I denna del av studie presenteras analys och resultat vilka är framanalyserade genom intervjuerna, de valda teorierna och den tidigare forskningen. Presentation av resultatet kommer ske genom att analys och tolkningar har gjorts av den empiri som skapats genom att kodning och tematisering. Olika citat kan förekomma under olika teman då det inte gått att begränsa inom ramen för ett tema. De teman som lokaliserats och vilka kommer innefattas i resultatet är:
Jag vill vara människa i relation till världen; Samtal om ömtåliga saker när evigheten närmar sig; Tv, vin och popcorn; Don’t get to Tipsy.
Jag vill vara människa i relation till världen
Detta tema kommer handla om identitet, gemenskap och roll i förhållandet till både sig själv, till andra och till samhället och därmed hur deltagarna uppfattar sig själva i den situation och kontext de befinner sig utifrån vilken roll de kan tänkas ha. Identitet, gemenskap och roll analyserar under samma rubrik på grund av de anses vara sammanflätade och beröra varandra i stor utsträckning.
Möten i olika skeenden i livet formar oss som människor och bidrar till den identitet och roll skapas. Detta exemplifieras genom Johns uttalande om hur han i unga år genom sporten golf lärt sig om värderingar som följt med honom genom hans liv.
I learned so many things in this sport because it is a sport, because it gives you a lot of value and a lot of social values that are important in life. It was the right thing at the right time, I think. – John, 85 år
Enligt rollteorin har människor i olika roller i förhållande till vilket kontext hen befinner sig i (Goffman 2014). Detta kan ses som en del i utvecklingen av jaget i förhållande till andra då den roll du antar dig eller får under unga år blir formativ. John beskriver ovan hur golfen gav honom värderingar som är del av den roll som han får under sitt liv som han senare för vidare till andra.
I citatet nedan beskriver John sig som en individ som inte behöver tas om hand om. Han ser sig själv som delaktig i samhället och en del av de gemenskaper han befinner sig i.
…but you know as you age some people think that you just sit around and have people take care of them, but I’m the opposite of that. I think we should take care of the people who need to be mentored and can be developed, that’s better for our society, better for us. And it will give me self-worth to know that I made a difference and that’s kind of a praise in our family, a matter of fact, we usually end our conversations with the girls by ”make a difference today” and make sure you do that. – John, 85 år
Den egna identiteten och rollen bygger på att bli sedd och att få vara delaktigt i samhället (Svensson 2006; Bengtsson & Flisbäck 2016; Martinčeková Záhorcová & Škrobáková 2019). Genom att ha en känsla av att fortsatt kunna tillföra saker till samhället och genom den gemenskapen som John identifierar sig med kan han se sig själv vara en viktig del för samhället och för andra människor (Svensson 2006; Bengtsson & Flisbäck 2016). Detta kan relateras till hur Eriksson (2013) skriver om hur gemenskaper och människan är vandras förutsättningar då utveckling sker i gemenskaper i relation till samhället (Eriksson 2013). Johns värderingar följer honom genom hans liv och blir en del av hans gemenskap där med blir gemenskapen en del av honom. Detta kan kopplas till Svensson (2006) som beskriver hur individen formar gemenskapen likväl som att gemenskapen formar individen.
I frågan om hur identiteten relaterar till gemenskapens betydelse kan detta ses igenom Kathys svar på frågan om hur meningsfullt det är att bli bekräftat genom en gemenskap.
In some way it is important, simply to know I’m here and I exist. – Kathy, 80 år
Att få en bekräftelse om att jag finns genom att andra och att samhället bekräftar mig som människa sker i gemenskaper i förhållande till andra för att känna sig vara del av något annat utanför ens personliga sfär (Svensson 2006). Kathy uttrycker att hon behöver se sig själv i andra sammanhang då hon har en ny position i livet efter en rolltransaktion från arbete till pensionär. Där blir det viktigt för henne att känna tillhörighet till en gemenskap och därmed möjligtvis erhålla en ny roll som pensionär i sitt nya sammanhang (Eriksson 2013; Goffman 2014; Martinčeková Záhorcová & Škrobáková 2019; Svensson 2006)
John beskriver vidare rörande frågan om han upplever sin identitet ha förändrats efter att han blivit pensionär.
So, my identity didn’t change that much. I was pretty confident in what we were doing, pretty confident in what I could do. – John, 85 år
Han beskriver hur identitet är sammankopplad med det han upplever sig ha kunskaper om vilket i Johns fall är golf som har varit ett genomgående intresse hela hans liv. Detta kan ses hos Martinčeková Záhorcová och Škrobáková (2019) som beskriver hur transaktioner mellan arbete och pension inte behöver betyda stora förändringar i synen på sig och där med inte förändringar i den egna identiteten. Johns identitet har en förankring i gemenskaper som inte bara är kopplade till att vara aktiv inom yrkeslivet utan transenderar med honom genom livet (Bengtsson & Flisbäck 2016; Eriksson 2013; Svensson 2006). John beskriver detta på följande vis:
Because I had a backup, the backup was, go play golf. – John, 85 år
Även Monica berättar om hur viktigt det är med sociala gemenskaper och känslan av att känna tillhörighet. Hon beskriver att hon är social och har ett behov av att se och träffa människor vilket hon gör genom föreningarna hon är med i.
Det är väldigt viktigt för mig den sociala gemenskapen, jag tycker om att vara själv också, men jag har nog ett litet behov av att ha lite gemenskap och jag är en föreningsmänniska. Där tycker jag att jag finner min gemenskap. – Monica, 65 år
Att vara en föreningsmänniska implicerar att det är, likt John, något man blir under livets gång. Det kan betyda att förankringen i föreningslivet även hos Monica transenderar från hennes yrkesverksamma liv till hennes liv som pensionär (Martinčeková Záhorcová &
Škrobáková 2019). Att vara aktiv inom en förening gör att Monica är delaktig i en gemenskap vilket blir en viktig del för henne:
Gemenskap för mig är ärlighet, det är att man har social kompetens och att man kan lita på varandra och att man kan ha kul. – Monica, 65 år
Monica beskriver hur hon upplever at det är viktigt att kunna lita på varandra inom en gemenskap. Svensson (2006) skriver hur identifieringen av varandra inom gemenskapen bygger på olika nivåer utav relation vilket kan ses som aktuellt när det kommer till föreningslivet så som att ta åt sig uppdrag och veta att de blir utförda. Relation mellan varandra inom föreningen kanske enbart är på en hälsningsbasis men vetskapen om att det som är ålagd en individ inom föreningen blir utförd innebär ett förtroende som delas av alla deltagare.
Cindy beskriver hur hennes transaktion från arbete till pension handlar om att får mer frihet att arbeta med egna projekt och styra sin egen tid:
How did it change, as an architect working for clients, it was having a regular job, it was every day. All day. And I had a variety of jobs over my career, either working for other architects and then working for our self, working with […] and had a lot of freedom, wasn’t, when we started working together I wasn’t a job where I had to show up and sit down at my desk eight a clock in the morning, stay there cranking out drawings and then have a lunch break and go home at five thirty. So, there was a lot of latitude in my schedule and how I did my work and I was much happier that way, I don’t like working for someone. It was much better working with […], and we had a group of architects, landscape
architects in our office. And we owned our own office in San Francisco. So, it was a very fun interesting, dynamic crazy group of people. It wasn’t the regular nine to five job, which is, I hated that part. So, it was a great thing to get out of that. – Cindy, 75 år
Cindy beskriver hur transaktionen från arbete till pension inte handlade så mycket om att bli pensionär i den meningen i att inte längre arbeta utan att i stället styra sitt eget arbete som egen företagare. Cindy hade tidigare under intervjun uttryckt sig på följande vis i frågan om hennes identitet skapades genom hennes arbete:
I wouldn’t say that the job necessary defined me, but more the process of doing the job and doing variety of these jobs I think refined my sense of identity as creative person who is an architecture. – Cindy, 75 år
Detta kan indikera på att hon identifierar sig som en kreativ person vilket hon har varit genom hela livet. Transaktionen blir, likt Johns situation, inte förknippad med en förlust i den
bemärkelsen att det förknippas med en kris. Rollen som en kreativ person har Cindy byggt upp genom livet och bibehåller genom transaktionen till pension likt John som ser sig ha rollen som golfare. Bengtsson och Flisbäck (2016) beskriver hur arbete kan bli en del av dig som är svår att lämna bakom sig vilket det inte indikerar på i Johns och Cindys fall. Enligt rollteori kan individer gå in och ur olika roller och anpassa sig efter det kontext som hen befinner sig i vilket det indikerar på i John och Cindys fall (Goffman 2014; Yang 2012). Att ha en roll som inte bygger på att vara yrkesverksam i enlighet med Martinčeková Záhorcová och Škrobáková (2019) verkar vara en faktor för att transaktioner i livet blir lättare och risken för att kriser uppstår minskar.
Identitet och roll kan även bygga hur du uppfattar dig själv i relation till andra och till samhället. I frågan om hur Inga tror andra ser på henne som pensionär svara hon på följande vis:
Ja, det är en väldigt svårt att säga, mina barn tycker att jag ska unna mig att vara
för lite i saker och ting, jag tycker att jag engagerat mig färdigt. Jag tar bara hand om mig. – Inga, 85 år
Vissa kulturella skillnader mellan deltagarna har observerats i studien rörande frågan om engagemang i samhället och i den eventuella gemenskapen de ingår i. Inga exemplifierar hur de svenska deltagarna såg på samhälleligt engagemang. Det handlade mer om den egna familjen och att ta hand om sig själv då Inga ansåg sig ha tillfört tillräckligt under hennes yrkesverksamma år. Detta till skillnad ifrån Ellie som i samband med sin pensionering började engagera sig i politisk:
Then after my first year of retirement Trump was elected. And I decided I needed to get involved in trying to prevent him from being elected again. So, I have been working pretty much full-time in politics as a volunteer since December of 2017. – Ellie, 67 år
Att arbeta som volontär var ett genomgående tema hos de amerikanska deltagarna då författarna upplevde det som att det var en samhällelig plikt att efter pensioneringen ge tillbaka till samhället. Kathy beskriver hennes syn på frågan om hur äldre bör agera efter pension:
If a person is in good health, I think they should do volunteer jobs to help other people if they can manage to do it with their schedule. And also continue with whatever activities they enjoy doing but I think it is a useful thing to do. Also have some kind of volunteer activity that you know where you are doing something that could be helpful to other people. – Kathy, 80 år
Rörande frågan om att volontärarbete inte bara är en samhällelig plikt utan en att det kan finnas kulturella normer som bör följas och där med är en del av den amerikanska gemenskapskulturen. Detta kan kopplas Svensson (2006) och Eriksson (2013) där det beskrivs att gemenskaper blir en del av dig själv och därmed engagerar individer utan att det finns en specifik styrning i hur, var och varför man ska eller bör engagera sig. Den
samhälleliga gemenskapen i USA, där idén om att pensionärer bör engagera sig som
volontärer är inte uttalad utan är inbyggd i den amerikanska normen som en god medborgare. John exemplifierar hur den amerikanska normen genomsyrar deltagarnas tänkande i samband med att han är engagerad i en golfskola för unga:
I volunteered in the first tee program which is development program for kids to learn how to play golf. Ages seven to eighteen, and that’s kind of rewarding as well because it gives you some self-identity that you’ll make a difference hopefully in somebody else’s life. So that was important. – John, 85 år
John beskriver hur han upplever det givande att göra skillnad för andra människor vilket blir en del av hans identitet och roll. Genom att känna sig delaktig i samhället och vara en bärare av den norm som implicerar att vara en bra människa känner han sig tillfreds med sig själv. Endo (2020) beskriver att volontärarbete kan fungera som något meningsskapande för äldre efter transaktion från arbete till pension då delaktigheten i samhällsbyggande fortgår. John uttrycker att han inom gemenskapen golf kan föra sina kunskaper vidare vilket blir ett sätt för honom att vara delaktig till att utveckla andra och där av tillföra något till
samhällsutvecklingen vilket kan beskrivas som Community work (Eriksson 2013). Detta genom att föra vidare de värderingar som varit värdefulla för John genom hans liv till andra genom gemenskapen golf.
Cindy uttrycker att hon ser det som meningsfullt att utföra volontärarbete som fyller ett syfte för både henne och för andra. Genom att även hon, likt John, använder de kunskaper hon erhållit genom sitt liv för att använda inom om volontärverksamheten gör att
meningsfullheten kommer till uttryck på flera plan. Bengtsson och Flisbäck (2016) skriver hur arbetet blir en del av din identitet och därmed kan det bli meningsfullt att fortsätta utöva arbetet i andra sammanhang även efter pensionering. Martinčeková Záhorcová & Škrobáková (2019) skriver även de om att fortsatt arbete efter pension är meningsbärande.
”I like doing projects where I can use my skills. And here’s an example. There’s a place called family house here in san Francisco that houses seriously ill kids, generally its cancer, and their families. Some friends of ours built it. I like being participating there giving opinions about colors to paint things our ideas about project that they can do. Working with the kids to do stuff like that. I like doing that sort of things. That’s very meaningful to me, more so than going to the food bank dolling out food. That’s a good thing to do but I like doing this other thing better. – Cindy, 75 år
Något som uttrycktes var av vikt hos majoriteten av deltagarna var att utmana sig intellektuellt även efter pensioneringen. Detta kan kopplas till att människan är en tänkande varelse som inte slutar att vara aktiv agent i hens egna liv även om hen går i pension. Broström (2018) skriver hur äldre kan kategoriseras och sättas in i fack som föredettingar där det kan anses vara problembärare på det sättet att det kommer bli en tyngd för samhället. Idealet i samhället i dag utgår till exempel ifrån ungdomlighet, produktivitet, självständighet och effektivitet vilket äldre ofta inte anses vara inom dessa kategorier. Cindy uttrycker frustration kring den samhälleliga norm som beskrivs ovan genom att berätta hur hon blir bemött av många läkare när hon fick frågan om hon känner sig diskriminerad eller bedömd utifrån sin ålder:
I think there are times and I say this, say if I’m going to my doctor. Who’s, all my doctors are younger and me, (Laughter) There are many, I would say most of these doctors, whether they are men or women, the younger. They tend to look at my age and make automatic assumptions about what I should be capable of what ”should be happening” to my body now that I’m seventy five, or they say something, at your age you should expect X, Y, Z, and I say well, I essentially say, fuck you. (Laughter). That’s discrimination to me and I don’t like it and there’s no way in hell I’m gonna align myself to whatever opinions they have because they have this rigidity about some, so, yeah, there I would say yes. – Cindy, 75 år
Den roll som äldre får och eventuellt tar till sig kan oftast kopplas till rådande normer i samhället (Broström 2018; Goffman 2014). Cindy anser sig själv vara inom en gemenskap som enligt henne inte är enligt norm. Hon ser sig själv i relation till det nedan beskrivna sätt att förhålla sig till pension vilket hon anser vara det normativa sättet att vara pensionär.
Not at all, whereas I think in other parts of the country, and this is just me, my idea, I don’t know if this is fact, the Midwest, the middle of the country, you know Trump-Ville… , my impression is that they have a job, and it ends in whatever age, say sixty five or something, they get a gold pen and then they go sit on the rocking chair on the porch. And that’s that… – Cindy, 75 år
Att vara pensionär i dag är annorlunda mot hur det var att pensionär förr då de normer som Cindy beskriver var mer prevalenta. Vilket kan ses som en diskriminering där normer som inte äldre kan förknippas sig med blir cementerade (Broström 2018). Cindy har inte uppfattningen att livet behöver ta slut vid pensionering i den bemärkelsen att man måste sluta med de aktiviteter som man gjort innan pension. Livet, enligt Cindy, fortsätter utan att man behöver sätta en siffra på livets kontinuitet då det är subjektivt och högst individuellt hur man väljer att uppfatta åldrandet. Detta både satt i en samhällelig kontext samt hur den äldre väljer att spendera sin tid. Därav ifrågasätter Cindy vad pensionering ens betyder då livets kontinuitet inte slutar bara för att en norm säger det.
…the concept of being a retiree, it’s a label and I don’t like labels because they chuck people in to little crevices, in too little cracks or holes. I think a lot of people are comfortable with that, I don’t want that foisted on me. It’s like seeing the doctor, well at your age, I’m surprised your even rocking? So, labels, I don’t like labels. – Cindy, 75 år
Det koncept som Cindy ifrågasätter rörande frågan om pension måste bygga på individens egna villkor och inte utav förutbestämda normer. Definition på pension behöver definieras om anser Cindy vilket är kopplat till Ellies svar på frågan om hon anser att det finns ett samhälleligt
koncept som definierar pensionering. Hon beskriver att det ser olika ut beroende på de förutsättningar man har:
I think there´s a social concept of retirement that is I think changing a bit with my generation. Because we´re healthier than earlier generations of the time When retire. The economy has been very good to us so far and that applies to those of us who can retire in America. There is really a split there many people who can never afford to retire. And then they work until they become so ill that they can´t anymore. But for those of us who can retire