Religionsdidaktik Gy2 L2

Gy2 L2 kommer direkt in på det didaktiska valet och poängterar att eleverna inte ska lära sig om vad som är rätt och/eller fel utan om hur andra människor förhåller sig till det. Gy2 L2 anser att det är oerhört viktigt och intressant med religion i dagens samhälle. Det är något hen väldigt gärna vill föra vidare till eleverna. Därefter kom hen in på det didaktiska varför och tog upp en elev som exempel. En elev till hen hade ställt frågan. ”Jag tror ändå inte på Gud så varför ska jag lära mig allt det här?” Som svar på detta menar Gy2 L2:

Men du går ju med människor som möjligtvis tror på Gud och då måste du kunna förstå dem och religionen och ju påverkat och hänger ihop på något sätt. Allt hänger ihop. Samhället hänger ihop med religionen (Gy2 L2, 2016).

Hur eleven ska lära sig detta refererar Gy2 L2 till det centrala innehållet där det tydligt står att

man ska kunna analysera och se andra människors uppfattning. Hen anser att kunskaper om hur vår identitet avspeglas genom samhället eller religionen är betydligt viktigare än att kunna nämna olika gudar eller viktiga helgdagar. Det är något Gy2 L2 därför väljer bort från sin undervisning:

T.ex. det undervisningsmaterial jag pratade om finns det beskrivningar som bröllop och då får de diskutera vad de har sett och vad de olika ritualerna har för betydelse. För det kan vara rätt bra att veta vad de håller på med egentligen (Gy2 L2, 2016).

37

Förutom sina tydliga idéer i det didaktiska har Gy2 L2 inte ett precist sätt på hur undervisningen ska vara. Gy2 L2 anser att det är en svår kurs att genomföra i jämförelse med andra kurser. Hen menar att det är en tankeprocess hos eleverna, men även en mognadsutveckling att ta sig igenom de olika religionerna. Dock anser Gy2 L2 att läroplanen inte är behjälplig. Gy2 L2 tycker att det är av stor vikt att kunna förstå andra människor och förhålla sig till andra människor:

Det är väldigt mycket i samhället idag med ”vi och de” och utanför och innanför och mycket är ju religionen. Mycket kommer ifrån vad religion är, vad kultur är, vad tradition är och hela den diskussionen (Gy2 L2, 2016).

Gy2 L2 anser det vara viktigt att veta vad man pratar om. Hen menar att vi bör veta varför saker är på ett visst sätt.

Vid frågan vilka didaktiska övervägningar Gy2 L2 gör i sin undervisning fick vi inte ett klart svar utan hen väljer att hålla undervisningen öppen. Något Gy2 L2 dock annars gärna använder sig av vid möjlighet är att låta andra elever tala om sin religion. T.ex. om Gy2 L2 har en buddhist eller hindu i klassen anser hen att det är en bra möjlighet att använda sig av dessa, om de vill ställa upp på det.

Något annat Gy2 L2 gärna använder sig utav vid undervisning om hinduism är de egna erfarenheterna. Hen har varit i Indien och utnyttjar det i klassrummet:

Jag berättade lite grann om hur man kan tänka från det som jag har upplevt när jag var i Indien. Framförallt det här med återfödelsen som är svårt att förstå. Det går liksom inte att förhålla sig till det om man är sekulär svensk. Jag säger till eleverna att det ändå är okej om ni inte förstår det (Gy2 L2, 2016).

Gy2 L2 anser att eleverna inte behöver förstå det. Utan menar på att det är viktigare att diskutera varför elever tror att det är på det viset. Varför kastsystemet fortfarande finns i Indien trots att det är förbjudet. Det anser Gy2 L2 vara det allra viktigaste och hen har diskussioner som en central punkt i sin undervisning:

Jag tror att mitt didaktiska grepp är att låta andra tala och berätta om hur de tänker kring det. För jag kan inte förklara det. Jag tycker bara att det är jättekonstigt. Det är svårt. Det finns ingen logik i det egentligen (Gy2 L2, 2016).

38

Genom intervjun blir det tydligt, medvetet eller omedvetet, att Gy2 L2 använder sig utav en tolkande religionsdidaktik. Förutom att den som tidigare nämnt i texten går ut på att medvetandegöra eleven är ett centralt element att använda sig av enskilda elever och använda deras berättelser för tolkning och utövande i sina egna traditioner. Vidare fortsätter det vara tydligt att Gy2 L2 inte använder sig utav något särskilt didaktiskt övervägningande och därför kan man återigen starkt koppla det till en tolkande religionsdidaktik där utvecklande av egna religionsdidaktiker är förekommande. Eftersom didaktiker som finns tillgängliga för den svenska skolan är smala kan det därför anses vara praktiskt. I Gy2 L2s fall är det ett fungerande recept enligt hen och därför finns det ingen anledning att gå ifrån det.

Som tidigare nämnt anser Gy2 L2 att det är ont om tid i religionskursen. Hen håller alltså med Löfstedt om att det är ett stort problem och har en stark påverkan i undervisningen (Löfstedt, 2011, s. 12). Därför brukar hen be eleverna att se på t.ex. filmer hemma för att sedan behandla det på olika sätt i klassrummet:

Ibland får de diskutera gruppvis vad de sett och ibland får de jobba på egen hand och lämna in. Ibland får de prata lite två och två samt berätta för varandra hur de tänker. Jag försöker få väldigt mycket diskussioner. Oftast i lite mindre grupper (Gy2 L2, 2016).

Här anser Gy2 L2 att de själva får reflektera. Hen anser det därför vara bäst att ställa mer öppna frågor.

Avslutningsvis uttrycker Gy2 L2 en stark önskan om att ta sina elever på studiebesök då hen anser att det i större utsträckning hade kunnat vara ett fungerande koncept i de fall hen själv inte vet hur undervisningen bör gå till eller vilket information som bör lyftas. Hen får medhåll av Roos som poängterar det didaktiska valet av studiebesök som något positivt. Roos menar att det dels kan vara bra med miljöombyte och att elever lyssnar på ett helt annat sätt på grund av en mer stimulerande miljö (Roos, 2011, s. 204). Vidare går Roos även in på det Gy2 L2 nämner i nästa sektion – att det blir mer konkret och verkligt med studiebesök även att behöva bearbeta en lärobok eller annan text då elever kan ha svårt att ta in den typen av information (Roos, 2011, s. 205).

39

7.2.3 Eurocentrism Gy2 L2

När vi diskuterade läromedel och innehållet i dessa kom vi in på eurocentriska perspektiv: Jag tycker att det blir för smalt och generellt på något sätt. Alltså jag

saknar lite grann i läroboken. Jag tycker inte riktigt att det ges ordentligt med kött (på benen) egentligen. Jag tycker att den är för enspårig. Alltså jag tycker att när man just tänker om hinduismen så finns det så otroligt många uppfattningar (Gy2 L2, 2016).

Efter att ha läst Härenstams läromedelsforskning och Amins Eurocentrism är det lätt att dra paralleller till att det till stor del återigen beror på att utbildningen är införskaffad i ett europeiskt lärosäte. Läromedelsförfattarna har införskaffat sig sin information baserat på det. Därför är framställningen av religionerna inte bara smala, utan de är smala på grund av de eurocentriska inslagen. Den är nödvändigtvis inte felaktig eller unik för Europa, men bör finnas med i tankarna vid undervisning i de nämnda religionerna.

Gy2 L2 har aldrig tänkt på varför hen inte använder läromedel, men efter att ha diskuterat det utifrån eurocentrism, säger Gy2 L2 att det säkerligen kan bero på detta:

Det känns lite som läromedelsförfattarna kanske inte riktigt har helt koll. Var får de sin information ifrån? Varför ska det vara rätt i vad den här mannen säger? De säger ju samma sak allihopa (Gy2 L2, 2016).

Vidare tar Gy L2 även upp de bilder hen kan stöta på i läroböckerna. Ett exempel hen visar på är en bild som ska visa på hur en hindu ser ut. Återigen märker vi de tydliga eurocentriska och exotifierande sambanden. Precis som Härenstam belyser ger detta inte direkt en felaktig bild, utan en missvisande bild av en hindu. Han får medhåll från Gy2 L2:

Och så känner också just det här med hinduismen är ju också beroende på vilket land du kommer ifrån. Beror även på vilket samhällsskikt du tillhör. Om du är rik eller fattig. Bor på landet eller bor i stan. Man har helt olika sätt.

7.3.1 Representation Gy3 L3

Intervjun började med att vi frågade om vilka erfarenheter läraren har av undervisning om buddhism och hinduism i religionskunskap.

40

Gy3 L3 är delad i sina åsikter när det kommer till undervisningen i buddhism och hinduism. Eftersom GY3 L3 varit med i både den gamla och nya skolformen. I den gamla menar Gy3 L3 att man hade alternativet att välja bort buddhism- och hinduism- undervisning. Vilken Gy3 L3 även upplevde att man gjorde:

Man prioriterade bort österländska religioner. Man slarvade kanske igenom lite mot slutet. Däremot i den nya skolan tycker jag att man lägger ner mer tid på det än tidigare. Sen tycker jag att det är ganska väsensskilt från de andra tre (abrahamitiska). Alltså man har ändå som person och människa vuxit upp i en kristen kontext. Och prata om det här med t.ex. atman och brahman är svårt som lärare själv.

Gy3 L3 uppvisar samma svårighet med att undervisa om hinduism och buddhism som Gy2 L2 hade. Religionernas avlägsenhet har resulterat i att förklaringen av religionernas aspekter anser vara svåra att förmedla, detta p.g.a. att det inte finns uppenbara likheter med kristendomen. En aspekt av meningsskapandet (Hall 1999) är att man ska kunna jämföra två aspekter från olika världar med varandra – detta tenderar att utryckas i att en värdering görs utifrån hur nära det ligger med den åtråvärda normen (kristendomen/väst); men en förklaring om vad det är man talar om behövs för att mening ska kunna skapas - benämningar som därefter överförs till den vida diskursen. När aspekter hos de andra inte kan förklaras tydligt riskerar det att öka distansen mellan dessa två kulturer/religioner (Hall, 1999).

Vid frågan om positiva erfarenheter i undervisningen fortsätter Gy3 L3 att påpeka att det är svårt:

Ibland kan det bli så att mina förkunskaper inte är så stora och därför kanske eleverna känner att kravet går ner lite när man kommer till de österländska religionerna. Men om det är en positiv erfarenhet, det vet jag inte. Jag kommer inte på något just nu (Gy3 L3, 2016)

Här börjar det bli ganska uppenbart att Gy3 L3 anser det vara svårt med undervisning i buddhism och hinduism. Framför på grund av brister i de egna förkunskaperna:

Det stora problemet är de förkunskaper man har och det är indirekt mot den utbildningen man har gått där det faktiskt inte står i fokus med olika kursen som direkt riktar sig mot hinduismen och buddhismen. Det blev väldigt svepande på lärarutbildningen och det lider man av (Gy3 L3, 2016).

Vidare är Gy3 L3 noga med att påpeka anledningen bakom bristen i förkunskaperna. Gy3 L3 menar att det i detta fall inte ligger i det egna intresset utan GY L3 har inte fått med sig vad

41

Gy3 L3 behövde ut i sin profession. Gy3 L3 är dessutom utbildad under den förra skolformen vilket har medfört sämre förkunskaper som i sin tur givit en sämre undervisningsform. Detta (kan) innebära att eleverna inte kan uppfylla kriteriet som står angivet i Gy11 nämligen:

[att de ska] utveckla respekt och förståelse för olika sätt att tänka och leva. Undervisningen ska också ge eleverna möjlighet att analysera och värdera hur religion kan förhålla sig till bland annat etnicitet, kön, sexualitet och socioekonomisk bakgrund. (Skolverket, 2011. S. 137).

Lärarens osäkerhet inom ämnet indikerar att undervisningen som hen har fått har varit bristfällig, samtidigt som hens säkerhet i de abrahamitiska religionerna indikerar att hen är bekväm med dessa religioner. Halls (1999) teori om representation konstaterade (som tidigare nämnt) att Europa/väst som en konstruktion – idé är/var beroende av att ha andra att jämföra sig med. Denna jämförelse medförde även/var själv beroende av att skapa en hierarki där Europa/väst/kristendomen ansågs vara den främsta, denna tanke influerade även de intellektuella institutionerna som finns i Väst. I relation till lärarens osäkerhet med de österländska religionerna verkar denna hierarki fortfarande finnas kvar i undervisningen (i.a. f. när hen utbildades). Denna prioritering av olika religioner riskerar då att fortsätta influera nutida elever, trots att läroplanen kräver att samtliga av världsreligionerna ska behandlas till den grad att eleverna ska utveckla en djupare förståelse.

7.3.2 Religionsdidaktik Gy3 L3

Ännu en gång påpekar Gy3 L3 att hen inte särskiljer buddhism och hinduism från någon av de andra områdena i religionskursen. Precis som Gy2 L2 är identitetsskapandet av stor vikt:

T.ex. i hinduismen – att man pratar om ahimsa, ickevåld. Så jag skulle nog vilja säga identitetsskapande i så fall (Gy3 L3, 2016).

Utifrån de didaktiska frågorna benämner Gy3 L3 framförallt vadet (vad eleverna ska lära sig), men lägger i sitt svar inte större fokus på hur eller varför eleverna ska lära sig. Hur har hen varit inne på tidigare genom en klassisk undervisning oavsett delområde. Precis som Gy2 L2 fortsätter hen att prata om att det är ett oerhört svårt uppdrag att vara religionslärare:

För det första ska man då försöka göra allt så begripligt som möjligt. Sen när man lyckats få folk att fatta då ska man liksom klydda till det för folk genom att berätta om hur många olika varianter det finns av allting (Gy3 L3, 2016).

42

Därefter började Gy3 L3 komma in lite på varför eleven ska lära sig:

Jag har en ganska tydlig tanke med vad jag vill med religions- undervisningen och det handlar om att man ska titta på vissa punkter. Hur ser man på kärlek? Jag brukar i alla fall problematisera kring buddhismen – att många i västvärlden konverterar till buddhismen och sen konverterar tillbaka när de förstår det jobbet som krävs att lägga ner inom buddhismen (Gy3 L3, 2016).

Vi får inte riktigt något svar på varför, men baserat på tidigare kommentarer med svårigheter och bristande kunskap är det för oss en naturlig följd och hänger genomgående ihop.

Vidare berättar Gy3 L3 om en erfarenhet likt den Gy2 L2 hade och det skedde när hen skulle avrunda religionskursen med hinduism och buddhism:

Ska då berätta om hur Buddha blir till genom att en vit elefant vandrade de in i Buddhas mamma och då är där en tjej som bara ställer sig upp och i väldigt hög ton berättar: ”för fan, nu får det fan i mig räcka här alltså” (Gy3 L3, 2016).

Enligt Gy3 L3 reagerade eleven så starkt på grund av att eleven hade behövt ta in så mycket information som vi anser vara mystisk. Gy3 L3 har fortfarande inte svarat på varför, men längre fram i intervjun närmar hen sig sitt svar. Gy3 L3 menar, med hänvisning till läroplanen, att fördjupade kunskaper ger ökad förståelse för religionerna. Hen är säker på att det är vägen framåt för mänskligheten. Att det är vägen framåt för en ökad förståelse för varandra. I relation till detta kan vi dra en passabel slutsats på varför eleverna ska lära sig en viss fakta/förståelse för dem nämna religionerna. Alltså för att kunna få en ökad förståelse för olika religioner, kulturer och för varandra.

På frågan om didaktiska överväganden gör Gy3 L3 inga särskilda. Hen säger själv att det kan vara fel i sig, men att hen ger alla religionsområden precis lika mycket utrymme. Det kändes som Gy3 L3 missförstod frågan och därför valde vi att förtydliga den och fråga om hen gör medvetna val i sitt sätt att undervisa och välja information när det kommer till buddhism och hinduism. Vi får återigen svaret nej:

Samtidigt är jag inte säker på att jag själv fattar alltid vad jag pratar om. Det gäller framförallt när man diskuterar en sådan sak som världens skapelse. Jag försöker göra det, men är inte helt säker på att jag gör mig själv förstådd. Tyvärr får jag inget kvitto på det heller (Gy3 L3, 2016).

43

Gy3 L3 trycker återigen på sina egna förkunskaper som det stora problemet och hen menar att det är det som gör det svårt både för hen och eleverna.

Ett annat problem Gy3 L3 anser ligga hos eleverna är skiftande förkunskaper. Hen var på en träff där det diskuterades:

Vad vi ser då är att de flesta skolor väljer att ha religion 1 i åk 3 och då kan det vara allt från tre till fyra år sedan de hade det sist innan de kom till gymnasiet. Jag känner inte att de har den här kunskapen med sig och det blir tyvärr repetitivt (Gy3 L3, 2016).

Gy3 L3s undervisningen påverkas från många håll. Bristande förkunskaper gör att nivån på undervisningen i framförallt buddhism och hinduism blir väldigt ytlig. Även om hen använder sig av liknande struktur i all sin undervisning.

Precis som Gy2 L2 brukar Gy3 L3 låta elever som vill visa att de kan för att de har som sin religion, komma fram och prata. Dock har Gy3 L3 under sina år som religionslärare fortfarande inte haft vare sig en buddhist eller hindu som elever och har därför inte kunnat använda sig av det i sin undervisning. Återigen blir det tydligt att undervisningen, medvetet eller omedvetet inte bygger på särskilda religionsdidaktiska övervägningar utan den klassiska föreläsningen, läroboken och religionshistoria är genomgående i fokus sett över hela religionskursen.

Gy3 L3 är i stort behov av vad Osbeck diskuterar i sitt kapitel ”Religionsdidaktik som kunskap och forskningsfält”. Hon menar att det dessutom är svårt att hitta något konkret som beskriver vad som ska göras i enskilda situationer (Osbeck, 2011, s. 35). Vidare påpekar Osbeck att forskningen bör vara mer praxisorienterad för att just kunna bemöta de problem som uppstår vid enskilda situationer. En ökad medvetenhet är nyckeln till det som senare kan tvinga oss som lärare till didaktiska överväganden (Osbeck, 2011, ss. 45-46). Detta är något Gy3 L3 är i starkt behov utav i sin undervisning.

7.3.3 Eurocentrism Gy3 L3

För att ta reda på om undervisningen eller informationen hade en stark eurocentrisk påverkan testade vi återigen med att bygga på utifrån läromedel eftersom det inte framkommit tidigare

44

under intervjun. Till skillnad från Gy2 L2 använder sig Gy3 L3 av en lärobok, även om hen inte är helt nöjd med den. Även här ser Gy3 L3 till skillnad från Gy2 L2 inga tecken på att boken motstrider pålitlighetsgraden i innehållet, även om hen tvekar:

Rent faktamässigt har jag inte sett något som skulle vara motstridigt. Återigen, jag kan de här religionerna för dåligt. Risken är ju att man bara förmedlar vidare någon slags inövad fakta (Gy3 L3, 2016).

Dock anser Gy3 L3 att boken är framställd ur ett eurocentriskt perspektiv. Det vi kan se här är återigen det Härenstam belyser. Pålitligheten på innehållet är nödvändigtvis inte fel, men ofullständig:

Det är kanske något man borde problematisera mer i undervisningen än vad jag faktiskt gör. Det blir väldigt romantiskt och mystifierat när det gäller det österländska religionerna. Den boken är nog med och vidare-befordrar den bilden (Gy3 L3, 2016).

En annan sak Gy3 L3 har lärt sig under sina tio år som religionslärare är att elever har svårt att förstå att man kan vara precis lika sekulär i andra länder och religioner som man är här i Sverige:

Läser man bara en bok så tror man ju att alla är djupt religiösa och går omkring i lakansröda munkdräkter hela tiden och har rakat hårt liksom. Jag förstår vad ni är ute efter och det är så att böckerna ger en väldigt stereotypisk bild. Boken problematiserar väldigt sällan. Utan den ger en ganska positiv bild om religioner överlag (Gy3 L3, 2016).

Precis som Gy2 L2 också var inne på ges det inte en helt rätt bild av vad det innebär att vara buddhist eller hindu mer än på ett sätt överlag. Det mest intressant och exotiska blir de mest extrema, alltså den eurocentriska bilden.

Gy3 L3 tror att det ligger i traditionen. Böckerna förnyas inte. Alltså har de eurocentriska framställningarna inte minskat i läroböckerna på samma sätt som de har gjort i samhället. På så sätt bidrar man till ett fortsatt eurocentriskt tänkande:

Jag tror att den här häftiga mystiska känslan lever kvar. T.ex. hippierörelsen är sprungen ur hinduismen. Jag tror att det är av tradition. (Gy3 L3, 2016).

Gy3 L3 ifrågasätter därför den bild hen förmedlar och anser detta vara ett område som starkt