5. Resultat och analys
5.6 Resultat: Kompromiss eller pragmatiskt rationella val i identitet och karriär?
Begreppet karriär kan ha olika betydelse för olika människor och därför var det viktigt att informanterna själva fick sätta ord på vad karriär innebär för dem. En övergripande och förenklad bild som våra informanter ger är att det är som en stege att klättra på. Däremot blir det tydligt vid närmare följdfrågor att det är mer komplicerat än så. Adam säger exempelvis att han inte riktigt vet vad karriär är för honom idag. Tidigare var det just klättrandet, en strävan mot något annat, något bättre, som status, pengar och prestationer. Han berättar även att han insett att det är en orimlig strävan då den bygger på ett beroende, som det är bra att hålla sig delvis fri ifrån. Han säger:
För den friheten bygger på att man är beroende av andra saker också. Så jag har väl definierat om det för egen del. Så "karriär" är nog det samma, men behovet av den tror jag har förändrats! Och hur mycket vikt man ska lägga vid det.
Han menar vidare att det är finns en annan plattform och nytt syfte i form av familjen, som är viktigare nu, vilket möjliggör ett frigörande från beroendet av karriär.
Carl nämner också en karriärtrappa och menar att den är tydligt utstakad i läkarbranschen där översta steget är en överläkartjänst eller annan chefsposition. Dock har inte Carl någon
33
sådan strävan just nu, då han helt prioriterar familjen. Han identifierar sig som lågambitiös, utifrån de enligt honom typiska förväntningarna på läkarkarriären. Han beskriver att han är nöjd med det trappsteget han står på nu.
David har en mer flexibel syn på karriär och redogör att det “som sämst är att man måste tjäna pengar för att kunna göra det du tycker är roligt”, medan han samtidigt menar att det handlar om att göra något stimulerande och meningsfullt. De tre resterande informanterna beskriver på liknande sätt att karriär är förknippat med prestation och pengar samt jakten på dessa, däremot säger alla tre att karriärjakten numer inte är lika viktig utan att andra delar av livet värderas högre. Balans mellan de olika delarna uttrycks som något eftersträvansvärt och något de hellre jagar än status, titlar och perfekta prestationer.
Alla informanter beskriver att de upplevde en skillnad i sin yrkeskarriär när de blev föräldrar. De skildrar framförallt hur fokus skiftade från karriär till familj och att livet blev tvunget att anta ett lugnare tempo med mindre risker. Däremot är det enbart tre av sex informanter som uttrycker att de själva upplevde en konflikt mellan yrkesidentiteten och föräldraidentiteten. För de övriga tre blev brytpunkten ett välkommet skifte och de blev tvingade att ändra en något osund livsstil, även om det krävdes en del tid att landa i den nya vardagen. De identifierar inte skiftet som en konflikt, utan som en naturlig följd av det nya perspektiv de fick på karriär.
Flera informanter beskriver hur livet behövde bli mer effektivt efter föräldrablivandet. Samma tidsram skulle nu delas upp mellan fler enheter och Fredrik beskriver det såhär:
Man fick effektivisera alla delar av livet! När första barnet kom försvann ju all tid! Men sen när nummer två kom undrar man ju vad fan man gjorde med all fritid under första barnet! Man har ju varit tvungen att effektivisera vardagen för att det ska funka. Man tycker att det alltid är "100%" man fyller - men sen inser man ju att det fick plats med mer saker - när det kommer fler barn till exempel!
Han synliggör att trots att livet känns fullt och tiden maximalt utnyttjad så går det att förändra lite till genom att kompromissa eller effektivisera sin tid. Innan föräldrablivandet trodde Fredrik att man med eget företag var tvungen att jobba 90 timmar per vecka. När första barnet kom fanns dock inte den tiden och han påbörjade en resa för att förstå att det faktiskt inte behövdes. Han menar att det var barnens ankomst som synliggjorde att han kunde förändra
34
sitt arbetssätt och få mer kvalitet i livet. Adam däremot är av en helt annan åsikt än Fredrik och säger istället följande: “Jag tillhör inte de som tror att livet blir mer effektivt när man blir föräldrar – det tror jag inte ett skit på! Jag tror att det är att vi sätter ribban lite lägre bara! Och det kan vara gott nog!”
Trots att informanterna tydligt berättar att både yrkesrollen och fritiden har fått mindre plats i livet, och att aktiviteter och prioriteringar som ansågs självklara numer inte får plats i vardagen, ses detta inte som en kompromiss. Informanterna beskriver hur deras värderingar ändrats och att förändringarna därför inte upplevs som kompromisser utan snarare som aktiva val. Begreppet kompromiss diskuteras under intervjun och intervjuledaren beskriver den objektiva definitionen, och att det exempelvis kan innefatta att göra avkall inom ett område i livet för att frigöra utrymme för ett annat. Detta leder till att de flesta informanterna håller med om att de faktiskt har kompromissat, till följd av föräldrablivandet, gällande såväl identitet som karriär. Däremot har de inte upplevt dessa kompromisser som inskränkande eller begränsande. Detta sammanfattas i Fredriks formulering: “Det som skulle varit en kompromiss utan barnen blir kanske ett val med barnen!”.
Adam beskriver att det innan föräldrablivandet var mycket lättare att jobba mycket och länge, för det var inte lika tydligt vad som valdes bort. Han pratar om att livet innan barn var mycket mer gränslöst och att linjen mellan arbete och fritid suddades ut. Alla informanter beskriver en samlad syn på hur mycket tid jobb och träningsaktiviteter fick ta i anspråk i relation till övriga livet, om än i olika former. Männen talar i termer av galenskap, osunda proportioner, risktagande, prestationsjakt, bekräftelsebehov och gränslöshet samt utbrändhet. Föräldrablivandet uttrycks ha gett en nödvändig utvärdering och omvärdering av livets fokus, krav, komponenter och aktiviteter. En förändring alla menar fick positiva följder för livet i stort, även om dessa inte alltid varit omedelbart uppenbara.
Alla informanterna reflekterar, i olika hög grad, över hur olika faktorer i livet riskerar att kompromissa med föräldraskapet och hur väl de uppfattar sig kunna utöva det. De ser att hur väl de “lyckas vara en bra förälder” kan påverkas av komponenter som jobb, sömn, stress och krav. Informanterna uttrycker att föräldraskapet dock är det sista de kompromissar med, medan både fritid och yrkeslivet är tveklöst mer givna att inskränka eller dra ifrån. Dock reflekterar tre av männen, David mest uttalat, om hur föräldraskapet kan kompromissa med idealen och förväntningarna kring hur jämställt föräldraledigheten delas. Det kan finnas
35
tankar om vikten av en total jämställdhet som sedan, efter barnets inverkan på förnuft och känsla, visar sig vara svåra att praktisera. David berättar hur jämställdhetsplanen gick att hålla vid första barnet, men blev en större utmaning med det andra:
Det är förståeligt att många mammor inte vill lämna ifrån sig tiden hemma med barnet! För att det är svårt att förstå innan, hur mycket det påverkar en känslomässigt. Det är svårt att argumentera om hon vill vara hemma. Men för oss var det ju lätt att genomföra den jämlika planen med första barnet, men när andra barnet kom fanns ju insikten om att det är härligt att vara hemma den där första perioden - då de är så små - för det är de ju aldrig sen igen! Så det är svårt!
Han förklarar detta med att barnets ankomst triggar en biologisk och emotionell kraft, som trumfar ideal och politik och därför är svår att kompromissa med.