Syftet med denna uppsats är att undersöka hur två grupper av tonårsflickor uppfattar den populärkulturella texten Sex and the city. Frågor kring moderna feminina ideal, normer och krav kommer att belysas och diskuteras även med utgångspunkt i ett didaktiskt perspektiv, vilket återkommer i den sista och avslutande diskussionen.
Detta kapitel inleds med en presentation av filmen Sex and the city, The Movie (2008). Därefter introduceras varje avsnitt med flera elevcitat från den empiriskt grundade studien, intervjuerna. Den andra delen av varje avsnitt inleds med en kort sammanfattning av det mönster som framkommit i intervjun. Därefter kommer den teoretiska tolkningen av flickornas uppfattningar, med utgångspunkt i litteraturen. Citaten belyser huvudsyftet med arbetet - tonårsflickornas uppfattningar. De teman som åskådliggör detta är centrala i filmen Sex and the city. The movie och centrala i elevintervjuerna, nämligen frågor kring kvinnlighet, konsumtion och identitet.
Det första avsnittet behandlar ungdomarnas intresse för TV-serier i allmänhet, kopplade till filmen för att knyta ihop empirin med teorin.
Ungdomarna lever idag i en könsbunden, demografiskt stratifierad värld där de flesta produkter saluförs till en specifik publik. Marknadsföringen riktas, vilket stärker uppfattningen att åskådarna/konsumenterna lever i olika världar. Detta förhållande är tydligt i filmen, vilket nödvändiggör en genusdiskussion. De kvinnliga karaktärerna känner en omättlig hunger för ”fashion”. De stora klädmärkena och designerna lobbade i flera månader för att få in just sina plagg och namn i filmen och modet beskrevs av flera journalister som den femte karaktären.
Ungdomarna diskuterar detta fenomen i avsnittet Om konsumtionen. Filmen riktar sig till en bred kvinnlig publik, anser ungdomarna, vilket framkommer i deras diskussion om ålder och identitet. Kapitlet avslutas med några pedagogiska reflektioner kring behovet av att träna de unga bland annat i självreflektion och i kritisk reflektion kring populärkulturen, vilket överensstämmer med styrdokumenten i svenska.
39
5.1 Sex and the city - en presentation av filmens handling
Sex and the city The movie är en amerikansk, romantisk komedi i regi av Michael Patrick King, som hade svensk premiär den 21 juni 2008. Filmen har scener från Los Angeles och Mexico, men de flesta utspelas i New York och den tar vid där TV-serien, som sändes av den amerikanska kabel-tv-kanalen HBO mellan 1998-2004, slutar. Serien är en situationskomedi med humoristiska episoder som varar i 30 minuter. Den har tydliga inslag av såpopera eftersom episoderna följer en kontinuerlig handling, kretsar kring personernas inbördes relationer och eftersom personerna åldras i samma takt som skådespelarna. Även filmen kan beskrivas som en tvålopera i filmformat. Den handlar om Carrie, som i filmen är tillsammans med Mr Big och bor på Manhattan. Hon arbetar som ”sexualantropolog”. Idéerna till sin kolumn får hon från sitt eget och sina tre vänners liv. Sex, kärlek och relationer står i fokus men även lyxiga designers och varumärken. Här finns en elegant våning vid Central Park och en garderob som är större än många människors lägenhet. Serien och filmen utspelas alltså i en social miljö och innehåller otaliga bedömningar kring barnlöshet, ogifta människor, yrkesarbete etc. När den är som bäst så ger den komplexa porträtt över ensamstående, sexuellt aktiva och yrkesarbetande kvinnor.
Intervjuguiden, som eleverna fick i intervjusituationen, är av denna anledning till stor del fokuserad på uppfattningen av de kvinnliga karaktärerna och deras livsval.
5.2. Sex and the citys budskap och innehåll
– Jag tycker bara att det är lite synd om folk som ser den här filmen i vår ålder och har den här som ideal. Hela det här med att man ska köpa så mycket. Materialismen, ytligheten (Doris).
– Jag blir påverkad av att se på sånt här. Det kan jag ju säga direkt. Jag blir ahhhhh jag vill också ha det (Lena).
– Den liksom genomsyrar allting. Att allting ska vara pampigt, jättestort. Annars är det inte värt det, liksom. Det tycker jag är ett budskap som kommer med. Men det är det som gör att filmen får liksom en trea av mig är att oavsett hur glittrig, plastig, ytlig och glänsande den är utanpå så berättar den någonting. Den har en handling som man kan relatera till och den tar upp frågor som är aktuella i alla kvinnors liv oavsett hur gamla de
40
är (Doris).
– I alla människors liv! (Sara)
– Jag kände precis i början av filmen när Carrie står och hackar lök och de säger typ så här: jamen då gifter vi oss. Då verkar det som om: nej, det kommer de inte att göra för att om de ska gifta sig så måste han liksom gå ner på knä och fria. Han kommer att göra det när som helst, tänkte jag, och så försvann den scenen och så kändes det hela tiden som om detta kommer aldrig att hända. Bröllopet kommer aldrig att bli av, liksom (Doris).
– Jag tycker att den (scenen där assistenten Louise introduceras) bidrog till själva känslan, liksom. Louise från St Louis kom ju verkligen som en slags frälsare. Hon är ju verkligen som, typ, Maria Magdalena och ska fixa det (Sara).
– Samtidigt är hon en symbol för… Jag kan relatera till det. Inte det att jag kommer att anlita en assistent när jag gått ut. Hon är verkligen en symbol för någon som ställer upp för en, förutom ens vänner (Doris). – Hon är som en symbol för kärleken. Hon tror, liksom… (Sara). (Iris instämmer).
– Fast det tycker inte jag inkräktar på att filmen inte skulle kunna vara feministisk för det, för feminism som jag tycker är ett allmänt feltolkat ord i samhället. Feminism som vi i samhället ser det är sjuttiotal. Det är orakade kvinnor och det är ”bränn behån”, långt utsläppt hår, osminkat, man står för sin person och inte för sitt kön. Det tycker jag. Tankegången som är här är jättevacker och allt sånt men det här är 2009. Filmen gjordes 2008 och kvinnans roll i samhället är annorlunda. Vi har gjort kvinnorevolten. Den gjordes på 70-talet. Bara för att dom (filmens gestalter) prioriterat att noppa sina ögonbryn, vaxa bikinilinjen eller att köpa dyra skor tycker inte jag gör dem till mindre feminister (Sara).
Doris ger uttryck för tankegångar som inte delas av alla elever. Vissa av dem är mycket positivt påverkade av det kommersiella budskapet. Olga menar att kläderna inspirerar henne väldigt mycket och Lena blir nästan känslomässigt berörd av alla kläder.
Symbolernas betydelse uppfattas av några elever. I exemplet där Carrie hackar lök så fungerar scenen enligt Doris som en plantering av vad som komma skall, nämligen ett bröllop som aldrig blir av.
Men oberoende av om eleverna är kritiska till filmens kommersiella budskap eller uppslukade av detta så förhåller det sig otvivelaktigt så att filmen bereder dem ett stort nöje, vilket inte är speciellt ovanligt då såpoperor och TV-serier ofta förser åskådaren med
41
historier som speciellt intresserar kvinnor eftersom dessa relaterar till kvinnors liv. Doris menar också att filmen förmedlar något mer än bara yta. Hon anser att den diskuterar aktuella frågor om till exempel vänskapens betydelse.
Sara menar även att karaktärernas intresse för sitt utseende inte står i motsättning till kvinnans frigörelse. Hon betonar att det handlar om hur vi definierar begreppet feminism och förespråkar en individuell tolkning av begreppet.
Oavsett om elevernas TV-tittande är seriöst och positivt för deras identitetsutveckling eller får negativa konsekvenser för denna så är det otvivelaktigt så att de känner stor tillfredsställelse av att titta på exempelvis TV-serier. Att de unga delar sina erfarenheter med vännerna kanske även medför att de, trots sitt stora intresse, kanske inte helt och hållet okritiskt absorberar den ideologi och de värderingar som förmedlas via televisionen, vilket denna undersökning även visar. TV-serier och filmer i denna kategori genererar symboler som kan ge ett motstånd till eller reorganisera kvinnorollen och det faktum att åskådarna ofta gör detta i grupp för med sig ett utrymme där de till fullo kan arbeta med dessa teman. Gruppen ger dem support att sedan bära med sig dessa beslut ut i sin praktiska verklighet. Visserligen är inte dessa såpoperagrupper politiska på samma sätt som 70-talets kvinnorörelse men vare sig de unga känner sig främmande inför 70-talets kvinnorörelse eller känner att denna inte har mer att ge, så deltar en del av dem i så kallade ”soap opera gossip networks”, vilka inte bara framstår som politiska, där de unga känner sig betydelsefulla, utan även som subversiva (Carter, Steiner, 2004, s. 305). Om vuxna eller manspersoner vill eller får delta i dessa grupper så sker det på flickorna villkor. Doris tolkning visar i exemplet med det uteblivna frieriet att hon inte okritiskt absorberar ett innehåll utan att hon förutser vad som skall hända.
Patricia Palmers studie Girls and Television från 1986 (ibid. s. 289 f) berättar om australiensiska tonårsflickors förhållande till TV. Åskådarna i hennes undersökning, som kommer från arbetarklassmiljö, beskrivs som mycket mer förtjusta i TV än pojkar. De har också en detaljerad kunskap om TV-program som deras vänner tittar på. Det är till och med så att vänskapsgrupper bildas utifrån vilka TV-program som föredras av gruppen. Som regel diskuterar de inte TV-programmen med föräldrar, lärare eller andra vuxna eftersom
42
framförallt lärarna beskrivs som negativa till de flesta programmen. I de fall då lärarna är en ”television-fan” så känner sig eleverna stöttade. Cheril (en av tonårsflickorna I Palmers studie) tycker att: “My science teacher likes it; she watches all the ’prisoner’ programs and things like that. It´s good to come to school and have, you know, a good conversation with the teacher. You feel you are in the right, then, you know” (ibid., s. 290).
I denna begränsade undersökning är samtliga elever, vare sig de bor i en av Malmös förorter eller i Västra innerstaden, mer eller mindre förtjusta i TV-serien/filmen. Några av dem är även duktiga på att tolka symboler, vilket visar både på intresse och vana vid att tolka mediet. Några hämningar i förhållande till läraren kan inte noteras. Antagligen beror detta på att jag är lärare i filmkunskap och förväntas vara öppen för en diskussion av TV- serier och filmer.
5.3 Genusperspektiv
– Jag kan hålla med om att den är lite feministisk eller ny på det sättet att man får se män som objekt och se hur de objektifierar män (Doris). – Likadant som skor, nästan (Sara).
– Det kanske inte är sådär jättebra att liksom vända på det hela (Doris). – Alla män är ju svin i den här, på ett eller annat sätt. Det tycker jag (Sara).
– Männen är tillrättalagda för en kvinnlig publik. Det tycker jag (Alice). – Jag tycker inte att filmen är feministisk. Jag tycker nästan att den är tvärtom, alltså särskilt när hon sitter där och… alltså när Miranda inte har rakat sig och så säger Samantha det om dödscellen, att hon hade kunnat sitta i en dödscell men ändå varit rakad (Doris).
– Den bara spär på det här ytliga…(Doris).
– Jamen de står ju för sin kvinnlighet och att de sätter sig själva främst. Miranda, till exempel, som är en buisness-woman ut i fingerspetsarna, i Sitt privatliv också, hon dukar inte under för sin kvinnlighet i alla fall. Hon är kvinnlig, liksom (Sara).
– Om jag vill ha en karriär sen och gifta mig så vill jag ändå kunna kolla tillbaka på min gymnasietid. Jag var ute med mina kompisar. Jag festade jättemycket. När jag var arton år var det hit och dit. Det är en stor del av livet (Olga).
– Jag bara hoppas att jag är sån när jag är äldre (Alice).
43
Som amerikan kan det funka för det är liksom som en annan värld. Inte här. Därför att det är där det går och va sån. Det är där det går att va fyrtio och springa runt i högklackat i New York och skriva såna grejer som hon gjorde, liksom. Det funkar inte i Sverige (Sonja).
– Och tjäna så mycket pengar (Sara).
– För det första finns det ingen marknad för att va sån här (Sonja).
– Min mamma och lillasyster tycker att filmen är lika bra som jag tycker. Den är delvis lite meningslös eftersom den kan bli Hollywoodflamsig men den är tillräckligt bra för att se flera gånger. Ibland är den stereotypisk när alla sitter där och har fått det de vill ha. Jag tycker att de är väldigt stereotypiska i sina roller. Speciellt förhållandena mellan de olika karaktärerna, till exempel Big och Carrie.
– Till exempel när hon (Carrie) ser Big i garderoben och springer fram till honom. Det skulle aldrig kunna hända (Doris).
– Han är ändå lite så här… Typ, han framställs lite som drömmannen. Han är framgångsrik. Han ger henne det hon vill ha (Olga).
– Jag trodde ändå att de skulle sätta sig själv i första rummet mer än vad de gjorde för det handlar om dom. Jag tycker att det är jobbigt för att filmen utger sig för att vara ”vi skildrar fria kvinnor i dagens samhälle” men när man skrapar på ytan så ser man ändå samma sak som man har sett tidigare, over and over again. Tyckte hon att det var fel att det var en gång (när hennes, Mirandas, man var otrogen) så ska ju hon stå för det och då ska inte alla andra säga ”men han är ju så schysst, det var ju bara en gång, han är man, liksom”. Såna saker kan irritera mig även om…
Så, jag vet inte… (rynkar pannan). Det är väldigt svårt (Sonja).
– Jag är också lite så att jag tycker det är viktigt med jämställdhet. Jag tycker att filmen ha jättebra ”statements”. Dom visar bra saker och det är kanske lite feministiskt men de visar bra saker, till exempel att pappor också tar pappaledigt. Jag tycker att det är något att sträva efter i ett samhälle. Jag tycker inte att jämställdheten visas så mycket i filmen men man kan tolka den som det. Jag ser den (Olga).
– Jag tänker på Mirandas liv. Filmen visar ändå lite i och med att de har barnet varannan vecka (Lena).
– Ja, hon jobbar och försörjer sig och allt sånt där också (Karina). – Ja, exakt (Lena).
– Ja, men det är vad som gör henne lycklig. Alla kan bli lyckliga på sitt sätt och alla kan höra ihop även om man är olika och det är just de dom gör. Det tycker jag ändå är bra och jag tror att det gör den så bra (Olga). – Men detta är ju något av en drömbild för många tjejer – att bara kunna ha jättesnygga kläder och gå runt där i New York och få styra sitt eget liv (Sonja).
– Det är som Harlequin-noveller för kvinnor fast i filmform (Sonja, Lena och Olga).
44
Doris uppfattar att vissa scener i filmen förmedlar ett slags krav eller förväntan på åskådaren. Hon menar att filmen visar att alla karaktärerna ständigt måste vara måna om sitt utseende oavsett vad. Sara tycker att karaktärerna står för sin kvinnlighet. Att deras kvinnlighet är ett uttryck för ett fritt val. Därmed blir den kvinnliga frigörelsen förknippad med ett kommersiellt budskap eftersom karaktärerna i så stor utsträckning ägnar sig åt shopping, vilket förknippas med kvinnlighet.
Olga har tagit till sig budskapet, som framförallt Samantha förmedlar, och som till viss del handlar om att leva livet. Några elever, till exempel Alice Sara och Sonja menar att den livsstilen, som filmen förmedlar, visserligen kan förefalla attraktiv men att den skulle vara svår att iscensätta i Sverige.
Samtidigt uppfattar Sara och Doris filmen som en intressant film för kvinnor i alla åldrar. Hennes mamma och lillasyster tycker att den är lika bra som hon själv tycker. Och hon tycker att den är bra även om hon samtidigt lyfter fram filmens alla stereotyper. Flera av flickorna betonar den framgångsrika mannen som ett ideal. Olga menar i detta sammanhang ekonomisk framgång. Men även andra egenskaper som är förknippade med trygghet och pålitlighet lyfts fram som värdefulla egenskaper hos en partner.
Sara lever i en kvinnlig hemmiljö med sin ensamstående mamma och lillasyster, vilket kan tänkas bidra till hennes positiva uppfattning av filmen. Hon har inga problem med att identifiera sig med en kvinnlig värld. Samtidigt betonar hon att filmen faktiskt berör aktuella områden, till exempel åldersfixeringen i dagens samhälle.
Filmen speglar även kvinnlighet och känslor i kombination med en manlig syn på sexualitet. Doris reagerar emellertid på att filmens övergripande budskap verkar vara: Ta för dig. Hon menar att det är fel att tolka det budskapet som feminism. Sonja tycker att filmen utger sig för att vara feministisk men att den ändå visar att de kvinnliga gestalterna gör allt för att vara männen till lags. Hon exemplifierar med när Miranda, en av filmens gestalter, går tillbaka till sin man trots att han varit otrogen.
Rätten att uppträda som män (förväntas göra) visar att filmen kan uppfattas som gränsöverskridande. Nära och lyckade relationer förekommer med väninnorna, som huvudpersonen träffar betydligt oftare än män. Ett annat intensivt förhållande är med
45
modet, som en symbol för frihet. Karaktärerna har även relationer med homosexuella män men dessa tenderar att kretsa kring männens råd om den bästa brudklänningen eller läppstiftsnyansen. Dock kan båda karaktärerna betraktas som marginaliserade i samhället, kvinnan på grund av sitt singelliv och mannen på grund av sin sexuella läggning, men det är i dessa gestalter som det postmoderna trevandet efter en ny identitet kan sökas.
Mottagandet av en medietext som denna måste av denna anledning involvera en genusdimension, vilken i sin tur involverar hur åskådaren uppfattar dess mening eller underhållningsvärde. ”Representations of gender are continually constructed and very much operative not only in (---) plots, at narrative structures, as a whole, at genres” (D’Acci, 2006, s. 381). Man kan nästan säga att ”television holds a mirror up to nature” or ”television reflects society (ibid., s. 376). Speciellt tydligt framkommer detta i filmen Sex and the city eftersom den så tydligt fokuserar på kvinnors liv. Filmen speglar de problem som medelklasskvinnan i storstaden har att handskas med, samtidigt som den skapar förväntningar om en specifik livsstil hos denna kvinnliga åskådare. Detta betyder att genus har en effekt på den mänskliga naturen, samhället och ekonomin, vilket även detta nödvändiggör en genusdiskussion. De flesta människor har en uppfattning om hur en kvinna respektive man inom vår kulturkrets förväntas se ut, uppträda, tänka och till och med känna. Dessa uppfattningar är förenade med genusregler som styr i samhället och som vi lever med (D’Acci, 2006, s. 376).
Traditionellt sett har kvinnor som uppslukas av ett modeintresse betraktats som enfaldiga Barbie-dockor, men inte i denna serie. Här uppfattas detta intresse som ett utslag för ett fritt val. Följaktligen blir alla (kommersiella) intressen, som kvinnor väljer, per definition exempel på emancipation, något som en del elever är kritiska till, vilket Doris ger uttryck för.
Att filmens kvinnor har möjlighet att shoppa vad de vill och vara hur sexuellt utsvävande de vill kan å andra sidan, av en del elever, uppfattas som ett tecken på deras maktställning i samhället. Dessa föreställningar kan uppfattas som filmens styrka i och med att den gestaltar det kvinnliga bekräftelsesystem som kvinnor håller sig med gentemot varandra. Att filmen bryter mot allmänt vedertagna regler om hur en kvinna ska uppträda gör
46
antagligen att den betraktas som en feministisk symbol (Henry, 2004, s. 65 ff.).
Ebba Witt-Brattström menar att den tidigare litteraturforskningen struntat i frågor kring historiska realiteter, kön klass och ras, och att den feministiska forskningen därför utvecklats vid sidan av eller parallellt med den litterära teorin. Hon menar därför att ingen teori är värderingsfri och betonar själv betydelsen av ett köns- och maktperspektiv. ”En feministisk tolkningsteori måste därför ta sin utgångspunkt här, i den förintande upplevelsen av maktlöshet, av att tala från ett underläge samt i den avsevärda kunskap vi har om den kvinnliga läsaren, hennes motstånd mot vissa manliga texter och hennes preferenser för andra, ofta kvinnliga texter” (Lindén, Milles, s.86).
Kvinnan i filmen utmanar manssamhället på dess egen spelhalva med egna spelregler. Hon ber aldrig om ursäkt och varken karriär eller pengar ses som något negativt så länge de uppnås för den egna tillfredsställelsen. Inte för inte är Carries slutord följande: ”The most