Resultatavsnittet grundar sig på de insamlade materialen från vår enkätundersökning som vi har fått fram från respektive land. Först presenteras de generella svaren tillsammans med varsin stapel med olika färger i diagrammen, som visar både det vi fått från Finland och Sverige.
I Tabellerna 1 och 2 nedan presenteras pedagogernas utbildning samt hur många år de har varit verksamma i förskolan.
Tabell 1. De finska och svenska pedagogernas utbildning
Tabell 2. De finska och svenska pedagogernas arbete inom yrket
25
Det var 32 pedagoger som svarade på enkäten, 5 var från Finland och 27 från Sverige.
Majoriteten av de som svarade var förskollärare (24st) och barnskötare (3st). Det var 5 som hade annan utbildning, bland annat en socionom ochen fritidspedagog i Finland (Se Tabell 1). Att vi inte fick fler svar från Finland gör att man inte kan generalisera hur situationen ser ut där och därmed går det inte att dra slutsatser om hur det verkligen är. Majoriteten av pedagogerna har arbetat i över 10 år på förskola och de som arbetat kortast tid har varit verksamma mellan 1 och 3 år (Se Tabell 2).
I Tabell 3 nedan presenteras det hur många flerspråkiga barn som finns i pedagogernas barngrupp.
Tabell 3. Hur många flerspråkiga barn pedagogerna har i sin barngrupp
Majoriteten av pedagogerna hade över fem flerspråkiga barn i sin barngrupp (Se Tabell 3).
Detta ger inte ett exakt antal flerspråkiga barn som de har i gruppen och det kan vara över 10 som är flerspråkiga. Det var bara en finsk förskola som svarade ”Fler än 5” på enkäten, vilket i sig kan ha grunden i att exempelvis invandringen inte är lika stor där som i Sverige.
Pedagogerna, som svarade på denna enkät arbetade i språkbadsförskolor där barnen huvudsakligen kommer från enspråkiga familjer och därmed delar samma språk och kultur som de andra i gruppen.
I Tabell 4 nedan presenteras resultatet från pedagogernas egna åsikter kring barnens kunskaper i språket, samt om de har särskilda förväntningar förutom det som står i läroplanen.
26
Tabell 4. När barnen visar goda kunskaper i svenska enligt pedagogerna
Svaren på frågan gav en möjlighet att kategorisera svaren eftersom det som är viktigast är att visa förståelse och uttrycka sig eller visa förståelse genom agerande samt vet ej. Därmed analyserades svaren utifrån dessa kategorier.
Majoriteten av pedagogerna ansåg att ett barn visar goda kunskaper inom språket när barnet kan förstå vad man säger och ge respons verbalt på samma språk. Som man kan se i Tabell 4, har de svenska pedagogerna olika åsikter om när barnet visar goda kunskaper i språket och en av dem uttrycker sig på följande sätt:
”När de kan förmedla sig, resonera, föra dialog. Allt är beroende på vilket nuläge varje barn har när de börjar på förskolan”.
Som man kan se i detta citat, spelar det också roll i vilket läge barnet är språkligt när det börjar i förskolan och därmed kan barnet ha väldigt olika förutsättningar när det kommer till deras kunskaper i sitt språk. Svensson påminner att man inte ska generalisera barns kunskaper allt för mycket, eftersom de är egna individer och kan ha olika skildringar av sin uppväxt. Vidare har det en stor betydelse vilken tid på året barnet är född (Svensson, 1998, s. 57).
Svaren från Finland visar att de inte har lika mycket förståelse för barns olikheter inom språkutvecklingen och uttrycker sig bland annat genom följande citat:
”Barnet har goda kunskaper i förståelse av språkbadsspråket då barnet klarar av att följa instruktioner och kan svara på frågor och föra en diskussion även barnet själv svarar på sitt modersmål (finska)”.
Dock måste man komma ihåg att det var väldigt få svar från Finland och att det inte därför blir jämförbart.
I Tabell 5 nedan presenteras resultatet från vad pedagogerna har svarat på frågan om vem som har ansvaret för att barns språk ska kunna utvecklas på ett bra sätt.
27
Tabell 5. Vem pedagogerna anser ha ansvaret för barns språkutveckling
Majoriteten av pedagogerna i respektive land ansåg att ansvaret för barns språkutveckling låg hos pedagoger och föräldrar. Det var bara en liten andel pedagoger som tyckte att det endast var föräldrarnas ansvar. Pedagogerna i Finland ansåg att det huvudsakligen var både pedagogernas och föräldrarnas ansvar men en person tyckte att det endast tillhörde pedagogerna. Det var en pedagog i Sverige som tyckte ansvaret låg hos modersmålspedagogen. Bland annat uttryckte sig en av pedagogerna på följande sätt:
”Både och absolut. Men till största del föräldrarna. De kan barnets andra språk som de får öva på hemma. Sen fyller förskolan och kompisar på med svenska”.
I Tabell 6 nedan presenteras pedagogernas åsikter om språkets betydelse för identiteten.
Tabell 6. pedagogernas åsikter om vilken roll språket har för identiteten.
28
Det var många pedagoger som uttryckte sig i svar genom att använda begreppet “viktigt”
och bara en uttryckte sig genom “inte viktigt”. De som inte svarade på frågan kategoriserades efter “annat”. Därmed valde vi att kategorisera svaren inom tre grupper. Vi använder det även som ett sätt att förenkla vår analys av resultaten av frågan.
Många ansåg att språket hade en stor betydelse, eftersom det hjälper att få fram det vi tycker och känner samt samla in information från omvärlden som vi sedan kan reflektera över. En av pedagogerna svarade på följande sätt:
” Utan någon form av språk så blir det ju svårt att visa vem man är och vilka önskningar, åsikter och tankar man har”.
Det var några som ansåg att det beror mycket på individen i sig och att det beror lite på hur man är som person. En av de finska pedagogerna uttryckte sig genom följande citat:
”Språkets identitet beror mycket på personen, för en del är ett språk viktigt medan andra kan se språket som ett medel att kommunicera med människor. Utåtriktade människor har lättare att acceptera att man kan vara tvåspråkig”.
I Tabell 7 nedan presenteras vilka metoder som pedagogerna använder sig mest av i verksamheten.
Tabell 7. Metoderna som pedagogerna använder sig av för att främja barns språkutveckling.
Pedagogerna i Sverige förhåller sig mest till samtal och kommunikation i sitt arbete med spårutveckling hos barn, eftersom de tänker att denna aktivitet återkommer hela tiden under dagen. En av pedagogerna uttrycker sig på följande sätt:
” All tid i förskolan används för att stödja språket för barnen. Barn lär sig bäst i samspel med andra”.
Enligt den sociokulturella teorin, lär barn sig språk i samspel med varandra. Språk är ett socialt verktyg som utvecklas tillsammans i ett socialt sammanhang (Säljö, 2017, s. 255).
Genom dialog och samtal kan pedagogen stödja barnens intresse för att använda språket och
29
hjälpa dem att upptäcka nya ord samt hur dessa ska användas (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015, s. 210–212). Pedagogerna i båda länderna höll med om att bilder och böcker är bra material att använda sig av. I Finland var det samma antal i respektive metoder och som därmed kan tolkas vara det som är mest populärt bland dessa fem språkbadsförkolor.
Pedagogerna i respektive land hade skilda åsikter om lekens betydelse för språkutvecklingen. I Sverige ansågs det vara viktigare än i Finland, vilket också kan bero på att det var fler som svarade från Sverige. Björklund m.fl., anser att leken ger barnen en naturlig möjlighet att utveckla sitt språkkunnande och är en situation där barnet kan öva på att använda de nya begreppen och ord som det lärt sig vid samspelet med de vuxna (2013).
Rollek och teater var inte så populärt bland någon av pedagogerna, men som ändå några använder sig av. Svaren på frågan var i enlighet med den svenska läroplanens intentioner:
”Varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra”
(Lpfö98, 2016, s. 10).
I Tabell 8 kan man se vad pedagogerna tänker kring sina egna kunskaper i svenska.
Tabell 8. Pedagogerna anser att det är viktigt att de själva har goda kunskaper inom språket.
De flesta pedagogerna uttryckte sig genom bland annat ”viktigt” respektive ”beror på” och därmed valde vi att kategorisera svaren enligt dessa. Pedagogerna hade skilda åsikter om det är viktigt för pedagogen att själv kunna det svenska språket väl eller inte. Många ansåg att det var viktigt, eftersom man önskar kunna lära ut ett språk rätt. Pedagogerna, som ansåg att det inte är viktigt argumenterade för att det som är viktigare är ett gott samarbete mellan förskolan och föräldrarna samt att vi ska kunna lära barnen att olikhet är bra. En av de svenska pedagogerna i Sverige uttryckte sig enligt följande:
”Huvudsaken är att pedagogerna är positiva till alla språk och har ett förhållningssätt som uppmuntrar språk i alla former. Pedagog som inte kan språket ska inte prata i syfte att lära utan ex. i syfte att visa att det inte är farligt att prova prata på ett nytt språk. Den som kan språket kan använda sig av den i utlärning”.
30
I Tabell 9 nedan presenteras det vad pedagogerna anser är de viktigaste principerna i arbetet med barn som inte har svenska som sitt första språk.
Tabell 9. Vad pedagogerna anser är det viktigaste i arbetet med barn som inte har svenska som sitt första språk.
De flesta pedagoger anser att bland de viktigaste principerna i arbetet med barn som inte har svenska som sitt första språk är hur de arbetar med dessa barn för att utveckla språket och inte hur de tänker kring det. Barn som inte behärskar svenska behöver utförliga strategier för att utveckla sina språkfärdigheter. Pedagogernas inställning gentemot språkutveckling har stor inverkan. Därför är det viktigt att pedagogerna arbetar på ett sätt som tar barn ett steg framåt i sin språkutveckling. En av pedagogerna uttryckte sig enligt följande citat:
"Barnen lär sig på olika sätt och olika snabbt... Att vara tydliga i språk, kroppsspråk. Bilder.
Använda TAKK för att förstärka språket. Hela tiden benämna saker med rätt namn. Att ha en bra kommunikation med föräldrar så alla är trygga med vistelsen på förskolan!"
Några pedagoger visar hur de tänker kring ämnet men inte vilka principer de använder sig av i arbetet med barn som inte har svenska som första språk. Exempelvis uttryckte sig en av pedagogerna på följande sätt:
”Att man är intresserad av teckenspråk, bildstöd och att man har ett gemensamt förhållningssätt”
Två pedagoger anser att man ska arbeta på ett interkulturellt sätt medan tre pedagoger anser att de inte behöver använda sig av särskilda principer i arbetet med språkutveckling.
6.1 Finland
Det var bara fem respondenter från Finland som svarade på enkäten. Svaren var generellt sätt väl utvecklade, oavsett vilken utbildning eller arbetserfarenhet de hade. Det var bara i en fråga, som pedagogen med socionomutbildning svarade annorlunda på och påstod att det inte skulle stå någonting om språkbad i läroplanen. Detta var någonting som de andra pedagogerna ansåg vara raka motsatsen och berättade att det finns ett tydligt stycke om det.
31
6.1.1 Pedagogernas förhållningssätt
Pedagogerna hade generellt sett väldigt liknande tankar och ansåg att språk är ett ämne som borde uppmärksammas mer i förskolorna. Dock skilde sig meningarna åt när det gällde hur de ansåg att läroplanen förhöll sig till språk. Det var en pedagog som förklarade att språkbad inte uppmärksammas i läroplanen, men vilket en annan pedagog påstod att det var tvärtom.
Att det skiljde sig mellan dessa åsikter kan bero på att den ena var socionom och den andra var förskollärare. Detta kan indikera att socionomen inte är lika insatt i läroplanen som kanske en förskollärare är. Majoriteten av pedagogerna ansåg att ansvaret för barnens språkutveckling låg både på pedagogerna och föräldrarna (se Tabell 5). Dock var det en pedagog som ansåg att ansvaret endast låg på pedagogerna, vilket därmed sätter en stor press på deras kunskaper och sätt att lära ut. Man kan påpeka att det inte var någon som ansåg att det endast skulle vara föräldrarnas ansvar. I språkbad med barn som kommer från helt finska familjer vanligtvis så är detta ett förståeligt resultat.
Fyra av fem pedagoger ansåg att det är viktigt att berätta och arbeta med mångkulturalitet i förskolorna, trots att det inte finns så många barn i språkbaden som skulle ha annan kultur än den finska. De menade, att genom att prata med barn om de olika kulturerna lär de sig även om människors olikheter och samtidigt att uppskatta dem mer. Bland annat uttryckte sig en pedagog på följande sätt:
” Absolut...vi lever i ett mångkulturellt samhälle och behöver förhålla oss till det och möta det med öppna sinnen, se det som det berikar...flerspråkighet är viktigt att uppmuntra då språken berikar varandra”
När det kommer till pedagogernas åsikter om när ett barn visar goda kunskaper inom det svenska språket, tyckte alla att man som pedagog kan avgöra barnets kunskapsnivå om denne kan förstå det du säger och uttrycker sig relativt bra (se Tabell 4). Ingen av pedagogerna skrev att barnen skulle kunna visa kunskap genom att bara agera efter det barnet blir ombett att göra.
6.1.2 Metoder som används i förskolan för att utveckla språket
I Finland använde sig pedagogerna mest av bilder och böcker som metod för att stödja barns språkutveckling. Bilderna föreställer en situation eller aktivitet som har en förklaring på svenska under. Barnet får en möjlighet att med hjälp av det visuella sinnet se bilden och i skrift det som pedagogen säger. När barnet har flera gånger fått se och höra detta, kommer hen eventuellt att memorera det i sitt undermedvetna och så småningom börja använda sig av det. Med hjälp av böckerna kan barnen höra historier på svenska och åter igen använda sig av det hen ser och hör för att försöka skapa en uppfattning om vad berättelsen handlar om. Pedagogerna berättar att det är viktigt att försöka stödja barnen och hjälpa dem att bli förstådda. Under dessa stunder, som man använder sig av bild stöd, är det viktigt att man som pedagog låter barnen ta sin tid och försöka att inte kräva för mycket av dem för snabbt.
De anser att det är viktigare att situationer hålls trevliga, än att de ska gå ut på att skapa fullständiga svenska satser för att förklara situationen eller berättelsen de hört. Med andra ord är det vi gör tillsammans det som är viktigare och det som fokusen måste läggas på. När ett barn vågar använda språket, är det viktigt att man berömmer barnet eftersom detta
32
uppmuntrar dem till att fortsätta att använda och utveckla språket samt hjälper att öka på deras självförtroende. Pedagogerna ansåg att språket i själva verket är väldigt viktigt för identiteten och dess utveckling. Språket är någonting som hjälper oss att visa vem vi är och genom det pröva oss framåt med vår egen förmåga samt förstå vilken situation vi är i.
Pedagogerna påminde om att det är viktigt att man inom språkbad håller sig fast vid språkbadsspråket och inte börjar översätta för mycket till barnens modersmål eller använder sig av ord i de språket utan att om barnen inte förstår så använder man sig av exempelvis bilder istället. De påpekade även att det är viktigt att den vuxna kan prata det ”främmande”
språket väl eftersom man vill lära ut språket rätt. Dock höll många med om att det inte gör någonting om man bryter på sitt egna språk utan att detta kan även lära barn om vikten med olikhet och dess finhet. Många av pedagogerna tog även fram vikten av att man håller sig fast vid rutinerna då man genomför dessa språkfrämjande aktiviteter.
6.2 Sverige
I Sverige var det 27 pedagoger som deltog och svarade på vår enkät. Förskollärarna och barnskötarna uttryckte sig på olika sätt när de svarade på enkäten. Förskollärarna svarade mer utförligt och tydligt och gav en bättre inblick i ämnet genom sina svar. Däremot svarade tre barnskötare ungefär på ett likt sätt. Exempelvis uttryckte de sig på följande sätt: ” vet ej”
eller ”förstår inte frågan” eller att bara skrev ett ord som ”bra”
Mångkulturalitet och flerspråkighet betraktades som viktiga begrepp i förskolorna. Nästan alla pedagoger ansåg att det är viktigt att lyfta fram och arbeta med dessa områden. Man framhåller vikten av olikheter bland barnen för att skapamångfald. Pedagogerna ansåg att det är viktigt att lära barnen om andra kulturer och att arbetet på förskolan bör vara interkulturellt för att pedagogerna ska vidga sina vyer och möta barn och föräldrar utifrån deras kultur oavsett modersmål. Ett exempel på pedagogernas svar:
"Vi har olika alfabet, flaggor uppsatt. Böcker på olika språk, för att barnen ska se olika skriftspråk. Även teckenspråk o TAKK. Vi pratar hur familjer ser ut, huset där du bor. Vi pratar likheter/olikheter. Vi uppmärksammar olika högtider. Vi har trivselkväll där familjerna tar med sig och bjuder alla på mat/fika specifikt från sitt land. Vi räknar och pratar om vad saker heter på barnens modersmål…”
Citaten ovan visar att pedagogen har svarat på frågans två delar när det gäller mångkulturalitet och flerspråkighet. Pedagogen berättar att de använder sig av de olika strategierna som klargör dessa begrepps betydelse i verksamheten genom att ha olika alfabet, olika flaggor samt att läsa böcker på olika språk. Detta ger barnen möjlighet att känna sig trygga i sin språkutveckling och samtidigt kan de behålla sitt modersmål.
6.2.1 Pedagogernas arbete med flerspråkiga barn
När det gäller arbetet med L1 arbetar elva pedagoger med det 3–4 timmar under veckan.
Pedagogerna ansåg att en viktig förutsättning för att utveckla förståelsen för språk och ha möjlighet att lära sig ett annat språk, t.ex. svenska, är att barnen kan sitt eget modersmål.
33
Sju pedagoger tyckte att arbetet med både L1 och L2 sker ständigt och hela tiden, antingen med hjälp av flerspråkiga pedagoger eller genom att sjunga sånger på olika språk. Det var bara en pedagog som svarade att hen inte arbetar med L1 eftersom de inte har flerspråkiga barn. Nästan alla pedagoger ansåg att även om pedagogerna inte kan barnets modersmål är det viktigt att de visar intresse och nyfikenhet och är närvarande språkande pedagog, som benämner, bekräftar, upprepar, förstärker och utmanar det barnen gör.
Pedagogerna ansåg även att ansvaret för barns språkutveckling ligger på både pedagogerna och föräldrarna men två pedagoger anser att modersmålsutvecklingen ligger på föräldrarna som kan barnets språk och kan öva hemma. De anser att förskolan ska fylla på och lyfta fram språket i verksamheten. Däremot svarade en pedagog att modersmålsutvecklingen är modersmålslärarens ansvar. Pedagogerna har ganska lika åsikter kring hur läroplanen för förskolan förhåller sig till språkutveckling hos barn. De anser att Läroplanen poängterar vikten av barns språkutveckling och att Lpfö tydligt fastställer att språket är grunden till alla former av lärande och den sociala utvecklingen. Tjugo pedagoger ansåg att barnen visar goda kunskaper i språket när de aktivt tar olika instruktioner, förstår och kommunicerar på ett tydligt sätt och gör sig förstådda, när de förstår att språket kan användas till att uttrycka tankar och åsikter och ser samband och mönster i språket. Ett bra kännetecken på språklig förmåga är också att barnet använder sitt språk i lek.
Pedagogernas åsikter är ganska lika kring vilken roll språket har för barnets identitet. De anser att språket har en betydande roll för identiteten, då språk skapar sammanhang för
Pedagogernas åsikter är ganska lika kring vilken roll språket har för barnets identitet. De anser att språket har en betydande roll för identiteten, då språk skapar sammanhang för