Resultat i förhållande till tidigare forskning och teorianknytning

systemisk-funktionella grammatiken som alternativ till den traditionella

grammatiken. Studien visar å ena sidan att vissa SFI-lärare lär ut grammatiska regler enligt den forminriktade grammatikundervisningen. I Krashens teorier framkommer att det är av lågt värde för tillägnandeprocessen och att det skulle kunna hindra den spontana språkanvändningen. Å andra sidan visar studien också att vissa SFI-lärare mer följer den funktionella inriktningen och lyfter fram betydelsen av språkligt inflöde. Enligt min uppfattning kan man förstå en tendens bland lärarna att inte helt förkasta varken den ena eller andra undervisningsformen. Lärarna verkar därtill se ett värde i att sträva efter att hitta en rimlig balans mellan det planerade och det spontana. Jag tänker att det även kan ses som talesättet, 1+1=3 vilket symboliskt kan

förklara att två olika ingångar som funktionellt inriktad undervisning och

forminriktad undervisning kan ge ett starkare resultat med högre kvalitet i lärarens undervisning och elevens inlärning och produktion. Jag menar att den optimala lösningen är att kombinera funktionell- och forminriktad undervisning vilket SFI-lärarna i undersökningen gör för att få ett koncept som gynnar det bästa av båda världar inom grammatikundervisningen.

Det framgår även i studien att de flesta SFI-lärare anser att eleven medvetet ska lära in grammatiska regler och samtidigt bygga upp den mentala/omedvetna grammatiken vilket är två olika typer av inlärning som Krashen (1981) skiljer mellan. Det är viktigt att främja att eleven får möta ett rikt och varierat språk på en lagom nivå vilket Krashen nämner som en tillägnande process. I resultatet lyfter en SFI-lärare exempelvis fram vikten av att använda kurs- och testmateriel som framför allt harmonierar väl med kursplanen. Enligt Bergman och Tidblom (1993) är det viktigt att undervisningen tillhandahåller eleven rätt typ av språkligt material. Enligt min åsikt är den gemensamma nämnaren är att sträva efter att närma sig ett ”rimligt utvecklingsläge”. Förutom en lagom balans som är en viktig faktor i en tillägnande process i grammatikundervisningen, är det också en del av den stora

integreringsprocessen. Det är viktigt med förståelse i ord och förståelse i handling för att minska missförstånd och kunna leva tillsammans med andra kulturer,

religioner, nationaliteter och språk. Jag anser att integreringen kan jämföras med en tillägnande process i undervisningen där grammatiska regler och antaganden behövs vilket SFI-lärarna i undersökningen lär ut för att skapa förutsättningar för språklig utveckling medan det i integreringsprocessen behövs en rimlig balans mellan vad som förväntas och vad som krävs i samhället.

Studien lyfter fram att grammatiken har en hög status i undervisningen bland SFI-lärarna men att det samtidigt handlar om att medvetet ge den ett positivt värde och att ständigt prioritera grammatiken. Om grammatiken inte ges en central plats riskerar grammatiken att förlora sitt värde. Några SFI-lärare anser i det här

sammanhanget att det är viktigt med en funktionell grammatik och därmed ett funktionellt språk som fungerar i olika kontexter både i privat-, yrkes och

samhällslivet så att man kan göra sig förstådd och förstå samt på det sättet undvika missförstånd. Englund Hjalmarsson (2012, januari) uppmanar alla att ge

grammatiken den status som den är värd och hävdar vidare att det är dags för en attitydförändring när det gäller grammatik, särskilt i skolorna precis som i andra delar i samhället. Englund Hjalmarsson menar vidare att när eleven går i skolan ska den grundläggande grammatiken få läras in utan att lärarna klagar över hur jobbigt det är med olika grammatiska moment. Enligt min övertygelse pekar allt på att språklig medvetenhet ger en positiv effekt på statusvärdet vilket även är avgörande för inlärningen. Jag påstår att ju mer eleven kan och förstår, desto bättre

förutsättningar har eleven att ta in och sprida ny kunskap vilket genererar att språket ges hög status. Det innebär att lärare, likt SFI-lärarna i undersökningen, bör satsa på att låta elever får testa och prova språket i olika situationer tillsammans för att öka den språkliga medvetenheten. Det är viktigt att låta elever hjälpa sig själva genom förförståelse, trial and error, repetition och befästande. De bör med god attityd till språket, få vara en tillgång för varandra i inlärningen genom att förklara och visa sin kunskap för andra elever likt en lärare är både vägledare och medforskare i

undervisningen.

Det blir synligt i studien att det är viktigt för SFI-lärare att eleven får tid och hjälp med språklig reflektion vilket får stöd av Krashens teorier. Reflektionen blir enligt Krashen (1981) produktiv vid egen prövning, speciellt när läraren finns till hands och kan stötta genom att bekräfta elevens antaganden. Det är också av betydelse att läraren i stunden kan anpassa det egna språket för att kunna ge eleven den förklaring som behövs för att lättare förstå det språkliga mönstret. Enligt min mening är

språklig stöttning en del av den betydelsefulla individanpassningen. Det är också ett tecken på ett inkluderande av eleven i centrum och en aktiv interaktion som även förbättrar klassrumsklimatet vilket är av stor betydelse för inlärningen. SFI-lärarna nämner i undersökningen att det finns behov av olika former av stöttning. Jag hävdar att stöttningen är en viktig och stärkande del i undervisningen eftersom läraren då är närvarande när eleven behöver hjälp och stöd för att komma vidare i sin inlärning.

Enligt Krashen (1981) ska inte eleven först lära sig grammatiskt kompletta, rätta satser eller yttranden och sedan lära sig praktisera det i dialogen. I studien

förespråkar Kraschen att det är viktigt med trial-and-error under den så kallade omprövningsfasen för att nå djupinlärningen. Krashen menar vidare att läraren i det här läget möter sin största utmaning när det gäller sin egen kunskap inom

grammatik, att vid rätt tillfälle vägleda eleven med lämpliga förslag på ord och sätt att uttrycka sig. I studien framkommer samtidigt av en SFI-lärare att det är viktigt att lärare inte har någon prestige i att direkt alltid kunna presentera ett svar. Enligt min tolkning vittnar trial-and-error om att successivt bli varse om samband, mönster, struktur och strategier. Det är också viktigt för eleven att träna på att kunna lösa problem utan att ge upp och istället se varje klarhet som en belöning, som till sist resulterar i ett positivt resultat. Jag finner att omprövningsfasen, utifrån inlärning och undervisningen, är lärarens bästa verktyg för att förstärka den språkliga

inlärningen och språket i sig. För eleven anser jag att omprövningsfasen däremot blir en slags hjälp till självhjälp där eleven behöver ges tid för att förstå sitt uppdrag, att lära in och själv hitta olika lösningar för att det ska leda fram till en språklig

utveckling vilket också SFI-lärarna i undersökningen nämner som tid för reflektion.

Studien visar att flertalet av SFI-lärarna arbetar mycket efter den systemisk-funktionella grammatiken eftersom de vill att eleven ska kunna språkets naturliga användning som det används i daglig kommunikation. Det framkommer bland annat att några SFI-lärare lyfter fram vikten av att grammatiken är funktionell eftersom den i första hand bygger på att skapa mening i situationen och inte på själva formen i sig vilket kännetecknar den systemisk-funktionella grammatiken. Studien framhåller vikten av att eleven ska kunna använda språket i olika språkliga kontexter vilket är viktigt för denna typ av grammatisk inriktning. I sammanhang då själva

användningen av språket beskrivs av SFI-lärarna, omnämns endast vid ett tillfälle, uttalet. Enligt min erfarenhet är det lätt att glömma uttal och betoning. Förutom grammatik så handlar både det funktionella och formen även om fonologi, läran om språkljuden. Jag betraktar att begreppet ”att vara språklig”, inte bara handlar om grammatiska regler för ord och för hur de kombineras utan även vara varse det fonologiska i inlärningen och undervisningen. För att behärska läsningen samt kunna höra och förstå fullt ut i en interaktion, anser jag att det krävs av eleven att kunna kontrollera och förstå uttalet men även betoningen. I den här delen har läraren ytterligare en utmaning att möta i sin undervisning och uttalet är som en SFI-lärare i undersökning nämner en beståndsdel som behövs i grammatiken. Det som dock ter sig som en självklarhet är inte alltid så enkelt att lära ut.

I studien framgår att lärarnas uppfattning om grammatikens betydelse i

SFI-undervisningen, kan innebära antingen en högre eller lägre möjlighet att nå de grammatiska kunskapskraven. Den avgörande orsaken är om det finns en positiv inställning till grammatiken i undervisningen. Olausson och Ridings (2014) anser att grammatiken kan användas som ett redskap för att förklara fel som uppstår i

språkanvändningen vilket innebär att språket blir en slags statusmarkering. Enligt min föreställning påverkas grammatiken ständigt av olika yttre faktorer som exempelvis inställning till ämnet och hur man ser på grammatiken utifrån funktion och form, samtidigt är faktorerna i sig avgörande för vilken status grammatiken får av lärare och elev. Jag menar att det är viktigt att lärare visar en positiv attityd till att eleven allt mer använder språket eftersom det även indirekt gynnar vårt kulturarv och stärker den stolthet språket förtjänar. Det går lättare att försvara något som har ett värde och som kan behärskas. SFI-lärare i undersökningen nämner att det är viktigt med positivitet kring grammatiken. På så vis kan språket även bättre bevaras i framtida generationer.

Relaterat till de teoretiska utgångspunkterna visar resultatet av undersökningen att det finns en samsyn kring grammatikens betydelse i undervisningen vilket är den övergripande specifika frågeställningen i studien. Samsyn framgår hos samtliga respondenter gällande status och roll, möjlighet att nå höga grammatiska

kunskapskrav och att omfattningen av grammatik i SFI-undervisningen inte påverkas av formuleringen i gällande styrdokument. Då resultatet visar tydliga mönster och stor samstämmighet för undersökta variabler, kan jag därför våga spekulera om att det kan vara ett allmänt mönster bland SFI-lärare. Med aktuell undersökning och dess resultat har även studiens övergripande syfte, att lyfta samsynen kring grammatikens betydelse i undervisningen, fått uppmärksamhet!