I detta kapitel presenteras de resultat som materialinsamlingen lett till, vilka kategoriserats utifrån intervjufrågor, syfte och forskningsfrågor.
4.1. Arbetsgivarens syfte med gymnasielärares
kompetens-utveckling
Enligt de två rektorer vi intervjuat är syftet med kompetensutveckling för gymnasielärare främst att höja kvaliteten i skolan. De menar att målet för all kompetensutveckling är att erbjuda eleverna en bättre utbildning och skolgång. Allt arbete måste i slutändan gagna eleverna. Genom att höja kvaliteten i skolan ger man fler elever chans att nå målen. En rektor säger i rollen som arbetsgivare
Det är ju en av de viktigaste investeringarna man gör i sin personal, att man ger dem kompetensutveckling.
(Rektor A)
Syftet med kompetensutveckling inom undervisningsämnena är från rektorernas sida att stärka lärarna. En säker lärare, menar de, flyttar fokus från sig själv i en undervisningssituation till elevens behov. En säker lärare ser eleverna på ett tydligare sätt. Syftet med ämnes- arbetslagsresorna är dels att lärarna ska få möjlighet till ämnesfördjupning och dels att bygga ihop laget. Fokus hos rektorerna ligger på den nationella läroplanen, snarare än på de specifika kursplanerna. Rektorerna menar att en lärare kan vara stark i sitt ämne men svag vad gäller skolans övriga uppdrag, t.ex. det som handlar om att arbeta med människor.
4.2. Vilka former av och i vilken utsträckning arbetsgivaren erbjuder
kompetensutveckling
De olika former av kompetensutveckling som arbetsgivaren erbjuder de tillfrågade lärarna är föreläsningar, seminarier, workshops, litteraturstudier och ämnes- eller arbetslagsresor. De senaste tre åren har det varit fokus på Kunskap och Bedömning, en generell fortbildning som Luleå Kommun köpt som en tjänst från Uppsala universitet. Tanken med Kunskap och
Bedömning är att skolan ska få en nationell och mer likvärdig bedömning och betygssättning,
detta ska stärka arbetet med att eleverna har rätt att veta hur de ligger till i ett ämne och att eleverna under arbetets gång ska veta hur de når målen och vad som eventuellt fattas. Fortbildningen baseras på den nuvarande skolplanen och de nuvarande betygskriterierna. En annan generell fortbildning har handlat om nya gymnasiereformen för 2011 (Gy11).
En av de tillfrågade lärarna har under hösten drivit ett litteraturprojekt tillsammans med sina arbetskollegor. De skulle gemensamt läsa forskningslitteratur om bedömningsmatriser som sedan skulle diskuteras i samtal. Projektet lades ned efter tre tillfällen då tiden för studierna låg utöver lärarnas undervisning och tiden inte räckte till.
Några av lärarna har även deltagit i en utbildning om mänskliga rättigheter som bekostats av arbetsgivaren och skett under arbetstid. Det har även förekommit föreläsningar om sådant som berör det administrativa arbetet i skolan, såsom förändringar i teknik samt konflikthantering, åtgärdsprogram, matriser och rättning.
20
En lärare uppger att denne har deltagit i en bok och biblioteksmässa som en fortbildning i skönlitteratur. Där har seminarier med fokus på nyutkommen litteratur legat till grund för utbildningen. Detta har bekostats av kompetensutvecklingspengar och stipendier.
Samtliga lärare arbetar under en rektor som tillsammans med dem kommit överens om att samla varje enskild lärares kompetensutvecklingspengar under fyra år för att sedan i ämnes- och arbetslagen satsa på en gemensam fortbildning, ofta i form av studieresor. Dessa studieresor planeras och genomförs helt på lärarnas initiativ men med finansiering från arbetsgivaren.
4.3. Arbetsgivarens uppfattningar om kompetensutvecklingen
Rektorerna ser en fördel med att varje verksamhetsansvarig själv kan styra över kompetensutvecklingen och att lärarna i sin tur får bestämma var deras sparade kompetensutvecklingspengar ska gå till. Samtidigt anser de att det råder brist på samordning mellan skolans olika instanser och att stort ansvar läggs på varje rektor. De menar att det krävs en ordentlig behovsanalys som baseras på elevens behov eftersom att allt arbete som görs i skolan måste ske med elevens behov för ögonen. Detta ansvar anses ligga på skolledningen då varje rektor bara ser till sitt eget bo. Därför bör ansvaret för en behovsanalys ligga på skolpolitikerna. Rektorerna menar att det borde ligga i skolpolitikernas intresse att genomföra en sådan analys men än så länge har det inte gjorts. Rektor önskar även mer resurser till kompetensutveckling, men reserverar sig och menar att det i vissa fall går att genomföra kompetensutveckling med enkla medel, förslag på sådana är arbetslagsarbeten och litteraturstudier.
Rektorerna menar att den fortbildning som erbjuds ofta är av mer generell karaktär och en av rektorerna beskriver det som ett "80/20- förhållande", där 80 står för den generella kompetensutvecklingen och 20 för den individuella ämnesfördjupningen. Rektorerna är medveten om att lärarna istället efterfrågar ett omvänt 20/80- förhållande och att det är däri som en stor del av lärarnas missnöje ligger. Slutligen motiveras den generella kompetensutvecklingen med att en lärare kan ha svårt att se skolans generella behov och mest ser till sitt eget ämne och dess behov.
4.4. Lärarnas uppfattningar om arbetsgivarens
kompetens-utveckling
Det finns en gemensam grundtanke hos lärarna vad gäller arbetsgivarens kompetensutveckling och det är att den är bristfällig. Lärarna ställer sig kritiska till budgeten och att för lite pengar satsas på kompetensutveckling. Ingen del av kompetensutvecklingen anses vara individanpassad och den upplevs vara baseras på ett ovan- perspektiv där ledningen fastställer lärarnas behov istället för att lärarna själva får beskriva det. Den generella kompetensutvecklingen anses vara dålig då lärarna inte tycker att den berör dem eller deras undervisningsämnen direkt. En lärare säger
Det som erbjudits centralt från arbetsgivaren kan liknas vid kurser och utbildningar som handlar om att vårda eleverna, där skolan går från en instans som handlar om utbildning till en som handlar om att vårda människor. Jag anser att fokus flyttats från det primära i skolan, nämligen utbildning, och blivit en omhändertagande instans.
21
Lärarna ställer sig positiva till kompetensutvecklings syfte, men anser att den bedrivs på fel sätt och därmed inte lever upp till ändamålet. De lärare som varit verksamma i uppemot 30 år upplever att samma information vid fortbildningar ständigt återkommer. En av lärarna uppger till exempel att hon deltagit i utbildning om åtgärdsprogram tre gånger och där samma information stått på agendan.
Ett allmänt missnöje mot ”k-dagarna” (kompetensutvecklingsdagarna) uttrycks, då de enligt ett flertal av lärarna ofta istället ägnas åt städning eller eget arbete än kompetensutveckling. Dock är alla tillfrågade lärare positivt inställda till den kompetensutveckling som ämnes- eller arbetslagen själva får styra över.
Studieresor tillsammans med ämnes- eller arbetslag och liknande utbildningar anses hos alla tillfrågade lärare vara ovärderliga då de får uppleva allt som de läst om i praktiken och inte bara i teorin. De tycker även att det är väldigt givande att resa med arbetslaget eftersom att de olika ämneslärarna kan dela med sig av sina kunskaper till resten av gruppen. När en av lärarna talar om studieresorna säger denne
Här bestämmer ämnesgruppen hur de vill använda pengarna som finns samlade, men det blir inte varje år, utan ungefär vart fjärde. Då tar man hänsyn till vad varje enskild lärare efterfrågar och sätter ihop ett program så att alla blir nöjda.
(Lärare D)
Några lärare uttrycker en önskan om att arbetsgivarens fortbildning skulle behandla nya forskningsrön i större utsträckning, vad gäller pedagogik och didaktik, samt ämnesspecifika aktualiteter. När det gäller Lärarlyftet anser lärarna att det är bra kompetensutveckling, då det är ett seriöst sätt att bedriva fortbildning på, men många känner att de hamnar i skymundan då några få utvalda ämnen prioriteras från år till år. En tillfrågad lärare har hos sin rektor vid flera tillfällen uttryckt ett intresse för att studera via Lärarlyftet, men fått besked att det inte är aktuellt då dennes ämnen inte varit prioriterade. Läraren säger
Lärarlyftet? Nej jag har frågat min rektor vid flera tillfällen, men får ingen återkoppling. […] Matematik och språk, de prioriteras. Och jag har bett flera gånger, […] men får ingen som helst respons från min rektor.
(Lärare B)
4.5. Exemplet Kunskap och Bedömning
Lärarna är positiva till tanken bakom Kunskap och Bedömning, men de upplever inte att syftet är förankrat hos lärarkåren. Fortbildningen upplevs som ostrukturerad, dåligt organiserad och utan klart formulerat syfte. Den typen av fortbildning anses komma för sent enligt lärarna och en av dem uttrycker att
Kunskap och Bedömning kommer ju 10 år för sent, det känns fel att prata om ett skol- och
betygssystem som ska ersättas om ett år i och med den nya gymnasiereformen som kommer, GY11. Fokus borde ligga på det nya betygssystemet istället.
(Lärare G)
Samma lärare säger vidare att
Det finns ett enormt behov av att prata igenom det här med betyg, bedömning och prov. Trots att vi håller på med det hela tiden så är det viktigt att man lyfter det till diskussion. Men man hade inte behövt ha en så stor och bekostad fortbildning, utan istället ordnat
22
träffar varje termin där gymnasielärarna sitter ner och diskuterar det. Det hade varit lika meningsfullt och oerhört mycket billigare för kommunen.
(Lärare G)
Mycket av missnöjet med Kunskap och Bedömning ligger i själva organiseringen. Lärarna har blivit indelade i arbetsgrupper där en processledare haft rollen som projektledare. Processledaren har inte haft någon extra tid för förberedelser inför mötena, utan har gjort allt arbete vid sidan av undervisningen, vilket anses ha lett till att mötena blivit oorganiserade och med låg kvalitet. En lärare säger
En redan pressad lärarkår som inte får någon tidsnedsättning för extraarbetet gör att fortbildningen får en låg kvalitet. Vår dyrbara lärartid används inte rätt. Detta signalerar från arbetsgivaren att frågan om kompetensutveckling inte är prioriterad, istället för att inspirera oss lärare till utveckling signaleras det att fortbildningen är obetydlig.
(Lärare F)
4.6. Efterfrågad behovsanalys och ämnesinriktad
kompetens-utveckling
Lärarna anser att kompetensutvecklingen som arbetsgivaren erbjuder och bedriver inte tar tillvara på den enskilde lärarens förmågor och behov. En lärare säger att
Arbetsgivaren måste fundera över lärarnas egentliga yrkesroll. Vi är anställda för att undervisa i våra ämnen och behöver fortbildning främst inom dem, men all fortbildning handlar istället om skolans allmänna uppdrag.
(Lärare E)
En annan lärare som är mycket kritisk fortsätter
Eftersom jag inte får fortbildning inom mina ämnen så undervisar jag idag eleverna i sådant som jag lärde mig för 30 år sedan. Om vi tänker att jag ska arbeta i 20 år till utan ämnesfortbildning så kommer jag till slut att undervisa eleverna i sådant som är 50 år gammalt […]. Bristen på ämnesfortbildning påverkar ju min dagliga undervisning men jag försöker kompensera det genom att söka upp ny fakta och läsa in mig på den, allt utanför arbetstid.
(Lärare C)
Många av lärarna efterfrågar, precis som rektorerna, en behovsanalys för att arbetsgivaren ska få kunskap om kompetensutvecklingsbehovet. I dagsläget görs ingen sådan utan all generell fortbildning bestäms centralt utifrån ett ovan-perspektiv. En lärare jämför detta med att
försöka införa demokrati i Afghanistan genom att skicka dit en massa soldater. Det funkar inte. Sådant måste komma underifrån, inte ovanifrån.
(Lärare H)
En annan lärare uttrycker missnöjet med att säga att skolan inte längre fungerar som en lärande organisation eftersom fokus för kompetensutveckling inte ligger på läraren som individ utan på lärarkollektivet. Den kompetensutveckling som erbjuds upplevs inte kunna hjälpa lärarna att vidareutveckla sin yrkeskompetens annat än det som handlar om generella uppdrag. Båda rektorerna känner till kritiken som lärarna riktar mot kompetensutvecklingen de erbjuds. En rektor säger
23
Lärarna tycker att den är dålig. Det visar ju undersökningarna vi gör, att Luleå Kommun är en dålig arbetsgivare när det gäller kompetensutveckling. Det vore värt att djupdyka och se vad lärarna verkligen önskar, men det har inte gjorts.
(Rektor B)
4.7. Kompetensutvecklingens inverkan på lärarnas pedagogiska
yrkesroll och dagliga undervisning
På frågan om arbetsgivarens kompetensutveckling påverkar lärarnas pedagogiska yrkesroll och dagliga undervisning är rektor och lärare inte helt överens. Båda rektorerna anser att både yrkesrollen och den dagliga undervisningen påverkas av den kompetensutveckling som erbjuds. En av rektorerna säger
Ja yrkesrollen påverkas. Exempelvis kunskaper om elevers funktionsnedsättningar. Där har lärarna jobbat mycket med att lära sig om människan och dess svårigheter.
(Rektor B)
Den andre rektorn menar att
Yrkesrollen och kompetensutveckling går inte att skilja åt, lärarna påverkas ju av allt de gör. De ska vara breda i sin kompetens.
(Rektor A)
Båda talar gott om satsningen på Kunskap och Bedömning där ett av målen är att lärarna ska sätta upp mål för sitt ämne och att eleverna under arbetets gång ska ha rätt att få veta om de når målen, och vad som eventuellt fattas. En rektor menar att
Kunskap och Bedömning påverkar lärarna i rätt riktning i det arbetet som är så viktigt.
(Rektor A)
På samma fråga är det endast en lärare som menar att yrkesrollen och den dagliga undervisningen påverkas av arbetsgivarens kompetensutveckling. Denne tycker att fortbildning som handlar om undervisningsämnena och åtgärdsprogram har varit utvecklande. Resterande lärare anser inte att arbetsgivarens generella kompetensutveckling påverkat deras yrkesroll alls. En lärare säger att det var bättre förr när skolan var statlig, då såg alla fortbildningsdagar annorlunda ut. Då gav de mycket nya tips och idéer som berörde lärarens ämnen och dagliga undervisning, kompetensutvecklingen ansågs vara mer individanpassad jämfört med dagens kollektivanpassade.
Flertalet av lärarna anser att den kompetensutveckling de själva tillägnat sig också är den de har störst nytta av. En lärare säger
En stor kompetensutveckling har varit alla människor jag träffat genom åren och som jag delat erfarenheter med och hämtat inspiration från. Men den formen av kompetensutveckling är ju gratis.
24 En lärare fortsätter
Den centrala kompetensutvecklingen har inte påverkat min yrkesroll alls, jag har till exempel inte blivit bättre på att sätta betyg genom att gå Kunskap och Bedömning.
(Lärare H)
En lärare uttrycker
Den fortbildning jag drivit själv har förändrat min yrkesroll. Den har fått mig att fundera över viktiga didaktiska frågor som rör min undervisning. Den har också fått mig att pröva nya idéer och gett mig mod att ifrågasätta det jag gör och försöka utveckla mig och mitt arbete […] Bland annat har jag fått insikten att eleven lär sig bäst i meningsfulla sammanhang, att eleven behöver utmaningar och behöver utveckla sitt tänkande. Detta önskar jag att arbetsgivarens kompetensutveckling också kunde bidra med.
(Lärare C)
En mycket kritisk lärare anser att
Jag har tappat förtroendet för min arbetsgivare när det handlar om kompetensutveckling och det gör mig ledsen att vara del i en så oprofessionell organisation.
(Lärare C)
En lärare anser att den kommunala fortbildningen inte handlar om pedagogik och metodik och därför inte är relevant för dennes undervisning. Däremot är samtliga lärare överens om att den fortbildning som de bedriver själv, alltså de individuella kompetensutvecklingspengar från arbetsgivaren som sparas under några år och sedan nyttjas av ämnes- eller arbetslaget, i hög grad påverkar deras dagliga undervisning. En lärare säger om dessa studieresor att
Den som jag bedriver själv eller med kollegor påverkar min undervisning, absolut. Den gör att jag blir bättre i mina ämnen och den ger också mina elever mer på sikt.
(Lärare E)
En annan lärare uttrycker om samma typ av kompetensutveckling att
Det är ju en sak att till exempel berätta för eleverna om Östtyskland och Stasis verksamhet rent teoretiskt och en helt annan att levandegöra undervisningen utifrån dina erfarenheter och upplevelser. Om läraren besökt koncentrationsläger, tortyrkammarna och högkvarteret kan undervisningen göras mycket mer intressant och det är sådan ämnesanpassad fortbildning som direkt kommer eleverna till gagn. Tyvärr kan jag inte påstå att den generella som arbetsgivaren erbjuder gör det.
25
4.8 Resultatsammanfattning
4.8.1 Lärarna riktar kritik mot arbetsgivarens kompetensutveckling
Sammanfattningsvis har studiens resultat visat på ett utbrett missnöje bland gymnasielärare vad gäller arbetsgivarens kompetensutveckling samt en påtaglig differens bland rektors och lärares uppfattningar om denna. Lärarna uppfattar kompetensutvecklingen som bristfällig och innehållsmässigt riktad till kollektivet istället för till individen. Lärarna ställer sig kritiska till budgeten och ifrågasätter själva syftet med fortbildningen. De anser att kompetensutvecklingen bedrivs utifrån ett ovan-perspektiv där skolledningen fastställer lärarnas behov istället för att lärare och rektor fastställer det vid medarbetarsamtalen, så som avtalet reglerar. Lärarna efterfrågar en fortbildning som behandlar nya forskningsrön gällande pedagogik och didaktik samt ämnesspecifika aktualiteter. De anser att arbetsgivaren bör se över motiven bakom kompetensutveckling då de upplever att fokus har flyttats från att utbilda eleverna till att handla om elevvård.En av lärarna uttrycker ett stort missnöje med planeringen och innehållet i kompetensutvecklingsdagarna som ligger utöver den reglerade årsarbetstiden. Dessa dagar är tänkta att handla om fortbildning, men läraren beskriver att de istället ägnas åt städning, individuell planering samt arbetslagsarbete. Ytterligare kritik riktas mot att samma innehåll återkommer inom fortbildningen, en av lärarna har medverkat vid utbildning om åtgärdsprogram tre gånger utan att ha tagit del av något nytt material. Även rektors bristande intresse för Lärarlyftets utbildningar kritiseras då en av lärarna vid flera tillfällen uttryckt en önskan om att delta, men inte fått någon återkoppling.
Samtliga lärare är väldigt positivt inställda till den kompetensutveckling de själva får ansvara för med de ekonomiska medel som varje lärare sparat under några år och sedan slås ihop med arbetslagets. Där anser lärarna att fortbildningen individanpassas efter varje lärares ämnesbehov och därmed även gagnar eleverna i slutändan. Denna form av fortbildning är också den enda där samtliga lärare är överens om utbildningens relevans och meningsfullhet. De anser att den bedrivs med ett underifrån- perspektiv där lärarna själva är de som fastställer innehåll och utformning utifrån varje individs behov.
Kommunens satsning Kunskap och Bedömning upplevs som dåligt organiserad och ligga för sent i tiden med tanke på det nya betygssystem som står för dörren. Lärarna anser att själva syftet med utbildningen är gott, men att det inte förankrats hos lärarkåren. De menar att det visserligen finns ett behov av att diskutera utbildningens innehåll men att det kunnat göras med betydligt mindre ekonomiska medel.
4.8.2 En oförändrad yrkesroll och opåverkad daglig undervisning
När det gäller kompetensutvecklingens påverkan på lärarnas yrkesroll och dagliga undervisning är lärare och rektorer inte helt överens. Rektorerna anser att kompetensutvecklingen i hög grad har en påverkan medan samtliga lärare utom en anser att den inte påverkas alls. Samtliga lärare är överens om att den fortbildning de själva styr över också är den de har störst nytta av. En lärare menar att den egna fortbildningen har väckt didaktiskt frågor som gett mod att ifrågasätta den egna undervisningen och pröva nya arbetssätt. En annan lärare menar att studieresorna påverkar den dagliga undervisningen i hög grad då lärarna får möjlighet att uppleva teorin i praktiken och på sätt levandegöra undervisningen. Detta ger utbildningen en högre kvalitet vilket direkt kommer eleverna till26
gagn. En av lärarna menar att förtroendet för arbetsgivaren försämrats i och med den bristfälliga kompetensutvecklingen och upplever det olyckligt att vara en del i en oprofessionell organisation. Då kompetensutvecklingen inte upplevs handla om pedagogik och didaktik anser lärarna att den inte heller är relevant för undervisningen.
4.8.3 Resultatens koherens med Luleå Kommuns medarbetarenkät
Studiens resultat har visat sig stämma väl överens med Luleå Kommuns medarbetarenkät från 2009 där majoriteten av de tillfrågade gymnasielärarna, 43 procent, är negativt inställda till omfattningen av kompetensutveckling för att klara arbetsuppdraget. 57 procent är negativt inställda till utvecklingsmöjligheterna inom Luleå Kommun. I underlaget för enkäten beskriver kommunen att dessa resultat ska ligga till grund för den handlingsplan som genom dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare ska resultera i åtgärder inom möjliga förändringsområden. Resultatet av studien tyder på att både rektorer och lärare efterfrågar en behovsanalys för att fastställa vilken kompetensutveckling som lärarna efterfrågar. Kommunen bör vidare förändra strukturerna för lärarnas fortbildning då de nuvarande upplevs som bristfälliga och irrelevanta för yrkesuppdraget.27