Resultat - Betyg i musik, syfte och funktion EXAMENSARBETE

I detta kapitel redovisas resultatet av de intervjuer jag genomfört.

Jag har i resultatdelen redovisat svaren under olika rubriker med anknytning till frågeställningarna. I den efterföljande diskussionsdelen har jag valt att redovisa svaren utifrån det uttalade syfte, som uppsatsen har.

Jag redovisar först den bakgrund de olika lärarna har och därefter de svar och synpunkter lärarna haft på de olika frågorna under de olika rubrikerna.

Undersökningen omfattade fyra musiklärare. Som tidigare nämnts används fingerade namn, men jag har inte gjort namnen könsneutrala.

Följande rubriker används.

• De intervjuade lärarnas bakgrund • Lärarnas syn på betyg

• Vägledning för betygsättning • Underlag för betygsättning • Värdering av färdigheter

• Lärarens och skolans möjligheter att forma undervisningen • Övriga synpunkter

6.1 De intervjuade lärarnas bakgrund

Samtliga lärare som intervjuades är utbildade musiklärare, även om de hade olika utbildningsbakgrund.

Tord, som är född 1946 är den av respondenterna, som hade längst erfarenhet som musiklärare. Han utbildade sig till mellanstadielärare och kompletterade senare sin utbildning för att få behörighet som musiklärare. Sedan dess har han arbetat som musiklärare på mellanstadiet och högstadiet.

Mats, som är född 1956 tog examen 1977 och är sedan dess verksam inom musik- och kulturskolan.

Anna är född 1972 och tog examen 1994 på musikhögskola som instrumental- och ensemblelärare. Anna har arbetat som klasslärare både på låg- och mellanstadiet och på gymnasiet. Anna arbetar nu på kulturskolan.

Mikael föddes 1971 och tog sin examen som musiklärare 1994. Han har arbetat på gymnasiet sedan dess. Mikael undervisar nu på det estetiska programmet.

Tord, Anna och Mikael har alla en stor eller relativt stor erfarenhet av betygsättning i musik medan det visade sig att Mats erfarenheter var mer begränsad.

Ingen av de intervjuade lärarna har undervisat i någon större omfattning i något annat ämne än musik. Anna undervisade under en tid i hemkunskap, vilket gav henne en del intressanta erfarenheter.

6.2 Lärarnas syn på betyg

Respondenternas syn på betyg varierar och det gäller även synen på betyg i ämnet musik. Ingen av lärarna ställer sig i grunden helt negativ till betyg.

På frågan om betyg är ett bra urvalsinstrument konstaterar Anna att ingen ser på betygen när man söker vidareutbildning inom musik därför att man ”spelar sig in” och därmed har betygen inte så stor betydelse.

Samma synpunkt lägger Mats på frågan. Han menar att det är bra att man avlägger prov när man söker in på musikutbildningar men att:

I övriga skolvärlden måste man ha det i alla fall, t.ex. kunskaper i matematik och engelska är lättare att mäta än musikalitet.

Mikael påpekar att man skulle önska sig att det fanns fler andra antagningsformer än betyg även i andra utbildningar än musikutbildningar, men att det är praktiskt svårt.

Anna säger att betygen som urvalsinstrument, när man söker jobb, kan ha betydelse vid första urvalet, men sedan blir det andra faktorer som får betydelse.

När det gäller frågan om betygens betydelse för elevens möjligheter att jämföra sig med andra elever uppger Mikael att enligt hans uppfattning är betygen ett ”exakt mått på hur man värderas i en kurs” men han tror också att eleverna har ”bra koll” på varandra även utan betyg.

Anna menar att betygen inte har någon betydelse för elevernas möjligheter att jämföra sig med varandra. Hon tycker inte om att elever jämför provresultat utifrån en gräns, som någon har satt och som innebär att någon hamnar en poäng ifrån ett betyg och någon annan en poäng över. Anna lägger också en intressant aspekt på denna fråga.

Det gäller ju att hitta individerna, för någon tar det längre tid att få det här betyget än för någon annan, även om dom har samma kapacitet att kunna ta till sig kunskap och lika bra, men behöver mer tid och den andra behöver inte… då är det så tråkigt att det där betyget ska sätta dom mot varandra. Den ena säger, ja men jag kan ju inte det här. Ja, men du kommer att få lära dig, du kanske behöver ett år till på dig. Då blir det svårt. För några kanske det funkar, att man fortsätter kämpa men för andra är det bara, men då lägger jag ner.

På frågan om betygen får elever att bjuda till svarar Tord att betyg behövs för att utvärdera, för att sortera och för att sporra.

Hur det än är så är alla människor, även elever. För vuxna är det samma sak, vi behöver en sporre och betyg är en sporre.

Även Anna uppehåller sig vid att betygen kan vara en sporre om de förklaras på rätt sätt. Eleverna måste få klart för sig de olika nivåerna, som sedan leder vidare till nästa nivå.

Det kan vara en sporre, det beror nog på hur man får det förklarat för sig, de olika nivåerna leder till de olika nivåerna, att det blir en situation som gör att jag vill lära mig, att det inte handlar om att jag vill ha MVG, utan att jag vill lära mig de saker som innefattas i MVG, att vi hellre pratar om dom delarna än själva betygen, så då kan man ju få motivation.

Ska betygen fungera som motivation annars under kurserna så måste det vara väldigt tydliggjort hur någonting påverkar betygen, och att det man gör nu är av stor vikt för slutbetyget sedan. Om det inte är tydliggjort så har betygen i allmänhet inte den motivationshöjande effekten.

Mats och Mikael tycker att andra faktorer än betyg är den största drivkraften.

Mikael menar att som lärare i musik på gymnasiet, så har man fördelen av att eleven valt musik. Därigenom är eleven redan motiverad när eleven väljer ämnet musik.

Mats anser att inom musiken, i alla fall, driver den inre känslan av att göra framsteg mer än betygen.

På frågan om betyg ger elever och lärare en bra vägledning svarar Anna att betygen ger vägledning, men att det är svårt att tolka den vägledning som finns och hur mycket som krävs, för att man ska uppnå de olika betygskriterierna. Hon påpekar också att det kan vara svårt att förklara för eleverna, vad som är orsaken till att de inte nått upp till de olika kriterierna. Anna efterlyser mer utförliga omdömen om eleverna. Hon menar att alla elever kan någonting och har gjort någonting, även om de inte nått ända fram till ett betyg. Då får de i alla fall läsa i omdömet om vad de kan.

Mats, som undervisar på kulturskolan, påpekar att det är mer styrdokumenten än själva betygen som ger vägledning och att det inom kulturskolan finns en grundlig plan inom alla instrument, med olika moment.

Mikael anser att kursplanerna inte ger någon bra vägledning på gymnasiet även om det har blivit något bättre i det nya systemet.

Mikael utvecklar inte i intervjun närmare på vilket sätt han anser att kursplanerna inte ger tillräcklig vägledning.

På frågan om det finns någon skillnad på hur respondenterna ser på betyg i musik och i övriga ämnen ger Tord följande svar:

Rent allmänt kan jag säga att betyg är en tävling och att tävla i musik går ju inte. Det är svårare att sätta betyg i konstnärliga ämnen. Det blir så många bedömningar som är svåra att göra. Det blir en massa faktorer som är svåra att uttrycka och många olika saker som man ska ta hänsyn till.

Tord tar alltså här fasta på konstnärligt uttryck, något som delvis är kulturellt betingat, delvis hänger samman med personligt uttryck, d.v.s. något subjektivt. Han nämner inte något om musikens mer objektiva ramar, teoretiska och tekniska ramar som grund för bedömning. Anna menar att synen på musikämnet kan påverkas av att det finns tydliga kriterier för vad eleverna ska uppnå och att hennes syn på undervisning och krav i ämnet musik förändrats.

Första året jag kom ut och började jobba så sågs musik av många som att det var en oas att ha trevligt och att det var nått roligt. Man sjöng på skolavslutningen och man hade shower och man var allmänt glad. Det var ett ställe där man inte pluggade så hårt, utan man skulle

ha trevligt. Då tänkte jag ”visst kan vi ha det så”. Och då blev det väldigt höga betyg, för många var aktiva... Sedan när man jobbat lite mer kanske man märker att andra kan ställa krav, det kanske jag också kan göra och bli mer tydlig med att du ska nog kunna sjunga det här eller skriva de här noterna.

Anna noterar således att synen på ämnet förändrades i och med att hon ökade kraven. Tidigare frågade varken elever eller föräldrar hur det gick eller vilket betyg eleven skulle få. När hon sedan höjde statusen och satte krav, t.ex. att eleven fick en läxa att kunna spela tre ackord, blev det uppror bland föräldrarna, som menade att hon inte kunde ställa sådana krav.

Hon menar samtidigt att när hon vågade ställa krav så fick hon en bättre dialog med både föräldrar och elever. Statusen på ämnet blev alltså högre för föräldrarna och eleverna när läraren kommunicerade konkreta uppnåendemål.

Tord anser att de kriterier som finns för de olika betygen i musik inte är realistiska eller relevanta. Han menar att om han skulle gå exakt efter klassundervisningen skulle han inte få så många godkända betyg. Tord påpekar också flera gånger under intervjun svårigheten att undervisa i hel klass och att göra bedömningar utifrån detta. Han menar att en förutsättning för en meningsfull undervisning och meningsfulla betyg är halvklasser.

Även Mats påpekar svårigheten att bedöma elever, som har undervisning i hel klass, särskilt i vissa moment. Han frågar sig till exempel hur man hur man går igenom momentet att spela gitarr i en klass med 30 elever och hur man gör bedömningen.

Mats framhåller också svårigheten att fånga en känsla som uppstår när man undervisar i musik och göra något av den, utan att det inkräktar på alla delmoment, som man måste gå igenom enligt läroplanen.

Jag får en känsla av att dom försöker hitta något slags instrument att kunna mäta kunskapen, men det går inte att göra med musik och musikalitet på samma sätt som man kan göra med matte och andra ämnen…… Det här att jobba med musikens inneboende kraft och känsla med lagarbete och alla gör någonting tillsammans, det försvinner i hanteringen.

När det gäller frågan om vad som är viktigast för att få engagerade elever i musik, framhåller ingen av respondenterna betygen.

Anna betonar vikten av planerade lektioner. Hon menar att det är viktigt att läraren kan ge eleverna en känsla av att läraren vill att eleverna ska lyckas. Hon menar också att det är viktigt att eleven förstår att läraren vill att eleven ska lära sig saker och att läraren vill bjuda på vad han/hon kan och få eleverna nyfikna på detta.

När det gäller synen på betyg i musik som urvalsinstrument finns det en enighet bland de lärare jag intervjuade om att det viktigaste urvalsinstrumentet när man söker vidare till musikutbildningar var antagningsproven och att betygen från tidigare nivåer inte har någon egentlig betydelse.

På frågan om betyg i musik ska vägas in i det samlade betyget ger lärarna olika svar. Tord menar att det kan vara vettigt att eleven får plocka bort ett ämne, men att ingen särskild regel bör gälla för musik. Anna är av samma uppfattning. Inte heller Mats tycker att det finns skäl att behandla betyg i musik på annat sätt än andra ämnen i detta avseende.

Mikael ger uttryck för en avvikande uppfattning och hävdar att betyget i musik alltid bör räknas in i det samlade betyget. Som skäl för det anger han att de konstnärliga och kreativa förmågorna som ett musikbetyg kan ge, är väl så viktiga som något annat och därmed alltid ska räknas in.

Sammanfattning:

Ingen av de lärare, som jag intervjuade, uttalar sig klart negativt om betyg i allmänhet och inte heller om betyg i musik. Två av respondenterna påpekar svårigheterna att sätta betyg i ämnet musik och särskilt när undervisningen bedrivs i så stora klasser. Det framhålls som särskilt svårt att göra individuella bedömningar. Den vägledning som betygen ger bedöms av två lärare vara otillräcklig, och en lärare påpekar också att de olika kriterier, som ställs upp och som skall bedömas inkräktar på möjligheten att utveckla den konstnärliga delen av undervisningen. När det gäller betygen som urvalsinstrument anser lärarna att det viktigaste för urvalet när man söker vidare till högre musikutbildningar är antagningsproven och att det bör förbli så. Även om betyg kan vara en sporre anser respondenterna att det finns andra faktorer, som motiverar eleverna mer, såsom lärarens engagemang och elevens intresse för ämnet. De lärare jag frågade menar inte att det finns någon anledning att göra skillnad på musik och andra ämnen, när det gäller möjligheten att välja bort ett ämne i det samlade betyget. En lärare menar att musikbetyget alltid bör räknas med i det samlade betyget.

6.3 Vägledning för betygsättning

Tord menar att han får bra vägledning genom styrdokumenten. Han anger att målen och de system han jobbat med är lättförståeliga och att han inte har några problem med att sätta betyg utifrån systemet. Hans uppfattning är att det mesta som ska bedömas finns med i styrdokumenten.

Anna uppger att hon tycker att det blivit tydligare och bättre med Lgy 11.

Även Mikael anser att det blivit bättre, även om han säger att det tidigare varit riktigt dåligt. Mikael säger också att han tycker att det är positivt att det finns olika inriktningar på det estetiska programmet, som man sedan bryter ner till ämnesmål och kursmål. Han efterlyser dock tydligare mål i vissa kurser.

Mats efterfrågar tydligare anvisningar om vad som skall uppnås för de olika betygsnivåerna. Han säger också att det viktigaste för eleven är utvecklingen och att det bör framgå för eleven på vilket sätt eleven utvecklats. Mats vill också ha tydligare anvisningar om vilken ”mängd” kunskap, som läraren ska lära ut. Han känner en osäkerhet, om det han lärt ut är tillräckligt, men konstaterar samtidigt att han efter terminens slut ändå har gått igenom det mesta och har ett underlag för att sätta betyg.

När det gäller respondenternas syn på ytterligare tänkbara bedömningsgrunder, ger Anna ett väl utvecklat svar när hon förordar ett samlat betyg för elevens färdigheter.

Det skulle också kunna finnas något samlat om hela eleven. Nu får eleven betyg i alla olika ämnen och man har sällan diskussioner med andra lärare.

Anna efterlyser mer diskussioner med övriga lärare, t.ex. angående elevens förmåga till logiskt tänkande eller praktiska färdigheter. Det bör också finnas mer betygsdiskussioner,

menar Anna, liksom att man bör kunna värdera färdigheter över ämnesgränserna. Hon menar t.ex. att en elev kan komma till sin rätt bättre i en liten grupp, t.ex. när det gäller en presentation och att ett helhetsbetyg för eleven skulle kunna ta hänsyn till sådana omständigheter.

Mikael efterlyser mer specificerade krav i de teoretiska delarna av ämnet musik, t.ex. när det gäller musikteori.

Nu står det bara att man kan sin musiklära men väldigt diffust vad man ska kunna och på vilken nivå.

Mikael påpekar också de särskilda svårigheterna som finns när det gäller bedömning i konstnärliga kurser. Han menar att det är svårt att ha samma betygskriterier för t.ex. jazz och klassisk musik och att det bör finnas mer ämnes- eller instrumentspecifika riktlinjer. Samtidigt inser han svårigheterna i att ha sådana riktlinjer, eftersom det finns så väldigt många olika varianter på hur ämnet musik utövas.

Mats efterlyser flera nivåkriterier och säger att det behövs tydligare kriterier för de olika nivåerna. Den nivåhöjning, som bör ske genom de olika årskurserna, finns inte, enligt Mats, tillräckligt tydligt angiven i kriterierna.

Frågan om på vilket sätt de intervjuade lärarna får vägledning i betygsättningen ger olika svar. Anna menar att det inte finns så många lärarkolleger att prata med när det gäller ämnet musik, samtidigt som hon anser att utbyte med kolleger är väsentligt. Även Tord anser att utbytet med lärarkolleger är viktigt. Mats framhåller att lärarna på kulturskolan ofta diskuterar elevernas prestationer i det olika sammanhang de medverkar. Han menar att det är viktigast och att det möjliggör en samlad bedömning av eleven.

Anna tar ett exempel från sin egen erfarenhet som lärare, när hon menar att utbyte med andra lärare kan vara värdefullt också för att få en individuell anpassning för eleven.

När jag 2002 blev klassföreståndare tillsammans ihop med en matte- och slöjdlärare träffade vi eleverna flera gånger i veckan. Han hade matte och slöjd och jag träffade dom i musiken och då kunde vi prata om vad eleverna hade gjort och bolla idéer och utifrån det lite mer öppnare sätt tänka kring eleverna. Hur gör jag ett prov? Det kan vara olika med eleverna, en del kanske jag sätter i grupp och någon kanske jag behöver enskilt. En behöver kanske vara beredd jättelångt i förväg och en annan kanske är bättre att – du vi går in och kör det här nu.

Mikael efterlyser utbyte med lärare på andra skolor, när det gäller vägledning i betygsättning. Han menar att det finns ett sådant behov av utbyte med lärare även på andra orter, för att man ska få bättre jämförelser hur den egna skolans eller klassens nivå är, i jämförelse med andra skolor och klasser på olika orter.

Jag kan tänka mig att elever på en skola som har en hög nivå, där är det svårare att få MVG än där man har en lägre nivå, som lärare har man ändå sina egna elever som utgångspunkt.

Ingen av de intervjuade lärarna lyfter fram utbildning som betydelsefull när det gäller vägledning för betygsättning. Det är oklart om det beror på att sådan utbildning inte förekommer. Tord hävdar att fortbildning inte förekommer. Han säger:

Löpande information har jag ju fått men ingen vidareutbildning, det existerar ju inte. Det existerar inte i skolan, fortbildning det finns inte. Det är något man glömt bort i skolan.

Även Mats hävdar bestämt att någon vidareutbildning i betygsättning i inte förekommer.

Sammanfattning

De intervjuade lärarnas uppfattning, angående frågan om styrdokumenten ger bra vägledning för betygsättningen, skiljer sig åt. Det finns dock en enighet om att utvecklingen gått mot tydligare styrning och bättre vägledning. Två lärare efterlyser tydligare vägledning angående vilken kunskap eleverna förväntas ha i vissa ämnen och på vissa nivåer. En lärare påpekar svårigheten att ha gemensamma betygskriterier i musik, där så många musikstilar och sätt att utöva musiken finns.

En lärare framhålleratt det skulle vara bra att ge mer utförliga omdömen om eleven i stället för rena betyg, eftersom det skulle ge eleven bättre vägledning om vad eleven kan. Den läraren framhåller också att det skulle vara värdefullt att ha ett samlat omdöme för elevens färdigheter på ett mer övergripande icke ämnesrelaterat plan.

Samtliga lärare anser att utbyte med andra lärare är det viktigaste när det gäller vägledning för betygsättning, men flera lärare påpekar att man är ensam i sitt betygsättande. En lärare uppger att det oftast är de egna eleverna som sätter betygsnivån och att ett utbyte med lärare på andra skolor och orter skulle vara bra. En av respondenterna pekar på att det var värdefullt för henne att under en tid vara klassföreståndare tillsammans med en annan lärare, eftersom det gav en samlad bild av eleven och möjligheten till individuell anpassning när det gäller t.ex. utformning av prov och uppspelningar.

Ingen av respondenterna uppger att man fått någon vidareutbildning i betygsättning.

In document Betyg i musik, syfte och funktion EXAMENSARBETE (Page 26-40)