I detta kapitel kommer vi redovisa syftet med vår studie, syftet var att under-söka om familjerna tar hänsyn till barnens rätt till ett privatliv och hur de väljer att framställa sina barn online. I vår studie analyseras familjernas vardag på en mikronivå med hjälp av tidigare forskning och teorin om konsumtionssam-hället. Vi har fått stöd för våra slutsatser på mikronivå och gjort tolkningar utifrån ett makroperspektiv i relation till befintliga konsumtionstrender i det konsumtionssamhälle vi lever i.
Vi har arbetat med en netnografisk metod och genom vårt tillvägagångssätt kunde vi samla in en stor mängd datamaterial till vårt empiriska underlag. Em-pirin vi fick fram från våra fyra familjer blev representativ, att bredda vårt urval hade inte förändrat vår slutsats eftersom individers beteende på sociala medier styr av konsumtionstrenden (Baudrillard, 1998).
6.1 Hur har barnen skildrats på YouTube?
I undersökningen om föräldrar glömmer bort rätten till barnens privatliv när de framställer dem på YouTube visar våra resultat att det finns skillnader mel-lan familjerna och hur de tar hänsyn till barnens privatliv. De skillnader vi funnit hos familjerna var främst en familj som väljer att låta specifika situat-ioner vilka vi anser är av privat karaktär förbli privata. Resterande familjer väljer att publicera inlägg där barnen förekommer i otaliga privata situationer vilket gör att vi tolkar vårt resultat att de inte tar hänsyn till barnens rätt till ett privatliv.
I familjernas framväxt på YouTube fann vi ett mediebeteende vilket inte för-ändrade karaktär trots deras framväxt. Det har framkommit vissa beteende-mönster i diskursen där de blivit standardiserade i konsumtionssamhället. Baudrillard (1998) menar att samhället fokuserar på varors symbolvärde, i vår studie kan barnen ses likt varuobjekt i familjernas marknadsföringssyfte. Ge-nom att dela med sig av barnens liv på YouTube har föräldrarna skapat en identitet online åt sina barn. Konsekvensen har blivit att barnens rätt till pri-vatliv inte tillgodoses fullt ut.
När det kommer till sharenting delar alla familjerna med sig av sina liv offent-ligt och vi kan se mönster i framställningen av deras barnfokus. I situationer där fokus ligger på underhållning för följarna har familjerna sekundärt fokus på barnens framställning, trots att kameran är integrerad i aktiviteterna har den blivit normaliserad så att den inte verkar besvära barnen. I frågan om i vilka sammanhang barnen framställs av sina föräldrar vid sharenting har vi kommit fram till att framställningen av barnen blir oberoende av barnets åsikt till fil-mande. När barnen var mindre framställdes de i många situationer vilka kan anses vara olämpliga för offentligheten, genom tre av familjernas etablering på YouTube kan vi se en förändring av de olämpliga inläggen. Inlägg av olämplig karaktär blir mindre, större plats i vloggen får inlägg med sponsring och aktiviteter familjerna gör tillsammans. De många aktiviteterna familjerna gör är riktade till barn, vilket innebär att varuobjekten blir barnen och föräld-rarna använder dem i syfte att marknadsföra sig (Baudrillard, 1998).
Sammanfattningsvis kan vi se att det finns mönster i hur familjerna väljer att ta hänsyn till barnens privatliv, i takt med en växande publik har föräldrarnas framställning av barnen förändrats och vi kan se att fokus till barnets bästa har förflyttats. Trots det kan vi se att i linje med Baudrillards (1998) konsumtions-samhället är det detta som styr mediabeteendet och vad vlogginläggen bör
innehålla. Vår slutsats av våra observationer är att föräldrarna gör sina barn till micro-celebrities för att öka konsumtionen av vloggen vilket gjort att föräld-rarna inte alltid tagit hänsyn till barnets bästa.
6.2 Resultat och forskningsöversikt
I den tidigare forskning vi hittat kunde vi se mycket som stämde med våra egna observationer. Dels på grund av de mönster vi har kunnat identifierat hos de familjer vi har observerat. Mönster vi observerat är att de finns normer som styr vilket material som publiceras på vloggen, där de väljer att visa den ka-raktär de valt att utge sig för att vara. Att skapa sig en kaka-raktär på en vlogg är ett verktyg för att skaffa sig fler följare på sin kanal, genom en stereotypisering skapas deras unika identitet på YouTube. Dels utifrån vårt empiriska material och kvaliteten i den teori vi utgått ifrån kunnat uppskatta att det finns en gene-raliserbarhet. De sociala strukturer som finns i vårt konsumtionssamhälle är det som styr i den virtuella verkligheten.
Blum-Ross m.fl (2017) menar att föräldrar vet att de har en skyldighet att skydda sina barn men att barnen verkligen vill finnas med på sociala medier är endast ett antagande från föräldrarna. Mycket av den tidigare forskningen vi tagit del av visar är att barnen gärna vill att föräldrarna frågar om lov innan de postar en bild eller personlig information om dem på sociala medier.
Tidigare forskning från Oswald m.fl (2016) visar att barn löper risk för ett integritetsintrång när föräldrarna postar bilder utan barnens vetskap eller tillå-telse. Av det vi sett i våra observationer är detta en påtaglig risk vilket även vi kan se, framförallt hos de mindre barnen som inte vet annat än att ha kameran nära sig. Våra observationer stödjer även att barnen säger ifrån när de inte vill vara med och i hälften av våra observationer tar föräldrarna hänsyn till detta. I de fall barnen inte har möjlighet att ha en åsikt på grund av ålder är det föräld-rarna som är barnens röster och de som ska skydda barnens rättigheter. Av den anledning att de har ett omfattande material, kan vi anta att mycket av deras
tid tillsammans med barnen publiceras på YouTube. Det innebär att barnen lever mycket av sin tid med en kamera och vetskapen att följare kommer att se på dem på YouTube, innebär detta att barnen ständigt behöver använda sig av en mask och befinna sig i den främre regionen? (Goffman, 2014). Eftersom materialet som publiceras är det enda vi har tillgång till, vet vi inte vart gränsen går för privatliv och huruvida de diskuterar när de ska filma. Dock har vi kun-nat se att barnen får inte alltid en förvarning innan de blir filmade.
Studien som Ammari m.fl (2015) gjort visar att risken att ett liv i offentligheten påverkar ett barn negativt är stor. Föräldrarna skapar en identitet åt barnen på sociala medier och detta kan vi även påvisa genom våra studier. Föräldrarna i våra observerade familjer postar inlägg av både bra och dålig karaktär på sina barn och de kan inte veta hur det kommer att påverka barnen längre fram ändå fortsätter de att göra det. Det Ammari m.fl (2015) även kom fram till var att det är mammor som i större utsträckning delar bilder på sina barn vilket våra observationer inte stödjer. Av de fyra familjer vi observerat delar båda föräld-rarna lika mycket i två av familjerna, pappan i en av familjerna och mamman i en, i denna fråga kan vi motsätta oss Ammaris m.fl (2015) resultat.
Lane (2015) skriver i sin studie att man måste ta hänsyn till det individuella barnet och att barnets bästa förändras över tid. När vi ställer det i kontrast till Barnkonventionen artikel 16 (Plan Sverige, 2020) har alla barn rätt till ett pri-vatliv oavsett vem du är eller var du befinner dig, detta menar vi att våra re-sultat visar att föräldrarna ibland tar hänsyn till men ofta inte alls.
6.3 Etiska dilemman
Föräldrarna i de familjer vi observerat vill gärna visa sina liv, sina barn och vad de gör på dagarna, majoriteten av föräldrarna menar att det kommer att vara kul för barnen att se tillbaka på när de är äldre och det är anledningen
till varför de gör det. Barnen tycker oftast det är roligt att bli filmad och att titta tillbaka på sina vloggar, vilket syns i en del inlägg.
Det etiska dilemmat här, är att barnen inte vet hur de kommer att känna för materialet när de blir större. Barn har inte förståelsen om vilka som äger inlägg som publiceras och vad andra vuxna människor kan ha för användning av materialet.
Även Steinsbekka m.fl (2021) visar i sin forskning att individers självaktning påverkas eftersom barnen ständigt måste visa sitt bästa jag i interaktionen på YouTube. Detta skapar ett socialt nätverk vilket gynnar individens självakt-ning. I de familjer vi studerat kan detta jämföras med att ju större publik fa-miljerna får desto mer sponsrade inlägg och uppmärksamhet får de vilket leder till ett större socialt nätverk. Hur detta påverkar barnens självaktning är tyvärr inget vi fått svar på i våra observationer men det skulle vara en intressant aspekt att ta med och se hur dessa familjerna och framförallt barnen lever om tio eller tjugo år.
Det finns många etiska dilemma i både den tidigare forskningen och även i våra observationer, vem skyddar barnen och tänker på deras rättigheter? Barn-konventionen är en svårtolkad lag som behöver stöd från andra lagar för att kunna fungera korrekt. Den säger inte direkt att du inte får publicera en bild på ditt barn på sociala medier. Den berättar inte om barnet kommer ta skada eller inte, men den ber dig som vårdnadshavare att tänka efter före. Barnets bästa ska alltid komma först och att det är en förälder som har yttersta ansvaret för att det blir så. Även om det finns många etiska dilemman så finns det inga etiska krav.
I förstudien hade vi en förförståelse kring ämnet och familjerna vi studerat på YouTube. Under observationernas gång har vi fått en större inblick i deras liv och således till viss del ändrat vår uppfattning om familjerna. Av våra resultat framkom det att ju äldre barnen blev desto mindre filmades barnen i privata
situationer. Är detta ett resultat av föräldrarnas dissonans mellan viljan att pub-licera sina barn online och hänsynen av barns rätt till privatliv?
För att få en fullständig bild av varför förändringen har skett hos vissa familjer hade vi kunnat komplettera med intervjuer, det hade även lett till en mer hel-täckande bild av vårt syfte. En fråga vi funderat över under studien är vilka konsekvenser denna offentlighet får för barnen när de blir äldre och blivit mer medvetna om sina rättigheter. Detta är något vi anser skulle vara intressant att studera i framtida forskning.
7 Referenser
Alvehus, J. (2019). Skriva uppsats med kvalitativ metod en handbok. (2.Uppl.). Liber AB.
Ammari, T., Kumar, P., Lampe, C., & Schoenebeck, S. (2015). Managing Children’s Online Identities: How Parents Decide what to Disclose about their Children Online. I Begole, B & Jinwoo, K (Red.), Managing Children's Online
Identities: The 33rd Annual ACM Conference (s.1895-1904).Association for
Computing. DOI: 10.1145/2702123.2702325 https://www.research-gate.net/publication/300727717_Managing_Children%27s_Online_Identities (Hämtad: 2020-11-19)
André, J. [The Swedish Family]. YouTube.
https://www.youtube.com/channel/UC04lAYEYR4BiaJkbqArxmRA (häm-tad: 2021-03-03)
Arcombe, A. [Familjen Arcombe]. 2020.
YouTube. https://www.youtube.com/c/FamiljenArcombe/featured (häm-tad:2021-03-03)
Baudrillard, J. (1998). The Consumer Society: Myths and Structures. SAGE Publications Ltd.
Bengtsson, S. (2011). Etnografi online. I K. Fangen, Katrine & A-M. Seller-berg (Red.). Många möjliga metoder (s.117-128). Studentlitteratur AB. Berg, M. (2013). Netnografi. I G.Ahrne. & P. Svensson (Red.). Handbok i
kvalitativa metoder (Uppl.3., s.118-130) Liber Ab.
Blum-Ross, A., & Livingstone, S. (2017). Sharenting: parent blogging and the boundaries of the digital self. Popular Communication, 15 (2), 110-125. doi:
10.1080/15405702.2016.1223300.
https://www.tandfon-line.com/doi/abs/10.1080/15405702.2016.1223300?journalCode=hppc20 (hämtad: 2020-11-19)
Bryman, A., & Nilsson, B. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder (Uppl. 3.). Liber AB.
Chiriac, E., & Einarsson, C. (2018). Gruppobservationer teori och praktik. Uppl.3. Studentlitteratur AB.
Choi Yisuel, G., & Lewallen, J. (2017). “Say Instagram, Kids!”: Examining Sharenting and Children's Digital Representations on Instagram. Howard
10.1080/10646175.2017.1327380 https://www.tandfon-line.com/doi/abs/10.1080/10646175.2017.1327380?journalCode=uhjc20 (hämtad: 2020-12-09)
Creswell, J. W., & Creswell, D. J. (2018). Research design (Uppl.5). SAGE Publications Inc.
Economou, K., & Lindgren, A-L. (2015). Childhood re-edits: challenging norms and forming lay professional competence on YouTube. Journal of
Aesthetics and Culture. 7(1). https://www.tandfon-line.com/doi/full/10.3402/jac.v7.28953 (hämtad: 2020-12-14)
Goffman, E. (2014). Jaget och Maskerna - en studie i vardagslivets dramatik. Uppl.6. Studentlitteratur AB.
Hall, S. (1999). Kodning och avkodning. I T.Johansson., O. Sernhede., & M. Trondman (red.). Samtidskultur, karaoke, karnevalet och kulturella koder (s.227-237). Nya doxa 227-237.
Hall, S.; Evans, J., & Nixon, S. (2013). Representation (Uppl.2.). SAGE Pub-lications Ltd.
Hinojo-Lucena, F-J., Aznar-Díaz, I., Cáceres-Reche, M-P., Trujillo-Torres J-M., & Romero-Rodríguez, J-M. (2020). Sharenting: Internet addiction, self-control and online photos of underage children. Media Education Research. 28(64), 93-103.https://eric.ed.gov/?id=EJ1256945 (hämtad: 2020-11-10) Holm, L., & Salas, O. (2020). Presentera kvantitativa studier.I C. Abrahams-son-Löfström., & B. Rombach (red.). Andra hjälpen (s.255-272). Studentlit-teratur AB.
Lane, L. (2015). Europadomstolen och barnets bästa. Förvaltningsrättslig
Tid-skrift. 2015(2). ISSN 0015-8585 (hämtad: 2020-11-16)
Lundell, J. [Jocke & Jonna]. YouTube
https://www.youtube.com/channel/UCy8nxID41QLex23-iFiRtIQ (häm-tad:2021-03-03)
Moser, C., Chen, T., & Shoenebeck, S. (2017). Parent´s and Children’s Prefe-rences about Parents Sharing about Children on Social Media. Psychology,
Computer Science (s.5221–5225). DOI:10.1145/3025453.3025587 (hämtad: 2020-11-30)
Nottingham, E. (2019). ‘Dad! Cut that Part Out!’ Children’s Rights to Privacy in the Age of ‘Generation Tagged’: Sharenting, Digital Kidnapping and the Child Micro-Celebrity’. J. Murray.,B-B. Swadener., & K. Smith (red.)
International Handbook of Young Children’s Rights (1-14). Taylor and Fran-cis. https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=3602712 (hämtad: 2020-10-28)
Nyberg, K. (2013). Från stordator till sociala medier. https://digihist.se/1-den-digitala-revolutionen/fran-stordatorer-till-sociala-medier/ (hämtad: 2020-11-10)
Nominet. (2016). Parents ‘oversharing’ family photos online, but lack basic
privacy know-how. https://www.nominet.uk/parents-oversharing-family-pho-tos-online-lack-basic-privacy-know/ , (hämtad: 2020-11-17)
Oswald, M., James, H., & Nottingham, E. (2016). “The not-so-secret life of five-year-olds: legal and ethical issues relating to disclosure of information and the depiction of children on broadcast and social media”. Journal of Media
Law. 8(2), 198-228. doi:10.1080/17577632.2016.1239942 (hämtad:
2020-11-17)
Paltrow, G. [gwynethpaltrow]. (2019, 14 maj). Instagram. [bild].
Plan Sverige. 2020. Barnkonventionens 54 artiklar. https://plansve-rige.org/om-plan/var-verksamhet/barnkonventionen/ (hämtad: 2020-11-15) Reinhold, J. [Familjen Reinhold]. YouTube.
https://www.youtube.com/user/jenniferreinhold (hämtad: 2021-03-03)
Sarkadi, A., Fängström, K., & Warner, G. (2020). Children want parents to ask for permission before 'sharenting'. Journal of Paediatrics and Child
He-alth. 56, (6), 981-983. (hämtad: 2020-12-03)
Sharenting. (2020-11-29) I Collins Dictionary. https://www.col-linsdictionary.com/dictionary/english/sharenting (hämtad: 2020-11-29) Statistikmyndigheten [SCB]. 2020. Antal barn per kvinna efter födelseland
1970-2019. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolk- ning/befolkningsframskrivningar/befolkningsframskrivningar/pong/tabell-och-diagram/antal-barn-per-kvinna-efter-fodelseland-samt-framskrivning/ (hämtad: 2020-12-11)
Steinsbekka, S., WichstrØm, L., Stenseng, F., Nesi, J., Hygen, W., & Skalická, V. (2021). The impact of social media use on appearance self-esteem from childhood to adolescence – A 3-wave community study. Computers in Human
Behavior. 114. https://www.sciencedirect.com/science/ar-ticle/pii/S0747563220302806 (hämtad: 2020-12-01)
Stokel-Walker, C. 2019. YouTubers: How YouTube Shook Up TV and Created
a New Generation of Stars. Canbury Press
Tjora, A. (2011). Observationsstudiets sötma och de ibland lömska fältanteck-ningarna. I K. Fangen., & A-M. Sellerberg (Red.). Många möjliga metoder
(s.145-170). Studentlitteratur AB.
Werner, E.A. (2012). Rants, Reactions, and other Rhetorics: Genres of the
YouTube Vlog. https://search-proquest- com.proxy.lnu.se/docview/1239230354?pq-origsite=gscholar&fromopen-view=true (hämtad: 2020-10-12)
Wesch, M. (2009). YouTube and You: Experiences of Self-Awareness in the Context Collapse of the Recording Webcam. Explorations in Media Ecology (s.19-34). University College London. (hämtad: 2020-11-30)
YouTube. (2020). Om YouTube. https://www.youtube.com/intl/sv/about/ (hämtad: 2020-10-15)
YouTube. (2019). Barnsäkerhet på YouTube.