I detta kapitel presenteras vår analys och det resultat vi kommit fram till. Vi har tre olika rubriker, under varje rubrik är texten integrerad med tidigare forskning, teori och resultat. I första rubriken kopplas kapitlets användning av YouTube från den tidigare forskningen ihop med begrepp från det dramatur-giska perspektivet och kodning /avkodning från Hall (1999). Under den andra rubriken behandlas sharenting från tidigare forskning ihop med olika begrepp av m edierad kommunikation och även det dramaturgiska perspektivet kom-mer att inkluderas. I sista rubriken av analysen beaktas tidigare forskning om barns rätt till privatliv och tillämpning av begrepp om bakre regionen och re-presentation (Goffman, 2014 & Hall, 2013).
5.1 Presentation av familjerna
Här följer en övergripande bild av familjerna vi har observerat. 5.1.1 Familjen Andersson
Familjekonstellationen i Familj Andersson består av en mamma och en pappa, de har två gemensamma barn. Åldersskillnaden mellan barnen är tre år och de har olika kön. Föräldrarna berättar att de började vlogga om sitt liv tillsammans med sina barn för att det är ett sätt för dem att bevara minnen åt barnen. De
valde att publicera sina video i syfte att ha det till en dagbok till barnen när de blir större. Första inlägget publicerades för cirka fyra år sedan, vid den tid-punkten hade familjen ingen direkt kontinuitet när de publicerade sina inlägg. Idag publicerar de två inlägg per vecka och har gjort det sedan två år tillbaka. 5.1.2 Familjen Svensson
Familjen Svensson består av en mamma, en pappa och två gemensamma barn, barnen är av samma kön och det skiljer fyra år mellan dem. Vloggen startade upp i samband med att första barnet föddes, den ena föräldern valde att publi-cera korta videor på barnet och även videor av privata intressen. Första inläg-get publicerades för cirka åtta år sedan och de publicerar i snitt fem vloggin-lägg per vecka.
5.1.3 Familjen Nilsson
Tredje familjen vi valt består av en mamma, en pappa och två gemensamma barn, de är av olika kön och det skiljer två år mellan barnen. Föräldrarna har vloggat under en längre tid och varit aktiva i olika sociala medier under många år. Sedan 2015 har de haft sin YouTube-kanal med syfte att framställa sitt liv tillsammans, kontinuiteten på inläggen har genom åren varierat främst sedan barnen föddes. Det senaste året publiceras cirka ett inlägg i veckan.
5.1.4 Familjen Eriksson
Familjen Eriksson är en familj vilka består av en pappa, en mamma och två barn. Barnen är av samma kön och det skiljer sju år mellan barnen. Familjen har vloggat i cirka två år och lägger upp två inlägg i veckan. Karaktären i fa-miljen har redan från start varit annorlunda och de filmar inte sitt vardagsliv utan filmar olika aktiviteter, challenges (utmaningar) och pranks (skämt).
5.2 Barns identitet online
Ett litet barn under sex år har inte själv skapat sig en identitet online, utan det har föräldrarna gjort åt dem när de väljer att publicera barnen på sociala
medier. Det är föräldrarnas ansvar att skapa en rättvis identitet online åt barnen vilket överensstämmer med barnets självaktning (Moser m.fl, 2017).
Bildtext: Pepparkakshusbygge tillsammans i Familj 3, där fokus är på följarna.
Barns identitet byggs upp av föräldrarna från ögonblicket de väljer att publi-cera inlägg om barnen. Genom åren växer det fram en medvetenhet hos barnen som observerats och när barnen ser kameran kliver de in i den främre regionen och sätter på sig masken som är anpassad till identiteten online (Goffman, 2014).
Ett mönster vi kunnat se i våra observationer är när barnen väcks på morgonen av en förälder med kameran i handen är att de ryggar tillbaka, de väcks av kameran och inte av föräldern. Barnen finner sig i situationen, sätter på sig masken och gör sitt framträdande.
Steinsbekka m.fl (2021) menar att individer använder sig av sociala medier för att framstå som sitt bästa jag och för att ge den bästa bilden av sig själv, det kan vara det inlärda beteendet vilket gör det enklare för barnen att sätta på sig masken och träda fram i den främre regionen.
Genom att från första dagen integrera barnet i mediekulturen inleddes en suc-cessiv uppbyggnad av barnets identitet online. I teori om medierad kommuni-kation där kodning och avkodning behandlas, innebär de att produktionen star-tar cirkulationen vilket leder till konsumtion (Hall, 1999). Föräldrarna
publicerar sitt barns ankomst till världen på YouTube för att öka konsumt-ionen. När föräldrar publicerar sina barn på YouTube väljer de att offentlig-göra deras sociala handlande till en anonym publik i jämförelsevis kan vi dra paralleller till meiderad kommunikations teorin om kodning där cirkulationen måste ske genom producenterna vilka kodar ut ett budskap till konsumenterna, vlogginläggen kodas ut till en publik och blir till ett socialt handlande (Hall, 1999).
Bildtext: Ögonblicket när Familj 3 har fått sitt första barn
Om en familj redan innan barnen fanns var integrerade i mediekulturen faller det sig naturligt att även deras barn blir en del av detta redan från start. De filmar alla händelser i barnets liv med start redan från förlossningen och pub-licerar det på YouTube, detta görs ofta för att skapa ett avstamp i medievärl-den.
Att leka med sina barn är en naturlig del i mångas vardag. De flesta barn har ett behov av att leka med sina leksaker, det är förstås beroende av vilken ålder det är på barnet. Vi har kunnat se olika mönster när föräldrarna väljer att filma sina barn vid lek hemma.
Bildtext: Kamera sekunddär vs. kamera primär
Vissa familjer väljer att integrera kameran i leken genom att hålla kameran i handen där då kameran blir den primära i situationen. Andra familjer lägger kameran på ett bord i närheten och leker med sina barn vilket gör kameran sekundär. Genom att göra kameran sekundär sätts barnet i fokus vilket är enligt rådande normer. Att ha kameran som ett primärt fokus tar bort barnen från centrum och leken blir inte lika naturlig. I observationerna där dessa mönster framkommit kan leken istället liknas vid en intervju eftersom det ställs frågor till barnet såsom “Vad gör du?”, “varför leker du det?” och “tycker du det är roligt?” med de här frågorna kom det även följdfrågor. När barnet är på sitt rum och leker anses den befinna sig i den bakre regionen där privatlivet bör upprätthållas. Föräldrarna väljer att avbryta den lekande stunden för att inter-vjua barnen med en kamera närvarande i leken, vilket innebär att föräldrarna tvingar ut barnen i den främre regionen (Goffman, 2014).
Wesch (2009) menar att YouTube kan ses likt en universal spegel för de indi-vider som vloggar. När föräldrarna vloggar tillsammans med sina barn från tidig ålder lär sig barnen att den nya formen av självreflektion har skapats i takt med mediekulturens framväxt. Den nya formen av självreflektion innebär enligt Wesch (2009) att individer har möjlighet att kunna titta på sina egna inlägg på sociala medier och därmed kan de reflektera över sitt egna beteende och förbättra sitt framträdande. Wesch (2009) förklarar vidare att genom YouTube har individer större möjligheter att kunna iaktta sig själv och hur de är mot andra människor, det gör att YouTube kan liknas vid en universal spe-gel. Föräldrarna använder den universala spegeln för att framställa barnen i
god dager i linje med konsumtionssamhällets normer. Föräldrarna styr det som visas och styr därmed inläggen till en riktad publik, vilket leder till att barnen kan anses vara konsumtionsobjekt.
Ett avvikande mönster vi hittat i våra observationer är de familjer som väljer att framställa sina barn i en annan karaktär. I klipp som läggs ut på YouTube väljer man att utsätta barnen för en hårdare attityd genom att pranka dem att de blir ledsna. Vi kan se i några av de familjer vi studerat men även på många andra klipp på YouTube att man väljer att förlöjliga barn som blir ledsna, ram-lar eller blir skrämda. I detta avseendet skapar föräldrarna en identitet åt barnen online där de framställs som sköra.
Genom avkodning av producenternas budskap kan föräldrarnas handlande gentemot barnet avkodas som okej, trots barnets motstånd (Hall, 1999). Den möjligheten till självreflektion vloggare finner på YouTube kan skapa en tidig medvetenhet hos barnen och deras identitet online, genom föräldrarnas publi-cering av barn skapas självreflektioner som kan påverka barnens egen identitet på ett negativt sätt då de i vissa fall framställs som ledsna (Wesch, 2009). Ett etiskt dilemma här blir om barnet verkligen mår bra av att i vissa fall framstäl-las ledsen eller arg? Kan detta få konsekvenser för barnets självkänsla i fram-tiden?
5.3 Påverkar antalet följare föräldrarnas framställning av barnen
Av föräldrarnas sharenting blir barnen exponerade på sociala medier. Barnen blir “micro-celebrities” när föräldrar använder sina barn för att göra sig kända i sociala medier. Dock påstår Hinojo-Lucena m.fl (2020) att sharenting an-vänds på sociala medier i syfte att dokumentera sina barns liv istället för i böcker och fotoalbum.
Familjerna vi observerat började vlogga om sina liv med syfte att spara till sina barn i framtiden, i takt med att vloggarna växte och fick större publik
framställdes barnen på ett annorlunda sätt vilket gjorde barnen sekundära. I den successiva framväxten av mediekulturen har barnen skapats till konsumt-ionsobjekt på grund av föräldrarnas behov av fler följare.
I våra observationer framkom det att om ett barn blir sjukt eller inlagt på sjuk-huset, väljer ofta föräldrarna att integrera kameran så mycket det bara går. Vissa tillfällen får inneliggande på sjukhus inte lov att använda kameran, trots det filmas mycket av undersökningar och behandlingar. Vid besök hos vården filmas ibland hela besöket av föräldern vilket sedan läggs ut på sociala medier. I situationer där vi observerat att barn blir ledsna när de filmas finns det vissa mönster vi kunnat identifiera hos familjerna. Ett av de mönster vi hittat visar att ju äldre barnen blir desto mindre filmas de i privata situationer, om detta beror på att det är fler som följer familjerna eller att man tar hänsyn till barnets åsikter är inget vi fått svar på i observationerna. När familjer som väljer att dela sina liv offentligt växer och får fler följare förändras även framställningen av barnen, främst i det avseendet att de inte visar sina barn nakna fler gånger. Ett annat mönster vi identifierat här är att om vloggen är större och det är fler som tittar så väljer man bort inlägg av privat karaktär såsom nakenhet och när barnen blir ledsna. Här väljer föräldrarna att genom intrycksstyrning tillgodose barnets behov (Goffman, 2014). Intrycksstyrning handlar om att man ska framstå som sitt bästa jag enligt Goffman (2014), genom föräldrarnas hand-lande i dessa situationer agerar de utefter vad som normen för en god förälder bör göra, oavsett publikens storlek.
I enighet med Goffmans (2014) teori om den bakre regionen anser vi att besök hos vården bör vara av privat karaktär, men väljer föräldrarna här att istället ta hänsyn till intrycksstyrningen som används i sociala medier? I inlägg där fa-miljer filmar besök i vården väljer föräldrarna att uttrycka sig verbalt och ick-everbalt i syfte att vinna sin publiks sympati. I de här sammanhang kan vi diskutera huruvida föräldrarna tar mer hänsyn till de som följer dem på YouTube än till barnet.
Ett mönster man kan se är genom att läsa rubrikerna och den bild de har som framsida på vlogginläggen. Det finns många rubriker hos familjerna där det framgår att barnet/barnen kommer att vara ledsna i inlägget, även bilden sym-boliserar detta. Genom att i rubriken skriva något uppmärksamhetsväckande får man individer att vilja titta, det kan jämföras med Halls (1999) stereoty-pisering där han menar att människan tillskrivs olika egenskaper. I detta sam-manhang skapar Familjerna sin egen stereotypisering genom sina specifika ka-raktärer på YouTube. Många gånger provocerar föräldrar barn till den punkt att de blir ledsna. Intryck av de skapade vlogginläggen avkodas genom följa-rens uppfattning och är beroende av konsumtionssamhällets rådande sociala strukturer (Hall, 1999).
Pranks och inlägg där individer gör bort sig har varit en del av mediekulturen under en längre tid, vilket innebär att man genom inlägg av den karaktär till-fredsställer behovet hos konsumenterna. Ett annat mönster vi har hittat i de observerade familjerna är att det handlar inte om barnen när de blir ledsna, utan den filmande föräldern väljer istället att hålla kameran i en bra vinkel. Detta för att sedan stå och hålla om barnet samtidigt som de filmar och tittar in i kameran. Man kan se i ett inlägg att barnet sträcker upp armarna när hen är ledsen och vill att föräldern ska bära hen, varpå föräldern säger “Jag kan inte bära dig nu, jag håller kameran”.
Bildtext: När barnen blir ledsna och föräldrar fortsätter filma och publicerar det online
Goffman (2014) skriver att intrycksstyrning påverkas av både den rådande normen i konsumtionssamhället och den virtuella verkligheten. Intrycksstyr-ning handlar om att individer vill skapa intryck och en reaktion hos publiken, genom pranks kan publiken uppfatta dem roliga eller ej. Om publiken anser att det är roligt när en förälder medvetet väljer att pranka sitt barn till den gräns att barnet blir ledset kommer de troligtvis att fortsätta titta på deras vloggar, vilket påverkar cirkulationen (Hall, 1999).
Genom att observera familjernas aktiviteter kunde vi finna att ju fler följare vloggarna fick desto mer blev vloggen en plattform för marknadsföring åt olika företag/organisationer. Marknadsföring på YouTube innebär att de får åka gratis på olika aktiviteter exempelvis Gröna Lund, trampolinparker, resor, skidsemester och event. Nyckeln till ett bra sponsrat inlägg är att barnen ska tycka det är roligt, vloggarna är till för att locka mer kunder till de olika akti-viteterna. De samarbeten är en stor del av att vara en offentlig person på YouTube och de samband vi funnit hos familjerna är att sponsrade utflykter handlar om en god framställning, dels av det de gör på aktiviteterna men även av barnen.
När aktiviteterna är sponsrade är det ett högt tempo, de ska hinna med att göra så mycket som möjligt för att kunna få med mycket material på vloggen. Bar-nen uttrycker många gånger hur trötta de är när dagen är slut, då de har hunnit göra många tidskrävande aktiviteter under en och samma dag. Genom att koppla samman tidigare forskning med vårt resultat kan vi finna likheter mel-lan föräldrarnas nyttjande av barnen för att skapa mer intresse hos sina följare, vilket resulterar i att barnen blir konsumtionsobjekt i sammanhanget.
Bildtext: barnet är trött efter en heldag med olika aktiviteter
Vi har hittat mönster som tyder på att det både finns skillnader och likheter mellan de olika familjerna när det kommer till fokus på barnen. Någon familj väljer att göra det barnen vill och en framställning av att barnen är viktigare än själva aktiviteten. De sponsrade inläggen som familjerna gör följer ett tyd-ligt mönster där barnen ska framställas positivt för att attrahera följarna att vilja göra samma utflykt. Det vi upptäckte var att barnen uppskattade utflyk-terna och hade roligt, dock fanns det även en baksida med detta. Baksidan är att varje dag är inplanerad för att de ska hinna med att göra många olika akti-viteter på kort tid. Efter utflykterna uttrycker barnen ofta att de är trötta.
Halls (2013) representation betyder att individers framställning är baserat på vilka ord, bilder och berättelser de använder och hur dessa uppfattas och be-traktas av åskådaren. Familjen filmar när de gör olika aktiviteter och framstäl-ler det roligt vilket innebär att åskådaren ser detta och vill eventuellt göra det-samma vilket leder till att sponsringen fallit väl ut när produktionen skapat konsumtion hos följarna (Hall, 1999). Hinojo-Lucena m.fl (2020) skriver att sociala medier blivit en tävling om social uppmärksamhet och beroende, ef-tersom sponsrade inlägg på YouTube kan finansiera familjens aktiviteter och utflykter, vilket förstärker vår iakttagelse att barnen används som konsumt-ionsobjekt. Den sociala uppmärksamheten är viktig för vloggarna, utan den har de inte alltid möjlighet att utvecklas och göra sina barn till micro-celebri-ties.
Bildtext: Familjen Svensson, kameran är inte integrerad vs. Familjen Andersson, kameran är integrerad
När familjerna är på utlandssemester filmar de vid stranden eller poolen, det vi kunnat se är att ibland väljer de att lägga kameran på ett ställe en bit ifrån för att få distans. De använder sig ofta av bakgrundsmusik istället för konver-sationen i den sortens inläggen vilket gör att följare får en mer verklig bild av deras vardagsliv. Motsatsen som vi också uppfattat är när de väljer att att inte-grera kameran och ha den i handen när de leker i poolen eller på stranden, vilket gör att föräldern som filmar har mest fokus på kameran och barnens lek kommer i andra hand.
Enligt Blum-Ross (2017) anser föräldrarna att det kommer bli roligt för barnen att se tillbaka på sitt liv vilket blivit dokumenterat genom åren, dock slits för-äldrarna mellan skyldigheten att vara förälder och viljan att dokumentera sina liv. Gjorde detta dilemma att föräldrarna tillslut lät barnen vara i det främsta rummet istället för vloggen?
5.4 Är sharenting ett hot mot barns rätt till ett privatliv?
Föräldrar vet inte vilken lag som gäller när det kommer till barns rättigheter i sociala medier skriver Oswald m.fl (2016). Barn har rätt att själva få bestämma vad och när de läggs ut online trots det så är det föräldrarnas ansvar att skydda barnen mot publikation av deras privatliv och det tar föräldrar ofta inte
föräldrar hänsyn till (Oswald m.fl, 2016). I våra observationer kan vi finna samband mellan familjerna där gränsdragningen melllan privatliv och offent-ligheten sakta suddas ut. Att ha ett privatliv kan kännas självklart, men är det alltid en självklarhet? I vloggarna vi studerat vill vi visa olika sammanhang vi anser är av privat karaktär, dessa har identifierats genom tidigare forskning. Det har framkommit både skillnader och likheter mellan familjerna när de fil-mar privata situationer.
Bildtext: först rullar föräldern upp rullgardinen följt av närbilder av barnen när de väcks
När barnen sover kan de anses befinna sig i bakre regionen där de har rätt att slappna av och inte befinna sig inför en publik (Goffman, 2014). Här har vi sett två olika mönster hos familjerna, de som aldrig filmar barnen när de sover och de som väcker sina barn varje morgon med kameran i handen.
Vi kunde hitta att några av familjerna hade många videor när barnen var bebi-sar och de sov, i takt med att de växte blev dessa inlägg mindre. De finns inlägg av födelsedagar och vid dessa tillfällen börjar familjen att förbereda frukost och presenterna till födelsedagsbarnet, sedan går de och väcker barnet som fyller år med sång på sängen. När de sjungit klart “Ja må du leva” väljer de att ha inklippt musik i inlägget istället för att ha med konversationen, detta är återkommande i resterande filmer av födelsedagar. Födelsedagar är de sam-manhang de flesta väljer att filma sina barn när de sover/vaknar, annars är inte
barnen med när de sover eller vaknar. Föräldrarna tar i dessa avseende hänsyn till barns rätt till privatliv när de väljer att inte filma de sovande barnen, de låter barnen befinna sig i den bakre regionen i fred och tillåter inte en snabb växling mellan den bakre och främre regionen (Goffman, 2014).
Bildtext: Familjen Nilsson, att vakna upp med en kamera
Motsatsen i observationerna var barnen som när de vaknar befinner sig direkt i den främre regionen, eftersom en förälder håller i kameran när de säger god-morgon (Goffman, 2014). Hos en av familjerna finns en kamera fäst vid bar-nets säng i egenskap av en sorts babyvakt, vilket gör att uppvaknandet och insomnandet filmas konstant även om det inte alltid hamnar i vloggen. Föräld-rarna i några av familjerna väljer även att filma sina barn med en kamera när de ska sova eller vaknar i till exempel vagnen, soffan och föräldrarnas säng.