Vår studies syfte var att undersöka vilka didaktiska övervägande gymnasielärare gör i undervisningen om hinduism och buddhism. Undersökningen ämnade besvara hur planeringen ser ut i relation till dessa två religioner, vad det är som behandlas ämnesmässigt i relation till det centrala innehållet, varför lektionerna ser ut som de gör samt vilket material lärare använder sig utav vid planering och undervisning. Därför konstruerade vi tre frågor för att besvara studiens syfte - Vilka är de didaktiska överväganden lärare gör i sin undervisning gällande hinduism och buddhism? Varför ser planeringen för religionerna hinduism och buddhism ut som den gör? Vad är det för material som lärare använder sig utav i sin undervisning om hinduism och buddhism?
Anledningen till vårt valda forskningsområde var våra tidigare erfarenheter ute på fältet där det framkom att lärare behandlade buddhism och hinduism på liknade sätt, att lärarna kände sig osäkra i sina kunskaper om dessa två religioner och att lärarna tenderade att anta att eleverna saknade förmågan att kunna förstå dem.
Efter att ha avslutat studien har vi kommit fram till att den sistnämnda anledningen till studiens påbörjande (nämligen att eleverna saknar den nödvändiga förmågan) inte stämde. Ingen av lärarna framförde att eleverna hade särskilda svårigheter med dessa religioner i jämförelse med andra. Den tilltänkta svårigheten som eleverna möjligtvis skulle ha stöds således inte av den presenterade tidigare forskningen. Denna hypotes är följaktligen inte underbyggd av några pålitliga källor och bedöms som otillförlitlig.
Slutsatsen för vår första fråga vilka är de didaktiska överväganden lärare gör i sin
undervisning gällande hinduism och buddhism? Samtliga av våra intervjupersoner uttryckte
att eleverna var positivt inställda till dessa två religioner, det är bl.a. det exotiska och mystiska som lockar eleverna. Härenstam (2000; 2006) framförde att dessa två religioner ses från västs håll som något exotiskt och sagolikt. Gy1 L1s svarade att elevernas intresse för buddhism minskade efter avslutad kurs p.g.a. att eleverna ser den med mer realistiska ögon. Gy1 L1 och Gy2 L2 använder det mystiska i dessa religioner för att fånga upp elevernas intresse. Gy2 L2 använde sig exempelvis utav detta för att kunna starta upp djupare diskussioner. Däremot försöker Gy1 L1 och Gy2 L2 att ge en mångfacetterad bild av religionerna och påpekar att stora variationer finns inom dem. Wickström (2011) förespråkar användningen av texter i
48
undervisningen som väcker elevers intresse och nyfikenhet, så länge det stämmer med läroplanen. Gy1 L1 utgår ifrån styrdokumenten och utifrån klassen, klassdynamiken samt elevernas tidigare kunskaper i ämnet påverkar lektionsupplägget men sker oberoende av ämne. Gy3 L3 använder sig av samma mall för alla religioner. Anledningen till att hen även använder mallen i undervisning om buddhism och hinduism är på grund av den egna osäkerheten inför religionerna. Således fattas inga didaktiska beslut utefter dessa specifika religioner. Gy2 L2 är medveten om att hen själv inte alltid förstår vad som ska behandlas i dessa religioner och hens didaktiska val är att låta andra berätta om det. När det ges möjlighet. Gy2 L2 förespråkar en undervisningsmetod i form av studiebesök, hen anser att det kan vara bra att eleverna möter människor som praktiserar religionerna och att det kan vara mer givande än att läsa om dem i läroböcker. Roos (2011) stödjer detta och säger att studiebesök konkretiserar religionerna; det kan även skapa en annan förståelse för religionens betydelse för människor.
Slutsatsen av vår andra frågeställning varför ser planeringen för religionerna hinduism och
buddhism ut som den gör? Härenstam (2000) påpekade att det sker en progression med varje
uppdatera läroplan. Gy3 L3 stödjer detta påstående, men samtliga av de intervjuade påpekar att kursen har blivit för innehållsrik för att hinna med samtliga av kursens krav i förhållande till tiden. Lärarna påpekade att kursens utformning och planering påverkas starkt av tiden men även styrdokumenten. Detta innebär att en prioritering sker i relation till upplägget, där kristendomen och de andra abrahamitiska religionerna får mest tid. Trots denna tidsbrist försöker lärarna att ge en nyanserad bild av religionerna och påpekar, som Hedin (2014) gör att religionerna inte är enhetliga. Löfstedt (2011) understryker tidsbristens påverkan på lektionsupplägget, enligt henne är detta ett av de största problemen vid planeringen av undervisningen.
Slutsatsen av vårs tredje och sista frågeställning vad är det för material som lärare använder
sig utav i sin undervisning om hinduism och buddhism? - besvarar vi med hjälp av Kjell
Härenstams (2000; 2006) forskningsunderlag som handlar om buddhismens och hinduismens representation och framställning i läromedel. Härenstam (2000) påpekar att lärare har börjat använda sig utav utomstående material för att komplettera sin kunskap utöver läroböckerna. Detta fenomen understryks i de givna intervjuerna då samtliga av lärarna använder sig utav utomstående material (filmklipp, intervjuer, artiklar och utdrag ur kanon) för att ge en mer nyanserad bild av religionerna. Härenstam (2000; 2006) konstaterade också att läroböckerna
49
sällan utformades ur ett emiskt perspektiv utan det är utomstående aktörer som dikterar hur religionerna ska representeras, en mångfacetterad bild av religionerna är sällan närvarande i läroböckerna. Gy2 L2 är den lärare som uttryckligen påpekar läroböckernas brist, till den graden att de inte används i hens undervisning. Gy1 L1 uttrycker också en oro inför läroböckernas framställning av religionerna men anser att det är ett bra komplement till undervisningen. Däremot inkluderar hen ständigt material som är nutida och är från ett emiskt perspektiv. Gy3 L3 har inga reservationer för läroböckernas framställning av religionerna, hens positiva inställning till läroböckerna tycks vara ett resultat av hens osäkerhet gentemot ämnet. Gy3 L3 påpekade även att läroböcker med stor sannolikhet gått i arv vilket Härenstam (2000) understryker när han skriver om hur läromedelsförfattare och även lärare använder sig av vad de själva har lärt sig under sin studietid.
Metoden i arbetet var i relation till insamlingen av tidigare forskning och teori som vi hade förväntat oss. Eftersom vi båda var insatta i ämnet sedan tidigare samt att vi kunde finna den relevanta informationen stötte vi aldrig på något problem under processen. Däremot var det väldigt svårt att få tag på intervjupersoner, vilket egentligen bör vara problematiskt. Men de intervjupersoner vi fick tag i gav oss en stark grund att bygga arbete på. Därför fungerade det i slutändan bra då vår valda kvalitativa metod kräver en stor yta i studien. Vidare hade vi önskat att vissa intervjupersoner hade gett mer djupgående svar, men de givna svaren fungerade för vår studies syfte. I övrigt mötte vi inga problem med den semistrukturerade intervjuformen då tekniken samt intervjupersonerna var tillmötesgående.
Studiens fynd innebär att vi i vår framtida yrkesutövning kommer att använda oss av material som är nutida och representativt för religionerna. Studiens framförda tidigare forskning och teori indikerar stark att representation är bland det viktigaste, om inte den viktigaste, aspekten i en lyckad undervisning. I relation till de didaktiska övervägandena som vi kommer att göra kan vi inte med säkerhet påstå att dessa religioner kommer att behandlas annorlunda. Däremot är vi båda överens om att material som är eurocentrisk bör och ska undvikas då den tenderar att vara missvisande och inte representativt. .
Sammanfattningsvist visar vår studie att undervisningen i dessa ämnen fortfarande är influerad av tidigare arbetssätt som har varit influerade av eurocentrism och att problem med
representation fortfarande finns i de klassiska läromedlen, men att det finns sätt att kringgå
dessa begränsningar. Däremot visade vår studie att behandlingen av dessa religioner är väldigt beroende av ens egna kunskaper då även informationen som finns tillgänglig kan vara
50
influerad av den eurocentriska bilden. Vår studie visade även att lärarna inte gör några specifika didaktiska överväganden i relation till dessa två religioner, men att det finns en medvetenhet hos lärarna om den eurocentriska bilden som har influerat den tillgängliga informationen. Detta i sin tur påverkar planeringen inför undervisningen i dessa religioner då läroboken i två av fallen väljs bort mot eget inhämtat material som anses vara mer tillförlitligt. Framtida forskning i detta område borde fokusera mer djupgående på lärarnas metod i undervisningen där tydliga exempel på hur ämnet kan behandlas med avsikten att öka
51