7. Resultat och analys av delstudie 1 och 2
7.2 Resultat och analys av delstudie 2
I detta avsnitt presenteras resultatet och analysen av de fem intervjuade barnskötarna, barnskötarna benämns som barnskötare 1, barnskötare 2, barnskötare 3, barnskötare 4 samt barnskötare 5. Som beskrivet i inledningen av resultat och analys avsnittet, är rubrikerna utformade efter de teman som skapades utifrån intervjuerna.
7.2.1 En kränkning – olika för alla
I de intervjuer som gjordes tillsammans med barnskötarna anser jag att respondenterna delvis hade svårigheter med att definiera vad begreppet kränkande behandling faktiskt betyder för dem. Denna osäkerhet tror jag bottnar i, precis som respondenterna själva nämnde under intervjuernas gång, att ingen kan bestämma åt en person om hen blivit kränkt eller inte, det
26
är endast upp till personen själv att avgöra detta. Barnskötare 2 ansåg att kränkande behandling troligtvis handlade om att man gör något mot ett barn som barnet inte vill.
[…] om ett barn kommer till mig och säger att det här har gjort mig ledsen eller arg eller på något sätt inte har känts bra för barnet, då tolkar jag det kanske som att en kränkning har skett […] (Barnskötare 1)
Jag anser att en kränkning i förskolan handlar om att någon annan person har blivit utsatt för något som inte känns okej och att dens känslor har blivit mindre, förminskade eller sårade på något sätt(Barnskötare 2)
Trots att respondenterna anser sig ha svårt att definiera vad kränkande behandling innebär, uppfattar jag att de ändå som att de har tydliga exempel på när och hur kränkande behandling kan tas i uttryck i förskolans verksamhet, då de nämner kränkande behandling som något som kan förekomma i både psykisk och fysisk form.
[…] det är allt från ord till handling. Det kan vara till exempel att du säger till ett barn, du har ju varit så duktig, du har ju varit så duktig. Jag har ju berättat för mamma att du är så duktig, men nu tycker jag det du gör är väldigt fel, eller det här gillar inte jag. Ska jag berätta för mamma att du inte har varit duktig idag liksom? Det är en kränkning för mig […] (Barnskötare 4)
[…] fysisk beröring på något sätt kan anses vara kränkande, beroende på vad det handlar om […] (Barnskötare 5)
Barnskötarna beskriver även de situationer som de själva anser är de mest vanliga att kränkande behandling förekommer. Jag uppfattar deras svar som att de har en gemensam bild av att rutinsituationerna är de situationer där flest kränkningar sker.
[...] i rutinsituationer tror jag det är vanligast att det sker kränkningar för att där har man kanske inte alltid så mycket tid eller att man kanske är få i personalen, typ som i hallen [...] (Barnskötare 3) [...] vid måltiden tror jag verkligen det kan hända att någon kränker ett barn eftersom att många kanske tycker att det är jätteviktigt att man äter grönsaker till exempel [...] vid samlingen också kanske när ett barn kanske inte vill vara delaktig men att den som håller i samlingen säger att alla ska vara med [...] (Barnskötare 1).
Analys
I analysen går det att tyda två övergripande tankar om kränkande behandling i förskolan, vilka är att barnskötarna anser att begreppet kränkning inte går att definiera och generalisera samt att det är i förskolans rutinsituationer som flest kränkningar eventuellt förekommer. Som beskriver ovan anser barnskötarna att begreppet kränkning inte går att definiera eller generalisera. Att det är svårt att definiera begreppet, i det här fallet enligt barnskötarna, går att sätta i relation till det som Jensen skriver om. Han förklarar att personer kan tolka situationer på olika sätt, och kan därmed anse sig blivit kränkt av en person, trots att det inte var personens avsikt att kränka hen (2015, s. 32). Barnskötarnas uppfattningar om vad
27
kränkande behandling behöver därför inte stämma överens med andras uppfattningar om vad kränkande behandling är.
Barnskötarna förklarar att kränkningarkan ta sig uttryck på, och tas emot på olika sätt. I och med detta, att barnskötarna enligt min mening, trots osäkerheten om begreppets betydelse, ändå verkar ha en relativt konkret bild av vad kränkande behandling är, då de i intervjuerna ger exempel på olika situationer som de anser kan vara just kränkande. Utifrån detta tänker jag att det kan vara av stor vikt för barnskötarna att de, precis som von Wright nämner, har en förståelse för att alla människor är olika individer (referat genom Aspelin, 2017, s. 161). Med utgångspunkt i det som von Wright skriver, att människor är olika individer med olika behov, kan det vara av stor betydelse att som pedagog ha detta i åtanke och vara flexibel i både sitt arbetssätt och förhållningssätt, detta då pedagogen i och med barns individualitet kan komma att behöva anpassa detta.
I relationella teorin skriver von Wright om relationer, att människors känslor, tankar m.m. skiljer sig från dag till dag, detta innebär att en person aldrig kan anse sig besitta kunskapen om vem personen är och hur personen är, då de olika faktorerna dagligen påverkar en (referat genom 2017, s. 161). I citatet där barnskötare 4 enligt min mening, beskriver ett exempel där ett barn inte beter sig som hen brukar och inte lever upp till förskolepersonalens förväntningar, tolkar jag det som att ha förväntningar på någon inte alltid behöver vara positivt, utan att det istället kan ge en negativ påföljd. Denna negativa påföljd uppfattar jag tydlig i exemplet då barnet, just för att hen inte lever upp till förväntningarna får ta emot hot från förskolepersonalens sida.
7.2.2 Goda relationer och bra kommunikation är också ett förebyggande
arbetssätt
I de intervjuer som gjorts med barnskötarna tolkar jag det som att samtliga respondenter anser att relationer mellan de som arbetar, och hur de kommunicerar med varandra samt hur relationer ser ut, kan vara avgörande för hur arbetet med kränkande behandling ser ut. Att våga ta upp jobbiga saker som skett med sina kollegor och att själv våga se sina brister är något som jag anser att de fem barnskötarna trycker hårt på.
[…] man behöver förstå vad man har för grundpelare när det kommer till barnsynen liksom […] En öppenhet, man kan göra fel, det kan man, det blir fel, vi jobbar med människor […] (Barnskötare 3) […] jag tror relationer betyder mycket i arbetet med kränkande behandling, jag tror att det är viktigt att ha bra relationer med både barn och med sina kollegor […] (Barnskötare 4)
När de fem barnskötarna får berätta om vad de själva anser är de tre viktigaste sakerna för ett välfungerat och sammansvetsat arbetslag anser jag att de alla verkar vara väl överens om vad som behövs för att skapa ett tryggt och bra arbetslag. Barnskötarna nämner alla hur viktigt det är att ha ett öppet klimat på arbetsplatsen där alla vågar prata och diskutera
28
händelser som både skett och kan ske på förskolan. Barnskötare 2 beskriver att hen tycker det är av yttersta vikt att man vågar säga ifrån till en kollega när man tycker att något inte ser bra ut, att det är viktigt att ha ett arbetsklimat där en säger ifrån om något inte känns som det ska.
[…] de tre viktigaste sakerna är samsyn […] reflektion och kommunikation, alltså just att man reflekterar och kommunicerar med varandra och att man har ett öppet klimat där man vågar liksom faktiskt ta upp saker som sker och händer […] (Barnskötare 2)
[…] att man pratar med varandra, att man liksom hela tiden tar upp det, man slutar aldrig […] det handlar om att på arbetslagsmöten, att man pratar med varandra, man kanske ser till att liksom göra fallbeskrivningar där man pratar om hur du hade gjort, oj tänkte du så, men jag tänkte såhär eller typ såhär våga ta upp dom sakerna [...] (Barnskötare 1)
Något som jag uppmärksammar är att det i svaret barnskötare 3 ger, nämns att kommunikation och relationer mellan pedagoger och barn också är betydelsefulla för det förebyggande arbetet, vilket inte nämns i de övriga respondenternas svar, då fokus hos dem ligger på arbetet mellan pedagogerna.
[...] det är viktigt att ha en kommunikation i arbetslaget men något som jag tror att många glömmer är att kunna prata bra med barnen, alltså ett sätt som gör att de känner att dom blir hörda och förstådda [...] (Barnskötare 3).
Som barnskötare 3 beskriver är kommunikationen mellan barn och pedagog är minst lika viktig som kommunikationen mellan pedagogerna i arbetslaget. Detta går att tolka som att barnskötare 3 anser att det all typ av kommunikation, oberoende av vem du kommunicerar med, är viktig och betydelsefull.
Analys
Lindell beskriver att tillitsfulla relationer är en viktig del i arbetet för att förebygga mobbning och förnedrande behandling i förskolan. Detta för att man genom att skapa dessa tillitsfulla relationer, minskar risken att man utsätter någon för kränkande behandling då Lindell menar att det är betydligt svårare att kränka någon man har en god relation till (2007, s. 136–137). För att kunna bygga en relation till någon krävs det enligt Jensen att det sker någon form av kommunikation dem sinsemellan (2015, s. 21–22). Utifrån barnskötarnas citat ovan, anser jag att svaren de ger, överensstämmer med vad Lindell och Jensen säger om relationer och kommunikation. Jag uppfattar att samtliga respondenter trycker på vikten av att ha goda dialoger samt reflektera i arbetslaget, det vill säga att det finns ett öppet klimat bland förskolepersonalen. Något jag reflekterar över i respondenternas svar, är att majoriteten av barnskötarna verkar tycka att det viktigaste, när det handlar om att förebygga kränkande behandling i förskolan, är att ha ett bra samarbete med levande dialoger i arbetslaget, medan det endast är en av respondenterna som kommenterar hur viktigt det är med kommunikationen mellan förskolepersonal och barnen.
29
Utifrån detta tolkar jag det som att det i arbetet mot kränkande behandling i förskolan, framförallt behövs ett enat arbetslag med gemensamma värderingar, tillitsfulla relationer och bra kommunikation, men att kommunikationen och relationen mellan pedagog och barn också är viktigt. Att ha bra relationer där kommunikation ständigt är närvarande går enligt min mening i linje med det som Aspelin nämner. Aspelin menar att relationer mellan människor är av stor betydelse då det är i symbios med andra som utveckling, kunskapsskapande och välbefinnande hos en människa skapas (2013, s. 7 och 13). I och med att relationer ständigt skapas mellan olika människor är det enligt mig viktigt att ha i åtanke att det, beroende på relation, kan krävas olika ansträngningar från dig, vilket jag uppfattar som att barnskötare 3 har en förståelse för. Detta är även något som Persson beskriver när han nämner att du som pedagog behöver ha en förståelse för att förhållandet mellan en vuxen och ett barn inte är linjärt, detta betyder att du som pedagog måste kommunicera på ett sätt där barnet visar att hen har förstått och tolkat det du säger på ett rätt sätt (2019, s. 26–27)
7.2.3 Hantering och åtgärder
I respondenternas svar, som framgår av nedanstående citat, tolkar jag det som att det finns en likhet i deras syn på hur en förskola ska arbeta för att förebygga kränkande behandling. Barnskötarna verkar alla vara ense om att en plan i arbetet mot kränkande behandling är det allra viktigaste. De olika respondenterna har dock skilda synpunkter på hur det förebyggande arbetet ska bedrivas, till exempel nämner de arbetslags-tänket, likabehandlingsplan samt vikten av bra relationer i arbetslaget m.m.
[...] det krävs en plan mot kränkande behandling [...] Det ska finnas en sån plan och har man inte en sån plan då bör man upprätta en sån plan så fort som möjligt, för det går ju emot skollagen att inte ha en sån plan. Jag tänker om man inte har en plan, då kommer man ju missa allt det här, det finns risk att man missar att ett barn blir utsatt, att man inte vet hur man ska arbeta för att hantera det som uppstått och även följa upp. Finns det inte någon plan mot kränkande behandling behöver man sätta in en sån direkt [...] (Barnskötare 4)
Jag tolkar det som att barnskötare 4 anser att det viktigaste arbetet mot kränkande behandling, är upprättande av en plan mot detta. Då barnskötare 4 endast nämner detta dokument under intervjuns gång tolkar jag det som att hen anser att det är av största vikt att arbeta just utifrån detta. De övriga barnskötarna nämner dock inte olika dokument i lika stor utsträckning, de fokuserar mer på relationerna mellan kollegorna på förskolan. Det nämner även att arbetslags-tänket är det mest grundläggande och viktiga i arbetet mot kränkande behandling.
[...] hur systematiskt håller vi på med dessa frågor i vardagen, inte bara sånna här PDK:er, utan att det faktiskt används och arbetas med hela tiden [...] (Barnskötare 5)
30
[...] likabehandlingsplan har vi ju som man knaprar på varje år och fyller i [...] Vår reflektionstid med arbetslaget, då går vi igenom hela veckan och liksom lyfter saker och ting [...] att det ska behöva vara så tråkig stämning, att man ska tvinga barnen och hålla hand med varandra, finns det något sätt vi kan göra att det blir positivt [...] Genom att reflektera med arbetslaget varje vecka, det är så vi har gjort liksom [...] (Barnskötare 3)
[...] vi har en krisplan [...] Vi arbetar varje APT med att gå igenom den, vad innebär det här och vad innebär just det här arbetet för vår förskola, i vilka situationer ser vi att det kan uppstå en kränkning och hur kan vi motverka att det sker. Mycket arbete sker också i diskussioner i arbetslaget i att såhär, när jag ser att något barn uppfattar någonting som en pedagog gör [...] att jag då faktiskt är ansvarig för att se till att den här pedagogen får reda på att det här var inte okej, vi har mycket diskussioner kring den här öppenheten, att prata med varandra [...] (Barnskötare 2)
I de tre sistnämnda citaten kan jag uttolka att de även anser att det är av vikt att följa upp de planer man har mot kränkande behandling och att även göra förändringar i dessa vid behov så att de inte förblir statiska.
Analys
Utifrån citatet med barnskötare 4 angående vikten av att ha en plan mot diskriminering och kränkande behandling i förskolan, kan det tolkas som att hen är väl medveten om dessa dokuments betydelse samt att varje förskola skall ha en plan mot diskriminering och kränkande behandling. Trots att lagen om en plan mot diskriminering och kränkande behandling finns, uppfattar jag det som, att barnskötarna anser att det även finns andra minst lika viktiga arbetssätt, till exempel att ständigt ha öppna och kontinuerliga dialoger om ämnet kränkande behandling. Detta synsätt stödjer Persson, då han menar att dialogen är ett verktyg för att skapa förståelse för andra och för att själv kunna göra sig förstådd (2019, s. 26–27). Majoritet av barnskötarna, som jag uppfattar det, lägger stor vikt vid relationer och kommunikationen i arbetslaget. Att lägga stor vikt vid just detta kan enligt min uppfattning vara av betydelse, då Jensen refererar till Watzlawick som nämner interpersonell
kommunikation, som bland annat handlar om att en människa ständigt kommunicerar, detta
trots att vi inte har för avsikt att kommunicera (se Jensen 2015, s. 30). Jensen förklarar även att en människa omedvetet kan ge signaler som kan tolkas på ett fel sätt, till exempel att någon tar ett djupt andetag för att få in mer luft och att den andra personen då tolkar detta som en suck (2015, s. 32). Utifrån Watzlawicks förklaring om att människan ständigt kommunicerar tillsammans barnskötarnas reflektioner, och Jensens förklaring om kommunikation som sker omedvetet, tolkar jag det som att barnskötarnas reflektioner om kommunikationens betydelse för arbetslaget, är av relevans, då relationer med dålig kommunikation enligt Jensen kan resultera i missförstånd och förvirringar om man inte har ett öppet klimat där man inte vågar uttrycka sina känslor och tankar (2015, s. 32).
31