.fl. 2011). I flera av studierna i empirin har

accelerometer använts för att mäta intensiteten i de deltagande barnens fysiska aktivitet (Kirk & Kirk, 2016; Wadsworth m.fl., 2011). Det är rimligt att anta att accelerometer inte är något som finns tillgängligt på varje förskola. Därför kanske dessa färdiga program för fysisk aktivitet är en möjlig strategi när det gäller att höja barns intensitetsnivå i den fysiska

aktiviteten. Eftersom programmen är testade och bevisligen har hjälpt till att höja intensiteten i deltagarnas fysiska aktivitet blir de ett tillförlitligt sätt för förskollärare att undervisa i fysisk aktivitet så att barnen förbrukar tillräckligt med energi. Detta kan i sin tur hjälpa till att

förbättra barns hälsa och deras framtida skolresultat (Sofo & Asola, 2015; Klingberg, 2011). I användningen av färdiga program måste förskolläraren dock vara medveten om att

programmet inte är passivt utan blir till i mötet mellan barn och förskollärare (Gunnarsson, 2019) och innehållet måste kännas meningsfullt för barnen (Værum Sørensen, 2012). En del förskollärare har uppfattningen att miljön på förskolan skulle ’ta hand’ om barns fysiska aktivitet (Petrie & Clarkin-Phillips, 2018). Även om miljön kan främja fysisk aktivitet

38

(Svanbäck-Laaksonen, 2020) kan undervisning i fysisk aktivitet genom färdiga program motverka att barn lämnas åt sitt eget öde när det gäller deras fysiska aktivitet.

En annan fråga blir huruvida förskolan har tid att ta hand om hela ansvaret för barns fysiska aktivitet? I läroplanen står det att barn ska ges möjligheten att uppleva rörelseglädje så att de utvecklar ett intresse för fysisk aktivitet (Skolverket, 2018). Men läroplanen handlar inte bara om fysisk aktivitet, det finns även andra strävansmål att ta i beaktande. Förskolans fysiska aktivitet behöver därför kanske ses som ett medel för annat lärande som Natalie Pape m.fl. (2016) föreslår, annars hinns resten av läroplanen helt enkelt inte med. Vi kommer då in på frågan om vad som är lärandeobjektet när det gäller barns fysiska aktivitet i förskolan. Lärandeobjektet svarar på frågan Vad ska läras? och handlar därmed om undervisningens innehåll som ska fånga barns uppmärksamhet (Johansson & Pramling Samuelsson, 2007; Doverborg m.fl., 2013). Är lärandeobjektet att barnen ska vara fysisk aktiva eller är

lärandeobjektet lärande i andra ämnen genom fysisk aktivitet? Det kan vara eftersträvansvärt att lärandeobjektet skiftar mellan att vara fysisk aktivitet som egenvärde och fysisk aktivitet som medel för lärande i andra ämnen, exempelvis matematik som Jessica Elofsson m.fl. (2018) har visat är ett framgångsrikt sätt att undervisa. Detta eftersom barn både uppnår delar av de rekommenderade 60 minuterna av fysisk aktivitet samtidigt som de exempelvis

matematiserar. Om lärandeobjektet är fysisk aktivitet kan det diskuteras huruvida barn bara lär inom fysisk aktivitet. Barn lär aldrig bara en förmåga åt gången. Även i de färdiga programmen får barn möjlighet att under den fysiska aktiviteten träna turtagning, samarbete, ta till sig instruktioner, motorik- och rörelsefärdigheter etcetera.

Att lärandeobjektet flödar mellan att vara fysisk aktivitet i sin egen rätt och lärande i andra ämnen genom fysisk aktivitet stöds av att forskningen om färdiga program för fysisk aktivitet är motsägelsefull. Forskningen visar att färdiga program är bra, men även att ostrukturerad fysisk aktivitet är eftersträvansvärd (Gordon m.fl., 2013). Detta kan ses visa att det finns något motsägelsefullt i forskningen gällande huruvida undervisning i fysisk aktivitet ska vara strukturerad alternativt ostrukturerad. Elliott S. Gordon m.fl. (2013) hävdar bland annat att barns fysiska aktivitet främjas mer om förskollärare inte genomför den fysiska aktiviteten på ett strukturerat sätt. Däremot hävdar Usher (2018), Pape m.fl. (2016), Palmer m.fl. (2016), Danielle D. Wadsworth m.fl. (2011) samt Kirk och Kirk (2016) att barns fysiska aktivitet främjas genom ett strukturerat undervisningssätt. Det finns därmed motsägelsefulla resultat i den analyserade forskningen. En möjlig didaktisk konsekvens av detta är att förskollärare

39

möjligen bör använda sig av en kombination av strukturerad och ostrukturerad fysisk aktivitet. Denna kombination framhävs även av Tucker m.fl. (2011) som hävdar att båda

undervisningssätten kan förekomma samt att fysisk aktivitet bör genomsyra hela

verksamheten och ses som något holistiskt (Petrie & Clarkin-Phillips, 2018). Därigenom kan förskollärare även ta vara på spontant uppkomna tillfällen att undervisa barn i fysisk

aktivitet (McLachlan m.fl., 2017).

En annan relevant aspekt för samhället är att 18 av de 21 vetenskapliga artiklarna som ingår i resultatet har kopplats till resultatkategorin Förskollärare använder strukturerad fysisk

aktivitet. 17 av dessa 18 studier är genomförda i andra länder än Sverige. Idag ses fetma öka

bland barn i världen (NCD Risk Factor Collaboration, 2017). En möjlig fråga är: har

komponenterna ’övervikt och stillasittande bland barn i samhället’ samt ’strukturerad fysisk aktivitet i förskolan’ möjligen ett samband? Kan det tänkas att det ökade antalet barn med övervikt i världen möjligen påverkar att förskolor i andra länder betonar strukturerad fysisk aktivitet? En vidare diskussion blir då hur detta påverkar förskolan i Sverige.

Folkhälsomyndigheten (2020) betonar att antalet barn med övervikt ökar i Sverige. En möjlig konsekvens av denna diskussion är därmed att förskollärare bör använda strukturerad fysisk aktivitet i förskolan.