Examensarbete 15 hp – Journalistik
”Tio bilbränder på ett dygn”
En kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys om hur Aftonbladet gestaltar Rosengård
Författare: Alinia Andersson Författare: William Grönlund
Handledare: Kristoffer Holt Examinator: Mahitab Ezz El Din
Termin: HT20 Ämne: Journalistik Nivå: Kandidat
Abstract
Author: Alinia Andersson, William Grönlund
Title: A quantitative and qualitative content analysis how Aftonbladet frames Rosengård Location: Linnaeus University
Language: Swedish Number of pages: 35
This study examines how one of the most influential Swedish newspapers, Aftonbladet, reports about the suburb Rosengård. Rosengård is located in Malmö and have become a symbol of Sweden’s suburbs and immigration policy. Both national and international media have reported about organized crime, shootings and different social problems in Rosengård. The area is considered to be a particularly vulnerable area. At the same time, many researchers believe that the media reporting regarding suburbs does not necessarily correspond to the reality. The methods used in this study are a quantitative and qualitative content analysis. The material studied are news articles concerning Rosengård that were published in Aftonbladet in the last five years. The purpose was to, based on Goffman’s framing theory, investigate how Aftonbladet frames Rosengård and the people who lives there. The purpose was also to investigate whether Aftonbladet, based on Hall’s and Said’s theories of representation and orientalism, creates an “us and them”-perspective. The results show that Rosengård is portrayed as a criminal and problematic area. As in previous research about media and suburbs, the results of this study show that Rosengård is presented as a different and deviant area in comparison to the “ordinary society”. It is rarely people living in the area who are quoted, referenced or described in the articles. Instead, it is often the police or government officials who gets to describe the situation in Rosengård. In cases where the residents in the area are allowed to speak, or are described, it is often based on their role as immigrants. The fact that these articles emphasize that the residents are immigrants but have made a career and are against crime, we believe that Aftonbladet creates an us-and-them-perspective.
This is based on that Aftonbladet portrays the residents as exceptional cases to “the ordinary immigrant”. The consequences of Aftonbladet frames could be that the society gets an idea of the area that does not have to agree with the reality and that Rosengård becomes even more segregated.
Nyckelord
Rosengård, förort, gestaltningsteori, kvantitativ- och kvalitativ innehållsanalys, Aftonbladet, vi-och-dem, medier
Innehållsförteckning
1 Inledning ____________________________________________________________ 1 1.1 Bakgrund och problemformulering ___________________________________ 2 2 Litteraturgranskning _________________________________________________ 3 2.1 Teori ___________________________________________________________ 3 2.1.1 Dagordningar och gestaltningar inom journalistiken __________________ 3 2.1.2 Orientalism och representation ___________________________________ 5 2.2 Tidigare forskning ________________________________________________ 6 2.2.1 Bilden av förorten _____________________________________________ 6 2.2.2 Bilden av Rosengård ___________________________________________ 7 2.2.3 Invandrare och medier _________________________________________ 8 2.2.4 Mediernas vi och dem __________________________________________ 9 3 Syfte och frågeställning _______________________________________________ 11
4 Metod och material __________________________________________________ 12 4.1 Metodintroduktion _______________________________________________ 12 4.2 Kvantitativ innehållsanalys_________________________________________ 13 4.2.1 Material och urval ____________________________________________ 13 4.2.2 Kvantitativ innehållsanalys - tillvägagångssätt _____________________ 13 4.2.3 Holstis reliabilitetstest _________________________________________ 14 4.2.4 Variabelförklaring ____________________________________________ 15 4.2.5 Variabeldefinitioner __________________________________________ 15 4.2.6 Kritik mot kvantitativ innehållsanalys _____________________________ 17 4.3 Kvalitativ innehållsanalys__________________________________________ 17 4.3.1 Material och urval ___________________________________________ 17 4.3.2 Kvalitativ innehållsanalys - tillvägagångssätt ______________________ 18 4.3.3 Kritik mot kvalitativ innehållsanalys ______________________________ 19 4.4 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ____________________________ 19 4.5 Forskningsetik __________________________________________________ 20 5 Analys och resultat __________________________________________________ 21 5.1 Resultat av kvantitativ innehållsanalys _______________________________ 21 5.1.1 Vilka teman är mest framträdande? ______________________________ 21 5.1.2 Vilka aktörer får mest komma till tals? ____________________________ 24 5.1.3 Episodisk och tematisk gestaltning _______________________________ 25 5.2 Resultat av kvalitativ innehållsanalys ________________________________ 27 5.2.1 Tema kriminalitet _____________________________________________ 27 5.2.2 Tema Rosengårdsbo __________________________________________ 30 6. Diskussion och sammanfattning _______________________________________ 32
6.1 Sammanfattning _________________________________________________ 34 6.2 Reflektion och förslag på vidare forskning ____________________________ 35 Referenser ___________________________________________________________ 36 Aftonbladets webbartiklar – kvalitativ innehållsanalys ______________________ 37 Aftonbladets artiklar, tryckt press – kvalitativ innehållsanalys _______________ 38
Bilagor _______________________________________________________________ I Bilaga A Kodinstruktioner ______________________________________________ I Bilaga B Kodschema _________________________________________________ II
1 Inledning
”I mediebilderna av förorten förenas bilden av det hotande farofyllda och det exotiskt lockande”. Citatet kommer från boken “Journalistik och mångfald”, där författaren Gunilla Hultén undersöker och sammanställer hur svenska medier gestaltar förorter (Hultén, 2009). Gestaltningen av förorten är ett omdiskuterat ämne som studerats mycket inom medieforskning. Ett exempel är rapporten “Miljonprogram och media - föreställningar om människor och förorter” (2002) som beskriver hur massmedier har en central roll i att skapa en uppfattning av förorten som ett område definierat av sociala problem och kriminalitet (Ericsson et al., 2002). Förorterna i Sverige härstammar ofta från de så kallade miljonprogrammen och karaktäriseras med att en stor del av de boende i områdena har utländsk bakgrund. Enligt en rapport från Statens Offentliga Utredningar (2006) skapar svenska medier, genom sitt sätt att beskriva samhället, stereotyper och en polarisering mellan ”vi och dem” (Camauer & Nohrstedt, 2006).
Enligt Hultén (2009) är stadsdelen Rosengård i Malmö ett område som kommit att representera förorten i Sverige. I medier har även Rosengård uppmärksammats internationellt och anses i vissa hänseenden vara en symbol för Sverige och speciellt Sveriges invandringspolitik. Den frilansande journalisten och Youtube-profilen Tim Pool, gjorde 2017 ett reportage med syfte att undersöka om Sverige är så farligt att bo i som vissa amerikanska medier hävdar. En stor del av reportaget utgick från Rosengård (Sveriges Radio, 2017, 27 februari). Rosengård räknas som ett särskilt utsatt område vilket kännetecknas av kriminell närvaro och sociala problem. Detta kan leda till stora svårigheter för polisen att utföra sina uppdrag. Situationen i området anses, av
myndigheter, vara akut (The Global Village, 2019). Medierna rapporterar flitigt om bombningar och skottlossningar i området. Samtidigt visar en rapport från
Handelskammaren (Tryding, 2012) att Rosengård har 15 anmälda brott per 100 invånare. Hade Rosengård varit beläget i Stockholm skulle det, utifrån den statistiken, räknas som en av huvudstadens lugnaste stadsdelar. Aftonbladet är Sveriges mest lästa tidning och når således ut till en stor publik (Orvesto Konsument, 2019). Utifrån detta kan Aftonbladet tänkas ha ett stort inflytande på människors uppfattning av
samhällsvetenskapliga fenomen. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur
Aftonbladet gestaltar Rosengård och vilka konsekvenser detta eventuellt kan få. För att uppnå uppsatsens syfte analyseras artiklar från Aftonbladet de senaste fem åren. Detta
görs genom en kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys med gestaltningsteorin som teoretiskt redskap.
1.1 Bakgrund och problemformulering
Rosengård, en stadsdel i Malmö som byggdes mellan 1967-1972 var en del av det så kallade ”miljonprogrammet” (Ristilammi, 1994). Likt andra miljonprogramsområden byggdes Rosengård till en början för att få bukt med den rådande bostadsbristen. Under 1970 och 1980-talet flyttade många ut från innerstaden i Malmö till närliggande
kranskommuner, vilket ledde till ett överskott av lägenheter och Rosengård var ett av områdena där lägenheter stod tomma (Ristilammi, 1994). Dessa boenden kom sedan, under efterföljande decennier, bland annat till användning för nyanlända flyktingar och invandrare. Till en början sågs Rosengård som en positiv injektion för Malmös
stadsutveckling med moderna och nödvändiga bostäder (Ristilammi, 1994). Denna bild, likt många andra miljonprogramsområden, kom dock att förändras då det flitigt
rapporterats kring konflikter och kriminella gäng i dessa områden. Bilden av ett farligt ghetto växte fram, parallellt med det mångkulturella och exotiska perspektivet. Dessa faktorer har resulterat i att Rosengård uppfattats som ett kontroversiellt och
“annorlunda” område (Ristilammi, 1994). Medier har enligt flera teorier ett stort inflytande på samhällets inställning gentemot förorten. Forskare menar bland annat att den negativa rapporteringen om miljonprogramsförorter inte bara påverkar samhällets uppfattningar utan även de boendes syn på sig själva och sitt bostadsområde (Ericsson et al., 2002). Beskrivningarna av förorten är också, enligt forskare, inte nödvändigtvis en objektiv och sanningsenlig bild. Mycket av forskningen som handlar om medier och den svenska förorten är äldre än tio år gammal och ofta fokuseras den på rapporteringen ur ett historiskt perspektiv. Under 2000-talet har det pågått en frekvent debatt kring nackdelarna med att rapportera om förorten på detta vis (Ericsson et al., 2002). Utifrån denna bakgrund blir det intressant att analysera om medier fortfarande beskriver Rosengård på detta sätt.
2 Litteraturgranskning
Detta kapitel inleds med det teoretiska ramverk som använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Sedermera presenteras ett urval av relevant tidigare forskning utifrån uppsatsens ändamål.
2.1 Teori
I denna del kommer det teoretiska ramverk som legat till grund till uppsatsen att presenteras.
2.1.1 Dagordningar och gestaltningar inom journalistiken
Inom studier rörande mediers rapportering om invandrare är dagordningsteorin och gestaltningsteorin vanligt förekommande (Graf, 2019). Dagordningsteorin utvecklades i samband med en studie av McCombs och Shaw från 1970-talet och är en av de mest etablerade teorierna inom medieforskning (Nord & Strömbäck, 2012). Teorin bygger på att de frågor som medier skriver om påverkar vilka frågor människor uppfattar vara viktiga (McCombs & Shaw, 1972). Syftet med McCombs och Shaws studie var att undersöka vilka politiska frågor medier rapporterade om under det amerikanska presidentvalet 1968. Dessa frågor jämfördes sedermera med opinionsundersökningar om vad medborgarna uppfattade som de viktigaste politiska frågorna inför valet
(McCombs & Shaw, 1972). De sakfrågor medierna i största utsträckning rapporterat om var de samhällsfrågor som väljarna uppfattade som viktigast. Det vill säga, mediernas dagordning påverkade medborgarnas dagordning (McCombs & Shaw, 1972).
Dagordningsteorin är uppdelad i två nivåer, den första nivån berör de sakfrågor som finns på medborgarna och mediernas dagordningar. Den andra nivån fokuserar istället på hur dessa sakfrågor beskrivs och med vilka attribut dessa frågor tillskrivs. (Nord &
Strömbäck, 2012). Den andra nivån kan hänföras till gestaltningsteorin (Shehata, 2019).
“Framing theory” eller gestaltningsteorin används bland annat inom mediestudier för att undersöka mediernas innehåll och dess effekter (Nord & Strömbäck, 2012).
Gestaltningsteorin grundades av Erving Goffman och bygger på att det, i
kommunikation, inte är möjligt att beskriva alla aspekter av en situation, händelse eller idé. Konsekvensen av detta kan bli att vissa aspekter lyfts fram och blir mer
framträdande än andra (Goffman, 1974). Gestaltningsteorin används inom flera olika
vetenskapliga fält men den främsta forskningen som gjorts inom området är kopplad till
“ett socialkonstruktivistiskt perspektiv på sociala fenomen” (Shehata, 2019).
I rapporten “Making news” (1978) använder Tuchman begreppet “frame” och refererar till att nyheter är som ett fönster mot verkligheten. Beroende på var detta fönster är beläget, hur stort eller litet det är eller om glaset är smutsigt eller klart, kan det påverka hur människan uppfattar det hen ser. På samma sätt, menar Tuchman, att journalister genom att beskriva händelser ramar in verkligheten på olika sätt (Tuchman, 1978).
En annan frontfigur inom gestaltningsteorin är Robert Entman som definierade
“framing” på följande vis:
“To select some aspects of a perceived reality and make them more salient in a
communicating text, in such a way as to promote a particular problem definition, causal interpretation, moral evaluation, and/or treatment recommendation for the item
described". - (Entman, s.52, 1993)
Att gestalta nyheter innebär alltså att lyfta fram vissa aspekter och göra dem mer framträdande och tona ner andra. Detta kan till exempel göras genom att vissa människor får komma till tals och andra inte, att ta med vissa fakta inom ett område eller genom att beskriva ett fenomen med en viss tonalitet. Forskning inom
gestaltningsteorin brukar delas in i två delar (Nord & Strömbäck, 2012). Den ena delen berör vilka effekter olika typer av gestaltningar bidrar till. Alltså hur människors uppfattningar av till exempel en samhällsfråga kan påverkas av hur medier gestaltar den. Den andra delen behandlar mediernas innehåll (Nord & Strömbäck, 2012). Teorin kan då fungera som ett teoretiskt redskap för att i en studie, på förhand identifiera olika typer av gestaltningar som sedermera eftersöks när materialet analyseras. Utifrån
tidigare forskning och teorier inom det valda området definieras gestaltningar som anses vara relevanta att undersöka (Strömbäck et al., 2017).
I denna uppsats används gestaltningsteorin utifrån båda dessa sätt. I den kvantitativa delen har de typiska gestaltningar av förorter som tidigare forskning pekat på utgjort de variabler som eftersökts i materialet. I den kvalitativa delen har frågor kopplade till gestaltningsteorin använts för att finna gemensamma mönster i artiklarna. En mer ingående beskrivning av detta presenteras i metoddelen. I uppsatsens slutdiskussion kommer gestaltningsteorin även att användas för att diskutera medieeffekter, det vill
säga hur Aftonbladets gestaltning av Rosengård kan påverka människors uppfattningar om området.
2.1.2 Orientalism och representation
Forskning kring “vi och dem” och andrafiering är en del av postkolonial teori. I slutet på 80-talet började ordet “postkolonialism” användas i forskningssammanhang gällande koloniala förhållanden och dess eventuella konsekvenser. Vidare innebär detta att postkolonial forskning berör relationen mellan europeiska länder och de samhällen som de tidigare koloniserade (Hultén, 2009). Teorier inom postkolonialism grundar sig i att den västerländska kulturen blivit det “normala” medan det som inte är västerländskt uppfattas som avvikande (Poole, 2019).
Edward Saids bok “Orientalism” anses vara en av de mest inflytelserika teorier inom området. Bokens fokus ligger på ”andrafiering” av det han kallar för “Orienten” som syftar på bland annat länder i mellanöstern som, enligt teorin, står för det “avvikande” i relation till västvärlden (Said, 1978). Orientalism är skapandet av olika stereotypiska representationer av Orienten. Syftet med detta skapande, menar Said, är att dominera och utöva makt över Orienten. Genom att använda olika orientaliska diskurser i bland annat litteratur och medier skapas föreställningar om Orienten som “annorlunda”. Said menar även att västvärlden definierat sin egna identitet genom att vara den motsatta personligheten till Orienten. På detta sätt har västvärlden förstärkt sin självbild som överlägset. I praktiken bidrar detta tankesätt till att Europa framstår som ”humant, rationellt, utvecklat och överlägset”, medan Orienten gestaltas som ”ojämlikt, efterblivet, stillastående och degenererat” (Said, 1978). Teorin innefattar även att Orienten inte får definiera sig själv, istället är det västvärlden som beskriver Orienten.
Även Stuart Hall har i ett flertal studier och böcker presenterat teorier kopplade till postkolonialism, skillnader mellan öst och väst, samt skapandet av ”vi och dem”.
Representation är enligt Hall en meningsskapande process (Hall et al., 2013). Denna process utgörs av språk, symboler och bilder och skapas utifrån sociala sammanhang och ideologiska perspektiv. De är alltså inte en direkt avbildning av en objektiv verklighet. Genom mediers konstruerande av representationer kan dessa normaliseras och således anses vara sanna (Hall et al., 2013). Hall beskriver att stereotypisering är en central del i representationer av rasskillnader. Stereotypisera är, enligt Hall, när någon
definierar något eller någon utifrån få karaktärsdrag som representeras som naturliga och självklara. Han delar upp stereotypiseringen i fyra kategorier där konstruerandet av andrafiering och exkludering är en av dem (Hall et al., 2013). Detta beskrivs på följande vis:
“It facilitates the “binding” or bonding together of all of Us who are “normal” into one “imagined community”; and it sends into symbolic exile all of Them - “the Others”
- who are in some way different - “beyond the pale”. - (Hall et al., s.248, 2013)
Teorier om Orientalism och representationer är relevanta för denna uppsats
slutdiskussion eftersom de ger förståelse kring hur medier kan tänkas skapa ett vi och dem-perspektiv och vilka eventuella konsekvenser detta kan få.
2.2 Tidigare forskning
Tidigare forskning som presenteras i kapitlet avser att förklara syftet och
frågeställningarna som ligger till grund för uppsatsen. Forskningen används dessutom för att analysera resultatet i slutdiskussionen. Det kommer i kapitlet redogöras för varför valt forskningsmaterial är relevant för denna studie.
2.2.1 Bilden av förorten
Det finns en mängd av tidigare rapporter och studier som undersöker hur medier gestaltar förorten. Gemensamt för dessa studier är att de till stor del fokuserar på gestaltningen av invandrare och integration.
I rapporten “Miljonprogram och medier - föreställningar om människor och förorter”
(2002) undersöker författarna, Urban Ericsson, Irene Molina och Per-Markku
Ristilammi, hur förorterna på Järvafältet framställts i medier från 1960-talet fram till rapportens utgivningsår. Författarna beskriver att förorter ofta skildras som ”farliga eller spännande”. Inte sällan ligger ett stort fokus på statistik gällande hur många
utlandsfödda som bor i dessa områden. Utgångspunkten i rapporten är att kartlägga hur mediernas sätt att beskriva dessa förorter påverkar samhällets uppfattningar,
integrationsprocesser och de boendes syn på sig själva och sitt
bostadsområde. Författarna belyser hur medier i sin rapportering framställer
“svenskhet” som en normalitet (Ericsson et al., 2002). Trots att det inte bokstavligt är uttalat i artiklarna att man ska vara “svensk” så är svenskheten det medier indirekt
jämför med och använder som måttstock. “Att bli jämförd med en norm betyder att man utgör en avvikelse och placeras utanför det normala”. – (Ericsson et al., s.102, 2002).
Denna typ av avvikelse kan skildra en plats, som exempelvis en specifik förort. Det journalistiska förmedlandet av förorterna skapar den “Andre” som representerar icke- normalitet medan “svenskhet” står för det normala. Rapporteringen av förorter jämförs, i rapporten, med ett postkolonialt perspektiv. Det beskrivs att det på 1980-talet skapats en bild av att det är integrationen och invandrare som är problemet i områdena.
“Områdena, vilka upphör vara en del av det svenska landskapet, omges av en kolonialistisk retorik om annorlunda, exotiska, farliga, problematiska och gåtfulla platser.” - (Ericsson et al., s.19, 2002).
En annan aspekt som författarna belyser är problematiken med att det inte är de boende i områdena som får beskriva sitt område. Istället är det vad Ericsson et al. beskriver som
”professionaliteter” av olika slag som har makten över tolkningen. Dessa
”professionaliteter” får uttala sig om varför det finns problem och även hur man ska lösa dem. Enligt författarna kan detta bidra till en felaktig bild av dessa områden som oftast blir svår att tränga sig igenom med nya synsätt (Ericsson et al., 2002).
Medieforskaren Gunnar Nygren har i sin bok “Skilda medievärldar” (2005) undersökt hur medier framställer olika områden i Stockholm. Nygren beskriver begreppet
“medieskugga” som innebär att förorter eller kranskommuner i Stockholm får mindre utrymme i mediebevakningen, det vill säga att förorterna ligger i en “medial skugga”.
Trots att kranskommuner har störst invånarantal i relation till vad Nygren definierar som “innerstaden” och “ytterstaden” återfinns nyheter från kranskommunerna i 15 procent av den totala mediebevakningen. När medierna väl skriver om förorten handlar majoriteten av rapporteringen om dramatiska händelser som brott och olyckor, där vissa undantagsfall rör exotiska reportage (Nygren, 2005). Även han jämför mediers
rapportering om miljonprogramsförorter med skildrandet av tredje världen.
2.2.2 Bilden av Rosengård
Per-Markku Ristilammi, professor i etnologi, har i sin avhandling “Rosengård och den svarta poesin” (1994) studerat Rosengårds historia och hur bland annat medier skildrat området. Han beskriver att synen på Rosengård präglats av “annorlundahet”. Denna typ av annorlundahet har han delat upp i olika faser. Den första fasen, ”moderna
annorlundaheten”, är när Rosengård som nytt område betraktades som en “modern
utopi” och var annorlunda för att området var så pass modernt som det var. Den andra fasen kallar Ristilammi för “social annorlundahet” som växte fram under 1970-talet.
Detta bygger på att invånarnas annorlundahet, det vill säga olikheter från det normala utgjorde ett hot mot samhället. Under 1980-talet blev miljonprogrammen en symbol för det “icke-svenska”, eftersom det då var många flyktingar som flyttade in i dessa
områden. Denna fas benämner Ristilammi som ”etnisk annorlundahet” som bygger på kulturella skillnader. Han menar att Rosengård fungerat som en symbol för att beskriva negativa sidor av samhället. I avhandlingen lyfts det fram att skildringar av Rosengård inte alltid behöver vara helt sanningsenliga och att konsekvenserna av detta kan vara politisk polarisering (Ristilammi, 1994).
Tidigare forskning som berör bilden av miljonprogramsförorter i Sverige och bilden av Rosengård är relevant för uppsatsen utifrån två aspekter. I ett första skede har de typiska gestaltningar som återfunnits i den tidigare forskningen använts i analysdelen i denna uppsats. I ett andra skede användes den tidigare forskningen i slutdiskussionen för att jämföra huruvida Aftonbladet i modern tid gestaltar Rosengård på liknande sätt som tidigare forskning pekat på.
2.2.3 Invandrare och medier
Som tidigare nämnt är forskning om hur miljonprogramsförorter skildras i medier starkt ihopkopplat med forskning kring medier och invandrare. Med utgångspunkt i
sociologiska, normativa, kritiska och postkoloniala teorier finns en mängd forskning inom detta område (Graf, 2019). Under 1990-talet började forskning kring mediers rapportering om invandrare att bli mer aktuell. Gemensamt för studier inom detta område är att de belyser att invandrare ofta skildras i samband med brott och kriminalitet.
Gunilla Hultén har i flera studier undersökt rapporteringen om invandrare i medier ur ett historiskt perspektiv. Hon konstaterar en utveckling där invandrare representeras i fler negativa sammanhang i svenska medier idag, jämfört med tidigare. Hon beskriver att invandraren i medierapportering efter år 1985 ofta skildras som ett samhällsproblem, hot mot välfärdssamhället och som ekonomisk belastning för kommunerna. Hennes forskning pekar på att rapporteringen kring invandrare oftast görs i samband med kriminalitet (Hultén, 2009).
Forskaren Marina Ghersetti har i en rapport (2001) kartlagt förekomsten av människor med invandrarbakgrund i nyhetsprogram på Sveriges Television. Resultaten visar bland annat att människor med invandrarbakgrund var underrepresenterade då endast var tionde aktör var en person med utländskt påbrå. Detta menar Ghersetti inte är representativt då 20 procent av befolkningen i Sverige hade utländsk bakgrund när rapporten gjordes. De nyhetsinslag där personer med utländsk bakgrund fick medverka var koncentrerade till brott och kriminalitet (Ghersetti, 2001).
I studien “Nyheter från gränsen: Tre studier i journalistik om invandrare, flyktingar och våld” (2004) granskar Ylva Brune eventuella skillnader inom nyhetsrapporteringen av invandrare år 1976 och 1993 (Brune, 2004). Rapporten belyser bland annat tre aspekter som skiljer sig åt mellan dessa år. Först och främst hade rapportering rörande invandrare ökat år 1993. Vidare visar resultatet att rapporteringen 1993 i större utsträckning
handlade om problematiska frågor som utvisningsfall, sociala problem och brottslighet.
En annan skillnad som Brune belyser är att invandrare i mindre utsträckning får fungera som intervjupersoner i artiklarna 1993, jämfört med 1976.
Studier om invandrares porträttering i medier har även gjorts utanför Sverige. Exempel på detta är artikeln “Neighborhood press and immigration” (2018), skriven av Eduard Fabregat, Pilar Medina-Bravo och Marian Meyers. I den vetenskapliga artikeln
undersöks bland annat hur invandrare gestaltas i lokala medier i Barcelona. Författarna har använt sig av en framinganalys utifrån Goffmans framing-teori och analyserar inramningar som till exempel “criminal”, “victim” och “neighbour”. Resultatet visade att en stor del av de inramningar som fanns i materialet kan leda till att människor får en uppfattning av att invandrare är offer och behöver hjälp (Fabregat et al., 2018).
Eftersom Rosengård är ett invandrartätt område är forskning om invandrare och medier relevant för denna studie. I uppsatsens slutdiskussion kommer forskning inom området användas för att undersöka om Aftonbladet gestaltar Rosengårdsbor med
invandrarbakgrund på samma sätt som tidigare forskning belyser.
2.2.4 Mediernas vi och dem
I rapporten “Mediernas vi och dom - mediernas betydelse för den strukturerade
diskrimineringen” (2006) av Statens offentliga utredningar undersöks hur medier skapar föreställningar av invandrare som “den Andre” och hur de i samråd med olika
maktcenter som till exempel det politiska systemet, skapar ett tänk där “vi” utgör det
normala och “dem” det avvikande. I rapporten diskuteras mediernas makt att påverka människors och samhällets “ förståelseramar” (Camauer & Nohrstedt, 2006).
“Med andra ord utgör medierna en viktig (om än långt ifrån den enda) källa för våra föreställningar om vad som är önskvärt och icke önskvärt, normalt och onormalt, möjligt och orealistiskt.“ - (Camauer & Nohrstedt, s.9, 2006).
Ylva Brune granskar i rapporten, olika dagstidningars rapportering, under två veckor år 2005. Syftet är att undersöka huruvida tidningarna, i sin rapportering av personer med annan etnicitet än svensk, konstruerar ett vi och dem-perspektiv genom bland annat att beskriva invandraren utifrån stereotypiska föreställningar. Som utgångspunkt, menar Brune, att medier skapar vi och dem eller ”andrafiering”, som hon även kallar det, på följande vis:
• ”Texten är sådan att ”vi” talar om ”dem”. De som beskrivs är föremål för gestaltningar och teorier som utgår från diskurser som textens ”vi” är hemma i eller kan solidarisera sig med, medan ”de” har marginellt eller inget inflytande över hur texten konstruerar ”dem”.” – (Brune, s.91, 2006)
• ”Relationen mellan textens ”vi” och ”de” framstår som en serie skillnader, ett motsatsförhållande eller en konflikt.” – (Brune, s.91, 2006)
Hon undersöker även om tidningarna utifrån vissa kriterier konstruerar en känsla av invandraren som särskild och annorlunda. Exempel på dessa kriterier är att invandraren tas upp i ett problematiskt sammanhang som definieras av myndigheter och att
invandraren gestaltas som ett exempel på en generell problematik eller ett undantag på en generell problematik. Resultatet från undersökningen visar att tidningarna i ett flertal exempel använder sig av de stereotypa föreställningar om invandrare som Brune
eftersöker. Exempel på detta är hur polisen beskrivs som maktlösa mot illegal invandring:
“Flyktingarna är objektifierade som ’visumresenärer’ som utnyttjas av
’människosmugglare’ i en polisdiskurs där deras egna röster och perspektiv inte existerar.” - (Brune, s.115, 2006)
Brune menar att osynliggörandet av personer med utländsk bakgrund, det vill säga att de inte får komma till tals eller beskriva sin situation, är en form av diskriminering.
Brunes kriterier för att avgöra huruvida tidningar skapar ett vi och dem-tänk, har använts i uppsatsens slutdiskussion för att analysera om Aftonbladet, skapar en
”andrafiering” av aktörerna i det analyserade materialet.
3 Syfte och frågeställning
Tidigare forskning belyser att medier framställer miljonprogramsförorter som
avvikande, problematiska, farliga och exotiska (Ericsson et al., 2002; Nygren, 2005).
Ofta ligger ett stort fokus i rapporteringen av dessa områden på invandrare. Forskning med avstamp i teorier om representationer och orientalism visar att invandrare i medier historiskt sett skildras utifrån ett “vi och dem” eller ”andrafieringsperspektiv” (Camauer
& Norstedt, 2006; Said, 1978; Hall et al., 2013). Miljonprogramsförorten Rosengård beskrivs inte bara som en symbol för den farliga förorten i Sverige, utan även
internationellt som en symbol för Sveriges invandringspolitik (Hultén, 2009).
Dagordningsteorin och gestaltningsteorin belyser att människors uppfattningar påverkas av mediernas sätt att beskriva samhällsfenomen (Nord & Strömbäck, 2012). Som tidigare nämnt är Aftonbladet en av Sveriges mest lästa tidningar vilket skulle kunna innebära att tidningen har ett stort inflytande på människors åsikter och tankar om olika fenomen. (Orvesto Konsument, 2019).
Mot den här bakgrunden är syftet med denna uppsats att med gestaltningsteorin som teoretiskt redskap undersöka hur Aftonbladet gestaltar Rosengård. Särskilt fokus riktas på att granska om Aftonbladet i sin rapportering av Rosengård skapar ett “vi och dem”- perspektiv. För att uppnå uppsatsens syfte har följande frågeställningar formulerats:
• Hur gestaltas Rosengård?
• Vilka aktörer får komma till tals?
• Hur gestaltas de personer som bor i området?
4 Metod och material
Detta kapitel inleds med en generell introduktion om metoder inom medie- och
kommunikationsvetenskap. Sedermera kommer material, tillvägagångssätt och kritik för respektive metod att presenteras. Slutligen redovisas en diskussion om validitet,
reliabilitet, generaliserbarhet och forskningsetik.
4.1 Metodintroduktion
Studier inom medie- och kommunikationsvetenskap innefattar olika typer av möjliga metoder och tillvägagångssätt. Medie- och kommunikationsvetenskapen rymmer flera olika samhälls- och beteendevetenskapliga samt humanistiska ämnen. Därför finns det flera möjliga metoder och teoretiska ansatser att använda sig av i studier inom området (Ekström & Johansson, 2019). Tidigare forskning gällande mediers rapportering om invandrare och mediernas konstruktion av “vi och dem” grundar sig ofta på
innehållsanalyser (Graf, 2019). En innehållsanalys är en undersökning av innehållet i olika sorters kommunikation, som till exempel i texter, och kan genomföras både genom kvantitativ och kvalitativ metod (Esaiasson et al., 2017). För att få en överblick av materialet som ligger till grund för uppsatsen gjordes först en kvantitativ
innehållsanalys av en större mängd artiklar. I kvantitativa metoder undersöks
analysenheter som i sin tur genererar kvantifierbara och generaliserbara resultat. Studier med kvantitativa metoder baseras på att likvärdiga analysenheter som kan transformeras till siffror eller numerisk data jämförs (Esaiasson et al., 2017). Sedermera gjordes en kvalitativ innehållsanalys, för att få en djupare förståelse för materialet. En kvalitativ metod fokuserar på att beskriva till exempel uppfattningar eller upplevelser av ett fenomen. Kvalitativa metoder kan genomföras med hjälp av intervjuer,
enkätundersökningar eller observationer. Kvalitativ forskning grundar sig i tolkning av icke-numerisk data och härstammar från hermeneutiken (Ahrne & Svensson, 2011).
Användandet av mer än en metod, i en undersökning, benämns som ”triangulering”.
Enligt Bryman (2011) finns det ett flertal argument till varför det kan vara fördelaktigt att kombinera kvantitativa och kvalitativa metoder i en studie. Ett av dessa argument är att forskaren genom att blanda dessa metoder kan komplettera, förstärka och förtydliga resultat med annan data (Bryman & Nilsson, 2011). Triangulering kan vara effektiv för att få fram en mer objektiv eller “sann” framställning i jämförelse med om endast en metod använts (Ahrne & Svensson, 2011). Syftet med användningen av två metoder i denna uppsats är att ge ett tydligare och mer heltäckande resultat.
4.2 Kvantitativ innehållsanalys
4.2.1 Material och urval
Materialet som ligger till grund för uppsatsens kvantitativa innehållsanalys är 200 artiklar publicerade i Aftonbladet. Ur ett räckviddsperspektiv som täcker in både webb- och tryckt material är Aftonbladet Sveriges mest lästa tidning (Orvesto Konsument, 2019). Aftonbladets rapporteringar om Rosengård når således ut till en stor publik och utifrån detta kan tidningen påverka människors uppfattningar om Rosengård. För att få en konkret bild av hur Rosengård gestaltas i modern tid och för att avgränsa uppsatsen till en rimlig mängd material, utifrån uppsatsens omfattning, valdes artiklar från 2015- 01-01 fram till det datum vi inledde uppsatsskrivandet, 2020-11-12.Det innebär att materialet inhämtades från en period på cirka sex år. Vi sökte på databasen ”Retriever”
med sökordet “Rosengård”. Den totala mängden artiklar med sökordet “Rosengård”, under vald period, var 1754 stycken. En stor del av artiklarna var relaterade till sport.
Eftersom dessa artiklar inte utgjorde ett relevant material utifrån uppsatsens frågeställning uteslöts de därmed ur undersökningsmaterialet. Åsiktsartiklar som krönikor och debattartiklar uteslöts också ur materialet eftersom dessa typer av texter och åsikter inte ansågs vara representativt för Aftonbladets generella rapportering. De artiklar som återstod var diverse nyhetsartiklar och reportage.
Det slutgiltiga materialet landade på 783 artiklar. Enligt Esaiasson et al., (2017) bör ett urval utgöra minst 20 procent av en population för att få reell betydelse. Av dessa 783 artiklar gjordes ett slumpmässigt urval som genererade 200 artiklar. Detta gjordes genom att samtliga artiklar först numrerades, sedermera användes hemsidan
“calculatorsoup.com” som slumpmässigt genererade 200 siffror av 783.
4.2.2 Kvantitativ innehållsanalys - tillvägagångssätt
Uppsatsen gjordes till en början med en kvantitativ innehållsanalys. Detta gjordes med syftet att få en bättre överblick över materialet. En kvantitativ metod är relevant att använda när olika kategorier eftersöks i ett stort material (Esaiasson et al., 2017). Syftet med att använda en kvantitativ innehållsanalys i uppsatsen var att finna olika teman i det analyserade materialet. För att uppnå detta skapades olika variabler, det vill säga frågor till texten. Den kvantitativa analysen är utformad utifrån en deduktiv ansats med gestaltningsteorin som teoretiskt redskap. Det innebär att tidigare forskning och teori
inom området som studien bygger på brutits ned till mätbara indikatorer som utgör variablerna (Esaiasson et al., 2017). I praktiken innebar detta att variablerna utformades utifrån de typiska gestaltningar av förorten som tidigare forskning pekat på. En
beskrivning av hur definierandet av vissa av dessa variabler gått till, presenteras längre ned i detta kapitel. Sedermera utformades en kodbok innehållande samtliga variabler samt variabelvärden (se bilaga B). Variabelvärdena är de svarsalternativ som finns för respektive fråga till texten. Samtliga variabler och dess värden fördes sedan in i datorprogrammet SPSS som använts för kodningen av materialet.
För att nå objektivitet i analysen, det vill säga att olika forskare ska kunna genomföra analysen och få samma resultat, skapades även tolkningsregler för samtliga variabler.
Tolkningsreglernas syfte var att beskriva hur kodaren ska tänka när hen analyserar materialet. Därefter gjordes en pilotstudie. Syftet med detta är att göra en mindre undersökning om variablerna är tillräckligt bra utformade och definierade. Efter pilotstudien kompletterades några av variablerna med fler variabelvärden. Detta för att undvika att variabelvärdet “annat” eller “övrigt” skulle genereras i för stor del av materialet.
4.2.3 Holstis reliabilitetstest
För att nå ytterligare objektivitet gjordes även ett interkodarreabilitetstest. Detta gjordes med hjälp av Holstis reliabilitetstest (Holsti, 1969). Syftet med att utföra Holstis
reliabilitetstest är att undersöka om två olika kodare utifrån kodschemat uppnår liknande resultat. I vårt fall gjordes testet genom att 10 procent av materialet, alltså 20 artiklar, analyserades på var sitt håll av oss två som gjort denna uppsats. Totalt sett hade vi nio variabler i kodschemat. Totala antalet svar blev alltså 180. 30 frågor var vi oense om, det vill säga där vi hade svarat olika. För att konkretisera vad resultatet sedermera betyder använde vi oss av Holstis formel: “PAo = 2A/(N1+N2)”. ”PAo” motsvarar den procentuella likheten i våra svar. Bokstaven “A” i formeln är totala antalet svar där vi som gjort uppsatsen svarat samma sak, alltså kodat likadant. Medan “N1” och “N2” står för totala antalet svar för respektive kodare. Vilket betyder att uträkningen i vårt fall blev som följer: 2x150/180+180=83,3. Reliabilitetstestet visar alltså att vi svarat
likadant på 83 procent av det totala antalet artiklar, vilket enligt (Esaiasson et al., 2017) indikerar att studien har godkänd reliabilitet.
4.2.4 Variabelförklaring
Totalt elva variabler skapades i ett kodschema för att operationalisera uppsatsens syfte och frågeställningar. Variablerna som valdes ut blev följande:
V1: Kod för artikel (ID) V2: Publiceringsår V3: Artikelns Huvudtema
V4: Typ av kriminalitet V5: Typ av sociala frågor V6: Rosengårdsbo V7: Primäraktör V8: Sekundäraktör V9: Episodisk- eller tematisk rapportering
4.2.5 Variabeldefinitioner Kriminalitet och sociala frågor
Tidigare forskning visar att förorten och invandrare ofta rapporteras i medier i samband med kriminalitet och sociala frågor (Ericsson et al., 2002; Nygren, 2005). Variabeln kriminalitet innefattar sju kategorier av brott som på förhand identifierades i en överblick av det analyserade materialet. Dessa brottskategorier var skadegörelse, skottlossning, mord/dråp, misshandel, rån/inbrott samt våldtäkt. Brott som inte föll inom ramen för ovannämnda brottskategorier definierades som ”övrig brottslighet”.
Exempelvis våld mot tjänsteman, hets mot folkgrupp och vapenbrott. Med vapenbrott menades innehavande av vapen som inte avlossats. På detta sätt har distinktionen mellan vapenbrott och skottlossning gjorts i analysen. Med skadegörelse menas
exempelvis sprängdåd där ingen människa skadats eller omkommit samt bilbränder. Det som i analysen klassificerades som sociala frågor var teman som till exempel fattigdom, arbetslöshet och levnadsförhållanden. Ämnen som rör bostadssituation och lokala miljöfrågor är exempel på vad som ansågs tillhöra variabeln levnadsförhållanden.
Primäraktörer/Sekundäraktör
Tidigare forskning om medier och invandrare belyser att invandrare i mindre utsträckning får komma till tals och fungera som intervjupersoner i medier (Brune, 2004; Ghersetti, 2001). Primäraktör är den aktör, det vill säga person, som fått mest utrymme i artikeln. Med utrymme menas att personen i fråga blivit citerad eller
refererad. För att avgöra detta har spaltcentimeter räknats. Detta är enligt Bergström &
Boréus (2005) ett användbart tillvägagångssätt för att avgöra detta. Sekundäraktör är den som fått komma näst mest till tals i respektive artikel.
Rosengårdsbor/Drabbad/Anhörig till drabbad
Enligt (Ericsson et al., 2002) är det, som tidigare nämnt, sällan de boende i miljonprogramsområdena som får definiera deras område. Detta kan tänkas vara negativt då beskrivningarna av områdena kan bli mindre objektiva och sanningsenliga.
Utifrån detta undersöktes om ”Rosengårdsbor” får komma till tals i materialet. Eftersom vi redan innan analysskedet misstänkte att denna variabel skulle bli svårdefinierad har vi varit generösa med denna definition. Som Rosengårdsbo har vi, förutom de som bor i området, räknat in personer som tidigare har bott i området eller som arbetar i området.
För att få ett ännu mer givande resultat har vi även använt oss av variabeln ”drabbad”
eller ”anhörig till drabbad”, detta för att se i vilken utsträckning ”vanliga” personer får komma till tals.
Episodisk och tematisk gestaltning
Episodisk gestaltning innebär nyheter där fokuset ligger på att det specifika fallet står i centrum och vilka eventuella konsekvenser detta får för individen. Tematisk gestaltning är kopplad till en bredare diskussion på en samhällsnivå och vilka eventuella orsaker och/eller vilka konsekvenser det får (Iyengar, 1991). Shanto Iyengar har gjort flera undersökningar om episodisk och tematisk gestaltning. De visar att episodisk
gestaltning i större utsträckning bidrar till att publiken, det vill säga de som konsumerar nyheter, uppfattar att ansvaret för olika sorters problematik ligger på en individuell nivå.
Detta till skillnad från tematisk gestaltning där publiken istället lägger ansvaret på en samhällsnivå (Iyengar, 1991). Vi har definierat dessa variabler på följande sätt:
Episodiskt gestaltade artiklar berör enstaka händelser, såsom en skottlossning där endast händelseförloppet och dess konsekvenser för individerna beskrivs. Tematiskt gestaltade artiklar kunde exempelvis vara en skottlossning där artikeln fokuserar på hur
skjutningar har ökat i Sverige. Händelsen blir alltså ett exempel på en större samhällelig problematik. Konsekvenserna ligger således på samhällsnivå istället för individnivå.
Inget värde (999)
Vid variablerna ”typ av kriminalitet”, ”typ av sociala frågor”, ”primäraktör”,
”sekundäraktör” och ”episodisk/tematisk gestaltning” har variabelvärdet ”inget värde”
funnits som alternativ. Detta har i SPSS kodats som ”999” och det innebär att dessa svar inte räknats med i statistiken. Om en artikel inte handlade om kriminalitet kodades ”typ av kriminalitet” som ”999” eftersom ingen typ av kriminalitet fanns med i artikeln.
4.2.6 Kritik mot kvantitativ innehållsanalys
Nackdelen med en kvantitativ innehållsanalys är att forskaren riskerar att missa budskap och betydelser då metoden inte undersöker materialet på djupet. Det beror på att den kvantitativa analysen ofta belyser det uppenbara, trots att det kan vara det underliggande som kan vara mest betydelsefullt för studien (Esaiasson et al., 2017). Eftersom analysen i uppsatsen har kompletterats med en kvalitativ innehållsanalys av en mindre del av materialet, menar vi att vi i större utsträckning har möjlighet att analysera dolda betydelser i artiklarna.
En kritik mot vårt egen genomförande av den kvantitativa analysen är att vi inte hade fler variabler, vanliga inom gestaltningsanalys, som hade kunnat generera ett mer omfattande resultat. Exempel på dessa variabler är, artiklarnas tonalitet och huruvida artiklarna har individuell- eller samhällsrelevans.
4.3 Kvalitativ innehållsanalys
4.3.1 Material och urval
Materialet som analyserats med kvalitativ innehållsanalys är baserat på de resultat som den kvantitativa innehållsanalysen genererat. De mest framträdande teman som den kvantitativa analysen återfunnit har alltså med den kvalitativa metoden analyserats på ett djupare plan. Detta för att få en bättre bild av hur Aftonbladet konstruerar de
gestaltningar som återfunnits i den kvantitativa innehållsanalysen. Materialet som ligger till grund för den kvalitativa analysen är 16 artiklar. Dessa 16 artiklar är valda från de 200 analyserade artiklarna i den kvantitativa analysen. Nedan kommer ett exempel på hur dessa 16 artiklar valts ut från materialet. Resultaten från den kvantitativa
innehållsanalysen visade att den vanligaste gestaltningen i materialet var episodiskt gestaltade artiklar med kriminalitet som huvudtema. I den kvalitativa analysen djupstuderades således sådana artiklar från materialet. Hur många artiklar som analyserades inom varje tema grundades på när vi bedömt att teoretisk mättnad nåtts.
Det vill säga när det inte återfanns några nya mönster eller aspekter i artiklarna, utan endast upprepning av det som definierats tidigare (Esaiasson et al., 2017). Materialet i den kvalitativa innehållsanalysen är alltså ett strategiskt urval.
4.3.2 Kvalitativ innehållsanalys - tillvägagångssätt
Kvalitativa metoder har som tidigare nämnt sitt ursprung i hermeneutiken där man talar om den hermeneutiska spiralen i samband med förståelse av text. (Esaiasson et al., 2017). Detta syftar bland annat på att en del av en text måste förstås utifrån helheten och helheten måste förstås utifrån de delarna som den är byggd på. Kvalitativ
innehållsanalys, också kallad kvalitativ textanalys, går ut på att läsa igenom texter noggrant och på en djupare nivå. (Esaiasson et al., 2017). Grundtanken är att vissa delar av texterna anses vara viktigare än andra och syftet är att finna innehåll och mening i texterna som ligger dolt under ytan. Utgångspunkten i kvalitativ innehållsanalys är att mening och betydelser inte är individuellt utan att människor delar liknande
begreppsvärld och således tolkar verkligheten på liknande sätt. Fokus i metoden är inte att besvara huruvida en text beskriver verkligheten på ett korrekt sätt utan istället att lyfta fram idéer och budskap som är intressanta (Esaiasson et al., 2017).
Den kvalitativa innehållsanalysen går ut på att texter läses djupgående och att frågor, relevanta för studien, ställs till texterna. Beroende på vilken typ av frågor som ställs kan en analys antingen vara systematiserande eller kritiskt granskande (Esaiasson et al., 2017). Den kvalitativ innehållsanalysen i den här studien är gjord genom en
systematiserande undersökning. Det innebär att vi systematiskt försökt hitta teman och mönster i artiklarna genom att använda analytiska verktyg. För att finna latenta
budskap, det vill säga dolda budskap, behöver preciserade frågor, med utgångspunkt i analytiska redskap, skapas (Esaiasson et al., 2017). Eftersom denna uppsats använder gestaltningsteorin som teoretiskt redskap och huvudfrågeställningarna berör hur Rosengård och aktörer i materialet gestaltas bygger frågorna i den kvalitativa
innehållsanalysen på hur inramningen/gestaltningen i artiklarna sett ut. Det centrala i en framinganalys är alltså inramningens innehåll. De frågor som ställts till artiklarna i den kvalitativa innehållsanalysen är inspirerade av Esaiasson et als., (2017) framinganalys och är följande:
1. ”Hur är problemet inramat och för vem representeras detta vara ett problem?”
2. ”Vilka sorts aktörer finns med i inramningen, med vilka karaktärsdrag, motiv och handlingskapaciteter representeras de?”
3. ”Hur är orsaken till problemet inramat? Vem eller vad representeras som problemets orsak?”
4. ”Hur är lösningen för problemet inramat? Vilka handlingsalternativ möjliggörs, givet hur problemet representeras?”
(Esaiasson et al., 2017)
En kvalitativ innehållsanalys kan antingen göras med öppna eller bestämda
svarskategorier. Eftersom en kvantitativ innehållsanalys med deduktiv ansats och fasta variabler använts som grund för den kvalitativa analysen, är den kvalitativa analysen gjord med induktiv ansats med öppna svarsalternativ. Fördelen med detta är, enligt Esaiasson et al., (2017), att det öppnar upp större möjligheter att finna oväntade betydelser och idéer. Forskaren har alltså större möjlighet att finna mönster som hen inte räknade med än vid bestämda svarsalternativ. En kvalitativ innehållsanalys kan, i tolkningsarbetet, göras med olika perspektiv. Det perspektiv som använts i denna analys är det Esaiasson kallar för “forskarens egen tolkning”. Det innebär att vi tolkat texterna utifrån gestaltningsteorin som ligger till grund för studien.
4.3.3 Kritik mot kvalitativ innehållsanalys
Problematiken med kvalitativa innehållsanalyser är att de till stor del bygger på tolkning. Utifrån detta kan det vara svårt att argumentera för att resultaten och
slutsatserna är helt objektiva (Esaiasson et al., 2017). Enligt Ahrne & Svensson (2011) påverkar en studies transparens dess trovärdighet. För att få högre trovärdighet i en studie är det därför bra att vara noga med att beskriva forskningsprocessen och hur forskaren tänkt i sina val. Vi har i uppsatsen haft som målsättning att tydligt, både i metoddelen och resultatdelen, redogöra för de val och tolkningar vi gjort. En annan vanlig kritik mot kvalitativa metoder är den bristande generaliserbarheten i dessa metoder. En diskussion om detta följer längre ned i kapitlet.
4.4 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Validitet innebär att studien mäter det som forskaren påstår att den mäter. Det innebär att det finns en korrelation mellan de teoretiska begreppen och de operationella
indikatorerna, det vill säga mätinstrumenten (Esaiasson et al., 2017). En strategi för att uppnå hög validitet är att utgå från hur forskare inom liknande områden
“operationaliserat”, det vill säga, utfört sina studier (Esaiasson et al., 2017). I skapandet av variabler i den kvantitativa innehållsanalysen har vi inspirerats av tidigare forskning inom liknande områden. Vi har även i vår metod utgått från forskning som haft
gestaltningsteorin som teoretiskt redskap för att finna typiska gestaltningar. Den kvalitativa innehållsanalysen bygger även på frågor inom gestaltning/framing som är relevanta för att analysera hur fenomen inramas (Esaiasson et al., 2017).
För att öka validiteten inom kvalitativ forskning är ett vanligt sätt att använda triangulering. Det vill säga använda fler än en metod. Triangulering bidrar till ökad trovärdighet för studien (Ahrne & Svensson, 2011). Eftersom denna uppsats bygger på både en kvantitativ- och kvalitativ innehållsanalys menar vi därför att validiteten blir högre.
Reliabilitet kan översättas till tillförlitlighet. Hög reliabilitet innebär att en studies resultat ska bli detsamma vid upprepade tillfällen och med olika personer som utför analysen (Ekström & Johansson, 2019). I den kvantitativa analysen i denna uppsats har som tidigare nämnt ett interkodarreabilitetstest gjorts för att uppnå detta.
Nomotetiskt forskningsideal innebär att forskning bör eftersträva att besvara det allmängiltiga och inte begränsas till enskilda eller specifika fall. Detta innebär att
forskning bör ha generaliserande ambitioner (Esaiasson et al., 2017). Det bästa sättet för att kunna generalisera sina resultat är att använda ett slumpmässigt urval (Esaiasson et al., 2017). Detta är den typ av urval som gjorts i den kvantitativa delen av denna uppsats. Inom kvalitativa metoder brukar den bristande generaliserbarheten användas som ett argument för nackdelarna med metoden (Ahrne & Svensson, 2011). Vid
användning av kvalitativ metod bör man vara försiktig med generaliseringar då metoden ofta bygger på att man studerar en liten del av något. Forskaren kan inte utgå från att hen skulle få samma resultat om hen valde att studera ett annat fall inom samma område (Ahrne & Svensson, 2011). Eftersom syftet med vår kvalitativa innehållsanalys inte var att göra någon generalisering av Aftonbladets rapportering om Rosengård, utan istället att finna mönster och djupare analysera utifrån den kvantitativa analysen menar vi att detta inte sänker generaliserbarheten i studien.
4.5 Forskningsetik
Inom humanistisk- och samhällsvetenskaplig forskning finns forskningsetiska principer, skapade av Vetenskapsrådet. Dessa principer innefattas bland annat av fyra krav:
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Syftet med dessa krav är att skapa normer mellan forskaren och till exempel uppgiftslämnare
eller intervjupersoner (Vetenskapsrådet, 2017). Eftersom denna uppsats endast bygger på tidningsartiklar som är tillgängliga för allmänheten har inte dessa krav behövts ta i beaktande i denna uppsats. I en rapport från Vetenskapsrådet (2017) beskrivs hur forskaren har ett särskilt ansvar eftersom forskningen har en sådan viktig position i samhället. Bland annat nämns så kallade ”uppförandekrav”. Dessa behandlar att
forskaren öppet ska redovisa sin metod, resultat och utgångspunkter. Forskaren ska inte heller stjäla andras forskningsresultat och tala sanning om sin forskning
(Vetenskapsrådet, 2017). Vi menar att denna studie uppfyller dessa krav då vi tydligt i metod- och resultatdelen beskrivit hur vi gått tillväga i analysen och hur vi tolkat artiklarna som ligger till grund för uppsatsen. Vi anser även att vi talar sanning utifrån att vi grundat studien på tidigare forskning och teorier, både i avseendet till
tillvägagångssätt och för att jämföra våra resultat med dessa.
5 Analys och resultat
Detta kapitel är uppdelat utifrån de två skilda metodologiska analyser som ligger till grund för uppsatsen. Inledningsvis kommer resultatet från den kvantitativa analysen att presenteras. Sedermera redovisas resultatet från den kvalitativa innehållsanalysen som baseras på resultatet från den kvantitativa metoden.
5.1 Resultat av kvantitativ innehållsanalys
Denna del är kategoriserad med utgångspunkt i de variabler, det vill säga frågeställningar, som besvarats i den kvantitativa analysen.
5.1.1 Vilka teman är mest framträdande?
Resultatet visar att det mest framträdande temat i materialet är ”kriminalitet”, vilket utgör 73,5% av de 200 analyserade artiklarna (se figur 1). Det näst mest framträdande temat är kategorin benämnd ”sociala frågor”. Bland de artiklarna som tillhör kategorin sociala frågor utgör levnadsförhållanden den största delen med 56,3%. Det tredje mest framträdande temat är ”kultur och nöje” (se figur 1).
Figur 1. N = 200. Diagram över de mest framträdande temana i det analyserade materialet
Resultatet visar att den brottskategori som är mest framträdande i materialet är
skadegörelse, som utgjorde 32,7% av de artiklar som handlade om kriminalitet (se figur 2).
Figur 2. N=200. Diagram över de mest förekommande brottskategorierna i det analyserade materialet
Vad gäller huvudtemanas fördelning mellan åren 2015-2020 är det marginella
skillnader. Ett undantag gäller för år 2017 då antalet artiklar kopplade till kriminalitet är nästintill det dubbla jämfört med övriga år (se tabell 1). Procentuellt var dock 2015 det år med flest artiklar kopplade till kriminalitet (91,3%), sett utifrån det totala antalet artiklar skrivna det året.
73,50%
8%
5,50%
Politik (4,5%) Kriminalitet (73,5%) Affärer/Ekonomi (0,5 %) Sociala frågor (8%) Kultur/Nöje (5,5%) Olyckor (4%) Infrastruktur (1%) Övrigt (3%)
15,60%
32,70%
23,80%
18,40% Misshandel (4,8%)
Mord/Dråp (15,6%) Våldtäkt (1,4%) Skadegörelse (32,7%) Rån/Inbrott (3,4%) Skottlossning (23,8%) Övrig brottslighet (18,4%)
Vilket år artikeln publicerades
Total 2015 2016 2017 2018 2019 2020 Det mest framträdande
temat i artikeln
Politik 0 0 2 5 1 1 9
Kriminalitet 21 22 41 27 17 19 147
Affärer/Ekonomi 0 0 0 0 1 0 1
Sociala frågor 0 4 4 3 3 2 16
Kultur/Nöje 0 1 3 0 6 1 11
Olyckor 2 1 2 2 0 1 8
Infrastruktur 0 0 0 0 1 1 2
Övrigt 0 1 0 1 3 1 6
Total 23 29 52 38 32 26 200
Tabell 1. N=200. Antal artiklar publicerade inom respektive huvudtema mellan åren 2015-2020
Av de 41 artiklar publicerade under 2017 rörande kriminalitet handlade 16 stycken om mord (se tabell 2). En möjlig anledning till detta kan vara det uppmärksammade mordet på en 16-årig pojke i Rosengård, vilket fick stort medieutrymme. I tabell 2 är det endast 147 artiklar som tagits med. Detta är på grund av, som nämnts i metoddelen, att artiklar som inte berört kriminalitet kodats som ”999” och har därmed exkluderats från
statistiken. Det här betyder att den totala mängden artiklar som handlade om kriminalitet var 147 stycken.
Vilket år artikeln publicerades
Total 2015 2016 2017 2018 2019 2020
Det mest
framträdande brottet i artikeln
Misshandel 2 3 1 0 0 1 7
Mord/Dråp 0 0 16 2 4 1 23
Våldtäkt 0 0 0 2 0 0 2
Skadegörelse 6 10 8 16 6 2 48
Rån/Inbrott 1 0 1 1 1 1 5
Skottlossning 9 6 10 5 4 1 35
Övrig brottslighet
3 3 5 1 2 13 27
Total 21 22 41 27 17 19 147
Tabell 2. N=147. Antal artiklar publicerade inom respektive brottskategori mellan åren 2015-2020
5.1.2 Vilka aktörer får mest komma till tals?
Majoriteten av de som får komma till tals eller är refererade i artiklarna är polis och/eller räddningstjänst (se figur 3).
Figur 3. N=200 Diagram över de aktörer som mest får komma till tals i det analyserade materialet
Resultatet visar att Rosengårdsbor i liten utsträckning får komma till tals i artiklarna.
Med kategorin Rosengårdsbor menas, när det framgår i artikeln, att det rör sig om människor som bor i området, har bott i området eller arbetar i området. Ingen Rosengårdsbo får komma till tals i 86,5% av det analyserade materialet (se figur 4).
Figur 4. N=200. Huruvida en Rosengårds bo får komma tills i artiklarna
I de fall där Rosengårdsbor får komma till tals rör det sig främst i rollen som drabbad eller anhörig till drabbad (se tabell 3). Som redovisas i tabell 3 är det förekommande i flera fall att polisen är huvudaktör trots att en Rosengårdsbo får komma till tals. Detta
12,60%
9,20%
58,00%
Drabbad/Anhörig (5,2%) Vittne (3,4%)
Myndighetsperson 12,6%) Politiker (9,2%)
Polis/Räddningstjänst (58%) Expert (4,6%)
Journalist (1,7%) Övrig 5,2%)
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Ja (9%) Nej (86,5%) Osäkert (4,5%)
innebär att det i flertal artiklar varit så att polisen/räddningstjänsten givits mer utrymme i artikeln än den/de Rosengårdsbor som fått höras. Som tidigare nämnt har vissa
variabler haft variabelvärdet ”999” och därför uteslutits. Som tabell 3 visar är det endast 174 av 200 artiklar som räknats med i statistiken. Detta beror på att vi kodat ”999” när ingen person har fått komma till tals i artiklarna. I 26 stycken av artiklarna har alltså ingen person blivit citerad eller refererad.
Får en boende i Rosengård komma till tals?
Total
Ja Nej Osäkert
Den person som mest får komma till tals
Drabbad/Anhörig 6 0 3 9
Vittne 1 3 2 6
Myndighetsperson 0 21 1 22
Politiker 1 15 0 16
Polis 5 93 3 101
Expert 0 8 0 8
Journalist 1 2 0 3
Övrig 4 5 0 9
Total 18 147 9 174
Tabell 3. N=174. Om Rosengårdsbor får komma till tals i relation till vilka huvudaktörerna är
5.1.3 Episodisk och tematisk gestaltning
I 75% av det analyserade materialet är den mest framträdande gestaltningen episodisk (se figur 5). Exempel på episodisk gestaltning i det analyserade materialet är artiklar som berör särskilda brottshändelser där händelsen inte placerats i ett större socialt sammanhang. Det kan exempelvis röra sig om en skottlossning där endast
händelseförloppet beskrivs. Medan tematisk gestaltade artiklar berör en bredare samhällsproblematik och dess konsekvenser. Det kan exempelvis handla om diskussioner kring gängkriminalitet eller våldsbrottstrender där Rosengård blir ett exempel i en större kontext.
Figur 5. N=200. Huruvida artiklarna är episodiskt eller tematiskt gestaltade
Alla artiklar där drabbade, anhöriga till drabbade eller vittnen får komma till tals är episodiskt gestaltade, bortsett från en artikel (se tabell 4). Som tidigare nämnt är det främst i rollen som drabbad och vittne som Rosengårdsbor får komma till tals. Utifrån detta kan det antas att episodisk gestaltning är dominerande i de artiklar där
Rosengårdsbor får komma till tals. I de tematiska artiklarna är det fler politiker och experter som får komma till tals än i de episodiskt gestaltade artiklarna. Tabell 4 bygger på 171 artiklar. Vilket betyder att 29 av de 200 analyserade artiklarna inte faller inom ramen för varken episodisk eller tematisk gestaltning.
Episodisk eller tematisk gestaltning
Total Episodisk Tematisk
Den person som mest får komma till tals
Drabbad/Anhörig 8 1 9
Vittne 6 0 6
Myndighetsperson 18 4 22
Politiker 2 14 16
Polis 83 18 101
Expert 1 7 8
Journalist 1 1 2
Övrig 4 3 7
Total 123 48 171
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
Episodisk (75%) Tematisk (25%)
