Vi ses i Nangijala, min kära vän!
En sociologisk analys av sorgens språk
See you in Nangijala, my dear friend!
A sociological analysis of the language of grief
Jennifer Ebbnell & Louise Hesse
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Sociologi III, SOGC01
Uppsatsarbete, 15 HP Handledare: Annika Jonsson Examinator: Anna–Lena Haraldsson
2
Sammanfattning
Denna uppsats berör utvalda minnessidor på Fonus av 40 stycken avlidna män och kvinnor.
Syftet är att ta reda på hur sörjande individer via Fonus minnessidor uttrycker sin sorg genom
text och bild. Denna studie har genomförts via en kvalitativ metod, med stöd från kvantitativdata. Uppsatsen teoretiska bakgrund baseras på emotionssociologi, minnets ritualisering, sorgnarrativ samt regionbeteende. Studiens huvudresultat visar att det är överhängande vänner som kommenterar, som är tydliga med sin relation till den avlidne, vilket innebär en ”sorgrätt”.
Detta betyder att den efterlevande har företräde att sörja i förhållande till den relation som personen har med den avlidne. Relationsbilder är mest förekommande, alltså foton på den efterlevande tillsammans med den avlidne. Dessa bilder är en form av självpresentation som har stöd i anständighetsnormer. Dessa talar om för personer som befinner sig i samma region hur man bör bete och framställa sig inför en publik. Kvinnor är de som skriver mer frekvent och emotionellt, vilket stödjs i studien av Döveling som visar på liknande resultat. De kortare fraserna är oftast vedertagna kondoleanser såsom ”Vila i frid”. Begreppet känslo- och uttrycksregler står för vad vi bör säga och på vilket sätt detta bör uttryckas. De längre kommentarerna är i form av berättelser som anknyter till den avlidne såsom personen var i barndomen eller innefattar händelser tillsammans med den som har skrivit kommentaren. Valet av specifika ord i längre berättelser har analyserats utifrån begreppet rediscovering presence, där tyngdpunkten ligger i hur vi återtar närvaron av den som har avlidit.
Nyckelord
Minnessidor, efterlevande, avlidna, självrepresentation, sorgrätt.
3
Förord
Studiens författare vill rikta ett stort tack till vår handledare Annika Jonsson som har varit en
ovärderlig kunskapskälla inom detta spännande forskningsområde. Tusen tack!
4
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar ... 7
2. TIDIGARE FORSKNING ... 8
2.1. Sorg på nätet – en litteraturöversikt ... 8
2.2. Sorgens ritualer på nätet ... 9
2.3. Kön, ålder och emotioner ... 10
2.4. Den kollektiva sorgen... 12
3. METOD ... 14
3.1. Multimodal analys ... 14
3.2. Narrativ metod ... 16
3.3. Urval ... 17
3.4. Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 18
3.5. Kodning och analys ... 19
3.6. Etiska överväganden ... 21
4. TEORI ... 23
4.1. Sammanfattning ... 23
4.2. Fortsatta band ... 23
4.3. Emotionssociologi ... 26
4.4. Regioner och regionbeteende ... 28
4.5. Döden och odödligheten ... 29
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 31
5.1. Frågeställning 1: Vilka är det som skriver? ... 31
5.2. Frågeställning 2: Vad är det som berättas? Parallellt med: Frågeställning 4: Uttrycks sorg olika beroende på ålder och kön hos den avlidne eller den efterlevande? ... 33
5.3. Frågeställning 3: Vilka slags bilder förekommer? ... 41
6. SLUTSATSER OCH DISKUSSION ... 45
REFERENSER ... 48
BILAGA 1: GRUNDTABELL FÖR KODNING AV KVANTITATIV DATA ... 51
BILAGA 2: KODNINGSPROCESSEN ... 52
5
1. Inledning
Studier av döden och dess sorgeuttryck som ett sociologiskt tema är ett relativt nytt område i Norden men har studerats en längre tid utomlands där det har fått större uppmärksamhet. Det som är sociologiskt intressant utifrån det material som framkommer i denna studie är hur sorg uttrycks inom ett relativt nytt område, vilket i denna studie innebär digitala minnesplatser för avlidna personer. En intressant aspekt utifrån det material som samlas in i denna studie är hur de efterlevande presenterar sig själva och genom att analysera de texter och bilder som de väljer att publicera. Den digitala minnesplats som används i denna studie är Fonus minnessidor (https://minnessidor.fonus.se) som är en offentligt tillgänglig minnesplats för anhöriga som skapades år 1990 och är aktiv från och med år 2020 och framöver. Det är med andra ord en digital minnesplats för personer som har dött och deras sörjande, där vänner, familj, övriga bekanta som främlingar kan uttrycka sin sorg, i form av text och bild. På dessa minnessidor som denna studie utgår ifrån, har familjen valet att ladda upp en profilbild på den avlidne samt en bakgrundsbild. Dessa syns bakom profilbilden och kan vara ett motiv som tillhandahålls av Fonus, eller ett valfritt motiv som den avlidnes anhöriga har beslutat vara passande. Under profilbilden finns alternativet att publicera ett beskrivande avsnitt om den som har gått bort, vilket kan vara kortare uttryck eller fraser av sorg eller saknad, alternativt en längre livsberättelse om den avlidnes tidigare liv, där vissa väljer att även låta ingå dödsorsak. I denna studie har fokuset varit endast på profilbilder samt bilder uppladdade i kommentarsfälten.
Fonus har flertalet tydliga villkor för vad som får publiceras på minnessidor. Fonus lyfter fram
att detta är en plats för de som ”känner sorg och saknad efter en älskad” och att man följaktligen
bör visa och ha respekt för familjen och tillhörande. Den som väljer att publicera ett inlägg eller
en hälsning är dessutom personligt ansvarig för innehållet. Denna hälsning (skriftliga
kommentar) ”är omedelbart synlig för andra”, såvida ”inte familjen har valt att godkänna inlägg
innan de publiceras”. Fonus tillåter här inte kränkande, stötande eller upphovsrätts- eller
lagbrytande hälsningar eller inlägg. Inläggen får inte innehålla någon form av reklam,
försäljning eller spam (upprepade publiceringar). Ytterligare innehåll som inte tillåts är bland
annat personangrepp, hot, ärekränkning, skvaller eller detaljer ”som kan kränka berörda
personer”. Fonus accepterar inte heller svordomar eller ”andra kränkande/opassande
formuleringar”. Vad detta betyder eller innebär mer specifikt, kan vi inom denna studie inte
uttala oss om. Vidare godkänns inte ”inlägg under hälsningar”, det vill säga kommentarsfältet,
i förväg, men kontrolleras av administratörer på sidan samt Fonus partner Adstate AS. De inlägg
6
som Fonus och/eller Adstate AS bedömer bryta mot reglerna ”tas bort utan förvarning”, och vid upprepade brott spärras avsändaren.
Gällande upprättande av själva minnessidan förhåller sig Fonus till svensk lag och accepterar därför inte åtalsberättigade innehåll, eller innehåll som är kränkande, rasistiskt eller på annat sätt obscent. Den som är ägare (administratör) till en minnessida är själv ansvarig för allt innehåll som publiceras däri. Sidan ska spegla en ”representativ och respektfull bild av den avlidne”, och får heller inte vara provocerande mot minnessidans besökare. Det krävs dessutom tillstånd för att ”lägga upp någon annans immateriella rättigheter”. Exempel på detta är bilder, texter, filmer och musik. Vi tolkar detta som att det är Fonus som tillåter exempelvis bildpublicering, men vi kan inte uttala oss om vem det är som äger minnessidan eller om denne har rätt till att se bilder eller texter innan publicering.
Denna studie baserar sin sociologiska förankring på det sätt som Bauman (1992) beskriver som presentationen av den avlidne, som något som utgår ifrån de anhörigas perspektiv. Även Hochschilds (1979) begrepp känslo- och uttrycksregler och Wettergrens (2013) emotionsregim är viktiga begrepp utifrån denna studies sociologiska perspektiv och tillhörande syfte. Valentine (2008) och hennes diskursiva perspektiv är också centrala i och med att den beskriver hur språk och samtal är viktiga i uttryckandet såsom hanterandet av förlust och sorg, och Valentines belysning på Crossley (2000) och de dominanta kulturella skripten som underlättar för förståelsen av överhängande normer som gäller när man ska bearbeta sin förlust och framförallt framföra sin sorg. Även när det gäller Goffman (2007) och hans hövlighets- och anständighetsnormer används för att belysa hur individerna på Fonus Minnessidor uttrycker sig och varför samt sättet de väljer att uttrycka sig på.
Utifrån dessa synsätt kan innehållet på Fonus minnessidor med fördel utläsas med de anhörigas
och övriga bekantas perspektiv i åtanke, och vidare, mer specifikt hur de framställer både den
egna personen samt den avlidne.
7
1.1. Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att ta reda hur sörjande individer via Fonus minnessidor uttrycker
sin sorg genom text och bild. Vidare har denna studies frågeställningar uttryckts i fyra punktersom gäller innehållet på minnessidorna som sammanfattningsvis lyder:
● Vilka är det som skriver?
● Vad är det som berättas?
● Vilka slags bilder förekommer?
● Uttrycks sorg olika beroende på ålder och kön hos den avlidne eller den efterlevande?
8
2. Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer fyra olika tidigare studier att presenteras. Den första studien i avsnitt 2.1. presenterar en litteraturöversikt över det nuvarande kunskapsläget som berör Internets påverkan på hur vi dör och sörjer. Studien i avsnitt 2.2. syftar till att undersöka varför ritualer kring döden praktiseras på nätet. I avsnitt 2.3 undersöker studiens författare i vilken utsträckning känslomässiga regleringsprocesser skiljer sig åt på nätet beroende på de efterlevandes ålder och kön. I Roberts studie (2004) i avsnitt 2.4. tittar hon närmare på om det finns det social gemenskap på den virtuella kyrkogården.
2.1 Sorg på nätet - en litteraturöversikt
I Walter m.fl. (2011) studie undersöker författarna huruvida internet ändrar sättet individer dör och sörjer. Författarna undersöker ett stort urval av forskningslitteratur om internet och dess förhållande inom dödlighetens spektrum. Den litteratur som undersöks kommer från många discipliner och områden, inklusive dödsstudier, journalistik, medievetenskap, kulturstudier, minnesstudier, datormedierad kommunikation, mänsklig datorinteraktion, sociologi, psykologi och medicin. Tidigare studier inom detta område har en tendens att fokusera antingen på en eller två webbplatser. Ingen av dessa tidigare studier har heller inte på ett övergripande sätt sett hur internet kan påverka döende och relaterad sorg. Litteraturen i denna översikt är enbart hämtad från västerländska samhällen. Utifrån denna litteraturöversikt önskade författarna att på ett bredare plan undersöka om internet förändrar hur vi dör och sörjer vilket kan knytas an till syftet i vår studie studien då språket undersöks på ett djupare plan för att se till eventuella skillnader i både ålder och kön.
De metoder som forskarna har använt i sina studier har inneburit att de helt enkelt gör observationsstudier på Internet där avlidna personer och dess sörjande anhöriga deltar. En del forskare har genomfört intervjuer med personer som använder sig av minnessidor för avlidna för att se närmare på vad personen producerar på dessa minnessidor (Massimi & Baecker, 2010;
Nager & de Vries, 2004; Odom, Harper, Sellen, Kirk, & Banks, 2010; Roberts, 2004 refererad
i Walter m.fl. 2011). Att observera vad anhöriga och andra personer skriver på minnessidorna
har ändock, genom denna litteraturöversikt, visat sig vara den mest lämpliga metoden för att ta
reda på vad som publiceras. Genom observationer kan ofta motiv och skäl till varför en person
går in och skriver på en minnessida uppfattas. I vår studie används även där denna form av
9
metod för att ta reda på vad efterlevande väljer att producera samt i vilken omfattning det sker beroende på ålder hos de efterlevande och de avlidna.
De resultat som har framkommit genom denna litteraturöversikt är att interaktionen på nätet är relaterad till hur relationen och interaktionen såg ut offline, alltså utanför den virtuella världen.
Internet har förändrat hur vi sörjer och dör, eller har åtminstone förmågan att göra så. Internet har även gjort det möjligt för sorg att bli mer offentlig och innehar en betydelsefull potential att hålla social interaktion och identitet vid liv. Det har också förmågan att påverka processen både före och efter en fysisk död då internet har gjort det möjligt att fortsätta konversera med de avlidna. Detta innebär att den fortsatta kommunikationen med den avlidne blir lika mycket social som privat (Walter m.fl. 2011).
2.2. Sorgens ritualer på nätet
Haverinens studie från 2014 är syftet att ta reda på varför ritualer kring döden är praktiserade på nätet. Hennes frågeställningar är hur virtuella minnessidor skapas i olika nätbaserade miljöer, samt vilken typ av betydelsessystem som virtuella minnessidor är konstruerade av. I denna studie ligger betoningen på varför ritualer kring döden praktiseras på nätet och i vår studie ligger betoningen på hur sorg uttrycks på nätet.
Materialet i denna studie samlades in genom etnografiska och autoetnografiska observationer i sociala medieapplikationer, online-minneswebbplatser, en delad virtuell miljö (Second Life) och ett massivt online-rollspel med flera spelare (World of Warcraft) under åren 2007-2013.
Utöver detta genomfördes tre online-undersökningar med 153 respondenter, även 38 online- intervjuer genomfördes via e-post. Materialet i denna studie har samlats in över en längre tid, vilket är den stora skillnaden i jämförelse med vår studie som haft ett begränsat tidsutrymme för insamling av material. Dessutom baseras studien endast på observationer och kvantitativt räknande av text, bild och efterlevande på Fonus minnessidor. I Haverinens studie förekommer även tre online-undersökningar om ett urval av 153 respondenter.
Resultatet som framkom genom denna studie visade att online-miljöer möjliggör en större
valbarhet i det avseendet att de efterlevande kan välja var, när, hur och med vem de delar sin
sorg. Minnessidor för avlidna skapas både avsiktligt och oavsiktligt enligt Haverinen, den
avlidnes Facebook-sida är en sådan minnessida som ofta uppkommer oavsiktligt då det är den
plats flest personer kommer till för att sörja direkt efter att döden inträffat. Minnessidor i sin
helhet skapar en känsla av gemenskap både privat och offentligt och är ett sätt att konstruera
10
den avlidnes identitet. Det är också en plats som inte är beroende av tid och rum där den sörjande kan samlas och sörja när det så behövs.
2.3. Kön, ålder och emotioner
Syftet för denna studie som presenteras här är producerad av Döveling (2017) är att undersöka i vilken utsträckning som känslomässiga regleringsprocesser skiljer sig åt på nätet beroende på de efterlevandes ålder? Visar typen av förlust (föräldrar som sörjer över förlusten av sitt barn;
barn och ungdomar som förlorar en förälder, änkor som sörjer över förlusten av en make) olika känslor online? Om så är fallet, hur? Likt vår egen studie undersöks om språket och dess uttryck skiljer sig åt beroende på de efterlevandes och de avlidnas ålder.
Detta är en kvantitativ studie indelat i fyra forskningsfrågor som har samlat in material från fyra olika plattformar för sorg på nätet i Tyskland från april 2015 till oktober 2015. Studien bestod av en plattform för änklingar, Verwitwet Forum, en plattform för föräldrar som har förlorat ett barn, Maximilian Project; en föräldrar som har förlorat en förälder, YoungWings; och barn som har förlorat en förälder, Elternlos. I denna studie har fyra olika plattformar för sorg undersökts till skillnad från vår studie där endast en plattform för sorg har undersökts.
För att säkerställa tillförlitligheten i studien genomfördes kodningen av två kodare. I och med att dessa fyra plattformar är offentliga gav innehållsanalysen ett ofördelat urval och materialet registrerades på ett kvantitativt, systematiskt och intersubjektivt sätt. I enlighet med den teoretiska bakgrunden och forskningsfrågorna ovan, granskades de huvudsakliga aspekterna av textmaterialet. Dessa utvalda plattformar visade på att de som använde dessa plattformar i störst utsträckning var kvinnliga anhöriga.
Materialet i denna studie såsom känslor, definierades och kodades. De fyra känslor som kunde
utläsas var empati, förtvivlan och lättnad. Förtvivlan definierades som ett emotionellt tillstånd
som avslöjar total hopplöshet. Empati kodades som en universell känsla av förståelse och en
känsla av samhälle som en gemensam grund baserad på emotionell gemenskap och
medkännande oro. Lättnad uppfattades som en följd av en förändring av emotionellt tillstånd
från negativ till positivt kodad av minst två kodare för att säkerställa tillförlitlighet mellan
kodare. De sociala nätverksplattformarna som undersöktes i denna studie var alla sådana som
medför lindring för den anhöriga.
11
Resultaten ovan avslöjar ett gemensamt mönster för alla efterlevande. Vuxna var de mest aktiva och formulerade sig i sociala jämförelser och visade den största känslan av lättnad därefter. De äldre efterlevande verkar använda fördelaktiga känslomässiga regleringsmönster på nätet, samtidigt som de får mer socialt stöd utanför nätet, och uttrycker mindre förtvivlan än anhöriga i en yngre ålder.
Dessutom avslöjar äldre vuxna som har förlorat en make eller maka mer empati online gentemot den person som avlidit. Mot bakgrund av detta avslöjar resultaten inte bara en skillnad i känslor mellan vuxna och unga sörjande, beroende på vilken typ av förlust, utan också likheter och skillnader i mönstret för hantering på nätet. De upptäckta skillnaderna är direkt relevanta för och bekräftar litteraturen om känslomässig reglering utanför nätet. Ett nytt spännande resultat är ändå, att sociala jämförelseprocesser på nätet i sorg inte varierar så mycket som antagits från början. Med hänsyn till att de undersökta sociala nätverksplattformarna oftast används av kvinnor verkar fenomenen vara könsspecifika.
Kvinnor och flickor efterlevande använder aktivt specifika sociala nätverkssajter för hjälp att på ett aktivt sätt reglera känslor. Detta motsvarar litteraturen om känslomässig reglering utanför nätet som avslöjar att kvinnor är mer benägna än män att engagera sig i flera olika känslomässiga regleringsstrategier. Flickor och kvinnor hanterar sin förtvivlan aktivt genom uppmärksamhetsförskjutning då de går online.
Dessutom är de underliggande allmänna mönstren i interaktion på nätet, oberoende av ålder, i behov av att förstås. Empatiska reaktioner på nätet förbättrar sålunda upprörande ögonblick av ensamhet. Därmed, onlinekommunikation som relateras till känslor av förlust bär potential till återuppbyggande handling och kan vara en vital källa till återhämtning från traumatiska, upprörande händelser. Studien visade även att sorg-forum på nätet i Tyskland används aktivt av främst kvinnliga efterlevande, vilka engagerar sig i effektiva mönster av känslomässig reglering. Vissa begränsningar av denna studie måste beaktas. Metodiskt sett är utmaningen i onlinekommunikation alltid det faktum att användardeltagande är anonymt. Därför var det inte möjligt att tydligt identifiera varje inlägg som härstammar från en kvinnlig eller en manlig författare.
Genom att generera ytterligare insikt i kommunikativa mönster kan vi bättre förstå hur sorg på
nätet kan vara en fördelaktig och stödjande resurs för de efterlevande. Dessutom måste
skillnader och likheter mellan de olika sociala nätverksplattformarna förstås inte bara med
12
avseende på ålder, typ av förlust och könsgrupper. Faktorer som möjligheten att använda privata chattrum eller stängda Facebookgrupper i sorgsplattformar (Giaxoglou, 2014; Hård af Segerstad & Kasperowski, 2015 refererad i Döveling 2017) kan påverka den interaktiva kommunikationen i öppna diskussioner och behöver förstås på lika sätt.
2.4 Den kollektiva sorgen
Ett av målen med denna studie är att belysa hur vi använder oss av internet för att minnas de döda. Eftersom varje ny aspekt av Internet undersöks i forskningen upprepar skeptiker oro över djupet av Internet-interaktioner och fruktar att internet kommer att bli ett svagt substitut för kontakt ansikte mot ansikte. I området av webbaserade minnessidor kommer frågan att vara:
"Finns det verkligen gemenskap på den virtuella kyrkogården?". Vår egen studie syftar som tidigare nämnt, till att på ett djupare plan analysera det språk som förekommer på Fonus minnessidor. Utifrån de resultat som framkommer visar det på att de berättelser förekommer visar på en tydlig social aspekt, där sorgen framstår som kollektiv.
Roberts och Vidal (2000 refererad i Roberts 2004) analyserade alla minnessidor på tre nätbaserade kyrkogårdar (Dearly Departed, Garden of Remembrance och World Wide Cemetery). Minnessidan undersöktes med avseende på den avlidnes egenskaper, författarens (författarnas) förhållanden till den avlidne och allmänna beskrivningar av minnessidan, inklusive längd, publik och tema. Roberts, Neal och Shamitz (1999 refererad i Roberts 2004) undersökte gästböcker på cyberkyrkogårdar. Gästböcker kopplade till varje minnessida på World Wide Cemetery undersöktes med avseende på antal bidrag och antal upprepade besök per gäst. Enskilda poster analyserades med avseende på besökarens förhållande till den avlidne, publik, tema och andra variabler. Dessutom undersöktes ett urval av inlägg från den webbaserade kyrkogårdens hela gästboken i Virtual Memorial Gardens för att inkludera ord av tacksamhet och avsikten att besöka igen. Ett undersökningsprojekt (Roberts, Bruce, Izarraraz,
& Soni, 2000 refererad i Roberts 2004) genomfördes för att besvara några av de frågor som
genererats av de andra två studierna. Alla individer som hade skapat en minnessida kopplad till
Empty Arms Web-ringen blev inbjudna att fylla i en online-undersökning om sina erfarenheter
av att skapa, besöka och dela deras minnessida. Svaren på de slutna och öppna frågorna kom
från 134 besökare av minnessidor, varav majoriteten var mammor vars barn hade dött i ung
ålder. Likheterna med vår egen studie är att båda studierna är bådadera kvantitativ och
13
kvalitativ. Den stora skillnaden är att Roberts studie (2004) samlar in material genom online- undersökningar, vilket vår studie helt saknar.
De slutsatser som framkommit visar att i stället för att producera en dikotomi från vilken man måste välja antingen online eller ansikte mot ansikte interaktioner, verkar det som om minnessidor utökar möjligheten för andra kommunikationssätt och stödmedel genom att använda internet. Detta genererar i en klar förbättring att stärka traditionella befintliga band samt för att utveckla online-band och skapa nya relationer online som så småningom kan inkludera mer konventionella kommunikationsformer. Denna blandning av interaktioner när de behövs och önskas ger mer stöd för de efterlevande, vilket ökar deras känsla av anslutning och gemenskap.
Studiens resultat visar att det finns gemenskap på den virtuella kyrkogården. Närhelst nya samhällen bildas, finns en oro att gamla allianser kommer att kasseras eller försummas. Våra uppgifter om att dela minnessidan med andra antyder att snarare än att ta bort de efterlevandes stöd från andra de känner, ger minnessidor möjligheter till ökad delning och förståelse, vilket kan stärka redan befintliga band.
Interaktionen kan öka på grund av minnessidorna, både i traditionella kommunikationsformer
(t.ex. telefonsamtal, besök, skicka brev eller kort) och i kommunikationslinjer som stöds av
datorn (t.ex. skapa och/eller besöka minnessidan tillsammans, hålla i kontakt via gästböcker
och andra e-postplatser). Så, som förr nämnt, blir onlinekommunikation inte en ersättning för
direktkommunikation, utan snarare ett hjälpmedel för att kommunicera både online och
offline.14
3. Metod
För att uppfylla studiens syfte har en kvalitativ ansats använts med stöd från kvantitativa data, då materialet i denna uppsats består i att analysera texter och bilder på Internet samt ett räknande av antal personer och deras kommentarer. En kvalitativ metod eller ansats syftar till att förstå hur människor upplever sin omvärld eller tillvaro, och varför den kan se ut på olika sätt för olika individer (Aspers, 2011). För att tolka och analysera det som skrivs, samt tolka de bilder som förekommer på minnessidorna är multimodal analys samt narrativ metod de mest relevanta metoderna för att förstå och tolka materialet. I studien har vi inspirerats av multimodal analys men den narrativa metoden är vår huvudmetod. Multimodal analys betraktar hur både bild och text hänger samman, samt vad dessa två komponenter skapar tillsammans utifrån sociala sammanhang. Multimodalitet är i sig inget nytt fenomen, men har börjat uppmärksammats mer och mer då tekniken har fått en mer betydande roll i samhället och som är under konstant utveckling (Danielsson 2003). Narrativ metod eller berättelseforskning som det också kallas, är ett sätt att samla in berättelser i både muntlig och skriftlig form (Johansson, 2005). Detta sker genom ett återberättande av den egna livsvärlden, vilket hos människan skapar ordning och mening. Detta gör att vi kan erhålla en förståelse för oss själva, men inom dessa livsberättelser ingår även möjligheten till att förstå andra människor, utanför vår egen krets. Materialet i denna studie består i huvudsak av långa och korta berättelser skrivna av efterlevande på Fonus minnessidor utifrån de anhörigas perspektiv. Fonus minnessidor utvecklades som redan nämnt under 1990-talet, och ju längre tiden går, desto fler har valt att använda denna typ av tjänst för att minnas sina döda.
3.1. Multimodal analys
Multimodal analys används för stillbildsanalyser, och för att analysera semiotiska (meningsbärande) resurser som på olika sätt används i kommunikationssyfte (Leeuwen 2005).
Hänvisande till vår uppsats Vi ses i Nangijala, min kära vän! En sociologisk analys av sorgens språk (2021) vars syfte är att ta reda hur sörjande individer via Fonus minnessidor uttrycker
sin sorg genom text och bild, kommer begreppen sociosemiotik och multimodalitet användas.Dessa begrepp är behjälpliga i förståelsen kring vad multimodal analys innebär.
15
Sociosemiotik
Studier om tecken och dess användning benämns som semiotik. Genom användning av semiotiska resurser skapar vi mening utifrån den kontext vi befinner oss i. Med semiotiska resurser menas handlingarna och artefakterna vi använder oss utav för att kommunicera (Leeuwen 2005). Utifrån språkforskaren Micael Hallidays teser, menar Björkvall (2009) att det mänskliga behovet av menings-skapande utgår ifrån en social kontext. Med andra ord behövs ett socio-kontextuellt sammanhang för att skapa mening. Det är alltså utifrån, och inom, sociala sammanhang som språket realiseras. Vidare, när man talar om sociosemiotik, menar Leeuwen (2005) att resurs är att föredra framför tecken eftersom ”det undviker intrycket att ”vad ett tecken står för” på något sätt är förutbestämt och inte påverkas av dess användning”. Betydelsen av meningsskapande språkhandlingar är därför inte statiska, utan är ett dynamiskt fält som beror på kontexten.
Det är inte bara tal- och skrifthandlingar som kan realiseras genom semiotiska resurser, utan kan vara nästintill allt vi gör, som kan göras på olika sätt och därav vara uttryck för olika sociala och kulturella meningar. Detta vilket leder till semiotisk potential, eller affordance; vilket utifrån semiotiska resurser innebär att vi kan beskriva potentialen av vad någonting kan betyda, vilket hos olika individer kan betraktas som olika betydelsepotentialer (Leeuwen 2005). Den slutliga meningspotentialen avgörs av kontexten och relationen mellan den som skapar mening och den som tar emot meningspotentialer (Magnusson 2014). Leeuwen (2005) menar slutligen att man utifrån sociosemiotiken får förklaringen att språket och andra kommunikationssätt fungerar som de gör på grund av sociala sammanhang.
Multimodalitet
När man talar om multimodalitet menas texter som omfattas av flera kommunikationsformer som har slagits ihop, exempelvis ljud och bild (Leeuwen 2005). Multimodalitet är ingenting som nyligen har uppstått, men har däremot, på senare tid och i mycket högre grad, blivit uppmärksammad i forskning, då tekniska framsteg har skapat en mycket tydlig multimodal plattform (Danielsson 2013). I introduktionen av antologin ”The Routledge Handbook of Multimodal Analysis” beskriver Carry Jewitt (2009) att multimodalitet:
[…] utvidga[r] den sociala tolkningen av språk och dess betydelse för hela
sortimentet av representations- och kommunikationslägen eller semiotiska resurser
16
för att skapa mening som används i en kultur – som bild, skrift, gest, blick, tal, hållning.
Leeuwen (2005) menar att multimodalitet således inte låser in semiotiska resurser till en enskild typ av kommunikationssätt, utan snarare ökar vår tolkning av språk och språkets mening genom att kombinera olika typer av semiotiska system för att skapa betydelse genom dess samverkan i texten.
I Cope och Kalantzis (2000) antologi ”Multiliteracies” beskriver Gunther Kress i sitt kapitel Multimodality att alla texter är multimodala, där han menar att allting säger något till oss som läsare eller betraktare. Ett förklaringsexempel till detta är olika sorters vattenflaskor, i olika prisklasser, materialiteter och former som kan hittas i en butik. När vi står inför att välja en vattenflaska, påverkas vi av sådana saker som materialitet och kontext (Kress, 2000). En finare flaska bär på en viss betydelse i vår kommunikation med omvärlden och formar därav (hur vi uppfattar) vår verklighet. Kress (2000) menar att detta kan läsas som en semiotisk kulturell praktik, vilket innebär att själva flaskan blir bärare av kommunikation. En mängd faktorer spelar alltså roll i varför och hur vi gör vissa tolkningar. Framväxten av multimodalitet något som kommer från bland annat kultur och historia. Denna teori stärks av Jewitt (2009) i hennes kapitel An introduction to multimodality där hon belyser att ”[m]ultimodalitet antar att alla lägen har, liksom språk, formats genom deras kulturella, historiska och sociala användningsområden för att förverkliga sociala- funktioner”. Semiotiska resurser mot den bakgrunden, inte har uppkommit från ingenstans, att det är på grund av bland annat historia och sociala användningsområden som resurserna har fått och fortsätter att få sin betydelse.
3.2. Narrativ metod
För att analysera textmaterialet i denna studie har en narrativ ansats brukats för att tolka
innehållet i de berättelser som förekommer på Fonus minnessidor. Narrativ metod, eller
berättelseforskning som det även kallas, är ett sätt att analysera och samla in berättelser som
förekommer både muntligt och skriftligt (Johansson 2005). I denna studie förekommer endast
skriftliga berättelser. En viktig aspekt av narrativets berättelseform är det som Johansson (2005)
kallar för livsberättelser. Livsberättelser är en berättelseform där den som står i centrum är den
som väljer att berätta om sitt eget liv eller delar av den. Individens egen tolkning av sin identitet
och dennes sätt att framställa sig själv hamnar i fokus för denna typ av analysmodell. Genom
att utläsa olika teman och perspektiv av det som berättaren förmedlar blir framställandet av den
17
egna identiteten synlig för blotta ögat (Johansson 2005). På Fonus minnessidor finns många livsberättelser att beskåda där den som skriver delar med sig av en rad olika, tidigare upplevda minnen, tillsammans med den som avlidit. Dessa kan vara både långa och korta. Det som blir viktigt att analysera är hur berättelsen speglar den egna identiteten hos berättaren och även hur denna berättare väljer att framställa sig själva för de andra som skriver till den avlidne på minnessidorna, samt hur anhöriga väljer att presentera personen som avlidit. Vidare beskriver Johansson (2005) som refererar till Richardson (1990a) fem olika sociologiska perspektiv, varav två stycken är relevanta för denna studie, inom narrativ analys i livsberättelser som beskrivs som följande:
1. Det första perspektivet säger oss att berättandet skapar ordning och mening till våra vardagliga liv där man synliggör vår egen livsvärld. Denna livsvärld kan beskrivas som de rutinmässiga regler och tolkningsramar vi använder oss av för att förstå varandra samt oss själva i vår vardag.
2. Det andra perspektivet är att berättelser möjliggör vårt sätt att förstå andra människor, både sådana som vi känner väl, men även andra personer som inte har någon personlig koppling till våra egna liv.
3.3. Urval
I denna uppsats inkluderas ett handplockat urval av minnessidor som skapats för 40 män och kvinnor som har avlidit mellan åren 2015 till 2020, där valen specifikt har inriktas på avlidna som har porträtt, alltså en profilbild på personen. I detta urval finns en blandning mellan egenvalda eller förskapade bakgrundsmotiv och en beskrivande text under personens namn och profilbild, antagligen korta fraser eller längre livsberättelser, men även avlidna som endast har en profilbild och saknar resterande, mer personligt inriktade tillval.
Urvalet utgör alltså 20 stycken män och 20 stycken kvinnor från Fonus minnessidor (https://minnessidor.fonus.se) som är födda mellan år 1965 till 1970 samt år 1995 till 2000.
Båda åldersgrupperna består av en jämn fördelning av både män och kvinnor. Tidpunkten för
deras dödsfall har varierat mellan år 2015 och år 2020. Anledningen till att materialet hamnar
18
inom denna femårsperiod beror på att materialet skulle visa på en spridning utifrån både ålder och kön.
Det ska även nämnas att vi, författarna, medvetet har uteslutit personer födda kring ovanstående årtal som inte hade någon profilbild. Detta betyder att de fyrtio personer vi har valt har ett porträtt eller profilbild. Detta val gjordes främst för att se om det går att urskilja återkommande, och för den delen skilda, teman i profilbilderna som varierar med ålder och kön. Med teman menas exempelvis semester eller sport. Ytterligare en anledning till varför vi valde att inrikta oss på de som hade en profilbild, var för att det är lättare att relatera till, och få både en symbolisk och bokstavlig bild, av vem personen var i sitt liv, och dels kan se vilka bilder som väljs för att representera den döda. Ur urvalet framgår i många fall dödsorsak, som varierar mellan sjukdom, suicidrelaterade dödsfall eller olyckor. I andra fall är dödsorsaken “tystad”, det vill säga att det inte tydligt framgår vad personen har avlidit av.
3.4. Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet
Denna studie är främst baserad, och utgår ifrån en kvalitativ metod (det vill säga analys av ord och bilder), men tar även stöd av kvantitativ data, i form av räkning till kodningen som har utförts som grundarbete för den slutliga analysen. Detta innebär att kraven för reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ser lite annorlunda ut, men ändå är applicerbara i någon utsträckning. Enligt Ahrne och Svensson (2015) handlar trovärdighet i en kvalitativ studie om att läsaren ska tro på det som skrivs, att resultaten speglas utifrån teori och metod.
Ett mätinstrument sägs ha god reliabilitet eller pålitlighet om det ger samma resultat vid olika
situationer och tidpunkter. Reliabilitet handlar även om slumpen har spelat en roll i vårt resultat
och hur mycket vi kan lita på att vårt mätinstrument verkligen mäter det som vi vill mäta. Med
andra ord så bör mätinstrumentet ha en så pass hög reliabilitet att slumpen inte kan ha påverkat
vårt resultat. Validitet avser det faktum att vi har använt rätt verktyg för att undersöka det vi
vill i vår studie (Borg & Westerlund, 2018). Det som representerar den kvantitativa delen i
denna studie är räknandet av text och bild på de 40 minnessidor avlidna män och kvinnor. Detta
innebär ett räknande av korta och långa kommentarer som inordnades i kategorier såsom
[skrivna av] vänner, familj eller övriga bekanta, samt räknandet av antal bilder som även dessa
inordnades i specifika kategorier, exempelvis selfie eller porträtt, semester eller fest. Dessa
sammanställdes i en tabell som sedan gav studien mer material att utföra en analys på och som
dessutom kunde vara behjälplig för att besvara studiens fyra frågeställningar. Resultatet i denna
19
studie är inte generaliserbar till en större population utan berör endast de fyrtio minnessidor
som materialet består av (Ahrne & Svensson, 2015).
20
3.5. Kodning och analys
Urvalets fyrtio personer fördelades mellan uppsatsens två författare, för att undvika
“dubbletter”, alltså att kodning av misstag skulle göras på en och samma avlidna person. Den ena författare tolkade minnessidor av tio män födda år 1995 till 2000 och tio kvinnor födda år 1965 till 1970. Den andra författaren kodade resterande tio män födda år 1965 till 1970 samt tio kvinnor födda år 1995 till 2000. Alla dessa fyrtio personer ordnades under födelseår som vidare benämndes som “den yngre” och “den äldre” gruppen, det vill säga att personer som var födda mellan år 1995 till 2000 tillhörde den yngre gruppen, och personer födda mellan år 1965 till 1970 tillhörde den äldre gruppen.
Varje enskild individs minnessida kodades med öppen kodning, det vill säga, att en så detaljerad tolkning som möjligt utfördes på de kommentarer som skrivs av anhöriga och övriga bekanta gällande de avlidna, samt vilka typer av bilder som läggs upp. Kodning innebär att materialet bryts ner i ett antal kategorier som kallas för koder, men processen verkar även omvänt. Genom kodning och analys styrs det fortsatta empiriska arbetet. Efter detta väcks nya frågor om vad som vidare ska tolkas. Kodning utgör även grunden för att skapa nya teoretiska kategorier (Aspers, 2011). Vidare kodades minnessidornas innehåll utifrån studiens fyra frågeställningar:
– Vilka är det som skriver? Vilken typ av relation är den mest “självklara” i att uttrycka sin sorg? På vilket bearbetar sätt förklarar olika individer sin relation till den avlidne?
Finns det en turordning gällande vem eller vilka det är som skriver först?
– Vad är det som berättas? Innehåller kommentarerna korta fraser eller längre berättelser?
Hur uttrycks dessa berättelser, vad är det mer specifikt som sägs?
– Vilka slags bilder förekommer? Finns det likheter eller skillnader mellan ålder och kön?
Hur ser frekvensen av bilder ut, vilka typer av bilder presenteras?
– Uttrycks sorg olika beroende på ålder och kön hos den avlidne eller den efterlevande?
Finns det några likheter och skillnader i kommentarer utifrån om, antingen den efterlevande eller den avlidne, är yngre eller äldre respektive man eller kvinna?
Vid kategoriseringen av vilka det är som skriver på minnessidorna har vi främst utgått från hur
personen i det publicerade materialet väljer att presentera sig. I de allra flesta fall har detta inte
varit fråga om några tveksamheter i vilken relation den efterlevande hade till den avlidna. I
några enstaka fall har relationen inte gått att utläsa då en del personer endast presenterar sig
21
själva med namn samt en enkel fras som till exempel ”vila i frid”. Dessa personer har vi valt att placera i kategorin kollegor och övriga bekanta då det ändock visar på någon relation, även om det mot förmodan inte var en nära sådan. I jämförelse med personer som inte haft någon relation alls med den avlidne, alltså obekanta och främlingar har en högre benägenhet att förklara detta faktum vilket gör att dessa personer utmärker sig och är därmed lätta att kategorisera. Samtliga kategorier av olika relationer har räknats för att i slutändan visa på vilken av dessa som är mest förekommande på minnessidorna på Fonus. Kommentarerna i denna studie har bearbetats och brutits ned i kategorier där fraser, budskap, minnen, hyllningar samt dess anknytning till ålder och kön hos både den efterlevande samt den avlidne framkommer. Här har det varit viktigt att lyfta fram vad som egentligen förmedlas genom dessa publiceringar för att se på skillnader i de fyra kategorierna. Bilderna har operationaliserats på ett sätt som gör dem möjliga att mäta, därmed har de kategoriserats i fyra olika kategorier vilka är; relationer, selfies/porträtt, intressen, barndom och fest/semester. Relationsbilder har definierats utifrån porträtt där den avlidne poserar tillsammans med någon annan person. Denna typ av bilder har varit ganska enkla att kategorisera då de publiceras med tillsammans med långa livsberättelser om tidigare upplevda minnen och dylikt och där relationen till den avlidne är enkel att utläsa som till exempel ”vän” eller ”mamma”. Selfies och porträttbilder föreställer den avlidne där denne poserar ensam i bilden. Intressebilder har kategoriserats utifrån bilder på den avlidne där det förekommer någon form av sport eller andra fritidsintressen. Barndomsbilder är bilder som porträtterar den avlidne som barn. Fest och semesterbilder föreställer den avlidne i olika sociala tillställningar där bilderna innehåller sådant som ofta förknippas med festligheter som till exempel alkohol, uppklädda personer och krogmiljöer. Semesterbilder har gått att utläsa i vissa fall då de ofta porträtterar den avlidne utomlands där klädseln är ledig och avslappnad.
Sjukdomsbilder förekommer också några enstaka fall. Denna kategori ingår inte i kodningsschemat men kommer ändock att tas upp kortfattat i analysen senare i denna studie.
Samtliga bilder har räknats för att visa på vilken typ av kategori som är mest vanligt
förekommande på de olika minnessidorna. Vidare har dessa knutits an till vilka bilder som
förkommer mest frekvent inom de fyra kategorier som denna studie bygger på, alltså yngre män
och kvinnor samt äldre kvinnor och män.
22
3.6. Etiska överväganden
Något som varit påfrestande för studiens båda författare, var känslan av att "göra intrång", trots att dessa minnessidor är tillgängliga för vem som helst att se och läsa och alltså klassas som offentliga handlingar. Vi tror att anledningen är att vi gick in med uppfattningen av att sorg är något väldigt privat och intimt. I ett senare skede kunde vi dock känna att minnessidornas existens fyllde ett syfte för dess besökare i form av mening, tröst, kamratskap och stöttande ord för de sörjande, samt upplyftandet av den avlidnes "livsessens". Istället för att känna oss som skyldiga betraktare, kunde vi med gott samvete fokusera på det grundläggande i hur sorg uttrycks på dessa minnessidor: Genom kärlek och saknad.
I relation till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer och Dataskyddsförordningen GDPR (The General Data Protection Regulation), har vi tagit ett visst ställningstagande. Trots att minnessidorna är offentligt öppna för allmänheten, har vi medvetet undvikit att i detalj skriva kring individerna på Fonus minnessidor. På så sätt att det inte ska vara möjligt att identifiera enskilda personer, både för efterlevande och deras avlidna.
Vetenskapsrådet specificerar fyra huvudkrav när det kommer till forskningsetiska principer, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att forskaren är skyldig att informera studiens deltagare, om både deltagarnas uppgift såsom vilka villkor som gäller för deltagandet i en tänkt studie. Inom detta ingår ett betonande på att deltagandet är både frivilligt påbörjat men även frivilligt avbrutet.
Samtyckeskravet innebär att forskaren ska inhämta samtycke hos deltagare i en tänkt studie.
Detta innebär att den som deltar har rätten till att medvetet medverka samt avbryta sitt
deltagande. Här är det mycket viktigt att ett avbrytande av detta deltagande inte ska följas av
negativa följder, påtryckningar eller påverkan av studiens forskare. Konfidentialitetskravet
gäller behandlingen av information gällande personuppgifter och innebär att uppgifter om
deltagare i en tänkt studie. Detta innebär att forskaren har en skyldighet att förvara
personuppgifter på så sätt att individuell deltagarinformation inte ska kunna “läcka ut” till
utomstående. Framförallt ska all rapporterad eller nedskriven information om enskilda eller
flera individer inte vara möjlig att kunna härledas till specifika individer. Nyttjandekravet
innebär att all information som har samlats in om deltagare i en tänkt studie måste “användas
för forskningsändamål”, alltså inte “får användas eller utlånas” i andra syften (exempelvis
kommersiellt bruk eller icke-vetenskapliga syften). Vidare får all insamlad deltagarinformation
23
(“utan särskilt medgivande av den berörda”) inte användas i syfte av beslut eller åtgärder (exempelvis vård eller tvångsintag) som kan påverka den enskilda deltagaren. Enligt Datainspektionen är “ett av syftena med [...] GDPR att skydda enskildas grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter”. I artikel 8 av den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR), uttrycks rätten till, och respekten för, privatliv inom “privat- och familjeliv, hem och korrespondens”. GDPR gäller för all typ av automatiserad, i vissa fall, manuell behandling av personuppgifter, alltså “varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person”. I detta ingår de olika sätten som personuppgifter kan behandlas, bland annat dess insamling, strukturering, lagring, användning och utlämning, men även inkluderande radering eller förstöring av dessa personuppgifter. Med andra ord, och sammanfattningsvis, har forskare som ämnar att utföra studier i Sverige, som är medlem i Europeiska Unionen (EU), en skyldighet att stödja sitt sammantagna forskningsarbete på både Vetenskapsrådets forskningsetiska principer och GDPR. Detta för att säkerhetsställa att studien har gjorts “enligt lagens rätta regler” och att studiens fullständiga innehåll är korrekt, rättvist och etiskt genomarbetat och framfört.
Ett medvetet val för vår studie Vi ses i Nangijala, min kära vän! En sociologisk analys av
sorgens språk (2021) har varit att i största möjliga mån undvika att behöva samla in, behandla
och nedteckna känsliga identifierbara personuppgifter enligt de fyra huvudkraven för
Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Detta har gjorts genom att analysera redan
tillgänglig information om levande såsom döda individer. Det har alltså inte varit en fråga om
att intervjua fysiska personer. Tolkningsföreträde har lämnats åt okända människor över nätet
och deras offentligt tillgängliga livsberättelser. Det som är relevant för denna studie har främst
varit konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Detta innebär att en försiktighet har beaktats
gällande text- och bildmässiga information från Fonus minnessidor. Materialet har nedtecknats
på så sätt att en identifikation av utomstående av likaså levande som döda individer inte ska
kunna vara möjlig. Vidare, och slutligen, har arbetet med materialet på Fonus minnessidor
pågått med Dataskyddsförordningen (GDPR) i åtanke, mer specifikt dess betoning på rätten till
varje individs privatliv, framförallt dessa individers rätt till skyddade personuppgifter.
24
4.Teori
4.1. Sammanfattning
För att besvara denna studies syfte kommer fyra olika teorier att användas för vidare analys av materialets resultat. Huvudteorin som tillämpas är sorgnarrativ av Valentine (2008) som beskriver de olika sätt de sörjande upprätthåller sin relation med den avlidne och hur den som har dött fortsätter att “hålla” en väsentlig, social plats och närvaro i de kvarlevandes liv. Vidare bygger denna studie på emotionssociologi och dess begrepp känslo- och uttrycksregler som hjälper oss att förstå de emotioner som uppstår utifrån sorg och hur dessa styrs och uttrycks utifrån de normer som råder i samhället (Wettergren, 2013). Goffman (2007) och hans begrepp hövlighets- och anständighetsnormer används för att belysa hur individerna på Fonus Minnessidor uttrycker sig och varför. Utifrån Baumans perspektiv, och hans begrepp minnets ritualisering kan vi få en bättre förståelse för hur vårt jag lever vidare genom de anhörigas perspektiv samt hur den avlidne presenteras i offentligheten, vilket vi i denna studie hänvisar till som Internet som den offentliga platsen (Bauman, 1992).
4.2. Fortsatta band
Konceptet av sorg, tas upp av Christine Valentine, i boken Bereavement Narratives –
Continuing bonds in the twenty-first century (2008). Sorg behandlas oftast som ett psykologisk
tillstånd hos individen, som yttrar sig i hälsosamma och patologiska former. Valentine (2008)
menar dock att detta inte är det enda, eller bästa sätt att hjälpa eller förstå de som sörjer, utan
använder sig av ett förhållningssätt, där normalitet och social och kulturell mångfald betonas
när det gäller sorg. Boken utforskar betydelsen av den döende individens sista ögonblick och
hur detta påverkar dem som lämnats kvar. Vidare betonas på vilka olika sätt de sörjande
upprätthåller sin relation med den avlidne och hur den som har dött fortsätter att “hålla” en
väsentlig, social plats och närvaro i de kvarlevandes liv. Författaren har i hennes intervjuande
av sörjande (benämnda som, i viss utsträckning, en marginaliserad grupp av människor) utgått
från deras unika och personligt sårbara berättelser; för att identifiera det kulturella ramverk
genom vilken upplevelsen av att förlora en älskad nära, kan förstås och hanteras i ett modernt
brittiskt samhälle (Valentine 2008, s. 163). Det sociologiska perspektiv som Christine Valentine
har arbetat inom har resulterat i ett avslöjande att sorgens natur är ett socialt och kulturellt
fenomen, vilket “uppväger det som har fördunklats av den rena mångfald och rikedom hos
människors individuella upplevelser” (Valentine 2008, s. 163). Detta sociologiska perspektiv
25
inkluderar “att utveckla och främja en mer relationell och intersubjektiv förståelse av personlighet”, vilket skulle ge validering och stöd för efterlåtna [och deras] “försök att kommunicera och förstå sina erfarenheter, snarare än att rationalisera eller patologisera och därigenom marginalisera dessa”. Detta intersubjektiva perspektiv “kan möjliggöra ett övervägande av sätt att vara, agera och bidra till andra sociala liv än de [liv] baserade på enhetlig, förkroppsligad, performativ inverkan och medverkan (“agency”). Det visade sig i de sörjandes berättelser “att de desorienterade effekterna av sorg kan leda till en uppfinnelserikedom att hitta andra sätt att engagera sig i [det] sociala livet, som de som bygger på en mer intuitiv, fantasifull och sensorisk medvetenhet” (Valentine 2008, s. 176).
Att poängtera är att Valentine (2008) riktar in sig på ett brittiskt samhälle, det vill säga att intervjuer är utförda på brittiska medborgare. Deras erfarenheter av att vara sörjande kan dock appliceras på den kodning och analys som har gjorts av de sörjande svenskar och deras fortsatta relationer med avlidna i vår egen studie.
Valentine 2008) tar upp ordet diskurs (“discourse”), vilket identifieras som både reflexiv och konstituerande av social ordning, alltså interaktionen hos individer med samhället (Jaworski &
Coupland 1999:3 refererad i Valentine 2008, s. 17). Diskurs innehar därför vidsträckta implikationer när det gäller vad vi gör med de döda och hur vi behandlar de sörjande.
Dominanta kulturella skript (“cultural scripts”) producerar, framställer och skapar (i texten på engelska “produce”) vissa versioner av verkligheten och hämmar (“inhibit”) andra, vilket leder till “blinda fläckar” eller tendenser till att fastna i vår sociala konstruerade version av verkligheten (Crossley 2000 refererad i Valentine 2008, s. 17). Ett diskursivt perspektiv belyser enligt Valentine (2008) det komplexa och reflexiva förhållandet mellan subjektiv erfarenhet och social praktik. När det exempelvis talas om att “känna närvaron” av en älskad avliden, brukar sörjande individer växla mellan en rationalistisk skepsis och en mer övernaturlig validering av sådana erfarenheter (Bennett & Bennett 2000 refererad i Valentine 2008, s. 18).
Valentine (2008) tar upp hur sörjandes narrativ av sorg involverar en upptagenhet att definiera just vad det är dessa personer har förlorat. Genom ett metaforiskt och bildligt berättande, demonstrerar de sörjande hur minnen, känslor och fantasi kombineras till att strukturera och forma erfarenhet (Hallam & Hockey 2001: 3 refererad i Valentine 2008). I de sörjandes
“dödsnarrativ” fokuserade de på deras dagliga erfarenheter av förlust, där deras responser var
intimt länkade till deras bemötande med människor, platser, objekt och aktiviteter som dessa
dag-till-dag upplevelser innebar. Kring detta tog den avlidne “centre stage”, det vill säga att den
26
person som hade dött, tog störst plats i de sörjandes tankar och känslor (Valentine 2008, s. 91).
Häri betonas också processer av meningsskapande (“meaning-making”), där sörjande aktivt försöker att “bena ut” vad den bortgångne betydde för dem och vad sorgen av denna förlust innebar för dem som individer. I denna diskursiva aktivitet ingår samtal kring erfarenheten av sorg som är intimt länkad med hur vi som människor är sociala varelser. Att förlora någon som står oss nära, innebär därför att förlora en del av sig själv (“sense of selfhood”) och därav den relation vi genom åren har konstruerat tillsammans med den som har gått bort (Valentine 2008, s. 92-93). Vidare förklarar Valentine (2008), baserat på de sörjande hon intervjuat (“narrators”), hur sörjandet är interaktivt och intersubjektivt. Med detta menas att upplevelsen av sorg delas med många och, att förhålla sig till detta faktum, innebär en diskurs av individualitet i relation till personens rätt att sörja på sitt egna sätt, vilket kan störa ett annars etablerat mönster av regler inom sociala tillställningar (Valentine 2008, s. 102). Magnituden eller den stora påverkan som sörjandet har, kan i sättet det förstås på och hur det talas om, reflektera kulturella normer som har att göra med sorgrätt “grieving rights” och vem som uppfattas vara den primära sörjande
“primary griever”. Detta innebär ett uppskattande av, och en känslighet mot de som sörjer, vilket kan leda till att “den egna sorgen” tar ett kliv bakom exempelvis de som är närmare anhöriga till den som har dött (Valentine 2008, s. 104). En avgörande faktor i hanteringen av den egna sorgen har visat sig vara socialt stöd inom relationer med familj och vänner, framförallt gällande att finna en trygg och accepterande plats till att uttrycka svåra känslor (Riches & Dawson 2000 refererad i Valentine 2008). När man talar i narrativ av sorg avslöjas att erfarenheten av frånvaro är intimt länkad med närvaro, där den ena framkallar den andra. I försök till att definiera studiedeltagarnas sorg, demonstrerade de sörjande hur deras döda behöll en social närvaro genom förtjänst av deras frånvaro. Att uttrycka och definiera deras förlust var därför både något gripande (“poignant”) och återställande (“restorative”) (Valentine 2008, s.
113).
Vidare utforskar Valentine (2008) deltagarna i hennes studie och deras engagemang till den
materiella världen, och hur detta spelar in i att tillhandahålla kraftfull symbolik av förlust. Ett
ökat fokus har riktats mot det mer “vardagliga”, de privata och personliga kontexterna och
erfarenheterna gällande ihågkommandet av kära avlidna (“dead loved ones”) (Francis et al.,
2000, 2001, 2005; Bradbury, 2001; Hallam & Hockey, 2001; Gibson, 2004 refererad i
Valentine, 2008, s. 114). Vidare fortsätter en belysning av hur viktigt materiell kultur i
erfarenheten av sorg är, och hur detta gäller en vid ram; vilket inkluderar den mening människor
27
ger till mer alldagliga och vardagliga objekt, platser och praktiker som associeras med det dagliga livet (Hallam & Hockey 2001 refererad i Valentine 2008).
Valentine (2008) tar upp det faktum att sorg inte endast omfattar upplevelsen av förlust och frånvaro, utan även ett återtagande av närvaro. Det berör att sörjande individer behandlar deras anhöriga döda som en återstående del av deras fortsatta liv. De sörjandes narrativ ger oss alltså insikter till betydelsen och meningen av fortsatta relationer mellan de levande och de döda.
Trots att sorg initialt har ett övergripande fokus i en persons liv, interagerar den ändå med andra prioriteringar i livet, som kan “slåss om uppmärksamhet”. Den person som har dött kan fortsätta att leva vidare för vissa, men inte för andra. Han eller hennes fortsatta “livsliknelse”
(“aliveness”) och närvaro kan fluktuera för de som lever kvar, och detta kan vara både en välkommen eller ovälkommen, salig blandning (Valentine 2008, s. 124). Vidare benämns personlighet (“personhood”) och inverkan, makt och aktörskap (“agency”) men även förkroppsligande (“embodiment”), samhälle, individualitet och relaterbarhet (“relatedness”) vilka hos de sörjande representeras som relationellt och intersubjektivt när det gäller att trotsa temporala (tidsmässiga) och spatiala (rumsliga) gränser mellan de levande och de döda (Valentine 2008, s. 126). Valentine (2008) menar också att förståelsen för normer gällande upplevelsen av sorg har vänts från ett betonande av att “klippa banden” med de nära döda, till att vidare kunna möjliggöra utforskandet av formandet av relationsband, även efter döden (“beyond the grave”).
4.3. Emotionssociologi
Emotioner är känslor som människor ständigt bär med sig som styr vårt handlande i olika sammanhang. De är inte alltid synliga för blotta ögat men i det offentliga livet finns de med i bakgrunden. Utifrån emotionssociologi kan vi bättre förstå varför människor gör som de gör samt förstå på vilket sätt människor är beroende av varandra. Emotionssociologi är även ett sätt att förstå samhället och dess normer, och utan emotioner så skulle det inte finnas något fungerande samhälle då det är dessa emotioner som gör att vi anpassar oss till vår omgivning.
Emotioner är inte något som uppstår på egen hand ifrån tomma intet utan är något som uppstår
i relation till andra, alltså i ett socialt sammanhang. Genom social interaktion både föds och
göds emotioner och är den stora drivkraften till socialt handlande (Wettergren 2013). Emotioner
går i linje med begreppet förnuft som är intimt förknippade med varandra enligt Wettergren
(2013) och under de två senaste seklen har synsättet på emotioner förändrats kraftigt. Sättet att
28
se och tolka känslor har blivit mer individualiserat och präglat av ett kapitalistiskt samhälle där känslor ses som något kalkylerande och instrumentellt som tar plats i det offentliga rummet.
Känslor och emotioner är något som skulle förpassas till den privata sfären som till exempel mellan makar, medan rationellt och förnuftigt tänkande hörde hemma i det offentliga livet.
Detta västerländska sätt att se på emotioner dominerade under den tidsepok som kallas moderniseringen och industrialiseringen men har fortfarande en stark inverkan på sammanhang där en mer seriös och rationell atmosfär förväntas (Wettergren 2013). I nutid har känslor börjat ta alltmer plats i den offentliga sfären bland annat genom skolor och andra organisationer där det har påvisats ha en positiv inverkan på individer att ha förmågan att kunna prata om känslor, att vi då blir bättre på att hantera dem. De emotionella processerna uppstår som tidigare nämnt i relation till andra och inom emotionssociologin brukar man tala om fyra olika komponenter för att beskriva vad en emotion där situationsbedömning, sinnesförnimmelser och uttryck av expressiva handlingar är sådant som uppstår utan en kognitiv process som talar om för oss vilken känsla som uppstår. Denna känsla behöver inte vara medveten.
Den fjärde komponenten är en kulturell beteckning på specifika kombinationer av de tre första komponenterna som talar om för oss att emotioner redan är kulturellt och socialt formade (Wettergren 2013). Wettergren (2013) talar vidare om att emotioner är både biologiska och sociala till sin natur och att emotioner och handling är så inövat att vi inte reflekterar över detta i vårt vardagliga liv, då mycket av det faller in på rutin. Människa har förkroppsligat den sociala världen för att passa in och kulturen talar tidigt i livet om för oss vad vi människor instinktivt ska känna exempelvis obehag och avsky inför (Wettergren 2013). På 1970-talet myntade Hochschild (1979 refererad i Wettergren 2013) begreppet känslo- och uttrycksregler som förklaras som en uppsättning regler för vilka emotioner som passar in i ett givet sammanhang.
Dessa känslo- och uttrycksregler talar om för oss vad vi ska känna, när vi ska känna samt hur det bör uttryckas i den givna situationen, gruppen eller kulturen. När människor gör denna anpassning kallar Hochschild (refererad i Wettergren 2013) detta för emotionsarbete eller emotionshantering hos den enskilda individen. Vi styr vårt emotionsarbete med hjälp av andra i vår omgivning som på ett diskret sätt talar om för oss vad som är acceptabelt i den givna situationen.
Språket är en väsentlig del av det samlade system av känslo- och uttrycksregler således att det
möjliggör en klassificering och reflektion kring hanteringen av vår hantering av emotionella
processer vilket benämns som emotionsregim. Emotionsregim är en diskurs som genom en
samling av olika symboler och tecken tillsammans skapar en funktion som i sin tur styr
29
