Resultat kopplat till tidigare forskning 48

Den  grundtanke  som  informanterna  nämner  bakom  satsningen  stämmer  på  många  sätt   överens  med  den  bild  som  målas  upp  i  den  tidigare  forskningen  av  new  management-­‐

kulturen  och  strävan  efter  framtagandet  av  arbetsmetoder  som  fokuserar  på  de  ”tre   e:na”;  economy,  efficiency  och  effectiveness  (Morago,  2007,  s.  463).  Den  tidigare   forskningen  beskriver  också  en  i  allmänhet  tilltagande  strävan  efter  effektivitet  och   transparens  inom  det  sociala  arbetet  (a.a.).  Även  detta  återkommer  i  hur  informanterna   beskriver  grundtanken  med  satsningen  som  ett  sätt  att  skapa  en  bättre  systematik  kring   kuratorernas  dokumentation  liksom  som  ett  sätt  att  kunna  följa  upp  och  utvärdera   kuratorernas  arbete.  Satsningen  tycks  på  detta  sätt  drivas  fram  av  krafter  som  på  flera   sätt  liknar  de  som  genomsyrar  new  management-­‐kulturen  samt  den  utveckling  av   evidensbaserade  arbetsmetoder  som  belyses  i  den  tidigare  forskningen  (Bellamy  et  al.,   2006;  Bolen,  2007;  Morago,  2007;  Rexvid,  2011;  Bergmark  &  Lundström,  2012).    

Som  jag  tidigare  har  påpekat  bör  dock  inte  satsningen  betraktas  som  ett  försök  att   utveckla  en  arbetsmetod  för  kuratorernas  patientarbete,  även  om  den  eventuellt  skulle   kunna  påverka  kuratorernas  praxis.  Satsningen  är  dock  ett  försök  att  utarbeta  en  fast   rutin  för  kuratorernas  dokumentation  och  således  en  systematisk  metod  för  

presentationen  av  kuratorernas  praktik.  Den  kritik  som  enligt  den  tidigare  forskningen   riktas  mot  liknande  utvecklingar  inom  det  sociala  arbetet  har  som  sagt  delats  in  under   fyra  områden;  Knowledge,  Lack  of  fit,  Suspicion  och  Resources  och  informanterna  för   fram  liknande  tankar  då  de  ger  sin  egen,  och  de  övriga  kuratorernas  syn  på  satsningen.   Den  tidigare  forskningen  belyser  exempelvis  olika  problem  som  uppstår  vid  

implementeringen  av  liknande  verktyg  (Se  Lack  of  fit  under  Tidigare  forskning).  Det   nämns  bland  annat  hur  dessa  verktyg  anses  vara  för  ”breda”  för  att  på  ett  enkelt  sätt   kunna  appliceras  på  alla  patienter  och  även  det  motsatta  förhållandet  nämns  som  ett   problem  –  då  verktygen  är  för  ”smala”  och  ”riktade”  (Bellamy  et  al.,  2006).  

Informanterna  nämner  hur  vissa  kuratorer  för  samma  kritiska  resonemang,  exempel  i   mötet  med  patienter  som  befinner  sig  i  akut  kris.  Oavsett  om  kuratorernas  motstånd   beror  på  att  patienten  kan  ta  illa  upp  eller  om  det  handlar  om  att  kuratorerna  själva   känner  sig  obekväma  med  att  följa  mallen  för  den  sociala  anamnesen,  svarar  

informanterna  unisont  att  det  viktiga  är  att  kuratorerna  i  dessa  lägen  dokumenterar   anledning  varför  de  inte  har  berört  den  aktuella  termen.  Informanterna  ger  på  detta  sätt   en  lösning  på  detta  problem.  Informanterna  lyfter  dock  på  detta  sätt  en  kritisk  åsikt  som   finns  bland  kuratorerna  som  också  speglas  i  den  tidiga  forskningen.  

I  den  tidigare  forskningen  berörs  också  problemområde  som  beskrivs  under  titeln   Suspicion  (Bellamy.et.al.  2006).  Forskningen  visar  på  en  övergripande  misstänksamhet  

mot  allt  för  låsta  arbetssätt  och/eller  verktyg  som  införs  i  det  sociala  arbetet  (Bolen,   2007;  Morago,  2007;  Rexvid,  2011;  Hammare,  2013;  Ruth,  2013).  Kritikerna  menar  att   införandet  av  dylika  verktyg  riskerar  att  leda  till  att  den  erfarenhetsbaserade,  eller   ”tysta”  kunskapen  kan  gå  förlorad  samt  att  det  kan  gå  ut  över  praktikerns  

handlingsfrihet  i  mötet  med  patient/klient  (Rexvid,  2011).  Informanterna  beskriver  att   dokumentationsmallens  olika  delar  skall  spegla  den  sociala  anamnesen  –  som  dessutom   är  vad  kuratorerna  förväntas  göra  i  mötet  med  patienten.  Om  kuratorn  av  någon  

anledning  bedömer  det  olämpligt  att  följa  mallens  upplägg  i  anamnesen,  kan  hen  göra  så.   Informanterna  uppmuntrar  snarare  till  att  kuratorn  använder  sin  erfarenhetsbaserade   kompetens  i  patientarbetet,  vilket  bland  annat  skall  speglas  under  bedömning  och  under   den  mera  öppna  termen  kuratorssamtal.  Att  kuratorns  erfarenhetsbaserade  kompetens   skulle  gå  förlorad  i  och  med  användandet  av  dokumentationsmallen  är  inte  någon  risk   enligt  informanterna.  De  hävdar  snarare  att  mallen  ökar  kuratorernas  möjlighet  att   spegla  sin  kompetens  samt  att  föra  fram  patientens  perspektiv  och  röst  inom  vården.   Eftersom  informanterna  själva  har  inblick  i  kuratorsarbetet  och  således  också  har  ett   kuratorsperspektiv,  torde  detta  genomsyra  utformningen  av  dokumentationsmallen.     Misstänksamheten  som  nämns  i  den  tidigare  forskningen  förklaras  bland  annat   med  att  införandet  av  dylika  standarder  och  arbetsverktyg  förs  in  av  ”fel  anledning”   (Rexvid,  2011).  Även  om  satsningen  inte  initierades  av  informanterna  eller  kuratorerna   själva  och  även  om  informanterna  uppger  att  de  varit  begränsade  på  olika  sätt  under   arbetets  gång,  verkar  det  på  detta  sätt  finnas  en  stark  koppling  mellan  

dokumentationsmallens  utformning  och  den  kompetens  som  mottagarna  av  standarden   besitter.  Den  studerade  satsningen  exemplifierar  på  detta  sätt  det  som  efterfrågas  i  den   tidigare  forskningen  –  ett  slags  särskilt  team  som  fokuserat  på  denna  typ  av  

utvecklingsarbete  och  har  inblick  i  den  aktuella  verksamheten.  

Den  tidigare  forskningen  lyfter  slutligen  bristen  på  resurser  som  ett  

problemområde  (Resources)  (Bellamy.et.al.  2006).  Informanterna  berör  detta  område   vid  ett  par  tillfällen  då  de  beskriver  hur  de  varit  begränsade  till  de  termer  som  fanns  i   datasystemet  och  att  det  varit  omständligt  att  föra  in  nya  termer.  Jag  menar  att  detta   speglar  hur  informanterna  varit  beroende  av  andra  för  att  kunna  utforma  

dokumentationsmallen  som  de  velat  utifrån  sin  kompetens  som  kuratorer.  På  samma   sätt  som  Gun  nämner  att  hon  nu  avvaktar  svar  rörande  det  dataprogram  som  behövs  för   att  kunna  omvandla  kuratorernas  dokumentation  till  statistiskt  underlag  för  framtida  

studier,  visar  detta  hur  informanterna  är  i  ett  slags  beroendeställning  i  sitt  arbete  kring   satsningen.  Som  den  tidigare  forskningen  tydligt  påpekar  krävs  att  engagemanget  kring   den  här  typen  av  utvecklingsarbete  finns  på  ”alla  nivåer”  och  att  det  finns  en  tydlig  plan   för  hur  arbetet  skall  följas  upp  över  tid  (Bellamy.et.al.  2006).  Detta  är  tyvärr  något  som   informanterna  framhåller  som  en  brist  med  satsningen  över  lag.