Under läsåret 2001-2002 följde en dokumentärfi lmare, Jan Linell, Musikprojektet, och kom fl era gånger i månaden för att följa arbe- tet. Som jag diskuterat i metodavsnittet fi nns det en risk att eleverna var alltför medvetna om att de fi lmades, men då fi lmningen pågick i ett helt år tyckte jag mig märka hur eleverna till slut glömde bort att de fi lmades. Fördelen är med fi lmen är ju att den faktiskt befann sig mitt i verkligheten, de konfl ikter som utspelar i fi lmen sig fanns på riktigt, kan jag som deltagande observatör bekräfta. Totalt användes över 80 timmars råfi lm, för att göra en dokumentär som varade i lite över 50 minuter. Av de 50 minuterna handlar endast några få minu- ter om den musikgrupp bestående av fl ickor som jag har studerat. Anledningen till att jag följt just dem, är att i skildringen av gruppen speglas läsårets olika moment på Musikprojektet: den kreativa pro- cessen med dess konfl ikter och upplösningen av dem. Särskilt en in- divid i gruppen har intresserat mig –Mia - därför att jag menar hon i fi lmen är ett exempel på hur en IV-elev kan reagera när de ställs inför en utmaning de uppfattar som verkligen viktig att klara av. Jag ger en kort skildring av de scener som förekommer i fi lmen, och gör därefter en egen tolkning efter varje scen. Min tolkning innehål- ler kommentarer om vilken roll i konfl iktslösningen de olika grupp- medlemmarna har, och i min tolkning har jag använt mig av repliker, kroppsspråk, minspel och tonfall. Metoden kan tyckas väl subjektiv, men jag fi nner observationen meningslös om jag inte kan använda mer än själva replikskiftena i min tolkning. Till slut summerar jag min observation av fi lmen och kommer då också att peka på berö- ringspunkter med resultatet från intervjuerna med lärarna.
Gruppen kallade sig ”Sweet Devils” och bestod av fyra fl ickor: Bea- ta, Mia, Pernilla och Anna (namnen fi ngerade). Eftersom jag var lä- rare under det år fi lmen spelades in vet jag att det var Beata som var den drivna rent musikaliskt, vilket visade sig i hennes piano- och trumspel.
Observation av dokumentärfi lm
Den konfl ikt vi får följa i fi lmen handlar om att Beata skrivit en me- lodi som på något sätt ska fogas samman med en text en annan gruppmedlem skrivit – vem framgår inte.
Scen 1:
Beata visas för sig själv i halvbild, medan de andra står tillsammans och Anna säger: ”Ställ upp- gör något!”
Beata: ”…men ni får fi xa till texten. Jag har gjort en melodi, men ni får fi xa till texten.”
Mia: ”Jamen, du måste visa hur du vill ha den”.
Anna: ”Vi vet ju inte om det är för många ord eller för lite.” (allmän ordväxling)
Mia: ”Du måste visa hur du menar och hur du vill göra. Ja, men kom då”!
Min tolkning: Replikskiftet kan verka oskyldigt men vid observa- tion av själva fi lmen anser jag mig se i Beatas ansikte hur pressad hon är av de övriga i gruppen. Det faktum att hon står för sig själv, medan de andra bildar en enhet förstärker hennes isolering. Dock står Mia kvar när de andra går och försöker med ett ”Kom då!” få med Beata i arbetet.
Inför scen 2 har de haft en dispyt på ett bandmöte om hur de skall bli klara i tid med sina låtar inför den viktiga studioinspelningen. Lärarna har en deadline varefter alla låtar skall vara klara, och nu närmar sig denna deadline utan att de lyckats foga ihop Beatas mu- sik med texten.
Scen 2:
Mia: ”Då får du ju sätta dig ner och fi xa det, ju”! Beata: ”Vadå, jag kan ju inte fi xa texten”.
Mia: ”Ja, men då säger man: kom och hjälp mig här! Så fi xar vi det tillsammans, eller hur”? Man måste ge lite för att få lite, eller hur?
Beata: ”Ja, ja”. Mia: ”Mm”
Min tolkning: Än en gång är sättet det sägs på, viktigare än själva orden. Genom med den fart Mia levererar replikerna och genom ett ytterst bestämt minspel, ger hon mig ett intryck av koncentrerad viljestyrka: låten måste bli färdig.
Scen 3:
I denna scen får vi se hur eleverna helt enkelt lyckas foga ihop text och musik sittandes vid ett piano. Mia får å gruppens vägar kommentera: ”Man får ju respektera och acceptera varandra, så går det slut.”
Min tolkning: Mia säger sin kommentar med stort allvar, medan särskilt Anna himlar med ögonen, vilket jag menar är en illustration av under vilka omständigheter Mia utförde sitt arbete som medlare. Intrycket av att det inte var helt enkla gruppmedlemmar att medla emellan förstärks av fi lmens kortporträtt av Anna, där hon berättar om hon alltid löst konfl ikter genom våld. Hon vittnar om hur alltid slagits, och att detta beror på den enorma ilska hon bär inom sig. Hon fortsätter också med att nu har hon lärt sig hantera konfl ikter utan att ta till våld.
Scen 4:
Sekvensen från studion börjar med att Mia ska sjunga och hon säger att hon är nervös, vilket också syns. Jag nämner Mias nervositet för att understryka hur viktigt själva dagen i studion är för eleverna. Sekvensen fortsätter i studions kök.
Anna: ”Du och jag (pekar på Mia) går in och mixar6 låten, okej”?
Beata: ”Ja”.
Anna: ”Vi skiter i dig”. Beata: ”Ja, det är lugnt”.
Anna: ”För kolla! Det är bättre om vi gör det - vi kommer att göra det bra för alla”.
6 Mixa betyder att man i efterhand ordnar upp och balanserar de instrument
Min tolkning av sekvensen: Tvärtemot tidigare ordväxlingar, sker denna i en vänskapligare anda – orden sägs med ett leende. Den snabba beslutsgången kan samtidigt tolkas som rollerna i gruppen efter snart åtta månader är fi xerade. Scen 4 fortsätter med att grup- pen lyssnar i studion på resultatet, och deras allvar och anspänning syns i deras ansikten. En av medlemmarna börjar gråta av rörelse medan de andra ser lättade och nöjda ut, om än något generade.
Scen 5:
I scen fem intervjuas Mia av fi lmaren, och hon ger sin bild av vad som skiljer Musikprojektet från den vanliga skolan.
Mia: ”Vanliga lärare - de har inte den respekten... de har inte den tiden att lära känna oss elever. Här är bara arton elever, och det är en helt annan kontakt. Man bryr sig om alla.”
Scen 6:
Scen 6 består av några sekvenser från nästsista dagen på Musikpro- jektet när skivan är kommen från presseriet och packas upp ur kar- tongerna. Eleverna jublar, dansar och gråter om vartannat, i en up- penbar glädje av att skivan är klar.
Summering av observationen
Enligt resultatet i intervjuerna har Musikprojektet som konkret mål att göra en skiva, samtidigt som lärarna har som övergripande mål att lära eleverna att fungera i arbetslivet och i skolan. Detta gör man genom att lära eleverna ta ansvar för tider, utrustning, varandra osv.
Detta låter ju enkelt men i dokumentärfi lmen får vi se de svårigheter som möter en grupp på väg mot målet. I gruppen fi nns det dels en ren okunnighet kring hur man fogar ihop och text och musik, och detta problem förstärks av att tre av fl ickorna bildar en gemenskap gentemot den fjärde. Denna låsning i gruppen dyrkas enligt fi lmen inte upp av lärarna, utan av eleverna själva, vilket också är det ut-
talade målet för Musikprojektets lärare enligt intervjuresultatet i ka- pitel fem: eleverna ska ta ansvar, de ska genom arbete med musiken lära sig samverka i grupp och lära sig lösa problem. Det särskilt in- tressanta i observationen är den brobyggarroll Mia tar på sig. Ge- nom att ömsom vara vänligt inbjudande, ömsom vara hårt pådri- vande får hon gruppen att röra sig mot målet. Sådant ser lärare ständigt, men här handlar det om IV-elever som tidigare inte funge- rat i skolan. Varför fungerar Mia konstruktivt just i denna sociala situation, då hon enligt egen utsago hade stora samarbetssvårigheter i sin tidigare skolgång? Den frågan besvaras inte i fi lmen, men jag återkommer till den i kapitel 7.