Religionsfrihet i relation till andra demokratiska rättigheter

Samtidigt beskriver de uppdraget som svårt och komplext. Hur ska man tolka vissa beteenden? Är det en pågående radikalisering eller kan det vara, som det står i

handlingsplanen, ”ett rop på uppmärksamhet, utanförskap eller en helt naturlig del av en tonårsprocess där identitetssökande och fascination för subkulturer ingår”? Det ställer hårda krav på de personer i frontlinjen som ska tolka. Informanterna är välutbildade, analytiska och har lång erfarenhet. I en skolmiljö där det är brist på lärare och elevhälsan inte mäktar med sitt uppdrag skulle bedömningen kunna bli en annan.

Johanna resonerar exempelvis runt att vissa symboler och tecken lyfts fram som hotfulla och extrema. Det gällde främst högerextrema symboler, men skulle kunna översättas även till religiösa uttryck. Att något kan upplevas provocerande behöver inte nödvändigtvis innebära att det ska klassas som farligt eller hotfullt.

Henrik återkommer till gränsdragningen mellan kultur och religion. Det kan delvis jämföras med den inre tron – den absoluta rättigheten enligt regeringsformen – och den yttre praktiken som kan begränsas. De kulturer där religionen ses som ett helt samhällssystem går inte att efterleva i Sverige. De svenska lagarna och reglerna gäller för alla människor. Han pekar också på risken att se nyanlända som en homogen grupp. Skillnaderna är stora.

I det fall han ingripit och talat med föräldrarna förändrades beteendet hos eleven.

Frågan är om familjen och tonåringen reagerat annorlunda om frågan istället hamnat hos en annan myndighet, som socialtjänsten eller polisen. I handlingsplanen varnas för att ”insatsen kan tolkas kontraproduktivt som en bekräftelse på att myndigheterna övervakar och förföljer individen”.

Hamid är troende muslim och besitter en djupare kunskap då han för cirka 20 år sedan lämnade Afghanistan på grund av den religiösa och våldsbejakande extremism talibanerna utövade. Han varnar för att extremister över hela världen är duktiga på att utnyttja det demokratiska samhällets friheter för att skapa motsättningar och rekrytera till våldsbejakande grupper. Handlingsplanerna är i det avseendet bra väckarklockor för att uppmärksamma problematiken. Det finns dock en risk att handlingsplanernas existens kan bidra till islamofobi om man inte hanterar religionsfriheten varsamt.

5.3 Religionsfrihet i relation till andra demokratiska rättigheter

Professor Hans Ingvar Roth beskriver FN-deklarationen om mänskliga rättigheter som en familj, där dess olika delar kan jämföras med självständiga individer som också lever i ett samspel med varandra. Det kräver visst hänsynstagande för att alla ska få sitt berättigade utrymme.

Vissa rättigheter som exempelvis rätten till liv och rätten att inte bli torterad är enkla att förstå och grundläggande för andra demokratiska friheter. En del andra rättigheter kan stå i mer komplicerad relation till varandra och dit brukar religionsfriheten räknas.

De flesta tolkar religionens inre kärna som absolut, men inte alla former av religiös praxis. Hade religionen i alla dess former varit absolut skulle den stå över andra rättigheter och ha absolut prioritet (Roth: 2012: 44). Då hade hela diskussionen varit onödig. Så tolkas dock inte religionsfriheten i Sverige. Religionsfriheten kan leda till besvärliga gränsdragningar, bland annat när det gäller yttrandefrihet och jämlikhet.

Handlingsplanerna vill uppmärksamma intolerans som en riskfaktor för våldsbejakande extremism. Det är dock inte förbjudet att hysa intoleranta

uppfattningar. Det är agerandet som kan vara straffbart. Det är en viktig skiljelinje för att förstå handlingsplanernas intention.

Henrik:

De kom till världens mest sekulära och jämställda land från helt andra kulturer. Det borde man ändå ha tagit med i ekvationen. Jag tycker inte att Sverige som land stod upp för våra grundläggande värden. Det fanns till exempel socialsekreterare som släppte igenom månggifte. Ska det vara religionsfrihet?

Henrik är väl medveten om hur svår och komplex frågan är. Lärarna fick dagligen brottas med kulturkrockar och svåra samtal.

Det var väldigt synd om de människor som kom hit och hade tvingats lämna allt bakom sig. Men det finns också en risk att fastna i detta ”tycka synd om”, vilket kan leda till en kravlöshet. Det är inte att hjälpa människor, tvärtom. Det går inte att ha en fungerande integration helt utan krav. De flesta har förstått det i dag med de problem vi har, men 2015 var det inte riktigt så.

Johanna:

Yttrandefriheten är viktig och jag upplever inte någon stor rädsla – inte ens efter dådet mot läraren i Paris. Men man vill visa respekt och hänsyn. En kollega pratade om bilderna på Muhammed som rondellhund. Han skulle aldrig visa dem i undervisningen om yttrandefrihet. Inte för att han är rädd utan för att det är så onödigt att såra någon.

Johanna understryker dock att det aldrig får bli något förbud mot publicering eller ens att häda. Det skulle kunna leda till att osunda religiösa yttringar inte kan kritiseras och det är farligt. Handlingsplanerna är en påminnelse om riskerna. Samtidigt är det viktigt att visa respekt och hänsyn, inte minst mot minoriteter. Sprider man negativa uppfattningar och hånfulla karikatyrer kan det leda till att utanförskapet ökar och extremisterna får lättare att rekrytera.

Hamid:

Hamid menar att yttrandefriheten har gått för långt när man publicerade de omtalade bilderna på Muhammed.

När man för flera år sedan publicerade karikatyrerna i Danmark och Sverige så visste man solklart att det skulle bli oroligheter. Man visste att många skulle bli sårade och upprörda över hela världen. Karikatyrerna framställde mer än en miljard människor som självmordsbombare och terrorister. Jag kan aldrig kalla detta för yttrandefrihet och det är inte demokrati. Det är bara att kränka människor och skapa kaos. Att bränna Koranen, den heliga boken, är inte bara rätten att få bränna en bok, utan en handling som symboliserar hat mot en stor grupp människor världen runt. Vad blir

konsekvensen? Ett exempel är att Arla som ett svenskt-danskt företag bojkottades.

Den som utnyttjade yttrandefriheten fick en skyddad identitet, gratis boende samt blev känd. Varför en karikatyr av profeten Muhammed? Vad har detta med yttrandefrihet att göra?

Hamid säger att det är mer politik bakom detta än att värna det fria ordet. Han frågar sig varför det inte var liknande kampanjer mot islam under kalla kriget.

Under de senaste 40 åren har den muslimska extremismen skapats enligt plan och användes i kalla krigets projekt. Extremisterna dödade i första hand muslimer och förstörde deras städer, skolor, moskéer, hem, ja allt. Länder som deltog i kalla kriget har skapat och använt extremism och radikala islamister för sina intressen. Politikerna tror att de har nått sitt mål, men i verkligheten har världen blivit ännu farligare.

Det är att spela extremisterna i händerna, menar Hamid, när man tillåter exempelvis koranbränningar. Allt hänger ihop och det påverkar även människor som kommer till Sverige.

Religiös extremism har skapats med enorma ekonomiska och militära insatser och har blivit stark. Muslimska stater klarar inte att bekämpa extremismen och slutligen går de med på att dela makten och tar hänsyn till extremisterna i samhällsbygget. På så sätt drabbas demokratin och de demokratiska rättigheterna. Det är stor skillnad på de muslimer som kom till väst för 50 år sedan och de som kommer i dag. Media har växt och tillgängligheten på information är stor. Det är både för- och nackdelar. Men man ska veta att extremisterna använder yttrandefrihet och massmedia för sina syften. Det ger möjligheter att med demokratins verktyg ändra saker i samhället. Extremister i olika grupper har kommit fram i politiken i nästan alla länder och försöker ta makten via demokrati för att nå sitt mål.

Hamid säger att många muslimer känner sig hotade idag av den negativa bilden av muslimer. Extremism ska bekämpas, men man måste ta stor hänsyn till religion och människors religiösa identitet.

Radikala muslimer skriker dagligen att väst inte har någon tolerans för islam och andra kulturer. De vill hemskt gärna att någon bränner heliga böcker och förnedrar islam i demokratiska samhällen med yttrandefrihetens rätt. Då blir de starkare och får mer makt. Islamofobin kommer att växa. Människor kommer att behandlas illa och drabbas på olika sätt. Spelet pågår och det finns inga vinnare. Kriminalitet, narkotikahandel och anarkism samarbetar sida vid sida med radikal extremism. Det skapar en svart

marknad.

Sammanfattning: Henrik diskuterar runt svårigheten att skilja på kultur och religion.

Vårt sätt att se på religion som en privatsak skiljer sig markant från många andra länder. Henrik och Johanna menar att det måste finnas en pågående samhällsdebatt om dessa gränsdragningsproblem. Den ska bygga på respekt, men samtidigt våga ställa krav. När handlingsplanernas åtgärdskedjor blir aktuella har det gått för långt.

Yttrandefriheten är viktig och det måste gå att kritisera religion utan att angripa enskilda individer. Hamid instämmer i detta, men har en annan åsikt om

publiceringen av Muhammed-karikatyrerna. Han tycker inte att det skulle vara tillåtet.

Här borde religionsfriheten ha stått över yttrandefriheten. Det är en pågående kamp där extremister utnyttjar de demokratiska rättigheterna för att nå framgång. När någon bränner Koranen eller publicerar karikatyrer på profeten Muhammed så är det extremisterna som vinner.

Han tror inte att alla svenskar förstår det politiska spelet bakom extremisternas framgångar. Det skulle kunna knytas till Henriks tankar om att Sverige inte kunde stå upp för våra grundläggande värderingar.