För att få entreprenörers perspektiv på vad de s.k. stödstrukturerna har att erbjuda och vad det är för typ av stöd som bidrar till att utveckla företagen genomfördes två
semistrukturerade intervjuer. Med semistrukturerade intervjuer avses en typ av intervjuer som kretsar kring ett givet tema, men som är öppna och kännetecknas av ett samtal om, i det här fallet, företagandets villkor och företagarens erfarenheter. Det finns alltså inte en given ordning på hur frågorna har ställs. Utifrån syftet med intervjun att fånga olika aspekter av företagandet växer samtalet fram. I materialet har två entreprenörer inom
livsmedelsrelaterade branscher bidragit med reflektioner och resonemang om hur de upplever att de som företagare och entreprenörer blir och blivit bemötta, vad de upplever som svårigheter och vad de önskar att stödstrukturer skulle kunna bidra med. Det var också angeläget att ställa frågor till entreprenörerna om vad de uppfattar som områden som forskningen skulle kunna bidra till för att små och mindre företag på ett tydligare sätt skulle kunna påverka regional utveckling framför allt kring vad stödstrukturer behöver bli bättre på. Det första exemplet är ett företa inom tillverknings-‐ och förädlingsbranschen, det andra företaget driver en kombinerad café-‐ och restaurangrörelse, bl.a.
Tillverkningsbranschen
Ett av företagen som bidragit med synpunkter i projektet är ett tillverkningsföretag som bedriver förädling och är kravcertifierade. Företaget har varit igång i 12 år och säljer i premiumsortimentet genom utvalda butiker i Sverige och exporterar sina produkter till Tyskland och Frankrike. Genom att ALMI lagt ut en förtagarprofil har potentiella kinesiska kunder visat intresse för företaget som vid intervjutillfället levererat åtta olika prover på ett omtyckt kinesiskt bär. Idag använder företaget minst 10-‐15 ton råvara, är ett aktiebolag, har en omsättning på knappt en miljon kronor vilket ändå inte riktigt räcker till en lön. Företaget drivs av ett par som vi kan kalla Astrid och Kalle, där Astrid är företagets ansikte utåt. I dagsläget finns ingen som är intresserad att ta över verksamheten när paret närmar sig pensionen.
Företagandet
Det finns en lång erfarenhet av produktion i företaget då Astrid och Kalle varit mjölkproducenter i 26 år innan de avvecklade korna. Bakgrunden var att det krävdes investeringar i verksamheten för att utveckla mjölkproduktionen och de kände sig inte motiverade till dessa. När paret ställdes inför valet att bygga ut mjölkproduktionen eller ändra inriktning på verksamheten valde Astrid och Kalle att avveckla mjölkverksamheten. Med sin skog-‐ och jordbrukstaxerade fastighet började de överväga andra verksamheter. Vägen till dagens förädlingsproduktion har varit krokig. När företaget satsade på
förädlingsprocessen hade ingen i företaget några formella kunskaper. Vad Astrid betonar är att det var nödvändigt att identifiera en nisch i en bransch som erbjuder lika många
alternativ som ”kattmatshyllan”. Genom ett öppet förhållningssätt och vissheten om det nödvändiga av att hitta en nisch för sin verksamhet som ger dem konkurrensfördelar har uppslag från tidningar och råd från branschkunniga fått paret att gå från att leverera juldekorationer till fältodling av olika av bär för att slutligen satsa på förädling. De första företagsförsöken strandade på allt för kostsamma transportavtal och allt för
långsamtväxande grödor:
”Lingon växer långsamt men det gör inte utgifterna – de kommer snabbt och de ska betalas”.
Trots att företaget bytte sortiment för att öka lönsamheten visade det sig att avsättningen inte blev tillräckligt hög. Arbetskostnaderna för odlingen blev för höga. Resultatet av det hårda slitet hamnade i frysen vilket som Astrid säger ”inte gjorde någon lyckligare.” Hur har Astrid och Kalle burit sig åt för att lyckas? ”Ja, vi har väl gjort alla fel som är möjliga att göra”, avslöjar Astrid och det är dyrköpta erfarenheter. När råvaran kostar närmare 300 kronor kilot tillåts inga fel i produktionsprocessen utan att det märks på balanskontot. Hon påpekar hur viktigt det är att man får hjälp med att testa sin affärsidé och undersöka om det finns någon marknad. När de startade sin verksamhet fanns det ingen att rådfråga och EU-‐ projekt för livsmedelsföretag var det inte tal om. När Astrid svarar på frågor om företaget återkommer hon till att det krävs omsättning och intäkter för att kunna betala alla fasta avgifter som företagandet drar med sig. ”Det är just det jag vänder mig emot, att man ska starta företag. Det krävs rätt mycket om det ska bli någon snurr på det.” Både hon och Kalle har inkomster från anställningar, hon från att jobba natt inom vården och han som avbytare inom lantbruket. Det är mycket arbete för liten ersättning. Vid tidpunkten för intervjun har en av maskinerna gått sönder. Det blir till att jobba tills det är klart, om det så tar hela natten. Produkterna ska fraktas till Stockholm nästa morgon, ”jag skickade prover [till honom] och han tyckte det var kanon så han skulle slänga ut till en del andra så det är det jag står och kämpar med nu, nu måste han ha det, det är inget att be för det bara måste fram…” Hon är kritisk till att företagandet beskrivs i lättvindiga termer för människor som är arbetslösa och står inför att kanske starta företag. Det är nästan till att lura människor till att starta företag. Hon har läst i tidningen att man är så glad över att det startats så många företag i Halland av personer som tidigare varit arbetslösa. Hon fortsätter sin reflektion med att ställa sig själv frågan ”Hur ska de nya företagen komma ut och klara sig när inte de gamla
företagen klarar sig?”. Astrid menade att de märkt av att det är mer osäkra tider och att då starta ett företag från grunden och tro att det ska gå att tjäna pengar på verksamheten håller helt enkelt inte. ”Du måste ha ganska stor omsättning om du ska kunna ta ut lön och leva på det och betala dina fasta avgifter och allt sådant som är, försäkringar och drift och allt, det är inte så lite som man tror det går åt faktiskt.”
Affärsidén
Genom att alltid levt nära naturen var det självklart för Astrid och Kalle att de produkter de skulle sälja skulle vara närproducerade, ekologiska, kravmärkta och kravcertifierade. Att vara kravcertifierad innebär att alla ingredienser ska vara kravodlad, inklusive socker och kryddor. Det medför att produktionskostnaderna ökar och produkterna blir dyra. I intervjun
konstaterar Astrid att de var lite före sin tid med kravmärkt produktion och att de
uppfattade att Sverige inte var riktigt moget för den kvalitetsnivån på produkterna. Detta var en av orsakerna bakom exportsatsningen. Företaget behövde en större marknad. De letade kanaler för att komma in på marknaden i England som de uppfattade hade en progressiv inställning till ekologiska produkter och till Danmark men fick inte rätt kontakter. Med hjälp av exportcheck reste paret till Holland för att hitta återförsäljare. Själva fick de bidra med ca 100 000 kronor plus moms, pengar som de fick ”spara och gneta ihop”. Det är mycket pengar för ett litet företag och resan gav inga nya kontakter. Istället blev de kontaktade av en kollega till Erik Bränd som är projektledare för svenska kocklandslaget. Genom dessa kontakter har företagets produkter hittat ut på den europeiska exportmarknaden. ”Nu har vi ett AB och det var när vi gick utomlands för vi vågade inte riskera gård och hem”. Genom att ALMI har gjort en företagsprofil och lagt ut finns en potentiell kinesisk kund.
På frågan om investeringskostnader berättar Astrid hur företaget successivt utvecklats genom att köksutrustning från renoveringar av storkök köpts second hand och hur Kalle själv byggt en maskin då Astrid fick förslitningsskador i händerna. Etiketterna är ytterligare en produkt som företaget själv tillverkar. Men att starta ett företag är förenat med stora ekonomiska risker. Astrid tycker de kom igång med sin verksamhet i en gynnsam tid. Det fanns inte så många småskaliga livsmedelsproducenter och de upptäckte att de kunde få investeringsstöd motsvarande 30 procent på investeringskostnaderna. På frågan om den kinesiska kontaktens intresse för företaget svarar Astrid att det utöver smak och kvalitet handlar om de kan leverera de mängder som efterfrågas av kunden. Att någon annan än de själva skulle investera i lokaler och utrustning tror hon inte på. De frågor hon ställde sig inför den potentiella kunden från Kina var: ” är vår produktion tillräckligt effektiv och produktiv för dem – klarar vi volymen?” Investeringar, om företaget behöver göra sådana, får de stå för själva: ”vi får sälja och då får vi glada för det, det är svårt att få någon att betala för sig, det har jag förstått, det är tufft, ingen vill betala men alla vill ha bra grejer, alla vill ha hög kvalitet och bra produkter och service men när det kommer till betalningen är det ju väldigt gnetigt många gånger, dom vet nog vad det kostar men hoppas nog att vi ska vara så
intresserade och så sugna på att sälja så att vi backar på vissa saker, men det gör inte vi faktiskt, då får det vara.”
Produktutveckling
Företaget har nischat sig kravodlat och produkter baserade på gamla recept. Dessa har Astrid utvecklat genom egna idéer som hon tillverkar i testköket, genom att följa
matlagningsprogram på TV, kopiera recept på nätet och i dagstidningar men framför allt genom att tillsätta kryddor och sprit i sina produkter. Spriten köper de från det lokala systembolaget eftersom de vill behålla serviceinrättningen i kommunen. De handlar till samma inköpspris som vilken privatkonsument som helst ”men vi får tillbaka alkoholskatten eftersom vi kokar bort den”.
Genom kontakter med svenska kocklandslaget och det intresse kring lokalproducerade livsmedel med hög kvalitet som efterfrågas i de kretsarna har Astrid haft tillfälle att arbeta med två av de kockar som vunnit tävlingen Årets kock. Samarbetet har bestått i att ta fram unika produkter utifrån recept som kockarna utformat för en av hotellkedjorna
frukostbufféer. Astrid beskriver sin syn på produktutveckling med att: ”Man får lyfta ögonen ovanför ladugårdstaket” samtidigt som hon konstaterar att hon genom samarbetet med årets kockar ”Jobbar med dem i första leden – tydligen”.
Under hösten blev företaget omskrivet i en branschtidning och enligt Astrid är det inte vem som helst som hamnar i den. Journalisten som själv hade en bakgrund inom
livsmedelsbranschen konstaterade att företaget lyckats bra på kort tid, och det var enligt Astrid en av de första personerna som visat förståelse för hur lång tid det tar att bygga upp en verksamhet som hon mött under alla dessa år som företaget varit verksamt.
Småskalig livsmedelsproduktion som tillväxtmotor i regional utveckling
I regeringens arbete med att stimulera innovation och tillväxt uppmärksammas
företagandets betydelse för landets tillväxt. Samtidigt visar vår genomgång att det inte gäller vilka företag som helst, vilket ligger i linje med de forskningsresultaten om genus-‐ och
jämställdhetsperspektiv på innovationspolitiken visat (Lindberg 2010, Pettersson 2007). Livsmedelsbranschen har fått ökat fokus både inom politiken genom jordbruksministerns arbete med Matland Sverige och genom att svenska kockar etablerar sig internationellt och deltar i tävlingar på den internationella arenan. I de regionala utvecklingsdokumenten däremot återfinns livsmedelsproducenterna snarast i bisatserna. Frågan är vad företagarna själva uppfattar sin roll i det regionala tillväxt-‐ och utvecklingsarbetet.
För sin verksamhet har företaget fått investeringsstöd på 30 procent av sina kostnader. Då får verksamheten inte ha påbörjats för det tillåter inte EU:s regelverk som finansierar stödet. För övrigt har inte länsstyrelsen eller kommunen vare sig satt hinder eller underlättat för verksamheten. Kommunen har deltagit på en provning och köper idag produkter som
frågan till kommunen om det finns något stöd att få, men det gör det inte är det svar hon säger sig ha fått. ”det har slängts ut jättemycket pengar på sådant som inte ger någonting och det kunde jag ha talat om för dem från början för om man har varit med så länge som vi har varit och jobbat från grunden själva, för när vi började fanns det ingen hjälp att få, det fanns inga EU-‐bidrag, det fanns egentligen bara ett mjölkdistrikt, så nästan allting har vi fått jobba upp själva, så har man varit med så länge så vet man det och det pratas och det pratas och det pratas så jag fattar inte att det kan pratas så mycket och fås så lite gjort om jag ska vara ärlig.” Men vad är det då för aktiviteter som krävs för att stötta ett livskraftigt
företagande på landsbygden? Dels handlar det om tid, att saker och ting måste få ta tid. En annan aspekt handlar om de som jobbar med att stödja företagsutveckling. ”Det måste vara folk som är praktiska som har varit i det, de som har varit i det, inte bara dom som kommer och föreläser ibland och så sitter man och lyssnar en förmiddag med halvöppen mun och skriver lite stolpar utan det måste vara dom som vet och vad som behövs.” Astrid önskar också att kraven ska höjas på alla aktiveter och projekt som startas med hjälp av EU-‐
finansiering. Det måste hända något och det måste bli resultat och så behövs det längre tid så att när aktiviteterna börjar ge resultat så ska det finns utrymme för att stödja de
processerna. Nu ”skiter man i det” när projekttiden är slut.
När de skulle dra igång den nya verksamheten kontaktade Astrid Nyföretagarcentrum, men hon upplevde inte att de hade något konkret att bidra med. Kontakterna på ALMI och Länsstyrelsen har fungerat och efter hand som intervjun fortskrider framgår att kontakterna blivit bättre, men det är avhängigt vem man har kontakt med. I början, när de stod inför sin nuvarande verksamhet och kontaktade ALMI fick de ingen hjälp alls. Enligt Astrid var de inte intresserade eller förstod sig inte på vad småskalig livsmedelsproduktion var. Vad värre var, var att det inte heller verkade finnas något intresse för att ta reda på vad småskaliga
livsmedelsföretag hade för behov av stöd. Istället vände sig Astrid och Kalle till Västra Götaland som har en tradition av småskalig livsmedelsproduktion och förädling. Man måste hela tiden leta själv, berättar Astrid. ”Jag vågar inte bara tänka på hur mycket vi har ringt och åkt, men det har bidragit till ett stort kontaktnät som jag gärna delar med mig av.” Det är med en blandning av frustration, irritation och trötthet Astrid reflekterar över EU-‐ projekt, stöd och finansiering. Politikerna tycker hon bara pratar, de borde komma ut och se vad det handlar om, säger hon. Det pratas en massa, men det händer inte så mycket vilket hon tror hänger samman med att de är dåligt insatta i företagens villkor. När det handlar om EU-‐medel ska dessa täcka lönerna, något annat kan man inte finansiera med de pengarna. När projekttiden börjar närma sig slutet och det egentligen är dags att projekten börjar generera resultat, är tiden slut. Astrid beskriver det i termer av resursslöseri och konstaterar torrt att om de som företagare skötte sin verksamhet vad hon beskriver som lika illa, skulle de inte ha företaget kvar idag. De som jobbar med alla projekt borde vara bättre pålästa och insatta. Dom borde komma ut till oss och se hur det fungerar, politikerna och
tjänstemännen. Att det behövs kunskap i frågan tycker hon är rimlig med tanke på det resursslöseri som hon anser sig se runt omkring sig. På frågan vad hon som småföretagare
kan bidra till i kunskapsprocessen konstaterar hon krasst att ”jag måste välja vad jag ska ägna min tid åt, men alla är alltid välkomna hit, så kan vi prata medan vi fikar, för fika ska man ju också göra.”
Besöksnäring med inriktning mot mat
Detta exempel kan placeras i mellanrummet mellan café och restaurangverksamhet, men företaget har kommit att utvecklas med helt andra verksamheter som inte alls har med mat eller livsmedel att göra. Kajsa och Börje, som vi kan kalla paret som driver företaget, började reflektera över sin dåvarande livssituation och företaget började som ett livsstilsprojekt. En gammal släktgård blev tillgänglig, syskon köptes ut och familjen flyttade in som fjärde generation och började om. Frågan var inte om fastigheten som är en taxerad jord-‐ och skogsfastighet skulle utvecklas till företag, utan snarare med inriktning mot vad och när: ”Jag och min man driver [företaget], egentligen är [företagsnamnet] ett större begrepp. Det är egentligen hela vår gård, vi har en mindre skogsfastighet med en lada och även en före detta arrendatorsbostad[…]så det är ju inte bara matbiten utan också andra delar och vi har lite tankar på hur det [företaget] skall bli större.”
Café och restaurangverksamheten startade ursprungligen med ambitionen att företaget skulle bli en mötesplats där invånarna i byn skulle kunna träffas och umgås, en lokal där byaandan skulle kunna utvecklas och där caféet var kärnan för att verksamheten skall gå runt. Företaget har dock gått mot all förväntan positivt och attraherar långt många fler besökare och turister än vad någon hade förväntat sig. I somras hade caféet/restaurangen 12 000 besökande, konstaterar Kajsa med nöjd min, men det verkar samtidigt ha skrämt bort byinvånarna. På frågan om verksamheten blivit den knutpunkt i byn som de först tänkte sig, tvekar Kajsa först men konstaterar att det inte blivit så p.g.a. tillströmningen av turister. ”Byborna tittar in och ser att det inte är någon där som de känner igen, då går de in i lanthandeln och så går de hem”. Verksamhetens positiva utveckling innebär också att 12 sommarjobbare får anställning i företaget varje år. ”Vi betalar dem avtalsmässig lön,
förklarar vad semesterersättning är och hur det går till att jobba. Det gör att vi sover gott om nätterna!”
Kajsa och Börje vill utveckla verksamheten så att den också inkluderar aktiviteter kring huvudproduktionen som t.ex. vildmarksturism. Företaget är emellertid inte den
huvudsakliga inkomstkällan för vare sig Kajsa eller hennes man, de är vad hon beskriver det som, kombinatörer. Skogen och kontorshotellet som de inrättat i en del av ladan är de viktigaste delarna av företaget och som genererar vinst, livsmedelsdelen går runt. Kajsa jobbar bland annat som utbildare och projektledare på ett företag i staden och Börje är anställd för ett globalt företag och arbetar som chef på distans från kontorshotellet. Målet för dem båda är dock att en av dem en dag skall kunna driva verksamheten på heltid.
Etablering av företaget
I styrdokumenten som beskriver problematiken bland små – och medelstora företags etablering på landsbygden konstateras bland annat att det råder brist på kompetens och förmåga hos länets invånare att ta tillvara på de resurser som finns i kommunen. Detta är en generaliserad bild och även om det kan råda stor variation bland entreprenörer och
företagare att driva verksamheter förmedlas i denna intervju bilden av en kompetent och kvalificerad företagare:
”Jag hade ju drivit företag innan det var aktuellt för [företaget…] för jag har ju konsultat några år innan[…]Företagande för mig var ingen nyhet, att driva företag, och dessutom är jag lärare i företagsekonomi så jag kände inget krux i dom bitarna”
När familjen flyttade till gården fortsatte också Kajsa att på konsultbasis arbeta för sin tidigare arbetsgivare. Utmaningen i att etablera sin verksamhet på orten handlade istället om brist på lokala nätverk och till svårigheter att knyta kontakter för samverkan med andra aktörer i länet:
”Då tog vi kontakt med nyföretagarcentrum för vårt problem var att vi hade ju inget nätverk här[…]Jag hade ju kontakter i [uppväxtkommun]såväl som [där vi senare bodde] men vi kände ju inte en käft i [här]”
För att få en ingång till de lokala sammanhangen tog Kajsa och Börje kontakt med