Hur resonerar förskolelärare kring hur sagan utvecklar barns språk? Vilka

sagor? Vilka är skillnader och likheter i förskolelärarnas arbetsmetoder

när de arbetar med sagor?

I resultatet av undersökningen fann jag att båda förskolelärarna har bakomliggande syften med användning av sagan. De läser spontant och planerat sagor för barnen och de anser att sagoläsning har stor roll för lärandet. De uttrycker att sagoläsning stärker och främjar barns språk då barn lär sig nya ord och deras ordförråd ökar. Detta stämmer överens med Lindö (2005, 2009) som menar att sagor har stor betydelse för att utveckla barns språk och begrepp. Detta framkommer också i Benckert m.fl. (2008) och Granberg (1998) som skriver att sagoläsning i förskolan är viktigt för språkutveckling då barns ordförråd ökar och barn lär sig nya ord. Laila säger att ”läsning främjar barns språkutveckling och språklig medvetenhet”, vilket kan knytas till Lindhagen (1993) som påpekar att läsning är stimulerande för både språkutvecklingen och språkmedvetenheten. Jessika tycker att barn lär sig uttal och skillnaden mellan tal- och skriftspråk när de lyssnar på sagor. Hon säger ”när man läser för barn får de höra ord som man inte använder när man pratar”. Benckert m.fl. (2008) framhåller att genom sagoläsning får barn se skillnaden mellan när man talar och när man läser. Ingen av förskolelärarna poängterar att de arbetar utifrån läroplanen. Anledning till detta beror kanske på att jag inte frågade om detta. Men jag kunde notera att de arbetar utifrån läroplanen. Det står i Lpfö 98 (Lärarförbundet, 2005) att förskolan ska ta till vara barns intresse och nyfikenhet för skriftspråk. Båda förskolelärarna läser sagor för barnen och tycker att sagor i förskolan väcker barnens intresse och nyfikenhet för läsning. Fast (2001) belyser att barn som lever i miljöer med rika böcker och som har fått lyssna på sagor hemma och i barnomsorgen läser alltid tidigt. Barn som lyssnar på sagor lockas fram till att läsa själva på låtsas menar Svensson (1995) och Fast (2001). Allard och Sundblad (1989) skriver att barn lär sig skriftspråk i naturliga sammanhang på samma sätt som de lär sig att tala, där de upptäcker skriftspråk när de leker och skriver på låtsas. När Jessika och Laila bad barnen under observationerna att rita eller skriva vad de tycker om sagan lockar de fram barnen att lära sig skriva även om det var låtsasskrift. Lindhagen (1993) skriver att barn som får höra sagor i tidig ålder stimuleras till att intressera sig för litteratur och de övergår så småningom till skriven text. Lundberg och Herrlin (2003) poängterar att barns intresse och motivation till

läsning stärks när de går till bibliotek och låna böcker. Genom att förskolelärarna läser sagor för barnen och besöker biblioteket lockar de barnens intresse för läsning.

Förskolelärarna är eniga om att genom sagoläsning får barnen utvecklas i olika områden. Jessika anser att genom att barnen lyssnar på sagor utvecklas deras fantasi och empati och de tränar även sin koncentration. Detta poängteras av Benckert m.fl. (2008) då de anser att genom sagor ökar barns förmåga till empati och dessutom utvecklas deras fantasi. Granberg ( 1998) framhåller att genom sagor lockas barnen fram till att aktiv lyssna och på så vis tränas deras förmåga till koncentration, vilket belyses av Jessika. Laila har samma inställning som Granberg (1998) och Lindhagen (1993) som framhåller att sagoläsning kan användas för att förmedla kunskap om moral och olika kulturer. Genom sagor får barnen möjligheter att relatera till sin egen kultur och de får tillfälle att lära känna varandras perspektiv. Laila använder böcker av andra kulturer för att stärka barnens identitet och för att få barnen att lära känna varandras kulturer. Skolverket (2002) poängterar vikten av att anknyta undervisning till barnens språkliga och kulturella erfarenheter. Benckert m.fl. (2008) menar att det är bra om det finns svenska barnböcker som är översatta till olika språk i förskolan. Förskolelärarnas arbetssätt i att använda sig av böcker som speglar olika kulturer stämmer delvis med Skolverkets redovisning, men stämmer inte alls med Benckerts m.fl. inställning. Det framkommer av förskolelärarna att de har böcker som speglar olika kulturer men de är på svenska och att barnen som har svenska som andraspråk inte får undervisning i sitt modersmål. Ladberg (2003) menar att barn med flera språk måste få stöd både i svenska och i sitt modersmål. Det framgår i Lpfö (Lärarförbundet, 2005) att förskolan ska ge barn som har svenska som andraspråk möjligheter att både utvecklas i det svenska språket och sitt modersmål. Dessa möjligheter får delvis flerspråkiga barn på båda avdelningar då de får stöd endast på svenska.

I avdelning Solen använder Laila sagan som ett medel för att avslappna barngruppen vid vilan. Öman (1984) och Granberg (1996) betonar att läsning används i förskolan för att samla, stilla och lugna barn vid vilostunden. Jag håller med författarna att detta sätt är mer passivt än det är aktivt. Jag anser att barnen på det sättet missar upplevelsen av att höra sagan eller delta i samtalen då de sover. Jag anser även att man kan använda sagan för syftet att avslappna barnen, men det gäller att man ska hålla balansgång mellan de båda upplevelserna. Lailas

Förskolelärarna menar att sagor kan användas för att lära barn om olika ämnen och områden. Laila säger att ”sagan kan användas för att utveckla barns språk och för att synliggöra olika områden för barnen”. Jag kunde utläsa utifrån observationerna att både Laila och Jessika belyste värderingsfrågor och integrerade olika ämnen i arbetet med Läsningen. Detta får stöd av Pramling och Carlsson m.fl. (1993) som tycker att sagan kan användas om man skall utveckla barns förståelse inom ett område t.ex. om natur, matematik och människors handling mm. Förskolelärarna menar att de väljer och planerar sagor beroende på vad barnen ska lära sig. Jag såg i observationerna att de var medvetna om val av böckerna och vad barnen skulle lära sig. Pramling och Asplund Carlsson m.fl. (1993) och Kåreland (2001) menar att pedagoger ska vara medvetna om val av böcker och vad barnen får lära sig. Båda förskolelärarna anser att barn påverkas av könsroller utifrån sagor. De tycker att det är viktigt att belysa och diskutera dessa frågor med barnen. Detta kunde jag se i observationen där Jessika samtalade med barnen om en bok som innehåller handlingar och bilder som rör könsmönster. Kåreland (2001) menar att när man läser denna typ av böcker för barn och samtalar om dem underlättar det för barnen att förstå och ta andras perspektiv. I Lpfö 98 står det att” förskolan skall motverka traditionella könsmönster” (Lärarförbundet, 2005, s. 26).

Utifrån intervjuerna och observationerna anser jag att förskolelärarna använder sig av Vygotskijs teori. Detta framkom när förskolelärarna poängterar att de använder sagan för olika syften beroende på vad barnen ska lära sig. Ett syfte de har med användning av sagor är språkutveckling. Detta kunde jag utläsa utifrån observationerna när båda förskolelärarna samtalade med barnen om innebörden av olika ord. Detta bevisar att de är medvetna om betydelsen av språket och hur utvecklingen sker. Vygotskij (1995) betonar att språket är ett socialt fenomen som är viktigt att utveckla hos barn. Han menar att utveckling av språket sker i ett socialt sammanhang och att genom språket utvecklar barn sitt tänkande och skapar sin förståelse för sin omvärld. Detta kan kopplas till Tornéus (2000) som skriver att barn kan tidigt använda sig av språket men de har svårt att förstå innebörden. Barnen får förlita sig på språket och inta en kritisk inställning när de lyssnar på sagor.

Det framkommer att förskolelärarna samarbetar med föräldrarna genom att samtala med dem kring vad barnen har gjort och genom att barnen får läsa en bok med sina föräldrar och återberätta den för sina kompisar. Detta arbetssätt kan man läsa om, där Benckert m.fl. (2008) tar upp vikten av att involvera föräldrar i förskolans arbete. Författarna menar att man kan be

föräldrar att läsa för sina barn för att visa dem hur viktiga de är för sina barn. Lindö (2005) skriver att barnen intar skriftspråk i hemmiljön där föräldrar läser för sina barn.

Förskolelärarna anser att genom sagoläsning utvecklas barnen fantasi. De menar att de ger barnen möjlighet att utveckla sin fantasi genom skapande aktiviteter. Detta noterade jag under observationerna men de bearbetade sagan på olika sätt. Barnen på avdelning Solen arbetade med skapande med olika material medan barnen på avdelning Månen endast arbetade med att rita. Båda förskolelärarna gav barnen upplevelser i uttrycksformer som läroplanen beskriver. Men jag ansåg att Laila hade bevisat att hon arbetade utifrån läroplanen i större utsträckning då hon utgick ifrån barnens intresse genom att ge barnen olika möjligheter till att själva välja vad de ville arbeta med. På detta sätt som Laila arbetar på går att hävda att hon lockar barnens lust och intresse till att lära sig och hon tar hänsyn till att barnen lär och uttrycker sig på olika sätt. Genom att förskolelärarna bearbetade sagan på detta sätt skapade de situationer till att utveckla barnens fantasi. Vygotskij (1995) menar att utveckling av fantasi och kreativitet sker genom att barn får rika erfarenheter från verkligheten. Barnen fick på båda avdelningar använda sin fantasi i form av lek och skapande. Detta arbetssätt har stor betydelse för utvecklingen av språket. Lindhagen (1993) framhåller att språket och tänkandet utvecklas tillsammans när barn får leka och använda sin fantasi. Detta poängteras också av Vygotskij (1995). Författaren menar att när barn använder sin fantasi börjar de tänka och vidare kan de utveckla sitt språk. Pramling och Asplund Carlsson m.fl. (1993) framhåller att bilderna som barnen har skapat reflekterar barns tänkande. Därför anser Lenz Taguchi (2005) att barns bilder och teckningar inte ska sätts upp på väggarna eller sparas i en pärm utan att man ska samtala med barnen kring dem. Barnen utbyter tankar och lär sig av varandra genom att få möjligheter till samtal. Med förskolelärarnas arbetssätt anser jag att de arbetade på samma sätt som Lenz Taguchi beskriver ovan. De berättar att de samtalar med barnen kring vad de har gjort. Detta kunde jag också se vid observationerna på förskolan.

Förskolelärarna poängterar att de samtalar med barnen om sagans innehåll för att få barnen att förstå ord och handling i sagan. Med det arbetssätt som förskolelärarna gör kan man relatera till litteratur som Sundblad, m.fl. (2001) och Lundberg m.fl. (2003) redovisar. Författarna menar att samtal kring det man läser skapar en förståelse. Lundberg m.fl. (2003) menar att om man tar upp innebörden av nya ord och samtalar med barnen om text och bilder blir det

frågor till barnen. Båda förskolelärarna samtalade med barnen om omslagsbilderna som fanns på böckerna och diskuterade med barnen om vad böckerna handlade om. Med detta arbetssätt som de gjorde lockade barnens intresse till innehållet då de relaterade innehållet till barnens vardagsliv. Förskolelärarnas sätt i användning av samtal liknar det som Lindö (2009) poängterar, att det är viktigt att väcka barns nyfikenhet för personer i texten. Detta kan ske genom att samtala om omslagsbilderna och få barn att gissa vad boken kommer att handla om. ( Lindö, 2009). Under båda observationerna såg jag hur barnen deltog i samtalet genom att förskolelärarna ställde frågor som rör barnens erfarenhet, som t.ex. var och med vem barnen bor och vem som någon gång gått vilse. Genom att förskolelärarna ställde sådana frågor medförde det att alla barnen uppmuntrades till att prata i samtalen. Förskolelärarnas förhållningssätt instämmer med Dysthe (1996) som framhåller att det är viktigt att lärare under samtalet använder öppna och autentiska frågor som ger barnen möjligheter till att delta i samtalet. Dysthe (1996) och Lindö (2005) poängterar vikten av att läraren anknyter innehållet till barnens erfarenheter. Med detta menar Lindö (2005) underlättar barnens förståelse. Dysthe (1996) menar att sådana frågor som rör barnens erfarenheter ger barnen möjligheter till att reflektera och tänka.

Dysthe (1996) menar att det är viktigt att läraren visar tilltro till vad barnen säger för att på så vis stärks deras självkänsla och självförtroende. Jag instämmer med Dysthe (1996) då jag såg att förskolelärarna aktivt lyssnade på vad barnen sade noterade jag att barnen vågade prata och fråga om handlingen i böckerna. Med förskolelärarnas arbetssätt visade de att de var medvetna om vad de gjorde. Med detta arbetssätt som framkom i samspelet mellan lärarna och barnen hävdar jag att båda förskolelärarna använder sig av Vygotskijs (1978) teori som lägger tonvikt på kommunikationen och samspelet där dialog och stöd ligger i fokus. Förskolelärarna samtalade och förde dialoger med barnen och gav dem stöd när de tog upp innebörden av svåra ord. Vygotskij menade att barnen upptäcker saker och ting i rummet där det finns ett dialogiskt samarbete tillsammans med andra. Förskoleläraren samtalar med barnen om text och bilder för att underlätta förståelse för barnen, vilket poängteras av Vygotskij (1995), att genom samtal om text och bilder skapar man förståelse och möjligheter för barnens fantasi, detta leder till utveckling av barnens språk och tänkande.

Eriksen Hagtvet (2006) menar att det är viktigt att visa bilderna för barn och peka på texten när man läser för dem. Detta underlättar förståelse för barnen för att det visar dem samband mellan text och bild, vilket medför att språklig medvetenhet utvecklas hos barnen på ett

meningsfullt sammanhang. Wagner (2004) skriver att när man läser för barn och pekar på texten lär de sig vad läsning är. På detta sätt lär barnen sig hur bokstäverna ser ut och från vilket håll läsning går till. Utifrån denna litteratur som författarna redovisar ansåg jag att när Jessika under observationen läste och pekade på texten hade hon en medveten tanke för att utveckla barnens språk.

Förskolelärarna menar att de har och använder böcker som passar alla barnens nivå i språket. Jag noterade vid observationstillfällena att de använde sig av böcker som innehåller bilder. Med detta arbetssätt visade förskolelärarna att de anpassade böckerna efter barnens utvecklingsnivå och att de lockade barnens nyfikenhet. Myndigheten för skolutveckling (2003) framhåller att förutsättningen till utvecklingen är att barnen har tillgång till böcker som passar deras utvecklingsnivå. Detta förhållningssätt som förskolelärarna hade i att välja böcker instämmer med sättet som Björk och Lidberg (2000) och Arnberg (2004) beskriver, att böcker som innehåller bilder passar bra för små barn för att bilder underlättar förståelse hos barn och lockar fram deras nyfikenhet.

Lindö (1998) framhåller att den fysiska och psykiska miljön i klassrummet spelar en stor roll för utveckling av barns kunskap och personlighet. Barnen ska ha utrymme för att kunna samtala med varandra och de ska ha tillgång till böcker och konkreta material som är placerade i sin höjd. Lindö (2009) poängterar att man bör inför sagostunden skapa en trygg miljö som fängslar barns intresse. Man bör tänka på allt omkring och hur man ska ordna stunden. Jag anser att förskolelärarna tog hänsyn till att skapa en trygg miljö för barnen. På båda avdelningarna hade barnen tillgång till böcker och material som var ställda i barnens höjd. Barnen på avdelning Solen hade utrymme att sitta då de satt på en stor matta i det stora rummet. Förskoleläraren använde sig av musik och inledde och avslutade sagan med en ramsa. Förskoleläraren visade att hon ville skapa en miljö som lockade barnens uppmärksamhet. Hon tände ljus och använde sig av sagofigurer. Detta stämmer väl överens med vad hon poängterade vid intervjun. Lindö (2009) menar att man kan locka barns uppmärksamhet längre tid när man använder sig av rekvisita. Barnen på avdelning Månen satt ostörda i en sagohörna med tända lampor. Båda förskolelärarna var vid observationerna lyhörda till vad barnen frågade. Med detta arbetssätt visade förskolelärarna att de också tog hänsyn till utveckling av barnens personlighet och arrangerade en god fysisk och psykisk

kunde jag utläsa att förskoleläraren genom att hälsa och titta på varje barn gjorde att de blev sedda och bekräftade. Med detta arbetssätt skapade hon en trygg relation och ökade barnens intresse och lust att lära sig. Genom att barnen hade tillgång till böcker och material i förskolan ansåg jag att förskolelärarna erbjöd barnen olika hjälpmedel. Under observationen på avdelning Solen kunde jag se att barnen använde sig av olika konkreta material genom att rita, måla och forma sagofigurerna i lera. På detta sätt som förskoleläraren arbetade på visade att hon ville ge stöd åt barnen för att utveckla deras lärande, vilket belyses inom det sociokulturella perspektivet då anses att i en miljö där barnen erbjuds olika hjälpmedel och redskap främjas och utvecklas barnens lärande. (Vygotskij, 1978).

Lindö (2009) skriver att det allra viktigaste när man planerar att läsa en saga är att man väljer den som man tycker om för att den ska bli väl mottagen av barnen. Svensson (1995) anser att det är positivt om barnet själv får välja boken som det tycker om. Författaren menar att barnen utvecklas i språket genom att berätta om en text som de känner igen sig i. Jag ansåg att förskolelärarna håller balans mellan vad Lindö (2009) och Svensson (1995) redovisar ovan. Förskolelärarna framhåller under intervjuerna att sagoläsningen sker spontant och planerad. Barnen får välja sagan vid spontan läsning, men vid planerad läsning är det förskolelärarna som väljer en saga som de är förtrogna med och fastnar för.

6 Sammanfattning och kritiska reflektioner

I detta kapitel sammanfattar jag innehållet av arbetet genom att diskutera de resultat som jag har kommit fram till.

Syftet med min studie är att belysa förskolelärares tankar kring sagor och varför de jobbar med sagor. Jag vill även se hur de arbetar med sagor för att utveckla barnens språk. För att få svar på syftet har jag använt mig av kvalitativa intervjuer med två förskolelärare och två observationer i en förskola. Jag ansåg att denna metod gav mig fördjupade och noggranna svar som var lämpliga i förhållande till syftet, då jag ville studera förskolelärarnas förhållningssätt och tankar när de jobbar med sagor i naturliga situationer. Jag hade inga problem med att få genomföra min studie på den förskolan jag har valt ut. Det var mycket litteratur som jag läste och utifrån den kunde jag formulera relevanta intervjufrågor för studien. Dessutom fick jag vägledning och idéer av några litteraturer t.ex. Repstad (1999) och Johansson och Svedner (2001) till hur jag skulle utföra undersökningen. Resultatet relaterar jag till tidigare forskning och teorier som jag anser relevanta för denna studie.

Mitt arbete har varit meningsfullt och väldigt givande att genomföra då det har gett fördjupad kunskap och förståelse om sagans betydelse i förskolan samt om hur man kan arbeta med dem för att utveckla barns språk. Utifrån observationer och intervjuer har jag kommit fram till att förskolelärarna har likheter i arbetet med sagor, dock kan man se lite skillnad mellan dem. Utöver att förskolelärarna använder sagor för att utveckla barns språk använder de också sagor för att belysa och lära barn om olika ämnen och områden t. ex matematik, natur, kultur och handlingsmönster som könsroller. Förskolelärarna använder sagor även för att belysa värderingsfrågor. De antyder att könsmönster är viktigt att diskuteras med barnen. Laila poängterar att barnen genom sagor får lära sig om olika kulturer medan Jessika tycker att