Den oftast största posten i ett företags finansiella rapporter är intäkterna, vilket gör denna till en central del i rapporteringen. Intäkter är dessutom en post som förknippas med be- dömningar och intäktsredovisning är ofta omtvistad i samband med redovisningsskandaler (Marton et al, 2008).
Vad den externa redovisningen syftar till är att förmedla information om respektive före- tags ekonomi till olika intressenter till företaget. Dessa intressenter eller användare av bola- gets redovisning har självklart krav på utformningen av redovisningen. Oberoende av de olika informationsbehoven är det viktigt att redovisningen uppfyller vissa kvalitativa egen- skaper, eller kvalitetskrav som man även kan kalla det. Redovisningen ska i grunden vara re- levant för att kunna användas för beslutsfattande (Smith, 2006). Vad som avgör om redo- visningen är relevant tar sig uttryck i nedanstående principer.
4.3.1 Tillförlitlighet
Tillförlitlighet, eller “reliability”, tar sikte på redovisningens förmåga att avbilda en ekono- misk verklighet i ett företag. Om redovisningen ska anses tillförlitlig skall den avspegla rätt
aspekter av denna verklighet och gör det på ett sätt som inte anses osäkert (Smith, 2006). Tillförlitlighet används huvudsakligen när någonting ska mätas. Fel i processen, att utfallet blir för högt eller för lågt, ger ej tillförlitlig information. Det kan uppstå mätfel på grund av mätmetoden samt den som utför agerandet kan brista i tillvägagångssättet (Marton et al, 2008).
IASB/RR nämner flera egenskaper för att förtydliga vad som menas med tillförlitlig infor- mation. Förta egenskapen är ”korrekt bild” enligt RR och ”faithful representation” enligt IASB. Korrekt bild handlar om vad man i forskningssammanhang kallar för validitet, alltså att det som avses mätas kan mätas. Fel vid mätning kan vara att bara hälften av den korrek- ta mängden, av exempelvis ett inköpt varulager, mäts (Artsberg, 2003).
Enligt Smith (2006) anses redovisningen Tillförlitlig om principerna validitet och verifier- barhet kan applicera på redovisningen (Smith, 2006). Dessa två principer förklaras i följan- de stycken.
4.3.1.1 Validitet
Här ska en överensstämmelse finnas mellan språk och verklighet vilket redovisningen skall återge. Alltså att ”redovisningen avbildar de aspekter av verkligheten som man avser avbilda”. Det finns även här några ”minimikrav” som ska uppfyllas för att nå validitet, dessa är bland an- nat neutralitet, fullständighet och väsentlighet (Smith, 2006).
4.3.1.1.1 Neutralitet
Neutralitet hänvisar till redovisaren, alltså den som faktiskt producerar informationen, och inte redovisningsinformationen i sig. Det är i grund och botten de personer som deltar i re- dovisningsprocessen och som beslutar om redovisningen är neutrala. Var problem kan uppstå ligger i om en eller flera redovisare manipulerar informationen för att uppfylla ett förutbestämt syfte. Neutralitetsprincipen inriktar sig på redovisarens vilja att uppnå förut- bestämda mål och risken att därmed införa felaktigheter i redovisningen (Marton et al, 2008). Enligt Solomon (1978) innebär Neutralitet att redovisningen inte skall förvrängas för att ett visst syfte skall uppnås. Redovisningen skall alltså enligt Solomon vara ett neutralt in- formationsförmedlingsinstrument. Den kritik som riktats till denna syn på neutralitet base- ras på att redovisningen som ett språk formar verkligheten. Redovisningen ses då enligt många kritiker som ett socialt konstruerat begrepp (Artsberg, 2003).
4.3.1.1.2 Fullständighet
Redovisningen skall enligt denna princip innefatta alla väsentliga ekonomiska händelser som inträffar under gällande period, samt alla väsentliga aspekter av företagets ekonomiska tillstånd vid periodens slut. Problemet med Fullständighet ligger i vilka och hur många ekonomiska händelser som ”räknas”, alltså vilka som skall tas med i redovisningen (Smith, 2006). Enligt IASB är det viktigt att redovisningsinformationen är fullständig eftersom det annars finns risk för att den information som visas blir vilseledande. Hela bilden blir då inte synlig vilket resulterar i att informationen i sig inte bli tillförlitlig (Artsberg, 2003).
4.3.1.1.3 Väsentlighet
Väsentlighet hänger samman med hur en transaktion är tillräkligt betydande för att särre- dovisas och på så sätt påverka en beslutssituation. Vad som avgör om en transaktion är vä- sentlig eller inte är omständigheter som exempelvis under vilka omständigheter transaktio- nen uppstod. Uppstod transaktionen under ovanliga eller rutinmässiga förhållanden? Om
transaktionerna är små värdemässigt saknar de i de flesta fall betydelse ur användarens syn- punkt och särredovisas inte i de finansiella rapporterna. Det är oftast allt för kostsamt att särredovisa de flesta transaktioner och det skulle heller inte öka nyttan för den potentiella beslutsfattaren. För mycket detaljer skulle kunna göra rapporterna svåra att överblicka (Marton et al, 2008).
Enligt IAS 18 Intäkter nettoredovisar ett företag vinster och förluster som härrör från en grupp likartade transaktioner, exempelvis valutakursvinster och förluster eller vinster och förluster på finansiella instrument som innehas för handel. Ett företag redovisar emellertid sådana vinster och förluster var för sig om de är väsentliga. (FAR SRS, 2009).
4.3.2 Verifierbarhet
Problemen kring tillförlitlighet kan som nämnts innan reduceras genom verifierbarhet (Marton et al, 2008). Verifierbarhet handlar om att kunna verifiera sanningshalten med nå- gon form av bevis, en ”verifikation”. Exempelvis är anskaffningsvärdet av ett inköpslager verifierbart när den kan stödjas med inköpsfakturor, verifikationer på frakt och så vidare (Smith, 2006). Krav på att kunna verifiera samtliga redovisade transaktioner bygger på grundtanken att redovisningen ska vara objektiv. Samtliga ekonomiska transaktioner måste kunna stödjas i redovisningen. Trots att objektiviteten ökas, garanteras dock inte att redo- visningen verkligen avspeglar bolagets räkenskaper (Marton et al, 2008).
BFL definierar en verifikation som: ”de uppgifter som dokumenterar en händelse eller en vidtagen ju- stering i bokföringen” (BFL 1 kap 2 § 7 p.). ”Verifikationen skall innehålla uppgift om när den har sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken mot- part den berör” (BFL 5 kap 7 § 1 st). I verifikationen skall det ingå ett verifikationsnummer eller annat identifieringstecken samt sådana övriga uppgifter som är nödvändiga för att sambandet mellan verifikationen och den bokförda affärshändelsen utan svårighet skall kunna fastställas” (BFL 5 kap 7 § 2 st).
Verifierbarhet är en viktig princip inom intäktsredovisning. Den hjälper bland annat till att svara på om en inbetalning skall redovisas i resultaträkningen som en intäkt. Under defini- tionen intäktsredovisning finns två sätt att bestämma om bolaget fått en intäkt, antingen genom en inbetalning eller att det uppstått en ökning av tillgångars värde (eventuellt minskning av skulder). Kravet på verifierbarhet (objektivt mätbart) anses viktigare än till- gångens likvida status. Frågan är då när en intäkt kan verifieras, och det sker när en intäkt kan erkännas i resultaträkningen.
Enligt RR 11, s. 14 skall en inkomst erkännas som intäkt i resultaträkningen när samtliga villkor är uppfyllda:
a) ”väsentliga risker och förmåner förknippade med varan har övergått till köparen” b) ”löpande förvaltning av och reell kontroll över varorna har övergått till köparen” c) ”inkomsten kan beräknas på ett tillförlitligt sätt”
d) ”de ekonomiska fördelarna sannolikt kommer att tillfalla säljaren”
e) ”utgifter förknippade med transaktionen kan beräknas på ett tillförlitligt sätt” I teorin är dessa villkor uppfyllda vid den så kallade kritiska händelsen. Beroende på omstän- digheterna vid transaktionen kan denna kritiska händelse infalla olika (Artsberg, 2003).
4.3.3 Cost- Benefit
Vid framtagning av information enligt fullständighetsprincipen är det viktigt att understryka att arbetet och kostnaden med att ta fram informationen inte får överstiga nyttan med den (Artsberg, 2003). Även produktionen av redovisningsinformationen anses vara en ekono- misk aktivitet som man lägger vanliga ekonomiska aspekter på, det vill säga det finns en in- täkts- och kostnadssida. Intäkterna representerar värdet av de förbättrade beslut som kunde fattas på grund av att informationen är tillgänglig. Kostnaderna representerar däremot pro- duktionen, kommunikationen och användningen av informationen. Vad som krävs är alltså att värdet av de förbättrade besluten är större än kostnaden för att utöka eller förbättra in- formationen. Detta kriterium är dock svårt att faktiskt konkretisera. Även om man är säker på att värdet ökat på besluten, är det praktiskt taget omöjligt att sätta ett monetärt värde på det. Avvägning mellan intäkter och kostnader måste därför ske på mer intuitiva grunder (Smith, 2006).