RESULTAT OCH ANALYS

5.1. Vilka är det som skriver?

Denna studies första frågeställning har att göra med vilka individer som skriver på Fonus minnessidor. Nedan presenteras underrubriker som ämnar att tydliggöra det som har framgått i resultaten i analysen och av vilka personer det är som kommenterar.

Sorgrätt och självrepresentation

De flesta som skriver kommentarer på Fonus minnessidor, tenderar att specificera sin relation till den döda, exempelvis “Din bästa vän”. Då flera specificerar sin relation till den avlidne, framstå detta att detta både handlar om en slags självrepresentation om vem man är och varför man är på denna minnessida och kommentarer. Den specificerade relationen mynnar ut i en slags sorgrätt, vilket “kommer med bonusen” att man kan och får skriva, oftast väldigt känslosamma inlägg om relationen till eller något som kommentarsförfattaren har varit med om tillsammans med den döde. Det kan alltså tänkas att de som tydligt (och ofta i flera inlägg än endast sitt första) framför sin specifika relation till den som har gått bort, gör detta för att säkerhetsställa en “sörjningsplats” i gruppen av andra anhöriga. Valentine (2008) hänvisar till detta som sorgrätt “grieving rights” där kulturella normer och vem som har “rätt” att vara den primära sörjaren speglas. I denna studie är vännernas relation till den avlidne mest framstående i samtliga fyra kategorier som vi kvantitativt har räknat in som “Familj och släkt”, “Vänner”,

“Kollegor och övriga bekanta” samt “Obekanta och främlingar” där vännernas berättelser tar upp den största platsen. Ibland förekommer endast för- och efternamn i kommentarens signerade rubrik, men dessa kan inte alla gånger konkret identifieras vilken roll denna person har spelat i den avlidnes liv. Då har studiens författare valt att kategorisera in dessa i övriga bekanta.

Vänner

Kodningen materialet innebar ett räknande av antalet kommentarer som vänner har skrivit till sina avlidna på minnessidorna. Resultatet visade att sammanlagt 118 vänner har skrivit inlägg i gruppen yngre kvinnor, vilket rör sig om tio stycken minnessidor. Vidare visade resultatet i gruppen yngre män att sammanlagt 115 vänner har lämnat avtryck på samtliga tio minnessidor.

I gruppen äldre män har 88 vänner lämnat kommentarer, och i gruppen äldre kvinnor handlade

33

det om 55 vänner. Att vänner väljer att lämna kommentarer har enligt kodningen i denna studie visat sig vara den absolut vanligaste typen av relation som använder sig av minnessidor.

Familj och släkt

I denna grupp av anhöriga har 63 inlägg skrivits till gruppen yngre kvinnor. I gruppen yngre män kunde 67 inlägg spåras till familj och släkt. Vidare i gruppen äldre män kunde 45 inlägg synas som var skrivna av denna grupp samt 42 inlägg i gruppen äldre kvinnor.

Överhängande för de äldre avlidna är att nära familjemedlemmar skriver och kommenterar, exempelvis man eller fru, syster eller bror i något större utsträckning än hos den yngre gruppen.

I den yngre gruppen var de mest framträdande nära familjemedlemmar så som mamma eller pappa, men även syskon. Detta förekom främst i den yngre kategorin män och i något mindre utsträckning hos de yngre kvinnorna

Kollegor och övriga bekanta

Kollegor och övriga bekanta utmärker sig i kategorin yngre män samt äldre kvinnor enligt resultatet, i gruppen äldre kvinnor fanns där 182 kommentarer som var skrivna av personer som haft en sådan relation till den avlidne. I gruppen yngre män kunde 200 sådana kommentarer utläsas. Viktigt att poängtera här är att samtliga kommentarer har räknats i denna kategori till skillnad från grupperna yngre kvinnor samt äldre män. Där har endast antalet personer med dess kommentarer räknats. I gruppen yngre kvinnor kunde sammanlagt 59 kollegor samt övriga bekanta utläsas. Hos de äldre männen fanns där sammanlagt 40 olika personer som haft denna typ av relation med den avlidne. Hos denna kategori var det nästan uteslutande före detta kollegor som lämnade kommentarer till skillnad från den yngre gruppen män och kvinnor där främst personer från olika fritidsaktiviteter såsom simklubbar och andra organisationer var utmärkande att lämna flertalet kommentarer. Kollegor och övriga bekanta har en större tendens att vilja förklara varför de är inne på minnessidorna och skriver till skillnad från andra typer av relationer.

Obekanta och främlingar

Att helt obekanta och främlingar går in och skriver på sidorna har förekommit i kategorin yngre kvinnor och män, samt äldre män. Det har till exempel rört sig om en person som gick i samma grundskola som den avlidne men aldrig haft någon kontakt med varandra. I två fall har

34

det rört sig om personer som har läst om personen på nyheterna då har personen som skrivit uttryckt sig i stil med: “Läste om vad som hade hänt dig på nyheterna, och det jag kan inte förstå är hur någon kan tro sig ha rätten att ta någon annans liv….” Eller:

Hörde om det som hänt dig och kände att jag ville skriva något. Vi gick i samma grundskola när vi växte upp men vi kände aldrig varann. Det är så sorgligt när människor dör unga men jag hoppas du funnit frid.

Resultatet som framkom efter kodandet visade att fyra stycken helt obekanta eller främlingar har valt att lämna kommentarer i gruppen yngre män. I gruppen yngre kvinnor fanns det tre stycken sådana kommentarer samt i gruppen äldre män kunde en sådan kommentar hittas.

5.2. Vad är det som berättas?

Att studies andra frågeställning berör vad det är som sägs, alltså berättas, i kommentarer som hittas på Fonus minnessidor. Utifrån de resultat som har framkommit i denna studie kommer de att presenteras enligt följande underrubriker som har visat sig vara de mest vanligt

förekommande på de fyrtio minnessidor som undersökts. Dessa rubriker är fraser, budskap, minnen samt hyllningar. Frågeställning fyra som berör huruvida kön och ålder hos den efterlevande samt hos den avlidna har en påverkan på hur sorg uttrycks, presenteras parallellt med de övriga resultaten under denna rubrik. Detta har nämligen visats sig vara relevant både när det gäller könet på den efterlevande som skriver kommentaren, samt vilken ålder och kön den avlidna har haft.

Fraser

Fraser som “vänta på mig på andra sidan”, “vi ses på andra sidan” eller att berättaren ber den avlidne att krama om eller se efter någon annan åt dem på andra sidan är ganska vanliga i de två yngre grupperna samt kategorin äldre kvinnor som är skrivna av kvinnliga efterlevande.

Hos gruppen yngre kvinnor skickar den efterlevande i några enstaka fall med en hälsning till någon annan anhörig. Fraser där berättaren skriver kondoleanser till den avlidnes närmaste anhöriga är ganska ovanliga i de två yngre grupperna men desto mer vanligt förekommande i de två äldre grupperna som till exempel:

“

35

på de kommentarer där personer skriver kondoleanser till den avlidnes närmaste anhöriga, då den som skriver befinner sig inom syn- och räckhåll för sin publik men inte talar direkt till dem.

Publiken är i denna studie de andra personerna som är inne och lämnar kommentarer på Fonus minnessidor. De personer som skriver denna typ av fraser där de låter sina tankar gå till den avlidnes närmaste anhöriga är medvetna om att allt de skriver på minnessidorna är fullt synliga för andra att läsa. I dessa framförda budskap riktas inte fokuset endast till den avlidne, utan även dennes närmaste familj.

Hos de männen sticker de kortare fraserna och kommentarerna ut i antal. Dessa brukar i regel innehålla kondoleanser, exempelvis: “En sista hälsning”, “Vila i frid”, “Varma tankar”, “Varmt deltagande” och “Sov gott” eller förhoppningar att den avlidne på något vis “får ro”. Även “Vi minns [den avlidne] med värme eller glädje” och ord av saknad såsom “Tänker på dig”, “Vi saknar dig”, “Aldrig glömd”, “Du fattas oss”. Det är även vanligt att läsa minnesord som uttrycker olika versioner av kärlek såsom “Älskade [avlidne]”, “Älskar dig”, “I våra hjärtan finns du alltid”. Detta är dock inte lika vanligt i kategorin yngre kvinnor, men när det faktiskt uttrycks så är det uteslutande familjemedlemmar som skriver detta. Många väljer att uttrycka tacksamhet, såsom “Tack för allt”, “Tack [avlidnes förnamn eller smeknamn] för alla fina minnen” och “Tack för att jag fick lära känna dig”, “Älskade ängel”, “Glad och fartfylld... det var så du var [avlidne]. Kommer att sakna dig”, “Vila i frid älskade vän. Tack för alla fina och minnesvärda stunder vi haft tillsammans. Du kommer alltid finnas bland oss.” Detta är vanligt i gruppen för yngre män samt äldre kvinnor och män.

En fras som dyker upp i både korta som medellånga kommentarer hos både yngre och äldre kvinnor samt yngre män är “Vi ses i Nangijala”, “Vi syns i Nangijala” eller “Vi möts någon gång i Nangijala.”. Döden kan enligt Bauman (1992) ses som förnuftets slutliga nederlag då vi inte längre kan förlita oss på rationalitet och vetenskap i detta tillstånd. Människans försvarsmekanism blir därav att oundvikligen vända sig till magi och irrationalitet för att hantera döden. Människan har enligt Bauman (1992) svårt att se döden som något slutgiltigt då vi lägger mycket energi på vår odödlighet, därför kan fraser som “vi ses i Nangijala” ses som en förlängning av vår odödlighet där vi tröstar oss med att vi kommer att få träffa den avlidne någon gång igen. Vårt sätt att tänka på döden, där odödligheten är mest framstående är även hårt präglad av vår kultur enligt Bauman (1992).

Det går att utläsa vad som skulle kunna uttryckas som “positiv sorg” på de minnessidor som är

36

tillägnad äldre män och kvinnor då det främst är positiva saker som kommer fram i berättelserna. Den som berättar uttrycker där en stor tacksamhet över att ha fått dela denna relation men den som har gått bort till exempel. Fraser som “tack för allt” och “tack för att vi fick vara vänner” är vanliga.

Det som är gemensamt för samtliga fraser är att innehållet inte skiljer sig åt i någon större utsträckning enligt de resultat som framkommit i denna studie, vilket enligt emotionssociologin kan bero på att människor är starkt präglade av befintliga känslo- och uttrycksregler som människan sällan reflekterar över i det vardagliga livet. På minnessidorna förmedlas ett likvärdigt språk och enligt Wettergren (2013) så talar dessa känslo- och uttrycksregler om för oss vad vi ska känna samt hur det bör uttryckas i den givna situationen. När människor gör denna anpassning så gör vi ett så kallat emotionsarbete eller emotionshantering som vi styr med hjälp av andra i vår omgivning som på ett diskret sätt talar om för oss hur vi ska uttrycka oss i situationen vi befinner oss i, i detta fall på Fonus minnessidor (Wettergren 2013).

Budskap

Förtvivlad sorg och dess budskap hittar vi främst i de yngre kategorierna skrivna av nära vänner där behov av tröst för att lindra smärtan uttrycks på ett mycket privat sätt som till exempel:

Jag kommer på mig själv att jag skriver till dig ibland på FB som att du kommer svara, men på något sätt känns det lättare då. Jag hoppas denna smärtan jag känner i mitt hjärta kommer sluta göra så ont någon gång. Jag saknar dig så förbannat mycket... (skriven av en vän) Min allra finaste och bästa vän, att världen kunde förstöra dig såhär... tänker på dig varje dag. Hur har du det där du är nu? Har du funnit lycka? Jag saknar dig så jag tror jag snart går i sönder... detta är en helt annan smärta. Finns så mycket jag vill berätta till dig... sånna saker bara du och jag kan prata om, du hade varit så stolt över mig just nu.

Döveling (2017) kommer i sin studie fram till att yngre individer har en högre benägenhet att uttrycka förtvivlan på nätet än vad vuxna personer gör. Enligt Döveling (2017) beror detta bland annat på att vuxna har ett mer utpräglat socialt stöd utanför nätet till skillnad mot yngre personer. Vidare skriver Döveling (2017) att onlinekommunikation kan vara en vital källa till återhämtning från traumatiska upprörande känslor oavsett ålder. I de flesta texter finns en vädjan, en vilja att fortsätta det känslomässiga bandet med personen som har gått bort t.ex.

37

Hej [avlidne]! [Namn på vän] här, din kusin och självutnämda bästis. Jag hoppas att du har det bra, vart du än är. Jag saknar dig, och jag vet inte vart jag ska börja. Men det vet du redan, för jag räknar med att du kommer hänga med mig här ändå, när jag tänker på dig. På så sätt kommer vi alltid vara tillsammans.

samt:

Jag är så tacksam för den tid jag fick med dig och den fina varma goa tjej som du var är du fortfarande, men på den andra sidan...håll en plats åt mig där uppe bland molnen så ses vi snart igen!

Valentine (2008) beskriver ett begrepp som hon kallar för rediscovering presence som innebär ett återtagande av närvaro av den som avlidit. Återtagandet beskrivs som ett sätt att fortsätta bandet med den avlidne och behandlar denne som en återstående del av deras fortsatta liv.

Valentine (2008) menar därmed att sorg inte enbart innefattar upplevelsen av förlust och frånvaro. I berättelserna på Fonus minnessidor, skrivet av efterlevande i samtliga fyra kategorier av avlidne, yngre män och kvinnor samt äldre män och kvinnor, så är språket formulerat på ett sådant sätt som att den person som avlidit fortfarande lever, detta kan utläsas genom att fraserna oftast formuleras “är en fin person” och inte “var en fin person”. Detta kan enligt Valentine (2008) tolkas som att berättaren trotsar temporala och spatiala gränser mellan de levande och de döda där tidigare normer kring döden har suddats ut och istället möjliggör ett fortsatt relationsband även efter döden. Även yngre personer som skriver till en äldre familjemedlem som avlidit uttrycker sig på ett liknande sätt där berättelser från det vardagliga livet som de vet att den avlidne skulle reagera specifikt på, exempelvis:

Åh vad jag saknar dig mammisen. Idag skulle du ha skrattat åt mig när jag tappade en parfymflaska på toagolvet och den gick i tusen bitar och skar upp finger och tå. Du skulle sagt "det är så typiskt dig gumman" med skrattet i högsta hugg. Du skrattade nog från himlen liggandes på det vitaste och mjukaste molnet som finns där uppe.

Denna studie har visat att budskap som är skrivna av kvinnor till kvinnor har en tendens att uttrycka fler känsloyttringar än övriga som till exempel:

Min kära vän! Igår kväll var det ledsamt då jag saknade dig så. Ville ringa och prata. Berätta om barnen och funderingar. Du var den bästa på att lyssna. Så tålmodig och klok. Och sen skratta åt mina historier... du vet hur det kan vara. Skrattade alltid så tårarna rann. Du kände mig bäst av alla. Det är så tomt i hjärtat. Minnena lever kvar. Varje dag.

Dövelings forskning från 2017 visar att kvinnor och flickor mer aktivt använder sig av specifika

38

nätverkssajter för att på ett aktivt sätt reglera känslor i högre utsträckning än män och pojkar.

Föräldrar (mamma som pappa) uttrycker en stark saknad i de båda yngre grupperna men utmärker sig i en större omfattning hos de yngre männen och sker ofta i anknytning till högtider såsom jul, födelsedag eller dödsdag. ”Älskade son. Vet inte hur jag ska överleva“, “Av många jobbiga dagar som varit och kommer, så var din födelsedag en av de allra tyngsta. Fint då att vi var så många som kunde dela den med att besöka dig, tända ljus och lägga blommor.”,

“Tänker på dig – Älskade [avlidne], ett och ett halvt år av ändlös saknar, fortfarande så overkligt. Älskar dig för evigt. Det vet du. Puss och kram.”, ”Älskade [avlidna] snart är det din 25-årsdag, vi hade gjort vad som helst för att få ha dig här med oss, saknaden är enorm, du finns i våra hjärtan.” och ”Andra julen utan dig, saknar dig. Idag är det din 25 årsdag, du finns med mig varje dag.”. Valentine (2008) beskriver hur vi fortsätter att stärka banden till våra avlidna även lång tid efter att döden inträffat, kontinuitet är något som efterlevande i hög grad påvisar. Att som anhörig fortsätta att uppmärksamma födelsedagar och andra högtider är ett sätt för den anhöriga att “behålla” den avlidne. Enligt Johansson (2005) skapar berättandet ordning och mening till våra vardagliga liv, och genom att kontinuerligt besöka minnessidor för att uppmärksamma olika högtider som till exempel födelsedagar så bevarar de efterlevande rutinmässiga regler och tolkningsramar för att upprätthålla en förståelse för varandra samt oss själva i vår vardag.

Vad som har märkts hos samtliga grupper i stor utsträckning och i en mindre utsträckning i kategorin äldre män hittas en betoning på orden “jag” och “dig” i berättelserna. Detta syns hos såväl föräldrar som vänner och övriga bekanta i de yngre kategorierna. Det vill säga att man talar till den avlidne, exempelvis “Stunderna vi spenderat med varandra är några av de bästa minnena jag har och det tackar jag dig för”, “Tack för all den kärlek du gav och all glädje. [...]

Jag är så oerhört tacksam över att ha fått kalla dig min vän”, “Så tragiskt att du inte fick fortsätta leva ditt liv. Sov gott [avlidne]. Våra tankar finns hos din kära familj.”, “Mycket sorgligt. Vi tänker på Dej och familjen”, “Kommer sakna våra pratstunder där vi surrade om allt mellan himmel och jord. Vi tänker på dig. Kram till familjen från oss till er.” och:

Det är så ofattbart att livet kan fortsätta utan en sådan fin kille som du... Din humor, ditt skratt och din vänlighet kommer alla att minnas! Du kommer att vara så saknad! Alla styrkekramar till din familj!

39

De texter som är skrivna av makar är av mycket mer emotionellt innehåll i kategorin äldre män och kvinnor, där sorgen uttrycks som djupt intim som i dessa två exempel:

“Igår var det 2 år sedan du lämnade oss. Du är för alltid saknad och älskad. Vi åkte ut till en av dina favoritplatser igår och hade en fin minnesstund“ och “Idag är det 6 månader sen du lämnade mig med en enorm saknad och tomhet. Förstår fortfarande inte att du är borta. Älskar dig!”

I Dövelings studie (2017) kom författaren fram till att äldre vuxna som har förlorat en make eller en maka har en tendens att uttrycka mer empati online, men att dessa uttryck har ett annat känslomässigt regleringsmönster i jämförelse med yngre efterlevande. Dövelings (2017) forskning pekar också mot att kvinnor och flickor mer aktivt använder sig av specifika nätverkssajter för att på ett aktivt sätt reglera känslor i högre utsträckning än män och pojkar.

Minnen

Hos yngre kvinnor berättas mestadels längre berättelser där tidigare upplevda minnen berättas.

Det kan handla om senast upplevda minnet, eller sista mötet innan personen gick bort som utmärker sig. Minnen om det sista som skrevs över bland annat sms och andra tekniska kommunikationsmedel förekommer också i viss utsträckning.

Hos yngre män innehåller de längre kommentarerna oftast enklare såsom detaljerade berättelser, där det berättas om minnen från barndomen, antingen hur den avlidne var som liten under sin uppväxt, men även minnen som har delats tillsammans under tonåren eller det tidiga vuxenlivet. De resultat som framkom i översiktsstudien författad av Walter m.fl. (2011) är att interaktionen på nätet är relaterad till hur relationen och interaktionen såg ut offline, alltså utanför den virtuella världen. Detta har en direkt inverkan på hur vi sörjer eller kommer ihåg den avlidne, vilket är tydligt i vår studie Vi ses i Nangijala min kära vän! En sociologisk analys av sorgens språk (2020). Den relation som den efterlevande haft med den avlidne speglas tydligt i vad den efterlevande väljer att berätta på Fonus minnessidor, samt vilket språk som blir tydligt beroende på deras tidigare relation.

Längre berättelser förekommer i ganska stor utsträckning i kategorin för äldre män och kvinnor, här verkar det vara relevant att återberätta alla typer av minnen som personen har upplevt med