Nedan presenteras resultatet av såväl empirin som den tidigare forskningen och övrig litteratur. Redovisningen av resultatet och analysen visar även återkommande tolkningar av materialet utifrån systemteorins perspektiv. För struktur samt för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar skapas rubriker utifrån de återkommande teman som tydliggjordes under den
tematiska analysen i följande del.
För att behålla intervjuobjektens anonymitet men samtidigt skapa en mer lättläst och levande text tilldelas de fiktiva namn. Anna, Lena och Matilda arbetar på BoU. Petra och Sebastian arbetar på Vuxen.
6.1 Handlingsutrymme
Arbetet med missbruks- och beroendeproblematik har som flera andra delar inom socialtjänsten gjort ett skifte från att vara en “klient i fokus”- enhet till att vara en lag och budgetstyrd organisation (Strömberg, 2015). Det har inte bara en betydande effekt på socialsekreterarnas handlingsutrymme
(Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008) utan även på klienternas
möjligheter att få rätt hjälp. En socialsekreterares arbete kan uppfattas som simpelt och konkret på grund av organisationens uppbyggnad av lagar och regler. Men de kan vid flera tillfällen upplevas som hindrande i arbetet då de kan begränsa socialsekreterarens frihet om hen inte kan manövrera sig kring det (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).
6.1.1 Föräldrars påverkan
De intervjuade socialsekreterarna berättar att socialtjänsten har ett begränsat antal insatser för barnen vars föräldrar har en missbruks- eller
påverkas beroende på ifall det finns grund för ett LVU (SFS 1990:52) eller inte. Vid insatser från socialtjänsten på BoU, där det inte finns grund för LVU, krävs ett godkännande från vårdnadshavare.
”...där kom svårigheter med det, för jag vet att barnen fick ju liksom inte vara med i dom här grupperna om inte
vårdnadshavarna gav tillåtelse till det, vilket kunde sätta käppar i hjulet för det var inte alla föräldrar som tyckte liksom att … nej men vad ska ni vara med där för. Och ville inte att de skulle sitta och prata om problemen hemma." (Petra)
Socialsekreterarna berättar att när föräldrarna inte godkänner insatser åt barnet, hamnar dessa barn ofta i kläm och blir utan stöd. Vilket även Gümüscü, Nygren och Khoo (2015) nämner i sin forskning där det framgår att det ofta skadar barnen när vårdnadshavare inte godkänner insatsen. På grund av att de flesta av socialtjänstens insatser kräver en frivillighet, är det många barn som lämnas utan hjälp. Flera av socialsekreterarna vittnar om att de upplever det som att de i dessa fall "väntar på nästa orosanmälan" för att då försöka hjälpa barnet igen. Med barnen i åtanke läggs därför mycket fokus på att försöka motivera föräldrarna till att ta emot den hjälp som erbjuds. Vidare har det upplevts av flera socialsekreterare att föräldrarna är mer accepterade för hjälp när insatserna kommer från skolan, vilket antas bero på tabun som finns kring socialtjänsten. Anledningar till att föräldrarna inte godkänner att socialtjänsten upprättar en insats för familjen eller barnet kan vara på grund av att de inte erkänner sitt missbruk. Men även för att de, som både de intervjuade socialsekreterarna och Socialstyrelsen (2009) nämner, inte vill att barnen ska prata om familjens problematik bland utomstående. Att föräldrar tackar nej till insatser, påverkar andra i familjen och familjens system (Öquist, 2018) När föräldrarna inte godkänner insatserna påverkas inte bara deras egna barn, utan ibland även de barn vars föräldrar godkänner
insatserna. Det eftersom det i små kommuner inte finns resurser nog att upprätthålla grupperna för barnen om deltagarantalet är lågt.
”...svårt att nå dom här barnen eller att få barnen att komma till de här grupperna och det är kanske lite därför, att det inte finns några, det är ju nedlagt eller det ligger på is."(Anna)
Istället får platser köpas in från de större grannkommunerna om det är möjligt utifrån socialsekreterarens befogenheter och socialtjänstens
ekonomiska möjligheter. Det kan även skapa problem då barnet behöver ta sig långa sträckor, vilket blir kostsamt.
"Har man tur har man det i en liten kommun annars är det insatser man får köpa in vilket kan göra att det blir svårare att ta del av". (Matilda)
Trots att barnkonventionen (SFS 2018:1197), har blivit lag menar Petra, Vera och Matilda att föräldrabalken (SFS 1949:381) har en så stor inverkan att den gör att barnkonventionen blir sekundär vid insatser för barnen. Det
överensstämmer med Hultmans (2013) forskning som nämner att föräldrabalken tillsammans med andra lagar hindrar barnen från sin självbestämmanderätt och möjlighet till hjälp då föräldrarnas
bestämmanderätt “trumfar” deras. Godkänner inte föräldrarna en insats, är barnets rättigheter inte alltid lätta att främja.
"Oavsett vad föräldrarna bråkar om, att någon av dem missbrukar eller att det är en separation så tittar man ju till exempel på hur en konflikt påverkar barnen. Barnen blir ofta bortglömda i detta för att föräldrabalken är så stark. Så även om barnkonventionen är lag nu så har den inte i praktiken ännu betytt väldigt mycket för barnet i vår kommun."(Matilda)
6.1.2 Socialsekreterarnas syn på handlingsutrymmet.
Att föräldrabalken (SFS 1949:381) är starkare än barnkonventionen (SFS 2018:1197), skapar även en problematik för socialsekreterarnas
handlingsutrymme.
"Och tyvärr är föräldrabalken fortfarande så pass stark att den äter upp barnkonventionen." (Petra)
Finns det ingen grund för LVU (SFS 1990:52) är föräldrabalken och
föräldrarnas bestämmanderätt över barnen för stark för att socialtjänsten ska kunna tillsätta en insats hos familjen utan föräldrarnas samtycke. Detta belyser även Hultman (2013) i sin tidigare forskning. De intervjuade socialsekreterarna berättar att de har ett stort handlingsutrymme när vårdnadshavarna godkänner en insats, men att glappet som finns mellan socialtjänstlagen (SFS 2001:453) och LVU är för stort.
"Jag skulle säga att om man har ett samtycke och man har förmåga att nå de vuxna på olika sätt så har man ganska stort handlingsutrymme och man kan komma ganska långt. Men det är inte då handlingsutrymmet behövs som bäst heller kanske." (Matilda)
Glappet påverkar socialsekreterarnas handlingsutrymme då socialtjänstlagen kräver ett godkännande från vårdnadshavare, medan ett LVU kräver att det
finns en tydlig risk för att skada barnets utveckling och hälsa. Vissa av socialsekreterarna tror att ett syfte med att barnkonventionen blivit lag var att detta glapp skulle minska. Men för att det ska fungera i praktiken kan inte föräldrabalken vara så stark som den är idag. Precis som nämnt ovan så blir det, på grund av föräldrabalken och frivilligheten av insatserna, föräldrarna som påverkar handlingsutrymmet. Näsman (2019) skriver att många barn upplever att socialsekreterare inte uppmärksammar hur stora problemen är. I många fall kan denna uppfattning grundas i att socialsekreterarna inte har hunnit träffa barnen tillräckligt mycket. Matilda berättar att
socialsekreterarna har fyra månader på sig att göra en utredning och många gånger kommer inte föräldrar eller barn på inbokade möten. Vilket gör att utredningen drar ut på tiden och att man eventuellt får avsluta utan insats.
"Har man då ett ärende där man avbokar många tider eller man behöver boka om då är 4 mån inte speciellt länge och då kan man känna att man går runt i samma hjulspår hela tiden i vissa familjer." "Det kommer nya orosanmälningar, det finns inget samtycke, det är inte så illa att det går på LVU och då får man avsluta det." (Matilda)
Trots att föräldrarnas samtycke krävs för att tillsätta en insats, och det på så vis påverkar handlingsutrymmet, kan åldern hos barnen influera positivt. Barn över femton år har ur ett juridiskt perspektiv en egen talan, vilket betyder att barnen kan ansöka om stöd från socialtjänsten på egen hand (Socialstyrelsen, 2015). Den juridiska rätten hjälper barnen och påverkar även deras system genom en yttre påverkan (Öquist, 2018). Trots att vissa begränsningar finns, både via juridiken och föräldrars motstånd, berättar Matilda att handlingsutrymmet är brett om ett godkännande finns.
"Finns det ett samtycke och man når föräldrarna så kan man i stort sett nå hur långt som helst." (Matilda)
Vidare finns det andra aspekter som påverkar handlingsutrymmet. Lena berättar att ekonomin kan vara en faktor och i många kommuner kan det vara en begränsning att det inte finns en tillräckligt stor budget. När kommunernas ekonomiska situation påverkar handlingsutrymmet påverkar det insatserna som barnen ges. Socialsekreterarna får ha ekonomin i beaktning vid
exempelvis placering eller boendestöd och försöker då i så stor mån det går att använda sig av kommunens egna resurser, vilket ofta är det billigare alternativet. I linje med vad Lena berättat nämner Sebastian att
handlingsutrymmet påverkas av bristande tillgänglighet av resurser.
"Jag kan skriva i mitt beslut att jag beviljar insatser för barnet, men på grund av resursbrist finns det en risk att det inte kommer kunna tillgodoses." (Sebastian)
Samtidigt ska barnens behov och vad som är nödvändig vård prioriteras. Näsman (2019) skriver att barn behöver professionella som alltid lyssnar på deras upplevelser och arrangerar stöd och hjälp därefter vilket även är i linje med systemteorins beskrivelse av att socialsekreteraren bör ha den
ömsesidiga påverkan mellan individer i åtanke för att kunna göra en bedömning av problemen (Parrish, 2012). Det kan ibland bli svårt om det finns ekonomiska begränsningar. Dock poängterar både Sebastian och Lena att det inte hör till vanligheterna att ekonomin stoppar insatserna.
”...man försöker hitta något annat som kan matcha och hjälpa personen på det sätt som de behöver." (Sebastian)
"Det ska ju inte vara det viktigaste, självklart inte. Det är ju att vi ska se till vad som är nödvändig vård." (Lena)
Någon som nämnts tidigare i texten är att insatser inte alltid finns tillgängliga. Detta är något som Ekström (2016) menar påverkar handlingsutrymmet för socialsekreterare, vilket även stärks av de socialsekreterare som intervjuades.
"Men det är väl mer fel på resurser i så fall. Alltså verkställandet av insatser. Jag kan skriva i mitt beslut att jag beviljar insatser för barnet, men på grund av resursbrist finns det en risk att det inte kommer kunna tillgodoses." (Sebastian)
6.2 Socialsekreterarnas lyhördhet vid möten ger stöttning
Som socialsekreterare är en av de stora arbetsuppgifterna att lyssna och att tolka individers handlingar, för att sedan kunna hjälpa. Socialsekreterare arbetar med människor i utsatta situationer och många människor upplever att de inte vill eller kan dela med sig av sina svårigheter i livet. Att samtala med en myndighetsperson kan ofta kännas skrämmande. Det är således viktigt att socialsekreteraren har de förmågor som behövs för att kunna bemöta individen på den nivån hen befinner sig. Att vara lyhörd till personen du bemöter handlar inte enbart om att lyssna på det som sägs utan även på det som icke sägs, då den icke verbala kommunikationen är minst lika viktig (Nilsson & Waldemarson, 2016).
Genom att som socialsekreterare kunna lyssna, kommunicera och interagera med de olika delarna av familjesystemet kan hela familjens behov samt de olika individernas behov komma till ytan. På så vis kan förhoppningsvis behoven sedermera tillgodoses. Genom systemteorins användande utifrån Parrish (2012) beskrivning kan socialsekreteraren uppfatta systemets olika delar, dess verkan och orsak vilket kan vara bra för att kunna se och arbeta ur ett helhetsperspektiv. Socialsekreteraren kan då inledningsvis dela upp de olika individerna efter de system de berör och tillhör, det kan exempelvis vara vänner, sjukvård, religion eller problematik. Vissa kallar även detta för en klientidentifiering (Gümüscü, Nygren & Khoo, 2015). Socialsekreteraren kan förhoppnings sedan se mönster och teman som individerna följer utifrån de olika systemen och hur dessa påverkar varandra. Efter en liknande
uppdelning och identifikation kan sedan ett angreppssätt förhoppningsvis beslutas (Parrish, 2012). Genom att arbeta med familjen och beakta dem som flera system som påverkar ett gemensamt system kan det tydliggöras vad som är fungerande i systemet och vad som är bristande.
6.2.1 Lyssna på barnet
Barn är unika i sina erfarenheter och sina uppfattningar. Som
socialsekreterare är det viktigt att lyssna in barnets perspektiv och vara medveten om att barnets uppfattning även är barnets verklighet
(Socialstyrelsen 2018). Under intervjuerna framkommer det från flera socialsekreterare att det är ytterst viktigt att lyssna in och uppmärksamma barnen i arbetet med familjer som har missbruks- eller beroendeproblematik. Detta då flera barn upplever att deras röster inte hörs hemma och att
socialsekreterarna inte lyssnar eller förstår dem (Näsmans, 2019). Genom att som socialsekreterare aktivt lyssna på barnen skapas förhoppningsvis ett förtroende där de kan öppna upp sig vilket förhoppningsvis leder till att
barnets perspektiv och roll i familjesystemet tydliggörs (Røkenes & Hanssen, 2016). Därefter kan förhoppningsvis insatser börja planeras.
"Vi tänker alltid på barnets bästa och kollar vad behovet är och lyssnar in på vad barnet har att säga och vill." (Lena)
"Nu när barnkonventionen blivit lag vill vi ju lyssna in på vad barnen säger och möta upp behoven." (Lena)
Under intervjuerna framkom det att flera socialsekreterare arbetar utefter BBIC modellen för att säkerställa att de utrett och fångat upp alla delar i barnets livsvärld. BBIC modellen kan även beaktas som en karta där barnet är i centrum av sitt eget system.
"... bra att ha det som en manual och gå igenom arbetet så att man inte missar någonting." (Anna)
Hur barnets system sedan byggs upp stärks och påverkas av omkringliggande faktorer kommer att ha positiva eller negativa effekter på barnets
Att lyssna på barnen och att uppfatta alla deras behov är av vikt då det frekvent förekommer mer problematik än den som blottas eller den som socialtjänsten inledningsvis uppfattade. Detta då flera barn skyddar sina föräldrars problematik (Näsman, 2019). Vikten av att lyssna på barnen och se dem som egna individer med egna behov och förmågor bekräftas av
socialsekreterarna under intervjuerna, men även av den tidigare forskningen av såväl Hultman (2013), Näsman (2019) och Gümüscü, Nygren och Khoo (2015). Att lyssna på barnen och att låta dem komma till tals i frågor som berör dem går även i linje med barnkonventionens grundläggande principer som till stor del handlar om att sätta barnen i första rummet. Att lyssna kan även innefattas som ett stöd till barnen från socialsekreteraren.
"... att man lyssnar till det barnet säger och att man är nyfiken på barnet och hur den har det… Intresserar sig för barnet man möter, det tänker jag är viktigt." (Anna)
Att få barnen att prata med socialsekreterarna är något som genom intervjuerna har uppfattas som komplext eftersom flera av de barn som socialsekreterarna kommer i kontakt med är i yngre åldrar och ibland saknar förmågan att berätta vad de upplevt eller hur de känner om situationen i hemmet eller i sin närmiljö. Det kan även vara så att barnen väljer att inte prata under mötet. Enligt Socialstyrelsen (2018) och Näsman (2019) kan tystnaden innebära att barnet funderar eller att det kan finnas en osäkerhet eller en brist på förtroende för socialsekreteraren. Det kan även handla om en osäkerhet på hur socialsekreteraren kommer att reagera på det barnet säger. Enligt Öqvist (2018) kan tystnaden även peka på att det finns en problematik i familjesystemet som barnet är rädd för att råka påvisa genom att
Näsman (2017) är det tydligt att flera barn känner en lojalitet till sina föräldrar trots deras problematik. Det innebär att barnen inte vill berätta om sin hemsituation utifrån osäkerheten kring föräldrarnas påverkan av deras tillvaro. Det går i linje med vad Røkenes och Hanssen (2016) skriver om föräldrarnas betydande roll i familjesystemet.
"De kanske blir tillsagda att inte säga vissa saker till oss, det kan vara ganska svårt att prata med dem." (Matilda)
Dessa barn kan behöva mer tid att fundera och känna efter, således är det viktigt att socialsekreteraren tar sig tiden och låter barnen känna in situationen (Socialstyrelsen, 2018). Socialsekreterarna berättar att det är viktigt att de försöker bygga upp ett förtroende mellan sig och baren för att kunna ge dem stöd, även om det är en större svårighet nu under Covid-19 då de inte kan träffas lika ofta i person. De berättar att ett tillvägagångssätt för att få barnen att lita mer på dem och för att få dem att samtala är genom att ibland samtala om det mer alldagliga istället för det svåra.
"Vanligtvis när man har en pågående utredning försöker vi träffa barnen ganska mycket för att försöka bygga upp en relation med dem." (Matilda)
En socialsekreterare berättar även att det handlar om att lyssna på syskon och att koppla det till samma ärende då de tillhör samma familjesystem.
"Jag har haft ärenden där ett syskon har pratat. Äldre syskon 13 år som har pratat om hur föräldrarna beter sig mot småsyskon och att det inte är okej." (Matilda)
Matilda beskrev det som att det inte handlar om att ta de äldre barnets
känslor och upplevelser och placera dem på det yngre barnet utan om att höra vad de sagt och jämföra det med de yngre barnens utsagor. Frågor kan sedan ställas till det yngre barnet om de äldre barnens berättelser på ett öppet och ärligt vis.
Att lyssna på barnet och att godta det hen säger utan att ifrågasätta är av vikt (Socialstyrelsen, 2018). Det är dock viktigt att kontrollera att det barnets sagt har tolkats korrekt. Det nämns såväl av Hultman (2013) som av
socialsekreterare under intervjuerna. Hultman (2013) skriver att barnen måste förlita sig på att socialsekreteraren har gjort sitt jobb ordentligt, att de har uppfattat allt som sagts på ett korrekt vis även om det är i ringa mängd. Barnens möjlighet att påverka såväl sin situation som sin omgivnings är liten vilket belyser vikten av att socialsekreterarna hör barnen så att de åtminstone kan påverka sin egen situation och få den hjälp de känner att de är i behov av.
6.2.2 Kommunicera med barnet
I socialt arbete är kommunikation en av grundpelarna, det finns flera böcker i ämnet och Socialstyrelsen har sina egna skrifter om god kommunikation och dess betydelse. För att kunna bedöma barnets behov samt skydd- och
riskfaktorer behövs en god kommunikationsförmåga. Samtal mellan barn och socialsekreterare kan exempelvis vara i syfte att informera, stötta eller utreda. En viktig del av samtalet är att informera barnet om samtalets struktur samt om hens rättigheter inom samtalets ramar (Socialstyrelsen, 2018). Ur ett systemteoretiskt perspektiv påverkas barnets vilja att prata av samtalets sammanhang samt av barnets upplevelser och uppfattning om kontexten (Öquist, 2018).
I samtal med barn måste socialsekreteraren kunna uttrycka sig på ett vis som känns relaterbart och som barnet kan uppfatta, samtalet måste ske utefter barnets ålder och mognad (Socialstyrelsen, 2018). Att samtala med barn kan vara svårt berättar de intervjuade socialsekreterarna. Detta då yngre barn kan ha svårt att uttrycka sig samt ha svårt att förstå vad som sägs, speciellt i spända situationer. Lena berättade följande:
"...nästan alla har ju gått en utbildning i barnsamtal..." (Lena)
Utbildningen i barnsamtal är för barnens skull då deras berättelser ska kunna uppfattas på bästa sätt. Enligt Socialstyrelsens (2018) kan socialsekreteraren behöva använda sig själv för att få barnet att berätta, kanske genom lek eller ett lugnt förhållningssätt. De skriver även att det kan vara användbart att använda andra metoder som bilder eller tillgänglighet till att rita.
I familjer där det förekommer missbruks- eller beroendeproblematik
påverkas barnen ofta på fler ställen än i hemmet. Barnen kan ha svårigheter i skolan, i sina relationer till sig själv eller andra. Utefter det systemteoretiska perspektivet kan det förklaras som att barnets tillhörighet till olika system påverkar varandra (Røkenes & Hanssen, 2016). De känner sig även flera gånger väldigt ensamma i sin situation (Gümüscü, Nygren, & Khoo, 2015). Under intervjuerna framkommer det att flera socialsekreterare därför berättar för barnen att fler barn har det som dem, att de inte är ensamma och att det inte är deras fel. Genom samtal arbetar socialsekreteraren för att få barnen att bli del i andra system som stödgrupper, där barnen kan se att de inte är ensamma. Genom dessa stödgrupper kan barnen även få fungerande relationer och stöd.
"...barn ska känna att de inte är ensamma" "..så på något vis stötta dem i deras mående..." (Vera)
Socialsekreterarna belyste även vikten av att tala om för barnen att det inte är rätt att de har det såhär och att de är här för att hjälpa.