Studiens resultat kommer här belysas utifrån det sorterade och reducerade material som valts fram. Inom varje intervjufråga har svaren sorterats in i kategorier som belyser vad resultatet innehåller. Resultatet bygger på två huvudteman, anpassar verksamheten och resurser som sedan har komprimerats ner till nio kategorier. Anpassningar av verksamheten berör hur respondenterna beskriver hur dem utformar verksamheten. Miljöfaktorer beskriver vilka anpassningar förskollärare behöver göra utifrån miljön för att den ska anpassas utifrån barnet.
Hjälpmedel för barnet hänvisar till olika föremål/material som kan användas för att underlätta vistelsen i förskolan. Att arbeta med diagnosen ADHD lyfter förskollärares erfarenheter i att arbeta med diagnosen ADHD i en barngrupp. Bristande erfarenheter av diagnosen ADHD hävdar istället bristerna av erfarenhet kring att arbeta med barn som diagnostiserats. Konflikt kontra problemlösning beskriver de svårigheter en förskollärare kan ha i situationer där de inte kan hantera ett barn med ADHD. Förskollärares förhållningssätt lyfter hur förskollärarna förhåller sig till barn med ADHD och de situationer som barnet lätt kan hamna i.
Specialpedagog bygger på de hjälpmedel en förskollärare kan få i sitt arbete med barn som uppvisar tecken på eller som blivit diagnostiserade med ADHD. Privat regi beskriver privata förskolors tillvägagångssätt när dem är i behov av resurs.
Förskollärare beskriver anpassningar av verksamheten
Anpassningar av verksamheten
Förskollärarna i respektive intervju beskrev det ofta som att ett bra sätt att anpassa verksamheten på var att göra mindre barngrupper och att det kunde leda till positiva effekter för barnet som uppvisar tecken på ADHD eller som blivit diagnostiserad med det.
Men ofta handlar det ju om, att vara i mindre grupp, att vi ser till att dela på stora barngruppen så att barnen får vistas i mindre grupper oavsett vad de ska göra egentligen.
Minimera sammanhangen lite så att det blir lättare att överblicka och att det blir ju färre intryck och lite mindre stimulans för alla då som kan vara störande om man då har svårt att koncentrera sig. (Respondent 2020-10-21)
I citatet ovan beskriver förskolläraren att det handlar om att anpassa verksamheten för barnen genom att minimera barngrupperna. Genom att minimera kan förskollärare försöka få en överblick över sammanhanget barnet vistas i och därav minska intrycket av diverse saker som lätt kan bli störande för barnet i fråga. Det handlar om att hitta de faktorer som kan påverka barnets koncentrationsförmåga och vad de ger för effekter i längden. En annan förskollärare beskriver behovet av att anpassa rummen:
26
Sen finns det ju andra anpassningar också, är det rummen till exempel, att det är rörigt i rummet för den här personen, att det är massa saker, utgå ifrån det då. Plock bort en massa eller plock ner en massa så det blir att den når och inte behöver stå där och kanske knuffas.
Ett synintryck som är rörigt det kan ställa till kaos, så tänker jag. (Respondent 2020-10-23) Förskolläraren menar här att ett alternativ är att se över hur rummen är konstruerade. Hur placeras diverse saker för barnen, vad är lättillgängligt och inte. Men också att även fast sinnesintrycket för oss utan diagnos ger oss en positiv känsla över rummet, betyder det inte att det är detsamma för barnet som ska finnas i det. Det är därför betydande att se över vilka miljöfaktorer som kan påverka.
Miljöfaktorer
En av förskollärarna beskrev väldigt tydligt hur miljöfaktorerna kan påverka hur barnets vistelse blir i verksamheten:
Att liksom lägga in det som gör att det funkar och skala av miljön, det får inte vara för mycket intryck. Teckningar till exempel på väggarna. Göra miljön tydlig att här har du din plats, här ska du ha dina skor, här ska du hänga dina kläder och tydliggöra så att det bli tillgängligt så. (Respondent 2020-10-21)
Här beskriver förskolläraren hur ett bra tillvägagångssätt är att försöka skala av den miljö som barnet vistas i då intryck kan göra det svårt för barnet. Ett exempel som förskolläraren tydligt lyfter är vad som sitter på väggarna och i det här fallet beskriver hen det som att teckningar på väggarna kan verka för att göra det svårt för barnets koncentration. Men det handlar även om att göra det tydligare för barnet i verksamheten. Att tydliggöra var barnet har sin plats, var den ska ställa av sig sina skor och hänga upp sina kläder, är få saker som kan underlätta vistelsen i verksamheten. Att som förskollärare tänka på att tydliggöra och därefter göra det tillgängligt för barnet.
En annan förskollärare beskriver hur hen istället för att enbart se barnet, tänker på att göra miljön anpassad för alla:
Ja anpassningar det är ju lite hur pass, hur symptomen utvisar sig för jag tänker att det är olika för olika barn. […] Sen försöker man ju ändå göra en miljö så att alla ska kunna delta och vara aktiva i verksamheten, så att dels att inte ha för mycket stimuli runt aktiviteter, ha det ganska inramat, det är väl det första jag tänker på. (Respondent 2020-10-19)
Det förskolläraren beskriver här verkar ju för att verksamhetens miljö ska vara anpassad för alla och bli inkluderande. Förskolläraren tar inte fasta på att det här barnet har svårigheter, utan förskolläraren menar att vikten ligger vid att försöka utforma en miljö där alla kan delta oavsett diagnos eller inte. Men även att försöka återkomma till tanken om att det krävs att barnet inte har för mycket sinnesintryck runt om och att förskolläraren väljer att utforma miljön på ett tydligt sätt. Att alltid tänka på hur miljön ser ut på vår förskola för att underlätta barnets vardag.
En annan faktor som många av förskollärarna tryckte på var hur anpassningar görs utefter rutinerna och vilka hjälpmedel som kan underlätta övergångar för de barn som uppvisar tecken på eller har diagnosen ADHD:
Men annars är det ju att göra allting tydligare, med bilder och med, man kan köra med tidsklockor eller vad heter dem här… Ja det finns ju runda och det finns timglas och ja.
27
Och att man vet vad som kommer att hända, att man har bilder på vad som kommer hända under dagen och, bilder hur man ska klä på sig och, förstärk med tecken för att det ska bli tydligare och att man själv håller sig lugn och inte stissar upp. Och finnas tillgänglig och inte lämna ensam, att vara där så att man kan hjälpa till om det blir någon konflikt med något annat barn eller så. (Respondent 2020-10-23)
I citatet ovan beskriver förskolläraren att rutinerna i verksamheten ska göras mer anpassade för barnet och därför behöver det vara tydligare. Med hjälp av exempelvis bilder och timglas.
Genom användandet av bilder kan förskollärare, som förskolepersonal, visa vad som ska ske men också beskriva händelsen som kommer ske. Men av det som förskolläraren beskriver handlar det mest om att vara tillgänglig själv och att inte lämna barnen ensamma utan att finnas till hands för att hjälpa till vid rutiner och diverse andra situationer barnet kan ställas inför.
Tre av förskollärarna beskriver hur individuella anpassningar kan vara behjälpliga för de barn som uppvisar svårigheter, en förskollärare berättar:
Så det är ju, man gör ju inte alltid samma sak för alla barn, även fast man misstänker att den har ADHD, kan det vara att ett barn behöver sin Ipad till exempel för att kunna vara med på vilan. Medan ett annat barn kanske behöver sitta i en famn. Ett annat barn kanske behöver att en sitter bredvid och håller handen. Eller ett annat barn kanske behöver sitta själv i ett hörn, så det är ju individuella anpassningar efter barnen men det som man gör gemensamt är handlingsplanen för att få syn på barnets styrkor och vad vi kan göra för att göra dagarna bättre helt enkelt och att dem kan delta. (Respondent 2020-10-19)
Det förskolläraren menar i citatet ovan är vikten av att inrätta anpassningar åt de barn som uppvisar svårigheter, detta för att barnet ska kunna delta likvärdigt som andra barn utan svårigheter. Anpassningarna i rutinerna varierar från barn till barn och det är väldigt situationsbundet kring vad som kan behövas ytterligare för att barnet ska kunna delta aktivt i verksamheten. I grund och botten handlar det om att verka för barnets styrkor och göra det möjligt för barnet att delta. Det handlar även om att ta till hjälpmedel, för att barnet ska kunna få möjlighet att ingå i verksamhetens planering. Det finns dock mängder av olika sätt att tillta för att barnet ska få den hjälp som behövs för att få vara delaktig.
Hjälpmedel för barnet
Det förskolläraren vill poängterar här är att ett hjälpmedel hen kan använda sig av, är sig själv:
För det första är det ju viktigt, tror jag, att man som personal är med. Man är med barnet och ser till att det inte blir några misslyckanden. Utan, alltså, att det blir bra saker, men då gäller det att man är närvarande hela tiden. (Respondent 2020-10-23)
Det tyder på att det är viktigt som förskollärare och även övriga i arbetslaget, att vara lättillgänglig för barnet som har vissa svårigheter. Att följa och guida barnet genom dagen och se till att dagen blir positiv för barnet. Men som förskolläraren understryker, det gäller att vara närvarande hela tiden.
Det finns som sagt många olika hjälpmedel att använda sig av och många av förskollärarna lyfte timglas, bildstöd, föremål med mera som bra tillvägagångssätt för att hjälpa barnet under dagens gång i verksamheten. En av förskollärarna beskriver hur det går att förbereda barnet på vad som komma ska:
28
Jag tycker när man jobbar med yngre barn så och som har ADHD eller någon typ av svårighet som dem behöver hjälp med, så kanske det inte alltid lönar sig att sätta sig ner och prata och berätta om att “imorgon kommer fotografen och det kommer gå till såhär”
utan man får nästan visa på något vis, göra ett rollspel eller vad som helst, att man gör lite på det viset. Men på något vis så man får barnen att förstå eller att man har en nalle, eller att man har en bok och läser om hur gör man när fotografen kommer. (Respondent 2020-10-21)
Ett bra tillvägagångssätt i arbetet med att hjälpa ett barn med misstankar om eller som fått diagnosen ADHD är exempelvis att använda böcker eller rollspel för att tydliggöra hur något kommer att gå till. Förskolläraren menar hur det kanske inte alltid är ett bra arbetssätt att försöka förklara för barnet rakt upp och ner vad som kommer ske under morgondagen och vad som förväntas av barnet det kan bli för abstrakt. Förskollärare behöver därför tänka på att tydliggöra för barnet och där kan exempelvis en nalle eller figur visualisera det på ett begripligt sätt för barnet.
Däremot lyfter förskolläraren andra hjälpmedel som kan användas, men som hen dock inte ställer sig positiv till:
Alltså jag gillar inte prylar, jag tycker ah det finns ju tyngdvästar och det finns stressbollar och det finns massa med sådant men jag tycker bara att det trasslar till livet för mig och det blir bara krångligare. Det som jag tycker fungerar bäst är bemötandet som är så himla viktigt, att man själv håller sig lugn och inte rycks med när barnet far iväg i sina impulser eller vad den gör och försöker hålla sig lugn. (Respondent 2020-10-21)
Det finns andra möjliga sätt att ta till när förskollärare vill hjälpa ett barn, exempelvis genom tyngdvästar eller stressbollar. Däremot menar denna förskollärare att det istället lätt kan bli ett störningsmoment och poängterar istället att det viktigaste är hur hen bemöter barnet och hur hen själv hanterar situationer där det kan uppstå impulser från barnets håll.
Ett annat tillvägagångssätt handlar om att lägga in rörelseaktiviteter:
Och sen lägga in mycket rörelse oavsett om du är inne eller ute, att det är okej att röra på sig och att man lägger upp undervisningen så att det inte krävs att man ska sitta still utan det ingår i undervisningen. Att nu ska du gå och hämta det här eller röra på dig eller nu reser vi oss upp och gör en rörelsesång eller så. (Respondent 2020-10-21)
Förskolläraren här understryker vikten av att lägga in rörelseaktiviteter i undervisningen. Att visa för barnet att det är okej att röra på sig och även ta bort förväntningarna på att barnet måste sitta still. Att försöka influera detta i verksamheten för att underlätta dagen för det barn som uppvisar tecken på eller fått diagnosen ADHD.
Att arbeta med diagnosen ADHD
Att arbeta med diagnosen ADHD i en barngrupp har vissa av förskollärarna erfarenheter i och kan beskriva hur de arbetat. Medan andra förskollärare saknar helt erfarenhet eller kunskap av att arbeta med ADHD i en barngrupp. En förskollärare beskriver det såhär:
Jag tänker nog att man, överlag så är vi ju alla olika så att det behöver man ju arbeta med vilket fall som så jag tror inte att, eller det är väl mer om det kommer frågor tänker jag, att man är ärlig med att vi är olika och har olika behov. Men annars så tror jag inte att jag
29
skulle lyfta det så i barngruppen, mer än vanligt, för jag tänker att man alltid visar på att vi alla är olika i alla fall. (Respondent 2020-10-19)
Förskolläraren poängterar hur olikheter är något som generellt sätt ska arbetas med i förskolan, där olika svårigheter som barn kan ha ska lyftas fram. Förskolläraren poängterar vikten vid att vara ärlig om att det finns olikheter och att det finns individer som har olika behov. Däremot nämner förskolläraren att hen inte skulle lyfta det i barngruppen på ett sådant sätt att det rör just ADHD utan att det ska ske naturligt i arbetet med olikheter.
En annan förskollärare lyfter att det kan vara problematiskt i vissa fall att lyfta olikheter eller diagnosen ADHD, där behöver förskollärarna få vårdnadshavarnas godkännande:
Jag har faktiskt aldrig gjort det med yngre barn, det beror lite på vad föräldrarna säger tycker jag, för att de flesta föräldrarna vill inte att man ska prata med de andra barnen om det och då får man ju inte göra det. […] Men jag har varit med om att föräldrarna också har velat det och då finns det jättemycket material, det finns ju filmer och det finns böcker och sådant som man kan läsa och det lönar sig liksom inte att försöka dölja för resten av barngruppen att någon har svårigheter med någonting för det vet ju dem redan och det vet dem nästan bättre än vad jag vet och de vet ju precis att det här barnet behöver hjälp med att gå på toaletten, eller det här barnet behöver hjälp med ah vad som helst, det här barnet behöver hjälp med när den hittar på dumma saker oså. Så barngruppen vet ju men det kan ju vara roligt och att dem förstår bättre vad det handlar om, men generellt kan man ju prata med barnen och det tycker jag man ska göra också och berätta att det finns olika svårigheter man kan ha. (Respondent 2020-10-20)
Att arbeta med olikheter eller svårigheter som förskolläraren här ovan beskriver det som behövs diskuteras med vårdnadshavare. Förskolläraren anser att i första hand behövs ett godkännande av barnets vårdnadshavare. Det behövs för att förskolläraren ska kunna delge den övriga barngruppen varför barnet skiljer sig från dem och att barnet har vissa svårigheter.
Förskolläraren understryker dock att de gånger en vårdnadshavare har godkänt det, har hen tilltagit material som lättare kan beskriva och förklara för barngruppen vad exempelvis diagnosen ADHD innebär. Men oftast är barngruppen i sig redan medvetna om vad det innebär och hur barnet i fråga har för svårigheter.
Ytterligare en förskollärare framhäver vikten vid att belysa olikheter i barngruppen och att inte blunda för det som finns framför en:
Man ska inte blunda för saker, utan man säger att den här personen har svårt för att, och då ska vi hjälpa och då är det bra att få med de andra barnen i det. Om nu ett barn har svårt att sitta still, bekräftar man det och säger att det finns barn som har svårt med det, men det är inget konstigt. Göra det så naturligt som möjligt, att vi alla kan ha svårt att sitta still, även jag som pedagog, prata kring det vad det än kan vara, om den är aggressiv eller vad de kan vara. Ge barnet i fråga de verktyg den behöver i bemötandet av andra barn. Att man är med och berättar tror jag, sen behöver man inte berätta allt men det man ser att barnen märker det kan man väl prata om, tänker jag. (Respondent 2020-10-20)
Att göra barngruppen inkluderad i barnets svårigheter eller diagnos är ett sätt att kunna stötta och hjälpa utifrån det som förskolläraren beskriver. Att bekräfta dels barnet, dels barngruppen, i att det här barnet har exempelvis svårigheter i att sitta still. Att vara öppen för dialog kring vad det kan vara och att försöka ge barnet de verktyg som den behöver i bemötandet av sina kamrater i barngruppen. Även här handlar det om, enligt förskolläraren, att vara tillgänglig och
30
inte alltid nämna allt som rör diagnosen. Om barngruppen märker att ett visst barn beter sig annorlunda, lyfter förskolläraren det med barngruppen och pratar om det gemensamt.
Bristande erfarenheter av diagnosen ADHD
Fem förskollärare framhäver att de inte besitter någon erfarenhet av att arbeta med diagnosen ADHD i barngruppen. En förskollärare framhäver det såhär:
Jag tror faktiskt att jag inte varit med om att något förskolebarn jag arbetat med fått diagnosen. Däremot har jag varit med om att de barn som man jobbat med på det sättet som jag beskrev förut, senare upp i skolålder och så har fått en diagnos. Jag upplever att det är väldigt ovanligt att barn i förskolan har diagnos. (Respondent 2020-10-21)
Citatet visar att förskolläraren inte varit med om att ett barn hen arbetat med fått diagnosen vilket har lett till att behovet av att arbeta med det inte funnits i barngruppen. Förskolläraren beskriver även hur ovanligt det är för förskolebarn att bli diagnostiserade i förskoleåldern och att detta sker vanligast när de har kommit upp i skolåldern.
Just den diagnosen har jag inte arbetat med så. Inte med något barn som haft diagnos… Så det kan jag inte svara på. Jag skulle kunna svara på hur jag skulle vilja… men det är en helt annan sak. (Respondent 2020-10-23)
Övriga förskollärare som beskrev att de inte har någon erfarenhet av att arbeta med barn med diagnostiserad ADHD kunde inte besvara anledningarna till det. Men av citatet här ovan tolkas det som att det är på grund av att barn oftast inte diagnostiseras i förskoleåldern. Som förskolläraren beskriver hade hen gärna velat förklara hur hen skulle vilja arbeta med det i barngruppen, men det handlar om något helt annat.
Konflikt kontra problemlösning
Det kan lätt uppstå situationer där förskolläraren inte vet hur ett barn kan hanteras med misstänkt ADHD eller med diagnosen ADHD. I det allra flesta fall har det med situationer där
Det kan lätt uppstå situationer där förskolläraren inte vet hur ett barn kan hanteras med misstänkt ADHD eller med diagnosen ADHD. I det allra flesta fall har det med situationer där