I det här avsnittet redovisar vi båda kommunerna i samma diagram. För att göra redovisningen lite lättare, kallar vi alla barnomsorgs- och skolledare och rektorer för chefer.
Fråga 1 Anser Du att IUP är en bra metod för att sätta fokus på det enskilda barnets behov?
Diagram 5.29 Redovisning av chefernas inställning till om IUP är en bra
metod för att sätta fokus på det enskilda barnets behov.
Av diagrammet framgår att cheferna i Svalövs kommun är eniga om att IUP är en bra metod i den här frågan. Cheferna i Kävlinge kommun är lite mer nyanserat positiva.
Några kommentarer från enkäten:
”Hela barnet blir beaktat, inte bara uppförande och kunskaper. Man kan komplettera med barnintervjuer och eventuellt teckningar som portofoliemetoden.” 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 110% Ja, i
mycket hög grad Ja, i hög grad Ja, i viss mån Nej, inte alls
Vet ej
Svalöv Kävlinge
Fråga 2 Vad anser Du om personalens möjligheter att upprätta en väl genomtänkt IUP för varje elev, med avseende på personalens utbildning för att arbeta med IUP?
Diagram 5.30 Redovisning av chefernas inställning till om personalen har
möjligheter att upprätta en genomtänkt IUP för varje elev, med avseende på deras utbildning.
Av diagrammet framgår att de flesta cheferna tycker att personalen har så bra utbildning så att de ska kunna arbeta med och upprätta en väl genomtänkt IUP för varje elev. Vad som inte framgår, är att en del tycker att i början var utbildningen bra, men det har varit svårt att utbilda de nya som har kommit. Några kommentarer:
”Mer utbildning för personalen behövs, plus uppdateringskurser en gång/år för personalen i förskolan.”
”Vi har gemensam genomgång och diskussion en gång om året kring hur vi använder IUP:en. Diskuterar också formuleringen och tydligheten.” 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 110%
Mycket goda Ganska goda Ganska dåliga Dåliga Vet ej
Svalöv Kävlinge
Fråga 3 Vad anser Du om personalens möjligheter att upprätta en väl genomtänkt IUP för varje elev, med avseende på personalens tid för ändamålet?
Diagram 5.31 Redovisning av chefernas inställning till om personalen har
tillräckligt med tid att upprätta en genomtänkt IUP för varje elev.
Av diagrammet framgår att alla cheferna i Svalövs kommun anser att personalen har tillräckligt med tid för att upprätta IUP:ar, medan cheferna i Kävlinge kommun tycker att personalens tid inte räcker till för uppgiften. Vad som inte framgår i diagrammet är en synpunkt från Svalövs kommun, nämligen att tiden räcker till för lärarna men inte för förskollärarna, speciellt de som arbetar inom skolan, men även för de som arbetar på förskolan.
Några kommentarer:
”Att bli tydlig för sig själv, föräldern och eleven spar tid i det fortsatta arbetet. Problem uppstår när flera ska skriva samtidigt, gäller framför allt kunskapsbiten.”
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 110%
Mycket goda Ganska goda Ganska dåliga Dåliga Vet ej
Svalöv Kävlinge
Fråga 4 I vilken omfattning tycker Du att IUP utgör ett underlag för resursfördelning av insatser för barn i behov av extra stöd? Diagram 5.32 Redovisning av chefernas inställning till i vilken omfattning
IUP utgör ett underlag vid resursfördelning.
I diagrammet kan vi se att IUP används inte så mycket som underlag vid resursfördelning.
Några kommentarer från enkäterna:
”Vi har inte konkret använt IUP:en så, men jag anser att den kan användas på detta sätt.”
”Vi kan se var resurserna bör sättas in, sen är det alltid en fråga om pengar.”
”För barn i behov av särskilt stöd upprättas särskilda åtgärdsprogram som utgör underlag för resursfördelningen.”
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 110% Ja, i
mycket hög grad Ja, i hög grad Ja, i viss mån Nej, inte alls Vet ej
Svalöv Kävlinge
Fråga 5 Anser Du att IUP påverkar föräldrars delaktighet i sitt barns förskola/skola?
Diagram 5.33 Redovisning av vad cheferna anser om att IUP påverkar
föräldrarnas delaktighet i förskola/skolan.
Som framgår av diagrammet anser alla cheferna att IUP påverkar föräldrarnas delaktighet i förskolan/skolan på något sätt. De som har valt Ja, i hög grad, tycker att man får en aktiv dialog med föräldrarna, där de är delaktiga på ett annat sätt. De som valt Ja, i viss mån, menar att det har alltid funnits någon form av utvecklingssamtal med föräldrarna.
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 110% Ja, i m ycket
hög grad Ja, i hög grad Ja, i viss mån Nej, inte alls
Vet ej
Svalöv Kävlinge
Fråga 6 Anser Du att IUP påverkar kvalitetsutveckling av verksamheten i skolan/förskolan?
Diagram 5.34 Redovisning av chefernas åsikter om IUP påverkar
kvalitetsutveckling av verksamheten i skolan/förskolan.
Av diagrammet kan vi utläsa att alla cheferna i båda kommunerna anser att IUP påverkar kvalitetsutveckling i förskola/skola.
Några kommentarer:
”Jag tror att personalen ”ser” varje barn mer nu än tidigare och det är lättare att fokusera på rätt saker.”
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 110% Ja, i
mycket hög grad Ja, i hög grad Ja, i viss mån Nej, inte alls Vet ej
Svalöv Kävlinge
Fråga 7 Hur är Din inställning till IUP som helhet?
Diagram 5.35 Redovisning av chefernas inställning till IUP som helhet.
Av diagrammet framgår att alla cheferna i Svalövs kommun är mycket positiva till IUP, medan en del av deras kolleger i Kävlinge kommun tycker det är ganska positivt eller t.o.m. ganska negativt.
Några kommentarer:
”Detta är ett bra hjälpmedel att förstå orsaker och utveckla insatser kring enskilda barn. Det har gett personalen en ökad medvetenhet.”
”Kunskapsbiten har fått alldeles för lite plats för att IUP ska kunna användas i skolan. En anpassning borde ske.”
”Jag har svarat Ganska positiv, på grund av att det är nog för detaljerat, annars ett utmärkt verktyg för att se varje barn.” 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 110%
Mycket positiv Ganska positiv Ganska negativ Mycket negativ Både positiv och negativ
Svalöv Kävlinge
6 ANALYS
Den resultatanalys som presenteras i detta kapitel görs med anknytning till våra tre huvudsyften, effekter för det enskilda barnet, effekter för föräldradelaktighet och effekter för kvalitetsutveckling i relation till pedagog och organisation i förskolan/skolan. Analysen kommer alltså inte att följa den ordning som frågorna presenterats i enkät och intervju.
6.1 Behovsbedömning
De resultat som framkommit i studien visar ett närmast samstämmigt stöd i de olika undersökningsgrupperna, för att det system med individuella utvecklingsplaner som används i de båda kommunerna, är ett bra sätt att sätta barnet och dess behov i fokus. Detta konstaterande är ett av få i studien där samstämmighet råder.
Resultatanalysen beträffande effekter för det enskilda barnet visar att arbetet med utvecklingsplaner leder till att pedagogerna generellt stärker observation och iakttagelse av barn inom de olika behovskategorierna. Den bedömningsbakgrund som formuleras i utvecklingsplanen, beskriven Pedagogernas behovsbedömning, utgörs av flera skiftande aktiviteter men daglig iakttagelse och observationen anges som den mest frekventa faktorn. En svag tendens som kan utläsas ur resultatet, är att pedagogernas bild av barnet, just genom formulering i skrift, blir något mer djupgående och analyserande i förhållande till enbart det talade ordet. Det faktum att en skriven text är beständig, gör att pedagogerna vill ha en gedigen grund för sin bedömning. Detta resultat är dock inte entydigt. Åsikten att muntlig bedömning är lika djupgående och genomtänkt som nedskriven framkommer. Sättet att skriva, ordval och formuleringar får stor betydelse i det skrivna och inger skiftande känslor i personalgruppen, alltifrån obehag till stimulans.
Den tid som avsätts för bakomliggande iakttagelser m.m. samt samman- ställning av text i dokumentet, är relativt omfattande, 1 till 2 timmar per barn är det mest frekventa svaret. Pedagogen ser naturligtvis barnet ständigt och alltid men här avses den tid som specifikt ägnas åt enskilt barn i arbetet med barnets IUP. Denna tidsangivelse är ett bristfälligt mått för hur varje enskilt barn verkligen uppmärksammas, men ger trots allt en viss information. Vi menar att den tid som avsätts per barn för observation, genomgång av barnens planeringar, diagnoser, intervjuer m.m. tillsammans med den kollegiala bedömningen, ger belägg för att arbetssättet med individuella utvecklingsplaner leder till att barnet verkligen blir ”sedd” som individ och inte enbart en i gruppen.
Brist på tid är en återkommande faktor i personalgruppens kommentarer. Tid för gemensamt reflekterande kring barnen, utifrån vars och ens enskilda bedömningar, är en avgörande faktor för att det breda perspektivet ska möjliggöras. Flera personalgrupper, med övervikt inom skolan, uttrycker dock att behovsbedömningen görs av endast en pedagog som huvudsaklig
ansvarsperson för barnen. Detta följs sedan av ett dokumentöverlämnande till kolleger för komplettering med deras kommentarer kring vissa barn där osäkerhet råder eller för ett godkännande av det nedskrivna dvs. att hela personalgruppen står bakom uttalanden i texten. Ett sådant förfarande av arbetet med individuella utvecklingsplaner är en svaghet. Just det faktum att flera pedagoger ger sin syn på alla barn utifrån sin skiftande bakgrund av utbildning, erfarenhet, kön osv. ger den bredd i helhetssynen på barn som är en grundläggande intention med arbetet.
Negativa synpunkter från personalgruppen är att arbetet med utvecklingsplaner medför sämre kvalitet i den nära samvaron med barnet och för pedagogisk verksamhet för enskilt barn och grupp, eftersom vuxentiden minskas beräknat per barn. Detta upplevs vara en följd av tidsödande pedagogisk dokumentation och hanteringen av IUP.
Resultatet visar att bedömningen endast i mindre omfattning utgör grund för att planering och genomförande av verksamheten, anpassas till det enskilda barnets behov av vissa aktiviteter eller arbetssätt. Endast 15 procent av personalen i förskolan, 0 procent i skolan i Kävlinge, 30 procent i skolan i Svalöv och 35 procent på högstadiet anser att det finns samband mellan IUP och anpassning av verksamheten i hög grad. Vid närmare analys visar resultatet att personalgrupperna har olika uppfattningar huruvida de anpassningar som görs för enskilda barn, och förmodligen görs i alla barngrupper, är ett resultat av den individuella behovsbedömningen/planen eller om dessa anpassningar görs med barnet självt som grund. Den indirekt påverkan som finns sätter arbetslagen inte i relation till IUP. Dessa uttalanden från arbetslagen speglar ett synsätt som är utmärkande för många arbetslag - att IUP är ett dokument, ett pappersförfarande som lever sitt eget liv, utan riktig förankring i verksamheten. ”Det vi gör för barnet hade vi gjort ändå, utan IUP”, är en frekvent kommentar. IUP är en sak för sig, barnet och den pedagogiska verksamheten är den verklighet där professionen utövas tillsammans med kolleger och barn. Resultatanalysen visar att synsätt där barnet och dess IUP betraktas som en enhet, inte är vanligt förekommande.
Arbetslag som hittat former för att inlemma IUP i den dagliga praktiken och nyttja IUP som ett aktivt dokument finns dock. Ett praktiskt exempel från arbetslag i Svalövs kommun, är att varje barns plan med överenskomna åtgärder/anpassningar överförs i förkortad version på lätthanterligt och överskådligt sätt till hela gruppens sammanställning. Ett sådant förfarande ger praktisk möjlighet att alltid ha målbeskrivningar för varje barn till hands vid planering, i den dagliga praktiken och i dialog med enskilda barn.
Vår tolkning är att arbetet med individuella utvecklingsplaner är ett relativt nytt moment i arbetet. Det har endast förkommit under två års tid och har därmed ännu inte fått verklig förankring. Att inarbetade rutiner saknas och att personalen har viss motvilja till arbetet med IUP kan vara bakomliggande
orsaker till att IUP blir något vid sidan av, ett nödvändigt men onödigt arbete som tar mycket tid. I de flesta fall bottnar motviljan i tidsbrist.
En majoritet av personalen (60 procent av personalen i förskolan och 80 procent av personalen i skolan i Kävlinge, 50 procent av personalen i förskolan och 30 procent av personalen i skolan i Svalöv) anser att behovsbedömningen i IUP inte alls utgör underlag för resursfördelning av insatser för barn i behov av särskilt stöd. Det visar samstämmighet med resultatet beträffande sambandet, eller snarare bristen på samband, mellan Individuella utvecklingsplaner och verksamhetens anpassning. Detta ska naturligtvis inte tolkas som att det inte är barnets faktiska behov som utgör underlag för extra insatser. Det finns helt naturligt en indirekt påverkan. Det anmärkningsvärda är, som vi ser det, att det genomtänkta material som behovsbedömning och utvecklingsplan utgör, eller kan utgöra, inte i nämnvärd grad beaktas när särskilt behovskrävande barns villkor i förskola/skola ska planeras. Det pedagogiska instrument som utvecklingsplaner skulle kunna utgöra, med rätt hantering, beträffande insatser utöver de som kan ges inom arbetslagets ramar, fungerar således inte i praktiken.
Helheten för barnet, beaktande av hela lärandemiljön kring barn vilken betonas i pedagogiska sammanhang, är utgångspunkt i de behovsbaserade utvecklingsplanerna enligt vårt sätt att se och de ligger helt i linje med gällande styrdokument. Pedagogerna menar att varken resursteam eller skolledning efterfrågar detta material. Skolledarna har en avvikande åsikt. Skolledare i de båda kommunerna, men framförallt i Kävlinge, anser i större utsträckning att IUP i viss mån eller i hög grad, utgör ett underlag för resursfördelning för barn i behov av stöd. Här visar alltså undersökningen motstridiga uppfattningar mellan arbetslag och skolledare.
En stark tendens i föräldragruppen är att de flesta uppfattar pedagogernas behovsbedömning som välgrundad i mycket hög eller ganska hög grad. Det visar att merparten av föräldragruppen har tilltro till personalens förmåga att ”se” och uppmärksamma deras barn.
I föräldragruppens svar på frågan i vilken omfattning anpassningar görs till det enskilda barnet, ser vi en viss försiktighet. 20 – 30 procent anger svaret Vet ej. I förskola och högstadium är detta svar mest frekvent. Vi antar att detta, för förskolans del, beror på de små barnens bristande förmåga att kommunicera om daglig aktivitet samt för högstadiets del, de större barnens ovilja att kommunicera i frågor som rör aktiviteter i skolan. Detta medför att föräldrarna har dålig insikt i arbetet vilket flera också uttrycker.
I kommentarer ger föräldragruppen uttryck för den omöjliga uppgiften att, i de stora barngrupper deras barn vistas i, kunna anpassa verksamheten till enskilda barns behov. Resultatet visar däremot på föräldragruppens stöd för pedagogernas kompetens att organisera verksamheten utifrån barns generella behov.
6.2 Delaktighetsfaktor
Det skiftande sättet att arbeta med utvecklingsplaner som förekommer samt den låga svarsfrekvensen för föräldraenkäten, gör att ingen helt entydig bild framträder i resultatanalysen. Men vi ser att denna studie har en viktig funktion i att lyfta fram föräldragruppens åsikter, så som de ter sig i det inkomna materialet. Ett omfattande och innehållsrikt kommentarmaterial har ställts till vårt förfogande. Mycket starka reaktioner såväl positiva som kritiska framförs, vilket tyder på att arbetssättet med individuella utvecklingsplaner väcker engagemang bland föräldrar.
Resultatet av undersökningen beträffande förälderns delaktighet i barnets utvecklingsplan, ger inget entydigt svar. Visserligen anser huvudparten av föräldrarna att delaktighet i någon form förekommer, osäkerhetsfaktorerna gäller i vilken omfattning det sker och hur föräldern uppfattar sin del eller sitt ansvar.
En del av föräldrarna uttrycker delaktighet som att pedagogen läser upp vad arbetslaget skrivit, varefter de får yttra sig och sedan godkänna bedömningen/planen. De presenteras för ett mer eller mindre färdigt material, utan någon större grad av aktiv samverkan. Ibland finns mycket lite dokumenterat i materialet enligt föräldrar. Andra föräldrar beskriver delaktigheten som en djup och öppen dialog med pedagogerna där parterna delger varandra sin bild av barnet och en helhetsbild framträder.
Inom förskolan menar ca 30 procent av föräldrarna i de båda kommunerna att de inte deltagit alls vid upprättandet av utvecklingsplaner. I skolans lägre åldrar uppger ca 10 procent av föräldrarna i de båda kommunerna och 25 procent på högstadiet att de inte deltagit alls. Detta nedslående resultat beträffande delaktighet ger anledning till eftertanke. Goda erfarenheter från arbetslag som aktivt har försökt öka delaktigheten bör spridas och vi ser det som förskolan/skolans ansvar att på alla sätt verka för utökad delaktighet.
Flertalet av föräldrarna, över 75 procent, på olika stadier och i de båda kommunerna ser det som positivt att barnets behov och utvecklingsplan formuleras skriftligt i ett dokument. Fokus på behov enligt behovshierarkin, helhetssyn, långsiktighet, struktur vid utvecklingssamtal är de positiva reaktionerna.
Från föräldrahåll framkommer att man visserligen är positiv till systemet men man har inte uppfattat att det innehöll en framåtsyftande utvecklingsplan. ”Det var mer en redogörelse för nuläget än en planering för framtiden,” menar vissa. Överdriven dominans av primära och emotionella behov på bekostnad av barnets kunskapsbehov/kompetens framkommer i hög utsträckning i svarsmaterialet, oavsett barnets ålder. Pedagogernas utbildning för att upprätta och arbeta med utvecklingsplaner ifrågasätts av en del. Positiv grundinställning men ett visst missnöje med det rådande sättet att använda systemet framkommer i föräldramaterialet.
Ett fåtal negativa reaktioner vill vi peka på i resultatanalysen. Vi betonar att det är undantagen från den allmänna uppfattningen som här framförs, men
intensiteten i dessa gör att de måste beaktas med stort allvar. Stämpling av barn, Stasimetoder med kontroll liknande den forna öststatsmodellen och kommentarer som ”ett besiktningsprotokoll av mitt barn, väldigt opersonligt” framkommer. Föräldrar har upplevt hot från lärare vars förhållningssätt till barnet ifrågasatts i samband med att IUP presenterats. I kommentarer ser vi i enstaka fall rädsla för att öppet diskutera sitt barns behov. En otrygghetskänsla att utelämna sitt barn som enligt vår bedömning bottnar i bristande tillit mellan parterna.
Ökad föräldrainformation om syftet med individuella utvecklingsplan, information om sekretess, framhävande av föräldrar och barn som ägare av materialet tror vi är enda framkomliga vägen för att förändra denna föräldragrupps attityder. Integritetsfrågor tar både föräldragruppen och arbetslagen upp i kommentarer. Det är tydligt att dessa frågor måste behandlas betydligt mer i forum där föräldrar och pedagoger kan mötas i öppen diskussion, utan att diskutera det enskilda barnet.
Beträffande delaktighet kan vi se avvikelser mellan föräldragruppen och skolledargruppens svar. Medan föräldrarna endast ges svaga signaler om ökad delaktighet tycker majoriteten av skolledarna att föräldrarna ökar sin delaktighet i ganska hög eller mycket hög grad.
6.3 Kvalitetsutveckling
Effekter som påverkar kvaliteten i pedagogens arbete och i organisationen, på grund av systemet med individuella utvecklingsplaner har uppmärksammats i studien.
Resultatet visar mycket varierande attityder i personalgruppen. I Kävlinge kommun ser personalen i allmänhet få kvalitetshöjande effekter av att arbeta med IUP. Mer än hälften av pedagogerna menar att yrkesrollen inte har påverkats på något sätt av arbetet med IUP, och över 40 procent ser inte heller att organisationen påverkats i kvalitetshöjande riktning. Detta resultat står i kontrast till skolledarna i samma kommun, där samtliga tillfrågade i ledande ställning, menar att verksamhetens kvalitet påverkats.
En generell, dock inte entydig attityd som framkommit vid intervjuer av arbetslag i Kävlinge, är att arbetssättet redan tidigare dvs. innan arbetet med IUP infördes, präglades av ett behovsbaserat sätt att tänka och medvetet agera utifrån detta. Att riktad fortbildning under nittiotalet har rört helhetssyn på barn och tilltro till det kompetenta barnet, anses av personalen som en förklaring till att IUP inte lett till förändring av yrkesrollen. Arbetssätt som genomsyras av medvetenhet om barnets kompetens har varit rådande i enlighet med Lpo 94 och Lpfö 98 samt lokala kursplaner, framkommer i några kommentarer.
Enligt vår mening kan även det faktum att samtliga personalkategorier deltog i föreläsningsserie i forskningsteorier om det kompetenta barnet i samband med att IUP infördes, ha viss betydelse i sammanhanget. De arbetslag
som uttrycker att förändring i yrkesrollen skett, definierar förändringen dels i negativa termer som ökad stress, känsla av otillräcklighet och splittring av arbetsuppgifter dels i positiva termer som stärkt arbetslagskänsla och bättre profilering av yrket.
För Kävlinges del visar undersökningsresultatet att brister vid implementering och oklarhet beträffande utförande och hantering spelar avgörande roll för negativ inställning i personalgruppen. Vi menar att den hierarkiskt uppbyggda introduktion som genomfördes i Kävlinge kommun hade dålig genomslagskraft. Svalövsmodellen som byggde på samtliga pedagogers deltagande vid konsultföretagets introduktion, gjorde att personalen kände större delaktighet. Direkt information, utan mellanled, gavs redan i inledningsfasen när projektet skulle implementeras för att omfatta hela barnomsorgs- och skolorganisationen.
Resultat av skolledarenkäten visar att skolledarna i Kävlinge har en något mindre positiv inställning till IUP i förhållande till skolledare i Svalöv, varför personalen kan sakna stöd i arbetet. Skolledarna i Kävlinge anser också i större utsträckning att förutsättningarna för personalen att upprätta genomtänkta