Samhället har förändrats, men inte skolan?

Att skolan är en del av samhället innebär också att den förändras om samhället gör det. Frågan är dock i vilken takt. Skolans övergång från statligt till kommunalt ansvar var förmodligen något som var nödvändigt, men frågan är på vilket sätt skolan var förberedd på denna reform.

Carlgren och Marton (2000, s. 79) menar att skolan dock kan skilja sig från övriga samhället i utvecklingsprocessen, något som i alla fall en av lärarna (K1) ger starkt uttryck för då hon anser att skolan på många sätt ser ut som när hon själv gick i skolan. Frågan är varför den svenska skolan inte upplevs ha följt med i övriga samhällets utveckling? Hur påverkar det lärare i deras sätt att undervisa? Och hur påverkar det eleverna i sitt sätt att ta till sig av undervisningen? Idag har i stort sett varje elev tillgång till dator och mobiltelefoner där de kan ta till sig av nyheter världen över så snabbt så att när läraren tar upp ämnet nästkommande dag så är nyheten redan gammal och ersatt av en ny.

Pierre (2010, s. 247) menar att reformer av organisation och ledning inom den offentliga sektorn följer ett pendelmönster, där det skapas idéer och modeller då det uppstår problem men efter en tid så inser många att det fanns mycket positivt i den modell som övergavs från början. Den svenska skolan verkar inte vara något undantag. I och med den nya skolreformen som började gälla 1 juli 2011 så tar nu skolan ett litet steg tillbaka till det som var innan kommunaliseringen. Läroplanerna och målen blir något tydligare. Hur detta sedan kommer att fungera i praktiken återstår att se.

29 5.1.2. Ny styrning innebär osäkerhet, ifrågasättande och mer administrativt arbete

Enligt Husén (1987, s. 69) är det viktigt att reformer av olika slag får tid på sig att genomföras för att de ska få en fungerande verkan, men alla tre lärare upplever att de inte har fått tillräckligt med tid för att sätta sig in i nya läroplaner och betygssystem, vilket har skapat en stor osäkerhet hos dem. En av tankarna bakom kommunaliseringen av skolan var att lärarna skulle ges med tid till att arbeta med läroplaner och tolkningen av den, men detta är alltså något som ingen av de tre lärarna som intervjuats känner igen. De tvingas lita på sina egen erfarenhet och känsla när de sätter betyg, eftersom det inte finns några tydliga riktlinjer att gå efter. Frågan är hur rättssäkert och likvärdigt detta blir för både elever emellan, och mellan elever på olika skolor. Lipsky menar att man måste utgå från att lärare använder sin kunskapsexpertis för att kunna fatta alla de individuella beslut som fattas varje dag, i form av bland annat betyg och omdömen, och att dessa är så trovärdiga som möjligt. Men om lärare ska gå på egen erfarenhet och på sin egen tolkning av styrdokumenten, hur kan vi då vara säkra på att alla elever ges samma möjlighet att nå målen? På vilket sätt påverkar denna osäkerhet som finns bland lärarna deras sätt att undervisa och sätta betyg?

Enligt Eriksson (1999, s. 151) krävs en systematisk fortbildning för att lärarna ska kunna leva upp till statens förväntningar på dem. Eriksson (1999, s. 158) menar också att målen måste vara tydliga för att en målstyrningsstrategi ska kunna fungera. Med den målstyrning vi har i skolan idag så är det kanske inte så konstigt att skolan inte upplevs fungera på det sätt den önskas göra? Å andra sidan menar Yinger och Hendricks-Lee att variationen är en förutsättning för likvärdiga resultat (Carlgren & Marton, 2000, s. 186). Vi tycks alltså ha två olika forskarperspektiv på hur en målstyrning kan fungera i en verksamhet som skolan. Klart är dock att lärarna uppskattar det friutrymme de givits i och med denna styrning, men de är inte helt bekväma med den osäkerhet den också bidrar till. Det anser att friutrymmet är nödvändigt för att kunna ha en målstyrning i skolan. Precis som Karlefjärd (2011, s. 30) menar så är det massa andra, främst administrativa, uppgifter som de själva inte kan påverka, som mer och mer tar över i skolans verksamhet. Den minskade tiden lärarna har till att planera undervisning innebär automatiskt att lärarnas möjligheter att själva forma undervisningen blir mindre. Hur mycket tid ska lärarna behöva avsätta av den tid som egentligen skulle tillägnats eleverna i form av planering av undervisning, rättning av prov, motivering av betyg, med mera? Vilken kvalité blir det på undervisningen när lärarna inte getts tillräckligt med tid till att planera den ordentligt eftersom de istället ska arbeta med annat:

30

Det handlar mindre och mindre om att diskutera undervisningen jämfört med att diskutera andra saker. (M2)

Precis som M1 uttrycker, och som har blivit titel för denna uppsats, så menar han att datorn och allt administrativt arbete som den medför tar tid som annars skulle tillägnats eleverna:

Man har idag inte bara ungar i skolan, man har dator också. (M1)

Flera av lärarna upplever att det var lättare förr att både undervisa och betygssätta. I samband med detta nämner de också att de idag känner sig mer ifrågasatta, något som även Carlgren och Marton (2000, s. 107) kommit fram till i sin undersökning. Lärarna ska motivera de betyg och omdömen som det ger, men också vara öppna med sina förväntningar på eleverna.

Det är ju mer stress idag för att få eleverna godkända, det känner jag. Det fanns inte förr. Man satte 1:or och man satte 2:or, det var liksom aldrig någon som ifrågasatte det, egentligen. Utan det var ”nej, då kan de inte mer”. (M1)

Det verkar alltså som att lärarna hela tiden jobbar emot sitt eget erkännande. Det införs nationella prov i fler ämnen, vilket av vissa lärare kan ses som ett ifrågasättande uppifrån, och det ska göras utvärderingar, eftersom staten inte litar på att lärarna sätter rätt betyg. Samtidigt blir de ifrågasatta av elever och föräldrar, som inte längre nöjer sig med sitt betyg utan även vill ha en motivering till varför eleven befinner sig på den nivån den gör. Det här kräver att lärarna hela tiden är skärpta och har argument för sitt agerande i klassrummet, något som ställer oerhört stora krav på dem. Men kan en målstyrning verkligen innebära att alla lärare är helt säkra på sin sak? Meningen med just denna form av styrning är ju just att lärarna själva ska få tolka, och att de själva ska få kunna bestämma hur målen ska nås i samråd med kollegor, föräldrar och inte minst eleverna. Detta leder självklart till en osäkerhet, då alla lärare gör olika och det inte finns ett facit att gå efter. Den frihet som lärarna ges går alltså hand i hand med en form av osäkerhet, även om denna osäkerhet förmodligen skulle kunna vara mindre om lärarna gavs tillräckligt med tid till att arbeta med läroplaner och styrdokument, något som idag inte verkar finnas någon tid till. Jag kan härmed se en paradox:

skolan ska förse elever med kunskaper, och dessa kunskaper har vi alltså valt att mäta i form av betyg. Även om det är målen som skall styra skolans verksamhet så verkar det som om betygen har allt för stor betydelse och därför är oerhört viktiga. Trots detta ges inte lärarna tillräckligt med tid till att lära sig att sätta rätta betyg, så att de när de väl ska göra det är säkra

31 på sin sak. Det som är viktigast i skolans verksamhet finns det inte tid till. Frågan är dock om vi har råd att inte ha tid till det?

5.1.3. Brist på resurser påverkar lärarnas undervisning

Det har framkommit tydligt att lärarna upplever att det idag finns mindre resurser i skolan.

Både M1 och M2 pratar specifikt om specialpedagoger och deras minskade verksamhet i skolan. M1 anser att det direkt påverkar hans undervisning då han måste anpassa undervisningen till de elever som annars skulle varit i behov av stödundervisning. Han säger själv att han måste ”banta ned programmet”, vilket innebär att de elever som ligger i framkant i skolarbetet hämmas. I och med att spannet i ett klassrum idag kan vara väldigt stort, så är det självklart att någon i klassrummet blir drabbad. Läggs undervisningen på för hög nivå så klarar inte de svagaste eleverna att hänga med. Läggs undervisningen på för låg nivå så utvecklas inte de elever som är starka och behöver en drivande undervisning. Det här innebär att lärarna i den svenska skolan varje dag ställs inför jätteutmaningar: hur ska de kunna bedriva en undervisning där alla känner sig tillfredsställda och nöjda?

Tanken att decentraliseringen skulle innebära att skolan lättare skulle kunna fördela resurser och sätta in åtgärder med hänsyn till den enskilde elevens behov verkar alltså inte vara något som de tre lärare jag har intervjuat upplever. Innan kommunaliseringen avsattes 25% av statsbidraget för speciella behov av stödresurser i undervisningen (Ahlin & Mörk, 2005, s. 4).

Men efter reformen av statsbidragssystemet 1993 blev det upp till varje kommun att fördela bidraget till kommunens verksamheter. Precis som Jarl, Kjellgren och Quennerstedt (2010, s.

41) menar så har behovet av resurser i skolan nu ställts mot behovet av resurser i andra verksamheter inom kommunen, något som både M1 och M2 känner igen sig i:

Det lovade och lovades till höger och vänster med det gick aldrig ihop ändå, man fick liksom inte så mycket extra till skolan.[…] Det fanns pengar som skulle avsättas till skolan, men de användes till något annat istället.[…] Det är flera gånger vi blivit lovade såna där potter till skola, till särskild undervisning och specialundervisning…

ja, extra stöd alltså och sånt där. Men det har… nej, jag tycker inte de har kommit ut.

(M1)

Idag pratas det om att införa lärarlegitimationer och att införa tuffare kriterier för att nå målen i skolan, men kanske är det inte där problemet ligger? I många klasser är kunskapsspannet

32 stort, och de elever som behöver extra stöd för att nå målen får inte den stödundervisning de har rätt till. Med andra ord: de pengar som kommunen ”sparar” in genom att inte satsa på stödundervisning, förlorar sedan samhället på i och med att allt fler har svårare att nå målen och inte blir godkända. Hur går den ekvationen ihop?

5.1.4. Först märktes ingen större skillnad, men nu så…

Alla tre lärarna anser att de inte märkte någon direkt skillnad precis när kommunaliseringen genomfördes, utan det är något som har blivit mer tydligt med tiden.

Vi tog själva ansvar för jobbet i skolan. […] Som sedan blev beskuren av det här med arbetsplatsförlagd tid. För då var det massa annat som skulle komma in och göras istället. Eller inte massa från början, men det kom in saker så här då… det har blivit mer och mer påfyllt. (M2)

Den ökade arbetsbelastningen i form av mer dokumentation, arbetsplatsförlagd tid och mer kontroll i form av utvärderingar och nationella prov är något som har ökat ju längre tiden har gått, och som även Carlgren och Marton (2000, s. 107) anser. Frågan vi måste ställa oss är hur lärarnas framtid ser ut? Kommer de att återfå den kontroll de en gång själva hade över sitt yrke, eller kommer det att vara fortsatt ifrågasatt trots de förändringar som nu görs i form av bland annat införandet av lärarlegitimation?

Trots att lärarna ser många brister och mycket som inte blivit som det var tänkt med att kommunalisera den svenska skolan, så är de ändå inte helt säkra på att förstatliga skolan igen skulle vara lösningen på problemen.

Jag tror inte det skulle vara så stor skillnad om det skulle vara statligt eller kommunalt, egentligen. Jag tror inte våra villkor skulle vara så annorlunda. […] Jag är inte säker på att förstatliga igen skulle vara lösningen […] om staten skulle ta över så skulle de ju inte ta över så som det såg ut då […] samhället har ju förändrats så.

(K1)

5.1.5. Resultat som en direkt följd av kommunaliseringen

Att skolan genomgick en förändring när kommunerna tog över det fulla ansvaret är det ingen som tvivlar på. Men frågan är vilka förändringar som är en direkt följd av detta skifte, och

33 vilka förändringar som beror på andra saker som skett i samhället. Det här är en alldeles för liten undersökning för att kunna dra några som helst slutsatser i den frågan, men jag tycker mig ändå kunna se några indikationer på förändringar som ett resultat av kommunaliseringen.

De tidigare öronmärkta pengarna som gick till skolan försvann i och med kommunaliseringen.

De 25% av statsbidragen som gick till specialpedagoger och specialundervisning blev nu istället en klumpsumma till kommunen, som kommunen själv skulle disponera ut till behövande verksamheter (Ahlin & Mörk, 2005, s. 4-5). Uppenbarligen prioriterades andra områden än skolan, eftersom antalet specialpedagoger bara har minskat med åren. Frågan är dock om behovet av dem har gjort det?

Den förändrade styrningen av skolan till att bli målstyrd låg förmodligen visserligen i tiden, då man hade ansett att skolan på något sätt behövdes förändras. Men i och med att kommunerna tog över ansvaret så var det omöjligt att ha en styrning i form av den tidigare regelstyrningen. Om kommunerna ansågs vara bäst på att sätta in resurser där det behövdes, och att ge goda förutsättningar för undervisningen så skulle det inte fungera med ett regelverk som talade om vad kommunerna skulle göra och inte göra. Olika kommuner har olika förutsättningar. Dock så anser jag att de kanske borde hittat en medelväg istället för att ha gått från relativt styrt till väldigt fritt, något som vi kanske ser idag med den nya skolreformen och nya styrdokumenten och läroplanerna.

5.2. Avslutande tankar

Det övergripande syftet med den här uppsatsen var att undersöka om de lärare jag intervjuat uppfattar att det är skillnad att undervisa i skolan idag när den är kommunalt styrt, mot hur det var när den var statligt styrd. Vissa skillnader finns, som lärarna upplever det. Många av dessa skillnader har säkert med skolans förändrade styrning att göra, men vissa förändringar kanske är en del av den utveckling hela samhället har genomgått. Dessa förändringar hade kanske skett ändå, även om skolan hade förblivit statligt styrd. Skolan är en stor del av samhället och alla passerar här under sitt liv. Alla vet hur det är att gå i skolan, alla har sett hur verksamheten fungerar. Skolan är slussen ut till såväl vuxenlivet som arbetslivet. Så varför satsas det inte tillräckligt på skolan? Varför får inte elever i behov av stöd det fulla stödet de behöver? Det borde vara en liten satsning i jämförelse med den framtid de går till mötes om

34 de inte klarar av att få godkänt i kärnämnena, vilket leder till att de får svårt att få jobb eller komma in på högskolan eller universitetet.

Idag skall det tas mer hänsyn till att alla elever ska få en individanpassad undervisning, att alla elever i den svenska skolan skall nå målen. Men samtidigt så ställs det högre krav på lärarna som inte hinner undervisa om allt som de har tänkt, och kanske är det därför inte så konstigt att resultaten i skolan sjunker, något som idag diskuteras så flitigt i media. Elever som redan har klarat målen ska ändå harva runt med en undervisning de inte utvecklas i. Elever som har svårt att nå målen får inte tillräckligt med hjälp. Lärarna är stressade och tar med sig arbete hem på sin fritid. Vem orkar med ett sådant arbete i längden?

Den eventuella, dock ej generella, slutsats som kan dras utifrån mina resultat är att lärarna tycker att deras arbete har blivit friare i och med kommunaliseringen och målstyrningen på så sätt att de själva kan påverka om vad och hur de ska undervisa. Däremot så anser de att de har fått allt mer att göra, uppgifter som de ibland inte kan se någon mening i att göra, och som heller inte är förankrad i verkligheten. Denna tid tas då från tid som annars skulle ägnats åt eleverna i form av planering av undervisning och liknande. De anser också att det är svårt att anpassa lektionerna efter alla behov som finns i klassen, och att det borde tillsättas mer resurser till skolan i form av specialpedagoger. De upplever också en problematik i att inte få tillräckligt med tid att sätta sig in i läroplaner och styrdokument, något som ligger till grund för hela skolans verksamhet.

Några av de argument som framfördes för en decentraliserad skola har alltså visat sig stämma, medan andra inte har det. Kommunerna verkar ha svårt att sätta in resurser där det behövs, så kanske var det bättre som när det var statligt och en viss summa pengar var öronmärkta till skolan? Målstyrningen och det friutrymme som getts till lärarna i och med detta upplevs dock som positivt av de lärare jag intervjuat, även om de kan känna en osäkerhet när det gäller betygssättningen. Vissa saker har blivit bättre, andra sämre. Men som lärarna själva menar, så är det inte säkert att skolan hade sett så annorlunda ut idag även om den hade varit fortsatt statlig. För oavsett om vi vill det eller inte så lever vi i en ständig förändring som är svår att undvika.

35

5.3. Framtida forskning

Min undersökning inom detta område har varit relevant och jag anser att det bör forskas mer inom området. Lärare är något av det viktigaste vi har i vårt samhälle, de är de som ska se till att våra barn kan ta över efter oss. Undersökningen har även väckt nya intressanta frågor som jag i framtiden skulle vilja undersöka närmare. Att göra en större undersökning inom detta område anser jag vara en nödvändighet för att få en större bild och större förståelse för problematiken med hur våra lärare upplever det är att undervisa i dagens skola. Denna undersökning är endast till grund för framtida forskning eftersom jag inte kan dra några generella slutsatser av den.

Under arbetets gång har nya frågeställningar dykt upp. Hur ser rektorer på den förändrade styrningen av skolan, och hur har det påverkat dem i deras sätt att styra skolan? Denna undersökning är gjord på lärare som jobbar och har jobbat inom grundskolan, det hade varit intressant att även undersöka hur gymnasielärare uppfattar denna förändring av skolans styrning. Med tanke på debatten lärarfacken emellan, och även som vissa politiska partier för så är det även intressant att ställa sig frågan hur ett eventuellt statligt ansvar för skolan skulle se ut om skolan åter igen blev statlig? Är det något att sträva efter? Skulle det kunna vara genomförbart, eller har de övriga samhälleliga förändringarna påverkat för mycket under åren som gått sen kommunaliseringen? Vilka för- och nackdelar skulle kunna finnas?

Litteraturlista

Ahlin, Å. & Mörk, E. (2005). Vad hände med resurserna när den svenska skolan decentraliserades? Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Rapport 2005:1

Alexandersson, M. (1999). Reflekterad praktik som styrform. I: Alexandersson, M. (red).

Styrning på villovägar. Lund: Studentlitteratur

Beckman, B. (1994). Skolans decentralisering- bakgrund och möjligheter. I: Madsén, T. (red).

Lärares lärande. Lund: Studentlitteratur

Bell, J. (2007). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur

Bertilsson, M. (1990). The welfare state, the professions and citizens. I: Torstendahl, R. &

Burrage, M. (red). The Formation of Professions: Knowledge, State and Strategy. London:

Sage, 114-133

Carlgren, I. & Marton, F. (2000). Lärare av imorgon. Stockholm: Lärarförbundet Förlag

Denscombe, M. (2000). Forskningshandboken- för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskapen. Lund: Studentlitteratur

Eriksson, J. (1999). Vem styr skolan? I: Alexandersson, M. (red). Styrning på villovägar.

Lund: Studentlitteratur

Husén, T. (1987). Vad har hänt med skolan? Stockholm: Verbum Gothia

Jarl, M. , Kjellgren, H. & Quennerstedt, A. (2010). Förändringar i skolans organisation och styrning. I: Pierre, J. (red). Skolan som politisk organisation. Malmö: Gleerups Utbildning AB

Karlefjärd, A. (2011). Att rymmas inom sitt friutrymme. Om samhällskunskapslärares tolkning, anpassning och undervisning. Karlstad Universitet

Lindensjö, B. & Lundgren, U P. (2006). Utbildningsformer och politisk styrning. Stockholm:

HLS Förlag. Fjärde upplagan

Linell, U. (1994). Fortbildning i en decentraliserad skola. I: Madsén, T. (red). Lärares

Linell, U. (1994). Fortbildning i en decentraliserad skola. I: Madsén, T. (red). Lärares