RESULTAT OCH ANALYS AV INTERVJUER

Under detta kapitel presenterar vi resultaten från intervjuerna och vår analys av dem. Vi analyser intervjuerna utifrån frågor som vi brutit ner våra forskningsfrågor till. Kapitlet avslutas med en sammanfattande analys.

7.1 Vad bidrar lagstadgandet av barnkonventionen till?

Samtliga av de intervjuade ansåg att barnkonventionens lagstadgande bidrar till en större tydlighet eftersom en lag har mer tyngd än vad en ett rättsligt bindande dokument har, detta bidrar till att barnkonventionen får en helt annan status nu när den är lag. Lagstadgandet av barnkonventionen kommer bidra till att det läggs ett extra fokus på barnens delaktighet vilket kommer att göra att barnens delaktighet i planeringsprocessen ökar (Ahlstrand, personlig kommunikation, 24 april, 2020) och då kommer troligtvis barnens delaktighet att bli en naturlig del i planeringen (Klint, personlig kommunikation, 29 april, 2020). Lagstadgandet av barnkonventionen innebär en pedagogisk fördel då lagstadgandet av barnkonventionen tydliggör att de som arbetar med barn måste ha kunskap och verktyg för att förverkliga barnkonventionen (Lidfors, personlig kommunikation, 24 april, 2020). Lagstadgandet kommer troligtvis även “räta ut” frågetecken kring vad barns bästa är och hur man ska göra avvägningar (Svennberg, personlig kommunikation, 15 april, 2020). När intervjupersonerna pratar om lagstadgandet av barnkonventionen som att det bidrar till en större tydlighet eller ger konventionen en större tyngd använder de ord som “om” och “troligtvis”, och man beskriver inte hur det görs ute i verksamheterna vilket visar att svaren är svävande. För att barnkonventionen ska vara en naturlig del i en verksamhet och att barnperspektivet ska vara en självklar del på alla nivåer och inom alla områden krävs det att medarbetare får

möjligheten att arbeta med detta perspektiv (Barnombudsmannen, 2015).

7_{​.2 Hur diskuterar intervjupersonerna kunskap i arbetet och hur lär sig intervjupersonerna}

nya saker? Vad betyder erfarenheter av tidigare konsekvensanalyser?

När nya perspektiv ska integreras i planeringen ligger det mycket på den enskilde konsulten att själv läsa in sig och se till att följa med i den utveckling som sker. Som konsult sätter man sig in i många olika frågor inför varje givet uppdrag och det är så de lärt sig

kommunikation, 4 maj, 2020; Klint, personlig kommunikation, 29 april, 2020), till exempel i form av deltagande på seminarier samt läsning av artiklar och blogginlägg, håller konsulter sig uppdaterade och får information om lagförändringar. De får sålla och gallra ut det de berörs av för tillfället och försöka ta reda på så mycket som möjligt om det. Som nämnts ovan ligger det på den enskilde konsulten att läsa in sig på nya perspektiv inför varje uppdrag vilket gör att det inte finns något gemensamt organisatoriskt lärande (Lundberg, 2011). Detta gör att information försummas inom organisationen. Då tjänstepersoner på egen hand måste sortera vad som är relevant för deras arbete finns en stor risk att barns perspektiv bortprioriteras.

Samtidigt som Wahlgren (personlig kommunikation, 4 maj, 2020) anser att de redan kan barnkonventionen på Tyréns uppger han att han faktiskt inte vet vilka artiklar från barnkonventionen som de arbetar med. Det är upp till beställaren att hålla koll på det och större delen av barnkonventionen rör inte dem som arbetar med samhällsbyggnad enligt några av intervjupersonerna. Istället finns det givna ramar för hur barnets bästa fångas in i

barnkonsekvensanalyserna man jobbar med. Det saknas en beskrivning av hur de lärt sig barnkonventionen på Tyréns, vilket indikerar att barnkonventionen knappt adderas i det praktiska arbetet och det finns inget som integrerar barnkonventionen i den befintliga

strukturen (Hilding-Rydevik et al., 2010). En annan syn i intervjuerna är att konventionen ska användas som en helhet eftersom artiklarna är beroende av varandra (Lundin Karphammar, personlig kommunikation, 22 maj, 2020). Det säger emot perspektivet om att de flesta

artiklarna inte rör stadsplanering. Det uppstår en problematik när arkitekter/planerare inte vet vilka av artiklarna som berör området som de arbetar med, eftersom barnkonventionen gäller alla organisationer och ska tillämpas i alla fall barn berörs (SFS 2018:1197). Planeringen berör alltid barn i någon mening (Segerström, 2019). Om de som arbetar med stadsplanering inte känner till konventionens artiklar kan de inte redogöra för hur barnens rättigheter tillgodosetts.

Boverket och Sveriges kommuner och regioner (SKR) kan hjälpa stadsplanerare att lära sig barnkonventionen och implementera den i praktiken. Boverket kan bidra med uppföljning och utvärdering i olika sammanhang, vägledningar till kommunerna. Genom uppdraget

kartläggning och analys av den praktiska tillämpningen av barnkonventionen kan Boverket identifiera brister och lämna förslag på förbättringar (Ahlstrand, personlig kommunikation, 24

april, 2020). Boverket är främst en kunskapsspridare när det gäller att påminna om barnkonventionen och kan ge ut allmänna råd inom hela sitt verksamhetsområde.

“Vi har inte föreskriftsrätt just när det gäller barnkonventionen, men vi har som sagt vägledning. Allmänna råd och vägledning kan vara på många olika sätt, det kan vara webbseminarium, det kan vara kunskapsbanken som vi har som är väldigt använd och uppskattad av många där ute” (Lidfors, personlig kommunikation, 24 april, 2020).

Riktlinjerna som Boverket producerar är anpassade för yrkesverksamma och kan användas av planerare för att underlätta deras implementering av barnkonventionen. Då Boverket

producerar riktlinjer, vägledningar och stöd som yrkesverksamma kan använda sig av ges det möjligheter till ett organisatoriskt lärande (Lundberg, 2011). Enligt Boverket är riktlinjer, vägledningar och stöd flitigt använda bland kommuner och myndigheter men frågan är om kommunerna och myndigheterna tar tillfället till att skapa ett organisatoriskt lärande utifrån riktlinjerna eller om de endast följs.

Boverket har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga och analysera den praktiska tillämpningen av barnkonventionen och hittills har man kommit fram till att det finns en kunskap om barnkonventionen och implementering av den, men att kunskapsnivån generellt spretar i kommuner och regioner. Kommunerna svarar att man jobbar med “barntänket”, men inte alltid utifrån konventionens artiklar (Lidfors, personlig kommunikation, 24 april, 2020). Detta visar på att det finns en viss kunskapsnivå men kommuner och regioner är inte

medvetna om vilka artiklar som berör deras arbete. Det gör att kommuner och regioner inte kan redogöra för hur barnens rättigheter tillgodosetts. Många kommuner pratar hellre om barnperspektiv än barnkonventionen (Ahlstrand, personlig kommunikation, 24 april, 2020), kanske för att artiklarna kan uppfattas som krångliga och svåra att förstå. Att diskutera barnperspektivet snarare än barnkonventionen innebär att planerarna pratar om vad de anser är det bästa för barn (Nordenfors, 2010) utifrån sina uppfattningar om barn, istället för att utifrån barnkonventionen belysa barns lagstadgade rättigheter. Det medför en risk att barns perspektiv försummas.

Det finns ett behov av att utbilda stadsplanerare inom barnkonventionen eftersom att det är viktigt att kunskapen finns på förvaltningarna och att det finns de som ansvarar för att det

görs. Nu när barnkonventionen har blivit en lag handlar det om att lära sig om

barnkonventionen, det handlar om att arbeta med kunskapshöjning (Svennberg, personlig kommunikation, 15 april, 2020). Det som beskrivs ovan visar på att det inom Göteborgs Stad är viktigt med organisatoriskt minne (Lundberg, 2011) för att skapa möjligheter för

kunskapshöjning. Svennberg (personlig kommunikation, 15 april, 2020) belyser även att det krävs kunskap om lärande för att få in barnkonventionen i det vardagliga arbetet, vilket är ett nytt perspektiv för många verksamheter. Detta är även något som Barnombudsmannen (2015) lyfter. För att en anställd ska ha möjligheten att verkställa, tillämpa och genomföra

barnkonventionen krävs kunskap om lagens syfte och dess innebörd. När man förstår innebörden i barnkonventionen ökar engagemanget i arbetet med den (Barnombudsmannen, 2015). När man inte har kunskap om barnkonventionen kan arbetet med den upplevas som tidskrävande och artiklarna upplevs som otydliga på grund av att man inte förstår hur de ska användas. Men när arkitekter/planerare väl tar sig an och lär sig om barnkonventionen skapas det en förståelse för att detta är en arbetsmetod som lyfter och verifierar det arbetet som man redan gör. En utmaning är att cheferna inte ger tjänstepersoner tid att ta in och utbildas inom barnkonventionen, detta måste bli en prioritet bland cheferna (Lundin Karphammar, personlig kommunikation, 22 maj, 2020). Enligt Albrechts (2010) tar förändringar i samhället tid, och planerare måste aktivt verka för att genomföra förändringar. Då tjänstepersonerna inte får utrymme för lärande saknar de möjligheter att tillgodose barns rättigheter.

Några av intervjupersonerna lyfte barnkonsekvensanalyser som ett arbetssätt för att lära sig att implementera barnkonventionen i det praktiska arbetet. I intervjuerna beskrivs det inte hur man arbetar med barnkonventionen, det beskrivs endast att man gör det. Svennberg (personlig kommunikation, 15 april, 2020) förklarar att barnkonsekvensanalyserna har hjälpt Göteborgs Stad att omsätta barnkonventionen till sin praktik, men de behöver ständigt uppdatera sig. Vidare förklarar Svennberg att Göteborgs Stad behöver arbeta mer med utvärdering av barnkonsekvensanalyser.

7_{​.​3​ Hur arbetar planerare med barnkonsekvensanalyser?}

När det görs barnkonsekvensanalyser tas det ett ansvar för framtiden, för den framtida generationen. I barnkonsekvensanalysen ska man också titta på hur beslut påverkar barn på kort och lång sikt.

“När man fattar beslut inom stadsplanering så är det självklart att titta på att hur påverkar detta framtida generationer, hur påverkar det barn på kort och lång sikt” (Lundin Karphammar, personlig kommunikation, 22 maj, 2020).

Citatet handlar om att barnkonsekvensanalyser bidrar till att barnets rättigheter stärks. När barnet får stärkta rättigheter bidrar det till att barnet får det bättre ur många olika synvinklar. Detta leder i sin tur till ett bättre samhälle för barnet, men även ett bättre samhälle för alla. Barnets rättigheter berör den sociala hållbarheten eftersom att det blir ett socialt bättre samhälle när barnets rättigheter blir stärkta.

Barnkonsekvensanalysen handlar om ett arbetssätt som ska finnas med i hela processen, det ska inte vara något man bara “checkar av” (Svennberg, personlig kommunikation, 15 april, 2020). Barnkonsekvensanalyser gör det möjligt för planerare att analysera hur barn kommer att påverkas eller inte påverkas av ett beslut. Genom att göra barnkonsekvensanalyser kan projektets negativa påverkan på barn minimeras eftersom att det i barnkonsekvensanalysen görs en inventering där man tittar på vad som är bra för barn i miljön och vilka brister som ska åtgärdas i framtiden. Intervjupersonerna pratar inte om hur planeringen behöver förändras för att bättre passa barnen, utan pratar om att barnkonsekvensanalysen är ett arbetssätt som ska finnas med i hela planeringsprocessen. Barnkonsekvensanalyser är därför en policy som läggs till i den befintliga planeringen, vilket tyder på att det adderas (Hilding-Rydevik et al., 2010).

Samtliga av de intervjuade hänvisar till material från Göteborgs Stad då de har arbetat med barnperspektivet i många år. Göteborgs Stad har i många år legat i framkant i arbetet med både barnkonsekvensanalys (BKA) och social konsekvensanalys (SKA). Att Göteborgs Stads arbete har fått så gott resultat handlar om att de har systematiserat sitt arbetet med hjälp av BKA för att ha ett arbetssätt och det som inte har fungerat har de fortsatt att utveckla

finns en intern grupp som består av ansvariga representanter från varje planenhet, det leds av Mie Svennberg. Det finns också ett labb som den interna gruppen driver för att få svar på frågor om barnkonsekvensanalyser och socialkonsekvensanalyser. Sedan finns det även, inom hela Göteborgs Stad, en utvecklingsgrupp för BKA/SKA. I utvecklingsgruppen samarbetar flera förvaltningar och bolag i frågor som behöver utvecklas i arbetet med BKA/SKA. S_{​amtidigt lär sig de som ingår i samarbetet vilka svårigheter och otydligheter det finns med} det befintliga stödmaterialet och vad som behöver utvecklas_{​. Just nu tittar utvecklingsgruppen} på en särskild del av stadsutvecklingsprocessen som är mellan planering och genomförandet för att täta ihop glappet däremellan:

“Vi är ganska bra på ändå, tycker jag, att i planprocessen få med barnperspektivet. [...] Men att få det till genomförande är ganska svårt och dels beror det på att det tar så lång tid. Vi har några exempel från 2011 som var de första BKA och SKA som gjordes - och det byggs nu. Så det är svårt att se om vi verkligen kan se det i den byggda miljön, det vi fick med oss från tv spel och så vidare. Men det vi håller på med nu är en utveckling för att täta ihop glappet mellan planering och genomförande” (Svennberg, personlig kommunikation, 15 april, 2020).

Då Göteborgs Stad går tillbaka till de första BKA och SKA som gjordes för att utvärdera BKA:n och SKA:n, samt för att utveckla deras arbete visar det att det inom kommunen finns ett organisatoriskt lärande och minne (Lundberg, 2011). Det gör att tidigare brister i

arbetssättet kan upptäckas och justeras. Det systematiserade arbetet inom Göteborgs Stad möjliggör strävan efter att ständigt utveckla verktygen, både BKA och SKA (Albrechts, 2010).

Enligt Svennberg ska planerare alltid vara medvetna om att få med barnperspektivet genom hela planeringen eftersom det är lätt att “haka upp” sig när det ska analyseras utifrån ett barnperspektiv när det egentligen handlar om att man ska arbeta så att staden blir bättre för barn. Så egentligen skulle Svennberg vilja döpa om arbetssättet för att planerare ska arbeta för att staden ska bli bättre för barnen.

“Jag tänker att när man säger barnkonsekvensanalys, så skulle jag egentligen vilja säga att vi ska jobba med att det här är ett arbetssätt för barnperspektivet i planering” (Svennberg, personlig kommunikation, 15 april, 2020).

Det är konstigt att det ska behövas en särskild process för barnperspektivet för planering handlar om att skapa en god stad för alla. Då barn ofta glömdes bort när man arbetade med sociala konsekvensanalyser behövdes en separat process för att barnen skulle synliggöras och få sina röster hörda.

“Så länge barn inte är en självklar del i när vi pratar social hållbarhet så måste vi ha ett särskilt verktyg och och en särskilt process för att arbeta med barn” (Svennberg, personlig

kommunikation, 15 april, 2020).

Citatet belyser att det krävs särskilda verktyg och processer för att arbeta med barn.

Svennberg syftar på att barnen kommer bli en självklar del av planeringen när vanan av att barn synliggörs och görs hörda är tillräckligt stor. För att nya perspektiv ska bli en naturlig del av planeringspraktiken krävs dock att de blir integrerade i den befintliga planeringen (Hilding-Rydevik et al., 2010) och att praktiken förändras strukturellt (Albrechts, 2010). När barnen synliggörs och görs hörda i specifika situationer innebär det snarare en addering av perspektiv, vilket resulterar i att planering med och för barn separeras från övrig planering. Även om man lägger ner tid på att ha dessa separata verktyg och processer för barn, innebär det en addering av perspektiv vilket hindrar barn från att vara en naturlig del av planeringen (Hilding-Rydevik et al., 2010).

7.4 Hur pratar intervjupersonerna om barn, deltagandeprocesser och svårigheter som behöver hanteras? Typ av svårigheter?

I en beskrivning av en stad för barn poängteras vikten av att alla barn har en plats i staden, och att barnen är olika individer:

“Jag tänker lite att den ideala platsen [...] [är] en plats för alla där barnen har en lika naturlig plats bland medborgare i samhället oavsett kön, ålder, härkomst, funktionshinder och olika saker” (Ahlstrand, personlig kommunikation, 24 april, 2020).

“Barn är inte bara barn utan de är också pojke eller flicka och de kan ha funktionshinder och de kan ha olika social bakgrund” (Lidfors, personlig kommunikation, 24 april, 2020).

Citaten belyser att barn inte är en homogen grupp utan de är barn i olika åldrar, med olika kön, etnicitet, socioekonomiska förhållanden och eventuellt funktionshinder (Boverket, 2019). Detta leder till att barn har olika behov, erfarenheter och förutsättningar vilket medför

att det krävs olika metoder för att involvera barn (Hedman, 2009). Rätten till olikhet (Young, 2016) innebär att planeringen behöver anpassas efter barnens olikheter. Idag är det däremot barnen som måste anpassa sig efter planeringen (Cele & van der Burgt, 2015).

Framkomlighet, trygghet och säkerhet lyfts i intervjuerna som viktiga delar i förverkligandet av en stad för barn. Det måste finnas säkra och trygga gång- och cykelvägar som är

framkomliga och hänger ihop. Det måste även finnas lekmöjligheter, platser i staden där barnen kan stanna upp och där barnen vill befinna sig (Klint, personlig kommunikation, 29 april, 2020). Att barn lyfts i samband med säkerhet och trygghet visar på ett skyddsperspektiv av barnen. Framställandet av barn som individer i särskilt behov av skydd innebär att vuxna pratar om barn som objekt utifrån ett barnperspektiv (Cele & van der Burgt, 2014). De definierar barns behov av exempelvis säkra och trygga cykelvägar utifrån sitt perspektiv på barn även om barn är experter på sin närmiljö och ska göras hörda (Björklid & Nordström, 2012). Skyddsperspektivet överordnas delaktighetsperspektivet vilket är problematiskt då framställningen av barn flyttar dem längre från beslutsfattande (Joelsson, 2019). Barnen framställs som apolitiska vilket i sig framställer dem som mindre kunniga och kompetenta. Genom att skyddsperpsektivet överordnas delaktighetsperspektivet ses barnen därför inte som legitima kunskapssubjekt.

Huvudregeln i barnkonventionen är att barnet ska ses som konsekvent självständigt så långt som möjligt, sen kan det även innebära att de vuxna måste skydda barnet i vissa situationer (Lundin Karphammar, personlig kommunikation, 22 maj, 2020). Skyddsperspektivet försvårar barnens möjlighet till delaktighet i planeringen. Detta lyfter barn som apolitiska vilket medför svårigheter för att barnet ska ses som en kompetent social aktör (Cele & van der Burgt, 2015; Cele & van der Burgt, 2014). För att barn ska vara delaktiga i planeringen krävs det att barn ses som politiska subjekt som är kompetenta sociala aktörer i samhället.

Barnens inkludering och delaktighet i planeringen handlar om en rättviseaspekt. Det som barnen kan bidra med i stadsplaneringen är att de är experter på sin närmiljö och kan ge sitt perspektiv. De uppmärksammar andra saker än vuxna (Ahlstrand, personlig kommunikation, 24 april, 2020). Barnen kan tydliggöra sina upplevelser och berätta vad de tycker om för miljöer. Barn kan bidra med förståelse av saker som de vuxna inte tror påverkar; exempelvis

att det är smutsigt, luktar illa och att det bullrar. När barnen inkluderas blir det tydligt om vad barn tycker, det är inte någonting som planerare bara säger utan det är barn som har uttryckt det. Barn kan även bidra till att tydliggöra sina rörelsemönster (Klint, personlig

kommunikation, 29 april, 2020). De intervjuade pratar om barn som att de har kunskaper som behövs i planeringen. Intervjupersonerna anser att barnens delaktighet i planeringen har ett stort värde och i intervjuerna framhävs barnen som experter på sin närmiljö då barn använder närmiljön i betydligt större uträckning än de vuxna. Barnen anses ha kunskaper som

planerarna inte har. I beskrivningen vad barn kan bidra med i stadsplaneringen framställs barnen som bärare av kunskap (Joelsson, 2019).

Intervjupersonerna belyser att barnen ska vara delaktiga i planeringsprocessen så tidigt som möjligt, vilket är planerarens ansvar. Det finns riktlinjer för hur man ska arbeta, det finns utbildningar och checklistor, men hur det görs i praktiken får inte samma genomslag. I intervjuerna sägs det att barnen ska få möjligheten att uttrycka sina åsikter, men

intervjupersonerna reflekterar inte kring hur planeringen behöver förändras för att involvera barn från första början. Detta medför att barnens möjlighet att uttrycka sina åsikter i praktiken blir begränsade.

Planeraren ska tillgängliggöra planeringsprocesser för barn, om det är en planeringsprocess som påverkar barn:

“Ska man förstå barn så måste man också fråga barn [vad de tycker] och ta in dem. Och på så sätt kan man säga att det finns ett behov [av att tillgängliggöra planeringsprocesser för barn]. Ska vi förstå barn så måste vi prata med barn och tänka utifrån deras perspektiv” (Klint, personlig kommunikation, 29 april, 2020).

Citatet handlar om att planerare måste prata med barn för att förstå dem. Att tillgängliggöra planeringsprocesser anses viktigt utifrån det perspektivet. Dock är det viktigt att prata om barn som politiska och att se dem som en viktig aktör i beslutstagande men enligt citatet framställs barnen som att de måste förstås av de vuxna som tar beslut snarare än som politiska aktörer. Det leder till att planerare ser barn som objekt och inte som kunskapssubjekt som är kompetenta nog för att ta beslut (Joelsson, 2019).

Återkopplingen till barn som deltar i planeringsprocesser är jätteviktig och bör göras i flera olika sammanhang, vilket påpekas av flera intervjupersoner. Intervjupersonerna tycker att återkoppling är svårt och att det, liksom utvärdering av projekt, inte prioriteras av beställare. Det krävs återkoppling till barnen som har deltagit för att de ska veta vad de har bidragit med i planeringen.

7.5 Barnets eget perspektiv eller de vuxnas definition av barnperspektivet?

Samtliga av de intervjuade ansåg att barnperspektiv och barnets perspektiv är viktiga att förstå för att kunna göra en barnkonsekvensanalys, dessa perspektiven måste finnas med. I intervjuerna gjordes åtskillnad mellan begreppen barnperspektiv och barnets perspektiv. Ett barnperspektiv innebär att de vuxna försöker förstå barn och sätta sig in i barnets situation