I detta avsnitt sammanfattas observationsresultaten för att ge en bättre och
lättillgängligare överblick. Intervjuresultaten används för att få en inblick i lärarnas tankar om sitt undervisningsansvar. Resultaten från de tre ämnena ställs i relation till begreppen ämnes- aktivitets- relations- och resultatansvar.
Ämnesansvar
I svenskundervisningen involveras eleverna i stor utsträckning i undervisningen. De får vara med och påverka och tillsammans med läraren skapa mening åt det aktuella ämnet. Ämnets innehåll kommuniceras på ett varierat sätt. Ett citat från intervjun med Lovisa målar upp en bild av hur hon tänker att hennes ämneskunskaper kommer till uttryck.
Jag gillar det muntliga berättandet. […] jag försöker lägga upp mina föreläsningar lite som berättelser. Försöker ge de karaktärerna eller de personerna jag pratar om liv. […] jobba med kropp och med röster och sådär när jag föreläser. […] jag har märkt att de fastnar, […] berättelserna. Som när jag berättar om Martin Luther. […] berättar en historia om honom […]. Det muntliga berättandet, försöker göra det levande.
Intervju med Lovisa
Ett varierat tal, exempelvis muntligt berättande, har potential att väcka fler elevers intresse än fakta som staplas ovanpå varandra tagna ur sitt sammanhang. Ethos är framträdande i det muntliga berättandet.
Genomgående under Stens idrottslektion kommunicerar han bara delvis sitt
ämneskunnande. Han är endast beskrivande i sina uttryck och riskerar missa delen att skapa förståelse för ämnet genom sitt förmedlande tal. Vad de olika aktiviteterna går ut
41
på kommuniceras inte till eleverna. Jonna riskerar att delvis brista i sitt ämnesansvar på idrottslektionen genom att inte gemensamt med eleverna skapa ämnets mening. Hennes muntliga uttryck är av förmedlande karaktär. Hon uttrycker sig ensidigt och missar i att motivera och förklara det aktuella ämnesinnehållet. Exempelvis framgår det inget syfte i egentlig mening med varken uppvärmningen eller huvudinnehållet bollspel. Att värma upp för att få röra på sig lite och spela bollspel för att det är bra att bli svettig är meningar som tillskrivs det aktuella ämnesinnehållet.
I intervjun med Sten uttrycker han sin syn på vad eleverna kan förvänta sig av honom.
Nån form av engagemang [...] Kunna läsa av vad den förstår och inte förstår. Engagemang så man verkligen får eleven [...] mot det målet man vill sätta upp liksom. Och [...] ju mer ämneskunskaper man har i ämnet och i kursen ju mer kan man liksom kringgå exakt det som ska gås igenom och hitta andra
uppgifter och helt enkelt göra kursen mer intressant. Och få med eleverna på ett annat sätt. Så ämneskunskapen är helt klart viktiga på det sättet. Har de
ingen inre drivkraft, har de inget intresse [...]. Man försöker utgå från deras intresse vad de är intresserade av och på så sätt hitta olika infallsvinklar för att de lättare ska kunna förstå, lättare kunna bli motiverade.
Stens resonemang talar om att han besitter ett vetande om hur han anser att en lärare bör vara. Vad observationen däremot visar är en brist i hur vetandet kan komma till uttryck.
På matematiken riskerar Sten att brista i sitt ämnesansvar. Han tar ansvar för ämnet på så sätt att han ger ett antal exempel och beskriver hur man kan gå tillväga för att lösa ett tal. Men då han brister i relationsansvaret som till viss del är en förutsättning för
ämnesansvaret brister han delvis i ämnesansvaret. En förutsättning för att elever ska vilja lära är att de behöver se en mening med ämnet. Detta kan skapas av att de blir bejakade och hörda av läraren, att läraren tar ansvar för relationen med eleverna. Görs inte detta finns risken att de inte ser någon mening med att lära sig de ämneskunskaper läraren vill förmedla. Hur Sten vill ta ansvar för ämnet på matematiken uttrycker han så här.
[...] Och då blir det alldeles för lite lärarledd undervisning ju. Alldeles för
42
Sverige på matematiken.
Intervju med Sten
Här uttrycker Sten att det är lärarens ansvar att föra undervisningen framåt och att ansvara för de ämneskunskaper som eleverna ska ges möjlighet att lära sig.
Jonna riskerar att delvis brista i sitt ämnesansvar på matematiklektionen. Anledningarna är de samma som på idrottslektionen. Hon visar sitt ämneskunnande men gör det med ett tal av förmedlande karaktär och tar inte del av elevernas erfarenheter för att skapa ämnets mening. Speciellt tydligt blir det under diskussionen om poängsättningen av matematiktalet. Hon lyckas inte i den muntliga kommunikationen skapa förståelse för sina resonemang. I intervjun kommer hon in på att sätta in det aktuella ämnet i ett gripbart sammanhang. Men uttrycker också en svårighet i att snabbt kunna finna de rätta orden när de behövs.
Man försöker ju få in verkligheten, när de behöver det i verkligheten. Det är ju egentligen det bästa sättet att motivera nånting. Okej att det står i kursplanen, du måste göra det för att klara kursen. Men [...] En bättre motivering är att faktiskt visa när det i verkligheten behövs. När man har användning för det. Det är ju det man försöker göra. Sen är det inte alltid man kommer på direkt när man säger nånting. Ibland får man ta till nödlösningen och hänvisa till att de faktiskt måste klara kursen. Men målet är att försöka få in verkligheten. Vad de faktiskt behöver kunskapen till.
Intervju med Jonna
Jonna beskriver vikten av att ge mening åt ämnesinnehållet för att eleverna ska vara engagerade. Hon påpekar också att det är svårt att alltid finna rätt ord i stunden.
Aktivitetsansvar
På svensklektionen uppfylls aktivitetsansvaret bl.a. genom en diskussioner.
Diskussionerna är en stor del av aktiviteten på hennes lektion och många elever får möjlighet att bidra med sina erfarenheter och kunskaper. Genom en sonderande karaktär
43
på sitt tal skapar hon en gemenskap i den aktuella undervisningssituationen som gör att många elever vill och vågar yttra sig.
Det är ju extremt tacksamt om elever tänker själva och kommer med inlägg och diskuterar. Jag brukar alltid, och det är väl väldigt genomtänkt från mig att jag nästan alltid återupprepar vad det är eleverna har sagt. Men med andra ord […]. Ibland för att elever pratar tyst, för att det behöver återupprepas. Men oavsett vad som sägs i ett klassrum så går det att göra nånting av det, när vi håller oss till ämnet. […] jag värderar det otroligt högt. Det är ju egentligen de som genom att diskutera och prata med varandra och prova och försöka och testa, det är ju så de lär sig.
Intervju med Lovisa
Lovisa ger sin syn på hur ämnesansvaret efterlevs genom att eleverna i aktiviteten är medskapare av ämnet.
Aktivitetsansvaret uppfylls väl på Stens idrottslektion. Han låter eleverna själva fundera ut hur de kan gå tillväga, skapa mening med aktiviteten och ta ansvar för vad de lär. Eleverna bollar idéer med varandra och utbyter kunskap och erfarenhet. Jonna uppfyller också till viss del aktivitetsansvaret. Eleverna får arbeta och diskutera tillsammans hur de ska värma upp och får till stor del sköta sig själva under uppvärmningen. Däremot är huvudinnehållet på lektionen styrt av läraren och reglerat i form av regler och
lagindelning.
I intervjun med Jonna för hon ett resonemang om diskussioner och elevdelaktighet på idrotten.
Det uppstår diskussioner om idrottsskador och sånt. Men det är inte alltid man kan svara på deras frågor. Sen brukar de ju få vara med och påverka vad vi ska göra och så på idrotten. Jag brukar lämna ut så de får skriva ner önskemål, sen får de ju själva leda lite uppvärmningar och så.
Resonemanget är relativt ytligt och förtäljer inget om hennes syn på elevernas kunskaper som en resurs.
44
Ja det är klart det bidrar för det lär dem tänka i nya banor kanske. […] att […] såhär måste det inte vara bara för att jag tänker så. Utan det är kanske någon annan som har en annan åsikt och... och man lär sig lyssna på andra. Lär sig att världen är kanske inte bara svart eller vit utan kanske finns olika nyanser av det, olika svar på allting. Jag kan ju inte säga att jag framhäver det här, diskussioner, vilket man kanske borde göra mer för att utnyttja den för att… ja på nåt sätt använda sig av den mer. […] det är klart att det fria kan utveckla mer kreativitet och nå kunskap på det sättet.
Intervju med Sten
Stens nyanserade tankegång är intressant och visar återigen på att han besitter ett vetande men inte använder eller utnyttjar det.
Aktiviteterna på båda matematiklektioner är enskilt arbete i kursböckerna. Jag fann inga muntliga uttryck hos varken Sten eller Jonna som jag kunde koppla till ansvarsaspekten aktivitet. I intervjun med Jonna framkom det här:
Ja matten just nu. Det är väldigt stor skillnad mellan kurs ett och kurs c
eftersom eleverna […] tvingas läsa den. Så A-kursen läser de bara för att få den gjort. De gör det de måste göra för att de måste göra det. Och för att klara proven. De flesta […] gör det bara för att liksom. ”Nu har jag gjort det här i ett år, nu är det slut sen slipper jag det här”. […] hade man släppt det fritt hade de ju inte gjort nånting. Så där måste man styra upp det. Medan C-kursen där vill de ju faktiskt […] lära sig det så att de klarar kursen så de kan läsa vidare på universitet och liknande grejer. De behöver den ju på ett annat sätt. I- Förändras ditt ledarskap då med elever som vill, har valt?
J- På C-kursen är man nog mer en ledare […] de frågar ju om hjälp när de behöver så man kan liksom leda dem framåt. Men på kurs ett är mera så, ”så gör den uppgiften, bra”. ”Sen gör du den uppgiften, bra”. ”Sen är du klar när du har kommit hit, okej”. ”Bra då gör vi så, det är ditt mål idag”. […] de […] får man mer styra lite mer.
Intervju med Jonna
45
den. Hon påpekar att det är lättare i C-kursen för där vill eleverna lära sig. I C-kursen kan hon agera mer ledare och låta eleverna arbeta mer fritt medan i A-kursen måste hon vara mer styrande. Hon ändrar sitt sätt att undervisa beroende av gruppen. Enligt
intervjun tar hon ett större aktivitetsansvar på de lektioner där hon utgår ifrån att eleverna vill lära jämfört med dem lektioner där eleverna är "tvingade" att lära.
Relationsansvar
På svensklektionen är eleverna är hela tiden delaktiga och blir bejakade av både lärare och andra elever. Det är uppenbart att eleverna vid det aktuella tillfället ingår i en gemenskap som är tillåtande. Det tydligaste uttrycket för relationsansvar är när Lovisa påtalar att det är elevernas kunskaper som fört lektionen framåt.
Det är inte alltid man har elever som vill eller som […] klarar av att lära sig eller bli undervisad eller går med på skolans regler och vad som sker i ett klassrum. De skriver inte under på det. […] då måste man som pedagog hitta nya vägar till den individen eller till hela den gruppen […] och se det som en del av yrket också inte bara att nu får inte jag undervisa om antiken nu skiter det sig. Det är en bit att låta de hitta till kunskapen […].
Intervju med Lovisa
Det Lovisa resonerar om är att kunna utgå från- och ta till vara på elevernas erfarenheter och kunskaper.
Sten blandar och ger på idrottslektionen. Emellanåt bekräftar han vissa elever medan andra inte får någon respons alls. Vid avslutningen när eleverna får uttrycka sina egna tankar om dagens lektion bejakar han alla som yttrar sig. Han är sökande i sitt tal som har fått en mer sonderande karaktär. Jonna riskerar att delvis brista i relationsansvar på idrottslektionen. Hon värderar bl.a. vissa regler utifrån sina erfarenheter utan att ta hänsyn till elevernas. Samtidigt förekommer det många glada tillrop som till viss del väger upp bristande relationsansvar. I övrigt var det svårt att finna några muntliga uttryck kopplat till relationsaspekten.
46
Ett auktoritärt ledarskap är väl inget som framhåller den inre motivationen direkt. Utan då är det ju läraren som styr och ställer väldigt mycket. […] då kanske man kan slå bort den här inre motivationen och bara jobba med yttre motivation som inte är nån större drivkraft i det långa loppet. Jag själv skulle inte vilja […] bli ledd på det sättet. Det är nästan ingen som vill bli ledd, men det krävs ändå för annars spretar det åt alla håll. Så på nåt sätt så strävar jag ändå åt ett ledarskap där man leder så lite som möjligt. Men ibland så krävs det […] och då måste man på nåt sätt anpassa det efter gruppen. Och efter […] idrottshallen framför allt.
Intervju med Sten
Det Sten säger om auktoritärt ledarskap visar sig också på lektionen när han lyfter upp elevernas tankar och synpunkter om lektionen. Han har också en syn på ledarskapet som något som måste anpassas efter gruppen vilket också visar sig i de aktiviteter han
iscensatt på idrottslektionen.
På matematiklektionen riskerar Sten att brista i relationsansvar. Hans tal är av förmedlande eller kommenterande karaktär. Han tar inte reda på vad eleverna tycker och tänker utan förmedlar det han tycker. Han skapar en jag- relation och underminerar eleverna som tycker att det är svårt med att säga att det inte är svårt utan "faktiskt hyfsat lätt". Han avslutar också lektionen med att påtala elevernas grundläggande brister. Även Jonnas tal präglas av förmedlande- och kommenterande karaktär på
matematiklektionen. Hon tillrättavisar elever utan att söka förklaring eller förståelse till vad de säger. Hon värderar elevers kunskaper utifrån sina egna erfarenheter. Tydligast brister hon i relationsansvar när hon inte uttrycker någon närmare förståelse för elevernas upprördhet angående det diskuterade talet.
Resultatansvar
Lovisas sonderande tal och de verktyg hon ger eleverna för att lösa bl.a. uppgiften med den Sapfiska strofen vittnar om hennes resultatansvar. Den genomgång av
47
Sten riskerar att delvis brista i resultatansvar på idrottslektionen. Han tar inte ansvar i sin muntliga kommunikation för resultatet av akrobatikaktiviteten. Hans outtalade syfte är att skapa glädje men det kommuniceras inte förrän i allra sista meningen på
lektionen. Han förlitar sig på att metoden ska fylla den funktionen. Han leder själv uppvärmningen och tar således ansvar för resultatet av uppvärmningen. Jonna riskerar också delvis att brista i resultatansvar på idrottslektionen. Hon instruerar och förevisar en del av uppvärmningen och tar därmed ansvar för resultatet. Men när eleverna spelar bollspel utan att läraren har uttalat något syfte med aktiviteten vet eleverna heller inte vad de ska lära sig. Med ett outtalat syfte riskerar hon att brista i resultatansvar.
Både Jonna och Sten säger att idrott och hälsa handlar om livslångt lärande och lärandet innebär att eleverna ska hitta något som är roligt och som de vill fortsätta med senare i livet. Jonna uttrycker ett sätt på hur man kan ta ansvar för detta.
[…] om man ska lära dem ett livslångtlärande och de ska tycka att idrott är roligt i hela sitt liv så går det inte att jag bara bestämmer att ni ska göra det här och det här på det här och det här sättet. Då måste de ju få lite utrymme att faktiskt gör det på sitt sätt och göra det på ett roligt sätt för att tycka att det här är kul det här vill jag göra mer av. Och det tror jag inte funkar om man bara kör på den (gör piskljud) och då krävs det ju att de får köra många olika grejer för att de ska hitta nånting som passar dem.
Intervju med Jonna
Jonna beskriver hur hon tror att eleverna ska nå det mål hon har med sina idrottslektioner. Detta kommuniceras dock inte till eleverna på den observerade lektionen.
På matematiken tar Sten delvis ansvar för resultatet när han förmedlar sina
ämneskunskaper. Genom att beskriva och förklara tal på tavlan förmedlar han den kunskap som krävs för att nå resultat. Risken finns dock att resultatet blir ett kunnande utan förståelse. Det samma gäller matematiklektionen som leds av Jonna.
Resultaten visar att undervisningen skiljer sig åt i de olika ämnena sett ur ett
pedagogiskt retoriskt perspektiv. På matematiklektionerna präglas lärarnas tal av en förmedlande karaktär med ett överordnat logos. Pathos och ethos är underordnat och risken är att lärarna inte lyckas skapa några förtroendefulla relationer med eleverna. På
48
lektionerna i idrott och hälsa uppfylls alla ansvar men i väldigt varierad omfattning och i en relativt låg frekvens. Även här är verkansmedlet logos överordnat. På
svensklektionen uppfylls i stort sett alla ansvarsaspekter och är också återkommande under hela lektionen. Språkets verkansmedel, ethos, pathos och logos harmonierar med varandra.
49