För att få mer fakta om hur man som pedagog kan arbeta med elever som har Aspergers syndrom så har jag genomfört två intervjuer. Den första personen som jag intervjuade var en pedagogisk handledare och den andra en pedagog som nu arbetar i en 6-årsgrupp. Jag har valt att inte presentera intervjuerna ordagrant, fråga för fråga, utan att i en löpande text ta upp det som under intervjuerna sagts om hur man kan arbeta med dessa elever. Efter en genomförd intervju satte jag mig och skev ned vad som sagts vid intervjutillfället. Dessa dokument som då skapades skrev jag sedan ut för att efter det kunna stryka över de delar som jag har valt att använda mig av i mitt arbete. Den text som följer i nästa stycke har således inga fotnoter utan är hämtat från de intervjuades svar. Den person som arbetar som pedagogisk handledare kallar jag för Y och pedagogen som nu är verksam i en 6-årsgrupp kallar jag för Z.
5.1. Hur ska man arbeta med dessa barn enligt den intervjuade?
Det som dessa elever behöver är en tydliggörande pedagogik. De behöver svar på frågorna var ska jag vara, vad ska jag göra, hur länge ska jag hålla på, hur mycket behöver jag göra och vad händer sen. Det vet vi, säger Y. För att vi ska klara av att göra detta så måste vi kartlägga varje elev. Vad är det Pelle som har Aspergers syndrom behöver, vilka är hans behov? Vad är det Lisa som har Aspergers syndrom behöver, vad är hennes behov? De kanske inte alls behöver samma sak. Under många år så var det många som hävdade att dessa barn inte fanns, men nu så vet man bättre. Det finns en medvetenhet om att dessa barn finns även om de tänker annorlunda.
5.1.1. Individuella kartläggningar
När de individuella kartläggningarna görs med dessa barn så får man fram vad de tycker är okej och inte med deras skolgång, vilka arbetssätt och vilka material som eleven vill använda sig av är också de områden som tydliggörs, berättar Y. Kanske kan det vara så att eleven anser att det är okej att ha ett detaljerat schema över hela dagen på sin bänk, eller att det är okej att läraren ger eleven handskrivna anteckningar om lektionen. Det är även genom den
individuella kartläggningen som information om vad eleven uppfattar som vilande kan klargöras. Många av de elever som har Aspergers syndrom har nämligen svårt med att hålla en lagom nivå. Det kan exempelvis vara så att en elev har ett ämne som den tycker mycket om och då satsar allt, sedan så har den ingen kraft kvar till nästa pass. Därför är det viktigt att hitta något som eleven upplever som vilande och lägger in pauser för detta. Som exempel för
att tydliggöra problemet för dessa elever så använder Y sig av uttrycket tålamodsburk. Som pedagog får man då prata med eleven och försöka ta reda på vad det är som fyller elevens tålamodsburk. Efter att det är klargjort går det att arbeta vidare med att ta reda på vad eleven kan göra för att tömma ur tålamodsburken, vad som är vilande. Det kan vara svårt för dessa elever att sätta ord på vad det är som är vilande så här måste man som pedagog vara lite detektiv och hjälpa eleven att komma på olika vilande sysselsättningar. Vissa elever kan exempelvis tömma sin tålamodsburk genom att de sätter sig på någon lugn plats och läser i 20 minuter. Det handlar dock än en gång om att komma ihåg att alla elever är olika och alla behöver därför olika sysselsättningar för att tömma sina tålamodsburkar. Som pedagog och det också viktigt att komma ihåg att det som eleven säger sig uppleva och känna är det som gäller. Det går inte säga att så är det inte alls. Om det är så eleven har upplevt det så är det så det är. Därför är, än en gång, de individuella kartläggningarna så viktiga, säger Y.
5.1.2. Elevens delaktighet
Om det är situationer i skolan på lektioner som eleven upplever inte fungerar så har eleven ofta förslag på lösningar. Detta är viktigt att komma ihåg. Många gånger så glömmer vuxna i skolan att huvudpersonen är precis där med dem. Det är tyvärr många som pratar bredvid dessa personer på grund av att de har ett funktionshinder, säger Y. När det gäller att bryta eleven med Aspergers syndrom från ett beteende som inte fungerar så menar Z att man måste arbeta mycket med agerande och konsekvenser. Om eleven gör något som inte är acceptabelt så måste pedagogen på något sätt visa detta, exempelvis genom att de stannar inne på rasten.
Om man gör på detta sätt många gånger så kommer eleven att lära sig känna igen mönstret och tillslut klarar eleven av att bryta det som är på väg att hända innan det händer. Detta anser Z är viktigt att man arbetar mycket med.
Y anser inte att elever med Aspergers syndrom ska vara med vid krävande
elevvårdskonferenser. Detta grundar Y på att det vid dessa tillfällen sitter vuxna och frågar känsliga frågor samt bollar idéer, det är massor med prat och information och tankar som yttras. Eleven ska vara med först när det finns ett färdigt förslag. Y är medveten om att detta strider mot den allmänna uppfattningen. Självklart ska eleverna vara delaktiga anser den intervjuade men samtidigt ska delaktigheten vara något som gynnar eleven. Genom att arbeta på det här sättet, och presentera ett förslag för eleven, finns delaktigheten kvar men i ett smalare perspektiv. Det är inte en delaktighet som är kilometervis. Även Z berör området då hon menar att dessa elever inte ska ha för många alternativ att välja mellan. Yngre barn med denna problematik skall inte ha några alternativ alls i skolarbetet enligt Z. Därför kan eleverna
inte sitta med och planera hur kommande arbeta skall se ut. Z anser givetvis att man ska utgå ifrån eleven men samtidigt ska allt som sker i skolan ske utifrån vad som är det bästa för eleven.
5.1.3. Pedagogens tid
Det kan vara lite mer arbetsamt för pedagogen att ha en elev med Aspergers syndrom i
klassen just på grund av att denna elev kräver en väldigt detaljerad och tydlig planering, enligt Z. Sedan så beror det ju på vilken grad av problematik som eleven har. Generellt gäller dock att det som det tar extra av pedagogen när den har en elev med Aspergers syndrom i klassen får pedagogen igen, plus mer där till, när allt fungerar för eleven och alla andra i gruppen, enligt Z. Enligt Y kan det för pedagogen vara lite mer arbetsamt under den första perioden som den har en elev med Aspergers syndrom detta på grund av att pedagogen då får framställa det extra material som eleven behöver. Det kan exempelvis vara så att eleven behöver ha ett detaljerat dagsschema som är kompletterat med bilder. Då kan det ta ganska mycket tid att ta fram bilder och göra i ordning dessa bilder. Sedan när man väl har gjort detta en gång så finns allt material och då blir det inte speciellt mycket mer arbetskrävande för pedagogen att arbeta med eleven som har Aspergers syndrom i jämförelse med en ”vanlig”
elev, anser Y. Det som många av dessa elever behöver och som kan ta mest tid när det gäller extraarbete för pedagogen är enligt Z bilder. De flesta av de elever med Aspergers syndrom som hon arbetat med har fått det betydligt enklare i skolan tack vare bilder. Även Z säger dock att det arbete som man får lägga ner extra för att skapa detta bildbatteri är något som man får igen med råge när dessa elever får en fungerande skolgång.
5.1.4. Mål och motiverade elever
När man arbetar med dessa barn så är det viktigt att man sätter upp mål som är nåbara. Två, tre mål kan vara mer övergripande men dessa ska sedan i sin tur ha ett par delmål var. Eleven behöver få en extra uppmuntran och ett bevis på att den klarar något och att den ha lärt sig något, säger Y. Om arbetet genomförs på detta sätt så blir det lättare för eleven att se just det.
För att motivera eleven går det också använda eventuella specialintressen som eleven har för att underlätta arbetsgången. Det är dock endast genomförbart om eleven har ett specialintresse som går anpassa så att det blir en naturlig del i arbetsgången. Det kan finnas elever som exempelvis har som specialintresse att bryta mot alla regler som finns. Detta är då inte ett specialintresse som är lämpligt att använda sig av i undervisningen för att motivera eleven.
När det gäller dessa specialintressen så har inte Y mött det på samma sätt som det många gånger beskrivs böckerna. Y menar att visst kan dessa elever ha ett visst område som de
intresserar sig för men det är inte ett område som de konstant har som intresse utan det växlar vilket område eleven är intresserad av. Inte heller Z säger sig ha stött på ett sådant konstant intresseområde som det skrivs om i litteraturen.
5.1.5. Tydlighet
Det har framkommit att något som är viktigt för dessa barn under deras skolgång är en
tydlighet. Det här med att arbeta problembaserat, att inte ha någon struktur, är det många barn som far illa av. Det är många som inte klarar det, anser Y. Även Z menar att något av det viktigaste man som pedagog ska tänka på när man arbetar med dessa barn är tydlighet. Att man har planerat precis vad man ska göra. Det går inte att ge dessa elever några alternativ, menar Z, i alla fall inte när man arbetar med yngre barn. De behöver veta precis vad man förväntar sig att de ska göra.
För att man som pedagog skall klara av att arbeta med elever med Aspergers syndrom, säger Z, är det viktigt att man är tydlig som person. Detta är något som man antingen är eller inte.
Det är inget som Z har sett någon lyckats ändra på. Som pedagog är det också viktigt enligt Z att man klarar av att vila i kaoset. Det är viktigt att vara medveten om att det kan gå fel ibland, för det kommer det att göra. När man då är i det kaos som uppstått så är det ingen idé att jaga upp sig utan det är bättre att vila i kaoset. Att konstatera att det har hänt, kanske komma fram till hur det hände och fundera över hur man ska undvika att det händer igen.
5.1.6. Be om hjälp
Om man som pedagog har en elev med Aspergers syndrom och inte riktigt vet vad man ska göra, då ska man inte vänta allt för länge innan man skaffar hjälp, säger Y. Pedagoger som arbetar i Karlstads kommun har pedagoghandledare som de kan vända sig till för att få hjälp.
Det är dessutom en hjälp som inte kostar något. Här sticker Y ut lite när hon menar att man kanske inte i allt för stor utsträckning ska ta hjälp och råd från sina kollegor. Detta för att det än idag finns många pedagoger på skolorna som skyller elevernas beteenden på exempelvis föräldrarna, menar den intervjuade. Istället bör man som sagt vända sig till en pedagogisk handledare. Y rekommenderar att pedagogen söker hjälp innan denne kör fast helt. Detta för att den pedagogiska handledaren inte ska behöva börja sitt arbete med att starta upp ett helt maskineri som har stannat utan kan då istället koncentrera sig på vad det är som eleven behöver. När det gäller just den handledningen så ser Y att det finns två delar. En del som fokuserar på eleven och vad det är den behöver. Den andra delen fokuserar på frågan vad jag som pedagog kan göra annorlunda. Det går aldrig att ändra på barnen utan det är pedagogen som måste ändra på sig själv. Det är dock inte helt ovanligt med att pedagoger drar sig för att
söka hjälp. Detta tror Y beror på att lärare är av den åsikten att de klarar detta själva, att det ligger en vana i att klara sig själv inom läraryrket.
5.1.7. Positiva olikheter
Något som Z lyfter fram som viktigt är att man som pedagog ska arbeta mycket med att få eleverna att se att alla är olika. Detta är en av de stora fördelarna när man har en elev med Aspergers syndrom i klassen, enligt Z. Alla barnen ska veta och acceptera att alla människor är olika. Y lyfter fram att det är viktigt att man som pedagog ska prata med barnen, både med den som har diagnosen Aspergers syndrom och med de som finns runt denna person. Y rekommenderar att någon vuxen och kunnig inom området går ut och informerar i klasserna om de har en klasskamrat med denna diagnos. Att den vuxne och barnen tillsammans i
klassen pratar om vad denna problematik kan innebära och hur den påverkar den elev som har det. Att man öppet och ärligt benämner diagnosen med sitt rätta namn. Y drar här en parallell till hur man skulle göra om man hade en elev med diabetes i klassen. Då är det vanligt att någon går ut med namnet på diagnosen samt vad den innebär för den eleven som har den.
Detta bör göras även med diagnosen Aspergers syndrom för att skapa en förståelse hos de andra eleverna i klassen. Om det görs på detta sätt så arbetas det samtidigt med att eleverna får en större förståelse för att alla människor är olika. Både Y och Z är av den uppfattningen att elever med Aspergers syndrom ska vara integrerade i ”vanliga” klasser så länge som det är det bästa för den eleven. Det kan vara så att eleven har så stor problematik att det inte
fungerar för denna att gå i ”vanlig” klass och då kan man fundera på vilken annan grupp som kan vara lämplig för eleven att gå i.