De resultat som presenteras här utgår från de intervjuer och den faktainsamling som gjordes i samband med besök i de utvalda kommunerna. De frågor som ställ- des och diskuterades då skiljer sig från de frågor som man besvarade i enkäten. Intervjuerna gick djupare och mer direkt in på processrelaterade aspekter. Alla de intervjuade kommunerna har också svarat på den enkät som presenterats ovan. Nedan presenteras kortfattat delar av de resultat som besök och intervjuer har lett fram till.
Västervik1
Arbetet med enskilda avlopp i Västervik har en lång historia och man har på många sätt gjort ett rejält avtryck bland svenska kommuner. LIP-projektet är en naturlig fortsättning på detta långvariga arbete för att minska övergödningen av Gamleby- viken som är kraftigt förorenad och som ligger centralt i kommunen. Västervik har tagit en kommunal VA-policy för enskilda avlopp som är funktionskravsbaserad och som dessutom ställer krav på kretslopp av närsalter. Denna introducerades ungefär samtidigt som möjligheterna att ge LIP-bidrag till fastighetsägare i Gamle- byviken avrinningsområde gavs. Inga egentliga överklaganden har kommit efter- som man kunnat mildra de höjda kraven på fastighetsägarna med hjälp av LIP- bidraget. Man har arbetat mycket innovativt med information till fastighetsägare, med entreprenörer och lantbrukare och har på detta sätt lyckats få ut i princip alla de investeringsbidrag som fanns. Kärnan till detta goda resultat är att man ställt krav på kretslopp på fastighetsägarna och samtidigt kunnat ge bidrag just till denna typ av nya lösningar. Vidare har man mycket aktivt engagerat sig i dessa frågor och byggt upp en hög kompetens inom miljökontoret. Man har aktivt arbetat med att ta fram den Exempelsamling om små avlopp som Formas gav ut 2001 (Johansson, 2001) tillsammans med flera andra LIP-kommuner, däribland Eskilstuna, Norrtälje, Linköping, Simrishamn, Hedemora, Trosa och Uppsala.
Kommunens renhållningsförvaltning har tagit ett ansvar för att återföra humanurin till odlad mark och kommunens entreprenör kör humanurin till en lantbrukare som kommunen har avtal med. Västervik har också gjort en omfattande enkät till mer än 100 fastighetsägare som installerat olika nya tekniklösningar vilket också resulterat i en rapport. Denna finns att ladda ner från projektets hemsida och man avser att göra om denna enkät för att fånga flera års erfarenheter av användning av toaletter- 1 Läs mer om Västerviks LIP-åtgärder i sammanfattningen från besök i kommunen, se bilaga 2
na och dels fånga upp de nya installationerna. Sammanlagt har ca 170 bidrag delats ut, varav ett till en stor camping utanför centrala Västervik som har byggt ca 40 st installationer i en stugby för sommargäster.
Linköping2
I Linköping var ambitionerna mycket höga och man satsade på att kombinera LIP- bidraget för urinsortering med en skarp tillämpning av kretsloppsambitionerna i Miljöbalkens portalparagrafer och hänsynsregler. Detta stöp då på att ett politiskt stöd för denna linje inte gick att få. Därför ändrades förutsättningarna för projektet och en ny strategi fick utvecklas med ökad bidragsandel (50 %) av de totala kost- naderna.
Det finns enligt LIP-projektets samordnare flera anledningar till fastighetsägares bristande intresse att kretsloppsanpassa sina avlopp. Dessa är: en annorlunda toa- lettmodell, kostsamt (eftersom det kan innebära stora ingrepp i ett befintligt hus), att man inte har hittat avsättning för urinen samt att gräventreprenörer och VVS- entreprenörer har varit tveksamma till funktionen. Någon mellanlagringsstation har inte kommit till stånd förrän i projektets avslutning, bland annat på grund av accep- tansproblem för urin som gödselmedel.
Tillämpningen av ny teknik har med LIP-åtgärderna ökat drastiskt i Linköpings kommun, dels eftersom tekniken med urinsortering blivit mer känd, dels eftersom kunskapen om ny teknik ökat bland miljökontorets personal och bland entreprenö- rerna. Utvecklingen av främst den urinsorterande tekniken har troligen gynnats av att fler hushåll investerat i tekniken. Eftersom urinsortering blivit en känd teknik kan antalet urinsorterande anläggningar komma att öka även efter att bidraget för- svinner, vilket ger en fortsatt minskande belastning på vattendragen.
Vad gäller bidragen så ser man det kanske som mer intressant att utveckla former för ”negativa bidrag” d.v.s. ökade kostnader för de fastighetsägare vilka inte åtgär- dar sina avloppsanläggningar. Idag är det i hög grad så att de som inte gör detta tjänar pengar på att förorena mer vilket ju inte är bra.
Falun3
Faluns kommun har flera intressanta åtgärder runt Vikasjön vilka bryter av från de övriga åtgärder som studeras i denna utvärdering. De har en lokal avloppsrening med ny teknik som getts bidrag, och de har gett stimulansbidrag till minirenings- verk vilket inga andra kommuner gjort. Den lokala avloppsreningen vid Vika strand har följts av problem varav flera är en följd av felberäkningar i projektering och missar under färdigställandet. Hur bra anläggningen kommer att fungera är ännu oklart då det krävs ytterligare år av drift för att kunna säga något om det. Stimulansbidraget gick jämfört med många andra kommuner bra. Detta beror i hög grad på att man fokuserat insatser och information till en mindre by med kända 2 Läs mer om Linköpings LIP-åtgärder i sammanfattningen från besök i kommunen, se bilaga 2 3 Läs mer om Faluns LIP-åtgärder i sammanfattningen från besök i kommunen, se bilaga
avloppsproblem och där en kommunikation mellan fastighetsägarna och mellan kommun och fastighetsägare redan etablerats. Kunskapen om påverkan på Vika- sjön, vetskapen om att man på något sätt måste åtgärda sina avlopp samt det kon- kreta informationsstödet från kommunen ihop med bidraget gjorde att många valde att åtgärda avloppet. Kretsloppsambitionen och bidragets storlek har varit av un- derordnad betydelse i denna process.
En erfarenhet är att man borde ha genomfört inventeringar och bedömningar av anläggningarnas status på ett mer genomtänkt sätt. Vidare är det viktigt att tillräck- ligt med tid och resurser ges till ”besök på gårdsplanen” då kommunen kan uppträ- da som ”icke-myndighet”. Ganska många har åtgärdat sina avlopp på traditionell väg i samband med att inventering skett och hotet om förelägganden kommunice- rats till fastighetsägarna.
Erfarenheter som andra kommuner kan lära av är att den här typen av projekt tar tid, kräver kontinuitet på kommunens sida samt att insatserna fokuseras på ett av- gränsat område. En nära koppling till synliga miljöproblem, t ex den övergödda Vikasjön, är betydelsefull för resultatet. Generella informationsinsatser är inte särskilt framgångsrika annat än som initiala aktiviteter, den verkliga kunskapsöver- föringen och processen sker då kunniga tjänstemän går ut och möter fastighets- ägarna hemmavid och diskuterar utifrån deras situation/problem.
Faluns miljökontor ser att stimulansbidrag inte är den viktigaste pådriva-
ren/styrmedlet utan att det snarare krävs en effektivt fungerande lagstiftning för att åtgärda de enskilda avloppen.
Alingsås4
Alingsås har lyckats mycket bra med att få ut bidragsmedel på grund av en långsik- tig satsning, aktivt och genomtänkt uppsökande arbete samt en väl genomtänkt projektplan. Dessutom har man kunnat ge fastighetsägarna bidrag för vad man idag ställer krav på utifrån miljöbalken, dvs. markbädd och infiltrationsanläggningar. Informationsinsatserna och besöken ute i fält hos fastighetsägarna ses som lyckade och målsättningen att få ut bidrag till 150 fastighetsägare har nåtts med råge. Bi- draget till kretsloppsanpassning har inte fungerat alls. Inget system för återföring har etablerats.
LIP-projektet har gett möjlighet att anställa personal och genomföra nya inventer- ingar så att ett stort antal anläggningar inom prioriterade områden åtgärdats på kort tid. Många av dessa är befintliga anläggningar vilka hade varit tidsödande och resurskrävande att åtgärda via förelägganden. Man har nu byggt en bra grund för att kunna arbeta vidare med att åtgärda resterande avlopp.
Framgångsfaktorer var god kunskap om recipienten och att sprida information ute i fält och möta fastighetsägare tidigt och utan myndighetsrollen/hot om föreläggan- den. Återkoppling till fastighetsägarna efter inventering om vad kommunen anser behöver göras med deras avlopp är också viktigt.
Hinder och risker som man såg var huruvida bidragsandelen skulle vara tillräckligt hög för att vara intressant samt den osäkerhet som rådde huruvida kommunsamar- betet med Lerums och Vårgårda kommuner skulle ros i hamn.
Norrtälje5
Ett av de få ”helhetsprojekten” inom LIP och små avlopp finns i Norrtälje. Detta har successivt utvecklats och förändrats sedan projektet beviljades medel 1999. Kärnan i projektet är att man inventerat alla enskilda avlopp i kommunens kustnära södra delar. Parallellt med detta har man haft en informationsvagn parkerad ute i områden där fastighetsägarna kunnat möta kunnig personal som inte varit myndig- hetspersoner. I vagnen har information om projektet funnits och man har kunnat få se de olika toaletter som bidrag delats ut till. Norrtälje har till skillnad från alla andra kommuner med stimulansbidrag gett ett fast belopp i bidrag till olika typer av anläggningar. Störst bidrag, 35 000 kr, har tilldelats multrumslösningar, därefter kommer klosettvattenavskiljning och urinsortering som har beviljats ett bidrag på upp till 25 000 kr. Detta har dels förenklat administrationen och dels gjort kost- nadsbilden tydlig för fastighetsägare och entreprenörer. Detta har setts som mycket lyckat och det har även inspirerat många kommuner och projekt runtom i landet. Resultatet av detta är att ca 100 anläggningar, framförallt klosettvattensystem, har kommit till stånd. Parallellt med detta arbete har man utvecklat en våtkompost driven av lantbrukare och kommunen i samarbete som ska ta emot klosettvattnet från hushållen och dessutom behandla andra organiska fraktioner, t ex källsorterat hushållsavfall och gödsel. Våtkompostens planering har varit ryckig och den var i april 2004 ännu inte färdigbyggd. Därefter har man emellertid funnit en lösning och våtkomposten står nu färdig (hösten 2004).
De hinder man upplevt har i hög grad varit kopplade till att man inte kunnat färdig- ställa våtkomposten och därmed inte haft en återföring för det klosettvatten som samlas upp. Vidare har man sett problem med funktionen på flera av de anlägg- ningar som installerat extremt snålspolande toaletter. Detta har i sin tur gett negativ publicitet och ryktesspridning via lokala entreprenörer vilka inte gillat de nya tek- niklösningarna. Man har emellertid fått mycket god spridning av sitt budskap i lokalpressen vilket underlättat arbetet.
Simrishamn
Simrishamn skiljer sig från övriga kommuner genom att en miljöinspektör dels ansvarat för stimulansbidrag och dels fungerat som handläggare för enskilda av-
lopp. Detta skiljer sig från de övriga kommuner som intervjuats vilka försökt hålla dessa delar mer eller mindre åtskilda i det löpande arbetet.
Positiva konsekvenser av projektet som lyfts fram i Simrishamn är i första hand att man fått en ökad medvetenhet bland fastighetsägarna om att man måste åtgärda sina enskilda avlopp. Detta beror dels på att man arbetat mycket med folkbild- ningsinsatser och information till fastighetsägare i samband med inventering, dels att man fått mycket bra respons i lokaltidningarna. Rubriker som ”Stenkistan har gått i graven” med efterföljande positivt reportage om LIP-projektets syfte och mål har haft stor betydelse. Utöver detta har man i Simrishamn arbetat aktivt med en dialog med fastighetsägare i en ekoby som är under successiv utbyggnad. I princip alla hus där kommer att ha någon form av kretsloppsanpassning och kommer ifråga för bidrag från projektet. I Simrishamn vill man också framhålla att man utifrån inventeringarna och ett samarbete med grannkommuner om gemensamma bedöm- ningsgrunder för enskilda avlopp har lyckats åtgärda ett stort antal icke godkända avlopp. Under 3 år räknar man med att åtgärda 1 500 av 2 300 enskilda avlopp utan tillfredsställande rening i kommunen varav ca 100 st bedöms bli kretsloppsanpas- sade. LIP-projektet har haft stor betydelse för att kunna genomföra detta.
Hinder och risker för projektet har varit att inte kunna lösa systemet för återföring och få lantbruket involverat. Detta har dock lösts. Framgångsfaktorer är att man lyckats få en positiv attityd hos fastighetsägare till förbättringar och kretsloppsan- passning av enskilda avlopp. En bidragande orsak är att, som miljöinspektören utryckte det: "Vi har trott på det vi gjort!", vilket varit utgångspunkten för arbetet med folkbildning och i mötet med fastighetsägarna
Sammanfattning från kommunbesök och intervjuer
Att besöka kommunerna har gett mycket information och kunskap som inte kunde fångas via enkäten. Resultatet från dessa intervjuer har i hög grad riktats mot vad som lyckats och vad som kunnat bli bättre. Eftersom vi valde kommuner vilka generellt hade mer lyckade och intressanta projekt kan man säga att urvalet på sätt och vis är skevt. Men vi motiverade detta med att det finns mer att hämta inför framtiden från de goda exemplen och att anledningarna till misslyckanden och problem kom fram bra i enkäten. De kommuner som intervjuats har också i varie- rande grad mött och många fall övervunnit samma problem som de kommuner som ”misslyckats” vilket gör dem extra intressanta. Att intervjua några av de mer ”lyckade” projekten innebär också att fokus läggs på de erfarenheter som direkt kan tillämpas i fortsatt arbete i kommunerna, på regional och på nationell nivå. De generella mönstren är att de kommuner som valts ut för intervjuer i det stora hela är nöjda med sina insatser och ser att man kunnat göra mycket mer och nå bättre resultat om det funnits mer medel, längre genomförandetid och större möj- ligheter att omdisponera bidraget underhand i takt med att erfarenheter gjorts.