Syftet med denna undersökning var att undersöka hur lärare som varit verksamma både före och efter kommunaliseringen upplever att kommunaliseringen av skolan har påverkat dem att bedriva sin undervisning. Utifrån detta, och intervjuerna, så kommer resultatet att analyseras.
Jag vill poängtera att lärarna under intervjuerna har utgått från den läroplan och de styrdokument som gällde fram till 1 juli 2011 när de har syftat på skolan efter kommunaliseringen. De har alltså inte tagit någon hänsyn till den läroplan som har börjat gälla under hösten 2011.
Resultatet kommer att presenteras i olika teman. De första handlar om den förändrade synen på skolan och den ökade arbetsbelastningen som allt administrativt arbete lärarna idag ska utföra. Dessa faktorer påverkar indirekt lärarnas sätt att bedriva undervisning, vilket kommer att framgå tydligt i diskussionen. De sista temana, som är målstyrning och knappa resurser, handlar mer konkret om läraren och dennes roll i klassrummet. Svaren kommer att styrkas med citat för att förtydliga och öka trovärdigheten. För att förtydliga vem som har sagt vad så har jag har valt att kalla kvinnan, 58 år, för K1. Mannen, 65 år, benämns som M1, och mannen som är 63 år benämns som M2.
4.1. Förändrad syn på skolan
Genom intervjuerna så framkom en tydlig bild från alla tre intervjuade att de upplevde en förändrad syn på skolan, vilket indirekt påverkar dem i deras undervisning. De menar att samhället har förändrats, vilket också innebär att skolan förändras. Både samhället, föräldrar och elever ser på skolan idag på ett helt annat sätt än vad de gjorde för trettio år sedan. En av lärarna (K1) menar att skolan inte har hängt med i samhällets utveckling:
Skolan har inte hängt med nej, så kan jag tänka. […] Alltså, på många sätt tycker jag ju att skolan ser precis likadan ut som när jag gick i skolan, på många sätt med lektioner och ämnena… gå dit och gå dit..och prov och så. Så på så sätt så har det ju inte hänt någonting.
Skolans status är också annorlunda nu mot vad det var förr. Lärarna upplever att deras arbete är mer ifrågasatt nu, och då menar de både uppifrån i form av politiker men även av föräldrar
23 och elever. Förr var det ingen som ifrågasatte varför läraren hade satt det betyget som han/hon gjort, men idag måste de betyg som sätts vara väl motiverade.
Förr var läraren högt ansedd i samhället, idag är läraren som vilken tjänsteman som helst. En av lärarna menar att genom att titta på löneutvecklingen så kan man se hur lärarnas status har sjunkit med åren. K1 upplever att den förändrade synen på lärarna idag har påverkat hennes auktoritet i klassrummet:
[…] min auktoritet är ju inte lika stark som lärare, som den kanske var tidigare. Och det har ju med samhällets utveckling att göra.
Lärarna upplever heller inte att deras inflytande, som var en av tankarna bakom kommunaliseringen, i skolans verksamhet har ökat. Istället anser de att det tas beslut om skolans verksamheter av politiker som de upplever inte är så insatta i verksamheten som de borde vara.
Många gånger har det blivit… de utgick inte från verkligheten. Vi fick såna direktiv så att vi visste inte riktigt vad vi skulle göra utav det… (M2)
4.2. Den ökade arbetsbelastningen och administrationen
Alla lärare upplever att arbetsbelastningen har blivit allt större, något som de alla kopplar till kommunaliseringen. Förr hade de sina lektioner, och när lektionerna var slut kunde de gå hem för att fortsätta sitt arbete. Idag har de arbetsplatsförlagd tid, det vill säga ett antal timmar som de måste befinna sig på arbetsplatsen, oavsett om de har lektioner eller inte.
När de pratar om arbetsbelastning så är det främst det administrativa arbetet som de syftar på, det vill säga att skriva omdömen, betyg och dokumentera allt som sker i verksamheten. Precis efter kommunaliseringen märktes ingen större skillnad, men det har successivt byggts på med allt mer administrativt arbete.
M1 tycker sig se en tydlig skillnad på sina arbetsuppgifter från innan kommunaliseringen och fram till idag:
24
Man var nästan lite mer robotaktig, va. Man gick till skolan och man gjorde sina lektioner, sen gick man hem. Det var inte så där jättemycket, kände jag, med allt som finns idag till exempel… det här med pappersarbetena runt till höger och vänster
K1 upplever att det ökade administrativa arbetet kopplas till att deras arbete är mer och mer ifrågasatt. Nu ska det kontrolleras vad lärarna gör, och det sker genom att lärarna ska dokumentera allt mer. Både K1 och M1 uttrycker tydligt att de inte upplevde att deras arbete i klassrummet blev ifrågasatt på samma sätt förr som nu.
Det är mycket mera administrativt arbete idag, det är det ju. Och alltså, mer ifrågasättande av vårt jobb än var det var då… då var det - gjorde läraren så, så var det så och det var inte så mycket ifrågasättande. (M1)
M2 menar att det läggs ned mycket tid till att diskutera annat än att diskutera det som borde vara det viktigaste i skolan, nämligen hur undervisningen ska bedrivas:
Det är mer saker som bestäms av politiker och högre tjänstemän i kommunerna idag än vad det var tidigare. […] Det handlar mindre och mindre om att diskutera undervisningen jämfört med att diskutera andra saker.
M1 instämmer i M2:s resonemang om förändrat sätt att arbeta. Han menar att förr så arbetade de mer med eleverna, men idag har datorn tagit över allt mer. Med det syftar han på allt administrativt arbete som idag ska göras och uttrycker det som att arbetet med datorn är precis lika stort som arbetet med eleverna. Från att tidigare ha gått hem när lektionerna var klara, så tas nu istället jobbet med hem även efter en lång arbetsdag. Kraven har ökat men tiden finns inte till, vilket innebär att lärarna får använda sin fritid efter jobbet- och även på helger- för att hinna med allt arbete som måste göras.
4.3. Målstyrningen innebär ifrågasättande av läraryrket
Alla tre lärare upplever att målstyrning har både för- och nackdelar. M1 upplever en stor frihet i sitt sätt att undervisa, att istället för att vara bunden till de tidigare tydliga riktlinjerna om hur och vad som skulle undervisas om så kan han nu laborera lite som han själv vill. Han upplever att denna frihet kan ha varit anledningen till att han idag är väldigt flexibel i sitt sätt
25 att arbeta. Det är sällan han använder samma arbetsområde år efter år. Samtidigt upplever han att det har blivit svårare att sätta betyg nu än vad det var förr då det fanns en skala med 1-5.
Betygssystemet som används fram tills GY11 är alldeles för brett, det vill säga att steget mellan betygen är för stora, något som även K1 instämmer i:
Det var ju inte målstyrt på samma sätt förut, utan man gick igenom vissa saker och
”that´s it”, liksom. Och sen fick man se hur långt eleverna hann på den skalan. […]
Jag kan ju tycka att tanken med det här med G, Vg och Mvg, tanken är ju god […]
men samtidigt så fungerar inte skolan riktigt så. En del når ju målen väldigt tidigt, men ska ändå harva omkring i det där.
Problematiken med målstyrningen är att den utgår från att alla elever når målen samtidigt.
Hon upplever en frustration över att bedriva en undervisning som ska vara anpassad till alla, men där variationen inom elevgruppen kan vara stor och där en elev redan kan ha uppnått målet medan en annan elev har en bit kvar.
M2 anser att det har blivit en större frihet i och med målstyrningen, men också en större osäkerhet. Han anser att det hör ihop med att de inte har getts tid till att arbeta med de nya läroplanerna innan de har satts i verket:
[…] det har inte avsatts ordentligt med tid för att sätta sig in i vad det innebär att jobba med läroplanen innan man sätter den i verket… det ska så snabbt som möjligt börjas… och då står man ju där med myror i huvudet och vet inte egentligen vad den innebär, man får treva sig fram.
Även K1 upplever att det inte funnits tid till att sätta sig in i de nya läroplanerna. Hon menar att skolan inte har anpassats till de nya läroplanerna, och att det är därför skolan på många sätt ser ut som den gör idag. Alla tre lärare är dock positiva till den nya läroplanen och det nya betygssystemet som gäller från 1 juli 2011, även om de anser att de inte fått tillräckligt med tid till att sätta sig in tillräckligt i den ordentligt.
4.4. Brist på resurser
Både M1 och M2 upplever att de kan se en tydlig förändring vad det gäller resurser. De anser också att detta påverkar deras undervisning i hög grad. Förändringen har kommit successivt,
26 och det upplevs inte som positiv. M1 kan se en tydlig skillnad i hur han bedriver undervisning idag jämfört med innan kommunaliseringen:
Jag kände att det förr var mer klassrumsundervisning, man tog liksom alla i… ja, man körde samma grej för allihop. Det gör vi ju inte idag. Här får man ju tänka på vilken elev - ”oj, den eleven måste ha det”.
Han upplever att det får konsekvenser för undervisningen då han måste anpassa den för en eller några få elever. Detta innebär att han inte hinner undervisa lika mycket som han hade tänkt utan måste ”banta ned programmet”, som han själv uttrycker det. Med det menar han att han många gånger inte hinner gå igenom och lära ut allt som han hade tänkt under lektionerna då någon eller några elever inte hänger med i tempot. För att alla ska kunna vara delaktiga i lektionen så måste han alltså välja att minska på innehållet till fördel för att alla ska kunna vara delaktiga. Hade det funnits mer resurser så skulle de elever som är i behov av att få undervisning tillsammans med en specialpedagog kunna få det. Då hade även undervisningen i klassrummet kunnat bli bättre då han hade hunnit med att undervisa som var tänkt.
Även M2 upplever att resurserna har blivit mindre, främst när det gäller specialpedagoger.
När han började arbeta fanns det tre specialpedagoger på den skola han idag arbetar på. Idag finns det bara en specialpedagog, med en halvtidstjänst. Han anser att det som står i olika planer om att kommunen ska kunna sätta in resurser där det behövs motverkas av besparningar. M1 har också upplevt att de dragit ned på stödundervisningen. I en av sina klasser anser han sig ha två elever som skulle ha ett stort behov av extra stöd i form av specialpedagoger, men att de inte får det. Istället bedrivs det, som han själv säger, stödundervisning i klassrummet tillsammans med alla andra elever och med honom själv som lärare. Båda två anser att stödundervisningen knappt finns idag. Tanken med att kunna individanpassa lektionerna anser de därmed inte har kunnat uppnås så som det var tänkt:
[…] i och med att det också blev besparningar så har ju det här motverkat sån stävan och såna möjligheter, för att du har inte folk att sätta in… längre. (M2)
27
4.5. Sammanfattning av resultaten
Resultaten från min undersökning visar på att den största förändringen från hur lärarna upplever att det var att arbeta innan och efter kommunaliseringen är att de har fått allt mer att göra. Det administrativa arbetet har blivit allt större, vilket påverkar deras undervisning negativt. De finns inte tillräckligt med tid till att planera lektioner, så att de är anpassade till alla i klassen. Det finns inte heller tid till att diskutera innehåll och form av undervisning med sina kollegor. De upplever också en frustration över att inte få ordentligt med tid att sätta sig in i nya läroplaner när de kommer, vilket påverkar deras arbete när de ska sätta betyg och planera undervisning. De tycker styrdokumenten är otydliga vilket leder till en osäkerhet och frustration vid betygssättningen. Detta kan även kopplas till att de idag måste motivera betygen de sätter på ett annat sätt än tidigare. Förr så var det ingen som ifrågasatte lärarens kompetens att sätta betyg, men idag ska betygen motiveras till både elever och föräldrar. De upplever också en stor förändring när det gäller resurser. Idag är det många elever som inte får det extra stödet som de skulle behöva, vilket innebär att dessa elever befinner sig i en klassrumsmiljö som kanske inte är optimal för varken eleven själv eller för de andra som befinner sig i klassrummet. När läraren inte hinner gå igenom det som han/hon tänkt på lektionen så drabbar det de elever som annars hänger med i tempot, då de nu måste ”vänta in”
sina andra klasskamrater. De minskade resurserna i form av framförallt specialpedagoger anser de ha med kommunaliseringen att göra, då pengar som tidigare var öronmärkta till detta numera används till andra verksamheter. Målstyrningen upplever de som positiv i form av större friutrymme och att de själva kan bestämma hur de vill bedriva undervisningen, men samtidigt upplever de en problematik då alla elever inte når målen samtidigt men ändå ska få samma undervisning som alla andra.
28