Kommunens mål avseende fiberutbyggnad:
RENHÅLLNING
En fungerande och välplanerad avfallshantering är en viktig del av den kommunala infrastrukturen och en förutsättning för en hållbar utveckling. Avfalls mäng-derna ökar ständigt och om ökningen fortsätter i samma takt som hittills kommer mängderna att ha ökat med 50 procent till år 2035 jämfört med år 2010.
Det är därför viktigt att i ett tidigt skede i sam-hällsplaneringen beaktar avfallshantering i planering och utformning av nya områden. Samtidigt ökar med-vetenheten om behovet av åtgärder för att förebygga uppkomsten av avfall. Kommunen har ett övergri-pande ansvar för omhändertagande av hushållsavfall och ansvar för avfallsplanering.
EU har beslutat om en avfallshierarki, en avfalls-trappa, som styr hur avfallet ska tas omhand i samt-liga medlemsländer. Ett EU-direktiv handlar om att avfall ska tas omhand på bästa sätt utifrån miljö och klimat, det vill säga så högt upp i avfallstrappan som möjligt. Första steget i trappan är att förebygga upp-komsten av avfall och därmed minska mängden avfall.
Andra steget innebär att sådant som kan återanvändas ska göra det i så hög grad som möjligt.
Till exempel möbler, kläder och byggmaterial.
Tredje steget är att återvinna och på så vis kan stora resurser sparas. Fjärde steget är energiutvinning genom förbränning vilket ger värme och el. Femte steget är deponering vilket ska ske i sista hand.
Den nationella avfallsplanen fokuserar på att minska avfallets mängd och farlighet genom att före-bygga dess uppkomst. Detta ska uppnås genom ökad återanvändning och återvinning för att undvika deponering.
Idag
Kommunen har ansvar för insamling, hantering och behandling av hushållsavfall. Sörmland Vatten och Avfall AB sköter, på uppdrag av Katrineholms kom-mun, kundregister, fakturering och drift av
renhåll-Kommunfullmäktige beslutade under 2012 att anta ny avfallsplan för 2013–2017. I planen finns elva mål och 26 åtgärder för att uppnå målen. Samtliga mål i nuva-rande avfallsplan ska vara uppfyllda 2017. Ett av målen i avfallsplanen är att kommunen ska se till att matavfall behandlas biologiskt så att energi och näring tas till vara. Från april 2016 kommer matavfall sorte-ras ut separat i platspåsar med avvikande färg.
I Katrineholm finns en återvinningscentral, Vika, som försörjer hela kommunen, där största delen av materialet återvinns eller återbrukas. Det insamlade hushållsavfallet fraktas till Vika för omlastning och transporteras därefter till Tekniska Verken i Linköping för förbränning. I kommunen finns återvinningsstatio-ner där hushållen kan lämna förpackningar och retur-papper. Farligt avfall som uppkommit i hushållen kan året runt lämnas till återvinningscentralen eller till
”miljöbilen” en gång per år.
På gång
En avfallsutredning pågår som ska resultera i förslag som syftar till att avfallshanteringen ska vara effektiv för samhället, enkel, begriplig och lättillgänglig för alla konsumenter och användargrupper, såväl på landsbygd som i tätort. Det är oklart när ett eventuellt ikraftträdande av en ny ansvarsfördelning kommer att ske. Avfallsutredningen kan komma att resultera i att kommunen får ett annorlunda ansvar för avfallshante-ring än idag.
Idag har Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI) producentansvar för insamling av förpackningar och returpapper. Med avfallsutredningen kan kommu-nen komma att få ansvar, utöver omhändertagande av hushållsavfall, för insamling av förpackningar och returpapper. Med ett eventuellt nytt ansvar bedöms kommunernas insamlingsverksamhet från hushåll utökas till att omfatta även förpackningar och returpapper.
Om det blir så finns möjlighet att utveckla kommunens insamlingssystem genom fastighetsnära insamling eller fler återvinningsstationer.
EU har beslutat om en så kallad avfalls-trappa som styr hur avfallet ska tas
omhand i Sverige.
Med huvudsaklig tillväxt i Katrineholm och stadsnära landsbygd, samt genom förtätning av befintliga tätorter och i infrastrukturstråk sker tillvaratagande av befintliga strukturer. Det ger en ekologisk och ekonomisk resurs-effektivitet. Att utveckla i närhet till staden är gynn-samt ur ett ekonomiskt och marknadsmässigt perspek-tiv. Inriktningen ger även sociala fördelar med utveck-ling av orter, vilket ger nya möjligheter för boende, till exempel funktionsblandning. En mer varierad bostads-utveckling i tätorterna möjliggör omflyttningar och/
eller boendekarriär inom orten och ett varierat bo-stadsutbud ökar möjligheten för fler att flytta till kom-munen och dess tätorter. Om tätorterna får ett större befolkningsunderlag ökar förutsättningarna för en väl-fungerande kommunal och kommersiell service.
En bebyggelseutveckling i infrastrukturstråk ger förutsättningar för kollektivtrafik. God tillgänglighet inom gång- och cykelvägnätet ger även det ökade förut-sättningar för hållbara resor, liksom stärkta möjligheter för motion och därigenom utvecklad folkhälsa. Nyttan av en sådan komplettering är kollektiv för hela orten och det är rimligt att anta att skattekollektivet är den dominerande finansiären av en sådan insats. Sats ningar på god tillgänglighet och goda valmöjligheter ger ökade möjligheter för jämlikhet till transporter, upplevelser och i övrigt att ordna sitt liv i förhållande till var och ens förutsättningar för boendemiljö och arbete.
Målet är att hela kommunen ska vara livskraftig vilket ger förutsättningar för en socialt stark kommun samt att det finns underlag för underhåll av kommunens landskap, kultur- och naturmiljöer. Etableringar på landsbygden kan medföra investeringar i vatten och avlopp, vägar och service i övrigt vilket kräver ekono-miska resurser. Utvecklat vatten och avlopp stärker möjligheterna för effektiv vattenrening, vilket kan stärka vattenkvaliteten i kommunens sjöar och vattendrag.
Vid omvandling av fritidshusområden till perma-nentområden kan följden bli utvecklad