I denna del kommer vi presentera de resultat vi har samlat in från våra intervjuer. Den första delen handlar om pedagogernas arbetssätt och synsätt angående fysisk aktivitet. Efter det presenterar vi miljöns betydelse för barns fysiska aktiviteter. Vidare redogör vi om förskolebussen som vi har lagt tonvikt på, det är en förskoleavdelning som är förlagd i en buss varifrån vi fick mycket empiri om just ämnesöverskridande undervisning. Främst inom naturkunskap och rörelse samt vad miljön har för betydelse för barnen och deras motoriska utveckling. Därefter presenteras ämnesområdena matematik och naturkunskap, med olika exempel på aktiviteter, där pedagogernas synsätt vad gäller rörelse, motorik och lärande realiseras i barnens undervisning. Avslutningsvis kommer vi att ge några exempel på rörelseaktiviteter som beskrevs av respondenterna och som vilka är ämnesöverskridande inom alla dessa tre områden i en och samma aktivitet.
Det insamlade materialet kommer att presenteras bland annat genom användandet av de citat som pedagogerna har framfört muntligen eller skriftligen via mejl, och resultaten kommer att analyseras med användande av olika teorier.
Förskolorna och dess pedagogik
Pedagogerna vi har intervjuat kommer från förskolor som är inspirerade av Reggio Emilia filosofin. Förskolorna består av en privat och tre kommunala där en avdelning på en förskola har verksamhet i en förskolebuss. Förskolebussen är en avdelning som ger barnen möjlighet att vistas ute i ett friluftsområde, ytterligare orsak till att använda förskolebussen är att den äldre barngruppen fyra till fem år är för stor och lokalerna för små. Denna förskolebuss har utomhuspedagogik som inriktning.
Pedagogernas olika synsätt på rörelse som en del av undervisningen
Pedagogerna redovisade för hur de ser på rörelse som en del av undervisningen och det visade sig att det finns skillnader i deras synsätt. Pedagogen Rita ansåg att det handlar om på vilket sätt man
25
delar upp dagen och berättade att hon inte reflekterar över rörelse som en specifik del av undervisningen.
Det är väl mer hur man delar upp dagen tänker jag, jag tänker inte på rörelse som en specifik del i undervisningen utan någonting som snarare barnen behöver efter att man har arbetat med något annat en stund – Rita
Rita berättade även att barnen är ute minst en gång om dagen för att röra på sig, oavsett väder.
Hon sade följande ”Så det blir alltid någon gång under dagen, men inte att jag planerar direkt undervisning så, utan mer att det blir något skojsigt och oplanerat.”
Pedagogen Susanne berättade att projektet de arbetade med just nu inte medför så mycket fysiska rörelser, däremot har de fokuserat på gruppstärkande lekar där rörelse ingår. ”Men sen har vi jobbat på andra sätt med olika typer av lekar för att stärka gruppen, gruppstärkande lekar, och då är det liksom fysisk aktivitet på det sättet.” De gruppstärkande lekar som Susanne berättade om inkluderar bland annat fysisk aktivitet, vilka kan kopplas till Björklid (2005) som hävdar att barnen inte särskiljer lek från lärande. Leken utvecklar barnens sociala, kognitiva, fysiska och emotionella förmågor och därför är det viktigt att beakta det i förskolepedagogiken och använda det på ett lekfullt sätt (Björklid 2005, s. 29).
Trots att flera av pedagogerna berättade att de sällan genomför fysisk aktivitet som en del i undervisningen är det flera av dem som nämnde vikten av att ha rörelse som en del av ämnesöverskridande undervisning, bland annat berättade pedagogen Sibel följande:
Jag ser rörelse som en naturlig del i undervisningen, om barnens intresse är bilar, så finns de olika varianter av bilar. Detta gör att barnen behöver känna i hela kroppen hur en snabb racerbil kör, hur en tung lastbil tar sig fram med hjälp av sin kropp och hastigheter. Man måste se och lyssna till barns kroppsspråk och vad de ger uttryck för.
26
Fler av pedagogerna upplevde att utomhusvistelse, där mycket rörelse ingår, gör att barnen blir mycket lugnare i kroppen. Då många förskolor har stora barngrupper så skapar utomhusvistelse en rofylld miljö samt håller barnen friska längre.
Det är väldigt viktigt, det är för att barnen ska fungera. Det här med koncentrationen och behålla fokuset och det ser vi en tydlig skillnad på, när barnen har varit ute i parken och vi kommer in till förskolan söker sig barnen till aktiviteter där de sitter och fokuserar – Anette
Pedagogen Anette ser flera fördelar med fysisk aktivitet eftersom det är något som förbättrar deras förmåga till koncentration och fokusering. Även Björklid (2005) nämner att det finns en positiv inverkan av fysisk aktivitet vad gäller barns lärande eftersom det ger barnen mer energi och ork vilket är en bidragande del i deras utveckling i vardagslivet (s. 125).
Fem pedagoger som arbetar i samma kommun har berättat att kommunen har gått ut med nya direktiv när det gäller barns rörelse, vilket heter ”träna som arbetsuppgift”. De nya riktlinjerna innebär att förskolorna ska två till tre gånger i veckan anordna olika rörelseaktiviteter, både inomhus och utomhus för att uppmuntra till mer rörelse i vardagen. Emellertid berättade Rita att hon följde dessa riktlinjer till en början men med tiden har det fallit bort. ”Det är nog lite vilka kollegor det handlar om också, hur stort intresse man har själv. Det är en arbetsuppgift så egentligen är det inte valfritt.” Petra berättade om sitt förhållningssätt till fysisk aktivitet ”Jag rör mig inte ett dugg, endast fram och tillbaka till jobbet. Är inte intresserad över huvud taget.” Dock berättade Sibel följande:
I alla rörelsemoment är jag som pedagog med och vägleder, i alla moment oavsett aktivitet är det viktigt att jag som pedagog lägger mina eventuella privata värderingar åt sidan så jag inte projicerar över dessa på barnen
27
Pedagogen Anna berättade däremot att eget deltagande i fysiska lekar har en stor påverkan på barnens delaktighet, hennes teori är att om man själv är fysisk aktiv så speglar det av på barnen. Utifrån det pedagogerna berättat har vi lagt märke till hur viktig deras roll och delaktighet i fysiska aktiviteter är. Om en pedagog själv inte är fysisk aktiv sker det inte lika ofta att hen anordnar och stimulerar fysiska aktiviteter i jämförelse med en pedagog som är fysisk aktiv. Ovanstående synsätt på fysisk aktivitet är något som kan kopplas till Bower (2008) som anser att pedagogerna har en viktig roll när det kommer till barns fysiska aktivitet. Det som kan ha stor betydelse för barnens inställning till fysisk aktivitet är pedagogernas beteende och agerande oavsett om det sker omedvetet eller medvetet (se Wikland 2013, s. 563)
Miljöns betydelse för fysisk aktivitet
Pedagogerna vi intervjuade berättade att miljön har stor betydelse när det kommer till möjligheten för fysisk aktivitet och barnens allmänna utveckling. De förklarade att de föredrar att genomföra fysiska aktiviteter utomhus på grund av de stora ytor som finns, så barnen fritt kan röra sig utan att riskera att krocka med varandra eller att andra olyckor sker. Förutom att detta samstämmer med det Wikland (2013) anser om fysisk aktivitet och utomhusvistelse är dessa faktorer enligt henne även betydelsefulla för yngre barns kognitiva utveckling och hälsa. Förskolan har därför ett stort ansvar med tanke på att barnen spenderar stora delar av sina dagar där, och därför bör barnen ges förutsättningar till en stimulerande miljö för att främja fysisk aktivitet (Wikland 2013, s. 561).
Susanne förklarar att de föredrar att begränsa fysiska aktiviteter inomhus och uppmuntrar istället till lugna aktiviteter, såvida det inte är en fysisk aktivitet som leds av pedagoger.
Inomhus i förskolan blir det kanske inte så mycket fysisk aktivitet, där är det kanske snarare tvärtom att man kanske säger till barnen att de inte ska springa. Så det är inte direkt att man uppmuntrar till fysisk aktivitet inomhus om det inte är så att man har en specifik lek som är organiserad – Susanne
28
Inomhus kan det förekomma organiserade rörelseaktiviteter och flera av pedagogerna har redogjort för att de brukar organisera aktiviteter som Let´s dance, där barnen följer dansrörelser som personen i videon gör till musik och använder sig av miniröris, som är gympa för små barn. Alla pedagoger har berättat att lokalerna i förskolorna är för små och trånga vilket gör det svårt att genomföra fysiska aktiviteter och därför sker dessa typer av aktiviteter utomhus.
Annars så har vi små lokaler vilket gör att vi inte rör oss så mycket när vi är inomhus, om det inte är någonting uppstyrt, att vi kör miniröris eller att man gör någonting annat med små rörelser, men inte det som är fysiskt krävande - Petra
Däremot inomhus blir det ett dilemma då våra avdelningar inte är så stora för att ”springa” på samma sätt. Om barnen skulle visa det behovet hänvisar jag till utemiljö alternativt till att begränsa barnet/barnen till en yta där det är okej att springa och hoppa oavsett ålder – Sibel
Men just den här rörelsefriheten ute, vissa barn fungerar mycket bättre ute, det blir inte det här att barnen känner att det blir trångt, för när alla är inne blir det många personer som ska tampas och trängas. Exempel på ett barn blir det mycket mer konflikter inomhus än när vi är ute och det är ju för att det är en för liten yta som gör att det leder till konflikter – Anette
Som framgår av citaten ovan är pedagogernas synsätt på lokalernas påverkande faktorer något som kan kopplas till Wiklands (2013) beskrivning om att lokalernas storlek har en påverkan på barns fysiska aktivitet inomhus (Wikland 2013, s. 564). Men som pedagogerna nämnde är det svårt att genomföra fysiska aktiviteter inomhus eftersom lokalerna är för små och de tvingas flytta på möblerna och dela upp barngruppen. Därför anser alla pedagoger att det underlättar och blir mer effektivt att genomföra fysiska aktiviteter utomhus. Det Anette berättade angående konflikter inomhus på grund av trängsel kan vi koppla till Björklid (2005) som anser att det finns en stor risk för konflikter i trånga utrymmen, både mellan barnen och pedagogerna. Vidare förklarar hon att det kan lätt leda till stress vilket skapar svårigheter till att hitta en balans mellan allas behov. Men
29
det finns inte bara negativa aspekter med aktiviteter i små lokaler och trånga ytor, hon anser att sådana situationer ger barnen möjlighet att träna och lära sig om hänsynstagande (Björklid 2005, s. 38).
Anna, Anette och Susanne som arbetar på samma förskola förklarade att de har diskuterat med ledningen om att göra i ordning utegården på förskolan genom att bland annat måla ”hoppa hage” samt start- och stoppmarkeringar i marken för att uppmuntra och följa barnens intressen för springtävlingar. Pedagogerna diskuterade även möjligheten att införa olika stationer liknande dem som finns inomhus, det för att stimulera barnen när de vistas utomhus.
Det handlar ju om oss också och hur mycket material som vi tar fram, jag menar målar och ritar, såpbubblor och att vi har tillräckligt med material så blir fler barn intresserade. Så det handlar mycket om oss och hur aktiverade och stationerade vi är - Anette
Att förskolegårdens miljö är stimulerande och varierande är något som kan kopplas till Björklid (2005) som anser att skolgården har en stor betydelse för barns utveckling (se Björklid 2005, s. 126). Tillgången till olika lekredskap såsom till exempel bollar och cyklar har betydelse för att främja barns fysiska aktiviteter (se Wikland 2013, s. 563). Även Faskunger (2008) lyfter upp olika positiva fördelar med att vistas på utegården, som ökad koncentrationsförmåga, minskad stresspåverkan, men att det även är något som utvecklar barns motoriska färdigheter (Faskunger 2008, s. 22).
Förskolebussen - en del av miljöns betydelse för fysisk aktivitet
En utav de förskolorna som vi besökte har en avdelning som är på en buss, den så kallade förskolebussen och vi genomförde en intervju med Susanne som arbetar där. Hon förklarade att anledningen till att de använder förskolebussen är att den är en kompletterande del till en avdelning, detta på grund av att det är för många barn på den stora avdelningen med åldrarna fyra till fem år. De valde därför att dela upp avdelningen i två grupper, tjugo barn i vardera gruppen,
30
som turas om att åka med förskolebussen till ett friluftsområde två gånger i veckan per grupp. Pedagogen förklarade vidare att förskolebussen åker klockan nio på morgonen och är tillbaka till förskolan klockan tre på eftermiddagen. Detta gör att några av de barnen som är kvar i förskolan har hunnit åka hem strax innan förskolebussen kommer tillbaka till förskolan. Susanne förklarade att ”det blir en hel upplevelse när vi åker till ett friluftsområde, för alla barnen är inte vana vid att spendera hela dagar ute i skogen där de även äter frukt och lunch utomhus.”
Susanne beskrev att hon upplevde att det kändes positivt att arbeta med barnen i denna kontext och kände att det är uppfriskande och lärorikt att vistas i skogen där det finns frisk luft och fin miljö som stimulerar lärandet. Susannes redogörelse analyseras med det Klaar (2013) redovisar för vad gäller olika perspektiv om utomhusmiljön och dess betydelse för barns lärande och utveckling (Klaar 2013, s. 42). En ytterligare analys kan göras utifrån Bergenéhrs (2009) perspektiv som redogör för naturen som en hälsofrämjande komponent samt något som kan uppmuntra barns fantasi. Naturen ger stora utrymmen för barn att röra på sig och innehåller en rofylld miljö. Som tidigare nämndes så erbjuder naturen flera fördelar där barnen bland annat kan utveckla sina motoriska kunskaper och genom det får barnen möjlighet att lära känna sin kropp (se Klaar 2013, s. 42).
Susanne förklarade att hon inte alls kände sig lika trött efter dessa dagar med förskolebussen i friluftsområdet jämfört med när de stannar på förskolan, men att flera kollegor inte var lika mottagliga angående idéen och det fanns många som helst ville undvika att arbeta på det sättet. Även föräldrar hade en negativ inställning kring idéen att barnen skulle tillbringa hela dagar ute i skogen, det eftersom föräldrarna var oroliga för att barnen skulle frysa och bli sjuka. Men, efter att föräldrarna informerats av pedagogerna samt hört barns berättelser om de olika fördelarna med förskolebussen så ändrades inställningen, efter att de andra pedagogerna sett de positiva resultaten blev även de intresserade av att följa med.
Jag måste säga det att när vi fick veta att vi skulle få förskolebussen så var kanske majoriteten av personalen och föräldrarna jättenegativa mot den, men det var för att ingen
31
av oss visste riktigt vad det innebar. Men det har varit jättekul så nu ser både kollegorna och föräldrarna positivt på det - Susanne
Vidare förklarar Susanne vad de gör när de är ute på friluftsområdet. De börjar med att gå fram till en stor skylt där det finns beskrivning av tre alternativ på slingor som man kan gå och som är olika långa. Bland annat finns Skogsmulles slinga som innehåller olika uppdrag. Barnen röstar tillsammans fram sina önskemål om vilket spår de ska gå just denna dag, det gör de genom att räcka upp sina händer och besluta utifrån vad majoriteten vill. Susanne förklarar vidare att de ofta går dessa slingor om det är kallt ute vilket gör att barnen håller sig varma mycket bättre och det händer nästan aldrig att barnen klagar på att de fryser. I dessa promenadslingor berättar pedagogen att barnen gör mer än att enbart gå på promenad, de tittar på naturen och samtalar om bland annat årstidsväxlingarna. Susannes odelat positiva åsikter om naturen kan relateras till Bergenéhrs (2009) undersökning som redovisar åsikter om att naturen är ett oreflekterat bra område att undervisa naturkunskap i och där pedagogen tillsammans med barnen kan samtala om kretslopp, växter, djur och hållbar utveckling (se Klaar 2013, s. 42). Vi förstår detta perspektiv om naturen och dess pedagogiska betydelse som en del av det Björklid (2005) hävdar, att barns lärande sker konstant vilket betyder att lärandet inträffar oavsett tid eller plats och i både formella och informella miljöer (Björklid 2005, s. 21).
När det har varit kallt så har vi gått de slingor som finns just för att man rör på sig, vilket gör att vi håller värmen. Sedan hittar vi också på saker att göra längs vägen, man stannar och tittar på exempelvis ”oj idag har det blivit is på vattnet” och så samtalar vi om ämnet, om naturkunskapen – Susanne
Barnens vistelse ute i friluftsområdet ledde till att de blev inspirerade till att bygga en koja i naturen. Det började med barnens egna intressen och initiativ och utvecklades senare till ett projekt där samspel blev en stor del i aktiviteten. Barnen tog även med sig pyssel som de skapat på förskolan för att sedan hänga upp det i kojan för att skapa en mysig känsla. Susanne berättade att
32
i detta projekt visade alla barnen sitt intresse och deltog genom att hämta grenar, stora som små, och varav en del var väldigt tunga så det krävdes fler barn för att kunna flytta dem.
Barnen byggde jättestor koja där i skogen och kämpade de ju, de tog träd som hade rasat, bar och slet och det var verkligen fysisk aktivitet hela den terminen. För det blev inte bara fysisk aktivitet när vi gick runt, utan det genomsyrades i projektet också när de hjälpte till och byggde och det var mycket fysisk när de skulle bära de tunga “pinnarna” så det var det jättekul - Susanne
Susanne förklarade att när de är ute i friluftsområdet närmar de sig naturen och tränar även på grovmotorik på ett naturligt och fritt sätt, så det blir väldigt mycket fysisk aktivitet när de är ute med förskolebussen. Hon förklarade vidare att de tar vara på skogens utrymmen där de arbetar med gruppstärkande lekar eftersom det finns stora fria ytor. Barnens vistelse i skogen medförde en känsla av trygghet som yttrade sig exempelvis på ett kreativt sätt när de använde sig av rep som de hittat i skogen och tillverkade en egen gunga där sitsen bestod av en brädstump.
Susanne skildrar att det har skett en stor utveckling hos barnen, för när de började vistas utomhus vid friluftsområden fanns det några barn som inte orkade gå så långt, de gick ofta längst bak och klagade på att de var trötta. Barnen förklarade att de sällan går långa sträckor och att de oftast stannar hemma för att spela olika TV spel, vilket även föräldrarna gör. Med tiden så har pedagogerna sett jättestora framsteg hos de barnen som i början inte var motiverade, de har utvecklat mer ork och går inte längre längst bak.
Vi ser stora framsteg på några barn som brukade gå längst bak och varit gnälliga för att de inte hade något ork. Men nu så ser vi att de inte längre går längst bak utan har blivit en av de som gärna springer och visar glädje - Susanne
33
Pedagogernas uppfattning och vad barnen har delat med sig gällande deras familjers förhållningssätt till fysisk aktivitet, kan analyseras utifrån det Bower (2008) hävdar att det inte bara är pedagogerna som har en stor påverkan. Föräldrarnas förhållningssätt till fysisk aktivitet har en viktig roll eftersom de är barnens förebilder. Det Bower (2008) menar är att om föräldrarna själva har intresse för fysisk aktivitet av olika sorter och visar ett engagemang sprider det sig till barnen som också blir fysiskt aktiva och får det som ett intresse (se Wikland 2013, s. 563).
Matematikundervisning integrerat med rörelseaktiviteter
Pedagogerna redovisade olika aktiviteter som de genomför där rörelse är en del av matematikundervisningen. Pedagogen Olof beskrev bland annat om en aktivitet där barnen utvecklar kunskap om kraft och friktion genom att använda exempelvis bollar som man knuffar ner från ett lutande eller jämnt plan. Här får barnen möjlighet att utforska hur fort och hur långt bollarna rullar beroende på material och tyngd, barnen testar även hur stor kraft som behövs för att bollen ska rulla en bestämd längd. Olof förklarade att man kan vidareutveckla denna aktivitet genom att barnen får använda sina egna kroppar. Sättet man kan göra detta på är att barnen får själva testa att rulla ner från en backe för att sedan rulla upp, och här förklarade Olof att man kan