Sharenting, ett etiskt dilemma
En studie av familjer på YouTube
Författare: Jessica Sjöholm och Jenny Lidenalv
Abstrakt
Title: Sharenting, an ethical dilemma A study about families on YouTube
Authors: Jenny Lidenalv & Jessica Sjöholm
A picture tells more than a thousand words. When our parents grew up they had a camera with a film roll that they elicited to put in a frame on our walls with a purpose to show to friends and families that visited our home. Kids of today are on social media in front of hundreds of spectators before they are even born. Vloggers’ display of private lives in public is something that many parents do around the world today. It's a competition about the followers and the more you expose yourself and the more privacy you show, the more follo- wers you get. Many people and above all families live on their YouTubechan- nel and do it as a fulltime job which puts pressure on them to always deliver something interesting to keep their followers intact.
Our purpose with this study is to find out if parents consider before they publish their kids on YouTube. We want to find out how different families in different situations handle kids' right to a private life and in which contexts they represent their kids. To be able to answer our purpose we used a netno- graphic observation on YouTube. The theoretical frameworks that we used are Goffman's dramaturgical perspective and Hall´s theory about representation and encoding/decoding. We also lean on Baudrillard and his theory about the consumer society to put our analysis in a bigger framework. The results that we found are that in some of the families in our study, the line between privacy and publicity are being erased as the media culture is penetrating private lives.
In some situations you can clearly see that the kids, by their bodylanguage, tell that they want to be in their own private sphere and not in the spotlight.
Nyckelord
Sharenting, sociala medier, YouTube, mediekultur, parents och sharing
Tack
Först vill vi tacka våra barn för att ni hänger på YouTube och inspirerade oss till den här studie. Era frågor om familjeliv på YouTube gav oss mammor en passion att undersöka detta ämnet närmare.
Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Aylin Akpinar som har hjälpt och stöttas oss med sina värdefulla kunskaper. Genom dina synpunkter har vi utvecklats och fått nya sociologiska perspektiv som vi har kunnat använda oss i vår studie.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Bakgrund om användandet på YouTube 1
1.2 Syfte och problemformulering 3
1.3 Disposition 3
2 Forskningsöversikt 4
2.1 Barns rätt till privatliv 5
2.2 Sharenting 8
2.3 Användning av YouTube 11
3 Teoretiska utgångspunkter 14
3.1 Dramaturgiska perspektivet 15
3.1.1 Främre region 16
3.1.2 Intrycksstyrning 16
3.1.3 Bakre region 17
3.2 Medierad kommunikation 18
3.2.1 Kodning och avkodning 19
3.2.2 Representation 20
3.3 The consumer society 21
4 Metod 23
4.1 Urval 25
4.2 Genomförandet av datainsamling 25
4.3 Sortering av material 27
4.4 Reliabilitet och generaliserbarhet 29
4.5 Nackdelar med metod 30
5 Resultat/Analys 31
5.1 Presentation av familjerna 31
5.1.1 Familjen Andersson 31
5.1.2 Familjen Svensson 32
5.1.3 Familjen Nilsson 32
5.1.4 Familjen Eriksson 32
5.2 Barns identitet online 32
5.3 Påverkar antalet följare föräldrarnas framställning av barnen 36 5.4 Är sharenting ett hot mot barns rätt till ett privatliv? 41
5.5 Förändring av vloggandet 48
5.5.1 Familjen Andersson 48
5.5.2 Familjen Svensson 49
5.5.3 Familjen Nilsson 49
5.5.4 Familjen Eriksson 50
6 Sammanfattning och diskussion 51
6.1 Hur har barnen skildrats på YouTube? 51
6.2 Resultat och forskningsöversikt 53
6.3 Etiska dilemman 54
7 Referenser 57
1 Inledning
”the habitual use of social media to share news,
images, etc of one’s children” (Collin’s Dictionary, 2016).
Sharenting är ett fenomen som fick sitt offentliga namn år 2016 när det tillkom på nyordslistan i brittiska Collin´s Dictionary, ordet är en sammansättning av orden share (dela) och parenting (föräldraskap) vilket förklarar dess grundläg- gande struktur.
Sedan våren 2019 har begreppet sharenting diskuterats flitigt. Startskottet var en konflikt mellan Gwyneth Paltrow och hennes dotter Apple, efter mamman delat en bild på Instagram på dottern utan hennes medgivande. Paltrow är väl- digt privat av sig och delar inte ofta bilder på sina barn inför sina 2,6 miljoner följare.
Bilden på Paltrow och hennes dotter Apple i en skidlift har tolkats som gene- ration Z första stora tonårsrevolt. Den för dagen 16 åriga dottern kommente- rade bilden “Mamma, vi har ju pratat om det här. Du får inte posta något utan mitt samtycke.” (Instagram, 2019). Äldre barn kan säga till sina föräldrar när delning av dem online är okej eller inte, vilket gör det enklare för föräldrar att hantera dilemmat när det är okej och inte. Det blir mest problematiskt när små- barnsföräldrar delar sina barn online, eftersom deras förståelse av internet är begränsad.
1.1 Bakgrund om användandet på YouTube
Efter andra världskriget började den digitala revolutionen, under 1960-1970- talet börjades användning av programvaror för datorer till affärstillämpling (Nyberg, 2013). Sedan skedde en förflyttning till konsumtionssamhället och datorer blev tillgängliga för alla individer (Nyberg, 2013). Den stora
förändringen skedde under 2000-talet, då sociala medier blev en ny sorts kom- munikation. Sociala medier är ett samlingsnamn på kommunikationskanaler, där individer kan ha direktkontakt med varandra oberoende av tid och rum (Economou & Lindgren, 2015).
År 2005 grundade Chad Hurley, Jawet Karim och Steve Chen YouTube och Hurley var den första som la upp en video på plattformen (Stokel-Walker, 2019). Sedan år 2005 är YouTubes slogan “Broadcast yourself”, där innebör- den är att individer ska visa upp sig själv. Det blev en snabb ökning av platt- formen, ett år senare publicerades 65 000 videor sammanlagt varje dag (Stokel-Walker, 2019). Idag läggs det upp 500 timmars inspelad video per mi- nut på YouTube.
YouTube (2020) har fyra olika värderingar som representerar dem, de är: Yttran- defrihet, informationsfrihet, möjlighet att få lyckas och samhörighet. YouTube har en särskild policy som gäller alla användare med ett tillägg för barn som exponeras, de tar upp att video på barn inte får innehålla farliga föremål, utsättas för våld, expo- neras sexuellt eller utsätta någon annan för våld (YouTube, 2019). En förändring i YouTubes policy för barn uppdaterades 2020 vilket lyder: “YouTube tillåter inte in- nehåll som äventyrar minderårigas känslomässiga eller fysiska välbefinnande.”
(YouTube, 2020). Kan den uppdaterade policyn ha att göra med att fler och fler barn exponeras på YouTube?
Med YouTubes framväxt började individer filma sig själva, det blev ett alter- nativt sätt att berätta om sig själv och sin vardag. Att filma sig själv och pub- licera videon på en kommunikationskanal kallas för vlogg (Werner 2012, s.5- 6). Ju mer självutlämnande användare är på sin vlogg, desto mer följare gene- rerar det. Med fler följare blir det självbiografiska beteendet en produkt som kommersiella företag använder sig av för marknadsföring (Bengtsson, 2011).
Människan har genom tiderna dokumenterat sina barns liv på olika sätt genom bilder, scrapbooking, dagböcker och hemvideofilmer (Nottingham, 2019). De
olika sätt att dokumentera sina barns liv har inte visats på ett sätt så att vem som helst har tillgång till materialet, utan det har visats till utvalda personer vilka individen själv väljer ut. Idag använder många internet för dokumentat- ion istället för de fysiska böckerna (ibid). Vilket innebär att den stora skillna- den är publik, att visa sina foton för utvalda personer till en anonym publik.
I dagens samhälle väljer många föräldrar att publicera sina barn på olika me- diekanaler och det har myntats ett nytt begrepp när föräldrar gör det, sharen- ting. Genom att studera sharenting på YouTube hoppas vi få svar på våra frå- geställningar.
1.2 Syfte och problemformulering
Syftet med studien är att undersöka om föräldrar som vloggar tar hänsyn till barnens rättigheter när de publiceras inför en bred och anonym publik på YouTube. Vi vill undersöka i vilka sammanhang sharneting kan bli ett hot mot barnens integritet. Genom netnografisk observation av fyra familjer och deras vloggar på YouTube vill besvara följande frågor:
1. Hur och i vilka sammanhang framställs barnen av sina föräldrar vid sharenting?
2. Hur yttrar sig barns rätt till privatliv när föräldrar skildrar dem på YouTube?
1.3 Disposition
Efter det inledande kapitlet kommer vi presentera den tidigare forskning som är relevant för vår studie. I kapitel tre finns information om det dramaturgiska
perspektivet och medierad kommunikation, vilket är våra teoretiska utgångs- punkter. Vi har även stöd av Baudrillards (1998) teori om konsumtionssam- hället på makronivå som en grund i resultat/analys och teorin presenteras på ett kort men fokuserat sätt i relation till vårt syfte. Kapitel fyra är metodka- pitlet, där redovisas hur vi har gått tillväga i uppsatsen. Resultatet och analysen kommer presenteras i kapitel fem. Följande kapitel är integrerat kapitel där sammanfattning och diskussion finns. I det avslutade kapitlet finns all inform- ation om våra referenser.
2 Forskningsöversikt
I kapitel två sammanställs empirin som andra forskare kommit fram till. Den tidigare forskning valdes utefter relevans för vår studie, den hjälper oss förstå fältet vi studerar bättre. Förståelsen vi fått genom tidigare forskning har gjort det möjligt att finna kunskapsluckor som saknas inom ämnet. Vi kan se i tidi- gare forskning att majoriteten är gjorda med intervjustudier eller
enkätundersökningar vilket gör att vi fyller en kunskapslucka genom våra net- nografiska observationer. Vi har valt att problematisera den tidigare forskning genom tematisera materialet i tre olika huvudrubriker. Sorteringen av materi- alet resulterade i följande rubriker: barns rätt privatliv, sharenting, användning av YouTube.
2.1 Barns rätt till privatliv
Barnkonventionen artikel 16 lyder: “Barn har rätt till ett privatliv vilket kan innebära att ingen får läsa barnets brev, att barnet får låsa toaletten och att barnet får ha hemligheter.” (Plan Sverige, 2020).
I Artikel 16 finns en tydlighet om barnets rätt till privatliv, det som gör kon- ventionen krånglig är att olika faktorer måste finnas med och att den har en öppenhet för tolkning. De olika faktorer innebär hänsynstagande till det indi- viduella fallet och vilket samhälle som barnet lever i (Lane, 2015). Hänsyn till det individuella fallet innebär att det inte går att generalisera att det som är bäst för ett barn är inte bra för alla barn, i beaktandet måste egenskaper av barnets unika karaktär prioriteras (ibid). Den andra faktorn som ska tas hänsyn till är i vilket samhälle som barnet lever i, det grundar sig i att barnets bästa förändras över tid och ny forskning med evidensbaserad kunskap tillkommer i samhället (ibid). Genom Artikel 16 (Plan Sverige, 2020) kan etiska dilemman identifie- ras i vår studie.
“Studies of privacy needs of individuals who take on the responsibility of posting content about another person are less well developed. This is especi- ally pertinent for families, where parents are entrusted with moral and legal rights to be their children’s guardians, rights that also exist in the online world.” (Ammari m.fl, 2015)
Ammari m.fl (2015) har gjort en studie Managing Children’s Online Identi- ties: How Parents Decide what to Disclose about their Children Online med 102 föräldrar, studiens syfte är att belysa risker för barnet när föräldrar publi- cerar dem online. Studien visar föräldrars ansvar att hantera unga barns iden- titet online och hur föräldrarnas delning av barnen kommer att påverka dem (ibid). När föräldrarna delar sina barn online skapar de en identitet åt dem, oftast redan innan barnen föds. Föräldrarnas kontinuerliga delning av barnens uppväxt gör att barns identitet online successivt skapas, inte av dem själva utan av föräldrarna (Ammari m.fl, 2015). Ammaris m.fl (2015) forskning kommer ha stor betydelse i vår studie, eftersom vi kommer visa hur kameran och vlogg- ning har blivit normaliserad hos barnen för de är uppväxta med en kamera integrerad i det som sker i vardagen.
I studien som Choi och Lewallen (2017) gjort “Say Instagram, Kids!”: Exa- mining Sharenting and Children’s Digital Representations on Instagram visas det att när föräldrarna postar inlägg som innehåller barn blir barnen offentliga utan att de själva vet om det. Genom Choi och Lewallens (2017) resultat vill vi stärka våra resultat att föräldrarnas handlande skapar en identitet åt barnen och definierar därmed vilka de är.
Mammor postar i större utsträckning bilder på sina barn i specifika situationer som när barnet äter, har olika kläder på sig och när de uppnår vissa mål i ut- vecklingen (Ammari m.fl, 2015). Pappor delar i mindre utsträckning sina barn online, i studien framkom att papporna tänker på vilka som kommer att se på bilderna och menar att det blir olämpligt att dela bilder på sitt barn (ibid).
Mammorna i studien hade inte samma konsekvenstänk som papporna, utan delade sina barn i större utsträckning utan att reflektera över vilka som får ta del av bilden. Trots att resultatet i studien visar att i ett hushåll är det oftast mamman som har rollen att publicera bilder på barnen medan pappan är mer
passiv. Majoriteten av de intervjuade föräldrarna menar att de väljer bort den sociala supporten som kommer när de postar en bild på sitt barn och tänker istället på barnets privatliv (Ammari m.fl, 2015). Efter tolkning av dem resul- taten vill vi visa en kunskapslucka vi funnit i jämförelse med Ammari m.fl (2015).
Nyligen gjorde Sarkadi m.fl (2020) en enkätundersökning i samband med den sociala distanseringen som blivit verklighet på grund av corona pandemin. Den fysiska interaktionen har förflyttats till en digital sfär vilket innebär att fler utnyttjar sociala medier för sina sociala interaktioner. Studien belyser vad barn mellan 4-15 år tycker om sharenting och resultatet av undersökning visade att barnen var positivt inställda att en bild skickas till släktingar. Barnen tyckte det var mindre okej att ta en bild utan tillåtelse, posta en bild på internet eller skriva något personligt om barnet på internet (Sarkadi m.fl, 2020).
Blum-Ross m.fl (2017) har gjort en studie och intervjuat 17 bloggande föräld- rar och föräldrarna beskriver dissonans, de vill publicera sina barn offentligt fast samtidigt vet de om att de har en skyldighet att verka för barnets bästa.
Föräldrarna menar att de känner en skyldighet som förälder att skydda sina barn fast samtidigt vill de blogga om sina liv. Forskningen visar att föräldrarna tror att barnen kommer tycka det är roligt att se tillbaka på inläggen på bloggen när de blir större (Blum-Ross m.fl, 2017). Det blir dock enbart ett antagande från föräldrarna och de kan inte veta säkert om barnen i framtiden vill finnas med på internet vilket är öppet för vem som helst.
Sarkadi m.fl (2020) och Blum-Ross m.fl (2017) visar båda resultat att det är föräldrarna som bestämt om barnen ska vara med på internet eller inte. Föräld- rarna gör ett antagande om barnens åsikter och Sarkadi m.fl (2020) studie visar resultaten att barnens åsikt inte stämmer överens med vad föräldrarna trodde i
Blum-Ross (2015) studie, vilket ger belägg för de etiska dilemman vilket upp- står när man postar barn online.
De centrala delarna i barns rättigheter på sociala medier handlar om föräldrars ansvar för barnet, deras uppgift är att skydda barnet och se till att barn får ett privatliv. Föräldrars medvetenhet om barns rätt till privatliv hindrar inte dem att publicera bilder på sina barn. Ur barnets perspektiv tycker de inte det är okej att föräldrarna delar bilder på dem utan deras tillåtelse, kan det anses vara ett integritetsintrång? Det vi kan utläsa av resultaten från andra forskare är att de enbart gör ett antagande att barnen vill bli publicerade på sociala medier, utan någon grund att de verkligen vill det. I det antagande blir det ett etiskt dilemma, eftersom enligt lag har de inte rätten att publicera bilder på sina barn men de har en vilja att visa sina barn online för en stor publik.
De här resultaten kommer att problematiseras under rubriken ”Är sharenting ett hot mot barns privatliv” i analysen med hjälp av både Goffman (2014) och Hall (1999, 2013).
2.2 Sharenting
Sharenting är ett relativt nytt begrepp och är en sammanslagning av orden parenting och share, föräldraskap och att dela. Begreppet refererar till föräldrar som publicerar information och bilder på sina egna barn i sociala medier.
Undersökningen Nominet (2016) gjort i Storbritannien visar att barn finns med på i snitt 1 500 bilder innan de ens fyllt fem år. De resultat skapar en grund i de etiska dilemman vilket uppstår när föräldrar postar ett barn online, är barnen
medvetna om vad internet är och vilka som kan kolla på bilderna föräldrarna publicera när man är under fem år?
Artikeln Sharenting: Internet addiction, self-control and online photos of un- derage children vilket Hinojo-Lucena m.fl (2020) gjort, forskningen är gjort i Spanien som innehar fler smarttelefoner per invånare i världen. Studien visar att sharenting skapar ett beroende och dålig självkänsla hos barnen. 30 % av föräldrarna som svarade på frågor i undersökning var omedvetna om konse- kvenser vilket sker vid sharenting (Hinojo-Lucena m.fl, 2020). I studien visas det att konsekvenser av sharenting som kan uppstå är internetberoende och självkänslan blir påverkade (ibid). Att sharenting blivit en tävling som social uppmärksamhet är en viktig aspekt, vilket kommer att visas i analysen. Hinojo- Lucena m.fl (2020) menar att sharenting är beroendeframkallande på grund av den sociala uppmärksamheten som medföljer.
Moser m.fl (2017) kom fram till i en enkätundersökning att barn vill att för- äldrar alltid ska fråga om lov innan de publicerat något som rör barnen, bar- nens krav uppfylls inte av föräldrarna enligt barnen själva. Resultatet visade att föräldrarna inte frågade om lov innan de publicerade något lika ofta som de borde ha gjort (Moser m.fl, 2017). Barns perspektiv på sharenting i undersök- ning kom fram till att barnen tyckte det var okej när föräldrarna postade bilder av positiv karaktär, när barnen anses vara glada eller av lyckliga familjebilder (Moser m.fl, 2017).
“naked butt baby pictures.” och “ugly pictures of their children,” (Moser m.fl, 2017). Citaten ovan var återkommande svar från barnen, det inte var okej att publicera en naken babyrumpa eller fula bilder av dem. Det framkom att in- formation av personlig karaktär inte är okej för barnen att föräldrarna publice- rar (Moser m.fl, 2017).
Choi och Lewallen (2017) påtalar i sin studie att det är socialt accepterat att publicera bilder och videor av sina barn och något nästan alla föräldrar gör.
Det visade även att det är föräldrarna och inte barnen själva som fattar dessa beslut. De centrala delarna i Moser m.fl. (2017) och i Choi och Lewallen (2017) visar att det finns normer i den virtuella världen, där handlingar anses vara accepterade, dock kommer aspekter att lyftas ur barnets perspektiv och se om föräldrarna tänker på konsekvenser av sharenting.
I Hinojo-Lucena m.fl (2020) visar resultat att föräldrarna inte är medvetna om konsekvenserna av sharenting, vilket innebär att föräldrarna trodde inte att del- ning av sina barn kunde vara skadligt för barnen. Att dela bilder av minderå- riga till andra människor har funnit sedan fotografier uppfanns. Dock valet av hur man väljer att dela bilderna har förändrats signifikant genom åren (ibid) . Vi har gått från att dela bilder till speciellt utvalda människor i verkliga livet till att dela digitalt på sociala medier där okända människor får ta del av dem (ibid). Forskningen visar att publicering av bilder på sociala medier kan rela- teras till att användningen av sociala medier ökar (Hinojo-Lucena m.fl, 2020).
Många av föräldrarna använder bilder på sina barn som är roliga, vilket kan leda till att de blir föremål för hån och som ett skämt (ibid).
Moser m.fl (2017) menar att föräldrar väljer att dela sina barn på sociala me- dier på grund av olika fördelar, fördelarna är positiv feedback, kommentarer, social support och viljan att framställa sin familj på ett önskvärt sätt. Resultatet var beroende av förälderns ålder, där yngre föräldrar i större utsträckning väl- jer att publicera sina barn på sociala medier än vad äldre föräldrar gör.
Mosers m.fl (2017) undersökning ur ett barnperspektiv menar att bildens ka- raktär påverkar deras syn på sharenting, det är okej för barnen när föräldrar väljer att publicera fina och söta bilder och bilder av hela familjen. Barnen tycker inte det är okej när föräldrar väljer att publicera bilder när de är små och
sitter nakna och fula bilder. Intima bilder såsom bad/pool bilder, bilder i un- derkläder eller personlig information tycker barnen inte är okej, de här resul- taten kommer att belysas i vår analys.
I resultat av tidigare forskning om sharneting så skiljer sig föräldrarnas syn på publiceringen av barnen och barns egna perspektiv, barnen anser att det inte är okej i vissa situationer att bli publicerade online (Moser m.fl, 2017).
Genom den forskning vi hittat om sharenting kan vi se att det finns ett samband mellan mediekulturens framväxt och detta fenomen. För 20 år sedan var inte detta ett problem då sociala medier inte var lika stort som det är idag.
Att föräldrar delar bilder och videor på sina barn utan att fråga dem är något som vi sett i den forskning vi hittat. Att barnen som är stora nog att förstå konsekvenserna av sharenting och har en åsikt om det kan vi se att de till större del inte alls tycker att det är okej. Många av de tillfrågade barnen i forskningen skulle önska att föräldrar bad om deras tillåtelse innan de exponeras på sociala medier. Att sharenting krockar med vad som anses vara barnets bästa och bar- nets rätt till ett privatliv är överhängande i de artiklar vi läst. De etiska dilem- man vi funnit är att föräldrarna vet om vad som är barnets bästa dock väljer de trots det att publicera sina barn på sociala medier. Den här slutsats kommer att problematiseras med hjälp av Stuart Halls begrepp vilket presenteras i nästa kapitel, i analysen återfinns det under rubriken ”Påverkar antalet följare för- äldrarnas framställning av barnen?”
2.3 Användning av YouTube
Användningen av YouTube kan se olika ut och varierar mellan olika individer, tittare kan kommentera, lägga upp video eller enbart titta på andras inlägg ano- nymt. Vi kommer enbart studera innehållet i familjernas videor de publicerar på YouTube.
Steinsbekka m.fl (2021) har skrivit en artikel The impact of social media use on appearance self-esteem from childhood to adolescence – A 3-wave commu- nity study , den riktar in sig på hur användning av sociala medier påverkar individens självaktning. Steinsbekka m.fl (2021) har använt sig av 3456 inter- vjuer med barn födda 2003-2004. Frågorna i intervjun grundar sig i vilken plattform de använder, hur ofta de kommenterar andras inlägg och hur ofta de själva postar inlägg.
Steinsbekka m.fl (2021) kom fram till när individer postar inlägg/bilder väljer de medvetet en bild av bäst karaktär, för att framhäva sitt bästa jag. Detta re- sultat är mest relevant för oss i studien, eftersom familjerna har möjligthet att publicera videor av den karaktär som de vill visa för offentligheten.
För att framstå som en god individ och skapa en bättre bild av sig själv kan de även gilla och kommentera andras inlägg. Det för att skapa en interaktion med en annan individ vilket även resultatet visar att desto mer aktiv individer är på sociala medier och desto bättre självpresentation de gör resulterar i ett större socialt nätverk (ibid). Detta är relevant för vår studie eftersom vloggarna väljer medvetet att publicera utvalt material för att skapa den bild av sig själva som de vill förmedla till den virtuella verkligheten. Familjerna vi studerar har valt själva att träda ut i offentligheten och utlämna sitt privatliv till en anonym publik, vilket skapar en tillhörighetskänsla hos publik (ibid).
I Oswald m.fl (2016) diskuterar de att den växande mediekulturen ökar beho- vet att skydda barnen. Barn löper större risk att utsättas för integritetsintrång för att föräldrarna fattar beslutet att dela bilder av dem på sociala medier. Det uppstår etiska dilemman när föräldrar ska publicera sina barn på sociala me- dier, dock finns inga etiska krav att föräldrar inte får göra det (ibid). Det Os- wald m.fl (2016) diskuterar om integritetsintrång kommer ni att finna i ana- lysen, där en diskussion om etiska dilemman kommer att vara ett återkom- mande tema genom hela analysen.
En artikel Wesch (2009) skrivit heter YouTube and You: Experiences of Self- awareness in the Context Collapse of the Recording Webcam, studien är grun- dad i observationer på fältet vilket skett under 18 månaders tid. Wesch (2009) beskriver YouTube som ett sätt för individen att ha en monolog i ett rum och det har framkommit av observationerna att individer använder YouTube i egenskap av en universal spegel. Genom iakttagande av sig själv skapas ut- rymme för en självreflektion genom den universala spegeln (Wesch, 2009).
Att vlogga innebär att individer hittar alternativa sätt att kunna reflektera över sig själv, att kolla på sina egna videor har de möjlighet att reflektera över sin självpresentation (ibid). Wesch (2009) syn på YouTube och självreflektion vil- ket YouTube kan skapa kommer att problematiseras i vår analys, kan den un- iversala spegel få negativa konsekvenser för barnen?
Det som framkommit i artiklarna om användningen av YouTube är att ett ak- tivt deltagande på sociala medier kan skapa en bättre självpresentation. Genom att engagera sig i andras videor/bilder/inlägg skapar individer större kontakty- tor, allt återkommer i grund och botten till att individer vill framstå som en bra individ och ge sitt bästa intryck till andra individer. I dagens samhälle växer mediekulturen och även behovet av att skydda barnen, vilket innebär att för- äldrar måste se mer till barnets behov än att se till sina egna behov av bekräf- telse. Föräldrars delning av barnen på YouTube kan anses vara ett integritets- intrång. Detta kommer att tillämpas genom Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv i analysdelens rubrik ”Barns identitet online”.
3
Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel kommer vi presentera två olika teorier vi kommer att använda oss av i vår analys för att tydliggöra olika aspekter ur en sociologisk synvinkel.
De två teorier vi kommer att använda oss av är Erving Goffmans teori drama- turgiska perspektivet (2014) och Stuart Halls teori om medierad kommunikat- ion (1999, 2013). Goffman (2014) kommer vi använda oss av i syfte att påvisa de självpresentationer som vloggarna använder sig av och även om gränsdrag- ning av privatliv och offentlighet. Halls (1999, 2013) teori grundar sig i en medierad kommunikation, vi kommer generalisera den till YouTube, där vi kommer relatera till hans modell som en medieorganisation för vloggarna. Vi har även fått stöd av Baudrillards (1998) teori om konsumtionssamhället för att sätta våra analyser i ett större ramverk. Här diskuteras det att vi befinner oss i ett konsumtionssamhälle vilket styr vårt konsumtionsbeteende, det görs
inte för att tillgodose behov utan för att skapa social status och bli omtyckt inför följare. Hans teori hjälper oss att förstå varför individer använder sig av sharenting och vilka konsekvenser det genererar.
3.1 Dramaturgiska perspektivet
Goffmans (2014) studie av vardagslivets dramatik handlar om att vardagslivet kan ses som en teaterpjäs. Han använder sig av teatertermer i metaforiskt syfte för att synliggöra interaktionen mellan individer. En aktör är den person som sänder ut budskap till en publik, publik används i egenskap av en synonym till mottagaren av budskapet (Goffman 2014, s.9). När individer vloggar på Youtube är de aktörer i vloggen och publiken är de som väljer att titta. Den sociala interaktionen handlar om hur individer projicerar sig själv, där målet är att framstå så bra som möjligt (Goffman 2014, s.25). Detta av stor betydelse i vår studie, eftersom en god projektion av sin familj skapar fler följare, vilket är extra viktigt för vloggarna eftersom de får intäkter på sitt vloggande. I Goff- man (2014, s.218) är jaget ett centralt begrepp vilket beskriver en individ med olika masker till olika tillfällen, individen använder olika masker beroende av interaktionens sammanhang. Det är relevant för vår studie, eftersom det mesta- dels handlar om en ny form av interaktion vilket utspelas på sociala medier.
Vlogginlägg är av olika karaktär och utspelar sig i olika sammanhang vilket innebär att vloggarna behöver använda sig av olika masker vid de olika till- fällena. Trots olikheterna i familjerna finns det mönster och genom det drama- turgiska perspektivet ska vi synliggöra de mönster. Genom att visa situationer i alla olika familjer kan vi finna normer och beteendemönster som kan styrkas med hjälp av det dramaturgiska perspektivet.
3.1.1 Främre region
När en individ befinner sig inför publik och sänder ut ett budskap kallas det framträdande, ett framträdande sker alltid i den främre regionen där normer och förväntningar styr handlingen (Goffman 2014, s.27). I vår studie kommer ett framträdande i den främre regionen vara när en eller fler av familjemed- lemmarna befinner sig framför kameran och publicerar materialet på YouTube. I den främre regionen är det viktigt att aktören tror på sin roll och förmedlar trohet och tväräkta budskap så publiken blir övertygad av rollen (Goffman 2014, s.25). Att förmedla publiken det som förväntas av aktören är något som styrs av normer. För att göra detta på bästa sätt innebär det förbere- delse inför framträdandet, i vår analys kommer ni att finna situationer där bar- nen inte fått förbereda sig inför ett framträdande och dess konsekvenser. I si- tuationer där framträdanden är förberedda finns det även vissa konsekvenser, vilket vi belyser i vår analys. Att tillämpa den främre regionen i vår uppsats vill vi visa sammanhang när föräldrarna inte tar hänsyn till barn rätt till privat- liv och sammanhang när de tar hänsyn till det.
Allt som publiceras på YouTube anser vi tillhöra den främre regionen, och den främre regionen kommer att behandlas både under första och andra rubriken i analysen, där fokuset är på barns rättigheter och deras identitet. Det innebär att allt material som publiceras tillhör den främre regionen, vi kommer att lyfta fram situationer när barnen inte är beredda att göra sitt framträdande och hur vi har kunnat identifieras dessa situationer.
3.1.2 Intrycksstyrning
Intrycksstyrning handlar om ett framträdande en aktör gör för att försöka skapa en reaktion eller för att göra ett intryck på publiken (Goffman 2014, s.15). För att kunna sända ut det budskap aktören vill behöver hen även använda sig av intrycksstyrning. När vloggarna väljer att anpassa sitt beteende utefter vad föl- jarna efterfrågar i vloggen, använder de sig av intrycksstyrning. Goffman
(2014, s.15) beskriver att individer använder sig av intrycksstyrning för att förmedla publiken sitt bästa jag. Familjerna vi studerat vloggar tillsammans med sina barn, vilket innebär att de har normer från olika fält att ta hänsyn till.
De behöver följa normerna för vad en god förälder bör vara och följer nor- merna som råder inom sociala medier. I vår analys lyfter vi vissa situationer där de behöver anpassa sig till båda dessa normer.
I en generaliserade syn på vlogg, kan vi se att alla inlägg handlar om att ge intryck av äkthet samt handlar det om att de ska få så många följare som möj- ligt. Intrycket vloggarna sänder ut i sina inlägg är viktigt, de är beroende av att ge ett intryck för att fånga följarnas uppmärksamhet så de väljer att titta på fler inlägg, med mycket publik växer kanalen på YouTube vilket ger mer intäkter till familjerna. I analysen kommer vi lyfta olika sammanhang när familjerna vi studerat tar hänsyn till de normer som styr fältet och vill nå ut till sin publik genom intrycket de förmedlar till sin publik. När familjerna gör ett framträ- dande med sitt barn styrs föräldrarnas intrycksstyrning av olika oskrivna regler som passar sig bäst för just det framträdandet. Vilket ger oss verktyg för att belysa sammanhang där sharenting blir på barnets bekostnad.
Intrycksstyrning kommer vi att implementera under andra rubriken i analysen, som handlar om antalet följare påverkar framställningen av barnen. Genom fler följare blir deras inlägg mer riktat mot specifik publik, vilket innebär att i en stor del av deras inlägg används intrycksstyrning.
3.1.3 Bakre region
När en individ inte befinner sig inför publik är de i den bakre regionen. Den bakre region är en plats där de kan slappna av och inte behöver ha en mask på sig (Goffman 2014, s.101-102). I vår studie kommer bakre regionen bli syno- nym till privatlivet vilket inte spelas in och publiceras på YouTube.
Normer och ett korrekt språk är inte lika framträdande i den bakre regionen, utan här finns det tid för andrum och förberedelse inför ett nytt framträdande (Goffman 2014, s.103). Situationer när det blir en snabb växling mellan främre regionen och bakre regionen kommer att identifieras, där vi kunnat se hur bar- nen anpassar sitt beteende efter det som förväntas.
I en vlogg befinner sig individer i den bakre regionen när kameran är av- stängd, det innebär att här bör barns rätt till ett privatliv finnas och här ska de ha möjlighet att kunna slappna av. I vissa fall är barnen inte medvetna om när de befinner sig i den bakre eller främre regionen och där kan följare se kon- traster i deras framträdande. De här kontraster kan ses i sammanhang när för- äldrarna inte ger utrymme för barnen att förbereda sitt framträdande, utan bar- nen identifierar växlingen mellan dessa regioner genom föräldrarnas konver- sationer till barnen och kamerans närvaro. I de här sammanhang vill vi visa hur sharenting har blivit till viss del normaliserad i barnens liv.
Bakre regionen kommer likväl som främre regionen att behandlas under både första och tredje rubriken i analysen. Där sätter vi bakre regionen i relation till barnens önskan om att inte filmas och när gränsdragningarna mellan bakre och främre regionen inte är tydlig, vilket skapar ett etiskt dilemma.
3.2 Medierad kommunikation
Stuart Halls (1999) teori om kodning och avkodning beskriver att mediesam- hället är uppbyggt av en cirkulation, där cirkulationen börjas av produktionen och följs av konsumtion och reproduktion. De som väljer att publicera vlog- ginlägg på YouTube skapar koder och publiken avkodar genom sin konsumt- ion av vlogginläggen, med den innebörden anser vi att Hall (1999, 2013) har stor betydelse för att skapa en generaliserbarhet i vår studie. I våra observat- ioner kommer vi kunna finna hur familjerna väljer att rikta sitt material till en
viss publik för att öka konsumtionen, både virtuellt och i det materiella kon- sumtionssamhället. Familjerna väljer att skapa samarbeten tillsammans med olika företag/verksamheter för att locka fler individer till konsumtion, vilket även gynnar deras vloggar eftersom de skapar sig fler följare. Representat- ionen beskriver Hall (2013, s.5) sker genom kroppsspråk, vilket kommer att beskriva hur barnen uttrycker känslor till sina föräldrar i olika situationer som visas på YouTube.
3.2.1 Kodning och avkodning
Hall (1999, s.227) menar att det är cirkulationen mellan produktion, konsumt- ion och reproduktion som är nyckeln till en komplex struktur. I vår studie kom- mer vloggarna att representera produktion, familjerna är producenter för pro- duktionen och de börjar cirkulationen när de publicerar videor på YouTube.
Cirkulationen kan fortsätta om det blir en konsumtion, följarna är konsumenter (Hall 1999, s.228). Reproduktionen sker när familjerna bearbetar materialet till inläggen innan publicering. Om producenterna inte lyckas föra över något av betydelse sker hellre ingen konsumtion, det vill säga om du inte filmar nå- got av intresse får du hellre inga följare. Vloggarna vi studerat har olika ni- scher, de använder sig av sin specifika nisch för att locka åt sig följare. Genom ett unikt material och samtidigt förhålla sig till normerna upprätthålls cirkulat- ionen på fältet.
Koderna är det budskap producenterna vill förmedla till konsumenterna, av- kodningen görs av konsumenterna vilka är publiken som tittar på vlogginläg- gen. Uppfattningen av inläggen påverkas av publikens perception och tolkande vilket inte alltid är ekvivalent (Hall, 1999, s.231). För att koden vilken sänts ut ska få verkan måste det först uppfattas meningsfullt och intressant, då blir också avkodandet från följarna meningsfullt (Hall 1999, s.230). Föräldrarna i vloggarna bör förhålla sig till de rådande sociala normer som finns i
konsumtionssamhället, om de förhåller sig till normerna blir utfallet av kod- ningen god och konsumtionen ökar. Den sistnämnda punkt kommer vi att be- handla i vår analys, eftersom familjerna besöker olika aktiviteter för att skapa konsumtion. Konsumtionen när familjerna publicerar en video riktad till en viss aktivitet skapar konsumtion både i den virtuella världen och till aktiviteten som de har ett samarbete med.
I vår studie är det föräldrarnas produktion och publikens avkodning och upp- fattning som skapar konsekvenserna för barnen. När föräldrar väljer att konti- nuerligt att publicera sina barn på YouTube väljer de att gå ut i offentligheten på barnens bekostnad, detta kopplar vi samman under första rubriken i ana- lysen, där Halls (1999) teori om cirkulationen kommer beskrivas genom för- äldrarnas handlande på YouTube. Där cirkulationen fortsätter om föräldrarna tillfredsställer sin publiks önskemål om innehåll i videor. Familjerna kan ge- nom att se på tittarsiffor och gilla markeringar utvärda sin vlogg och se vilka inlägg som fått många tittare/gilla markeringar och fortsätta att göra videor av liknande karaktär.
3.2.2 Representation
I språket använder vi oss av tecken och symboler för att förklara våra känslor, tankar samt ideer (Hall 2013, s.5). Därför är representation genom språket centralt i processen där meningen skapas. Representation producerar mening genom språket vi använder oss av för att kommunicera ut ett meddelande till andra. Det är dock inte bara språket i sig med ord individer använder utan även kroppsspråk, bilder och videor vilket gör att den här teori känns relevant för vår studie (Hall 2013, s.61). I vår studie använder vloggarna bilder, videor, kroppsspråk och verbal kommunikation som ett sätt att sända ut budskap till publiken.
Det finns två funktioner i budskapet och språket, budskapet/koden skapas ge- nom språket, språket kan bara tolkas/avkodas genom ett resultat av en social överenskommelse vilket tillsammans skapar en kontext (Hall 2013, s.25).
Betydelsen av representation framställs utifrån vilka bilder, historier och ord individer använder och hur dessa uppfattas och värderas av åskådaren. Hur åskådaren tolkar innehållet och meningen med det är kopplat till hur individen är som person, vilken livsstatus, ålderskategori, kön och vilken kultur vi tillhör (Hall 2013, s.8).
Stereotypisering är ett uttryck Hall (2013, s.247) beskriver där människan till- skrivs olika egenskaper om hur individer skiljer det “normala” från det avvi- kande. Familjerna befinner sig ständigt i mediekulturen, vilket innebär att bar- nen påverkas av det normativa i fältet. Genom att föräldrarna kontinuerligt delar med sig av sitt liv på YouTube innebär det att barnen tillskrivs egen- skaper vilka barnen behöver leva upp till, med detta kan vi belysa vilka kon- sekvenser som följer genom föräldrarnas sharenting av barnen.
Halls (1999) teori om representation kommer att behandla under andra och tredje rubriken i analysen, där resonemang kring hur barnen tydligt visar med sitt kroppsspråk hur de vill befinna sig i en trygg zon, dock väljer föräldern att filma de flesta av dessa situationer.
3.3 The consumer society
Jean Baudrillard (1998, s.39) gör en förflyttning av konsumtion från en indi- viduell handling till hela samhället. Konsumtion är en form av relation inte bara till objektet utan till samhället, på YouTube blir det en relation mellan vlogginläggen och följarna. Konsumenttrender är inte främst fokuserade för
att tillgodose en behövlighet utan istället på att genom andras ögon höja sin egen sociala status med ägande av dyra prylar (Baudrillard 1998, s.83). I re- lation till detta kan vi finna de etiska dilemman vilket kan uppstå i publicering av mindre åringar online.
I vår studie väljer familjerna att följa konsument trenderna när de besöker olika aktiviteter, vilket även resulterar i att familjerna försöker höja sin sociala status i ett virtuellt samhälle. Vi kommer att analysera hur familjerna göra vissa aktiviteter för egen vinning genom att tillämpa Baudrillards teori (1998) om konsumtionssamhället. Baudrillard (1998, s.16) menar att konsumtions- samhället fokuserar på varors symbolvärde vilket gör att individer kan ses i egenskap av ett varuobjekt att marknadsföra. Baudrillards (1998) teori gör att vi kan generalisera en synlighet så att det vi observerat kan sättas i relation till hela samhället. Att tillämpa Baudrillard (1998) i vår uppsats hjälper oss att generalisera vårt urval till en större popularitet.
Förvandlas barnen i vloggarna vilka publiceras på YouTube till varuobjekt och hur sker detta när familjer dagligen filmar sina barn i olika samman- hang? Detta vill vi ta reda på genom att belysa de teorier vi valt och göra det representativt för YouTube och konsumtionssamhället så att vi kan påvisa dess representativitet i vår studie.
4 Metod
Med utgångspunkt från studiens syfte valde vi att göra en kvalitativ studie ge- nom netnografiska observationer på YouTube. Observationerna gav oss repre- sentativt material om föräldrars framställning av barn att tolka och analysera.
I en kvantitativ metod redovisas siffror eller statistik på ett kortfattat sätt, vilket inte kändes relevant för vår studies syfte (Holm & Salas, 2020). Om vi använt oss av en enkätundersökning skulle vi kunnat använda en kvantitativ metod men eftersom vår studie är en netnografisk observationsstudie föll det på en kvalitativ metod.
I en kvalitativ ansats kunde vi använda oss av observationer för att undersöka vårt ämne. Observation som insamlingsmetod skapar möjligheter att iaktta
individer i miljön som framställs och vi hade möjlighet att se detaljer om hur de valde att framställa sina barn och vilka intryck de gav ifrån sig. Efter att vi läst tidigare forskning i ämnet hittade vi ett mönster, av de tidigare forskare har majoriteten använt sig av intervjuer. För att komplettera och problemati- sera den tidigare forskningen ansåg vi att en observationsstudie inom ämnet skulle vara relevant.
I takt med digitaliseringen har även etnografin utvecklats, en nyanserad form av etnografi är netnografi. En netnografisk observation är en paraplyterm av olika former av etnografi, skillnaden är att netnografi har sin grund i att studera det sociala livet online (Berg, 2013). Av den anledningen valde vi att använda oss av netnografisk observation som insamlingsmetod av vårt datamaterial. En netnografisk observation grundar sig i fältstudie, den specifika definitionen av netnografisk observation är att observatören befinner sig på fältet som studeras och det ska vara på internet, i vårt fall YouTube (ibid).
Vi studerade inte YouTube för att det är lättillgängligt, utan för att vi ville se hur familjerna väljer att framställa sina barn i det bestämda fältet. Genom våra observationer på YouTube spenderade vi många timmar på fältet och det gav oss en större förståelse om familjernas självpresentation och struktur i vardags- livet.
Eftersom fältet vi har observerat i studien är tillgängligt för alla som har till- gång till internet, innebär det att alla kan studera ämnet som vi har valt. Ge- nom de välformulerade observationsscheman vi skapat och den öppenhet som finns i studien, anser vi att vem som helst kan se hur undersökningen är gjort och ska därför kunna göra samma och därmed redovisa samma resultat som vi. Vi valde att se vlogginläggen ur en sociologisk synvinkel med fokus på hur föräldrar väljer att sudda ut gränserna för barnen mellan offentlighet och pri- vatliv. Oavsett vilken synvinkel man studerar fältet ur kommer samma resultat
att påvisas, eftersom alla resultat kommer att visa att barnen läggs ut på sociala medier från tidig ålder och deras omedvetenhet om dess konsekvenser. Urvalet som vi gjort anser vi vara representativt för vloggare, det kan styrkas genom de normer som råder inom fältet. Fältet är styrt av vissa normer och det är kulturen i fältet som styr de flesta beteenden som observerats.
4.1 Urval
När vi hade beslutat oss för observation av YouTube började vi interagera med fältet och söka efter olika vloggar. Vi skrev in sökordet familj på YouTube, därefter började vi sammanfatta vilka vloggar på diverse familjer vi fann och började sedan titta på klipp från de olika familjer vi hittat. Efter en stunds in- teragerande av fältet hade vi sorterat ut fyra familjer vilka motsvarade de kri- terier vi sökte efter. Det främsta kriteriet var att familjerna skulle vara bosatta i Sverige, eftersom vi utgick ifrån barnkonventionen som svensk lag. Antalet barn i en normativ familj är två vilket gjorde det rimligt för oss att ta med den begränsning (SCB, 2020),därav begränsade vi antalet barn hos familjerna till två, vilket gjorde det enklare att följa interaktionen. Åldern på föräldrarna an- såg vi inte hade någon betydelse i förhållande till studiens syfte, i slutändan blev däremot resultatet i urvalet unga medelålders föräldrar. Vi hade inget kri- terium att göra urvalet utifrån social klass, efter urvalet kunde vi dock katego- risera tre familjer med högre social klass än den fjärde. Efter observationerna kunde vi fastställa att den sociala klassen hade betydelse eftersom tre familjer i större utsträckning använde sig av sponsrade inlägg. Användningen av spons- rade inlägg på YouTube var ett sätt för företag att marknadsföra sina produkter till konsumenterna.
4.2 Genomförandet av datainsamling
På YouTube där genomförandet av observationerna gjordes krävdes ingen specifik tillgång, utan det var öppet för vem som helst med tillgång till internet.
Trots öppenheten på internet ville vi vara säkra på att vi tagit hänsyn till etiken
inom forskningen valde vi att maila en lektor i samhällsvetenskap på Linnéu- niversitetet eftersom han var expert på området, han bekräftade våra egna tan- kar att familjerna är producenter och på eget initiativet gått i offentligheten vilket innebar att vi inte behövde ett medgivande från familjerna. För att skydda barnens integritet valde vi att visa bilder där barnens ansikten är sud- dade och inte namnge barnen i vår text.
När vi bestämt oss vilka familjer vi ville studera, började vi genast observera.
Vi hade omkring 2000 vlogginlägg att titta igenom. Vi delade upp familjerna så vi kunde fokusera på två familjer var vilket innebar att vi under cirka fyra veckor spenderade tid på YouTube. För att vi skulle få insyn och säkerställa att vi arbetade mot samma mål, har vi genom dagliga samtal sammanfattat våra anteckningar för varandra och haft diskussioner kring våra familjer. Det var fördelaktigt för oss, eftersom det gav en bra inblick i den andres observationer och vi fick en helhetsbild av arbetet.
Vi gjorde ett antagande att de händelser vi ämnade studera skulle visa sig hos alla familjer. För att underlätta vårt observerande arbetade vi fram ett obser- vationsschema genom att förutbestämma vilka kategorier vi strävade efter att belysa i vår studie och vilka kändes relevant för oss (Chiriac & Einarsson, 2018).
Observationsschema
Kategori Antal
Äta Ledsna Lek hemma Utflykter Vård
sova
När vi utarbetat ett observationsschema fokuserade vi på att tänka att vi skulle ha en hög grad av struktur och hade därför förutbestämt vilka situationer och vilka kategorier vi ville skulle ingå i vår studie och dess relevans (Creswell &
Creswell, 2018). Det vill säga att en händelse endast hörde hemma i en kate- gori och skulle utesluta varandra, det bör vara väldefinierat att det avser den händelse vi vill studera och inte vilket ändamål de medverkande har med hand- lingen (Chiriac & Einarsson, 2018).
Datorskärmen har varit vårt empiriska fält i observationerna, det gav oss en möjlighet att få en annan sorts inblick av andra människors sociala liv utan att exponera oss själva. Vi kunde därför knyta an till den sociala interaktion vilken skett framför oss på skärmen oberoende av tid och rum. Kontinuerligt genom våra observationer skrev vi fältanteckningar som stöd för vårt resultat och vår analys. En fördel var att fältet alltid funnits tillgängligt för oss och vi kunde observera igen för att se om vi missat eller missförstått något.
4.3 Sortering av material
När observationerna var klara började vi sortera upp materialet och på så vis skapades en summarisk blick. Observationsanteckningar är något forskare måste bearbeta om och om igen (Creswell & Creswell, 2018). Om ingen bear- betning av materialet görs tappas detaljer när beskrivning av en situation vil- ken observerats (ibid). Att fånga den virtuella verkligheten och lyckas för- medla känslor och uttryck i skrift upplevde vi utmanande, att få de stora
mängder fältanteckningar komprimerade till en begriplig text vilken ändå för- medlade budskapet.
När vi observerat klart valde vi att läsa igenom allt material tillsammans för att få en övergripande uppfattning (Alvehus, 2019). Efter genomgången av vårt material började vi processen att kategorisera allt. Här utgick vi ifrån våra förutbestämda kategorier i vårt observationsschema och började färgmarkera anteckningarna. När vi hade lärt känna vårt material gjorde vi tre olika rubriker som vi ville använda i resultatet / analysen, rubrikerna grundar sig i den tidi- gare forskningen. Första rubriken Barns identitet online identifierades genom Choi och Lewallens (2017) studie, vilket resultaten visade att det är föräldrarna som skapar en identitet online åt barnen. Resultat från andra studier har även övervägt det första analystemat, där undersökningar visar att barnen inte tycker det är okej att föräldrar publicera fula eller utlämnande bilder på dem. Genom barnens åsikt av vad som får publiceras kan vi applicera Goffmans (2014) be- grepp om den främre regionen, vilket kommer att användas i syfte att visa hur barnen lär sig de normer som finns i den främre regionen och hur de ska göra sitt framträdande. Vi använder oss även av Halls (1999) teori om kodning och avkodning, där vi belyser hur det är föräldrarna som väljer material för att till- fredsställa sina följare.
Andra rubriken i resultat/analys är Påverkar antalet följare föräldrarnas fram- ställning av barnen? Den skapades genom våra observationer, där resultaten visade på en förändring i framställningen av barnen. Här ville vi se om vi kunde hitta en förklaring till förändringen som skedde hos majoriteten av vlog- garna. Genom Goffmans (2014) intrycksstyrning och bakre regionen, ville vi visa hur familjerna väljer att flytta gränser mellan privatliv och offentlighet.
Den tredje och sista rubriken i resultat/analysen lyder: är sharenting ett hot mot barns privatliv? För att finna svar på vår ena frågeställning valde vi att ha en rubrik som inkluderar barns rätt till privatliv och det var grunden till den här
rubrik. Här tillämpas Hall (2013) och hans representation, där han menar att individer använder sig av koder för att förmedla ett budskap, i vårt samman- hang använder sig barnen koder i form av kroppsspråket. Under den här rubri- ken kommer ni även finna Goffmans (2014) begrepp om bakre och främre regionen där vi diskutera hur föräldrar väljer att tvinga ut barnen ur den bakre regionen och göra ett framträdande.
4.4 Reliabilitet och generaliserbarhet
Här kommer vi att redovisa hur vi valt att kvalitetssäkra vår studie. Det gjorde vi genom två begrepp, reliabilitet och generaliserbarhet. Reliabilitet delas in i två delar, intern reliabilitet vilket innebär att forsknigsmedlemmar är överens om hur empirin ska tolkas och analyseras (Bryman & Nilsson, 2018). I vår studie använde vi oss av observationsschema som grund hur vi skulle analy- sera vår empiri. Teori och den tidigare forskningen hade vi funnit, vilket skap- ade verktyg för oss att kunna analysera vårt material. Extern reliabilitet innebär att forskningen ska kunna göras om vid annan tidpunkt (ibid). Dock är det svårt att kunna ha extern reliabilitet, eftersom en social miljö är svårt att frysa (ibid), vi har möjlighet till frysning av den sociala miljö, eftersom vi har valt att stu- dera YouTube. Där har forskare möjlighet att återvända till äldre material och göra om vår studie vid annat tillfället. Genom vårt val av metod finns det både extern och intern reliabilitet. Vi har en transparans i studien och att den är detaljerat utförd så vem som helst ska kunna göra om den (Bryman & Nilsson, 2018). I vår uppsats har vi utgått från våra observation, tidigare forskning och teori, vilket vi presenterat tidigare. Vår utgångspunkt för observationsschemat var den tidigare forskning, teori valde utefter vad som kan beskriva och sätta våra observationer i ett större sammanhang. Vilket även skapar mer extern re- liabilitet, genom den detaljerade beskrivning av tilvägagångssättet.
Med hjälp av consumer society kan vi dra slutsatser från mikronivå till mak- ronivå. De resultat som kommer att presenteras från vårt urval är representativt för en större population på grund av de sociala strukturer och normer vi kunnat identifiera i urvalet. Generaliserbart material innebär att man ska kunna dra slutsatser från urvalet till en större population, vilket vi anser att vi kan (Bry- man & Nilsson, 2018). Den generaliserbarhet vi funnit är att urvalet omfattar många timmars observation och vi har funnit beteendemönster och sociala nor- mer hos individer som befinner sig på det bestämda fältet vi observerat, det ger oss en bättre generaliserbarhet.
4.5 Nackdelar med metod
I en netnografisk studie menar forskare att det är svårt att förmedla en tillräck- ligt bra bild av det forskare har observerat i ren text (Tjora, 2011). Det var en svårighet att fånga de virtuella upplevelserna och anteckningarna kändes brist- fälliga. Det var en utmaning att få bra fältanteckningar och lyckas förmedla känslan vi fann i den virtuella verkligheten. En fördelaktig fältanteckning bör innehålla en fullständig och balanserad återgivning av situationen och ändå kunna förmedla det vi faktiskt upptäckte (ibid). Ovan diskuterade vi att det var svårt att förmedla den verkliga händelsen i text, eftersom materialet kompri- merades fann vi det svårt att ta med alla detaljer vi önskade, det blev en nack- del för oss.
Kriterierna vi utgick ifrån när vi sökte familjer att studera begränsade vårt ur- val, dels på grund av tidsbrist och att syftet med studien baserades på barnkon- ventionen som svensk lag vilket innebar en begränsning till svenska familjer.
Att enbart använda oss av familjer med två barn gav oss också en viss begräns- ning, trots att den normativa familjen består av två barn väljer familjer med många fler barn att vlogga på YouTube. Dock blev fördelarna fler än nackdelar när vi begränsade oss till två barn.
5 Resultat/Analys
I detta kapitel presenteras vår analys och det resultat vi kommit fram till. Vi har tre olika rubriker, under varje rubrik är texten integrerad med tidigare forskning, teori och resultat. I första rubriken kopplas kapitlets användning av YouTube från den tidigare forskningen ihop med begrepp från det dramatur- giska perspektivet och kodning /avkodning från Hall (1999). Under den andra rubriken behandlas sharenting från tidigare forskning ihop med olika begrepp av m edierad kommunikation och även det dramaturgiska perspektivet kom- mer att inkluderas. I sista rubriken av analysen beaktas tidigare forskning om barns rätt till privatliv och tillämpning av begrepp om bakre regionen och re- presentation (Goffman, 2014 & Hall, 2013).
5.1 Presentation av familjerna
Här följer en övergripande bild av familjerna vi har observerat.
5.1.1 Familjen Andersson
Familjekonstellationen i Familj Andersson består av en mamma och en pappa, de har två gemensamma barn. Åldersskillnaden mellan barnen är tre år och de har olika kön. Föräldrarna berättar att de började vlogga om sitt liv tillsammans med sina barn för att det är ett sätt för dem att bevara minnen åt barnen. De
valde att publicera sina video i syfte att ha det till en dagbok till barnen när de blir större. Första inlägget publicerades för cirka fyra år sedan, vid den tid- punkten hade familjen ingen direkt kontinuitet när de publicerade sina inlägg.
Idag publicerar de två inlägg per vecka och har gjort det sedan två år tillbaka.
5.1.2 Familjen Svensson
Familjen Svensson består av en mamma, en pappa och två gemensamma barn, barnen är av samma kön och det skiljer fyra år mellan dem. Vloggen startade upp i samband med att första barnet föddes, den ena föräldern valde att publi- cera korta videor på barnet och även videor av privata intressen. Första inläg- get publicerades för cirka åtta år sedan och de publicerar i snitt fem vloggin- lägg per vecka.
5.1.3 Familjen Nilsson
Tredje familjen vi valt består av en mamma, en pappa och två gemensamma barn, de är av olika kön och det skiljer två år mellan barnen. Föräldrarna har vloggat under en längre tid och varit aktiva i olika sociala medier under många år. Sedan 2015 har de haft sin YouTube-kanal med syfte att framställa sitt liv tillsammans, kontinuiteten på inläggen har genom åren varierat främst sedan barnen föddes. Det senaste året publiceras cirka ett inlägg i veckan.
5.1.4 Familjen Eriksson
Familjen Eriksson är en familj vilka består av en pappa, en mamma och två barn. Barnen är av samma kön och det skiljer sju år mellan barnen. Familjen har vloggat i cirka två år och lägger upp två inlägg i veckan. Karaktären i fa- miljen har redan från start varit annorlunda och de filmar inte sitt vardagsliv utan filmar olika aktiviteter, challenges (utmaningar) och pranks (skämt).
5.2 Barns identitet online
Ett litet barn under sex år har inte själv skapat sig en identitet online, utan det har föräldrarna gjort åt dem när de väljer att publicera barnen på sociala
medier. Det är föräldrarnas ansvar att skapa en rättvis identitet online åt barnen vilket överensstämmer med barnets självaktning (Moser m.fl, 2017).
Bildtext: Pepparkakshusbygge tillsammans i Familj 3, där fokus är på följarna.
Barns identitet byggs upp av föräldrarna från ögonblicket de väljer att publi- cera inlägg om barnen. Genom åren växer det fram en medvetenhet hos barnen som observerats och när barnen ser kameran kliver de in i den främre regionen och sätter på sig masken som är anpassad till identiteten online (Goffman, 2014).
Ett mönster vi kunnat se i våra observationer är när barnen väcks på morgonen av en förälder med kameran i handen är att de ryggar tillbaka, de väcks av kameran och inte av föräldern. Barnen finner sig i situationen, sätter på sig masken och gör sitt framträdande.
Steinsbekka m.fl (2021) menar att individer använder sig av sociala medier för att framstå som sitt bästa jag och för att ge den bästa bilden av sig själv, det kan vara det inlärda beteendet vilket gör det enklare för barnen att sätta på sig masken och träda fram i den främre regionen.
Genom att från första dagen integrera barnet i mediekulturen inleddes en suc- cessiv uppbyggnad av barnets identitet online. I teori om medierad kommuni- kation där kodning och avkodning behandlas, innebär de att produktionen star- tar cirkulationen vilket leder till konsumtion (Hall, 1999). Föräldrarna
publicerar sitt barns ankomst till världen på YouTube för att öka konsumt- ionen. När föräldrar publicerar sina barn på YouTube väljer de att offentlig- göra deras sociala handlande till en anonym publik i jämförelsevis kan vi dra paralleller till meiderad kommunikations teorin om kodning där cirkulationen måste ske genom producenterna vilka kodar ut ett budskap till konsumenterna, vlogginläggen kodas ut till en publik och blir till ett socialt handlande (Hall, 1999).
Bildtext: Ögonblicket när Familj 3 har fått sitt första barn
Om en familj redan innan barnen fanns var integrerade i mediekulturen faller det sig naturligt att även deras barn blir en del av detta redan från start. De filmar alla händelser i barnets liv med start redan från förlossningen och pub- licerar det på YouTube, detta görs ofta för att skapa ett avstamp i medievärl- den.
Att leka med sina barn är en naturlig del i mångas vardag. De flesta barn har ett behov av att leka med sina leksaker, det är förstås beroende av vilken ålder det är på barnet. Vi har kunnat se olika mönster när föräldrarna väljer att filma sina barn vid lek hemma.
Bildtext: Kamera sekunddär vs. kamera primär
Vissa familjer väljer att integrera kameran i leken genom att hålla kameran i handen där då kameran blir den primära i situationen. Andra familjer lägger kameran på ett bord i närheten och leker med sina barn vilket gör kameran sekundär. Genom att göra kameran sekundär sätts barnet i fokus vilket är enligt rådande normer. Att ha kameran som ett primärt fokus tar bort barnen från centrum och leken blir inte lika naturlig. I observationerna där dessa mönster framkommit kan leken istället liknas vid en intervju eftersom det ställs frågor till barnet såsom “Vad gör du?”, “varför leker du det?” och “tycker du det är roligt?” med de här frågorna kom det även följdfrågor. När barnet är på sitt rum och leker anses den befinna sig i den bakre regionen där privatlivet bör upprätthållas. Föräldrarna väljer att avbryta den lekande stunden för att inter- vjua barnen med en kamera närvarande i leken, vilket innebär att föräldrarna tvingar ut barnen i den främre regionen (Goffman, 2014).
Wesch (2009) menar att YouTube kan ses likt en universal spegel för de indi- vider som vloggar. När föräldrarna vloggar tillsammans med sina barn från tidig ålder lär sig barnen att den nya formen av självreflektion har skapats i takt med mediekulturens framväxt. Den nya formen av självreflektion innebär enligt Wesch (2009) att individer har möjlighet att kunna titta på sina egna inlägg på sociala medier och därmed kan de reflektera över sitt egna beteende och förbättra sitt framträdande. Wesch (2009) förklarar vidare att genom YouTube har individer större möjligheter att kunna iaktta sig själv och hur de är mot andra människor, det gör att YouTube kan liknas vid en universal spe- gel. Föräldrarna använder den universala spegeln för att framställa barnen i
god dager i linje med konsumtionssamhällets normer. Föräldrarna styr det som visas och styr därmed inläggen till en riktad publik, vilket leder till att barnen kan anses vara konsumtionsobjekt.
Ett avvikande mönster vi hittat i våra observationer är de familjer som väljer att framställa sina barn i en annan karaktär. I klipp som läggs ut på YouTube väljer man att utsätta barnen för en hårdare attityd genom att pranka dem att de blir ledsna. Vi kan se i några av de familjer vi studerat men även på många andra klipp på YouTube att man väljer att förlöjliga barn som blir ledsna, ram- lar eller blir skrämda. I detta avseendet skapar föräldrarna en identitet åt barnen online där de framställs som sköra.
Genom avkodning av producenternas budskap kan föräldrarnas handlande gentemot barnet avkodas som okej, trots barnets motstånd (Hall, 1999). Den möjligheten till självreflektion vloggare finner på YouTube kan skapa en tidig medvetenhet hos barnen och deras identitet online, genom föräldrarnas publi- cering av barn skapas självreflektioner som kan påverka barnens egen identitet på ett negativt sätt då de i vissa fall framställs som ledsna (Wesch, 2009). Ett etiskt dilemma här blir om barnet verkligen mår bra av att i vissa fall framstäl- las ledsen eller arg? Kan detta få konsekvenser för barnets självkänsla i fram- tiden?
5.3 Påverkar antalet följare föräldrarnas framställning av barnen Av föräldrarnas sharenting blir barnen exponerade på sociala medier. Barnen blir “micro-celebrities” när föräldrar använder sina barn för att göra sig kända i sociala medier. Dock påstår Hinojo-Lucena m.fl (2020) att sharenting an- vänds på sociala medier i syfte att dokumentera sina barns liv istället för i böcker och fotoalbum.
Familjerna vi observerat började vlogga om sina liv med syfte att spara till sina barn i framtiden, i takt med att vloggarna växte och fick större publik
