Resultat av kvalitativ innehållsanalys

I denna del presenteras resultatet från den kvalitativa innehållsanalysen. Denna analys bygger på de teman som återfunnits i den kvantitativa analysen. Den kvalitativa

analysen bygger på frågor om inramning/gestaltning, som presenterats i metodkapitlet.

5.2.1 Tema kriminalitet

Det mest framträdande temat i materialet är kriminalitet med 73,5% av de 200 analyserade artiklarna. 75% av artiklarna var gestaltade episodiskt.

Nedan presenteras resultatet från den kvalitativa analysen i syfte att exemplifiera hur Aftonbladet skildrar episodiskt och tematiskt gestaltade artiklar gällande kriminalitet och specifikt skadegörelse.

”23:53 var det dags igen” - Episodiskt gestaltade artiklar om kriminalitet

Ett av de mönster som återfunnits i de episodiskt gestaltade artiklarna är att kriminella händelser ramas in genom ”icke-emotionell” rapportering. Det kan röra sig om att skribenten använder sig av vissa ordval som tyder på att kriminalitet är ett

återkommande problem i området. Icke-emotionell rapportering kan även handla om formuleringar kring en grav händelse som inte återspeglar allvarligheten i det inträffade, vilket också kan understryka människors uppfattning om att exempelvis ett mord kanske inte är så extraordinärt i Rosengård. Nedanstående artiklar exemplifierar när kriminella händelser gestaltas genom icke-emotionell rapportering. I artikeln ”Ny explosion i Malmö – barnfamiljer vaknade av smällen, publicerad 2019-06-12, beskrivs hur en ny explosion inträffat i ett flerfamiljshus i Rosengård. I artikeln beskrivs händelsen med termer som ”ny” och ”en av flera explosioner”. Ett annat exempel är artikeln ”Tio bilbränder på ett dygn – andra natten i rad bilar brinner”, publicerad 2016-08-09.

Artikeln inleds med ” I går kväll brann ytterligare fem bilar i Malmö. Fyra i Rosengård och en i Kroksbäck”. Vidare beskrivs händelseförloppet under natten. Journalisten skriver ”23:53 var det dags igen” och refererar till att polisen behövt rycka ut till ännu en brinnande bil. Citatet kan tolkas som känslokallt och avskärmande från ett fenomen som de drabbade antagligen upplever som ett stort problem. Artikeln ”Kraftfull

”banger” vid dåd i Malmö”, publicerad 2017-08-01, inleds med ”Natten till tisdag inträffade ytterligare en explosion i Malmö när en sprängladdning detonerade vid ett

köksfönster”. Ordet ”ytterligare” används återigen för att betona att det rör sig om ett återkommande fenomen i området. I artikeln beskrivs att en mamma och tre barn befunnit sig i lägenheten när explosionen inträffade. Artikeln avslutas med fakta kring när olika explosioner har skett i Malmö där Rosengård nämns vid två olika datum, ”31 juli – en explosion i en bil Ramels väg i Rosengård” och ”28 juli – en misstänkt

bilbomb exploderar i ett parkeringsgarage i Rosengård”. I ett flertal artiklar i materialet nämns Rosengård i denna typ av faktarutor, vilket bidrar till gestaltningen av Rosengård som ett område där dessa händelser är återkommande. Den här typen av rapportering menar vi även kan räknas som icke-emotionell. Ett annat argument för att

rapporteringen bedöms vara ”icke-emotionell” är att det i denna typen av artiklar sällan är någon drabbad eller anhörig till drabbad som får komma till tals. Istället är det i princip endast polisen som får berätta vad som har inträffat. Det finns dock få undantagsfall där drabbad, anhörig till drabbad eller vittnen får komma till tals.

Sambandet mellan dessa artiklar är att det rör sig om specifika uppmärksammade fall som exempelvis mord på barn, vilket belyses nedan.

”Det ideala offret” - Undantag vid episodiskt gestaltade artiklar om kriminalitet Artikeln ”Kompisen: allt var som vanligt – jag är chockad”, publicerad 2017-01-13, beskriver händelseförloppet timmarna innan mordet på Ahmed Obaid, 16. Artikeln är inramad utifrån Ahmeds barndomsvän Sahis perspektiv. ”Vi snackade lite, allt var som vanligt – han verkade helt normal”. Enligt Lindgren & Lundström (2010) skapar medier det ideala offret genom att framställa offret som en vanlig person och en del av ett större kollektiv. I artikeln framkommer det att Sahi och Ahmed växte upp tillsammans i Rosengård. Artikeln gestaltar Ahmed som en helt vanlig kille. ”Pojkarna gick i samma klass på högstadiet och brukade spela fotboll på Zlatan Court, ett stenkast från

mordplatsen”. Ofta skapas det ”ideala offret” även genom att belysa att vänner och familj är en stor del av offrets liv (Lindgren & Lundström, 2010). ”De skildes åt. Sahi gick hem. Mot kvällen gick han in på Facebook. Där möttes han av en våg av

kondoleanser. Alla skrev ”vila i frid” och sådant. Då förstod jag vad som hade hänt”.

Utifrån detta kan det tolkas som att Aftonbladet konstruerar det ideala offret när de gestaltar 16-årige Ahmed Obaid. Artikeln ”100 personer tog farväl av Jaffar, 15”, publicerad 2019-11-26, handlar om mordet på 15-åriga Jaffar och är inramad genom att beskriva Jaffars minnesceremoni. I artikeln får Jaffars vän Ali prata. ”Jag vet inte hur vi ska kunna leva vidare efter detta. Hans pappa och mamma kom hit för hans skull. De

flydde från kriget för hans skull och så hände detta”. I artikeln står det även ”Mitt i raden av sörjande stod Jaffars pappa. Med kinderna röda av gråt skakade han tålmodigt hand med alla”. Genom att använda termer som ”Jag vet inte hur vi ska kunna leva vidare” och ”kinder röda av gråt” kan det tolkas som att Aftonbladet försöker skapa sympati för offret och känslor hos läsaren. Att även beskriva att det samlats 100 personer för att ta farväl av Jaffar, och såldes belysa att pojken hade stor familj och många vänner, skulle också kunna tolkas som ett exempel på att Aftonbladet skapar det

”ideala offret”.

”Den kväver vårt samhälle” - Tematiskt gestaltade artiklar om kriminalitet I de tematiskt gestaltade artiklarna om kriminalitet tas Rosengård upp främst som ett exempel på en större samhällelig problematik. Mönster som återfunnits blir således att orsakerna och lösningarna på olika typer av kriminalitet kopplas till samhällets ansvar.

Andra mönster som identifierats i materialet är att elitpersoner, det vill säga personer med stort inflytande, är de som främst beskriver de negativa fenomenen och potentiella lösningar kring problematiken i samhället. Artikeln ”De tycker att det är kul när det smäller”, publicerad 2019-06-13, är exempel på detta. Artikeln är inramad utifrån kriminologiprofessorn Leif GW Perssons åsikter och förklaringar kring eskalerandet av bombdåd och sprängningar i Sverige. I artikeln beskrivs det hur ännu en explosion har inträffat utanför ett flerfamiljshus i Rosengård. Händelsen är ett exempel på en större problematik. Den enda som får komma till tals i texten är Leif GW Persson. Han menar att en orsak till de ökade sprängningarna är att det är väldigt lätt att få tag på råmaterial i Sverige för att tillverka bomber. Han lägger således orsaken till problemet på

samhällsnivå. Persson nämner i artikeln att gärningsmän inspirerar varandra och ”tycker att det är kul när det smäller” men huvudfokuset ligger på att skuldbelägga samhället.

Ett annat exempel är artikeln ”GÄNGEN ÄR PRESSADE”, publicerad 2018-01-19, där statsminister Stefan Löfven uttalar sig om den ökade gängkriminaliteten i Sverige. I artikeln nämns Rosengård i samband med en händelse där en sprängladdning exploderat utanför polishuset i området. ”I går sade statsminister Stefan Löfven att han var beredd att sätta in militär i kampen mellan myndigheterna för att lyckas knäcka den

organiserade brottsligheten”. Detta kan tolkas som att samhället inte gjort tillräckligt och att lösningen på problemet ligger på samhällsnivå. Stefan Löfven säger angående den organiserade brottsligheten: ”Den kväver vårt samhälle, det är så många som känner oro och rädsla på grund av den”. Artikeln är alltså inte skriven ur ett episodiskt

perspektiv utan behandlar hur gängkriminaliteten är ett samhällsproblem. Ytterligare ett exempel på detta är artikeln ”Organiserade brottsligheten har förvärrats”, publicerad 2017-11-16, där polisen och ordförande i Operativa rådet Johan Glenfors pratar om en rapport som handlar om kriminella gäng. ”Den koppling som finns mellan

kriminaliteten i de särskilt utsatta områdena och med skjutningar, våld och

narkotikahandeln är väldigt tydlig. Det är en av våra största utmaningar, inte bara för oss inom polisen, utan för hela samhället”.

5.2.2 Tema Rosengårdsbo

Som den kvantitativa analysen belyser, kommer Rosengårdsbor till tals i 9% av

artiklarna. Detta kan jämföras med polisen som var primäraktör i 58% av artiklarna. En av uppsatsens frågeställningar är hur aktörer från Rosengård gestaltas i materialet.

Nedan presenteras exempel på mönster som återfunnits i gestaltningen av Rosengårdsbor.

”Utanförskap har jag känt hela livet” - Gestaltningen av Rosengårdsbor

Flera av artiklarna där Rosengårdsbor kommer till tals är utformade som reportage där Rosengårdsbon berättar om sin livshistoria och sin syn på de samhälleliga utmaningarna som rör kriminalitet. Inte sällan ligger ett stort fokus i artiklarna på de intervjuades roll som invandrare och vilka svårigheter som medföljer med det i Sverige. Exempel på detta är artikeln ”Utanförskap har jag känt hela livet”, publicerad 2017-09-17, som handlar om Alexandra Goncalves som är polis i Rosengård. Artikeln beskriver

Goncalves arbete i området och hennes liv i Sverige och erfarenheter av att ha utländskt påbrå. ”Det jag haft med mig hela livet är utanförskapet. Min pappa är från Angola och Portugal och mamma är svensk”. I denna typ av artiklar ramas ofta problemen in på en samhällsnivå, där exempelvis polisens arbete lyfts fram. ”Med rätt resurser, inte bara till polisen, tror jag att det kan gå åt rätt håll”. Artikeln ”Trångsynt att bara muslimer pekas ut”, publicerad 2018-06-14, är ett reportage om Alán Ali. Han är uppväxt i Rosengård och ger sin syn på machokulturen samt sin kritiska inställning till att patriarkala normer är ett invandrarproblem. Detta är ytterligare ett exempel på en artikel som berör

problematiken med att ha utländsk bakgrund i Sverige. ”Vissa frågar varför han tuggar tuggummi under Ramadan. Andra tror att han är bög för att han som man med rötter i Mellanöstern håller föreläsningar om homosexualitet”. Artikeln ”17-åringen greps på moped – med fem pistoler”, publicerad 2017-02-19, inleds med en beskrivning av

händelseförloppet när en 17-årig pojke från Rosengård gripits av polis. Huvudfokuset i artikeln ligger på 17-åringens familj som är de som mest får komma till tals. Artikeln är ännu ett exempel där Rosengårdsbor får berätta sin livshistoria och sin syn på

problematiken i området. I artikeln beskrivs 17-åringens mamma: “Hon kom till Sverige från ett land i Mellanöstern i slutet av 1990-talet, är idag egenföretagare och bor i hus”.

Med detta citat kan det tolkas som att Aftonbladet försöker trycka på att kvinnan trots att hon är invandrare gjort karriär och har en god ekonomi. Stort fokus i artikeln ligger också på att mamman är emot kriminaliteten som finns i området. ”Deras mamma hoppas att straffen skärps så att de kriminella försvinner från gatorna”. Ett mönster som återfunnits i beskrivningen av Rosengårdsbor är alltså att de framställs som offer utifrån deras utländska bakgrund. Ofta fokuserar även dessa artiklar på att personen är ett undantag till den generella problematik som existerar. Detta konstrueras genom att kombinera det fokus som ligger på att personerna har utländsk bakgrund med att det detaljerat beskrivs vad de jobbar med, att de har gjort karriär och att de är emot kriminaliteten som finns i området. Detta skulle kunna tolkas som att Aftonbladet framställer dessa människor som ett undantag gentemot de stereotyper som existerar kring invandrare.