En teoretisk förklaring 46

Idén  presenteras  med  argument  som  ofta  förs  fram  vid  dylika  standardiseringar.  

Satsningen  säljs  in  som  ett  sätt  att  öka  samverkan  och  informationsöverföringen  mellan   kuratorerna  och  det  övriga  sjukhuset.  Den  beskrivs  också  som  ett  sätt  att  stärka  

kuratorernas  professionella  identitet.  Utifrån  det  teoretiska  perspektivet  kan  hela   satsningen  också  förstås  som  ett  sätt  att  vinna  legitimitet  –  vilket  som  sagt  är  särskilt   viktigt  för  människovårdande  organisationer.  Det  handlar  dels  om  sjukhusets  strävan   för  att  vinna  legitimitet  i  omgivningens  ögon  men  också  om  kuratorsklinikens  strävan   att  vinna  legitimitet  i  ögonen  på  det  övriga  sjukhuset.  Uppdraget  bygger  på  

socialstyrelsens  uppmaning  om  en  tydlig  systematik  kring  uppföljning  och  

utvärderingsmöjligheten  av  kuratorsarbetet.  Sjukhusets  egna  riktlinjer  kräver  en   ”förfining  av  de  arbetsmetoder  som  används…”  medan  informanterna  poängterar  att   deras  arbete  inte  är  kopplat  till  någon  arbetsmetod  med  direkt  koppling  till  

patientarbetet  (faktum  är  att  informanterna  inte  nämner  några  konkreta  arbetsmetoder   som  kuratorerna  använder  i  patientarbetet).  Paketeringen  av  den  idé  som  ligger  till   grund  för  uppdraget  har  istället  handlat  om  strukturen  av  kuratorernas  dokumentation,   och  således  presentationen  av  kuratorsarbetet.  Trots  detta  lyfter  informanterna  

samtidigt  exempel  som  tyder  på  en  viss  påverkan  av  den  faktiska  patientkontakten.  De   förklarar  att  mallen  kan  ge  en  känsla  av  trygghet  som  i  sin  tur  kan  höja  kvaliteten  på   vissa  delar  av  praktiken.  I  paketeringen  av  idén  har  gruppen  också  vägt  in  den  kritik   som  framkommit  i  patientenkäterna,  bland  annat  genom  att  accentuera  den  ”röda  tråd”  

som  bygger  på  förhållandet  mellan  termerna  ”bedömning”,  ”målformulering”  och   ”resultat”.  Gruppen  har  också  försökt  likrikta  kuratorernas  dokumentation  genom   dokumentationsutbildningen  och  det  extra  motivationsarbetet  rörande  kuratorernas   målformulering.    

Vid  införandet  av  en  standard  är  det  som  sagt  viktigt  att  beakta  vilken  

tolkningsmöjlighet  som  finns.  Tolkningsmöjligheten  hos  dokumentationsmallen  verkar   vara  ganska  stor.  Informanternas  egen  bild  av  hur  mallen  skall  användas  och  följas   framstår  tämligen  tydlig  men  faktumet  är  fortfarande  att  vissa  kuratorer  verkar  vara   osäkra,  trots  utbildningen,  och  det  är  dessutom  möjligt  för  kuratorerna  att  göra  sina   egna  bedömningar  av  när  och  hur  de  skall  använda  mallen.  Som  jag  förstår  det  är  det   bland  annat  detta  som  nu  fokuseras  i  det  fortsatta  uppföljningsarbetet  inom  de  olika   sektionerna  –  att  faktiskt  minska  tolkningsmöjligheten  och  på  så  vis  stärka  likriktningen   av  kuratorernas  dokumenterande.  Informanterna  lyfter  dock  detta  som  något  

problematiskt  i  uppföljningen.  Faktumet  att  de  olika  sektionerna  driver  arbetet  vidare   låter  också  som  något  som  kan  försvåra  en  likriktning.  Som  Susanne  nämner  kan  såklart   också  en  föränderlig  personalomsättning  försvåra  en  likriktning  då  alla  behöver  få   samma  instruktioner  för  hur  de  skall  dokumentera.  

Det  som  standardiseras  är  kuratorernas  dokumentation  och  denna  görs  utifrån   dokumentationsmallen,  samt  utifrån  de  instruktioner  som  ges  under  

dokumentationsutbildningen.  Kuratorernas  praktik  skall  enligt  informanterna  inte   standardiseras.  Samtidigt  så  tar  termerna  i  mallen  upp  sådant  som  kuratorerna  redan   förväntas  beröra  i  mötet  med  patienterna.  På  det  sättet  menar  jag  att  mallen  fungerar   som  ett  slags  kontroll  av  att  kuratorerna  så  att  säga  ”gör  vad  de  redan  förväntas  göra”.   På  detta  sätt  innebär  satsningen  en  likriktning  och  ett  slags  kvalitetssäkring.  Om  

kuratorn  inte  följer  mallen,  och  således  gör  vad  som  förväntas  av  dem,  kan  detta  framgå   av  dokumentationen.    

Vad  anbelangar  likriktningen  av  presentationen  av  kuratorns  praktik  verkar  det   finnas  en  sådan  i  form  av  själva  strukturen  av  dokumentationen.  Innehållsmässigt  kan   kuratorernas  journalföring  dock  variera  från  fall  till  fall  eftersom  det  inte  finns  någon   reglering11  _{för  vad  kuratorerna  skall  skriva.  Även  den  ovan  nämnda  tolkningsmöjlighet}  

motverkar  en  eventuell  innehållsmässig  likriktning.  På  detta  sätt  kan  satsningen  sägas                                                                                                                  

ha  en  svag  likriktande  påverkan  även  då  det  gäller  presentationen  av  kuratorns  praktik.   Dokumentationsmallen  likriktar  dock  ändå  strukturen  för  presentationen  av  kuratorns   praktik  –  något  som  gör  det  enklare  för  exempelvis  annan  vårdpersonal  att  rikta  sin   läsning  av  dokumentationen  ifall  de  exempelvis  behöver  ta  reda  på  något  specifikt   snabbt.    

I  nuläget  bidrar  satsningen  således  till  en  likriktning  av  strukturen  för  

kuratorernas  dokumentation.  En  struktur  som  dessutom  bör  spegla  kuratorns  praktik   bättre  genom  att  nya  termer  har  lagts  in  av  informanterna  som  har  en  förståelse  för   kuratorns  praktik.  Enligt  teorin  innebär  standardiseringar  som  denna  också  per  

automatik  någon  typ  av  förenkling.  När  informanterna  beskriver  kuratorns  praktik  och   särskilda  kompetens  målar  de  upp  en  bild  av  ett  mångnyanserat,  komplext  och  aningen   diffust  arbete.  De  förklarar  att  arbetet  sträcker  sig  över  flera  disciplinära  områden  och   innebär  flexibilitet  och  att  kunna  ”lite  om  mycket”.  För  att  spegla  kuratorns  

professionella  identitet  och  det  komplexa  och  mångnyanserade  kuratorsarbetet  är  det   därför  viktigt  att  det  är  själva  innehållet  i  dokumentationen  som  studeras  och  inte   mallens  struktur  i  form  av  termer,  som  per  automatik  speglar  en  förenkling  av   detsamma.    

Faktumet  att  utformningen  av  mallen  är  gjord  av  personer  som  alla  har  en  djup   inblick  i  den  berörda  verksamheten  bör  ses  som  något  som  stärker  trovärdigheten  i   mallens  upplägg,  liksom  faktumet  att  patientperspektivet  har  tagits  hänsyn  till.  Men   utöver  detta  har  mallen  ingen  vetenskaplig  förankring.  Tanken  om  att  med  tiden  kunna   generera  evidens  beror  på  vilken  tolkningsmöjlighet  som  finns  för  kuratorerna,  graden   av  reglering  av  dokumentation  (exempelvis  fasta  svarsalternativ)  samt  den  fortsatta   utvecklingen  av  det  nödvändiga  databehandlingsprogram  som  Gun  nämner.  I  nuläget   kan  kuratorerna  tolka  mallen  olika,  de  kan  fylla  i  den  olika  och  de  data  som  genereras  i   dokumentationen  kan  ännu  inte  behandlas  på  ett  korrekt  sätt.  Då  det  gäller  

utvärderingen  av  kuratorernas  arbetsmetoder  kan  jag  inte  uttala  mig  eftersom   informanterna  inte  nämner  dessa.  Men  som  sagt,  innan  någon  typ  av  

databehandlingsprogram  finns  att  tillgå  torde  inga  korrelationer  gå  att  studera.