Uppsatsens syfte var att ta reda hur sörjande individer via Fonus minnessidor uttrycker sin sorg genom text och bild. De tillhörande frågeställningarna till studien berör frågor som vem det är som skriver, vad som berättas på sidorna, vilka slags bilder som förekommer samt om kön och ålder hos den efterlevande och den avlidna är en relevant faktor för hur sorg uttrycks på Fonus minnessidor.
Studiens huvudresultat visar att det är överhängande vänner som kommenterar i samtliga kategorier. Detta var förvånande, eftersom vi i första hand hade antagit att familj och släkt skulle vara de som skrev flest kommentarer. Angående bilder så framkommer relationsbilder som tydligast i antal. Hos yngre kvinnor och yngre män porträtterar dessa efterlevande tillsammans med den avlidne, oftast med armen runt den enas axel eller med ansiktet nära den andres. Detta faktum analyserades utifrån Goffmans (2007) begrepp främre regionen där personen som väljer att lägga upp dessa typer av bilder upprätthåller de normer som finns inom den rådande regionen, vilken är Fonus minnessidor. Dessa normer som råder i regionen definieras som anständighetsnormer som innebär en medvetenhet om den publik som finns på minnessidorna, i detta avseende; de övriga efterlevande som besöker minnessidorna. De efterlevande som skriver på Fonus minnessidor är tydliga med sin relation till den avlidne, vilket innebär en slags ”sorgrätt”. Detta är enligt Valentine (2008) vem som känner sig vara berättigad företräde framför någon annan att öppet uttrycka sin sorg.
De som skriver dem mer emotionella inläggen tenderar att i större utsträckning vara efterlevande kvinnor. Med emotionell menar vi ett sårbart blottande av tankar och känslor inför andra och att man gör detta på ett väldigt omsorgsfullt eller laddat sätt. Att som efterlevande vara emotionell i sitt sätt att skriva, innebär med andra ord att man är öppen och ärlig med vad man känner och varför man känner på det sättet. Detta är dock inget som har stöd i kvantitativ statistik utifrån denna studie, och har med andra ord inte aktivt studerats utan är ett resultat som har framkommit under den senare delen av arbetet med studien.
De kortare fraserna är oftast kondoleanser såsom: ”Vila i frid” eller ”En sista hälsning” och förekommer i lika hög utsträckning i samtliga fyra kategorier och skiljer sig inte nämnvärt åt.
Detta faktum har analyserats utifrån Wettergrens (2013) emotionssociologiska utgångspunkt då våra känslo- och uttrycksregler talar om för oss vad vi ska känna samt hur det bör uttryckas i den givna situationen. När människor gör denna anpassning så gör vi ett så kallat
47
emotionsarbete eller emotionshantering som vi styr med hjälp av andra i vår omgivning som på ett diskret sätt talar om för oss hur vi ska uttrycka oss i situationen vi befinner oss i, i detta fall på Fonus minnessidor (Wettergren 2013). De längre kommentarerna är i form av berättelser som anknyter till den avlidne såsom hen var i barndomen eller innefattar händelser tillsammans med den som har skrivit kommentaren. Enligt Bauman (1992) utvecklar människor en kollektiv gemenskap genom återberättandet av minnen som den anhöriga har upplevt med den avlidne.
Genom att berätta lever den avlidnes jag vidare och denna kollektiva gemenskap kallar Bauman för minnets ritualisering vars främsta syfte är att ge andlig tröst åt de efterlevande.
Vad som vidare har uppmärksammats under analysarbetet är hur den avlidne tilltalas såsom att de fortfarande var vid liv, uttryck som; “du är” kan ses ofta i det som publiceras på minnessidorna. Detta förekommer i samtliga kategorier, förutom för äldre män där “du var” är mer vanligt förekommande, vilket Valentine (2008) styrker med sitt begrepp rediscovering presence. Detta begrepp innebär att personen som sörjer återtar närvaron av den som avlidit genom att fortsätta det känslomässiga bandet och behandlar denne som en återstående del av den efterlevandes fortsatta liv.
Denna studie utforskar främst hur sorg uttrycks i form av text och bild men detta är dock ingen ny forskning i sig. Vad som däremot är nytt i denna studie i jämförelse med den tidigare forskning som redan finns inom området, är hur dessa texter och bilder uttrycks utifrån den efterlevandes perspektiv. Det är den efterlevandes självpresentation som blir tydliga utifrån vad personerna väljer att producera på Fonus minnessidor.
Under analysarbetet med denna studie, med tanke på att det är personliga minnessidor för personer som inte längre finns i livet som har undersökts, har etiska funderingar kring detta uppstått. Dessa minnessidor är offentliga och öppna sidor som vem som helst kan gå in och läsa på och utifrån vad andra personer skriver på vardera minnessida, kan man utläsa väldigt mycket personliga uppgifter om den som avlidit vilket har upplevts som att man har “snokat”. Med detta menas att en känsla infinner sig att man tittar på något “man inte borde”, att det är som ett personligt intrång i den dödes liv, som inte har “något att säga till om”; där deras bestämmanderätt om vad som får berättas om de själva och deras liv, görs av anhöriga och vänner eller andra relationer. Dessutom har insamlingen av materialet inneburit ett större emotionsarbete än vad som hade förväntats.
48
Kodningschemat för denna studie kom till i olika stadier, vilket har gjort att vi i efterhand har missat att ta med viktiga aspekter som hade gett denna studie en mättnad i resultatet. Vi riktade in oss på att räkna antalet kommentarer på sidan samt uppladdade bilder, men tänkte inte på att inom detta kategorisera könet på kommentarsförfattarna. Detta skulle ha bidragit med en bredare överblick i förhållande till genus. En otydlighet uppstod även kring hur vi mer konkret skulle gå tillväga vid räknandet av kommentarer. Det som skilde sig åt var att en av oss valde att räkna alla kommentarer av en och samma individ, medan den andra räknade endast individens första kommentar och bortsåg från de nästföljande från samma individ. Detta genererade i att siffrorna i en av kategorierna inte blev helt tillförlitlig.
Förslag till vidare forskning skulle kunna vara att inte enbart begränsa sig till en specifik minnessida, utan att istället göra en jämförelse mellan, kanske två eller fler. Detta för att undersöka om sorg uttrycks annorlunda i jämförelse med icke spontant uppkomna minnessidor och spontana sådana sidor så som Facebook. Genus har visat sig vara en intressant aspekt om man utgår från Dövelings (2017) studie där det framkommer att kvinnor i högre utsträckning använder sig av dessa typer av plattformar än män. Frågan är ju varför det är så. Sörjer män och kvinnor olika? Varför märks det så tydligt på minnessidor för avlidna? Döveling (2017) studerar inte detta aktivt i sin studie, det är spontant resultat som framkommer. Går könsroller in i hur man sörjer? Vidare, har vi olika förväntningar på hur män “får” sörja, och om förväntningar i så fall finns.
49
Referenser
Ahrne, G. & Svensson, P. (2015). Handbok i kvalitativa metoder. 2. uppl. Stockholm: Liber.
Aspers, P. (2011). Etnografiska metoder: att förstå och förklara samtiden. 2. uppl. Malmö:
Liber.
Bauman, Z. (1992). Döden och odödligheten i det moderna samhället. Göteborg: Daidalos.
Borg, E. & Westerlund, J. (2018). Statistik för beteendevetare. Malmö: Liber.
Danielsson, K. & Danielsson, I., Hedman, C. Wedin, Å. (red. 2013). Multimodalt meningsskapande i klassrummet. 1 uppl. Lund: Studentlitteratur, 169-188.
Döveling, K. (2017). Online Emotion Regulation in Digitally Mediated Bereavement. Why Age and Kind of Loss Matter in Grieving Online. Journal of Broadcasting &
Electronic Media, 61(1), 41-57.
http://dx.doi.org/10.1080/08838151.2016.1273926
Fonus (u.å.). Fonus dödsannonser för hela Sverige. Beställ blommor och minnesgåvor.
https://minnessidor.fonus.se/ [2020-11]
Fonus (u.å.). Villkor.
https://minnessidor.fonus.se/index.php?page_id=217&sign=cf582a30d182ba048 4fb4e5b1c1ab9d4 [2021-02-11]
Goffman, E. (2007). Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik. Stockholm:
Studentlitteratur.
Haverinen, A. (2014). Death and Mourning Rituals in Online Environments. J@RGONIA – Helan Researchers Association 24/2014.
50
Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) (u.å.). Dataskyddsförordningen (GDPR) – Integritetsskyddsmyndigheten.
https://www.imy.se/lagar--regler/dataskyddsforordningen/dataskyddsforordningen---fulltext/ [2020-12-27]
Jewitt, C. (red. 2009). An introduction to multimodality. The Routledge handbook of multimodal analysis, London: Routledge, 14-27.
Johansson, A. (2005). Narrativ metod: med livsberättelsen i fokus. Lund: Studentlitteratur.
Kress, G. & Van Leeuwen, T. (2006). Reading images: the grammar of visual design. 2 uppl.
London: Routledge.
Lagerkvist, A. (2013). New Memory Cultures and Death: Existential Security in the Digital Memory Ecology, Stockholms universitet: Institutionen för mediestudier, 2(2), 1–17.
Magnusson, P. & Malmö Högskola (2014). Meningsskapandets möjligheter: multimodal teoribildning och multiliteracies i skolan, Malmö Högskola: Fakulteten för lärande och samhälle.
Pamela Roberts (2004). The Living and the Dead: Community in the Virtual Cemetery.
OMEGA, 49(1), 57–76.
https://doi.org/10.2190/D41T-YFNN-109K-WR4C
Van Leeuwen, T. (2005). Introducing social semiotics. London: Routledge.
Van Leeuwen, T. (2009). Parametric systems: The case of voice quality. Jewitt, Carey (red.), The Routledge handbook of multimodal analysis, London: Routledge, 68-77.
Vetenskapsrådet (u.å.). Humsam.p65 (vr.se). http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf [2020-12-27])
51
Walter, T., Hourizi, R., Moncur, W., & Pitsillides, S. (2011). Does the internet change how we die and mourn?. OMEGA, 64(4), 275–302.
http://dx.doi.org/10.2190/OM.64.4.a
Wettergren, Å. (2013). Emotionssociologi. 1 uppl. Malmö. Gleerups utbildning.
52